Statens kulturfastigheter

– urval och förvaltning för framtiden

BetÀnkande av utredningen om omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter

Stockholm 2013

SOU 2013:55

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pĂ„ remiss – hur och varför. StatsrĂ„dsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslag och figurer i inlagan: Kerstin KĂ„verud.

Foto: Åke E:son Lindman. Omslagets bildmontage strĂ€cker sig över 700 Ă„r, med bl.a. Bohus fĂ€stning och svenska ambassaden i Berlin.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2013

ISBN 978-91-38-23994-0

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet Stefan Attefall

Regeringen beslutade den 26 januari 2012 (dir. 2012:7) att tillkalla en sÀrskild utredare för att klarlÀgga vilka fastigheter och bygg- nader som Àr kulturhistoriskt vÀrdefulla för staten i olika myndig- heters förvaltning och som bör Àgas av staten. Uppdraget om- fattade ocksÄ att inventera vilka kulturhistoriskt vÀrdefulla fastig- heter som av kulturhistoriska eller andra skÀl inte behöver Àgas av staten, och som dÀrmed kan avyttras. Genom tillÀggsdirektiv den 11 oktober 2012 (dir. 2012:104) förlÀngdes utredningstiden sÄ att slutredovisning av uppdraget skulle ske senast den 2 september 2013.

Som sÀrskild utredare förordnades generaldirektören och riks- antikvarien Inger Lilieqvist frÄn och med den 15 februari 2012. Som experter i utredningen förordnades frÄn och med den 1 mars 2012 Joakim JÀgare, Monica Lundberg, Ola Nordlander, Joachim Waern och Lena Westin. Joachim Waern entledigades den 3 augusti 2012. Fredrik Linder förordnades som expert frÄn och med den 6 augusti 2012.

Som sekreterare förordnades den 1 mars 2012 Folke K Larsson. Utredningen, som antagit namnet Utredningen om omstruktu- rering av statens bestĂ„nd av vissa kulturfastigheter, överlĂ€mnar hĂ€r- med betĂ€nkandet Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för

framtiden (SOU 2013:55).

Utredningens uppdrag Àr hÀrmed slutfört.

Stockholm i augusti 2013

Inger Lilieqvist

/Folke K Larsson

InnehÄll

Sammanfattning ..................................................................

9

1

Uppdraget .................................................................

19

1.1

Direktiv.....................................................................................

19

1.2

UtgÄngspunkter .......................................................................

20

1.3

AvgrÀnsning och genomförande.............................................

21

1.4

Disposition av betÀnkandet.....................................................

22

2

Bakgrund ..................................................................

25

2.1

Nationellt respektive statligt kulturarv ..................................

25

 

Det nationella kulturarvet .......................................................

26

 

Statens Àgande och förvaltning av kulturarvet .......................

29

2.2

Kulturpolitiska och förvaltningspolitiska mÄl........................

30

2.3

Flera aktörer förvaltar det statliga kulturarvet.......................

33

2.4

Den statliga fastighetsförvaltningens utveckling...................

36

2.5

BegreppsfrÄgor och regelverk .................................................

40

 

2.5.1

Begrepp..........................................................................

41

 

2.5.2

Regelverk.......................................................................

45

2.6

Tidigare utredningsinsatser .....................................................

52

 

2.6.1

Kulturfastighetsutredningen........................................

52

 

2.6.2 Översyn av regelverket för de

 

 

 

fastighetsförvaltande myndigheterna ..........................

54

 

2.6.3 Översyn av statens fastighetsförvaltning ....................

55

 

2.6.4

Försvarsfastighetsutredningen.....................................

57

5

InnehÄll

SOU 2013:55

2.7

Statens kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter .......................

58

 

2.7.1

Förvaltande myndigheter .............................................

59

 

2.7.1.1

Statens fastighetsverk...............................................

61

 

2.7.1.2

Fortifikationsverket.................................................

67

 

2.7.1.3

RiksantikvarieÀmbetet .............................................

74

 

2.7.1.4

Sjöfartsverket ...........................................................

76

 

2.7.1.5

Trafikverket..............................................................

79

 

2.7.1.6

NaturvÄrdsverket .....................................................

84

 

2.7.1.7

Sveriges lantbruksuniversitet...................................

86

 

2.7.2 Förvaltning till följd av donationer..............................

86

 

2.7.3

Den kungliga dispositionen..........................................

88

 

2.7.3.1

StÄthÄllarÀmbetet......................................................

89

 

2.7.4

Riksdagens fastighetsförvaltning .................................

90

 

2.7.5 Förvaltning genom statliga fastighetsbolag.................

90

 

2.7.6

Stiftelseförvaltning........................................................

92

2.8

Nordisk utblick ........................................................................

92

3

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt

 

 

fastighetsinnehav .......................................................

99

3.1

UtgÄngspunkter........................................................................

99

 

3.1.1

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter ......................

101

 

3.1.2

Spegla statens historia.................................................

104

 

3.1.3

Betydelsefullt symbolvÀrde ........................................

105

 

3.1.4 Betydelse för rikets sÀkerhet ......................................

107

3.2

Urvalsram................................................................................

108

3.3

RiksantikvarieÀmbetets berÀttelsemodell .............................

110

3.4

Kulturfastighetsutredningen .................................................

112

3.5

Utredningens kompletterande bedömningsgrunder............

113

 

Fastigheten som en del av helheten.......................................

115

 

Sammanhang...........................................................................

115

 

TillgÀngliggörande..................................................................

116

 

FörutsÀttning för förvaltning och hÄllbarhet .......................

116

 

Ekonomi

.................................................................................

116

 

Övriga aspekter ......................................................................

116

3.6

Utredningens samlade bedömningsmodell...........................

117

 

3.6.1 Fastigheter som inte speglar statens historia ............

119

6

 

 

 

 

SOU 2013:55 InnehÄll

4

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av

 

 

kulturfastigheter.......................................................

121

4.1

SammanhÄllen förvaltning .....................................................

126

4.2

Tematisk genomgÄng av bestÄndet .......................................

127

 

4.2.1

FornlÀmningar ............................................................

128

 

4.2.2

Socken- och gÄrdskyrkor ...........................................

134

 

4.2.3

Borgar och slott ..........................................................

136

 

4.2.4

FörsvarsanlÀggningar..................................................

139

 

4.2.5

Den kungliga dispositionen .......................................

145

 

4.2.6

Klostermiljöer, kungsgÄrdar och andra bostÀllen .....

146

 

4.2.7

Gods, herrgÄrdar och bruksmiljöer ...........................

150

 

4.2.8

Trafikfastigheter .........................................................

154

 

4.2.9

Fyrplatser ....................................................................

157

 

4.2.10

Kulturinstitutioner .....................................................

161

 

4.2.11

LÀromiljöer..................................................................

162

 

4.2.12

Administration och förvaltning.................................

164

 

4.2.13 Monument och statyer ...............................................

169

4.3

Kulturfastigheternas driftskostnader....................................

170

5

Kulturfastigheter i annan förvaltning ..........................

175

5.1

Utredningens bedömningsgrunder för avyttring.................

175

5.2

Fastigheter som kan avyttras.................................................

178

5.3

Ekonomiska aspekter.............................................................

182

 

5.3.1 Utredningens val av ekonomisk vÀrderingsmodell...

185

 

5.3.2 Kulturfastigheternas marknadsvÀrden.......................

186

5.4

Process och tidsplan...............................................................

188

6

Fortsatta förvaltningsfrÄgor........................................

193

6.1

Det offentliga Ă„tagandet ........................................................

193

6.2HĂ„llbar statlig fastighetsförvaltning – att hĂ„lla samman

eller samverka.........................................................................

197

6.2.1

Samverkansformer ......................................................

198

6.2.2

Delaktighet och nyttjande..........................................

199

6.3 VerksamhetsmÀssiga förutsÀttningar och förÀndringar.......

200

 

 

7

InnehÄll

SOU 2013:55

 

6.3.1

En utvecklad myndighetsstyrning .............................

203

6.4

Kompetens- och förvaltningsfrÄgor......................................

204

 

6.4.1

Kostnader ....................................................................

205

6.5

Tidsaspekter............................................................................

206

7

Övriga konsekvenser av utredningens förslag ...............

209

7.1

VerksamhetsmÀssiga konsekvenser.......................................

209

7.2

Kostnader................................................................................

212

7.3

Företagande, sysselsÀttning m.m...........................................

214

Bilagor

 

 

 

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2012:7.................................................

217

Bilaga 2

TillÀggsdirektiv 2012:104 .................................................

223

Bilaga 3

SamrÄdsaktiviteter ............................................................

225

Bilaga 4

Fastighetsförteckning.......................................................

227

Bilaga 5 Bakgrundsteckning...........................................................

257

Referenser

.......................................................................

305

8

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har haft regeringens uppdrag att klarlÀgga vilka fastig- heter och byggnader som Àgs av statliga myndigheter och Àr sÄ kulturhistoriskt vÀrdefulla att de Àven i fortsÀttningen bör Àgas av staten. Uppdraget omfattar ocksÄ att identifiera de kulturfastig- heter som av olika skÀl inte behöver Àgas av staten och kan avyttras. För de senare ska oberoende marknadsvÀrden uppskattas.

UtgÄngspunkten har varit att staten ska Àga fastigheter som (1) Àr kulturhistoriskt sÀrskilt betydelsefulla, (2) har ett sÀrskilt bety- delsefullt symbolvÀrde eller (3) har central betydelse för rikets sÀkerhet. MetodmÀssigt ska urvalet i enlighet med direktiven bygga vidare pÄ den sÄ kallade berÀttelsemodell som anvÀnts dÄ urvalet kulturfastigheter tidigare diskuterats.

Ytterligare utgÄngspunkter för utredningens arbete har varit samhÀllets övergripande kulturpolitiska och förvaltningspolitiska mÄl och erfarenheterna frÄn de tidigare utredningar som behandlat statens kulturfastigheter.

Nuvarande förvaltning av det statliga kulturarvet

Staten Ă€ger och förvaltar fastigheter som endast utgör delar av det nationella kulturarvet, vilket Ă€r betydligt mer omfattande och skapat av en mĂ„ngfald uttryck och intressen. Staten varken ska eller kan Ă€ga och förvalta detta samlade kulturarv. DĂ€remot har staten ett sĂ€rskilt ansvar att ta ett mer direkt ansvar för vissa fastigheter, anlĂ€ggningar och byggnader som speglar statens egen historia. Fastighetsinnehavet bidrar till att skildra statens historia, fram- vĂ€xten av en statsbildning och statens mĂ„ngfald av verksamheter fram till i dag. Ägandet har mĂ„nga gĂ„nger en obruten kontinuitet och flera egendomar kan föras tillbaka till medeltiden.

9

Sammanfattning

SOU 2013:55

Statens roll och ansvar har dock genomgÄtt stora förÀndringar genom tiderna och de historiska spÄren Àr spridda över hela sam- hÀllet. Myndigheter, fastighetsbolag, kommuner, stiftelser och enskilda Àger och förvaltar miljöer med statligt ursprung och bidrar till att bevara det statliga kulturarvet.

Staten har genom utveckling av ett skyddande regelverk, tillsyn, bidragsformer och andra stödinsatser skapat förutsÀttningar för att kulturarvet, det statliga och det mer övergripande nationella, kan bevaras och utvecklas.

Den fastighetsreform som genomfördes under 1990-talet inne- bar en genomgripande förÀndring av hur statens förvaltning av fastigheter och lokaler organiserades. MÄnga statliga byggnads- minnen kom att förvaltas genom Statens fastighetsverk. Riks- antikvarieÀmbetet blev ocksÄ en förvaltande myndighet genom de bestÄnd av fornlÀmningar och andra kulturhistoriska fastigheter som förvÀrvats eller övertagits av Kungl. Vitterhetsakademien. I dag har ytterligare nÄgra myndigheter förvaltningsuppdrag som rör statliga byggnadsminnen, frÀmst gÀller det Fortifikationsverket, Sjöfartsverket och Trafikverket.

Utredningens urvalsarbete

Utredningen definierade en urvalsram för nÀrmare bedömning av vilka sÀrskilt kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som staten bör förvalta. Begreppet statlig kulturfastighet definierades som en fastighet eller byggnad skyddad enligt regelverket för byggnads- minnen. Ramen omfattade dÀrför huvudsakligen de byggnads- minnen som statens myndigheter förvaltade samt Riksantikvarie- Àmbetets fastighetsbestÄnd.

Urvalsarbetet relaterade till den sÄ kallade berÀttelsemodellen, dÀr fastigheterna knöts till tematiska berÀttelser som speglade statens historia och verksamhet. En rad bedömningsgrunder till- fördes. Det gÀllde hur vÀl fastigheterna anknöt till helheter, sam- manhang och möjligheter att göras tillgÀngliga. Vidare bedömdes förutsÀttningar för förvaltning, lÄngsiktig hÄllbarhet och ekonomi. Avslutningsvis granskades om det var betydelsefullt att staten hade ÀganderÀtten till fastigheterna för att kunna sÀkerstÀlla dem som gemensamma nyttigheter för medborgarna.

Vid sidan av urvalsmodellen togs hÀnsyn till sÄdana sÀrskilda förutsÀttningar som enligt direktiven skulle beaktas. Det kunde

10

SOU 2013:55

Sammanfattning

gÀlla objekt som förvÀrvats genom donation dÀr det fanns sÀrskilda villkor knutna till förvaltningen, eller om det fanns andra för- hÄllanden som talade för fortsatt statlig förvaltning.

Bedömningsarbetet gjordes med stöd av berörda myndigheter och i nÀra samverkan med expertis inom olika omrÄden.

Utredningens övervÀganden och förslag

Staten ska ocksÄ i framtiden Àga ett stort bestÄnd fastigheter

Utredningen föreslÄr att staten av kulturhistoriska skÀl ocksÄ i fortsÀttningen ska Àga och förvalta ett betydande bestÄnd kultur- fastigheter. Det gÀller frÀmst fastigheter som kan knytas till berÀt- telsen om statens egen uppkomst och verksamhet under olika historiska perioder och skeenden. Sammanlagt föreslÄr utredningen att staten ska behÄlla cirka tvÄ tredjedelar av de objekt som ingick i urvalsramen.

Samtidigt Àr det viktigt att framtida omprövning kan ske och att kompletteringar görs dÀr kulturhistoriskt intressanta miljöer nu saknas, i första hand frÄn 1900-talets utveckling och uppbyggnads- skeden.

FornlÀmningar har ett starkt skydd enligt kulturminneslagen och det finns numera, med undantag för vissa vÀlkÀnda historiska platser av nationell betydelse, inte skÀl för staten att Àga forn- lÀmningar för att skydda hotade omrÄden.

Ett antal kulturfastigheter bör kvarstÄ i myndighetsförvaltning pÄ grund av pÄgÄende verksamheter. Det gÀller till exempel vissa objekt med anknytning till den statliga administrationen, försvars- maktens verksamhet, trafikanlÀggningar och naturreservat.

Utredningen redovisar sina förslag för en rad olika fastighets- typer. Det gÀller fornlÀmningar, kyrkobyggnader, borgar, försvars- anlÀggningar, kungliga slott, klostermiljöer, kungsgÄrdar, gods och bruksmiljöer, trafikfastigheter och fyrar, kulturinstitutioner och lÀromiljöer, förvaltningsbyggnader samt monument och statyer. I en bilaga till betÀnkandet förtecknas utredningens förslag för samt- liga berörda registerfastigheter, fördelade pÄ lÀn och kommuner.

11

Sammanfattning

SOU 2013:55

SammanhÄllen förvaltning att föredra

Byggnader och enskilda kulturhistoriskt vĂ€rdefulla objekt bör inte förvaltningsmĂ€ssigt brytas loss ur sin miljö och sitt naturliga sam- manhang. Det fĂ„r betydelse dĂ„ det gĂ€ller i vilken utstrĂ€ckning staten ska vara Ă€gare, liksom frĂ„gan om hur staten internt organi- serar förvaltningen av sina fastigheter. En sammanhĂ„llen förvalt- ning av statens kulturfastigheter bör om möjligt efterstrĂ€vas och frĂ€mst ske genom den myndighet som i första hand har till uppgift att förvalta statens fastigheter av denna typ, för nĂ€rvarande Statens fastighetsverk. Även andra myndigheter bör dock i begrĂ€nsad utstrĂ€ckning kunna förvalta kulturfastigheter. I första hand föreslĂ„r utredningen att överföring av kulturfastigheter inom staten ska ske frĂ„n RiksantikvarieĂ€mbetet, Fortifikationsverket och Sjöfarts- verket.

En tredjedel av kulturfastigheterna kan avyttras

NÀrmare en tredjedel av de statligt förvaltade kulturfastigheter som utredningen bedömt bör avyttras eller övervÀgas för avyttring. Det rör sig om vitt skilda typer av fastigheter, dÀr Ätskilliga utgörs av markarealer, i vissa fall mycket smÄ, i anslutning till eller helt fri- stÄende frÄn byggnadsminnen och andra objekt som staten fortsatt bör förvalta. Vissa rymmer olika typer av fornlÀmningar. MÄnga avyttringsobjekt utgörs av Àldre donationer, vilket innebÀr att villkoren för dessa noga behöver gÄs igenom innan en avyttring kan ske.

Staten bör i fortsÀttningen inte förvalta andra fastighetsÀgares egendom. Det innebÀr till exempel att förvaltningen av vissa forn- lÀmningar och Àldre kyrkobyggnader bör övertas av sina huvud- mÀn.

En rad av de fastigheter som föreslÄs avyttras ligger i anslutning till offentligt eller samhÀlleligt Àgd mark, inom omrÄdesskydd enligt miljöbalken eller anknyter pÄ annat sÀtt till en alternativ för- valtning utanför staten, dÀr kulturmiljön och kulturhistoriska vÀrden vÀl tas tillvara.

12

SOU 2013:55

Sammanfattning

Avyttringen tar lÄng tid

De skyddade statliga fastigheterna behÄller sitt skydd enligt kultur- minneslagen dÄ de avyttras. Former för förvaltning och skydd behöver dock diskuteras med RiksantikvarieÀmbetet, lÀnsstyrel- serna och ansvariga myndigheter i samband med avyttring och förÀndrade förhÄllanden. Ur statens perspektiv Àr det viktigt att vÀga in de lÄngsiktiga ekonomiska effekter som avyttringar kan leda till, till exempel sÄdana ökade bidragskrav som kan stÀllas pÄ staten.

Det samlade avyttringsarbetet kommer att strÀcka sig över en lÄng tidsperiod, utredningen berÀknar att det kan handla om sÄ mycket som en tioÄrsperiod.

Utöver de regler som gÀller för avyttring av statens egendom finns en rad ytterligare förhÄllanden att ta hÀnsyn till. Det kan gÀlla sÀrskilda förutsÀttningar knutna till fastigheterna, hur de kan göras tillgÀngliga i framtiden, anknytning till omgivande fastigheter och Àgande, fortsatt underhÄll och vÄrd fram till en eventuell avyttring. För vissa objekt i statlig Àgo kan det ocksÄ finnas skÀl att forma- lisera skyddet inför en framtida avyttring.

Utredningen ser inte en lÄng avvecklingsperiod som ett problem. Processen krÀver omsorg och eftertanke, vilket innebÀr att lÄnga ledtider ocksÄ kan ses som positivt. En försiktighetsprincip har i huvudsak ocksÄ prÀglat statens tidigare agerande.

Vinner staten ekonomiskt pÄ att avyttra fastigheter?

Utredningens förslag innebÀr inga stora ekonomiska förÀndringar för staten. Det bestÄnd kulturfastigheter som granskats och som utredningen föreslÄr att staten ska fortsÀtta att förvalta motsvarar ett samlat Ärligt driftsunderskott pÄ nÀrmare 126 miljoner kronor i 2012 Ärs kostnadslÀge. Merparten av dessa kostnader avser Statens fastighetsverks betydande bestÄnd av byggnadsminnen och kungs- gÄrdsmarker. De fastigheter som utredningen bedömer att staten kan avyttra representerar Ärliga driftsunderskott pÄ cirka 66 miljoner kronor.

Merparten av underskotten kommer sÄledes att kvarstÄ i det bestÄnd som staten behÄller. SÀrskilt kostnadsdrivande Àr dÀr flera av de mest betydelsefulla och vÀlkÀnda objekten, som de kungliga slotten, Àldre borgar och försvarsanlÀggningar, kungsgÄrdar, fyrar, vissa fornlÀmningar och andra viktiga besöksmÄl.

13

Sammanfattning

SOU 2013:55

Utredningen har ocksÄ sökt bedöma de marknadsvÀrden som kulturfastigheterna representerar, och dÄ nÀrmast för den grupp fastigheter som bör avyttras. Diskussioner har förts med ankny- tande utredningar, myndigheter och fristÄende vÀrderingsexpertis. Eftersom vÀrdering Àr fÀrskvara bör den frÀmst ske i anslutning till faktiska avyttringar. Mer omfattande och kostnadskrÀvande vÀrde- ringar fÄr dÀrför anstÄ tills faktisk avyttring Àr i sikte, vilket kan ligga flera Är fram i tiden. Först dÄ kan realistiska vÀrden bedömas med de förutsÀttningar som gÀller för de aktuella fastigheterna. Det hindrar inte att vissa bedömningar kan göras i ett tidigare skede, för att ge en allmÀn uppfattning om objektens möjliga vÀrde pÄ mark- naden.

I samverkan med myndigheterna har utredningen tagit fram översiktliga marknadsvÀrden för vissa typer av fastigheter för att visa pÄ den prisvariation som kan gÀlla. För försvarsfastigheterna genomfördes en mer samlad vÀrdering som belyste hela fastighets- innehavet, dÀribland Àven skyddade kulturfastigheter. Resultaten av denna redovisas i den sÀrskilda Försvarsfastighetsutredningen.

Utredningens underlag vilar pÄ ett litet antal vÀrderade objekt men visar pÄ betydande spridning i förvÀntade marknadsvÀrden. KungsgÄrdar, gods och herrgÄrdar har ofta betydande markinnehav och representerar dÀrför förhÄllandevis höga marknadsvÀrden. Trots att bebyggelsen kan ge driftsunderskott, kan egendomarna sammantaget ge ekonomiska överskott. Statliga förvaltnings- byggnader och Àldre universitetsfastigheter kan ocksÄ representera höga marknadsvÀrden, dÄ de Àr centralt belÀgna i stadskÀrnorna. Fyrar och fyrplatser utgör speciella och svÄrbedömbara fastigheter, ofta med lÄga förvÀntade vÀrden. Det kan förklaras av objektens belÀgenhet och underhÄllskostnader. Vissa skyddade kulturfastig- heter, till exempel en del försvarsanlÀggningar, bedöms ha mycket lÄga eller till och med negativa marknadsvÀrden.

Framtidens fastighetsförvaltning

Staten har ett ansvar för helhetsperspektivet och för att skapa goda förutsÀttningar för att bibehÄlla och utveckla kulturarvet. Utred- ningen förordar dÀrför att staten formulerar en uttalad strategi för sin egen fastighetsförvaltning och de uttryck detta ska ta inom det kulturhistoriska omrÄdet.

14

SOU 2013:55

Sammanfattning

En strategi berör den fortsatta utvecklingen av regelverket, uppgifterna för sak- och tillsynsansvariga myndigheter samt de ekonomiska och andra förutsÀttningar som behövs för myndig- heters och andra aktörers möjlighet att vÄrda och utveckla kultur- arvet.

Ett helhetsperspektiv innebÀr ocksÄ att tydliggöra roller. Staten tar sjÀlvt ett betydande ansvar för sin egen del i det gemensamma kulturarvet.

Principen om sammanhÄllen förvaltning talar för att kultur- historiska objekt ska förvaltas i sina sammanhang och inte onödigt- vis splittras upp mellan olika förvaltare. En sÄdan utgÄngspunkt skapar ocksÄ förutsÀttningar för rationalitet och ekonomi i förvalt- ningen. Kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader och anlÀggningar med högt teknikinnehÄll, sÀrskilt om de behövs i pÄgÄende verk- samhet, bör kunna kvarstÄ hos nuvarande förvaltande myndighet, snarare Àn att föras till sÀrskild fastighetsförvaltande myndighet. Det vÀcker frÄgan om behovet av att förtydliga regeringens styrning och anvisningarna för hur myndigheterna anvÀnder sina resurser.

Förvaltningen av det statliga kulturarvet kan förbÀttras genom ökad myndighetssamverkan. Samverkan kan motiveras av verksam- hets- eller kompetensskÀl, i samband med överföring eller avyttring av fastigheter, inför tillsynsarbetet eller dÄ det gÀller att utveckla rationella upphandlingsrutiner för underhÄll, drift och utveckling. Det Àr ocksÄ viktigt att samverkan kan ske med det civila samhÀllet och det stora intresse som finns inom föreningsliv och hos lokala krafter.

Åtskilligt stĂ„r ocksĂ„ att vinna genom att regelverken för den byggda miljön samt natur- och kulturmiljön i övrigt pĂ„ sikt harmo- niseras pĂ„ ett mer enhetligt sĂ€tt, som utredningen föreslagit. Utred- ningen bedömer att en rad moment, som omrĂ„desskydd, vĂ„rd- och förvaltningsplaner, ekonomisering, uppföljning och tillsyn, kan samordnas och stödja utvecklingen av ett bredare miljötĂ€nkande, dĂ€r kulturhistoriska objekt ses i sina större sammanhang.

Ett lÄngsiktigt hÄllbart bestÄnd

RiksantikvarieÀmbetet och lÀnsstyrelserna har tillsammans med fastighetsförvaltande myndigheter ett löpande ansvar för att inven- tera, bedöma och vid behov verka för skydd av de kulturhistoriskt

15

Sammanfattning

SOU 2013:55

vÀrdefulla fastigheter, byggnader och miljöer som finns i statlig Àgo. PÄ sikt kommer ytterligare objekt att bedömas vilket ocksÄ kommer att innebÀra fortsatta förvÀrv och avyttringar av kultur- fastigheter. Det Àr en fördel om bedömningsarbetet dÄ kan ske sÄ att god kontinuitet och lÄngsiktighet kan uppnÄs.

Statens bestÄnd av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter mÄste storleksmÀssigt sÀttas i relation till stÀllningstaganden om ett rimligt resursutrymme för ett lÄngsiktigt och hÄllbart omhÀnder- tagande och tillgÀngliggörande. Staten kompletteras som fastig- hetsÀgare av andra aktörer med ansvar för det skyddade kultur- arvet. DÀrmed stÀlls ocksÄ krav pÄ en kompetent och resursstark rÄdgivnings- och tillsynsverksamhet inom den statliga myndighets- organisationen.

I ett lÄngsiktigt, statligt förvaltningsuppdrag för kulturfastig- heter mÄste det finnas en balans mellan bestÄndets storlek, en lÀmplig ambitionsnivÄ för underhÄll och utveckling samt den resurs- ram som staten Àr beredd att avsÀtta för ÀndamÄlet.

Vad kan utredningens resultat innebÀra?

Utredningens arbete har resulterat i en sammanhÄllen och över- siktlig prioritering av byggnadsminnen och andra kulturhistoriskt vÀrdefulla omrÄden som bör Àgas och förvaltas av staten. Förslagen kan bidra till att staten förvaltar sina kulturfastigheter pÄ ett mer strategiskt, sammanhÄllet och rationellt sÀtt. Det gÀller fastigheter, byggnader, parker, markomrÄden, vissa fornminnen och andra anlÀggningar av högt kulturhistoriskt vÀrde, som kan bidra till berÀttelsen om staten och dess historia och som ocksÄ i stor ut- strÀckning kommer att kunna tillgÀngliggöras för allmÀnheten.

Utredningens föreslÄr att ett antal fastigheter och byggnader ska avyttras av staten. SkÀlen Àr inte frÀmst ekonomiska, utan bygger pÄ mer principiella, kulturpolitiska och förvaltningsmÀssiga över- vÀganden. I ekonomiskt hÀnseende bör statens intÀkter frÄn avytt- ringar och minskade driftsunderskott vÀgas mot de ökade bidrags- krav som kan komma att stÀllas frÄn framtida Àgare till den typ av skyddade fastigheter det gÀller.

Det har under utredningens arbete diskuterats i vilken utstrÀck- ning statens Àgande i sig skapar ett nödvÀndigt skydd för kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader. De förÀndringar som skett med skÀrpta regelverk, utbyggda bidragssystem samt

16

SOU 2013:55

Sammanfattning

stöd- och tillsynsuppgifter för utpekade myndigheter, innebÀr enligt utredningens bedömning att statligt Àgande numera inte Àr nödvÀndigt. Medborgarnas fysiska tillgÄng till kulturarvet har i regel inte heller i första hand med Àgandeformen att göra, utan relaterar snarast till typen av verksamhet som bedrivs, skydds- och sÀkerhetsaspekter. Det finns dock goda skÀl för staten att utveckla sitt arbete pÄ olika plan, och dÄ sÄvÀl för det enskilt Àgda som för det statliga bestÄndet.

17

1 Uppdraget

1.1Direktiv

Utredningens huvuduppgift har varit att klarlÀgga vilka fastigheter och byggnader som Àr kulturhistoriskt vÀrdefulla för staten hos de fastighetsförvaltande myndigheterna och som Àven fortsÀttningsvis bör Àgas av staten. Direktiven anger att utredaren ska föreslÄ en samlad förvaltning av de statliga myndigheters kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter hos en myndighet, Statens fastighetsverk. Uppdraget omfattar ocksÄ att identifiera de kulturhistoriskt vÀrde- fulla fastigheter som av kulturhistoriska eller andra skÀl inte behöver Àgas av staten och kan avyttras.

UtgÄngspunkten för vilka kulturfastigheter staten ska Àga Àr att det ska vara fastigheter som (1) Àr kulturhistoriskt sÀrskilt betydel- sefulla, (2) har ett sÀrskilt betydelsefullt symbolvÀrde eller (3) har central betydelse för rikets sÀkerhet. Det anges vidare att den sÄ kallade berÀttelsemodell som tillÀmpades inom Statens fastighets- verks Kulturfastighetsutredning kan fungera som en grund för urvalet av fastigheter och i princip bör ligga till grund för utred- ningens arbete.1

En opartisk vÀrdering ska göras av de fastigheter som kan avytt- ras, vilket ska ske i nÀra samverkan med den parallella utredningen om omstrukturering av statens bestÄnd av försvarsfastigheter.

Utredningsuppdraget skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast i december 2012, genom tillÀggsdirektiv angavs senare att slutredovisning för bÄda utredningarna skulle ske senast 2 september 2009.2

SamrÄd under utredningsarbetet skulle sÀrskilt ske med utred- ningen om omstrukturering av statens bestÄnd av försvarsfastig- heter, dÀrutöver skulle uppgifter inhÀmtas och information fÄs frÄn

1Dir. 2012:7.

2Dir. 2012:104.

19

Uppdraget

SOU 2013:55

Fortifikationsverket, RiksantikvarieÀmbetet, Statens fastighetsverk, Försvarsmakten och andra berörda myndigheter.

Direktiven finns i sin helhet Ă„tergivna i bilaga 1 och 2.

1.2UtgÄngspunkter

Statens fastighetsförvaltning har genomgÄtt stora förÀndringar genom det omfattande reformarbete som inleddes under 1990- talet. Detta har ocksÄ haft avgörande betydelse för omfattningen av och karaktÀren pÄ det bestÄnd kulturfastigheter som staten i dag Àger och förvaltar. Betydande delar av de fastigheter och byggnader som kan berÀtta den statliga historien finns numera i annan Àgo Àn hos statens myndigheter. Exempel pÄ detta Àr Svenska kyrkans innehav och de statliga fastighetsbolagens. FörutsÀttningar för detta har bland annat skapats av den utveckling som skett av skyd- dande regelverk, tillsyn, bidrag och andra stödformer.

UtgÄngspunkter för utredningens arbete har förutom direktiven och de tidigare utredningsinsatser som gjorts inom omrÄdet, pÄ övergripande nivÄ varit de kulturpolitiska och förvaltningspolitiska mÄl som prÀglar och sÀtter ramarna för statens arbete med kultur- fastigheter. En viktig metodmÀssig utgÄngspunkt har varit det utvecklingsarbete kring urval och vÀrdering som skett inom Riks- antikvarieÀmbetet och i den tidigare Kulturfastighetsutredningen inom Statens fastighetsverk. Metodiken har inom den nuvarande utredningens ram anpassats för att ge stöd för praktiska avvÀg- ningar i valet av lÀmpliga förvaltningsobjekt, i dag och inför fram- tiden.

Utredningen har funnit det vÀrdefullt och naturligt att i hög grad nyttja den expertis och det kunnande som Riksantikvarie- Àmbetet, Statens fastighetsverk och övriga förvaltande myndigheter representerar.

Under utredningens arbete och samrĂ„d med berörda aktörer har ett antal tillkommande utgĂ„ngspunkter framstĂ„tt som Ă€ndamĂ„ls- enliga och kostnadseffektiva. Dessa rör vĂ€rdet av att se till statens samlade agerande dĂ„ det gĂ€ller att bevara och utveckla det byggda kulturarvet, snarare Ă€n att fokusera pĂ„ enskilda delar av den statliga styrningen. Det innebĂ€r att staten bör se sitt Ă€gande i relation till den totala styrning som sker dĂ„ det gĂ€ller kulturhistoriskt vĂ€rde- fulla fastigheter och byggnader, hur de lĂ„ngsiktigt kan bevaras och utvecklas inför framtiden. Ägande och förvaltning Ă€r bara ett sĂ€tt

20

SOU 2013:55

Uppdraget

att ta ansvar för framtiden. Utrymme mÄste vidare finnas för Äter- kommande omprövning och omsÀttning av bestÄndet. Statens Àgande och förvaltning bör dÀrmed ses som del av en process, snarare Àn som ett en gÄng för alla givet tillstÄnd. Utredningen Äter- kommer till dessa utgÄngspunkter i senare delar av betÀnkandet.

1.3AvgrÀnsning och genomförande

Utredningen har i samrÄd med expertgruppen valt att avgrÀnsa arbetet i olika avseenden.

Urvalsramen för utredningens bedömningar har frÀmst defi- nierats med utgÄngspunkt i det regelverk som definierar kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader. PÄ den punkten finns endast smÄ skillnader gentemot de tidigare utredningsinsatser som genomförts inom omrÄdet.

Direktiven anger sÄvÀl begreppen fastighet som byggnad. Utredningen har funnit det vÀrdefullt att i första hand anknyta till det juridiska begreppet fastighet, sÀrskilt som uppdraget avsett att ta fram objekt som fortsatt bör förvaltas respektive kan avyttras. I den mÄn kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt föreslÄs avyttras, förut- sÀtts i regel att berörda fastigheter i sin helhet avyttras, alternativt att ny fastighetsbildning sker. Utredningen kommenterar, om sÄ bedömts möjligt, om fastighetsbildning utgör en lÀmplig vÀg.

De ekonomiska vÀrderingsfrÄgorna har, som anges i direktiven, hanterats i samrÄd med utredningen om omstrukturering av statens bestÄnd av försvarsfastigheter. Det gemensamma vÀrderingsunder- lag som gÀller försvarsfastigheterna, presenteras i den utredningens betÀnkande, som lÀggs samtidigt med föreliggande betÀnkande om kulturfastigheterna. Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter utanför försvarsomrÄdet, som utredningen nu föreslÄr kan avyttras, har vÀrderats av oberoende expertis. Det har dock inte bedömts kost- nadseffektivt för staten att under utredningstiden lÄta vÀrdera samtliga sÄdana objekt som i en framtid kan komma att avyttras. SÄdan vÀrdering kan och bör lÀmpligen ske i anslutning till faktisk avyttring.

Utredningens direktiv kommenterar inte de driftsunderskott som prÀglar stora delar av det samlade bestÄndet kulturfastigheter. I samrÄd med kommitténs experter har detta dock bedömts utgöra viktig information, som ocksÄ bör relateras till frÄgan om fortsatt förvaltning respektive avyttring. Utredningen har dÀrför begÀrt in

21

Uppdraget

SOU 2013:55

ett sÀrskilt underlag frÄn berörda myndigheter för att bedöma kostnader och intÀkter för kulturfastigheterna i urvalsramen.

Utredningens samlade förslag gÀller i första hand vilka fastig- heter staten fortsatt ska förvalta respektive kan avyttra. Förslaget kan dock inte i alla avseenden sÀgas följa en logisk och exakt mall för statens fortsatta Àgande och förvaltning. De variabler och kriterier som tillÀmpats för urvalet av kulturfastigheter gÄr inte alltid att ÄsÀtta exakta och inbördes jÀmförbara vÀrden. BestÄndet prÀglas av en rad sÀrskilda förhÄllanden, som gör detta mindre lÀmpligt. En rad fastigheter har till exempel donerats till staten eller förvÀrvats pÄ annat sÀtt med uttryckliga förbehÄll om den lÄng- siktiga förvaltningen. Direktiven anger ocksÄ att vissa fastigheter som inte passar in i utredningens modell, kan behöva analyseras och hanteras utifrÄn sina individuella förutsÀttningar, bland annat med utgÄngspunkt i tidigare statliga Ätaganden som rör fastig- heterna. Bedömningen av vad som ska betraktas som sÀrskilt vÀrde- fulla kulturfastigheter har genom tiderna, och kommer ocksÄ i framtiden, att förÀndras och utvecklas. Avgörande Àr att de bedöm- ningar som görs kan knytas till angivna variabler och tydliggöras.

1.4Disposition av betÀnkandet

Begreppet kulturfastighet och statens kulturpolitiska handlings- linjer för att bevara och förvalta denna typ av objekt Àr inte entydigt. SynsÀtten har förÀndrats över tid, vilket ocksÄ kommer att prÀgla statens framtida förhÄllningssÀtt till kulturhistoriskt vÀrde och kulturfastigheter. BetÀnkande inleds dÀrför i kapitel 2 med en kort bakgrund till dagens förhÄllanden, vilka aktörer som Àger och förvaltar kulturfastigheter med statlig anknytning samt en genomgÄng av vissa centrala regelverk och begrepp. En genomgÄng görs av de uppdrag som olika fastighetsförvaltande myndigheter har och de sÀrskilda förhÄllanden som kan gÀlla i detta arbete.

Utredningens metodologiska utgÄngspunkter för urval och bedömning av fastigheter beskrivs nÀrmare i kapitel 3. I kapitel 4 presenteras utredningens huvudsakliga förslag pÄ ett ÀndamÄls- enligt urval kulturfastigheter, som lÄngsiktigt bör kvarstÄ i statlig myndighetsförvaltning. I kapitel 4 lÀmnas Àven förslag pÄ vilka fastigheter staten kan avyttra, vilket följs upp nÀrmare i kapitel 5 dÀr skÀlen för avyttring gÄs igenom. Kapitlet avslutas med att

22

SOU 2013:55

Uppdraget

utredningen resonerar om de vÀrdemÀssiga konsekvenser detta kan fÄ, liksom process och tidsplan för ett avyttringsarbete.

I kapitel 6 behandlas de framtida förvaltningsfrÄgorna kring statliga kulturfastigheter. Det gÀller olika aspekter pÄ det offentliga Ätagandet, samverkansarbete och önskvÀrd utveckling av regel- verket för skydd av kulturmiljöer liksom behovet av en utvecklad myndighetsstyrning.

I ett avslutande konsekvensavsnitt i kapitel 7 lÀmnar utred- ningen sina bedömningar avseende verksamhetsmÀssiga konse- kvenser av förslagen, liksom ekonomiska och andra effekter.

I betĂ€nkandets bilagedel redovisas, förutom direktiv för utred- ningsarbetet och en översikt av de samrĂ„dsaktiviteter som skett, en fördjupad genomgĂ„ng av den historiska bakgrunden till dagens statliga förvaltning av kulturfastigheter. Avsnittet har pĂ„ utred- ningens uppdrag tagits fram av Mia Geijer vid LĂ€nsstyrelsen i Örebro.

I en sÀrskild bilaga förtecknas samtliga de kulturfastigheter som ingÄr i urvalsramen som utredningen behandlat, uppstÀllda i en lÀns- och kommunvis genomgÄng av samtliga registerfastigheter. För respektive fastighet anges berörda skyddsvÀrda objekt, till exempel namn pÄ byggnadsminne eller fornlÀmning samt utred- ningens förslag on den fortsatta förvaltningen.

23

2 Bakgrund

I detta avsnitt ges en kort bakgrund till kulturarvsbegreppet i ett litet vidare kulturpolitiskt sammanhang samt beskrivs det kulturarv som staten och en rad andra aktörer förvaltar. En översikt ges ocksÄ dÄ det gÀller senare Ärs utredningsinsatser som rör statens kulturfastigheter. DÀrefter behandlas begrepp och regelverk som rör skyddet och vÄrden av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader. Avslutningsvis beskrivs den roll ett antal statliga myndigheter spelar som Àgare och förvaltare av detta fastighets- bestÄnd. Exempel ges ocksÄ pÄ andra förvaltningsformer med kopplingar till staten.

2.1Nationellt respektive statligt kulturarv

Byggnadskonsten har alltid varit av central betydelse för mÀnniskan och samhÀllsutvecklingen, den har pÄ flera sÀtt ocksÄ kommit att ge uttryck för staten och dess sÀtt att organisera och manifestera sig. Bebyggelsen Àr en del av kulturavet som berör alla mÀnniskor och kan handla om hus och byggnadsverk, broar och andra konstruk- tioner, stadsmiljöer och landskap. Utöver praktiska funktioner har det byggda kulturavet ocksÄ estetiska och symboliska betydelser och sÀger nÄgot om de som byggt, Àgt och anvÀnt det.

Intresset för kulturarvet och synen pÄ vad som kan betraktas som kulturhistoriskt vÀrdefullt har utvecklats och förÀndrats under lÄng tid och speglar samtidigt samhÀllets vÀrderingar. Uppfatt- ningen att kulturarvet Àr nÄgot som ska vÄrdas och skyddas som vÀrdefullt brukar kopplas samman med att en ny uppfattning om förhÄllandet till historien vÀxte fram i den moderniseringsprocess som prÀglade det vÀsterlÀndska samhÀllet frÄn slutet av 1700-talet och framÄt. Det förflutna idealiserades och stÀlldes i kontrast till tidens snabba omvÀlvningar. De historiska byggnaderna blev vik-

25

Bakgrund

SOU 2013:55

tiga i mÄnga lÀnders nationsbygge genom att de uppfattades som en del av nationens historia och tillmÀttes viktiga symbolvÀrden.1

Detta historieintresse gick hand i hand med det som uppfattas som modernitet, en upplevelse av historia som ett avgrÀnsat dÄ och samtiden som framÄtsyftande. De historiska minnesmÀrkena blev fysiska referenspunkter och kom, liksom den framvÀxande historie- vetenskapen, att anvÀndas i uppbyggnaden av en förestÀllning om de moderna nationalstaterna. Det Àr mot denna bakgrund som en monumentvÄrdande rörelse i modern bemÀrkelse vÀxer fram.

Det nationella kulturarvet

Det nationella kulturarvet anvĂ€ndes som ett centralt begrepp av 1980- och 1990-talens utredningar om statligt fastighetsinnehav och statlig förvaltning. Till det nybildade Statens fastighetsverk fördes en sĂ€rskild grupp fastigheter under det samlade begreppet det nationella kulturarvet, vilket dock frĂ€mst kom att förstĂ„s som ett administrativt begrepp. Inför omorganisationen av förvalt- ningen av statens fastigheter avsĂ„gs med det nationella kulturarvet, eller nationalarvet, och avsedda att fortsatt förvaltas i myndighets- form, ”sĂ„dana byggnader som haft en central funktion i den svenska historien, samhĂ€llsutvecklingen och den vetenskapliga odlingen, dvs. de kungliga slotten, rikets fĂ€stningar och de symbol- bĂ€rande huvudmonumenten inom olika administrativa strukturer och vid de gamla lĂ€rosĂ€tena”. Till nationalarvet rĂ€knades ocksĂ„ byggnader och egendom som sedan urminnes tid hört till kronan, som kungsgĂ„rdar och tidigare klosteregendomar.2

En kombination av kulturarvsbegreppets politiska dimension med det numera likasÄ laddade och i vissa avseenden exkluderande nationsbegreppet kan dock uppfattas som problematiskt, sÀrskilt om det hÀvdas att det bara finns ett givet nationellt kulturarv.

Det nationella kulturarvet omfattar enligt Riksantikvarie- Àmbetets bÄde materiella och immateriella företeelser och strÀcker sig frÄn forntiden till samtiden. Betydelsen angavs i anslutning till utvecklingen av de kriterier för statens Àgande och förvaltning av kulturfastigheter, som togs fram som följd av ett regeringsuppdrag

1Avsnittet anknyter till en mer fördjupad text som Mia Geijer vÄren 2013 skrivit pÄ utred- ningens uppdrag och som i bilageform tillförts betÀnkandet.

2Prop. 1992/93:37. Om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m., bilaga 1, s. 15.

26

SOU 2013:55

Bakgrund

2008.3 Det fortsatta arbetet i Statens fastighetsverks Kulturfastig- hetsutredning nÄgot Är senare följde dessa rekommendationer.4 Tidigare hade kulturarvet anvÀnts för att sÀkra den nationella identiteten, ena nationen och skapa en förestÀllning om gemen- skap. Kulturarvet har emellertid ocksÄ en rad andra syften Àn att vara identitetsskapande. Det handlar om att ta del av erfarenheter frÄn olika tidsperioder och ge tillgÄng till reflektion om det för- flutna och samtiden. Staten Àger och förvaltar fastigheter som endast utgör delar av det nationella och mer omfattande kultur- arvet, skapat av en mÄngfald uttryck och intressen. Begreppet nationellt kulturarv kan avgrÀnsas till kulturarv av nationellt intresse som Àr viktigt för de mÀnniskor som lever i det geografiska omrÄdet Sverige.5

En grundlÀggande uppgift Àr att vÀrdera och vÀlja ut vad som ska bevaras, menar RiksantikvarieÀmbetet i en nyligen utkommen antologi om vÀrdering och urval av kulturarv.6 Det behövs mer kunskap om hur kulturarvets vÀrden tas tillvara i arbetet för utvecklingen av ett hÄllbart samhÀlle med goda livsmiljöer. Ett antal skribenter lyfter fram flera angelÀgna frÄgor om kulturarv till debatt. Syftet Àr att ta fram en vÀgledning som redovisar hur en tydlig och transparant process för vÀrdering och urval kan gÄ till.

Masoud Kamali, professor i sociologi, skriver i sitt avsnitt

Exkludering, globala utmaningar och kultursektorns ansvar7 om nationalstaten och att den har sin grund i en kollektiv identitet genererad av en process för att skapa en homogen nation. Han menar vidare att ett av de viktigaste inslagen i de nationella berÀt- telserna Àr historieskrivningar, dvs. berÀttelser om vilka vi Àr. Historiska berÀttelser handlar om en förflutenhet som utgör grunden för nationens existens. Den nationella kulturen bestÄr dÀrför av politiskt reproducerade vÀrderingar, symboler, tolkningar och perspektiv som skiljer ett land frÄn ett annat land och samhÀlle. Selektiva historieberÀttelser Àr dÀrför en del av alla moderna staters vilja att skapa en homogen nation. Sverige Àr inget undantag.

Forskaren Tobias Harding tar i sitt avsnitt Vilka Àr nationen? Om kulturarvet, staten, nationen och det civila samhÀllet8 upp en

3RiksantikvarieÀmbetet (2008). Förslag till nya kriterier för statens Àgande och förvaltning av kulturfastigheter. 2008-06-30, Dnr 101-2002-2008.

4Statens fastighetsverk (2009-10). Kulturfastighetsutredningen. Dnr 231-1967/08.

5RiksantikvarieÀmbetet (2008).

6RiksantikvarieÀmbetet (2012). Fredengren, C. et al. (red.) I valet och kvalet. Grund- lÀggande frÄgor kring vÀrdering och urval av kulturarv.

7Ibid., s. 75 ff.

8Ibid., s. 41 ff.

27

Bakgrund

SOU 2013:55

diskussion om vad en nation Àr, bÄde som identitet och medborgar- kollektiv. Han menar att det i dag inte bara Àr staten och civil- samhÀllets mer etablerade aktörer som engagerar sig i kulturarvet. SÄvÀl nya civilsamhÀlleliga aktörer och nÀtverk som kommersiella sÄdana tar stort utrymme i utformandet av vÄra dagars och dÀrmed framtidens historiska berÀttelser.

En berÀttigad frÄga Àr dÄ vad detta innebÀr för de nationella berÀttelserna. Harding menar hÀr att staten aldrig haft nÄgot monopol ens pÄ dessa. Grunden till vÄra dagars nationella historie- skrivning lades under 1800-talet av sÄvÀl privata aktörer som statliga.

Stora delar av det arv som förvaltas av svenska staten representerar dess egen historia som statsapparat, en monarkins, statens och stats- kyrkans historia. HÀr kan de statliga aktörerna sÀgas ha ett sÀrskilt ansvar eftersom detta handlar om deras egen historia.9

Nationen Àr statsrÀttsligt sett den förestÀllda gemenskapen som utgörs av medborgarna.

Det svenska medborgarkollektivet Ă€r 
 en komplex grupp som nĂ€r den förestĂ€lls som gemenskap kan tillskrivas en mĂ€ngd olika egen- skaper och som identifierar sig med en lika stor mĂ€ngd berĂ€ttelser. Det Ă€r pĂ„ intet sĂ€tt identiskt med en förestĂ€lld etnisk svenskhet.10

Harding pekar pĂ„ att det arv som nu förvaltas Ă€r resultatet av mĂ„nga hundra Ă„rs urval, efterlĂ€mningar av tidigare nationella berĂ€t- telser. Mötet med forna tiders svenska sjĂ€lvbilder och försök att legitimera de hĂ€rskandes makt kan ocksĂ„ ”lĂ€ra oss nĂ„gonting om samtiden, inte minst att ifrĂ„gasĂ€tta och reflektera kring hur historia och kulturarv anvĂ€nds i dag.”11 Statens legitimitetsansprĂ„k och sjĂ€lvbild finns Ă€ven i dagens praktfulla byggnader för offentliga verksamheter.

Myndigheterna kan, menar Harding vidare, fullgöra sin uppgift att bevara och tillgÀngliggöra de delar av kulturarvet som de ansvarar för pÄ ett opartiskt sÀtt, som möjliggör för allmÀnheten att möta fler och mer skilda berÀttelser. Det ger ocksÄ tillgÄng till kÀllorna för att dÀrmed kunna hÄlla en kritisk distans till de berÀt- telser de möter.

9Ibid., s. 60.

10Ibid.

11Ibid., s. 61.

28

SOU 2013:55

Bakgrund

Det finns all anledning att tro att framtidens historieberĂ€ttande kom- mer att inkludera sĂ„vĂ€l den egna mĂ„ngkulturella berĂ€ttelsen och de traditionella berĂ€ttelserna, som andra helt nya fenomen.” Det Ă€r ”en del av det öppna samhĂ€llets dialog, en dialog som i idealfallet kan kom- ma att inkludera allt fler och marginalisera de förtryckande.12

PÄ motsvarande sÀtt menar vi i den nu aktuella utredningen att betraktas frÄgan om det nationella kulturarvet ur ett brett perspek- tiv, varken ska eller kan staten Àga eller förvalta det samlade kultur- arvet. DÀremot har staten ett sÀrskilt ansvar att Àga och förvalta vissa fastighetsgrupper som speglar statens egen historia. Den Àr visserligen svÄr att identifiera, griper in i eller influerar de flesta samhÀllsomrÄden. För att bÀttre förstÄ kulturarvsbegreppet ges dÀrför lÀngre fram i texten en kortare analys av detta och andra begrepp med kopplingar till kulturarvet. DÀr redovisas tillÀmp- ningen i svenskt sprÄkbruk och de problem som i dag Àr för- knippade med begreppet.

Statens Àgande och förvaltning av kulturarvet

Statens Ă€gande utgör sĂ„ledes bara en del av det nationella kultur- arvet. Fastighetsinnehavet utgör exempel som skildrar statens historia, framvĂ€xten av en statsbildning och en mĂ„ngfald verksam- heter fram till i dag. Ägandet har mĂ„nga gĂ„nger en obruten konti- nuitet och flera egendomar kan föras tillbaka till medeltiden.

Kulturarvets funktion i samhÀllet, dess samhÀllsnytta, har disku- terats i mÄnga sammanhang. FrÄgan om ÀganderÀtten till kultur- arvet har varit under diskussion Ätminstone sedan 1800-talet. Det statliga skyddet och ansvarstagandet för fornlÀmningar av olika slag kan hÀrledas redan till 1666 Ärs placat, som syftade till att stÀrka bilden av stormaktstidens Sverige.13 FrÄgan om ÀganderÀtt till resurser bundna till markinnehav blev allt mer brÀnnande under 1800-talet med accelererade omarronderingar, utbyggnad av kom- munikationer, industrialisering och tilltagande urbanisering. Trots flera lagförslag pÄ omrÄdet kunde frÄgan om skydd för profana byggnader som inte Àgdes av staten fÄ en lösning först genom lagstiftning i början av 1940-talet. Ur detta utvecklades senare det nu gÀllande regelverket.

12Ibid., s. 62–63.

13Kongl: Mayst:ts (1666). Placat och PĂ„budh/Om Gamble Monumenter och Antiquiteter. (Stockholm) Georg Hantsch 1666.

29

Bakgrund

SOU 2013:55

Staten har inte förrÀn under 1900-talet förvÀrvat fastigheter av enbart kulturhistoriska skÀl. Flera fastigheter som förvaltas av RiksantikvarieÀmbetet har förvÀrvats pÄ grund av att kultur- historiska vÀrden bedömdes som hotade eller övergivna. Historiskt sett har staten köpt eller uppfört de fastigheter och byggnader som behövdes för statsförvaltningens ÀndamÄl eller för manifestationer av mer symbolisk art. Förvaltningsbyggnaderna gavs ett formsprÄk och en arkitektur som markerade statens ansprÄk pÄ att represen- tera sig. Dessa formsprÄk och symboler har vÀxlat, likasÄ den moderna tidens uppfattning om maktens legitimitet och om de ansprÄk den kan resa.

Kulturarvet och dess bevarande sammanhÀnger nÀra med det övergripande och mer moderna kulturpolitiska och förvaltnings- mÀssiga reformarbete som riksdagen inledde under 1970-talet. Det inbegrep förÀndringar sÄvÀl avseende den centrala förvaltningen genom RiksantikvarieÀmbetet, som den regionala förstÀrkningen av antikvarisk expertis pÄ lÀnsstyrelserna och senare delegering av beslut gÀllande kulturminneslagen (KML).14

Genom KML angav samhÀllet grundlÀggande bestÀmmelser till skydd för viktiga delar av kulturarvet. Liksom kulturminneslagen innebar den parallellt inrÀttade förordningen om statliga byggnads- minnen (FSBM) ett verktyg för att bevara byggnader och anlÀgg- ningar inom statens förvaltning.15

Regelverket i kulturminneslagen och förordningen om statliga byggnadsminnen anknyter nÀra till utveckling och anvÀndning av olika begrepp kring kulturarvet och dess vÀrde. En fördjupad beskrivning av dessa frÄgor ges under ett sÀrskilt avsnitt lÀngre fram i betÀnkandet (2.5).

2.2Kulturpolitiska och förvaltningspolitiska mÄl

De av riksdagen 2009 faststÀllda kulturpolitiska mÄlen betonar vikten av medborgarnas möjlighet till deltagande och engagemang i kulturarvsarbetet.16 Det innebÀr att sÀrskild uppmÀrksamhet ska Àgnas Ät att göra kulturmiljöer tillgÀngliga och att skapa delaktighet genom att bidra till att de bevaras, anvÀnds och utvecklas.17 Kultur-

14Lag (1998:950) om kulturminnen m.m.

15Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.

16Prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145.

17Prop. 2009/10:3, s. 26.

30

SOU 2013:55

Bakgrund

miljöer Àr inte bara viktiga som minnesreferenser för historien. I de kulturpolitiska mÄlen pÄtalas att bevarandearbetet har stor bety- delse för bruket av dessa miljöer i ett framÄtsyftande perspektiv, inte minst i kulturskapande sammanhang. Det betonas att kultur- miljöarbetet ska bidra till uppfyllande av de kulturpolitiska mÄlen genom att:

‱frĂ€mja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmĂ„gor,

‱frĂ€mja kvalitet och konstnĂ€rlig förnyelse,

‱frĂ€mja ett levande kulturarv som bevaras, anvĂ€nds och utvecklas,

‱frĂ€mja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,

‱sĂ€rskilt uppmĂ€rksamma barns och ungas rĂ€tt till kultur.18

Till regeringens kulturpolitiska prioriteringar hör sÄledes att vÀrna kulturarvet för framtiden men ocksÄ att skapa förutsÀttningar för att det ska kunna göras tillgÀngligt och verka för att medborgarnas engagemang och intresse för kulturarvet kan öka. SamhÀllsutveck- lingen med ökat inslag av kulturell mÄngfald och nya uttrycks- former ger perspektiv pÄ detta. Kulturarvet utgör en kraft i sam- hÀllet, en kraft som stÀndigt behöver omtolkas, utvecklas och anvÀndas pÄ nya sÀtt. Ett levande kulturarv Àr ocksÄ en förutsÀtt- ning för att det ska kunna bevaras.19 Dessa utgÄngspunkter utgör i sig en nyckel till hur vi kan se pÄ det byggda kulturarvet och pÄ de kulturhistoriskt sÀrskilt vÀrdefulla fastigheter som staten lÄng- siktigt ska Àga och förvalta.

De bakomliggande tankarna innebĂ€r ocksĂ„ att kunskap om, erfarenhet av och delaktighet i kulturarv genererar social och kultu- rell kompetens. Kulturarvet Ă€r viktigt för att skapa ett hĂ„llbart och solidariskt samhĂ€lle – ett samhĂ€lle dĂ€r kulturell mĂ„ngfald ses som en resurs och dĂ€r olika samhĂ€llsgruppers och generationers del- aktighet i samhĂ€llsprocessen erkĂ€nns och uppmuntras.

PĂ„ det samhĂ€llsekonomiska planet kan det statligt Ă€gda kultur- arvet bidra till regional och lokal ekonomisk utveckling dĂ€r goda livsmiljöer bibehĂ„lls och dĂ€r arbetstillfĂ€llen skapas bĂ„de i samband med restaureringar och i arbetet med att utveckla och driva besöks- mĂ„l. Dessa olika drivkrafter – behovet av delaktighet samt utveck-

18Ibid.

19Ibid., s. 25.

31

Bakgrund

SOU 2013:55

ling av samhĂ€llsekonomin – skapar förutsĂ€ttningar, ibland ocksĂ„ spĂ€nningar, i diskussionen om samhĂ€llsnyttan med kulturmiljöers bevarande.

Riksdagen har nyligen, i juni 2013, antagit regeringens förslag till nya nationella mÄl för kulturmiljöarbetet.20 MÄlen ska styra de statliga insatserna pÄ kulturmiljöomrÄdet, men de ska Àven inspi- rera och vÀgleda politiken i kommuner och landsting. Det statliga kulturmiljöarbetet ska frÀmja:

‱ett hĂ„llbart samhĂ€lle med en mĂ„ngfald av kulturmiljöer som bevaras, anvĂ€nds och utvecklas,

‱mĂ€nniskors delaktighet i kulturmiljöarbetet och möjlighet att förstĂ„ och ta ansvar för kulturmiljön,

‱ett inkluderande samhĂ€lle med kulturmiljön som gemensam kĂ€lla till kunskap, bildning och upplevelser, och

‱en helhetssyn pĂ„ förvaltningen av landskapet som innebĂ€r att kulturmiljön tas till vara i samhĂ€llsutvecklingen.

I propositionen betonas att för det offentliga kulturmiljöarbetet handlar de framtida utmaningarna om att ”kulturmiljön Ă€r en ange- lĂ€genhet för alla.” FörĂ€ndringar och nya inriktningar medför sam- tidigt nya arbetssĂ€tt som kan möta en mĂ„ngfald av kulturhistoriska vĂ€rden och göra dem tillgĂ€ngliga. ”Alla mĂ€nniskor ska ha möjlighet att kunna tolka, anvĂ€nda och berikas av kulturmiljön. Kultur- historiskt vĂ€rde handlar bland annat om möjligheterna att fĂ„ kun- skap om och förstĂ„else för kulturhistoriska företeelser, skeenden och sammanhang.”21 Ett antal framtidsfrĂ„gor lyfts fram, dĂ€r det bland annat betonas vikten av att hitta nya och effektiva former för samverkan och att anvĂ€nda kunskapen om kulturmiljön ocksĂ„ inom andra samhĂ€llsomrĂ„den. De ideella krafterna har stor betydelse och det Ă€r viktigt att det offentliga arbetet skapar goda förutsĂ€ttningar för utveckling av det ideella engagemanget. NĂ€r möjligheterna ökar för att utveckla vĂ€rdefulla kulturmiljöer skapas Ă€ven förutsĂ€ttningar för enskilda, företag och organisationer att kunna anvĂ€nda kultur- miljön och bidra till dess förvaltning. I propositionen betonas att kulturmiljöarbetet befinner sig i skĂ€rningspunkten mellan olika politikomrĂ„den som kulturpolitik, miljöpolitik och samhĂ€llsplane- ring. Tanken Ă€r att de nya nationella mĂ„len hĂ€r ska vĂ€gleda arbetet.

20Prop. 2012/13:96, Kulturmiljöns mÄngfald.

21Ibid., s. 33.

32

SOU 2013:55

Bakgrund

Riksdagens beslut innebÀr att de nya mÄlen för kulturmiljöarbetet fÄr genomslag 1 januari 2014, dÄ en justering av lagstiftning och anknytande förordningar trÀder i kraft.22

Ur en mer förvaltningspolitisk utgÄngspunkt kan finnas anled- ning att ocksÄ erinra om de förvaltningspolitiska mÄl som kopplats till statens fastighetsförvaltning. DÀr anges, utöver mÄlsÀttningen om kostnadseffektivitet och konkurrenskraft, att hÀnsyn ska tas till hyresgÀsternas behov, miljö- och kulturvÀrden och att detta ska motsvara vad som gÀller för andra stora fastighetsförvaltare.23 Till de förvaltningspolitiska aspekterna hör ocksÄ frÄgor som relaterar till statens och regeringens mer övergripande förvaltningspolitik. Det berör bland annat frÄgor kring regeringens myndighetsstyr- ning och de regelverk som gÀller för fastighetsförvaltande myndig- heters möjligheter att investera, förvÀrva, förvalta och avyttra fastigheter. De förvaltningspolitiska aspekterna utgör ett viktigt komplement till de kulturpolitiska, och behandlas dÀrför i anslut- ning till utredningens förslag i senare avsnitt av betÀnkandet.

2.3Flera aktörer förvaltar det statliga kulturarvet

Det statliga kulturarvet kan tydliggöras genom tematiska berÀttel- ser som skildrar statens verksamheter och historia. Bebyggelse och omgivande marker utgör referenser till denna historia och vittnar om de verksamheter som bedrivits. Statens roll och ansvar har dock genomgÄtt stora förÀndringar under de drygt tusen Är som nationen Sverige funnits. De historiska spÄren Àr spridda över hela samhÀllet genom att verksamheter, lokaler och byggnader för- Àndrats, avskilts eller lagts ned. Myndigheter, fastighetsbolag, kom- muner, stiftelser och enskilda Àger och förvaltar miljöer med stat- ligt ursprung och bidrar till att bevara det statliga kulturarvet.

NedanstÄende figur visar mer schematiskt de huvudsakliga aktörer som Àger och förvaltar det statliga kulturarvet inom den vidare ram som vÄrt nationella kulturarv utgör. Förutom den offentliga sektorn representerad av riksdagen, statliga myndigheter samt kommuner och landsting Àgs fastigheter av fastighetsbolag, Svenska kyrkan, organisationer, samfund, stiftelser, företag och enskilda fastighetsÀgare.

22Kulturmiljölag (1988:950) ersÀtter kulturminneslagen, vidare förnyas bl.a. förordningen om statliga byggnadsminnen (ny beteckning 2013:558).

23Prop. 2012/13:1, UO 2, s. 91.

33

Bakgrund

SOU 2013:55

Rörligheten i fastighetsinnehav Àr stor mellan dessa aktörer och ansvaret för de kulturhistoriska vÀrdena följer den nye Àgaren. Skyddsformer har skapats för kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader och miljöer i bÄde offentlig och enskild Àgo genom kulturminnes- lagen, miljöbalken, plan- och bygglagen, skogsvÄrdslagen samt för- ordningen om statliga byggnadsminnen.

Statens bestÄnd av kulturfastigheter utgörs huvudsakligen av de statliga byggnadsminnena, för nÀrvarande cirka 265 anlÀggningar med 1 520 byggnader, men staten har i sin Àgo Àven omfattande markomrÄden, parker, ett stort antal byggnader och anlÀggningar som utgör en viktig del av kulturarvet och den statliga historien.24 HÀr ÄterstÄr ett fortlöpande arbete med att vÀrdera och bedöma de miljöer som Ànnu saknar tillrÀckligt skydd.

Figur 1 Olika aktörer Àger och förvaltar delar av det nationella kulturarvet och har Àven roller dÄ det gÀller det mer avgrÀnsade statliga kulturarvet

24 RiksantikvarieÀmbetet (2013). Bebyggelseregistret.

34

SOU 2013:55

Bakgrund

Staten förmedlar sÄledes en betydande del av de nationella berÀttel- serna, men ocksÄ samhÀllet i övrigt har spelat en stor roll i att formulera och förmedla sÄdana berÀttelser. MÄnga av de institut- ioner och museer som formerats i det civila samhÀllet har med tiden inordnats i ett övergripande system. Nordiska museet fick under tidigt 1900-tal rollen som nationellt ansvarigt museum för tiden efter 1523 och lÀnsmuseerna inordnades sÄ smÄningom inom den offentligt Àgda regionala kulturverksamheten.25

Den i sÀrklass största civilsamhÀlleliga sammanslutningen i Sverige i dag Àr Svenska kyrkan, som förvaltar ett rikt och om- fattande kulturarv. BestÄndet kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader i Svenska kyrkans förvaltning omfattar förutom sjÀlva kyrkobygg- naderna Àven annan bebyggelse i anslutning till kyrkotomten och andra egendomar. Staten och kyrkan har en lÄng gemensam historia och de kyrkliga kulturminnena speglar dÀrmed en betydande del av samhÀllets och statens historia. Det Àr först i och med relations- Àndringen Är 2000 som Sverige inte lÀngre har nÄgon statskyrka.

Cirka 3 000 kyrkobyggnader, i huvudsak uppförda före 1939, omfattas av skydd genom kulturminneslagen,26 vilket följer fastig- heten vid en eventuell avyttring frÄn kyrkan. PrÀstgÄrdar, som mer sÀllan ligger pÄ kyrkotomten, har i betydande utstrÀckning avytt- rats men har till en del ocksÄ fÄtt skydd genom lagen.

Andra stora Àgargrupper har efter hand förvÀrvat kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader med statlig anknyt- ning. NÀringslivet med sin mÄngfald av branscher har genom historien bÄde tagit över fastigheter frÄn staten och avyttrat sina egna anlÀggningar för statens bruk och förvaltning. Statens verk- samheter inom sjukvÄrd och skola har tidigare flyttats över till kommuner och landsting som dÀrmed övertagit eller förvÀrvat fastighetsbestÄnd med statlig anknytning. Fastigheter byter Àgare och nya företag etablerar sig i de lokaler som staten eller andra har lÀmnat. I mÄnga fall kan fastigheter och uttryck bevaras och berÀtta om tidigare verksamheter, Àven om byggnaderna fÄtt ny anvÀnd- ning. Kulturarvet kan dÄ leva vidare med sin historia och nya berÀttelser lÀggs till.

Omfattande bestÄnd kulturfastigheter med anknytning till staten förvaltas ocksÄ genom de statliga fastighetsbolag dit stora

25Harding, T. (2012). Vilka Àr nationen? Om kulturarvet, staten, nationen och det civila samhÀllet. I Fredengren, C. et al. (red.) I valet och kvalet. GrundlÀggande frÄgor kring vÀrdering och urval av kulturarv. RiksantikvarieÀmbetet, Stockholm, s. 56.

26Svenska kyrkan (2012). Svenska kyrkans redovisning för Är 2012 angÄende de kyrkliga kulturvÀrdena och anvÀndningen av den kyrkoantikvariska ersÀttningen, s. 11.

35

Bakgrund

SOU 2013:55

volymer fastigheter överfördes frÄn statlig myndighetsförvaltning under 1990-talet och framÄt. Exempel pÄ detta Àr fastigheter som överfördes till Akademiska Hus AB och i dag nyttjas av universitet och högskolor samt de fastigheter med stationshus och andra byggnadsverk som bolagiserades inom jÀrnvÀgsomrÄdet och Àr i Jernhusen ABs Àgo. Bolagsförvaltade byggnadsminnen som kan bidra till berÀttelsen om staten finns ocksÄ inom andra delar av trafikomrÄdet.

Sverige Àr en sjöfartsnation som genom historien utvecklat ett omfattande system av fyrar och lotsplatser lÀngs kusterna och vid de stora sjöarna. Ett betydande ideellt intresse har byggts upp kring de vÀl kÀnda historiska platserna och de Àgs i flera fall av enskilda stiftelser, föreningar och privatpersoner.

2.4Den statliga fastighetsförvaltningens utveckling

Utredningen har tagit del av det utredningsarbete som genomförts och de betÀnkanden som lagts fram kring statlig fastighetsförvalt- ning under senare Är och har ocksÄ tagit fasta pÄ Ätskilliga resultat och bedömningar frÄn detta arbete. Det gÀller frÀmst Statens fastig- hetsverks Kulturfastighetsutredning och utredningarna om översyn av regelverket kring statens fastighetsförvaltning respektive över- synen av den statliga fastighetsförvaltningen.27

Den fastighetsreform som genomfördes i början av 1990-talet innebar en genomgripande förÀndring av hur statens förvaltning av fastigheter och lokaler organiserades. Byggnadsstyrelsen avveck- lades och i stÀllet inrÀttades tvÄ nya myndigheter, Statens fastig- hetsverk och Statens lokalförsörjningsverk. Det senare fick karak- tÀr av stabs- och servicemyndighet för att ge stöd Ät regeringen och övriga myndigheter med eget ansvar för sin lokalförsörjning. De fastigheter som staten inte fortsatt skulle förvalta i myndighets- form bolagiserades genom Vasakronan AB och Akademiska Hus AB, som tog över förvaltningen av fastigheter som nyttjades av universitet och högskolor. Fortifikationsförvaltningens uppdrag som militÀrt fastighetsförsörjningsverk renodlades 1994 genom ombildning till Fortifikationsverket.28

27 Statens fastighetsverks rapporter frÄn Kulturfastighetsutredningen (2009-10) samt SOU 2010:92, En effektivare förvaltning av statens fastigheter, respektive SOU 2011:31, Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst.

28 SOU 2011:31, s. 39.

36

SOU 2013:55

Bakgrund

Regeringen presenterade i den proposition som föregick förÀndringarna ett principiellt inriktat förslag om vilka fastigheter som fortsatt skulle förvaltas i myndighetsform. Hit hörde bland annat utrikesförvaltningens fastigheter, de kungliga slotten och DjurgÄrdsförvaltningen, fÀsten, statyer, monument och sÄdana donationsfastigheter som enligt donator skulle stanna i statlig Àgo. Det framfördes Àven att fastigheter med stort kulturhistoriskt vÀrde, som de nationella kulturinstitutionerna Operan, Dramaten och de statliga museerna fortsatt skulle förvaltas i myndighets- form.29 Vid riksdagsbehandlingen 1991 ifrÄgasattes det lÀmpliga i att för universitets- och högskolefastigheterna skilja Àgande frÄn brukande, vilket annars var en uttalad princip bakom reformen. Det ansÄgs ocksÄ att donationsfastigheterna vid högskolan borde undantas frÄn bolagisering, för att inte motverka intresset för fram- tida donationer.30

Urvalet av fastigheter som fortsatt borde förvaltas i myndig- hetsform behövde enligt propositionen och den pÄföljande riks- dagsbehandlingen inte begrÀnsas till de exemplifieringar som gjorts. Urvalet kunde vidgas. Det bedömdes till exempel som viktigt att i statlig Àgo bibehÄlla de historiska enheterna kring slottsegen- domarna, dÀr en uppdelning dittills skett mellan Byggnadsstyrelsen (slotten och parkerna) och DomÀnverket (kronoegendomarna).31 Regeringen föreslog mot bakgrund av detta i en ny proposition att den bolagisering av DomÀnverket som riksdagen tidigare beslutat (omvandlat till Assi DomÀn och frÄn 2001 Sveaskog) enbart skulle innebÀra avyttring av produktiv mark till bolaget och enskilda skogs- och jordbrukare medan övrig mark skulle kvarstÄ i statlig Àgo.32

DomÀnverket förvaltade genom frÀmst kungsgÄrdarna i bety- dande omfattning kulturhistoriskt vÀrdefulla miljöer som utgjorde viktiga lÀnkar i riksbildningen under tidig medeltid. Genom dessa speglas den statliga gods- och förvaltningspolitiken under perioden.33 DomÀnverket förvaltade Àven vissa kungliga dispo- sitionsrÀtter (lustslott och mark kring dessa). Det bedömdes att sÄdan mark saknar alternativ anvÀndning och skulle kvarstÄ i statlig Àgo. Vidare bedömde riksdagen att de av DomÀnverket förvaltade sÄ kallade kronoholmarna hörde till de omrÄden som i huvudsak

29Prop. 1991/92:44.

30SOU 2011:31, s. 42.

31Ibid., s. 43.

32Prop. 1991/92:134.

33SOU 2011:31, s. 45.

37

Bakgrund

SOU 2013:55

skulle kvarstÄ hos staten eftersom dÀr i regel förelÄg riksintresse för naturvÄrden, kulturminnesvÄrden eller friluftslivet. Markerna disponerades bland annat genom arrenden, tomtrÀtter och i vissa fall helt oreglerat nyttjande. Vissa frÄgor Äterstod ocksÄ att reglera avseende ÀganderÀtt och fastighetsbildning.34

Inför bildandet av Statens fastighetsverk (SFV) slogs fast att det byggnadsbestÄnd som den nya myndigheten skulle förvalta, de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheterna, var av mycket speciell karaktÀr och förutsatte sÀrskild kompetens i förvaltningen.

Byggnaderna mÄste sÄlunda förvaltas, vÄrdas och underhÄllas pÄ ett sÀtt som gör att de bevaras sÄsom uttryck för gÄngna tiders byggnads- konst, bÄde upplevelsemÀssigt och materialtekniskt. Det innebÀr att SFV i sin förvaltningsorganisation mÄste ha kunnande om Àldre tiders hantverk, sÀtt att bygga och genomföra ett fortlöpande underhÄll samt förmÄga att tillÀmpa dessa kunskaper pÄ byggnaderna.35

En sÄdan kompetens mÄste fortlöpande utvecklas, liksom kunnan- det dÄ det gÀller anknytande juridik, ekonomi, teknik, marknads- föring och finansförvaltning. Uppgiften underlÀttas om förvalt- ningen omfattar ett stort bestÄnd fastigheter.36

Det fastighetsurval som kom att utgöra ”det nationella kultur- arv” som skulle förvaltas av SFV föregicks av en förhandlings- liknande situation, dĂ€r RiksantikvarieĂ€mbetet (RAÄ) var en aktiv part.37 Ambitionen att göra ett vetenskapligt urval av ett nationellt arv som antyds i propositionen kom i verkligheten att motverkas av ekonomiska realiteter. Fastigheter som kunde tĂ€nkas generera överskott stĂ€lldes mot sĂ„dana som skulle kunna bli svĂ„ra att anvĂ€nda för det moderna samhĂ€llets behov. RAÄ verkade för att fastigheter som skulle kunna tĂ€nkas krĂ€va sĂ€rskild kompetens för vĂ„rd och förvaltning skulle komma under den nya myndigheten.

MÄnga statliga byggnadsminnen kom genom förÀndringsarbetet att förvaltas av SFV. Dessutom omfattades de statliga kultur- institutionerna, kÀrnomrÄdena av universiteten i Uppsala och Lund, statens fastigheter i utlandet samt vissa markomrÄden, till exempel Kungliga DjurgÄrden, av förvaltningen. Vissa unika mer omfat- tande kulturhistoriska omrÄden hade ocksÄ pekats ut av den orga- nisationskommitté som föregick bildandet av SFV. Det gÀllde Riddarholmen och Skeppsholmen med Kastellholmen, som fortsatt

34Ibid., s. 46.

35SOU 1992:79. Statens fastigheter och lokaler – ny organisation, s. 113.

36SOU 2011:31, s. 48.

37Geijer, M. (2013). Bilaga 5.

38

SOU 2013:55

Bakgrund

skulle förvaltas i myndighetsform. I en sÀrskild bilaga förtecknade kommittén de objekt som av kulturpolitiska och andra skÀl borde förvaltas i myndighetsform frÄn dÄvarande Byggnadsstyrelsen och Fortifikationsförvaltningen.38 Statens fastighetsverk fick dÀrmed en tung kulturvÄrdande roll som förvaltare av kulturegendomar samt som hyresvÀrd för mÄnga kulturinstitutioner. Ett omfattande bestÄnd kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter sammanfördes frÄn flera tidigare statliga förvaltare. Samtidigt betonades att en mÄl- sÀttning med förÀndringsarbetet ocksÄ var ökad effektivisering och marknadsmÀssig anpassning. För den del av myndighetens förvalt- ningsobjekt som omfattades av byggnadsminnesskydd förenades dessa förutsÀttningar med krav pÄ hÀnsyn till de kulturhistoriska vÀrdena.

SFVs bestĂ„nd kom Ă€ven att omfatta en mĂ€ngd fastigheter som inte i första hand kommit till verket av kulturmiljövĂ„rdande skĂ€l, till exempel utlandsfastigheter, kronoholmar och renbetesland. Dessutom bedömdes att det av sĂ€kerhetsskĂ€l var lĂ€mpligt med en fortsatt statlig förvaltning av samtliga regeringsbyggnader. Även hĂ€r kunde det dock finnas anlĂ€ggningar och landskap med stora kulturhistoriska vĂ€rden och behov av kompetens för vĂ„rd och bevarande, dĂ€r en fortsatt statlig förvaltning naturligt kunde över- vĂ€gas.

Den samlade fastighetsreformen var omfattande och genom- gripande. De huvudsakliga principer för statligt Àgande och förvalt- ning och de förÀndrade utgÄngspunkter för myndigheternas egen lokalförsörjning som etablerades, gÀller i sina huvuddrag Àn i dag.39 De statliga byggnadsminnen som överfördes till statliga bolag omvandlades till byggnadsminnen enligt kulturminneslagen men kom samtidigt att förvaltas av organisationer vars verksamhet primÀrt genomsyrades av ekonomiskt-rationella övervÀganden och inte av kulturmiljöhÀnsyn. Senare har Àven bolagisering skett av fastigheter med anknytning till kommunikationsomrÄdet. De fastigheter som ansÄgs ha direkt samband med jÀrnvÀgsverksam- heten avskildes redan 1988 frÄn bestÄndet för att förvaltas av Banverket. DÀrmed kom en rad fastigheter frÄn jÀrnvÀgsverksam- heten med kulturhistoriskt vÀrde att ingÄ i den 2009 bildade myndigheten Trafikverkets förvaltning. Trafikverket fastighets- innehav omfattade ocksÄ kulturhistoriskt vÀrdefulla vÀg- och ban- strÀckningar inklusive broar. SÄ sent som 2010 överfördes fastig-

38SOU 2011:31, s. 51–52.

39Ibid., s. 65.

39

Bakgrund

SOU 2013:55

heter med anknytning till flyget till ett nybildat bolag, Swedavia AB. Vid denna överföring berördes det statliga byggnadsminnet Bromma flygplats, som överfördes frÄn statligt till enskilt bygg- nadsminne.

En utförligare bakgrundsteckning lÀmnas i sÀrskild bilaga till detta betÀnkande. DÀr redovisas översiktligt den utveckling som skett, huvudsakliga aktörer och förÀndringar i de regelverk som rör kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter.40

2.5BegreppsfrÄgor och regelverk

En rad begrepp som rör förvaltning och samhÀllsplanering inom miljö- och kulturmiljöomrÄdet anknyter till frÄgor om fastigheters och byggnaders betydelse och vÀrde. Begreppen Àr viktiga sÄtillvida att de utgör en gemensam referensram som kommer till uttryck vid till exempel myndigheternas bedömning, vÀrdering och beslut om skydd av fastigheter. Begreppen anknyter till det regelverk som gÀller och har dÀrmed givits en mer eller mindre precis innebörd i sitt sammanhang. En aktuell genomgÄng av begrepp ur bland annat detta perspektiv görs inom ett aktuellt projekt kring kultur- historisk vÀrdering och urval vid RiksantikvarieÀmbetet, som utred- ningen tagit del av.41

För att i nÄgon mÄn ringa in centrala begrepp i utredningens arbete ges i detta avsnitt en kort översikt. Den gör inte ansprÄk pÄ att vara fullstÀndig, utan ska mer ses som ett försök att beskriva betydelsen av sÄdana begrepp som anvÀnds i regeringens utred- ningsdirektiv eller har betydelse för utredningens urvalsmodell och de resonemang som förs kring fastigheters vÀrde och betydelse, förvaltning och Àgande. I anslutning till genomgÄngen av olika begrepp ges ocksÄ en översikt av det regelverk som finns för skydd av fastigheter och byggnader.

40Geijer, M. (2013). Bilaga 5.

41RiksantikvarieÀmbetet (2013). PÄgÄende arbete med en vÀgledning för kulturhistorisk vÀrdering och urval.

40

SOU 2013:55

Bakgrund

2.5.1Begrepp

I mer allmĂ€n mening kan begreppet kulturarv sĂ€gas stĂ„ för de traditioner och vĂ€rden som vi mer eller mindre medvetet övertar frĂ„n tidigare generationer. Det gĂ€ller bĂ„de materiella och im- materiella arv, som kulturminnen, kulturmiljöer, verk av konst- nĂ€rlig karaktĂ€r, myter, seder och bruk. Regeringens kulturpolitiska proposition, Tid för kultur, betonar vikten av att vĂ€rna kulturarvet för framtiden. ”I det ligger att skapa förutsĂ€ttningar för att kultur- arvet ska kunna bevaras och göras tillgĂ€ngligt, men ocksĂ„ verka för att medborgarnas engagemang och intresse för kulturarvet ökar. Kulturarvet Ă€r en kraft i samhĂ€llet som stĂ€ndigt behöver omtolkas, utvecklas och anvĂ€ndas pĂ„ nya sĂ€tt.”42

Kulturarv kan ses som ”möten mellan nutid och dĂ„tid, mellan individer och generationer, mellan erfarenheter, kunskap, kĂ€nslor och perspektiv”.43 Det Ă€r viktigt att skapa förutsĂ€ttningar för möten mellan idĂ©er, tidsĂ„ldrar och mĂ€nniskor. Genom att se kulturarv som möten blir perspektivet ett annat. DĂ„ hamnar berĂ€t- telserna i fokus och blir föremĂ„l för diskussion och debatt om sam- hĂ€llet och dess förflutna.44 Den historiska bilden blir dock aldrig fĂ€rdig. Det Ă€r alltid möjligt att fylla pĂ„ med nya perspektiv och berĂ€ttelser.

De offentliga kulturarvsaktörerna har i dag ett bredare samhĂ€lls- uppdrag; att skapa möjlighet till allas delaktighet och bidra till ett lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart samhĂ€lle prĂ€glat av mĂ„ngfald och demokrati. Detta pĂ„verkar hur det offentliga kulturarvsomrĂ„det förhĂ„ller sig till sina styrmedel. UtifrĂ„n samhĂ€llsuppdraget och synen pĂ„ kultur- arvet – som en förĂ€nderlig process med samtidens mĂ€nniskor som huvudaktörer – finns behov av att se över och utveckla arbetet.

Kulturmiljön ”kan beskrivas som det samlade uttrycket för mĂ€nniskans materiella och immateriella pĂ„verkan pĂ„ den omgivande miljön.”45 Kulturmiljöer Ă€r omrĂ„den dĂ€r det finns historiska och geografiska samband betingade av den mĂ€nskliga pĂ„verkan och prĂ€gling som utformat eller bidragit till att utforma platserna eller pĂ„ annat sĂ€tt ge dem mening. Kulturmiljö och kulturminne Ă€r begrepp som uttrycker mĂ€nniskans pĂ„verkan. I kulturmiljön finns

42Prop. 2009/10:03, s. 25.

43RiksantikvarieÀmbetet (2011). BerÀtta bredare. Inriktningsdokument för byggnadsminnen, s. 6.

44Ibid.

45SOU 2012:37, s. 76, som citerar ur prop. 1998/99:114, Kulturarv – kulturmiljöer och kulturföremĂ„l.

41

Bakgrund

SOU 2013:55

enskilda objekt, som fornlÀmningar, byggnadsminnen och kyrkor. Kulturminnen avser sÄvÀl enskilda kulturobjekt som olika kultur- föremÄl som fornfynd, kyrkliga inventarier och olika slag av Àldre kulturföremÄl.

Kulturmiljöarbete eller kulturmiljöverksamhet Ă€r den verksamhet som bedrivs ”för att frĂ€mja kulturmiljöns vĂ€rden”. Det innefattar ”sĂ„vĂ€l vĂ„rd och levandegörande som nyttjande, dvs. sĂ„dana aktivite- ter som syftar till att kulturmiljövĂ€rdena tas till vara och integreras i samhĂ€llsutvecklingen”.46 Kulturmiljöarbetet befinner sig i en skĂ€r- ningspunkt mellan olika politikomrĂ„den som kulturpolitik, miljö- politik och samhĂ€llsplanering.47

Kulturmiljöbegreppet ges en betydligt större betydelse i den anpassade kulturmiljölagen som trÀder i kraft 2014, sÀrskilt vad gÀller dess inledande bestÀmmelser.48 Lagen har jÀmfört med den hittills gÀllande kulturminneslagen49 anpassats till ett mer aktuellt sprÄkbruk, vilket ocksÄ medför förÀndringar i andra regelverk. I den bakomliggande propositionen till den förÀndrade lagen betonas de skÀl som finns för att understryka kulturmiljöperspektivet. De objekt som skyddas genom lagen behöver förvaltas utifrÄn en helhetssyn för att kunna bevaras lÄngsiktigt. Termen kulturminnes- vÄrd ersÀtts av kulturmiljöarbete.50

De vÀrden som kan identifieras i kulturmiljön rymmer en om- fattande terminologisk flora, ofta tidsbunden, vilket speglats i de förÀndringar som skett i regelverk och vÀgledningsmaterial.51 Det centrala begreppet kulturhistoriskt vÀrde anvÀnds i sÄvÀl plan- och bygglagen som förordnings- och lagtexten för byggnadsminnen och kyrkligt kulturarv. Det kulturhistoriska vÀrdet kan ocksÄ inne- fatta sÀrskilda vÀrden, som konstnÀrligt vÀrde. Vissa vÀrdebegrepp förekommer i samband med internationellt konventionsarbete, frÀmst i Haagkonventionen52 och VÀrldsarvskonventionen.53

46Ibid.

47Prop. 2012/13:96. Kulturmiljöns mÄngfald.

48Lagen anpassas och betecknas fr.o.m. 1 januari 2014 Kulturmiljölag (1988:950).

49Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.

50Prop. 2012/13:96, s. 38.

51Se t. ex. RiksantikvarieÀmbetets vÀgledningsmaterial, lag- och förordningstexter samt prop. 2012/13:96.

52Haagkonventionen för skydd av kulturegendom i hÀndelse av vÀpnade konflikter, antagen av ett stort antal stater 1954.

53VÀrldsarvskonventionen, antagen av Unescos generalförsamling 1972.

42

SOU 2013:55

Bakgrund

Även i miljöbalken, skogsvĂ„rdslagstiftningen och plan- och bygglagen förekommer anknytande vĂ€rdebegrepp som rör kultur- prĂ€glade landskap, skogar och kulturmark.54

Kulturmiljöutredningens betĂ€nkande Kulturmiljöarbete i en ny tid diskuterar vĂ€rden i termer av kunskapsvĂ€rden, upplevelsevĂ€rden, bruksvĂ€rden och existensvĂ€rden. Det sistnĂ€mnda avser det vĂ€rde som samhĂ€llet lĂ€gger i fornlĂ€mningar och kulturmiljöer dĂ€r man inte kan göra ansprĂ„k pĂ„ att definiera den konkreta nyttan i sam- tiden. ExistensvĂ€rdet utgör dock argument för bevarande utifrĂ„n mĂ€nniskors bedömningar av att det kan finnas ett vĂ€rde för andra i samtiden eller framtiden.55 Kulturens samhĂ€llsekonomiska vĂ€rde kan ocksĂ„ uttryckas genom begreppet anvĂ€ndarvĂ€rde, som baseras pĂ„ det vĂ€rde konsumtionen av en viss kulturvara eller nyttjandet av en kulturmiljö skapar för konsumenten. Begreppet kommer frĂ„n miljöekonomin och relaterar till ett marknadstĂ€nkande dĂ€r man söker prissĂ€tta tjĂ€nster som ofta saknar öppen och direkt pris- sĂ€ttning pĂ„ den ”marknad” man studerar, exempelvis dĂ„ det gĂ€ller ekosystemtjĂ€nster.56 Kulturmiljöutredningen kom sammanfatt- ningsvis fram till en enkel vĂ€rdeskala i tvĂ„ steg för att tydliggöra det kulturhistoriska vĂ€rdet. Begreppen kunskapsvĂ€rde och upplevelse- vĂ€rde ansĂ„gs omfatta de aspekter som var mest angelĂ€gna att defi- niera för att vĂ€rdera ett kulturminne eller en kulturmiljö.57

VÀrdefrÄgorna Àr mÄngfacetterade och visar pÄ en rik begrepps- flora. De har dÀrför kommit att utgöra en viktig del i det aktuella utvecklingsarbete som RiksantikvarieÀmbetet bedriver kring vÀrde- rings- och urvalsfrÄgor.58

Av central betydelse för den nu aktuella utredningen Àr fastig- hetsbegreppet. Begreppet utgÄr frÄn fastigheten i dess juridiska mening, dvs. i betydelsen rÀttslig enhet enligt jordabalkens bestÀm- ning. Fastigheten utgör ett markomrÄde, som avgrÀnsas horison- tellt eller bÄde horisontellt och vertikalt. Till fastigheten kan höra byggnader, anlÀggningar av olika slag och vÀxtlighet. Fastigheten kan ocksÄ beröras av olika typer av servitut, vilket pÄverkar hur och av vilka aktörer fastigheten kan disponeras eller nyttjas.59 En

54Miljöbalk (1998:808), skogsvÄrdslag (1979:429) och plan- och bygglag (2010:900).

55SOU 2012:37, s. 78.

56Myndigheten för kulturanalys (2012). Kulturanalys, s. 41 ff.

57SOU 2012:37, s. 79.

58RiksantikvarieÀmbetet (2013). PÄgÄende arbete med en vÀgledning för kulturhistorisk vÀrdering och urval.

59Jordabalk (1970:994).

43

Bakgrund

SOU 2013:55

registerfastighet betecknar fast egendom som i fastighetsregistret Àr redovisad som sÀrskild fastighet.

Med hÀvd betecknas i jordabalken att lagfartsenlig rÀtt till fast egendom kan uppnÄs efter viss tids innehav i förhÄllanden till eventuell talan som vÀcks frÄn nÄgon annan.60 Vissa fastigheter av kulturhistorisk betydelse för staten kÀnnetecknas dock av oklara ÀganderÀttsförhÄllanden, vilket pÄverkar förutsÀttningarna för för- valtning och avyttring/överföring mellan myndigheter eller i relation till andra huvudmÀn. Har en fastighet förvÀrvats med ÀganderÀtt ska inskrivning av förvÀrvet, sÄ kallad lagfart, sökas inom viss tid.61 För de fastigheter dÀr ÀganderÀttsförhÄllanden fort- farande bedöms som oklara kan lagfart saknas. Detta förekommer för vissa kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som omfattas av statlig förvaltning. Staten har inte heller alltid bedömts behöva lag- fart pÄ sÄdana marker som av tradition ingÄtt i statens Àgo, det har ansetts sjÀlvklart och inte krÀvt sÀrskild reglering, till exempel betrÀffande de sÄ kallade kronoholmarna.

Till övriga begrepp som anknyter till de förvaltningsmÀssiga aspekterna pÄ fastigheter hör en rad ekonomiska och juridiska termer som rör förvÀrv, förvaltning och avyttring av statens fasta egendom. Begreppen förekommer bland annat i de förordningar som anger hur statliga myndigheter ska faststÀlla vÀrden, överlÄta fastigheter och faststÀlla den ordning enligt vilken överlÄtelser eller avyttringar ska genomföras. Med fastighetsförvaltning menas ansvar för förvÀrv, upplÄtelse, drift, underhÄll och avyttring av fast egen- dom för statens rÀkning. Med fast egendom avses Àven tomtrÀtt samt byggnader och anlÀggningar som Àr lös egendom.62

BetrĂ€ffande sĂ„ kallade kulturfastigheter anvĂ€nder vi i den nu aktuella utredningen i huvudsak en terminologi som anknyter till de begreppsdefinitioner som tidigare anvĂ€ndes av Riksantikvarie- Ă€mbetet.63 Med ”statliga kulturfastigheter” eller statliga kultur- historiskt vĂ€rdefulla fastigheter/byggnader menas fastigheter med beteckning enligt nĂ„gon av paragraferna i förordningen om statliga byggnadsminnen.

Begreppet donationsfastigheter syftar pÄ sÄdana fastigheter som donerats till staten. Donationer har förekommit under lÄng tid och gÀller alltid sÀrskilt angivna ÀndamÄl, vilket kan avse mark, mark

60Ibid,, 16 kap.

61Ibid., 20 kap.

62Förordning (1999:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m., 2 §.

63RiksantikvarieÀmbetet (2012). Förenklad beredning av statliga byggnadsminnen. Rapport, s. 7. Dnr 301-1635-2011, 2012-03-26.

44

SOU 2013:55

Bakgrund

med byggnader eller mark med byggnader som senare byggts till eller förĂ€ndrats av staten. Donationer kan Ă€ven utgöras av ekono- miska resurser för att uppföra eller bygga om statliga fastigheter. DĂ„ Byggnadsstyrelsen avvecklades 1993 överfördes fastigheter med inslag av donationer till Akademiska Hus AB och Statens fastig- hetsverk (SFV), dĂ€r de huvudsakligen ingĂ„r i verksamhetsgrenen inrikes hyresfastigheter.64Antalet donationer har varit sĂ€rskilt stort i anslutning till högre utbildning och forskning. De som kvarstĂ„r inom SFV finns huvudsakligen i anslutning till Uppsala och Lunds universitet. Övriga större donationsfastigheter Ă€r bland annat Huseby bruk, Harpsund, Hallwylska palatset, Sjöhistoriska museet och Prins Eugens Waldemarsudde. Utanför landets grĂ€nser finns Svenska institutet i Istanbul, Svenska institutet i Rom och VoksenĂ„sen i Oslo.65

I diskussionen om kulturhistoriska kriterier för urval av fastig- heter, byggnader och objekt som bör behÄllas i statlig Àgo vÀcktes tidigt begreppet symbolbyggnader. Begreppet Àr inte helt enkelt att definiera och har ocksÄ över tiden fÄtt nya innebörder. Begreppet har tidigare anvÀnts för att beteckna symbolbÀrande huvudmonu- ment inom olika administrativa strukturer och vid de gamla lÀro- sÀtena, bland annat byggnader för regional administration, rÀtts- vÀsende, tullvÀsende, inom försvaret och kyrkan.66 Begreppet stats- symboler anvÀndes av regeringen i början av 1990-talet för att beteckna vissa centrala kulturella institutioner och museer.67 Symbolbegreppet som grund för bedömning behandlas nÀrmare under avsnitt 3.1, som handlar om utredningens utgÄngspunkter för urval och prioritering av statens kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter.

2.5.2Regelverk

Statens beteckning av fastigheter som kulturhistoriskt vÀrdefulla, med angivande av viss skyddsnivÄ, kan ske med stöd av lag eller förordning.

Införandet av 1942 Ärs lag om skydd för kulturhistoriskt mÀrk- liga byggnader gav staten möjlighet att skydda bebyggelse med kvalificerat kulturhistoriskt vÀrde. TvÄ större reformer har dÀrefter

64SOU 2011:31, s. 130.

65Ibid., s. 131.

66RiksantikvarieÀmbetet (1993). UnnerbÀck, A. Kulturhistorisk vÀrdering av bebyggelse.

67Prop. 1992/93:37, bilaga 1.3, s. 28.

45

Bakgrund

SOU 2013:55

skett kring denna lagstiftning. Den första avsÄg införandet av en lag om byggnadsminnen 1960, dÀr Àgarens samtycke inte lÀngre krÀvdes för byggnadsminnesförklaring, föreskrifter kunde ocksÄ ges om ett omrÄde kring byggnadsminnet.68

En andra reform avsĂ„g den samlade skyddslagstiftning som infördes genom kulturminneslagen (KML) 1989, en alltjĂ€mt gĂ€llande och central lagstiftning för kulturmiljöomrĂ„det69. Redan inledningsvis slĂ„s fast att ”det Ă€r en nationell angelĂ€genhet att skydda och vĂ„rda vĂ„r kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla.”70 Lagen innebĂ€r möjligheter att beakta kulturhistoriska vĂ€rden i en samlad bebyggelsemiljö och innehĂ„ller bland annat bestĂ€mmelser för skydd av ortnamn, fornlĂ€mningar och fornfynd, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen.71 En decentralisering skedde 1976 av beslutsordningen, genom att lĂ€nsstyrelsen övertog beslutsrĂ€tten. De regelförĂ€ndringar som sker 2014 innebĂ€r ocksĂ„ en utvecklad roll för RAÄ dĂ„ det gĂ€ller bemyndigande att meddela verkstĂ€llighetsföreskrifter.72

Enskilda byggnadsminnen förekommer i begrÀnsad utstrÀckning i statlig Àgo, i normalfallet beslutas byggnadsminnen som Àgs av staten enlig förordningen om statliga byggnadsminnen. Liksom kulturminneslagen innebÀr den parallella förordningen om statliga byggnadsminnen (FSBM) ett verktyg för att bevara byggnader och anlÀggningar till vilka vi knyter viktiga berÀttelser.73 Den fysiska miljön och berÀttelserna samspelar och förstÀrker varandra. Skyd- det har i de bÄda regelverken utformats pÄ ett likartat sÀtt, oavsett om förvaltningen sker i statlig eller annan regi. Skyddade kultur- miljöer eller andra miljöer av kulturhistoriskt intresse Àgs och för- valtas i dag av privata och offentliga aktörer, företag, organisationer och stiftelser med olika resurser och intressen för det ansvarsfulla uppdraget att vÄrda kulturarvet.

I förordningen görs begreppsmÀssig skillnad mellan

‱statliga byggnadsminnen (1 §),

‱vĂ€rdefulla byggnader som inte Ă€r byggnadsminnen (12 §),

68SOU 2004:94. K-mÀrkt. Förslag till förbÀttrat skydd för kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse, s. 80.

69En modernisering av lagen beslutades 2013, den kommer att benÀmnas kulturmiljölag (1988:950) och trÀder i kraft 1 januari 2014.

70Lag (1988:950) om kulturminnen m.m.

71Ibid. Fornminnen behandlas i 2 kap., byggnadsminnen i 3 kap.

72Kulturmiljölag (1988:950).

73Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. ersÀtts 1 januari 2014 av den moderniserade förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen.

46

SOU 2013:55

Bakgrund

‱byggnader som kan komma ifrĂ„ga för byggnadsminnes- förklaring (14 §) och

‱vĂ€rdefulla fastigheter (16 §).

Samtliga dessa kategorier förtecknas av RAÄ och ingĂ„r i utred- ningens urvalsram för att bedöma kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastig- heter, vilket behandlas nĂ€rmare i kapitel 3. Under utredningens arbete har regeringen tagit upp behoven av viss modernisering och förĂ€ndring av regelverket. Det berör bland annat den termino- logiska kvalifikationsgrunden för byggnadsminnesförklaring, som framledes ska vara ”ett synnerligen högt kulturhistoriskt vĂ€rde”.74 Viss anpassning sker ocksĂ„ i övrigt genom det beslut som fattats om förĂ€ndring av förordningen om statliga byggnadsminnen frĂ„n 1 januari 2014. Bland annat försvinner lydelsen i 12, 14 och 16 §§.75

Landets statliga byggnadsminnen (SBM) utgör de kultur- historiskt mest vĂ€rdefulla byggnaderna och anlĂ€ggningarna i statens Ă€go. PĂ„ förslag frĂ„n RAÄ beslutar regeringen om nya SBM, liksom om de i förordningen betecknade vĂ€rdefulla fastigheterna. Rege- ringen faststĂ€ller Ă€ven anknytande skyddsföreskrifter, liksom Ă€ndringar av gĂ€llande skyddsföreskrifter om det innebĂ€r frĂ„n kulturhistorisk synpunkt vĂ€sentliga ingrepp. I övrigt prövar RAÄ frĂ„gor om tillstĂ„nd.76

En byggnadsminnesförklaring avser att garantera ett lÄngsiktigt bevarande och underhÄll av hög kvalitet. Det innebÀr att ett statligt byggnadsminne inte fÄr överlÄtas till annan om det finns risk att överlÄtelsen kan leda till att det kulturhistoriska vÀrdet minskar. Om ett byggnadsminne överlÄts till annan Àn en statlig myndighet, övergÄr det till att bli byggnadsminne enligt kulturminneslagen (frÄn 2014 benÀmnd kulturmiljölagen).77

Ambitioner finns ocksÄ att utveckla de statliga byggnads- minnena genom att tillgÀngliggöra byggnader och miljöer och dÀr- med skapa förutsÀttningar för att ge besökarna historiska kun- skaper och upplevelser.78 Bedömningar och beslut avseende dagens statliga byggnadsminnen har i huvudsak pÄgÄtt sedan 1920 Ärs kungörelse79 och speglar skilda tiders kultursyn, utveckling av den institutionella basen för arbetet samt förÀndringar av ambitions-

74Prop. 2012/13:96, Kulturmiljöns mÄngfald, s. 57.

75Förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen.

76Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m., 7 §.

77Ibid., 8–9 §§ samt lag (1988:950) om kulturminnen m.m.

78RiksantikvarieÀmbetet (2010). Statliga byggnadsminnen. VÀgledning.

79Kungörelse (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvÀsendet.

47

Bakgrund

SOU 2013:55

nivÄer och tillÀmpning av regelverket. Antalet beslut har fluktuerat över tiden med en stark koncentration till den inledande perioden, dÄ drygt hÀlften av alla nu gÀllande beslut togs.80

Tabell 2.1 BestĂ„ndet statliga byggnadsminnen. Fördelning av inledande beslutstidpunkter under perioden 1935–201281

Beslutstidpunkt

Antal byggnadsminnen

Andel av total

1935–1940

139

52 %

1941–1970

11

4 %

1971–1990

27

10 %

1991–2000

52

20 %

2001–2011

36

14 %

Totalt

265

100 %

Som urvalsgrund kan dÀrför begreppet statligt byggnadsminne visa sig vanskligt om ambitionen Àr att skapa en kÀrna av vÀrdefulla kulturfastigheter som lÄngsiktigt och hÄllbart ska förvaltas av staten. Samtidigt utgör bedömningen den enda normerade vÀrde- ring som skett av det statliga bestÄndet, sett över lÄng tid och omfattande samtliga berörda myndigheter. Vid en jÀmförelse med bestÄndet byggnadsminnen utanför staten som beslutats enligt kulturminneslagen, kan konstateras att besluten dÀr i huvudsak tagits vid senare tidpunkter. MÄnga statliga byggnadsminnen över- fördes ocksÄ genom bolagiseringen av den statliga fastighetsförvalt- ningen till sÄdana enskilda byggnadsminnen.82

Det nu gÀllande regelverket kring byggnadsminnen har ytterst funktionen att bevara fysiska lÀmningar i form av bebyggelse och anlÀggningar som viktiga berÀttelser kan knytas till. Byggnads- minnena fungerar dÀrför, som tidigare framhÄllits, som samhÀllets

80DÄ med skydd som byggnadsminnesmÀrke enligt kungörelse (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvÀsendet. Se vidare bakgrundsteckning i bilaga 5 till betÀn- kandet.

81Siffrorna Àr hÀmtade frÄn Bebyggelseregistret 2013 och bör ses som ungefÀrliga för att illustrera under vilka tidsperioder beslut tagits för att sÀkra dagens statliga byggnadsminnen (SBM). Besluten omfattar 1 520 byggnader. MÄnga SBM omfattas av flera fastig- heter/byggnader dÀr beslut kan ha tagits vid olika tidpunkter. Redovisningen utgÄr dÀrför frÄn objekt- eller anlÀggningsnivÄ, dÀr det huvudsakliga och inledande beslutet avgjort vilken tidsperiod hela byggnadsminnet förts till i tabellen. Tidpunkter för senare tillÀggsbeslut framgÄr inte av denna tabell.

82SOU 2004:94. K-mÀrkt. Förslag till förbÀttrat skydd för kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse, s. 91 ff.

48

SOU 2013:55 Bakgrund

minne och bör vÀljas ut och faststÀllas sÄ att de speglar viktiga skeden och brytpunkter i historien, bÄde positiva och negativa. De statliga byggnadsminnena utgör en del av det nationella kultur- arvet, men innebÀr inte nÄgonting en gÄng för alla givet. Nya perspektiv behöver hela tiden tillföras, det historiska pusslet blir aldrig fÀrdigt utan bör ses som en fortlöpande process. Ett bygg- nadsminne betecknas som synnerligen mÀrkligt genom sitt kultur- historiska vÀrde83, det kan utgöras av en eller flera byggnader eller omfatta en större samlad bebyggelse. BestÀmmelserna kan ocksÄ tillÀmpas pÄ parker, trÀdgÄrdar eller andra anlÀggningar av kultur- historiskt vÀrde. 84

Byggnadsminnesbeslut ska grundas pĂ„ tydliga motiveringar. Motiveringarna ska i sin tur formuleras med utgĂ„ngspunkt i de berĂ€ttelser som konstituerar byggnadsminnet.85 Den kultur- historiska vĂ€rdering som ska göras har successivt vuxit fram och formaliserats. Under det senaste decenniet har dessa utgĂ„ngs- punkter kommit till uttryck i ett stödjande material för kultur- historisk vĂ€rdering av byggnader frĂ„n RAÄ, som riktar sig till berörda fackmĂ€n och beslutsfattare. VĂ€rderingssystemet Ă€r upp- byggt i olika steg. Det första stegets viktigaste kriterier och grund- motiv definieras i tvĂ„ huvudgrupper. I den första gruppen anges dokumentvĂ€rden (traditionella, historiska egenskaper som bygg- nadshistoriska, arkitekturhistoriska och personhistoriska vĂ€rden), följt av en andra grupp med angivna upplevelsevĂ€rden. De senare kan bestĂ„ av arkitektoniska vĂ€rden, identitetsvĂ€rde, patina m.m. I det följande, andra steget sker en sortering utifrĂ„n ambitionsnivĂ„ för bevarandet, dĂ€r ett alternativ Ă€r skydd som byggnadsminne. Vald ambitionsnivĂ„ kan kopplas till olika insatser för skydd, vĂ„rd och dokumentation, liksom till ekonomiska förutsĂ€ttningar.86

RiksantikvarieÀmbetet har som stöd för tillstÄndsansökningar och prövningar dÄ det gÀller statliga byggnadsminnen, deras under- hÄll och konservering, tagit fram en sÀrskild vÀgledning. Skriften bedriver processen med de aktörer och underlag som berörs.87

Regeringen gav 2011 RAÄ i uppdrag att lĂ€mna förslag pĂ„ rikt- linjer för förenklad beredning av Ă€renden om statliga byggnads- minnen. RAÄ föreslog som följd av detta att den berörda förord-

83FrĂ„n 2014 benĂ€mnt ”synnerligen högt kulturhistoriskt vĂ€rde”.

84RiksantikvarieÀmbetet (2011). BerÀtta bredare. Inriktningsdokument för byggnadsminnen, s. 9.

85Ibid., s.11.

86RiksantikvarieÀmbetet (2002). UnnerbÀck, A. Kulturhistorisk vÀrdering av bebyggelse.

87RiksantikvarieÀmbetet (2010). Statliga byggnadsminnen. VÀgledning.

49

Bakgrund

SOU 2013:55

ningen ses över och att vÀrdefulla byggnader (12 §) och vÀrdefulla fastigheter (16 §) utgÄr som egna kategorier. Det föreslogs vidare att fastigheter eller delar av fastigheter fÄr förklaras som statligt byggnadsminne om de Àr synnerligen mÀrkliga genom sitt kultur- historiska vÀrde eller representerar en sÀrskilt betydelsefull del av det statliga kulturarvet.88 Det förordades att begreppet fastighet till sin definition ska följa jordabalken.

FörÀndringarna skulle enligt utredningen sammantaget innebÀra möjligheter att byggnadsminnesförklara sÄdana fastigheter som förordningens nuvarande 16 § omfattar. De bestÀmmelser i förord- ningen som gÀller vÀrdefulla byggnader (12 §) bedömdes vara oklara och ofullstÀndiga och föreslogs dÀrför utgÄ. Berörda bygg- nader kunde hanteras genom övergÄngsbestÀmmelser.89

Med stöd av Kulturmiljöutredningen90 föreslog regeringen i propositionen Kulturmiljöns mĂ„ngfald91 att begreppet ”synnerligen mĂ€rkligt” Ă€ndras sĂ„ att kvalifikationsgrunden i stĂ€llet blir ”synner- ligen högt kulturhistoriskt vĂ€rde”. FörĂ€ndringarna har nu kodi- fierats i de regelförĂ€ndringar av lag och anknytande förordningar som beslutats trĂ€da i kraft 1 januari 2014 och innebĂ€r inte nĂ„gon Ă€ndrad bedömningsgrund i sak.

Volymen statliga byggnadsminnen i RAÄs databas 2013 upp- skattas till 265 anlĂ€ggningar. Dessa byggnadsminnen omfattar cirka 1 520 byggnader, förvaltade av nio olika myndigheter.92

Regelverket under den nuvarande kulturminneslagen hanteras beslutsmÀssigt av lÀnsstyrelserna och skyddar drygt 9 000 bygg- nader och anlÀggningar som byggnadsminnen i enskild Àgo. Det kyrkliga kulturarvet, vilket ocksÄ skyddas genom kulturminnes- lagen, omfattar cirka 3 000 byggnader. De förÀndringar som sker av lagen innebÀr inga förÀndringar i dessa avseenden.

Ett skydd kan Ă€ven ges genom kommunala beslut med stöd av plan- och bygglagstiftningen, som bland annat föreskriver att sĂ€r- skilda historiska, kulturhistoriska, miljömĂ€ssiga och konstnĂ€rliga vĂ€rden ska skyddas.93 Det Ă€r inte kĂ€nt hur mĂ„nga objekt som har skyddsbestĂ€mmelser pĂ„ detta sĂ€tt men i de lĂ€n som genomfört det sĂ€rskilda miljömĂ„lsprojektet ”RĂ€kna Q” har det visat sig att andelen

88RiksantikvarieÀmbetet (2012). Förenklad beredning av statliga byggnadsminnen. Rapport, Dnr 301-1635-2011, 2012-03-26, s. 41.

89Ibid., s. 54–55.

90SOU 2012:37.

91Prop. 2012/13:96.

92RiksantikvarieÀmbetet (2013). Bebyggelseregistret.

93Plan- och bygglag (2010:900), PBL, 2 kap.

50

SOU 2013:55

Bakgrund

sÄ kallade q-beteckningar vida överskrider antalet byggnadsminnen och statliga byggnadsminnen. Innebörden av detta skydd Àr dock av varierande slag, beroende pÄ hur skyddsbestÀmmelserna definie- ras i det enskilda fallet.94

Vid sidan om regelverken inom kultur- och planomrÄdet har en utveckling skett inom den miljörÀttsliga lagstiftningen mot att beakta kulturvÀrden i landskapet, genom riksintresseomrÄden och som kulturreservat, med syftet att bevara vÀrdefulla kulturprÀglade landskap. Regleringen innebÀr dock inte nÄgot skydd i sig.95 Hur kulturmiljöomrÄdets cirka 1 700 omrÄden av riksintresse ska till- godoses ska redovisas i kommunala översiktsplaner.96 I mÄnga fall innebÀr det skyddsbestÀmmelser enligt plan- och bygglagen genom detaljplaner eller omrÄdesbestÀmmelser. Vidare finns betydande kulturvÀrden inom naturreservat och nationalparker.

Anknytande samhÀllsambitioner finns Àven inom ramen för det sÄ kallade miljömÄlssystemet med uppföljning av ett antal definie- rade miljömÄl. MiljömÄlsuppföljningen indikerar att miljömÄls- arbetet i flertalet lÀn bidragit ocksÄ till kulturmiljöarbetet. Gene- rellt upplevs dock kulturmiljöomrÄdet inte som prioriterat och att det hamnat pÄ efterkÀlken i miljömÄlsarbetet. Det saknas kultur- miljöövervakning och sÀrskilda ÄtgÀrdssatsningar, resursbrist och begrÀnsad strategisk planering pÄtalas.97 Erfarenheterna tyder pÄ att mÄnga kommuner saknar kulturmiljökompetens och en stor andel av de program som finns Àr Älderstigna. Avsaknaden av program Àr ocksÄ stor, sÀrskilt för bebyggelse utanför tÀtorterna. Riks- antikvarieÀmbetet har i sammanhanget efterlyst utökad regional kulturhistorisk kompetens inom ramen för lÀnsstyrelsernas miljö- mÄlsarbete.98 En samlad erfarenhet frÄn miljömÄlsarbetet Àr dÀrför, trots alla beslutade styrmedel, att andelen lÄngsiktigt skyddade kulturhistoriska miljöer och vÀrden Àr liten och att plan- och bygg- lagen inte anvÀnds i tillrÀcklig utstrÀckning för att tillgodose sÄdana vÀrden i riksintressen för kulturmiljövÄrden.99

Utredningen berör i kapitel 6 ytterligare nÄgot frÄgan om utvecklingen av ett anpassat regelverk som i ökad utstrÀckning kan

94LĂ€nsstyrelsen i Örebro lĂ€n (2010). Skyddad kulturmiljö? KartlĂ€ggning av hur kultur- historiska vĂ€rden har sĂ€kerstĂ€llts i den kommunala samhĂ€llsplaneringen i Örebro lĂ€n 1987– 2009. Rapport 2010:27, s. 30.

95Miljöbalk (1998:808), MB.

96RiksantikvarieÀmbetet (2012). KulturmiljövÄrdens riksintressen i allas intresse.

97NaturvÄrdsverket (2012). Steg pÄ vÀgen. Fördjupad utvÀrdering av miljömÄlen 2012, s. 136.

98RiksantikvarieĂ€mbetet (2007). Fördjupad utvĂ€rdering – kulturmiljö och kulturhistoriska vĂ€rden. Rapport 2007:6.

99NaturvÄrdsverket (2012), s. 335.

51

Bakgrund

SOU 2013:55

ta hÀnsyn till helheter och sammanhang kring det byggda kultur- arvet och omgivningsmiljön.

2.6Tidigare utredningsinsatser

Ett antal utredningsinsatser under senare Är har belyst och disku- terat frÄgan om statlig myndighetsförvaltning av det kultur- historiskt vÀrdefulla fastighetsbestÄndet. I detta avsnitt refereras nÀrmast till Statens fastighetsverks Kulturfastighetsutredning, Utredningen om en översyn av förordningarna om statens fastig- hetsförvaltning, Utredningen om en översyn av statens fastighets- förvaltning samt den försvarsfastighetsutredning som arbetat paral- lellt med den nu aktuella utredningen om omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter.

2.6.1Kulturfastighetsutredningen

Statens fastighetsverk genomförde pĂ„ regeringens uppdrag den sĂ„ kallade Kulturfastighetsutredningen under perioden 2008–2009 med en avslutande komplettering 2010.100 Uppdraget avsĂ„g att ta fram förslag om vilka fastigheter, inklusive sĂ„ kallade bidrags- fastigheter, som ur ett kulturhistoriskt perspektiv lĂ„ngsiktigt borde förvaltas inom staten. Arbetet byggde metodmĂ€ssigt pĂ„ de av Riks- antikvarieĂ€mbetet föreslagna kriterierna för urval, bland annat genom tillĂ€mpning av den sĂ„ kallade berĂ€ttelsemodellen.101 I Kultur- fastighetsutredningens uppdrag lĂ„g Ă€ven att berĂ€kna kostnader och intĂ€kter för förvaltning och levandegörande av verkets bidrags- fastigheter. Utredningsarbetet genomfördes i samrĂ„d med flera av de statliga myndigheter som förvaltade kulturhistoriskt vĂ€rdefulla byggnader, frĂ€mst Fortifikationsverket, RiksantikvarieĂ€mbetet och Sjöfartsverket. 102

Utredningen omfattade, inklusive den senare kompletteringen, de kulturfastigheter som förvaltades av de fyra myndigheterna, i huvudsak statliga byggnadsminnen, samtliga RiksantikvarieÀmbetets fastigheter, vissa tillkommande sÄ kallade bidragsfastigheter, kungs-

100Statens fastighetsverk (2009-10). Kulturfastighetsutredningen med kompletteringar. Dnr 231-1967/08.

101RiksantikvarieÀmbetet (2008). Redovisning av uppdraget att se över nuvarande kriterier för vilka kulturfastigheter som staten ska Àga och förvalta. Dnr 101-2002-2008.

102Statens fastighetsverk (2009-10). Kulturfastighetsutredningen.

52

SOU 2013:55

Bakgrund

gÄrdar och monument med skyddsstatus. HÀlften av de berörda fastigheterna eller drygt tre fjÀrdedelar av de byggnader som granskades förvaltades av Statens fastighetsverk.

Utredningens förslag om en framtida statlig kulturfastighets- portfölj omfattade 82 procent av det fastighetsbestĂ„nd pĂ„ 487 statliga fastigheter som utredningen granskat, vilket motsvarade 92 procent av de berörda 3 691 byggnaderna. BestĂ„ndet systema- tiserades och sattes in i ett historisk och kulturhistorisk samman- hang genom tillĂ€mpning av den berĂ€ttelsemodell som Riks- antikvarieĂ€mbetet tidigare utvecklat. Det konstaterades vid slut- rapporteringen att det inte funnits möjligheter att fullt ut beakta vissa delar av kulturarvet, till exempel de delar som fanns i grĂ€ns- ytan mot natur- och rekreationsvĂ€rden.103 Inom berĂ€ttelsetemat ”ekonomiskt liv och handelns förutsĂ€ttningar” kompletterades underlaget i direkt anslutning till utredningen. FrĂ€mst handlade det hĂ€r om kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter som förvaltades av dĂ„varande Banverket och VĂ€gverket och kunde tillföras dis- kussionen om en framtida statlig portfölj.104

I regeringsuppdraget ingick inte att redovisa kostnader eller process för avyttring av sÄdana fastigheter som staten inte lÀngre bör förvalta. Inte heller bedömde utredningen att det fanns möjlig- het att kalkylera kostnader för den föreslagna fastighetsportföljen i sin helhet. Underskottet för förvaltning av de sÄ kallade bidrags- fastigheter berÀknades dock till cirka 400 miljoner kronor per Är för de fastigheter som föreslogs ingÄ i den statliga portföljen med kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter. Inte minst med avseende pÄ bidragsfastigheterna framhölls vikten av att utveckla en mer lÄngsiktig och flexibel förvaltningsmodell. En tydligare koppling till samhÀllsnyttan förordades hÀr i det lÄngsiktiga uppdraget till Statens fastighetsverk.105

Kostnadskalkylerna hÀnförde sig av naturliga skÀl till de myndighetsuppdrag och den ambitionsnivÄ som gÀllde förvalt- ningen av de aktuella kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheterna. Kulturfastighetsutredningen problematiserade detta, vilket Àven diskuterades i den senare utredningen om översyn av statens fastig- hetsförvaltning (se nedan). Ett flertal mycket kostsamma istÄnd-

103Ibid., Del 1. Komplettering 2010-06-11, s. 10.

104Ibid., Del 2, Komplettering 2010-06-11.

105Ibid., Del 1, s. 79 ff.

53

Bakgrund

SOU 2013:55

sÀttningar berÀknades inför den föreslagna framtida förvaltnings- uppgiften.106

Mot bakgrund av ovanstÄende har vi i den nu aktuella utred- ningen givit ekonomiaspekter pÄ den lÄngsiktiga förvaltningen ökad tyngd genom att de förts upp som en av flera viktiga utgÄngs- punkter i urvalet av lÀmpliga fastigheter för den statliga portföljen. MetodfrÄgor kring ett sÄdant urval behandlas mer ingÄende i följande kapitel. DÀr behandlas ocksÄ den berÀttelsemodell som utvecklades av RiksantikvarieÀmbetet och tillÀmpades inom ramen för Kulturfastighetsutredningen.

2.6.2Översyn av regelverket för de fastighetsförvaltande myndigheterna

En övergripande kartlÀggning och analys av de förordningar som styr de fastighetsförvaltande statliga myndigheternas arbete med sina fastigheter avrapporterades i betÀnkandet En effektivare för- valtning av statens fastigheter i slutet av 2010.107 Utredningens över- syn omfattade frÀmst regelverket kring statliga förvÀrv, fastighets- förvaltning, överlÄtelsen av fast egendom och Äterköp av expro- prierade fastigheter.108 Utredningen lÀmnade förslag om en samlad förordningsreglering för den del av fastighetsförvaltningen som sker i myndighetsform. Detta skulle enligt betÀnkandet bidra till att utveckla en tydligare och mer samlad styrning. Förslaget om förordning inleds med att ett antal mer principiella utgÄngspunkter eller mÄl för fastighetsförvaltningen slÄs fast:

‱myndigheterna ska tillhandahĂ„lla Ă€ndamĂ„lsenliga lokaler och markomrĂ„den som svarar mot hyresgĂ€sternas behov,

‱fastighetsförvaltningen ska ske pĂ„ ett ekonomiskt effektivt sĂ€tt,

‱hĂ€nsyn ska tas till kulturvĂ€rden enligt sĂ€rskilt regelverk om statliga byggnadsminnen,

‱de statliga mĂ„len för arkitektur, formgivning och design ska beaktas,

106Ibid., Del 1. Komplettering 2010-06-11, s. 16–17, samt SOU 2011:31, s. 210–211.

107SOU 2010:92.

108AvsÄg frÀmst förordning (1993:527) om förvaltning av statens fastigheter m.m. och förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom m.m.

54

SOU 2013:55

Bakgrund

‱förvaltningen ska ske med beaktande av högt stĂ€llda krav pĂ„ lĂ„ngsiktigt hĂ„llbar utveckling.109

Utredningen föreslog vidare att regeringens dialog och styrning av myndigheterna kan behöva utvecklas, samtidigt som de fastighets- förvaltande myndigheterna bör ges utökade mandat vad gĂ€ller för- vĂ€rv och investeringar. Ökad vikt borde ocksĂ„ lĂ€ggas vid att myndigheterna upprĂ€ttar olika typer av plandokument och förteck- ningar som stöd för förvaltningsarbetet.110 Utredningen behandlade Ă€ven överlĂ„telser av statens fastigheter och diskuterade behovet av att anpassa sĂ„dana processer i en ny försĂ€ljningsordning för att systematiskt stĂ€mma av de statliga behoven, tempo i arbetet, behovet av förturer m.m.111

2.6.3Översyn av statens fastighetsförvaltning

En bred översyn av den statliga fastighetsförvaltningen presen- terades i betÀnkandet Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst i början av 2011.112 Uppdraget inriktades i huvudsak mot att söka förtydliga principerna för vad staten ska Àga, sjÀlva förvaltningen och finansieringen av denna, samt hur en effektivare struktur kunde uppnÄs för den statliga fastighetsförvaltningen. I uppdraget ingick att inventera de fastigheter som förvaltades av statliga myndigheter och bolag och lÀmna förslag pÄ hur en uppdelning borde ske. Uppdraget innebar vidare att utifrÄn Riksantikvarie- Àmbetets tidigare översyn och den av Statens fastighetsverk bedrivna Kulturfastighetsutredningen lÀmna förslag pÄ vilka fastig- heter som ur ett kulturhistoriskt perspektiv borde förvaltas av staten och hur finansiering skulle ske av det underskott som kÀnne- tecknade delar av bestÄndet. Utredningen skulle Àven lÀgga förslag om vilka fastigheter som borde avyttras och formerna för detta. Nationalparker, naturreservat och annat omrÄdesskydd av natur- vÄrdsÀndamÄl undantogs liksom statens förvaltning av produktiv skogsmark m.m.113

Utredningen erhöll Àven vissa tillÀggsdirektiv, som avsÄg att belysa underhÄllskostnader och antikvariska merkostnader för-

109SOU 2010:92, s. 72 ff.

110Ibid., s. 87–97.

111Ibid., s. 130–31.

112SOU 2011:31.

113Dir. 2009:45, s. 1–2.

55

Bakgrund

SOU 2013:55

knippade med kulturbyggnader i jÀmförelse med andra typer av byggnader. I uppdraget lÄg vidare att se över underhÄllsnivÄer och hyresmodellen och dess tillÀmpning för de stora kulturinstitution- erna inklusive Naturhistoriska riksmuseet och lÀgga eventuella för- slag om Àndrade principer för hyressÀttningen.114

Utredningen stÀllde sig i sitt slutbetÀnkande bakom tidigare angivna utgÄngspunkter för statens Àgande och lyfte fram tre allmÀngiltiga principer eller utgÄngspunkt för detta. Ett statligt Àgande bedömdes vara motiverat i frÄga om fastigheter som:

‹Àr kulturhistoriskt sĂ€rskilt vĂ€rdefulla,

‱har ett sĂ€rskilt betydelsefullt symbolvĂ€rde,

‱har central betydelse för rikets sĂ€kerhet.115

Utredningen konstaterade vidare att en stor del av det statliga fastighetsbestÄnd som förvaltades i myndighetsform var kultur- historiskt intressanta byggnader, framför allt hos Statens fastig- hetsverk. Det rörde sig om byggnader som speglade den svenska historien och utgjorde en del av det nationella kulturarvet. Den samlade bilden, vilket understöddes av tidigare utredningsinsatser, var enligt utredningen att:

‱statens bestĂ„nd av kulturfastigheter var stort,

‱det vĂ€xer i takt med att den statliga verksamheten förĂ€ndras,

‱det kommer att fortsĂ€tta vĂ€xa,

‱förvaltningen Ă€r spridd pĂ„ olika myndigheter med olika förut- sĂ€ttningar och möjligheter,

‱förvaltningen i regel inte inbringar hyresinkomster och

‱förvaltningen Ă€r kostsam.116

Utredningen gick inte in pÄ de enskilda delarna av fastighets- bestÄndet men menade att Kulturfastighetsutredningens tidigare förslag i princip borde tillÀmpas. Urvalsmodellen och dess tillÀmp- ning borde formaliseras och ansvaret för dess olika delar bestÀm- mas. Det borde enligt utredningen ocksÄ tydliggöras vilka ytter- ligare bedömningsgrunder som kunde tillÀmpas. De fastigheter

114Dir. 2010:119.

115SOU 2011:31, s. 15, 201 ff.

116Ibid., s. 16, 200.

56

SOU 2013:55

Bakgrund

som inte uppfyllde berÀttelsemodellens kriterier behövde analy- seras och hanteras utifrÄn sina individuella förutsÀttningar. De kulturfastigheter som förvaltades av olika myndigheter borde ocksÄ sammanföras till Statens fastighetsverk i avsikt att skapa en bÀttre grund för en rationell hantering. Den kostnadskalkyl som verket presenterade i kompletteringen till utredningen skulle hÀr kunna motivera en striktare prövning av innehavet. Vid en detaljerad prövning bör det analyseras ytterligare om det finns byggnader i den föreslagna portföljen som inte direkt har nÄgon vÀsentlig roll i statens historia. Fastighetsverket borde enligt Kulturfastighets- utredningens avslutande rapportering utveckla sin förvaltning mot att i större utstrÀckning och mer aktivt utveckla besöksmÄl i sam- verkan med kommuner, landsting och besöksnÀring. Det skulle ocksÄ skapa förutsÀttningar för lÄngsiktiga avtal om lokal med- finansiering eller Ätaganden frÄn lokala parter. Det framhölls vidare att Statens fastighetsverk i sin förvaltning av kulturfastigheter skulle klargöra mÄlsÀttningen med bevarandet för respektive fastig- het.117 Utredningen förordade ocksÄ att regeringen bör faststÀlla separata avkastningskrav för olika typer av fastigheter, snarare Àn att ha ett gemensamt krav för hela det förvaltade bestÄndet av hyresfastigheter och bidragsfastigheter.118 Ett sÄdant önskemÄl hade framförts redan i anslutning till fastighetsreformen i början av 1990-talet.

En av de frÄgor som utredningen lyfte gÀllde den sÀrskilda berÀttelsemetod som anvÀndes för att prioritera statens portfölj av kulturfastigheter, och att den i sig medförde att staten kan komma att tillÀmpa dubbla prioriteringsmetoder. Sedan lÄng tid finns ju redan klassificeringen av statliga byggnadsminnen. Den situationen borde enligt utredningen undvikas genom att i en framtid Àven ompröva hur instrumentet med statliga byggnadsminnen skulle anvÀndas.119

2.6.4Försvarsfastighetsutredningen

Parallellt med den nu aktuella utredningen om Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter, beslutade regeringen om direktiv för Omstrukturering av statens bestÄnd av försvarsfastig-

117Ibid., s. 17 och 211 ff.

118Ibid., s. 261 ff.

119Ibid.

57

Bakgrund

SOU 2013:55

heter.120 Uppdraget avsÄg förslag om vilka myndigheter eller statligt Àgda bolag som var mest lÀmpliga för förvaltning av de försvarsfastigheter som förvaltades av Fortifikationsverket, som skulle avvecklas som myndighet. Eftersom en del av Fortifikationsverkets fastigheter utgjorde statliga byggnadsminnen, fanns överlappande frÄgestÀllningar mellan de tvÄ utredningarna. Detta uttrycktes ocksÄ tydligt i direktiven genom att det angavs att utredningarna sÀrskilt skulle samrÄda med varandra.121

Sammanlagt nĂ€rmare ett 30-tal byggnadsminnen med cirka 300 byggnader förvaltas av Fortifikationsverket, mĂ„nga av dem nyttjas ocksĂ„ i den praktiska verksamheten. Åtskilliga av de kultur- historiskt intressanta objekten ligger insprĂ€ngda i övrig bebyggelse, till exempel inom garnisoner eller pĂ„ fyrplatser. Det aktualiserade ett flertal frĂ„gestĂ€llningar för de bĂ„da utredningarna, bland annat dĂ„ det gĂ€llde brukande och vĂ€rdet av sammanhĂ„llen förvaltning.

För bÄda utredningarna gÀllde Àven att uppdragen i vissa stycken avsÄg vÀrdering av de fastighetsbestÄnd som skulle utredas. Försvars- fastighetsutredningens vÀrderingsuppdrag avsÄg Fortifikations- verkets samtliga fastigheter, medan det betrÀffande kulturfastig- heterna gÀllde att sÄdana fastigheter som föreslogs avyttras frÄn staten skulle vÀrderas. VÀrderingsuppdraget inom Fortifikations- verkets omrÄde samordnades med stöd av utredningarna och utfördes genom att ett hundratal aggregerade fastighetsomrÄden bedömdes under utredningstiden. VÀrderingsfrÄgan behandlas nÀrmare i ett senare kapitel.

Utredningarna har under den fortsatta utredningstiden utbytt information och diskuterat lÀmpliga lösningar för bestÄndet kultur- fastigheter. Det föreslagna urvalet fastigheter för fortsatt myndig- hetsförvaltning, som presenteras senare i betÀnkandet, Àr dÀrmed vÀl förankrat i bÄda utredningarna.

2.7Statens kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter

Staten Àger direkt eller genom statligt Àgda bolag ett betydande antal fastigheter bestÄende av markomrÄden, byggnader och annan fast egendom. I samband med genomförandet av utrednings- insatserna kring statens fastighetsförvaltning för nÄgra Är sedan berÀknades staten genom direkt eller indirekt Àgande förfoga över

120Dir. 2012:6.

121Dir. 2012:6, s. 8, Dir. 2012:7, s. 5.

58

SOU 2013:55

Bakgrund

33 000 fastigheter, dÀrav bland annat 10 miljoner hektar mark och över 13 miljoner kvadratmeter lokalyta i olika typer av byggnader. Av dessa markomrÄden förvaltade NaturvÄrdsverket 1,3 miljoner hektar för naturvÄrdsÀndamÄl. Myndigheternas bokförda vÀrden berÀknades dÄ omfatta cirka 42 miljarder kronor för byggnader, mark och annan fast egendom. Av dessa vÀrden förvaltade Natur- vÄrdsverket 5 miljarder kronor för naturvÄrdsÀndamÄl.122

I detta avsnitt ges en översiktlig redovisning av de statliga aktö- rer som förvaltar de kulturhistoriskt vĂ€rdefulla delarna av statens fastighetsbestĂ„nd, dvs. myndigheter, statliga bolag och stiftelser. Redovisningen avser i första hand de förvaltningsmĂ€ssigt tyngsta statliga myndigheterna dĂ„ det gĂ€ller byggnadsminnen och kultur- fastigheter – Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Riks- antikvarieĂ€mbetet, Trafikverket och Sjöfartsverket.

Redovisningen grundas pĂ„ publicerat material, Ă„rsredovisningar, promemorior och andra bidrag frĂ„n myndigheterna tillsammans med intervjuer 2012–2013 med företrĂ€dare för de verksamheter som beskrivs.

2.7.1Förvaltande myndigheter

Riksdagen beslutade i december 1991 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildning av Byggnadsstyrelsen, m.m.123 Av dessa riktlinjer framgÄr bland annat att fastighetsför- valtning bör skiljas frÄn brukande av lokaler och mark och att statens fastighets- och förmögenhetsförvaltning i möjligaste mÄn ska bedrivas med marknadsmÀssiga avkastningskrav. De fastigheter som av historiska eller andra skÀl inte skulle överföras till bolag borde omfattas av en samordnad förvaltning i myndighetsform. Dessa riktlinjer har fortsatt giltighet och ses dÀrmed alltjÀmt som utgÄngspunkt för den fortsatta omstruktureringen av myndig- heternas fastighetsinnehav.124

Fastighetsreformen ledde till viss renodling och omstrukture- ring av det myndighetsförvaltade bestÄndet. Ett begrÀnsat antal statliga myndigheter har genom angivelser i sina instruktioner eller regleringsbrev fastighetsförvaltande uppgifter. Det bestÄnd som förvaltas av myndigheterna Àr till sin karaktÀr heterogent bÄde dÄ

122Dir. 2009:45.

123Prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107.

124Dir. 2009:45, 2012:7.

59

Bakgrund

SOU 2013:55

det gÀller typen av byggnader, hyresgÀster, geografisk spridning och krav pÄ förvaltningen. Till stor del Àr bestÄndet relativt givet och statiskt, dvs. omsÀttningen av fastigheter Àr begrÀnsad.125

Nio av myndigheterna förvaltar statliga byggnadsminnen, dvs. fastigheter som helt eller delvis beslutats utgöra statliga byggnads- minnen (SBM). I första hand gĂ€ller det Statens fastighetsverk (172 statliga byggnadsminnen), Fortifikationsverket (28), Sjöfartsverket (29), Trafikverket (20) och Kungliga DjurgĂ„rdens förvaltning (12). Ett mindre antal byggnadsminnen förvaltas Ă€ven av Riksdags- förvaltningen (5), NaturvĂ„rdsverket (4), Sveriges lantbruksuniver- sitet (1) och RiksantikvarieĂ€mbetet (1). RAÄ förvaltar vidare ett antal fastigheter med skydd enligt kulturminneslagen som forn- minnen eller med aktuella förslag om skydd som statliga byggnads- minnen.

Enstaka fastigheter bedömda enligt kulturminneslagen, med beslut som enskilda byggnadsminnen, förvaltas av statliga myndig- heter. Det kan gÀlla fastigheter som anskaffats som byggnads- minnen eller dÀr den framtida förvaltningen Àr oklar eller diskute- ras. Normalt sett ska annars enskilda byggnadsminnen i statlig Àgo bedömas och beslutas enligt förordningen om statliga byggnads- minnen. PÄ motsvarande sÀtt sker normalt en överföring frÄn stat- ligt till enskilt byggnadsminne om den statliga förvaltningen upp- hör genom avyttring av fastighet frÄn en statlig myndighet till annan typ av huvudman.

FrÄnsett Statens fastighetsverk, RiksantikvarieÀmbetet och i nÄgon mÄn Fortifikationsverket har myndigheterna inte bevarandet av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som en uttalad del av sitt uppdrag. De saknar i regel ocksÄ ekonomiska och kompetens- mÀssiga förutsÀttningar att fullgöra en sÄdan bevarande- och utvecklingsuppgift. Samtidigt Àr myndigheterna i sin egenskap av fastighetsförvaltare bundna av det förvaltningspolitiska regelverket samt förordningen om statliga byggnadsminnen, vilket stÀller krav pÄ resurser och begrÀnsar anvÀndningsmöjligheterna. Fortifi- kationsverket Àr för sin del beroende av nivÄn pÄ hyresintÀkterna, framförallt frÄn Försvarsmakten. Verket har inte ett uttalat bevarandemÄl angivet, men i regleringsbrevet finns en mÄlangivelse som bland annat anger att myndighetens hÀnsyn till miljö- och kulturvÀrden ska motsvara vad som gÀller för andra fastighets- förvaltare. Fortifikationsverket ska vidare medverka till att de stat-

125 SOU 2011:31, s. 116.

60

SOU 2013:55

Bakgrund

liga mÄlen för arkitektur, formgivning och design uppnÄs.126 Det har inneburit att sÀrskilda resurser kunnat allokeras till underhÄll och vÄrd samt att viss kulturhistorisk och hantverksmÀssig kompe- tens kunnat byggas upp för dessa ÀndamÄl.

BetrÀffande Fortifikationsverket, Sjöfartsverket och Trafik- verket stödjer inte förvaltningen av kulturfastigheter huvudupp- giften, vilket innebÀr att sÄdana fastigheter kan komma att betrak- tas som avvecklingsobjekt om de inte lÀngre uppfyller moderna krav i verksamheten. Sammantaget innebÀr det att förvaltningen av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter sker pÄ olika sÀtt och med olika utgÄngspunkter hos statens myndigheter. Det kan bland annat gÀlla skilda ambitionsnivÄer avseende vÄrd, underhÄll och till- gÀngliggörande, liksom osÀkra garantier för att staten pÄ ett konsekvent sÀtt dokumenterar och tillvaratar de kulturhistoriska vÀrden som fastigheterna och byggnaderna representerar.

I följande avsnitt redovisas kortfattat hur berörda myndigheter arbetar med förvaltning av sina kulturhistoriskt vÀrdefulla fastig- heter. Redovisningarna bygger i stor utstrÀckning pÄ myndig- heternas egna redovisningar och uppgifter som myndigheterna lÀmnat till utredningen.

2.7.1.1Statens fastighetsverk

Genom fastighetsreformen i början av 1990-talet etablerades Statens fastighetsverk (SFV) som den myndighet som fick förvalt- ningsansvaret för merparten av de statliga fastigheter som inte bedömdes kunna föras över till bolag. Uppdraget att förvalta en viss del av statens fasta egendom innebÀr ocksÄ att verket ska bidra till ett hÄllbart byggande och en hÄllbar förvaltning. Enligt instruk- tionen ska fastigheterna förvaltas sÄ att en god resurshushÄllning och en hög ekonomisk effektivitet uppnÄs. 127 Uppdraget innebÀr förvaltning och utveckling av fastigheter som

‱staten lĂ„ngsiktigt behöver för speciella Ă€ndamĂ„l,

‱har stort kulturhistoriskt vĂ€rde och för vilka staten har ett sĂ€r- skilt ansvar,

‱markomrĂ„den som under Ă„rhundraden har tillhört kronan/staten,

126Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Fortifikationsverket. S2012/9065/SAM.

127Förordning (2007:757) med instruktion för Statens fastighetsverk.

61

Bakgrund

SOU 2013:55

‱ har donerats till staten.

Förvaltning av regeringskansliets byggnader och ambassader hör till de fastigheter som staten behöver för speciella ÀndamÄl. De kungliga slotten, Àldre borgar och fÀstningar samt nationella musei- och teaterbyggnader utgör exempel pÄ statens sÀrskilda ansvar för kulturarvet. KungsgÄrdar och kronoholmar liksom skogs- och markomrÄden, framförallt i VÀsterbotten och Norrbotten, exemp- lifierar marker som under Ärhundraden tillhört staten. Bland donationsfastigheterna finns bland annat bruksmiljöer. SFV:s fastigheter finns över hela landet men med en tyngdpunkt i Stockholm. Totalt omfattar fastighetsinnehavet cirka tvÄ miljoner kvadratmeter byggnadsyta och 6,4 miljoner hektar mark, varav större delen Àr kalfjÀll och annan icke produktiv mark. Det innebÀr att SFV förvaltar en sjundedel av landets yta. Antalet hyresgÀster uppgÄr till över 2 500. Inom kulturfastigheterna och de mark- omrÄden som SFV förvaltar finns Àven kultur- och fornlÀmningar.

En rad preciserade mÄl för förvaltningen anges i myndighetens regleringsbrev:

‱Fastigheternas vĂ€rden, inklusive kultur- och naturmiljövĂ€rden, ska bevaras, vĂ„rdas och utvecklas pĂ„ en för Ă€garen och brukaren lĂ„ngsiktigt lĂ€mplig nivĂ„.

‱Statens fastighetsverk ska tillhandahĂ„lla Ă€ndamĂ„lsenliga och konkurrenskraftiga lokaler, mark och anlĂ€ggningar Ă„t sina hyres- gĂ€ster och uppfattas som en serviceinriktad hyresvĂ€rd.

‱Myndigheten ska uppnĂ„ ett resultat efter finansiella poster mot- svarande en avkastning pĂ„ genomsnittligt myndighetskapital om 4,9 procent.128

Utöver dessa mÄl anges i regleringsbrevet att SFV ska:

‱utveckla besöksmĂ„l i samarbete med kommuner, landsting och besöksnĂ€ring,

‱verka för att leva upp till de nationella kulturpolitiska mĂ„len, frĂ€mst mĂ„let att frĂ€mja ett levande kulturarv som bevaras, anvĂ€nds och utvecklas,

128 Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Statens fastighetsverk. S2012/9065/SAM. Med myndighetskapital avses enligt regleringsbrevet kapitalet reducerat med det kapital som avser bidragsfastigheter samt jord och skog utan avkastningsförmÄga.

62

SOU 2013:55

Bakgrund

‱förvalta skogs- och markomrĂ„det pĂ„ ett för statens ekonomiskt och effektivt sĂ€tt och i tillĂ€mpliga delar bedriva ett ekonomiskt skogsbruk utifrĂ„n en ekologisk grundsyn,

‱verka för att leva upp till de skogspolitiska mĂ„len för pro- duktion och miljö, samt

‱verka för att de nationella miljökvalitetsmĂ„len uppnĂ„s, frĂ€mst mĂ„len om god bebyggd miljö, storslagen fjĂ€llmiljö och levande skogar.129

Statens fastighetsverk ska i sitt förvaltningsuppdrag tillĂ€mpa mark- nadsmĂ€ssiga villkor och kontrakt. Förutom regeringens styrning fĂ„r dĂ€rför branschens nyckeltal en viktig roll dĂ„ det gĂ€ller att utveckla verksamheten. MĂ„nga av fastigheterna Ă€r anpassade för verksamheternas speciella behov, dĂ€r SFV utvecklar strategiska samarbeten med hyresgĂ€ster och arrendatorer utifrĂ„n fastigheternas förutsĂ€ttningar och kĂ€nnedom om kundernas behov. Verksam- heten Ă€r uppdelad i fyra verksamhetsgrenar – inrikes hyresfastig- heter, utrikes hyresfastigheter, bidragsfastigheter och mark. Bidragsfastigheterna sĂ€rredovisas och underskottet finansieras av anslag.

Myndighetens största hyresgÀster Àr exempel pÄ verksamheter som har sÀrskilda krav pÄ lokaler, till exempel museer, Regerings- kansliet, utrikesförvaltningen och stÄthÄllarÀmbetet. Kundperspek- tivet har ocksÄ pÄverkat hur den operativa verksamheten organi- seras inom olika fastighetsomrÄden.

Till grund för myndighetens förvaltning och utveckling av fastigheterna ligger ett fastighetsekonomiskt tÀnkande. BestÄndet utvecklas genom ny-, till- och ombyggnader men ocksÄ genom för- vÀrv. Avyttring sker av de fastigheter som inte lÀngre behövs för statlig verksamhet eller av andra skÀl inte behöver vara kvar i statlig Àgo. Dessutom sÀljer SFV tomtmark till privatpersoner som arren- derar mark av staten för sitt bostadshus eller fritidshus. Inför försÀljningar genomförs vÀrdering av auktoriserade vÀrderare, sjÀlva försÀljningen genomförs dÀrefter i största möjliga utstrÀckning med hjÀlp av egen personal. En förteckning förs med lÄngsiktig plan för de fastigheter som bör avvecklas.

Tillsyn och skötsel planeras för att minska framtida drift- problem, öka driftsÀkerheten hos anlÀggningarna och sÀkra att olika myndighetskrav följs. Driften sker med egen eller extern

129 Ibid.

63

Bakgrund

SOU 2013:55

personal, beroende pÄ vad som bedöms som mest effektivt och med beaktande av de sÀkerhetskrav som stÀlls. Inom vissa omrÄden har delar av driften upphandlats, till exempel markskötsel, inom andra omrÄden har heltÀckande driftavtal tecknats. SFV arbetar konti- nuerligt med fokus pÄ effektivisering av driften, bland annat genom systematiskt energiarbete, byggnadsautomation och hantering av felanmÀlningar. Ett av de viktigaste miljömÄlen för SFV har under de senaste Ären varit energieffektivisering som förutom minskade koldioxidutslÀpp Àven bidrar till att hushÄlla med de ekonomiska resurserna.

Vartannat Är genomförs kvalitetsmÀtningen Nöjd Kund Index (NKI), dÀr SFV uppges ligga i nivÄ med branschsnittet. UtifrÄn mÀtningens resultat identifieras och prioriteras kvalitetsomrÄden som behöver utvecklas. Med underhÄll avses inom SFV ÄtgÀrder som utförs för att bibehÄlla eller ÄterstÀlla fastigheten i dess ursprungliga skick samt har en varaktighet som Àr lÀngre Àn ett Är. UnderhÄllet uppges ligga pÄ en högre nivÄ Àn branschgenomsnittet, till följd av myndighetens speciella förvaltningsuppdrag.

De statliga byggnadsminnena (SBM) i Statens fastighetsverks förvaltning representerar stora kulturhistoriska vÀrden. För att underlÀtta beslut som pÄverkar den lÄngsiktiga vÄrden upprÀttas vÄrdprogram. Programmen utgör redskap för att definiera vÀrden och beskriva mÄl för kulturhistoriskt vÀrdefulla miljöer samt för att tolka och förtydliga eventuella skyddsföreskrifter. Bevarande, vÄrd och utveckling av denna typ av fastigheter stÀller sÀrskilda krav, dÄ ekonomi, kundkrav och kulturvÀrden ska balanseras.

Större delen av SFV:s markarealer utgörs av kalfjÀll och ej produktiv mark. Av den produktiva skogsmarken Àr en del formellt eller frivilligt skyddad och en del brukad skog. Den skogliga verksamheten certifieras enligt Forest Stewardship Council (FSC). SFV förvaltar statens jordbruksinnehav tillhörande det nationella kulturarvet i södra och mellersta Sverige. Dessa egendomar utgörs frÀmst av kungsgÄrdar, militÀra bostÀllen och övriga kronoegen- domar med tillhörande jordbruks- och skogsmark. Inom mark- förvaltningen finns cirka 1 100 upplÄtelser av byggnader och mark. PÄ utvalda markobjekt pÄgÄr arbete för att utveckla vindkraft. Förvaltningen omfattar Àven cirka 1 700 kronoholmar lÀngs kusten, i VÀnern, VÀttern och HjÀlmaren.

BesöksmÄlsutveckling och levandegörande Àr viktiga delar i myndighetens förvaltningsuppdrag, SFV utgör hÀr landets största förvaltare. Verksamheten pÄ respektive besöksmÄl drivs av hyres-

64

SOU 2013:55

Bakgrund

gÀster men SFV har en aktivt samverkande roll. Samverkansavtal och gemensamma projekt med kommuner och andra aktörer sÀker- stÀller finansiering och lÄngsiktighet i utvecklingen. Under 2012 genomfördes Hemliga rum, dÄ femton i vanliga fall stÀngda platser öppnades för allmÀnheten. Evenemanget hade drygt 44 600 besökare.

PÄ nationell nivÄ medverkar Statens fastighetsverk i TillvÀxt- verkets samverkansforum för att effektivisera och samordna det nationella frÀmjandearbetet gentemot besöksnÀringen. SFV vidare- utvecklar inom denna ram tvÄ besöksmÄl, BohuslÀn och Stock- holms skÀrgÄrd, samt deltar i utvecklingen av ett nytt kvalitets- och hÄllbarhetssystem för nÀringen.

Statens fastighetsverk har cirka 370 anstĂ€llda. Verksamheten organiseras i ett huvudkontor i Stockholm och sju fastighets- omrĂ„den med omrĂ„deskontor i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Östersund. KvalitetssĂ€kring och effektivisering av förvaltningen för de skyddade fastigheterna sker genom egna specialistkompe- tenser inom ett antal relevanta discipliner.130 Specialisterna har en rĂ„dgivande och stödjande roll för den operativa förvaltningen. PĂ„ utvalda objekt finns ocksĂ„ sĂ„ kallade slotts- och husarkitekter, vilka upphandlas pĂ„ uppdragsbasis i perioder om sex Ă„r eller lĂ€ngre. Upp- handling av leverantörer och experter sker med hjĂ€lp av LOU, dĂ€r ramavtalsupphandlade konsulter avropas vid behov.

Vidare finns specialistkompetenser med inriktning pÄ fastighets- ekonomi, fastighetsjuridik, lantmÀteri, kommunikation och mark- nadsföring. Inför nya underhÄlls- och investeringsprojekt finns intern kompetens inom bland annat upphandling, inköp, kalkyl och projektledning. Under genomförandefasen medverkar den interna projektledningen genom att kvalitetssÀkra och följa upp bygg- herrens intentioner. Den operativa verksamheten förfogar över sedvanlig intern kompetens för fastighetsförvaltning.

130 Arkitektur, landskapsarkitektur, byggnadsvÄrd, arkeologi, naturvÄrd samt inom flera byggnads-, miljö- och installationstekniska discipliner som t.ex. inomhusklimat, statik, energi.

65

Bakgrund

SOU 2013:55

Finansiering

I huvudsak finansieras SFV:s verksamhet med hyres- och arrende- intÀkter motsvarande drygt tvÄ miljarder kronor per Är. Tre fjÀrde- delar av dessa intÀkter avser statliga hyresgÀster. Investeringar lÄne- finansieras via RiksgÀldskontoret.

För förvaltning av bidragsfastigheter, dvs. fastigheter som saknar förutsÀttning att lÄngsiktigt ge ett ekonomiskt överskott, disponeras ett Ärligt anslag, för nÀrvarande cirka 340 mkr. Anslaget ska finansiera samtliga kostnader för bidragsfastigheter, som underhÄll, löpande driftsunderskott och insatser för att utveckla platsen som besöksmÄl.131

SFV förvaltar 92 bidragsfastigheter med cirka 1 000 byggnader och anlÀggningar, bland annat kungliga slottsmiljöer, herrgÄrds- miljöer, fÀstningsmiljöer, ruiner, klosterruiner, bruksmiljöer och Vasaminnen. I ungefÀr hÀlften av bidragsfastigheterna ingÄr parker och trÀdgÄrdar. I budgetpropositionen för 2013 aviseras en Äter- gÄng av anslaget frÄn 2013 Ärs anslag om 334,5 miljoner kronor till 184,5 miljoner kronor frÄn budgetÄret 2014. Dagens höga anslags- nivÄ har huvudsakligen finansierats genom att SFV inlevererat en del av sitt balanserade resultat till staten. Det framhÄlls att den lÄngsiktiga nivÄn för anslaget kommer att faststÀllas i samband med beredningen av de utredningsinsatser som gjorts under senare Är.132

I SFVs instruktion anges sÀrskilt att verket pÄ uppdrag av rege- ringen ska genomföra nybyggnation och ombyggnation, förvÀrva och avyttra fast egendom.133 Myndigheten fÄr fatta egna beslut om investeringar dÀr den berÀknade investeringskostnaden per objekt inte överstiger 20 miljoner kronor. Högre belopp ska prövas av regeringen.134 Lediga lokaler marknadsförs genom prospekt, annonsering samt med hjÀlp av mÀklarfirmor. Ombyggnadsprojekt som genomförs för att direkt anpassa lokalerna efter kundens behov finansieras genom omförhandlad hyra eller genom direktbetalning av hyresgÀsten.

Drift och underhÄll Àr SFV:s största kostnader. För de skyddade objekten har SFV ett lÄngsiktigt Ätagande och dÀrmed Àven en lÄng- siktig planering för vÄrd och underhÄll. Det stÀller stora krav pÄ en

131Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Statens fastighetsverk. S2012/9065/SAM, undantag frÄn ekonomiadministrativa regelverket, s. 8.

132Prop. 2012/13:1, UO 2, s. 97.

133Förordning (2007:757) med instruktion för Statens fastighetsverk, 2 §.

134Regleringsbrev för Statens fastighetsverk 2013, som i detta avseende gÀller framför för- ordning (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m., 10 §.

66

SOU 2013:55

Bakgrund

lÄngsiktig planering ocksÄ i förhÄllande till den mer kortsiktiga statliga budgetprocessen.

Myndigheten medges fatta beslut om avyttring av fast egendom som förvaltas om vÀrdet inte överstiger 20 miljoner kronor. Fastig- hetsverket kan ocksÄ för andra myndigheters rÀkning fatta beslut om att §§avyttra fast egendom, men dÄ högst upp till ett vÀrde av

15miljoner kronor.135

Det ekonomiska överskottet före fastighetsförsÀljningar upp-

gick 2012 till 442 miljoner kronor (184 miljoner kronor 2011). 2012 Ärs resultat motsvarar en avkastning pÄ 26,8 procent pÄ genomsnittligt myndighetskapital (10,6 procent 2011). Den höga avkastningen i förhÄllande till regeringens avkastningskrav för- klaras, som tidigare framgÄtt, frÀmst av att myndighetskapitalet minskat genom inleveranser till statskassan. Totalt 731 miljoner kronor levererades 2012, vilket grundar sig pÄ SFV:s resultat, bok- förda vÀrden, reavinster för avyttrade fastigheter samt avskriv- ningar.

2.7.1.2Fortifikationsverket

En mer omfattande beskrivning av Fortifikationsverkets uppdrag, organisation, fastighetsbestÄnd m.m. ges inom ramen för den sÀr- skilda utredning kring försvarsfastigheter136 som bedrivits parallellt med utredningen om statens kulturfastigheter. De bÄda betÀnkan- dena kompletterar varandra dÄ det gÀller försvarets fastigheter. Nedan ges en mer sammanfattad beskrivning med inriktning pÄ verkets förvaltning av kulturfastigheter.

Fortifikationsverket ansvarar enligt sin instruktion för att ”för- valta en viss del av statens fasta egendom, sĂ„som fastigheter av- sedda för försvarsĂ€ndamĂ„l”, vilket mer konkret innebĂ€r att myndig- heten Ă€ger och förvaltar merparten av de fastigheter som Försvars- makten disponerar. FastighetsbestĂ„ndet Ă€r fördelat över hela landet och spĂ€nner över skilda typer av objekt, som kontor, kasern- omrĂ„den, flygplatser, hamnar, bergrumsanlĂ€ggningar, övnings- och andra markomrĂ„den. Byggnader finns i samtliga lĂ€n och omkring 60 procent av landets kommuner. Uppdraget innebĂ€r att förvalta med god resurshushĂ„llning och hög kostnadseffektivitet, dĂ€r underhĂ„llet inte ska dras ned för att frigöra medel för hyres-

135Förordning (1996:1190) om överlĂ„telse av statens fasta egendom, m.m., 5–6 §§.

136SOU 2013:61. Försvarsfastigheter i framtiden.

67

Bakgrund

SOU 2013:55

gÀsten.137 Myndigheten förvaltar ett betydande antal statliga bygg- nadsminnen och dÀrmed i mÄnga avseenden ett levande militÀrt kulturarv. Detta stÀller sÀrskilda krav pÄ bland annat funktion, sÀkerhet och sekretess i förvaltningen. MÄlen Àr att försvarets verksamhet ska kunna leva vidare i befintliga byggnader samtidigt som kulturarvet bevaras. Fortifikationsverket samarbetar med RiksantikvarieÀmbetet, hyresgÀsten Försvarsmakten och i före- kommande fall LÀnsstyrelser för att bÄda mÄlen ska uppnÄs.

Förvaltningen ligger i linje med regeringens kulturpolitiska mĂ„l att ”frĂ€mja ett levande kulturarv som bevaras, anvĂ€nds och utvecklas”, de kulturpolitiska mĂ„len betonas ocksĂ„ i myndighetens regleringsbrev, som anger att myndigheten ska:

‱medverka till att de statliga mĂ„len för arkitektur, formgivning och design uppnĂ„s,

‱verka för att de nationella miljökvalitetsmĂ„len uppnĂ„s, och att

‱hĂ€nsyn till miljö- och kulturvĂ€rden i tillĂ€mpliga delar ska mot- svara vad som gĂ€ller för andra stora fastighetsförvaltare.138

I regleringsbrevet för 2013 anges ocksÄ att resultatet efter finan- siella poster ska motsvara en avkastning pÄ genomsnittligt myndig- hetskapital om 4,9 procent. MÄlet Àr ocksÄ att Fortifikationsverkets hyresgÀster ska vara nöjda med fastighetsförvaltningen, vilket inne- bÀr att ett visst lÀgsta vÀrde ska uppnÄs i de kundundersökningar som genomförs (NKI-vÀrde pÄ minst 65). Fortifikationsverket ska enligt regleringsbrevet redovisa sin verksamhet i tre omrÄden, förvaltning, uppdrag (för internationella insatser och fortifikatorisk utvecklingsverksamhet)och avyttring. Det senare avser försÀljning av sÄdana fastigheter som inte lÀngre behövs för försvarsÀndamÄl samt avveckling och ÄterstÀllande av försvarsanlÀggningar.

Förvaltningen av byggnadsminnena styrs av regeringens skydds- föreskrifter, undantag Àr nÄgra vanliga byggnadsminnen i Karls- krona som köpts in av det intilliggande varvet och vars skyddsföre- skrifter Àr faststÀllda av LÀnsstyrelsen med stöd av kulturminnes- lagen. Fortifikationsverkets ambitionsnivÄ innebÀr, i enlighet med skyddsföreskrifterna, att de bevaras i befintligt skick. Rekonstruk- tioner genomförs endast om det Àr rimligt inom ett ombyggnads- projekt eller motsvarande. Inför underhÄllsÄtgÀrder sker samrÄd

137Förordning (2007:758) med instruktion för Fortifikationsverket, 1 §.

138Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Fortifikationsverket, S2012/9065/SAM, s. 1.

68

SOU 2013:55

Bakgrund

med RiksantikvarieÀmbetet alternativt LÀnsstyrelsen, tillstÄnd söks vid Àndringar.

Det levande militÀra kulturarvet gör att den fysiska tillgÀnglig- heten begrÀnsas men gör samtidigt att kostnader för levande- görande inte Àr aktuella.

Fortifikationsverkets byggnadsminnen ingÄr i regel som en inte- grerad del av en garnison eller ett övningsomrÄde. De byggnads- minnen som finns inom verket har en definierad omfattning med eller utan skyddsomrÄde och ingÄr i regel i en större kulturmiljö som inte har en faststÀlld grÀns. Eftersom en kulturmiljö endast i undantagsfall motsvaras av en juridisk fastighetsgrÀns menar myndigheten att begreppet kulturfastighet inte Àr tillÀmpbart pÄ Fortifikationsverkets byggnadsminnen. Antingen bör de benÀmnas som statliga byggnadsminnen med den omfattning som skydds- föreskrifterna specificerar eller sÄ bör man se pÄ hela kulturmiljöer och dÄ bestÀmma vilken omfattning de har.

Utöver byggnadsminnesklassade byggnader förvaltar Fortifi- kationsverket ett stort antal byggnader och miljöer som har ett högt kulturhistoriskt vÀrde ur ett regionalt eller lokalt perspektiv. Det Àr till exempel riksintressen för kulturmiljön eller byggnader och miljöer upptagna i kommunala bevarandeplaner.

Fortifikationsverket förvaltar 29 statliga byggnadsminnen och fyra vanliga byggnadsminnen.139 Totalt omfattar byggnadsminnena drygt 300 byggnader och anlÀggningar med tillhörande mark- omrÄden och parker. En anlÀggning i Fortifikationsverkets verk- samhet Àr benÀmningen pÄ till exempel en kustartilleripjÀs eller annan typ av försvarsanlÀggning. Byggnadsminnena kan delas in i olika kategorier efter ursprungsfunktion, som marinbas, kasern- etablissement, lÀgerplatser och skjutfÀlt, befÀstningsanlÀggningar, karantÀnsanstalt, fyrar och fyrplatser samt slott och herrgÄrdar. De första fyra kategorierna Àr byggnader uppförda för försvarets verk- samhet medan de andra tre Àr kategorier som kommit i Fortifi- kationsverkets Àgo pÄ grund av försvarets behov av markomrÄden. Undantaget Àr Karlbergs slott som ursprungligen uppfördes för privat bruk men som sedan slutet av 1700-talet varit i militÀrt bruk. Utseendet i dag Àr starkt knutet till den militÀra historien och Karlberg kan dÀrför rÀknas med i det militÀra kulturarvet.

De fyra första försvarsanknutna kategorierna plus Karlbergs slott motsvarar 87 procent av antalet byggnadsminnesskyddade

139 Antalet statliga byggnadsminnen enligt redovisning i RiksantikvarieÀmbetets bebyggelse- register 2012 och avstÀmning mot de beslut som regeringen fattat.

69

Bakgrund

SOU 2013:55

byggnader (96 procent av BTA m2) och övriga ursprungligen civila byggnader motsvarar 13 procent av antalet byggnadsminnes- skyddade byggnader (fyra procent av BTA m2). De skyddade bygg- naderna inom byggnadsminnena Àr uppförda under perioden 1600- 1974. I Karlskrona med marinbasen, Kungsholms fort och anlÀgg- ningarna pÄ Aspö/Tjurkö finns byggnader och anlÀggningar inom hela tidsspannet.

Drygt hÀlften, 55 procent, av de byggnadsminnesskyddade byggnaderna och anlÀggningarna Àr uppförda runt sekelskiftet 1900. Före sekelskiftet uppfördes byggnader i huvudsak pÄ militÀra lÀgerplatser och skjutfÀlt och strax efter sekelskiftet i kasern- etablissement. Endast fem procent (17 stycken) Àr uppförda efter 1919. Detsamma gÀller byggnadsminnesskyddade byggnader i Fortifikationsverkets förvaltning uppförda före 1751 (17 stycken).

SjÀlva skyddet av byggnadsminnen inom Fortifikationsverket har ofta anpassats till att aktiv verksamhet bedrivs i byggnaderna. Som en följd av detta Àr hÀlften av byggnaderna enbart skyddade exteriört.

I princip alla byggnadsminnesskyddade byggnader, anlÀggningar och parker inom Fortifikationsverket omfattas av vÄrdprogram. VÄrdprogrammen beskriver byggnaden/anlÀggningen/ parken och innehÄller historik, kulturhistorisk vÀrdebeskrivning och rÄd och anvisningar rörande vÄrden av byggnadsminnena. För andra kultur- historiskt vÀrdefulla byggnader och miljöer tas antikvarisk doku- mentation fram som i princip motsvarar vÄrdprogrammen för byggnadsminnen. Fortifikationsverket har Àven en kulturarvs- specialist som stöder ledning, förvaltare och projektledare i alla typer av bevarandefrÄgor. För tre omrÄden har Fortifikationsverket utsett sÀrskilda slottsarkitekter som stöd till förvaltningen, det gÀller Berga slott, Karlbergs slott och Marinbasen i Karlskrona.

De byggnadsminnen som ligger inom garnisonsomrÄden om- fattas Àven av gestaltningsprogram. Dessa program ger rÄd och anvisningar för hur mark och byggnader ska underhÄllas för att ett garnisonsomrÄdes karaktÀr ska bibehÄllas och utvecklas och hur tillkommande bebyggelse kan anpassas till den befintliga. I gestalt- ningsprogrammet redovisas Àven fÀrgsÀttning, yttre belysning m.m. inom garnisonen.

Garnisonerna omfattas Àven av garnisonsplaner. En garnisons- plan Àr en strategisk plan som tas fram gemensamt av Fortifi- kationsverket och Försvarsmakten. I planen redovisas byggnads- minnena som en förutsÀttning för lokal- och markanvÀndningen

70

SOU 2013:55

Bakgrund

inom garnisonen. I planen analyseras hur en skyddad byggnad kan anvÀndas och vilka restriktioner som kan finnas. Planen mynnar ut i en lÄngsiktig strategi för utvecklingen av ett garnisonsomrÄde.

Tabell 2.2

Skyddets omfattning för Fortifikationsverkets förvaltade

 

 

byggnadsminnen, 2011

 

 

 

 

 

 

 

 

Skyddets

Antal byggnader

Procent

Bruttoarea, m2

Procent

omfattning

 

 

 

 

Inget skydd,

8

3

4 700

1

flytt/rivning

 

 

 

 

Enbart exteriört

143

46

136 548

43

skydd

 

 

 

 

Extriör/stomme/

68

22

75 619

24

plan skyddade

 

 

 

 

Även fast

68

22

69 342

22

inredning

 

 

 

 

skyddad

 

 

 

 

Även enstaka

14

5

34 225

11

rum skyddade

 

 

 

 

Hela byggnaden

9

3

362

0

skyddad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt

310

100

320 796

100

DÄ det gÀller gestaltningsfrÄgor ger Fortifikationsverkets arkitek- turrÄd, som bestÄr av externa arkitekter, rÄd och stöd till fastighets- enheter och projektledare. RÄdgivningen omfattar ny- och om- byggnader för större projekt. En viktig del i arkitekturrÄdets arbete Àr ocksÄ markbehandlingen. I Karlskrona finns en sÀrskild kultur- hantverksgrupp som frÀmst arbetar med de kulturhistoriska bygg- naderna och miljöerna. Gruppen har kompetens inom de viktigaste facken och handleder vid sidan av sina egna arbeten andra hant- verkare vid större renoveringsprojekt. Gruppens hantverkskun- skaper har varit av stort vÀrde för myndigheten i den lÄngsiktiga förvaltningen av byggnadsminnen inom vÀrldsarvet i Karlskrona.

Byggnadsminnena har med nÄgra fÄ undantag och under lÄng tid integrerats i verksamheten, vilket innebÀr att de inte pÄ ett enkelt sÀtt kan avskiljas frÄn övrig bebyggelse och verksamhet. Byggnads- minnens avgrÀnsning i termer av skyddsomrÄden avser enbart vad som ansetts skyddsvÀrt av kulturhistoriska skÀl vid en viss tidpunkt och har inte med fastighetsgrÀnser eller grÀnser för förvaltnings-

71

Bakgrund

SOU 2013:55

objektet att göra. Infrastruktur, som tekniska system för el, vatten och avlopp, utförs för hela garnisoners behov och ingen skillnad har gjorts med avseende pÄ om en byggnad utgör byggnadsminne eller inte.

KÀnnetecknande för försvarets behov Àr det Àr i stÀndig för- Àndring. Den flexibilitet som det innebÀr att kunna flytta mellan olika byggnader inom en garnison nÀr nya behov uppstÄr Àr vÀrde- full oavsett om byggnaden Àr klassad som byggnadsminne eller inte.

FörutsÀttningen för att kunna överföra ett byggnadsminne eller en hel fastighet till annan förvaltare eller brukare Àr att det Àr upp- sagt av Försvarsmakten och avskiljbart. Det innebÀr att byggnads- minnet inte fÄr ligga inom ett omrÄde som det fortfarande finns behov av att nyttja för försvarsÀndamÄl alternativt ligger inom ett omrÄde som anvÀnds, men dÀr det i sin helhet kan föras över till annan förvaltare. Fortifikationsverket hÀvdar grundprincipen om sammanhÄllen förvaltning och har i sÀrskilt underlag redovisat konsekvenser av en eventuell fragmentisering för objekt som Karlskrona, Revingehed och Villingsberg.140

Fortifikationsverket har en egen försÀljningsenhet som avyttrar byggnader och fastigheter som Försvarsmakten inte lÀngre har behov av. Avyttring sker enligt gÀllande statligt regelverk, vilket innebÀr att det i första hand görs en bedömning av om fastigheten ska överföras till annan myndighet med hÀnsyn till natur, kultur eller rörligt friluftsliv.141 Inför avyttring av statliga byggnadsminnen sker samrÄd med RiksantikvarieÀmbetet.142 Om inte det finns nÄgra statliga intressen undersöks kommunens behov av omrÄdet för samhÀllsÀndamÄl, till exempel för byggnation av daghem och skolor. Finns inga sÄdana behov annonseras fastigheten ut till försÀljning till högstbjudande pÄ öppna marknaden.

Finansiering

Fortifikationsverket har inga anslag men omsatte 2012 cirka 3,5 miljarder kronor, varav 2,2 miljarder kronor utgjordes av hyror och arrenden inom det egna bestÄndet. Fortifikationsverket har inte i

140Fortifikationsverket (2012). SammanhÄllen förvaltning. Promemoria 2012-06-25.

141Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom m.m.

142Förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.

72

SOU 2013:55

Bakgrund

uppdrag att sÀrredovisa kostnader för byggnadsminnen, redo- visningssystemet Àr dÀrför inte anpassat för detta. Byggnadsminnen utgör integrerade delar av garnisoner och övningsfÀlt och förhyrs av försvaret. Kostnaderna för sÄdana byggnader som Àr klassade som SBM/BM tÀcks dÀrför i princip av hyreskostnader. Detsamma gÀller övriga kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader och omrÄden. Hyreskostnader faststÀlls sedan 2007 enligt en sÀrskild modell som Fortifikationsverket och Försvarsmakten utformat pÄ uppdrag av regeringen.143 SamrÄd sker ocksÄ Ärligen med Ekonomistyrnings- verket med utgÄngspunkt i avgiftsförordningen. Modellen för hyressÀttning Àr sjÀlvkostnadsbaserad och dÀrmed inte marknads- anpassad.144

Vissa underhÄllskostnader för kulturhistoriskt vÀrdefulla bygg- nader avser antikvariska merkostnader. Fortifikationsverket öron- mÀrker dÀrför en del av den totala underhÄllsbudgeten inom verket för underhÄllprojekt som pÄ grund av antikvarisk hÀnsyn Àr dyrare Àn normalt underhÄll. Fortifikationsverket har sedan 2006 avsatt cirka 163 miljoner kronor (cirka 20 miljoner kronor per Är) för sÄdana merkostnader i underhÄllsprojekt för byggnader som Àr klassade som byggnadsminnen eller som har ett högt kultur- historiskt vÀrde i ett regionalt eller lokalt perspektiv.

Fortifikationsverkets investeringar inom fastighetsomrĂ„det finansieras genom lĂ„n i RiksgĂ€lden. Investeringarna – som sker i samrĂ„d med hyresgĂ€sterna – avser frĂ€mst ny- och ombyggnation men kan Ă€ven gĂ€lla inköp av fastigheter.145 Myndigheten fĂ„r fatta beslut om sĂ„dana investeringar dĂ€r den berĂ€knade investerings- kostnaden per projekt inte överstiger 20 miljoner kronor. Högre belopp ska prövas av regeringen.146 Myndigheten kan pĂ„ mot- svarande sĂ€tt sjĂ€lv fatta beslut om avyttring av den fasta egendom som förvaltas om vĂ€rdet inte överstiger 20 miljoner kronor.147

143”Hyresmodell 2006” ska enligt Fortifikationsverkets regleringsbrev tillĂ€mpas.

144Se vidare Fortifikationsverket (2012). Promemoria, dnr 1684/2012-2.

145Fortifikationsverkets Ärsredovisning för 2012.

146Regleringsbrev för Fortifikationsverket 2013, som i detta avseende gÀller framför förord- ning (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m., 10 §.

147Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom, m.m., 5 §.

73

Bakgrund

SOU 2013:55

2.7.1.3RiksantikvarieÀmbetet

RiksantikvarieÀmbetet Àr en nationell myndighet med ansvar för frÄgor om kulturmiljön och kulturarvet. Verksamheten syftar sÀr- skilt till att kulturvÀrden i bebyggelsen och i landskapet tas till vara och att kulturmiljöintresset bevakas vid samhÀllsplanering och byggande. Myndigheten ska verka för ett försvarat och bevarat kulturarv och ett hÄllbart samhÀlle med goda livsmiljöer. I upp- draget ingÄr ocksÄ att stimulera till kunskapsuppbyggnad och forskning om kulturmiljöer, kulturminnen och kulturföremÄl samt att följa och stödja det regionala kulturmiljöarbetet, bedriva informations- och rÄdgivningsverksamhet, bland annat till museer. Myndigheten vÄrdar och visar Àven kulturmiljöer, beslutar om förvaltning av fornfynd, bedriver arkiv- och biblioteksverksamhet samt genomför arkeologiska undersökningar pÄ uppdragsbasis. RiksantikvarieÀmbetet förvaltar vidare vissa nationella databaser inom omrÄdet och ingÄr i kretsen av miljömÄlsansvariga myndig- heter.148

Myndigheten har viktiga tillsyns- och tillsynsvÀgledande upp- gifter dÄ det gÀller det byggda kulturarvet och bereder förslag om inrÀttande av statliga byggnadsminnen inför regeringens stÀllnings- tagande. Ett antal ansökningar om nya statliga byggnadsminnen prövas f.n. genom aktuella ansökningar till regeringen, bland annat avseende Àldre kyrkobyggnader i myndighetens egen förvaltning.149

I RiksantikvarieÀmbetets regleringsbrev anges en rad mer tids- avgrÀnsade uppdrag som pÄ olika sÀtt anknyter till bevarandet av det byggda kulturarvet. Bland annat ska myndigheten sÀrskilt analysera effekterna av den kyrkoantikvariska ersÀttningen dÄ det gÀller bevarandet av det kyrkliga kulturarvet och dÄ Àven behandla de kyrkliga kulturminnenas tillgÀnglighet.150

RiksantikvarieÀmbetet förvaltar sammantaget cirka 70 kultur- historiska miljöer, omfattande 160-talet registerfastigheter, frÄn SkÄne i söder till JÀmtland i norr. FrÀmst Àr det arkeologiska forn- lÀmningar, men i bestÄndet ingÄr Àven kyrkor, slott och andra byggnader. Vid Gamla Uppsala och Glimmingehus bedriver Riks- antikvarieÀmbetet publik verksamhet i egen regi. Inom vÀrldsarvet Birka och HovgÄrden Àgs huvuddelen av staten och förvaltas av

148Förordning (2007:1184) med instruktion för RiksantikvarieÀmbetet.

149RiksantikvarieÀmbetet (2012). Klargörande av ÀgoförhÄllanden för fastigheter som Riks- antikvarieÀmbetet förvaltar. Underlag till utredningen, Dnr 201-3532-2012, 2012-10-09.

150Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende RiksantikvarieÀmbetet, Ku2012/1078/KA, m.fl.

74

SOU 2013:55

Bakgrund

RiksantikvarieÀmbetet. Bevarande och utveckling av vÀrldsarvet Birka och HovgÄrden sker genom samverkan och avtal.

RiksantikvarieÀmbetets fastighetsförvaltning syftar till att bevara de fysiska kulturmiljöerna och tillgÀngliggöra utvalda sÄdana miljöer i egen regi eller genom samverkan eller avtal med bÄde offentliga och privata aktörer. Ett breddat kulturarvsperspektiv har vuxit fram, dÀr kulturarvets betydelse för mÀnniskor stÄr i centrum. Det innebÀr att bevarande och utveckling inte stÄr i motsÀttning till varandra, utan ses som sammanhÀngande delar i arbetet.

Till fastighetsförvaltningens huvudsakliga uppgifter hör avtal, planering, upphandling, genomförande och uppföljning av vÄrd- insatser och löpande drift och underhÄll av byggnader och mark. Utveckling av de kulturhistoriska miljöerna som besöksmÄl sker utifrÄn en bedömning av potential, möjligheterna till samarbete och entreprenörskap samt ekonomiska förutsÀttningar. Kunskaps- uppbyggnad och forskning kring RiksantikvarieÀmbetets fastig- heter görs frÀmst av universitet och högskolor, medan myndig- heten vid besöksmÄlen arbetar med att förmedla och föra dialog utifrÄn den aktuella vetenskapens resultat. Begrepp som barn och unga, mÄngfald och allas delaktighet Àr centrala för verksamheten.

Fastigheterna i RiksantikvarieÀmbetets bestÄnd förvÀrvades i huvudsak av Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akade- mien fram till 1930-talet. Fastigheterna har varit i statens Àgo sedan 1970-talet dÄ RiksantikvarieÀmbetet och Vitterhetsakademien skildes Ät. Ett antal fastigheter har avyttrats, vissa Àven tillkommit via donation. I dag har fornlÀmningarna ett relativt starkt lagskydd och flera av kulturmiljöerna kan enligt myndighetens bedömning avyttras.151

En hÄllbar och effektiv fastighetsförvaltning krÀver lÄngsiktig planering. SÄvÀl investeringar som löpande underhÄll fordrar upp- handling och regelbundna besök för planering, genomförande och uppföljning. Kontinuerliga kontakter med hyresgÀster och arren- datorer Àr ocksÄ viktiga förutsÀttningar för förvaltningen. Utma- ningarna för RiksantikvarieÀmbetets förvaltning bestÄr frÀmst av att fastighetsbestÄndet Àr relativt litet och spritt, vilket begrÀnsar förutsÀttningar för kontinuerliga kontakter, tillsyn och samordnad upphandling. Med hjÀlp av samarbetspartners kan en del hinder

151 RiksantikvarieÀmbetet (2013). RiksantikvarieÀmbetets fastigheter. Underlag till utred- ningen, Dnr 3.3.1-1500-2013, 2013-06-05.

75

Avyttringsarbetet sker i sam-

Bakgrund

SOU 2013:55

överbryggas men förvaltningsstrukturen bedöms kunna göras mer ÀndamÄlsenlig.152

RiksantikvarieÀmbetet utgÄr i sin förvaltning och utveckling av fastigheterna frÄn vissa principiella utgÄngspunkter. MÄlet Àr att vidmakthÄlla fastigheternas kulturhistoriska vÀrde och utveckla den publika verksamheten vid besöksmÄlen. Att vidmakthÄlla vÀrden innebÀr att vÄrd och underhÄllsinsatser genomförs i syfte att för- hindra ett naturligt Äldrande, snarare Àn att iordningstÀlla eller iscensÀtta kulturmiljöerna. För nÄgra utvalda kulturmiljöer genom- förs utvecklingsinsatser som syftar till att tillgÀngliggöra miljön för publik verksamhet.

RiksantikvarieÀmbetet har sedan 2003 den strategiska inrikt- ningen att fastighetsförvaltningen kan effektiviseras genom att statens kulturfastigheter samlas hos en statlig förvaltare. DÀrmed kan en mer effektiv och behovsanpassad statlig förvaltning uppnÄs. Fastighetsförvaltningen utgör endast en liten del av Riksantikvarie- Àmbetets totala uppdrag och fÄ nya förvÀrv har skett sedan 1970- talet. En sÀrskild strategi har utvecklats betrÀffande avyttrings- arbetet, dÀr avyttring genom fastighetsreglering eller försÀljning Àr genomförda eller beslutade för ett antal fastigheter. Vid avyttring utgÄr bedömningen frÄn de kulturhistoriska vÀrdena, fastighetens skydd och tillgÀnglighet samt önskvÀrdheten av att tillskapa sam- manhÄllna förvaltningsomrÄden.153

verkan med Statens fastighetsverk, som förordningsenligt kan besluta om sÄdan försÀljning pÄ uppdrag av myndigheterna, dÄ det gÀller objekt med vÀrden som inte överstiger 15 miljoner kronor.154

2.7.1.4Sjöfartsverket

Sjöfartsverket huvuduppgift Àr att verka för de transportpolitiska mÄlen inom sjöfartens omrÄde. Verksamheten omfattar bland annat lotsning, att svara för farleder, sjö- och flygrÀddningstjÀnst, isbryt- ning och ett nationellt maritimt övervaknings- och informations- system i enlighet med rÄdande EG-direktiv. Verksamheten ska huvudsakligen bedrivas med inriktning pÄ handelssjöfarten, Àven om fritidsbÄttrafikens, fiskets och marinens intressen ska beaktas.

152Ibid.

153Ibid.

154Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom, 6 §.

76

SOU 2013:55

Bakgrund

Sjöfartsverket ingÄr Àven i kretsen av miljömÄlsansvariga myndig- heter.155

Sjöfartsverket förvaltar inom ramen för sin verksamhet ett stort antal fastigheter och byggnader pĂ„ ofri grund men har ocksĂ„ successivt sedan 1960-talet avyttrat ett betydande antal objekt som inte lĂ€ngre behövs i verksamheten. Det har gĂ€llt fyr- och lotsplatser liksom en rad andra anlĂ€ggningar. Verket har ocksĂ„ överfört ett antal fastigheter till andra myndigheter, frĂ€mst Fortifikations- verket, NaturvĂ„rdsverket och dĂ„varande DomĂ€nverket. Avveck- lingen av fastigheter har sedan 2008 intensifierats och omfattar Ă„rligen cirka 10–20 objekt.156 Sjöfartsverket upprĂ€tthĂ„ller för detta arbete en löpande fastighetsavvecklingsplan som bland annat klar- gör frĂ„gor kring behov av fastighetsbildning, vĂ€rdering och renove- ring av sĂ„dana objekt som ska rivas, försĂ€ljas eller överlĂ„tas dĂ€rför att de inte lĂ€ngre behövs i verksamheten.157

Sjöfartsverket saknar instruktionsmÀssigt uppdrag och sÄdan intern kulturhistorisk expertis som ett lÄngsiktigt ansvarstagande för sÀrskilt kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader krÀver. I ett kortare perspektiv tas dock stort ansvar för de kultur- historiska vÀrden som verket förvaltar. Bland annat har omfattande renoveringsinsatser gjorts dÄ det gÀller Àldre fyrar.158 Verket för- valtar f.n. 25 statliga byggnadsminnen, vilket utgör nÀrmare 10 procent av totala antalet statliga byggnadsminnen och en mindre andel av de utpekade byggnaderna.159

Viss myndighetssamverkan bör kunna ske kring en del av de byggnadsminnen som Sjöfartsverket ansvarar för i dag. SÄdan sam- verkan kan principiellt ta sig uttryck i att Statens fastighetsverk förvaltar en fastighet och sköter den övergripande driften, medan Sjöfartsverket tar ansvar för den teknik som verket behöver för sjö- farten, till exempel i en fyr. Den snabba teknikutvecklingen inom omrÄdet innebÀr dock att de traditionella fyrplatserna i ökad utstrÀckning mister sin gamla betydelse. Ny teknisk utrustning krÀvs och de gamla fyrar och andra anlÀggningar som finns kan visa sig obehövliga. En överlÄtelse av kulturhistoriskt sÀrskilt vÀrdefulla fastigheter eller byggnader kan dÀrför i mÄnga fall visa sig lÀmplig, förutsatt att överenskommelse kan trÀffas med Sjöfartsverket om att teknisk utrustning vid behov kan finnas kvar i omrÄdet.

155Förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket.

156SOU 2011:31, s. 89.

157Sjöfartsverket (2012). Fastighetsavvecklingsplan.

158Faktauppgifter frÄn Jon Granstedt, Sjöfartsverket.

159RiksantikvarieÀmbetet (2012). Bebyggelseregistret.

77

Bakgrund

SOU 2013:55

Nautiska skÀl eller sÀkerhetsskÀl kan finnas för att sÄdan överlÄtelse i första hand bör ske till annan statlig myndighet.

Viss uthyrning förekommer till andra verksamheter, vilket sĂ€r- skilt gĂ€ller byggnader bredvid sjĂ€lva fyrarna pĂ„ en rad fyrplatser. En del fyrar Ă€r dock sedan lĂ€nge slĂ€ckta och i ”malpĂ„se”, bland annat dĂ€rför att det kan vara begrĂ€nsad tillgĂ€nglighet till omrĂ„det. Exempel pĂ„ det Ă€r Holmögadds fyr frĂ„n mitten av 1800-talet, som under en lĂ„ng period legat inom militĂ€rt skyddsomrĂ„de. Fyren utgör statligt byggnadsminne sedan 1935 och landets senast bemannade fyr fram till 2003.160

Sjöfartsverket har egen kompetens att hantera avyttring av fastigheter och byggnader. En hel del överföringar har skett till Fortifikationsverket genom Ă„ren, sĂ€rskilt dĂ„ de bĂ„da myndig- heterna haft anlĂ€ggningar i nĂ€ra anslutning till varandra. VĂ€rde- ringsexperter upphandlas successivt och i den utstrĂ€ckning som de vĂ€rdemĂ€ssigt kan motiveras. Åtskilliga fyrar stĂ„r pĂ„ ofri grund och större summor lĂ€ggs inte pĂ„ fördjupad vĂ€rdering dĂ„ det gĂ€ller enskilda objekt med lĂ„ga eller negativa vĂ€rden. Det har vidare visat sig att sĂ„dan marknadsvĂ€rdering ibland kan göras av fastighets- mĂ€klare (som ofta har en god uppfattning av prisbilden pĂ„ orten) som ett alternativ till sedvanliga vĂ€rderingsinstitut.161

Sjöfartsverkets fastighetsbestÄnd utgör tillsammans med vissa fastigheter förvaltade av Statens fastighetsverk och Fortifikations- verket betydande komponenter i bevarandet av kust- och skÀr- gÄrdslandskapets kulturmiljöer. Situationen för denna del av kulturarvet Àr delvis negativ till följd av bland annat avflyttning frÄn landsbygden och ett ökat exploateringstryck. Insatser behövs för att bevara dessa vÀrden. I den nyligen genomförda miljömÄlsupp- följningen konstateras att detta bland annat aktualiserar behovet av utökad kunskap om kulturvÀrden och att fler kulturreservat behöver inrÀttas.162

Finansiering

Sjöfartsverket utgör ett av de ÄterstÄende affÀrsverken och bygger intÀktsmÀssigt sin verksamhet i huvudsak pÄ avgifter frÄn handels- sjöfarten. Det innebÀr att objekt som inte kan nyttiggöras i verk-

160Svenska FyrsĂ€llskapet (2007). Fyrhandbok, s. 96–97.

161Faktauppgifter frÄn Jon Granstedt, Sjöfartsverket.

162NaturvÄrdsverket (2012). Steg pÄ vÀgen. Fördjupad utvÀrdering av miljömÄlen, s. 360.

78

SOU 2013:55

Bakgrund

samheten mÄste avyttras, vilket aktualiseras i myndighetens avveck- lingsplan. Sjöfartsverket disponerar Àven vissa anslagsmedel, som i nÄgon mÄn kan beröra drift och underhÄll av kulturhistoriskt vÀrdefulla miljöer, till exempel de underskott som rör TrollhÀtte kanalomrÄde, som rymmer skyddsvÀrda byggnadsminnesklassade objekt.163

Sjöfartsverket kan besluta om överföring av förvaltningsansvar mellan verket och andra fastighetsförvaltande myndigheter i sÄdana fall dÄ myndigheterna Àr överens och marknadsvÀrdet inte över- stiger 10 miljoner kronor.164

2.7.1.5Trafikverket

Trafikverket bildades 2010 och har med utgÄngspunkt i ett trafik- slagsövergripande perspektiv ansvar för den lÄngsiktiga infras- trukturplaneringen för vÀgtrafik, jÀrnvÀgstrafik, sjöfart och luftfart. Myndigheten har ocksÄ till uppgift att bygga och driva statliga vÀgar och jÀrnvÀgar samt en rad ytterligare deluppgifter kring sam- hÀllets transportsystem. Trafikverket ingÄr vidare i kretsen av miljömÄlsansvariga myndigheter och har ett sÀrskilt ansvar för den miljöskuld som historiskt Ävilar staten inom delar av transport- sektorn.165

Verket förfogar över ett omfattande fastighetsbestÄnd, totalt cirka 25 000 registerfastigheter, vilket hÀrrör frÄn Banverket som tog över frÄn Statens JÀrnvÀgar 2003.166 Banverkets fastigheter bestod framför allt av sÄdana som betraktades som en naturlig del av infrastrukturen kring jÀrnvÀgen, dvs. spÄromrÄden och spÄr- anlÀggningar med anknytande plattformar samt byggnader för teknik och bandrift. I det bestÄnd som överfördes till Banverket fanns Àven ett betydande antal byggnader som inte behövdes för den nuvarande jÀrnverksverksamheten och som dÀrför skulle avvecklas. I den strukturomvandling som skedde inom jÀrnvÀgs- omrÄdet Är 2000 överfördes ett stort antal stationshus, gods- och kombiterminaler, depÄer och vissa markomrÄden till det statliga bolaget Jernhusen AB.167

163Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Sjöfartsverket inom UO 22 Kom- munikationer, N2012/6388/TE, N2012/6343/KLS, s. 3, anslag 1:5.

164Ibid., s. 6.

165Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket.

166Faktauppgifter frÄn Mats Nordblad, Trafikverket.

167SOU 2011:31, s. 86–87.

79

Bakgrund

SOU 2013:55

Banverket upprÀtthöll, i likhet med andra fastighetsförvaltande myndigheter, ett visst ansvar för kulturmiljön i bestÄndet. Vid jÀrn- vÀgens 150-Ärsjubileum 2006 beslutade Banverket att i positiv anda avyttra en rad objekt som inte behövdes i verksamheten till jÀrn- vÀgsmuseiföreningar och andra intressenter. Enligt verkets interna riktlinjer skulle det vid prissÀttningen tas viss hÀnsyn till sÄdana föreningars begrÀnsade finansiella förutsÀttningar.168

Verket fick samma period i uppdrag av regeringen att skyndsamt avveckla, överföra till annan myndighet eller riva de byggnader som inte lÀngre ansÄgs nödvÀndiga för att utveckla, driva och underhÄlla statens spÄranlÀggningar. Detta skrevs in i regleringsbrevet redan 2003, vilket hÀnger samman med den överföring av SJ-bestÄndet som dÄ gjordes till Banverket. Samma text upprepades sedan i regleringsbreven Ànda fram till och med 2008.169 Parallellt med planering och genomförande av avvecklingsarbetet genomfördes ocksÄ en kulturhistorisk inventering av det fastighetsbestÄnd som skulle avyttras.170

En samlad handlingsplan för avveckling av den del av fastighets- bestÄndet som inte behövdes i den framtida verksamheten fast- stÀlldes 2009. Avvecklingen skulle ske successivt och vara fullt genomförd 2013. Arbetet fullföljs efter myndighetsreformen av Trafikverket, som bedriver avvecklingen i projektform.

Banverket deltog inte i Statens fastighetsverks Kulturfastighets- utredning men myndighetens kulturhistoriskt intressanta fastig- heter omfattades av den kompletterande översikt som gjordes 2010.171 Kompletteringen berörde av verket förvaltade statliga byggnadsminnen samt en rad ytterligare fastigheter och byggnader som angivits enlig 12 och 14 §§ i förordningen.172 De senare tvĂ„ kategorierna fastigheter hos Banverket avfördes dock senare frĂ„n RAÄs förteckning, frĂ€mst dĂ€rför att det bedömdes att ett till- rĂ€ckligt representativt urval av kulturhistoriskt vĂ€rdefulla jĂ€rnvĂ€gs- miljöer redan var skyddade som byggnadsminnen ur ett nationellt perspektiv.173

168Banverket (2009). ÖverlĂ„telse av statens fasta egendom. Dnr F09-7055/FA20, s. 14.

169Regleringsbrev för budgetÄret 2008 avseende Banverket, N2007/9939/IR, N2007/10256/SAM.

170Banverket (2008). KulturvÀrden lÀngs spÄret. Banverkets avvecklingsprojekt.

171Statens fastighetsverk (2010). Komplettering till Kulturfastighetsutredningen 2009.

172Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen.

173RiksantikvarieÀmbetet (2009). Beslut ang. upphÀvandet av förteckning över § 12 och § 14 byggnader enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. gÀllande Banverkets byggnader. Dnr 311-4942-2009.

80

SOU 2013:55

Bakgrund

Ett antal principiella men Àven mer praktiska frÄgor och utgÄngspunkter vÀcks dÄ det gÀller den framtida förvaltningen av Trafikverkets kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter. Regeringen uppdrog 2003 Ät Banverket att avveckla byggnader och mark som inte lÀngre behövdes för jÀrnvÀgsverksamheten, mera omfattande utvecklingsarbete kom dock inte igÄng förrÀn 2005/06. Verket hade ocksÄ rent allmÀnt en förordningsreglerad skyldighet att i likhet med andra fastighetsförvaltande myndigheter upprÀtta och upp- datera en s.k. avyttringsplan för fastigheter som inte behövdes för verksamheten och som inte av andra sÀrskilda skÀl borde kvarstÄ i statlig Àgo.174

Avveckling kan ske genom försÀljning eller annan avyttring (till exempel rivning). Formerna för överlÄtelse/försÀljning av fast egendom som tillhör staten, bland annat fastigheter, regleras i sÀrskild förordning.175 Vissa regler finns ocksÄ i lagstiftningen kring upphandling.176 Banverket har fortlöpande tolkat regelverket ut- ifrÄn de speciella förutsÀttningar som gÀller linjeverksamheten, bland annat gÀller det anbudsförfarandet vid försÀljning.

Om vissa fastigheter inte lÀngre behövdes för verksamheten ska dessa avyttras av myndigheten. Det bedömdes av Banverket att fortsatt Àgande inte behövs endast av den anledningen att det fanns signal-, el- eller teleanlÀggningar i delar av en byggnad som i övrigt inte behövs för verksamheten. Utrymme för sÄdana installationer kan i stÀllet sÀkerstÀllas genom servitut eller förhyrning i samband med att en fastighet överlÄts till annan Àgare.177

Banverkets fastighetsansvar överfördes 2010 till den nybildade myndigheten Trafikverket. Ett antal utgÄngspunkter för fastighets- förvaltningen har dÀrefter formulerats som stöd för planeringen. Verket ska fortsatt begrÀnsa sitt fastighetsinnehav och endast ha kvar sÄdana fastigheter som kan nyttjas i trafikverksverksamheten. En rad principiella och ofta besvÀrliga avvÀgningar aktualiseras ofta dÄ verket inte lÀngre behöver viss byggnad/fastighet av kulturellt intresse. Nyttoaspekten fÄr bedömas mot bevarandeönskemÄl och eventuella svÄrigheter att möta detta med ny fastighetsbildning för kommande avyttring. Ibland finns ocksÄ befintliga hyresgÀster att ta hÀnsyn till.

174Förordning (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter (förvaltningsförordningen),

14§.

175Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom, m.m.

176Lagen (2007:1092) om upphandling inom omrÄdena vatten, energi, transporter och post- tjÀnster.

177Banverket (2009), s. 7.

81

Bakgrund

SOU 2013:55

Enligt det regelverk som reglerar avyttring kan en myndighets beslut att behÄlla fastigheter grundas pÄ hÀnsyn till kulturminnes- vÄrden, totalförsvaret, naturvÄrden och det rörliga friluftslivet.178 Det kan uppnÄs genom fortsatt förvaltning av Trafikverket eller genom överföring till annan statlig myndighet. SÀrskilda skÀl för Trafikverket att behÄlla en fastighet kan vara att myndigheten Àr skyldig att utföra nÄgon typ av skyddsÄtgÀrder om avyttring ska ske eller att tilltrÀde inte kan ordnas annat Àn genom att spÄr- omrÄdet mÄste betrÀdas.

Fastigheter som anvÀnds i verksamheten och dÀrför förutsÀtter kontinuerlig utveckling bedöms som regel inte lÀmpade att föra till annan huvudman. Broar, byggnader med omfattande teknisk utrustning och annan infrastruktur förvaltas sannolikt bÀst genom fortsatta direkta uppdrag frÄn Àgaren Trafikverket. Behovet av att skilja pÄ rollerna som förvaltare och brukare, vilket fastslagits av riksdagen, har hanterats genom interna organisatoriska anpass- ningar. En organisation har byggts upp som skiljer mellan dessa roller med en intern hyresmodell som stöd. UnderhÄlls- samt drift och skötselinsatser upphandlas externt.

Om Trafikverket skulle fÄ regeringens mer direkta uppdrag och resurser att lÄngsiktigt förvalta kulturhistoriskt intressanta objekt, som inte ska anvÀndas i verksamheten och inte lÄter sig avyttras till annan myndighet eller bolag, uppstÄr andra frÄgor. Det gÀller till exempel svÄrigheter att utveckla och behÄlla kompetens för sÄdan förvaltning.

Trafikverket Àr juridiskt sett Àgare till de fastigheter som jÀrn- vÀgsverksamheten vilar pÄ. Dessa fastigheter Àr av skiftande karak- tÀr, dÀr vissa kan vara mycket omfattande och lÄngstrÀckta. För den allmÀnna vÀgtrafiken gÀller normalt vÀgrÀtt genom sÀrskild lagstift- ning179, dÀr underliggande fastighetsbildningar bibehÄlls oförÀnd- rade. För jÀrnvÀgsverksamheten kan det vara förenat med stora svÄrigheter att skapa nya fastigheter för kulturhistoriskt intressanta objekt som inte lÀngre behövs i trafikverksverksamheten och dÀr- för bör avyttras. BegrÀnsad tillgÀnglighet och störningar kan inne- bÀra att fastighetsbildning inte medges. SÄdan Àr förutsÀttningen exempelvis för flera av de byggnader som Àr statliga byggnads- minnen. Fortsatt statligt Àgande förutsÀtts i sÄdana fall. Ett sÀrskilt problem uppstÄr för byggnader som har ett lokalt/regionalt kultur- intresse men dÀr det inte Àr befogat att inrÀtta byggnaden som

178Förordning (1996:1190), 8 §, 2 st.

179VÀglagen (1971:948) samt fr.o.m. 1 januari 2013 Lag (2012:439) om Àndring i vÀglagen.

82

SOU 2013:55

Bakgrund

statligt byggnadsminne. Rivning medges ofta inte och försÀljning Àr inte möjlig pÄ grund av nÀrheten till jÀrnvÀgen. I dessa fall uppstÄr frÄgan om hur Àgandet och det fortsatta förvaltandet ska ordnas. Ett av flera exempel pÄ den situationen gÀller försöken att avveckla det ur lokalt/regionalt perspektiv jÀrnvÀgshistoriskt intressanta VÀrnamo vattentorn.

Trafikverket stÀller normalt krav pÄ att detaljplaner tas fram vid fastighetsbildning. Det Àr dÀrför vanligt att upprÀttandet av detalj- plan anges som förutsÀttning vid en försÀljning, sÄ att villkoren för framtida brukande och eventuella anpassningar av byggnader och verksamheter klargörs. NÀrheten till störande tÄgtrafik kan till exempel göra kulturhistoriskt intressanta byggnader olÀmpliga för bostadsÀndamÄl. Miljöproblem i övrigt som buller, högspÀnnings- ledningar eller kemiska föroreningar kan ocksÄ försvÄra nyttjandet om nya typer av verksamheter ska bedrivas inom fastigheten. Trafikverket har ansvar för all förorenande verksamhet som skett pÄ verkets fastigheter sedan 1969. Verket mÄste dÀrför möta de krav som kan uppstÄ frÄn nya fastighetsÀgare om eventuella förore- ningar upptÀcks i framtiden. Brist pÄ lÀmpliga tillfartsvÀgar kan utgöra ytterligare hinder för ny fastighetsbildning.

Fastighetsbildningslagens180 krav kan sÄledes vara svÄra att till- godose. Det har dÀrför i diskussion med utredningen aktualiserats om vissa av dessa krav behöver gÀlla fullt ut vid fastighetsbildning dÄ avsikten Àr överföring inom staten, frÄn en myndighet till en annan. Alternativt kan övervÀgas om ett förvaltningsobjekt inom en fastighet kan separeras utan att ny fastighetsbildning sker, till exempel sÄ att kulturhistoriskt intressanta byggnader frigörs ur sitt fastighetsmÀssiga sammanhang. SvÄrighet kan dock finnas att identifiera en sÄdan byggnad eller ett sÄdant objekt om det inte utgör en fastighet i rÀttslig mening.

Begreppet kulturfastighet Àr inte entydigt definierat i Trafik- verkets avyttringsarbete, mycket till följd av de förÀndrade bedöm- ningar som gjorts avseende ett antal av verkets byggnadsminnen under senare Är. De fastighetsförteckningar med kulturfastigheter man utgÄr frÄn hÀrrör frÄn Kulturfastighetsutredningens definition av kulturfastigheter och Statens fastighetsverks kompletterande arbete inom bland annat trafikomrÄdet. Stommen utgjordes dÀr av fastigheter och byggnader förtecknade enligt angivelserna i förord- ningen om statliga byggnadsminnen. En rad fastigheter/byggnader

180 Fastighetsbildningslag (1970:988), 3 kap.

83

Bakgrund

SOU 2013:55

som förtecknats enligt förordningens 12 och 14 §§ har dÀrefter avförts. Ett antal ytterligare kulturhistoriskt intressanta men oklassade fastigheter har ocksÄ identifierats av Trafikverket för att kunna tillföras diskussionen om en framtida statlig portfölj med kulturfastigheter.

Kulturfastighetsutredningen angav i sin förteckning över statliga byggnadsminnen förvaltade av dÄvarande Banverket och VÀgverket totalt 83 objekt, merparten knutna till jÀrnvÀgsverksamheten.181 Ytterligare cirka 65 av Trafikverkets s.k. förvaltningsenheter (i regel byggnader) förtecknades och föreslogs i den senare komplet- teringen till utredningen ingÄ i en statlig portfölj med kulturfastig- heter.182 Av dessa har en handfull rivits eller försÄlts under senare Är, dessutom saknar mÄnga numera formellt författningsmÀssigt skydd.

Även utanför Trafikverket finns fastigheter som kan spegla den utveckling som skett. Ett flertal fastigheter bolagiserades 2001 dĂ„ affĂ€rsverket SJs avknoppade fastighetsavdelning blev det statliga bolaget Jernhusen AB. MĂ„nga kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastig- heter klassades efter överföringen som enskilda byggnadsminnen. Detta ger ett vidare perspektiv pĂ„ hur statens jĂ€rnvĂ€gshistoria kan berĂ€ttas, dĂ€r kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter inte alltid Ă€gs eller behöver Ă€gas av staten.

2.7.1.6NaturvÄrdsverket

NaturvÄrdsverket har omfattande uppgifter inom miljö- och natur- vÄrdsomrÄdet och har i detta arbete betydande samverkan med lÀnsstyrelserna och andra berörda myndigheter. Bland annat för- vÀrvar och förvaltar NaturvÄrdsverket vÀrdefulla naturomrÄden för statens rÀkning183, vilket i vissa fall innebÀr att ocksÄ kultur- historiskt vÀrdefulla marker, anlÀggningar och byggnader berörs. Myndigheten har dock inte nÄgot uttalat uppdrag att förvalta kulturhistoriskt sÀrskilt vÀrdefulla fastigheter. NaturvÄrdsverket har det centrala ansvaret för omrÄdesskydd enligt miljöbalken, medan RiksantikvarieÀmbetet har centralt ansvar för kulturreservat.

181Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen. Bilaga med statliga byggnads- minnen som förvaltas av andra myndigheter, s. 3–5.

182Statens fastighetsverk (2010). Kostnader och intĂ€kter för den statliga kulturhistoriska fastighetsportföljen. Del 1. Komplettering till Kulturfastighetsutredningen 2009. Dnr 231- 1967/08, 2010-06-11, s. 34–36. Referensperson: Mats Nordblad.

183Förordning (2012:989) med instruktion för NaturvÄrdsverket.

84

SOU 2013:55

Bakgrund

LÀnsstyrelsen eller kommunen ska faststÀlla skötselplaner för ett naturreservats eller kulturreservats lÄngsiktiga vÄrd. En sÄdan skötselplan ska ingÄ i varje beslut om bildande av ett naturreservat eller kulturreservat.184

Kulturmiljöaspekter finns ofta integrerade inom olika miljö- skyddade omrĂ„den som naturreservat och nationalparker, Ă€ven om antalet klassade byggnadsminnen Ă€r litet. LĂ€nsstyrelsen har ett övergripande ansvar att integrera dessa olika skyddsaspekter och berörda kommuner visar ofta ett vĂ€xande engagemang för frĂ„gorna. NaturvĂ„rdsverket ansvarar för förvaltningen av fem statliga bygg- nadsminnen, vilka sammanlagt omfattar nĂ€rmare ett 40-tal bygg- nader. Byggnadsminnena finns pĂ„ Gotska Sandön, vid Stora Karlsö fyrplats, StrĂ€ntemölla kvarn, skĂ€rgĂ„rdstorpet RĂ„gskĂ€r och i fjĂ€llĂ€genheten DainanĂ€s. NaturvĂ„rdsverket förvaltar Ă€ven marken vid Horns kungsgĂ„rd med ruinen frĂ„n Helige Ottos kapell pĂ„ Öland, som anknyter till omgivande naturreservat och ingĂ„r i utredningens urvalsram.185

ReservatsvÄrden Àr en uppgift för lÀnsstyrelsen, som kan vÀga samman olika typer av skydds- och vÄrdbehov. AnsvarsfrÄgor kopplar dock sÄvÀl till berörd fastighetsÀgare (NV) som lÀns- styrelsen och kan dÀrför rymma viss otydlighet om var ansvaret ligger.186

FinansieringsmÀssigt finns utrymme för fastighetsförvaltning inom det ramanslag för ÄtgÀrder för vÀrdefull natur, som Natur- vÄrdsverket disponerar.187

NaturvÄrdsverket har stor vana vid förvÀrv och avyttring av fastigheter, bland annat dÄ det gÀller att hantera den process för dialog med berörda myndigheter, kommuner och organi- sationer/enskilda som erfordras. Gentemot övriga förvaltnings- myndigheter kan mark utvÀxlas till bokförda vÀrden, dock inte gentemot affÀrsverk, som Sjöfartsverket. NaturvÄrdsverket fÄr besluta om investeringar och förvÀrv upp till 20 miljoner kronor per objekt. DÄ NaturvÄrdsverket och andra fastighetsförvaltande myndigheter Àr överens fÄr verket besluta om överföring av förvalt-

184Miljöbalken, 7 kap. samt förordning (1998:1252) om omrÄdesskydd enligt miljöbalken m.m.

185RiksantikvarieÀmbetet (2012). Bebyggelseregistret.

186FörvaltningsfrĂ„gorna regleras ytterst i förordning (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter m.m., men sammanhĂ€nger ocksĂ„ med den uppdelning av ansvaret som skett centralt – regionalt avseende lĂ„ngsiktiga investeringar och mer kortsiktig finansiering av skötselĂ„tgĂ€rder.

187Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende NaturvÄrdsverket, M2012/3408/S, M2012/572/S, M2012/1089/Nm m.fl., ramanslag 1:3, ap. 2, s. 10.

85

Bakgrund

SOU 2013:55

ningsansvar mellan verket och andra myndigheter upp till denna beloppsgrÀns.188

NaturvÄrdsverkets och andra myndigheters förvÀrv och vÀrde- ring av fastigheter genom sÄ kallad marklösen har tidigare utretts av Riksrevisionen. Det konstaterades dÄ att NaturvÄrdsverket under den studerade perioden var den dominerande aktören för sÄdan inlösen.189

2.7.1.7Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges lantbruksuniversitet spelar numera endast en marginell roll dÄ det gÀller förvaltning av statliga kulturfastigheter, i den mening som begreppet definierats i utredningens urvalsram. Inom det skyddade statliga bestÄndet kvarstÄr endast tre byggmadsminnes- klassade byggnader pÄ en fastighet i Skara i universitetets Àgo. Det gÀller frÀmst huvudbyggnaden i den sÄ kallade veterinÀrinrÀtt- ningen, ursprungligen en prebendebostad. Fastigheten överlÀts frÄn Statens fastighetsverk 1994 och omges av fastigheter med till verk- samheten anknytande institutionella lokaler, förvaltade av fastig- hetsbolag.

2.7.2Förvaltning till följd av donationer

Vissa kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter och minnesmÀrken förvaltas i dag av staten utifrÄn sÀrskilt gÀllande utgÄngspunkter. Exempel pÄ detta Àr donationer till staten i form av fornlÀmningar, fornminnesomrÄden, Àldre byggnader och andra fastigheter eller i form av penningsummor för inköp av ur kulturhistorisk synpunkt viktiga omrÄden. Begreppet donationer innebÀr inte en sÀrskild förvaltningsform men har tagits upp i sammanhanget eftersom det pÄverkar möjligheterna att förvalta och avyttra fastigheter. Donationsfastigheter kan finnas i sÄvÀl statlig som privat Àgo. Staten uppges Àga ett hundratal donerade fastigheter, huvudsak- ligen förvaltas dessa av Statens fastighetsverk.190Utredningen upp- skattar att antalet donationsfastigheter i den nu aktuella urvals- ramen Àr cirka 35, till stor del inom RiksantikvarieÀmbetets bestÄnd (se bilaga 4).

188Ibid., s. 19.

189Riksrevisionen (2005). Marklösen. Finns förutsÀttningar för rÀtt ersÀttning? RiR 2005:15.

190SOU 2010:18, En reformerad budgetlag, s. 207.

86

SOU 2013:55

Bakgrund

Huvudsakligen utgör donationer till förmĂ„n för staten tillgĂ„ngar som avskilts genom gĂ„vor och testamentariska förordnanden frĂ„n enskilda för att varaktigt förvaltas som en sjĂ€lvstĂ€ndig egendom för ett bestĂ€mt Ă€ndamĂ„l. De kan dĂ„ ha stiftelseform, vilket innebĂ€r att de formellt Ă€r egna juridiska tillgĂ„ngar och inte statens.191 Åtskilliga donationer till staten har över tiden destinerats till Kungliga Vitterhetsakademien. Akademien har Ă„ sin sida historiskt sett önskat förvĂ€rva fastigheter och markomrĂ„den för att Ă„stadkomma ett skydd för dessa som strĂ€ckte sig lĂ€ngre Ă€n det skydd som dĂ„varande fornminneslagen och byggnadsminneslagen erbjöd.192 I samband med fastighetsreformen i början av 1990-talet var det naturligt för riksdagen att besluta om fortsatt förvaltning av donationer i myndighetsform. Statens fastighetsverk ansvarade dĂ€rför instruktionsmĂ€ssigt för förvaltning av ”vissa donations- fastigheter”.193 Uppdraget har dĂ€refter omformulerats och verkets instruktion innehĂ„ller inte lĂ€ngre nĂ„gon angivelse om donations- fastigheter. FörhĂ„llandena för de fastigheter som myndigheten fortsatt förvaltar har naturligtvis inte Ă€ndrats pĂ„ grund av detta. Statens fastighetsverk förvaltar dĂ€rför ett betydande antal donationsfastigheter, bland annat inom omrĂ„det högre utbildning och forskning. Det gĂ€ller frĂ€mst fastigheter i Lund och Uppsala men Ă€ven andra större donationsfastigheter som utgör byggnads- minnen, frĂ€mst Huseby bruk, Sjöhistoriska museet och Prins Eugens Waldemarsudde.

RiksantikvarieÀmbetet ansvarar sedan 1975 med fÄ undantag för Vitterhetsakademiens fastigheter, dÀribland Àven donationer, vilka tillsammans med övriga fastigheter inom utredningens urvalsram ska bedömas med avseende pÄ behovet av fortsatt statligt Àgande. Eftersom donationernas gÄvobrev inte sÀllan innehÄller angivelser med juridisk rÀckvidd, behöver detta noga gÄs igenom och bedömas innan en eventuell avyttring kan genomföras. En donation kan till exempel ha accepterats av staten under vissa givna förutsÀttningar, som inte omedelbart medger att staten kan avhÀnda sig egendomen.

Enligt nuvarande regelverk kan en statlig myndighet under rege- ringen inte ta emot egendom som innebÀr krav pÄ motprestation eller sÀrskild förmÄnsstÀllning och dÀr egendomen inte bildar en stiftelse. Undantaget frÄn detta Àr om det gÀller överlÄtelse frÄn

191Ibid., s. 201 ff.

192Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (1974). Kungl. Vitterhets Historie och Antivitets Akedemiens Fastigheter Av antikvarisk karaktÀr jÀmte övriga omrÄden stÀllda under akademiens eller riksantikvarieÀmbetets förvaltning. Stockholm.

193SOU 2011:31, s. 119.

87

Bakgrund

SOU 2013:55

annan statlig myndighet, om det rör löntagarfondsmedel eller över- lÄtelse frÄn mellanstatlig organisation.194 DÄ det gÀller Àldre donationer av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter eller bygg- nader finns ibland sÀrskilda servitut eller villkor om statliga Ätaganden. Utredningen har med hjÀlp av berörda myndigheter dÀr- för ocksÄ tagit in information om vilka av de aktuella fastigheterna i urvalsramen som kan betraktas som donationsfastigheter. Upp- gifterna anges i förteckningen över samtliga bedömda fastigheter (se bilaga).

Rent formellt regleras regeringens befogenheter att överlÄta egendom som stÄr till regeringens disposition genom budgetlagen. FörsÀljning av fast egendom fÄr ske upp till beloppsgrÀnsen 75 miljoner kronor, om det kan hÀvdas att egendomen inte alls eller bara i ringa utstrÀckning behövs i statens verksamhet. Beslut fÄr dock fattas vid avyttring till kommuner som vill förvÀrva fastighet för samhÀllsbyggnadsÀndamÄl.195 SÀrskilda skÀl för att viss egendom fortfarande ska Àgas av staten Àr om egendomen Àr testamenterad eller donerad till staten med villkor att staten inte ska avhÀnda sig egendomen. Motsvarande gÀller för upplÄtelse av tomtrÀtt samt försÀljning av tomtrÀtt och byggnader som utgör lös egendom.196

2.7.3Den kungliga dispositionen

Ytterligare en kategori fastigheter dÀr sÀrskilda förutsÀttningar Ànnu rÄder dÄ det gÀller Àgande och förfogande utgör de av Statens fastighetsverk förvaltade kungliga slotten, som sedan riksdagens överenskommelse med kungahuset 1809 innefattas av den kungliga dispositionsrÀtten. Dessa fastigheter ska förvaltas av staten i myndighetsform, vilket beslutades av riksdagen i början av 1990- talet.197 Numera sker detta genom Statens fastighetsverk. Dispo- sitionsrÀtten omfattar elva kungliga slott, dessutom byggnader, parker, trÀdgÄrdar och skogar som hör till slotten. Till dessa bygg- nader hör bland annat hovstallet, Oxenstiernska annexet och bygg- naderna inom Drottningholms kungsgÄrd.198

194Donationsförordning (1998:140), 2 §.

195Budgetlag (2011:203), 8 kap., 2 §.

196SOU 2010:18, s. 202–203, budgetlagen, 8 kap., 2 §, 5 §.

197Prop. 1991/92:44.

198Kungl. Hovstaterna (2010). H. M. Konungens dispositionsrÀtt, s. 4. Kungl. Slottsstaten och Kungl. DjurgÄrdens förvaltning, Stockholm.

88

SOU 2013:55

Bakgrund

Den kungliga dispositionens fastigheter och byggnader Àr skyddade och ingÄr i utredningens urvalsram men kÀnnetecknas av sina sÀrskilda förutsÀttningar, vilket anges i utredningens fastig- hetsförteckning och förslagsavsnitt. Det innebÀr bland annat att berörda byggnadsminnen inte kommer i frÄga för förslag om avyttring frÄn staten.

DispositionsrÀtten administreras av StÄthÄllarÀmbetet, vilket nÀrmare beskrivs i följande avsnitt. Ytterligare ett antal fastigheter och byggnader har associerats med kungahuset, men omfattas inte av dispositionen. Hit hör till exempel Stenhammars slott (arren- deras av kungahuset), Waldemarsudde och Sofiero slott, som var i kunglig Àgo fram till 1947 respektive 1973.

Sedan 1809 omfattar dispositionsrÀtten Àven den av Statens fastighetsverk förvaltade Riddarholmskyrkan, Stockholms Àldsta bevarade byggnad. Kyrkan har tidigare tjÀnstgjort som kunglig begravningskyrka men har sedan mitten av 1900-talet inte anvÀnts för detta ÀndamÄl och har inte heller nÄgon församling knuten till sig. Kyrkan nyttjas inte heller för reguljÀra gudstjÀnster.

2.7.3.1StÄthÄllarÀmbetet

Inom Kungl. Hovstaterna företrÀder StÄthÄllarÀmbetet dispo- sitionsrÀtten gentemot staten, berörda myndigheter och intressen- ter och stÄr i vissa fall för förvaltningen i termer av drift och under- hÄll pÄ de fastigheter inom dispositionsrÀtten som Statens fastig- hetsverk formellt utgör Àgare av. Hovet Àr inte en myndighet under regeringen eller riksdagen, utan direkt understÀllt statschefen.

BetrÀffande Kungl. DjurgÄrden och KungsgÄrden svarar Kungl. DjurgÄrdens förvaltning och Drottningholms slottsförvaltning, som bÄda ingÄr i StÄthÄllarÀmbetet, i regel för sÄvÀl drift som underhÄll av mark och berörda byggnader samt merparten av dÀrtill hörande hyres- och arrendeupplÄtelser. Kungl. DjurgÄrdens förvalt- ning ansvarar för gÀllande dispositionsrÀtt till Kungliga DjurgÄrden, södra och norra DjurgÄrden inklusive GÀrdet, Hagaparken, Ulriks- dals Slottspark och FjÀderholmarna. Förvaltningen omfattar Àven Rosendals slott, som dock inte Àgs av staten. Kungl. DjurgÄrdens förvaltning ansvarar i sin förvaltningsuppgift bland annat för ett antal statliga byggnadsminnen och Àr Àven markupplÄtare för evenemang som rör dessa omrÄden.

89

Bakgrund

SOU 2013:55

Statens fastighetsverk förvaltar museibyggnader pÄ norra Djur- gÄrden och ett fÄtal av byggnaderna pÄ södra DjurgÄrden. SFV ansvarar för drift och underhÄll Àven i de slott och byggnader som ligger inom StÄthÄllarÀmbetets disposition. StÄthÄllarÀmbetet ansvarar för drift och underhÄll av trÀdgÄrdar och parker inom flera av de Kungliga slotten.

Statens fastighetsverk Àr i samrÄd med StÄthÄllarÀmbetet ansva- rigt för Àrenden direkt förenade med ÀganderÀtten till mark. Det gÀller frÀmst försÀljning, markbyten, servituts- och tomtrÀttsupp- lÄtelser samt Àrenden enligt anlÀggningslagen och ledningsrÀtts- lagen.199

2.7.4Riksdagens fastighetsförvaltning

Riksdagsförvaltningen Àr en myndighet under riksdagen med upp- gift att bitrÀda riksdagen, bland annat genom att vÄrda och bevara de byggnader och samlingar som riksdagen och Riksdagsförvalt- ningen disponerar.200 Förvaltningsansvaret omfattar fem statliga byggnadsminnen i Stockholm, vilka utgörs av byggnader i kvarte- ren Mercurius, Cephalus, Mars, Vulcanus och Neptunus i Gamla stan. DÀrtill ingÄr det statliga byggnadsminnet Villa Bonnier pÄ DjurgÄrden.

Utredningen ska enligt sina direktiv bedöma vilka kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter som ska kvarstÄ i statlig Àgo, av kulturhistoriska eller andra skÀl. Utredningen har dock inte sett anledning att pröva riksdagens innehav, vilket framgÄr av senare avsnitt i betÀnkandet. Av förvaltningstekniska skÀl kan de gÀllande byggnadsminnesförklaringarna för riksdagens fastigheter vidare komma att upphÀvas, vilket prövas av regeringen.201 Det bedöms dock inte pÄverka det reella skyddet för fastigheterna i frÄga.

2.7.5Förvaltning genom statliga fastighetsbolag

Inte heller de statliga fastighetsbolagens innehav av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter ingÄr i utredningens uppdrag. Det Àr dock viktigt att notera förekomsten av bolagens varierade och relativt omfattande bestÄnd av kulturfastigheter som anknyter till staten

199Ibid., s. 6.

200Lag (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen, s. 1.

201Ansökan frÄn RiksantikvarieÀmbetet bereds f.n. av kulturdepartementet (juli 2013).

90

SOU 2013:55

Bakgrund

och dess historia. Vid fastighetsreformen 1992 överfördes ett antal sÄdana kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter till de nybildade statligt Àgda fastighetsbolagen Vasakronan AB och Akademiska Hus AB.

Vasakronans verksamhet kom att organiseras i ett antal dotter- bolag , bland annat med inriktning mot kriminalvÄrdens och SLUs lokalbehov. Ytterligare strukturförÀndringar skedde under Ären som följde. Inför statens avyttring av Vasakronan överfördes bolagets ÀndamÄlsfastigheter, frÀmst genom att Specialfastigheter tillskapades som eget bolag men ocksÄ genom viss försÀljning till Statens fastighetsverk. Bolaget Vasallen bildades med uppgift att ta över vissa av Fortifikationsverkets fastigheter för förÀdling och försÀljning. Inom omrÄdet transportinfrastruktur och de myndig- hetsförÀndringar som dÀr skedde, kom Àven den statliga fastighets- förvaltningen att genomgÄ strukturella förÀndringar. Fastighets- överföringar skedde frÄn de berörda affÀrsverken till bolagen Jernhusen AB, som övertog stationshus m.m. kopplade till jÀrn- vÀgsverksamheten, och Swedavia AB, som övertog förvaltningen av flygplatser.202

Ett antal statliga byggnadsminnen har efter överföringarna frĂ„n myndighetsförvaltning till statligt Ă€gda fastighetsbolag kommit att betecknas som enskilda byggnadsminnen enligt Kulturminnes- lagen. Överföringen av statliga byggnadsminnen Ă€r reglerad i lag och förordning, dĂ€r det anges att om överlĂ„telsen sker till annan Ă€gare Ă€n staten blir det genom sĂ€rskilt beslut av lĂ€nsstyrelsen bygg- nadsminne enligt Kulturminneslagen.203 Det formella skyddet har dĂ€rmed inte försĂ€mrats, men förutsĂ€ttningarna för hur fastig- heterna kan nyttjas och den förvaltningsmiljö de omfattas av har förĂ€ndrats.

Byggnadsminnen Àgda av statliga bolag Àr sÀrskilt vanliga i lÀn dÀr staten traditionellt har haft stark nÀrvaro genom myndigheter eller militÀr representation. En stor del av dessa enskilda byggnads- minnen med statlig anknytning utgörs av militÀra byggnationer och installationer, jÀrnvÀgsstationer samt bebyggelse för post- och tele- kommunikation. Vidare utgör kraftanlÀggningarna Porjus och Oliden byggnadsminnen, liksom en rad fÀngelser, utbildnings- byggnader, fyrar, bostÀllen, kronobrÀnnerier och kronomagasin.204

202SOU 2011:31, s. 88–90.

203FSMB (1988:1229), 9 § samt KML (1988:950), 3 kap. 7 §.

204Geijer, M. (2013). Bilaga 5.

91

Bakgrund

SOU 2013:55

Regelverket kring tomtrÀtter innebÀr att de endast kan upplÄtas av stat eller kommun (eller Àr i allmÀn Àgo), vilket inför fastighets- reformen 1992 innebar att de statliga fastighetsbolagen inte aktualiserades för att ta över sÄdana fastigheter. Det bedömdes att fastigheter med tomtrÀtt skulle stanna i direkt statlig Àgo och dÀrför överföras frÄn Byggnadsstyrelsen till Statens fastighets- verk.205

2.7.6Stiftelseförvaltning

En stiftelse uppkommer genom att en eller flera stiftare avskiljer viss egendom att sjÀlvstÀndigt förvaltas för nÄgot visst ÀndamÄl. Med statlig stiftelse menas en stiftelse som har bildats av staten. Regeringen har Àven i uppdrag att utse styrelseledamöter i ett antal stiftelser. Flera stiftelser med innehav av byggnadsminnesför- klarade fastigheter har statlig anknytning, bland annat i anslutning till Àldre lÀrosÀten och museer. Anknytningen kan i vissa fall ta sig uttryck i överenskommelser med staten kring förvaltning och nyttjande av berörda kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter. For- mellt sett Àr stiftelserna dock egna juridiska personer, tillgÄngarna i dem Àr dÀrför inte statens.206

Utredningens direktiv innebÀr en avgrÀnsning av bedömnings- arbetet till statliga fastigheter i myndighetsförvaltning. Det medför att fastigheter som Àgs av stiftelser, och dÀrför inte heller omfattas av den sedvanliga myndighetsstyrningen, befinner sig utanför det omrÄde som utredningen ska arbeta med.207 Det gÀller Àven stiftel- ser som Àr inordnade under en myndighet, bland annat donationen Hallwylska museet i Stockholm som klassats som statligt bygg- nadsminne.

2.8Nordisk utblick

I Europa har skyddet för kulturminnen en lÄng tradition. De tidigaste exemplen pÄ lagstiftning kom under antikens Rom, men framför allt i samband med nationalstaternas framvÀxt under 1800- talet kom flera europeiska lÀnder att anta lagar till skydd för kultur-

205SOU 2011:31, s. 53.

206SOU 2010:18, s. 201 ff.

207Dir. 2012:7, s. 1.

92

SOU 2013:55

Bakgrund

minnen. Störst betydelse för den europeiska utvecklingen har troligen den franska lagstiftningen haft. Frankrike arbetar syste- matiskt med att inventera och skydda kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt genom listning med i lag angivna rÀttsverkningar. Liknande skydd finns i fler vÀsteuropeiska lÀnder som exempelvis Stor- britannien, Spanien, Portugal, Belgien, Irland och NederlÀnderna.

Den svenska lagstiftningen överensstÀmmer till stora delar med övriga vÀsteuropeiska lÀnders. I Sverige inleddes dock de kultur- historiska inventeringarna redan under stormaktstiden pÄ 1600- talet, med stöd i 1666 Ärs Placat och PÄbudh Om Gamble Monu- menter och Antiquiteter. Ett mera faktiskt skydd kom först efter en rad allmÀnna diskussioner under 1900-talets början vilket resul- terade i 1942 Ärs lag om skydd för kulturhistoriskt mÀrkliga bygg- nader. I dag fattar lÀnsstyrelserna beslut om byggnadsminnen enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och regeringen fattar beslut om statliga byggnadsminnen enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. NÀrmare beskrivning om dessa förhÄllanden ges i kapitlets inledande avsnitt.

Den övergripande strukturen pÄ skyddssystemet i svensk lag- stiftning överensstÀmmer till stora delar med hur det Àr ordnat i andra vÀsteuropeiska lÀnder. Det Àr vanligt förekommande att det finns en statlig speciallagstiftning som syftar till att skydda enskilda objekt av sÀrskilt vÀrde, medan skyddet pÄ kommunal nivÄ bygger pÄ att kulturvÀrden pÄ olika sÀtt ska beaktas i planregleringar. Ett listningssystem, dÀr kulturhistoriskt intressanta byggnader regi- streras, Àr vanligt i vÀsteuropeiska lÀnder men inte i Sverige. Genom listning skyddas enskilda objekt med i lag angivna rÀttsverkningar.

‱Finlands skyddade kulturfastigheter omfattar cirka 11 000 bygg- nader genom Förordning om skydd av statliga byggnader och lagen om byggnadsskydd. Ytterligare cirka 12 000–15 000 skyddas genom kommunala planer.

‱Danmark tillĂ€mpar ett listningssystem med cirka 9 000 fredade byggnadsverk med stöd av lov om bygningsfredning af bygninger och bymiljöer. Det finns ingen sĂ€rreglering av statlig egendom.

‱Norge tillĂ€mpar ocksĂ„ ett listningssystem med cirka 4 000 fredade objekt, utöver de automatiskt skyddade byggnadsverk som uppförts före 1537, och med stöd av Kulturminneloven.

93

Bakgrund

SOU 2013:55

Avslutningsvis ges exempel Àven frÄn Storbritannien. England tillÀmpar dÀr ett listningssystem som innehÄller cirka 450 000 skyddade objekt med stöd av Planning Act.

Avsnittet bygger bland annat pÄ uppgifter frÄn tidigare utred- ningar inom omrÄdet och aktuell information frÄn berörda institut- ioners webbplatser.208

Finland209

Senatsfastigheter Àr den helt dominerande förvaltaren av statliga fastigheter i Finland. Organisationen tillkom 1999 som affÀrsverk och Àndrade namn 2001 frÄn Statens fastighetsverk till Senats- fastigheter. Skogsfastigheter förvaltas av Forststyrelsen. Under 2000-talet överfördes fastigheter inom Försvarsmakten, VÀgverket, Banförvaltningscentralen och GrÀnsebevakningen till Senatsfastig- heter. I princip förvaltar detta affÀrsverk bara fastigheter med byggnader som Àr uthyrda eller skulle kunna hyras ut. BestÄndet inkluderar ett stort antal kulturarvsfastigheter eller historiska bygg- nader, som Àr i anvÀndning.

Verkets namnÀndring speglar verksamhetsidén som bygger pÄ service, kundrelationer och partnerskap. Namnet har berörings- punkter med Senatstorget i Helsingfors med sina vÀrdefulla bygg- nader som ingÄr i bestÄndet. Ordet senat ska associera till Àre- vördiga traditioner och anknyta till historiska anor.

Senatsfastigheters byggnader skyddas genom Förordning om skydd av statliga byggnader, men Àven genom lagen om byggnads- skydd. I vissa fall ges byggnaderna dessutom skydd enligt stadsplan.

Statliga byggnader av historiskt vÀrde, som inte direkt anvÀnds i sina normala verksamheter, förvaltas av Museiverket. Andra statliga fastighetsÀgare Àr Transportverket, Riksdagen, Presidentadminist- rationen samt nÄgra helstatliga bolag.

Fastighetsurval: Senatsfastigheter förvaltar ett bestÄnd om cirka 200 helheter eller grupper av statliga byggnader som Àr av central arkitektonisk och kulturhistorisk betydelse. UtgÄngspunkter för urvalet Àr Àven att det gÀller byggnader som stödjer verksamheten och som brukarna sÀtter stort vÀrde pÄ. Förvaltningen inriktas pÄ

208Se bland annat SOU 2004:94, K-mÀrkt, Förslag till förbÀttrat skydd för kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader, SOU 2011:31, Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst samt hÀnvisningar under respektive lands avsnitt.

209Senatfastigheter (2010). Ekonomisk översikt och styrelsens verksamhetsberÀttelse för 2009 samt information genom www.senaatti.com

94

SOU 2013:55

Bakgrund

att bibehÄlla byggnadernas vÀrde och att anpassa dem efter kunder- nas behov. Stor vikt lÀggs pÄ att skapa en ekonomisk grund för samtliga byggnader och ta ett samhÀllsansvar genom samarbete med lokala myndigheter, medverka till effekter för det lokala nÀringslivet och skapa positiva miljöeffekter.

Museiverket förvaltar nÀra 400 statliga fastigheter bestÄende av kulturhistoriskt viktiga fornlÀmningar, ruiner, borgar och andra byggnadsverk.

Förutom de statligt skyddade byggnaderna Ă€r cirka 12 000– 15 000 skyddade genom stadsplaner, det kommunala planvĂ€sendet.

Danmark210

Det statliga skyddet regleras genom 1997 Ärs lov om bygnings- fredning af bygninger och bymiljöer, vilket tillÀmpas genom listning av fredade offentliga och privata byggnader, dock ej kyrkor. Civilistloven gÀller de kungliga slotten, men endast deras interiörer.

Vid en omfattande reform 2001 skapades tvÄ större egendoms- förvaltande organ, Statens Forsknings- og Uddannelsesbygninger och Slots- og Egendomstyrelsen, SES. DÀrefter har flera reformer och förÀndringar följt, senast vid en omorganisation 2011. Kontorsfastigheter lades dÄ under Klima-, Energi- och Bygnings- ministeriet medan slott, parker och nÀrmare ett 30-tal kulturegen- domar lades under Kulturministeriet och dess nya styrelse Slotte og Kulturegendomme, SLKE. I uppgifterna ingÄr att optimera anvÀnd- ningen, utveckla och standardisera drift och bevarande av kultur- egendomarna, uppnÄ stordriftsvinster och effektivisering samt öka intÀkterna genom ökat nyttjande, stöd frÄn sponsorer och partner- skap.

SLKE utövar en övergripande kontroll och har ansvar för att vidmakthÄlla historiskt vÀrdefulla statliga byggnader oavsett om de förvaltas av SKLE eller annat statligt organ. Tillsyn sker genom Kongelige bygningsinspektorer, som vart fjÀrde Är inspekterar skyddade statliga byggnader.

Universitets- och Bygningsstyrelsen utgör central statlig fastig- hetsförvaltare för universiteten.

Kulturministeriet ansvarar för sju statliga kulturinstitutioner, museer och teatrar.

210 Slots- og Ejendomsstyrelsen (2012). Årsrapport 2011, Perspektivplaner för slotsejen- domme, lista över styrelsens ejendomme samt information genom www.slke.dk

95

Bakgrund

SOU 2013:55

Kulturstyrelsen har ansvar för ett fÄtal historiska byggnader. Uppdraget omfattar att köpa in med syfte att restaurera och avyttra.

Forsvarets Bygnings- og Etablissementstjenste förvaltar för- svarets fastigheter.

Freja Ejendomme A/S Àr statligt helÀgt bolag med uppgift att avyttra statliga fastigheter.

Fastighetsurval: Cirka 9 000 fredade offentliga och privata bygg- nader listas. SLKE har till huvuduppgift att sÀkra drift och beva- rande av statens slott, parker och 30-talet övriga kulturegendomar, med ett stort antal byggnader.

Norge211

Statliga byggnader av kulturhistoriskt vĂ€rde listades pĂ„ 1930-talet men saknade formellt skydd fram till Ă„r 2000. DĂ„ instiftades Kulturminneloven, med tillĂ€gg om Kunglig resolution 2006, dĂ€r bĂ„da gav möjlighet att skydda statens egendomar. Skyddet omfattar automatiskt alla byggnadsverk, monument, lösöre m.m. Ă€ldre Ă€n 1537 samt byggnadsverk frĂ„n perioden 1537–1649. Skyddet om- fattar Ă€ven samiska objekt Ă€ldre Ă€n 100 Ă„r.

I Norge förvaltas de statliga byggnaderna i första hand av myndigheterna Statsbygg och Forsvarsbygg samt av de statliga företagen Entra Eiendom AS och ROM AS. NÀra 30 procent av Statsbyggs bestÄnd Àr kulturhistoriska byggnader som anvÀnds för förvaltning, undervisning och andra ÀndamÄl samt de som inte Àr i verksamt bruk. Försvarsbygg förvaltar alla militÀra byggnader och anlÀggningar.

Statsbygg inrÀttades 1993 och har till uppgift att tillhandahÄlla funktionella lokaler för statens verksamheter, ge rÄd vid köp och hyra av lokaler, vara byggherre Ä statens vÀgnar, sörja för god för- valtning av egendomarna, sÀkra intressen vid större egendoms- utvecklingsprojekt, medverka till att brukarna och den intresserade allmÀnheten upplever och förstÄr de identitetsskapande och kultur- historiska vÀrdena som egendomarna representerar samt satsar pÄ forskning och utveckling.

De gamla universiteten förvaltar sina egna byggnader.

211 Statsbygg (2012). Liste over eigendommane, Statsbyggs handlingsplan för universell utformning 2011–2015, MĂ„l, policy og strategi for kulturminnevern samt information genom www.statsbygg.no

96

SOU 2013:55

Bakgrund

Ansvaret för de statliga kulturminnena ligger pÄ de olika myndigheterna/verken.

Fastighetsurval: Ett listningssystem omfattar cirka 4 000 fredade objekt (dock inte de automatiskt fredade, som uppförts före 1537).

Statsbygg förvaltar 610 fastigheter med cirka 2 300 byggnader fördelade pÄ 15 egendomstyper. Kungliga egendomar ingÄr i port- följen liksom ambassader och bostÀder i utlandet. Innehavet visar pÄ nationens historia och utveckling och omfattar fastigheter med betydande symbolvÀrde för hela nationen. Statsbygg driver vidare det sektorsövergripande projektet Statens Kulturhistoriska egen- domar, SKE, som omfattar alla statens civila 129 egendomar, med ett stort antal byggnader. Projektet omfattar bland annat lands- verneplaner för kulturfastigheterna.

Storbritannien – England, Skottland och Wales212

Förvaltningen av statliga byggnader i England Àr mycket fragmen- tiserad med flera hundra myndigheter som ansvar för sina egna lokaler. Ansvaret för statliga kulturfastigheter ligger huvudsakligen hos English Heritage, som tillkom 1983 och ligger under Departe- ment of Culture, Media and Sports. Uppdraget för English Heritage stödjer sig pÄ National Heritage Act frÄn 1983, men har förÀndrats nÄgot under senare Är. Myndighetens uppgifter grundas i English Heritage Corporate Plan och fokuserar pÄ vÄrd och förvalt- ning, tillgÀngliggörande, rÄdgivning, information och undervisning samt att vara förebild för andra organisationer med ansvar för kulturarvet. En viktig uppgift Àr fördelningen av statsbidrag till privata och kommunala fastighetsÀgare.

Fastighetsurval: Tre nivÄer av skydd förekommer. Ett listnings- förfarande genomförs med stöd av Planning Act frÄn 1990, som förtecknar cirka 450 000 skyddade enheter (i vissa fall mer Àn en byggnad), lokala planeringsmyndigheten hanterar i vissa fall Àrenden med yttrande frÄn English Heritage. Dessutom har staten inrÀttat cirka 7 000 Conservation Areas, sÀrskilda bevarande- omrÄden av sÀrskilt arkitektoniskt eller historiskt intresse.

English Heritage förvaltar 423 historiskt vÀrdefulla fastigheter av nationell betydelse, The National Collection of Historic

212 English Heritage Asset Management (2011). Plan for the Maintenance of the Historic Estate 2011–2015 samt information genom www.english-heritage.org.uk, www.hlf.org.uk, www.nationaltrust.org.uk, www.historic-scotland.gov.uk, www.cadw.wales.gov.uk och www.nts.org.uk

97

Bakgrund

SOU 2013:55

Properties, uppdelade i sju olika kategorier – broar, fornminnen, monument och statyer, mindre taktĂ€ckta byggnader, mindre lĂ€m- ningar samt omfattande/betydelsefulla lĂ€mningar.

Det finns cirka 760 olika byggnader och monument i förvalt- ningen som vÄrdas med stöd av statliga anslag, men bidrag söks Àven genom fonder och donationer. Fastigheterna ska ha en stark regional förankring men ocksÄ stödja en nationell hÄllning. Det bedöms viktigt att anknyta till den lokala kunskapen och kulturen.

The Royal Household förvaltar de kungliga slott som Àr i bruk och fÄr statliga anslag. Myndigheten Historic Royal Palaces bildades 1998, saknar anslag frÄn staten och har som uppgift att förvalta de kungliga slott som inte bebos av kungafamiljen.

National trust Àr en fristÄende allmÀnnyttig organisation, som bildades 1895. Organisationen förvaltar mer Àn 300 förvÀrvade historiska byggnader, huvudsakligen slott, palats, trÀdgÄrdar, stora markomrÄden och samlingar. Verksamheten finansieras genom medlemsavgifter, hyresintÀkter, donationer och omfattande fri- villiga insatser.

Heritage Lottery Fund, en del av National Lottery, Àr delvis knuten till staten. Lotterimedlen finansierar till stor del projekt som tillvaratar kulturarvet pÄ olika sÀtt.

Historic Scotland bildades 1931 och Àr en myndighet under den skotska regeringen som förvaltar cirka 300 fastigheter. The National Trust of Scotland Àger och förvaltar 129 fastigheter.

CADW, Welsh GovernmentŽs historic environment Àr en del av Welsh GovernmentŽs Housing, Regeneration and Heritage departe- ment och Àger 127 historiska monument.

98

3Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

3.1UtgÄngspunkter

Utredningen har i uppdrag att lÀgga förslag om en samlad förvalt- ning av statliga myndigheters kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter hos en myndighet, Statens fastighetsverk (SFV). Förslaget om en samlad sÄdan statlig fastighetsportfölj ska enligt direktiven utgÄ frÄn en genomgÄng av de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som i dag förvaltas hos en rad statliga myndigheter. Syftet Àr att skapa en ÀndamÄlsenlig och effektiv organisation för förvaltning av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter samt att pÄ lÄng sikt och varaktigt rationalisera och effektivisera statens fastighetsbestÄnd.1 De myndigheter vars bestÄnd ska granskas och övervÀgas Àr Forti- fikationsverket, RiksantikvarieÀmbetet, Sjöfartsverket, Trafikverket och andra myndigheter som förvaltar kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter.2

SFVs Kulturfastighetsutredning, som avslutades 2010, behand- lar i sin slutrapportering kortfattat kriterierna för det statliga Àgandet av kulturfastigheter.3 Det betonas att det ur ett demokrati- perspektiv Àr viktigt att sÄ mÄnga som möjligt i Sverige fÄr tillgÄng till det nationella kulturarv som förvaltas av staten. Statens Àgande kan betraktas som en kollektiv nyttighet och ge garantier för att sÀkra medborgarnas tillgÄng till kulturarvet som en offentlig plats. Det kan ocksÄ ge medborgarna fysisk delaktighet i platserna, deras tidslager och materiella historiska bevis, vilket underlÀttar möjlig- heten att tolka och ifrÄgasÀtta historieskrivningen. Detta ligger

1Dir. 2012:7, s. 2.

2Ibid., s. 1–4.

3Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen, Del 1. 2009-02-20, dnr 231- 1967/08, s. 19–20.

99

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

ocksÄ i linje med dagens övergripande kulturpolitiska mÄl och de nyligen utredda och beslutade nya mÄlen för kulturmiljöarbetet som gÀller frÄn 2014.4 I Kulturfastighetsutredningen betonades ocksÄ att staten med tanke pÄ de lÄngsiktiga förvaltningsperspek- tiven behöver sÀkerstÀlla ett berikande utbud av fastigheter med kulturhistoriska vÀrden med distans till olika politiska och kom- mersiella ansprÄk.5

UtgÄngspunkterna för vilka kulturhistoriska fastigheter staten ska Àga Àr enligt den nu aktuella utredningens direktiv att de ska vara fastigheter som Àr

‱kulturhistoriskt sĂ€rskilt betydelsefulla,

‱har ett sĂ€rskilt betydelsefullt symbolvĂ€rde eller

‱har central betydelse för rikets sĂ€kerhet.6

Dessa tre kriterier kan sammantaget sÀgas ge en mer generell grund för statens fastighetsÀgande. De bör enligt utredningens synsÀtt inte alla ses som bestÀmmande för den kulturhistoriska bedöm- ningen men kan tillsammans utgöra grund för och motivera nÀr myndighetsförvaltning av olika skÀl Àr lÀmplig. UtgÄngspunkter har ocksÄ tidigare förts fram i olika propositioner och betÀnkanden som tagit upp grundlÀggande motiv för det statliga Àgandet i vid mening, bland annat genom Utredningen om en översyn av statens fastighetsförvaltning. DÀr togs dessa tre grundlÀggande utgÄngs- punkter för statens fastighetsförvaltning upp, men inte enbart med avseende pÄ kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter.7

UtgÄngspunkterna för statens fastighetsinnehav anknyter till motiven bakom den omstrukturering som skedde i början av 1990- talet, dÄ en effektivisering och tydligare styrning efterstrÀvades för Àgande och förvaltning av det statliga fastighetsbestÄndet. Rege- ringen angav dÄ riktlinjer för statens fastighetsÀgande, bland annat vilken typ av fastigheter som borde förvaltas i myndighetsform, samt betonade önskvÀrdheten av att skilja brukande frÄn fastighets- förvaltning.8 Riksdagen beslutade i linje med dessa förslag, vilket kom att ligga till grund för den fortsatta utvecklingen inom omrÄdet och ocksÄ i sina huvuddrag fortfarande gÀller.

4Se SOU 2012:37. Kulturmiljöarbete i en ny tid, s. 140–143, och prop. 2012/13:96. Kultur- miljöns mĂ„ngfald.

5Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen, del 1, s. 19–20.

6Dir. 2012:7, s. 3.

7SOU 2011:31. Staten som fastighetsĂ€gare och hyresgĂ€st, sid 187–192.

8Prop. 1991/92:44.

100

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

3.1.1Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter

Den första utgĂ„ngspunkten i utredningens direktiv, begreppet kulturhistoriskt betydelsefulla fastigheter, Ă€r naturligen central för den nu aktuella utredningens urvalsarbete och har en stark kopp- ling till regelverket, dvs. frĂ€mst nu gĂ€llande lag och förordning avseende fastigheter med kulturhistoriska vĂ€rden.9 Definitioner och angivelser i dessa regelverk anknyter Ă€ven sprĂ„kmĂ€ssigt till utredningens direktiv, vilket tidigare redovisats. Det anges att uppdraget syftar till att de ”kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter som fortsatt ska Ă€gas av staten” kan identifieras. Kvalifikationsgrunden för byggnadsminnen i dessa regelverk kommer frĂ„n 2014 att moderniseras och benĂ€mnas ”synnerligen högt kulturhistoriskt vĂ€rde”.10

Direktiven anvĂ€nder benĂ€mningen ”fastigheter” men det talas Ă€ven om ”kulturfastigheter” och vilka ”kulturfastigheter och bygg- nader” som kan avyttras. Det talas vidare om ”fastigheter, anlĂ€gg- ningar och mark” dĂ„ det gĂ€ller överföringar.11 Även om dessa termer tillsammans ringar in den typ av fastigheter som Ă€r i fokus, kan anvĂ€ndning av sĂ„dana snarlika men olika begrepp innebĂ€ra oklarheter med avseende pĂ„ urvalets karaktĂ€r. Utredningen har dĂ€r- för Ă€gnat definitionsfrĂ„gorna sĂ€rskild uppmĂ€rksamhet, vilket berörts i tidigare avsnitt.

BenÀmningen statlig kulturfastighet har i tidigare utredningar avgrÀnsats pÄ olika sÀtt. SFVs Kulturfastighetsutredning 2009 och den komplettering som genomfördes av myndigheten 2010 om- fattade i huvudsak befintliga eller föreslagna statliga byggnads- minnen förvaltade av Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket och Sjöfartsverket. Vidare ingick samtliga fastigheter förvaltade av RiksantikvarieÀmbetet, vÀrdefulla fastigheter (enligt förordningens 16 §) förvaltade av SFV, dvs. kungsgÄrdar, samt av verket förvaltade objekt och monument med skyddsstatus. Ingick gjorde Àven SFVs sÄ kallade bidragsfastigheter, Àven i de fall de inte klassades som byggnadsminnen.12 Med bidragsfastigheter avsÄgs sÄdana fastig- heter som SFV i sin interna redovisning bedömde sakna förutsÀtt- ningar att ge ett lÄngsiktigt ekonomiskt överskott. Flertalet av dessa bidragsfastigheter, till exempel kungliga slott, befÀstningar

9Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. samt förordning (1988:1229) om statliga byggnads- minnen m.m., fortsÀttningvis benÀmnda KML samt FSBM.

10Se mer detaljerad genomgÄng av begreppen och kommande regeljusteringar i kapitel 2.

11Dir. 2012:7, s. 1–4.

12Fastighetsverket (2009). Kulturfastighetsutredningen, Del 1, s. 12.

101

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

och statyer, betecknades som statliga byggnadsminnen.13 I kom- pletteringen av Kulturfastighetsutredningen behandlades bland annat ett utvidgat urval fastigheter som förvaltades av dÄvarande Banverket och VÀgverket. Det gÀllde samtliga de fastigheter som dÄ hade eller föreslogs fÄ skyddsstatus.14

Eftersom olika myndigheter i sin förvaltning och redovisning genom Ären anvÀnt skiftande definitioner för att beteckna sina fastigheter, anvÀnder sig Kulturfastighetsutredningen redovisnings- mÀssigt av begreppet förvaltningsenhet, snarare Àn det juridiska begreppet fastighet. Det totala och kompletterade underlaget om- fattade dÀrmed nÀra 500 förvaltningsenheter, bestÄende av inemot 3 700 byggnader och anknytande markomrÄden.

Utredningen om staten som fastighetsĂ€gare och hyresgĂ€st presenterade sitt betĂ€nkande pĂ„följande Ă„r, 201115. BetĂ€nkandet speglar vĂ€l den komplexa verksamhet som statens fastighetsförvalt- ning utgör med förvaltande myndigheter, bolag och stiftelser, som sammantaget innehar stora delar av det fastighetsbestĂ„nd som speglar staten och dess historia. Utredningen utgick inte frĂ„n fastighetsbegreppet i strikt juridisk mening, utan i en vidare bety- delse. Ibland avsĂ„gs ”byggnad utan att sĂ€rskilt beakta marken eller sammanhĂ„llna omrĂ„den och miljöer som strĂ€cker sig över flera fastigheter”16. Utredningen omfattade myndighetsförvaltade fastig- heter, inte sĂ„dana statligt Ă€gda fastigheter som förvaltades av Vasa- kronan AB eller i statligt Ă€gda bolag som inte hade fastighets- förvaltning som sin huvuduppgift (till exempel Vattenfall, LKAB, Göta kanalbolaget, Swedavia AB). Utredningen omfattade inte heller fastigheter dĂ€r byggnadsvĂ€rden endast bedömdes utgöra en mindre betydelsefull del, till exempel inom Sveaskogs fastigheter. Inte heller berördes skogsmark, mark för naturskydd eller fjĂ€llnĂ€ra mark som förvaltades av staten. Fastighetsinnehavet inom dĂ„- varande Banverket och VĂ€gverket lĂ„g ocksĂ„ utanför det bestĂ„nd som utredningen granskade.

RiksantikvarieĂ€mbetet avgrĂ€nsar i en aktuell rapport termino- logiskt begreppet ”statlig kulturfastighet” till fastigheter som skyd- das enligt nĂ„gon av paragraferna i förordningen om statliga bygg-

13SOU 2011:31, s. 125.

14Fastighetsverket (2010). Kostnader och intÀkter för den statliga kulturhistoriska fastig- hetsportföljen. Del. 1. Komplettering till Kulturfastighetsutredningen 2009, s. 5.

15SOU 2011:31.

16Ibid., s. 25.

102

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

nadsminnen.17 Sammantaget kan sÀgas att de avgrÀnsningar av begreppet som görs i förordningen om statliga byggnadsminnen till stor del innebÀr överlapp men ocksÄ skillnader i relation till begreppsanvÀndningen i de tidigare utredningarna. Det gÀller sÄvÀl hur begreppet kulturfastighet tillÀmpats inom respektive utred- nings urvalsramar, som i tillÀmpningen utredningarna emellan. Skillnaderna Àr dock inte stora och innebÀr i allt vÀsentligt att ett i huvudsak överlappande bestÄnd fastigheter utgjort grund för arbetet.

Vid de bedömningar och prioriteringar som gjordes inom ramen för Kulturfastighetsutredningen betraktades förvaltningsobjekten som helheter, vilket innebar att enskilda fastigheter inom mer sam- mansatta objekt inte gavs en individuell bedömning.18 Man upp- mÀrksammade de brister eller underskott som kunde finnas i det totala bestÄndet av statliga byggnadsminnen. Samtidigt innebar utredningens avgrÀnsningar att vissa förvaltande myndigheters fastigheter saknades i urvalet. Det gavs inte heller nÄgon djupare genomlysning av det biologiska kulturarvet.19 Bidragande till detta kan ha varit de skillnader mellan kultur- och miljöomrÄdet som kommer till uttryck i regelverken för byggnadsminnen respektive miljöbalkens bestÀmmelser för inrÀttandet av omrÄdesskydd som naturreservat m.m. Skötselplaner för sÄdana skyddade omrÄden Àr primÀrt inriktade pÄ biologiska parametrar och inte bevarande- insatser för de kulturhistoriskt intressanta byggnader och andra kulturarv som kan förekomma inom fastigheterna. Myndigheterna inom miljöomrÄdet har inte heller i sina instruktioner eller andra styrinstrument angivna bevarandeuppgifter som gÀller de kultur- historiska vÀrden de förvaltar. NaturvÄrdsverket har i remissam- manhang dock stÀllt sig positiv till en utveckling av förordningen för statliga byggnadsminnen sÄ att vÄrdprogram tas fram av för- valtande myndigheter i samrÄd med RiksantikvarieÀmbetet.20 Sam- mantaget kom Kulturfastighetsutredningen att vid sidan av en rad fornlÀmningar frÀmst granska den byggda miljön, vilket innebar att man inte pÄ allvar sökte överskrida grÀnsen mot vÄrt biologiska kulturarv.

17RiksantikvarieÀmbetet (2012). Förenklad beredning av statliga byggnadsminnen. Rapport, s. 7.

18Ibid., s. 19.

19Fastighetsverket (2009). Kulturfastighetsutredningen, Del 1, s. 17 ff.

20NaturvĂ„rdsverket (2012). Yttrande över RAÄs rapport Förenklad beredning av statliga byggnadsminnen. NV-07201-11, 2012-03-07, s. 2–3.

103

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

3.1.2Spegla statens historia

Enligt forskaren Tobias Harding Ă€r historia inte bara ett Ă€mne utan ocksĂ„ en frĂ„ga om berĂ€ttelser – historier – som ger mening Ă„t till- varon och legitimitet till den rĂ„dande ordningen.21 ”Den nationella historien bidrar till att definiera historien, vilka som ingĂ„r i den, och dĂ€rmed ocksĂ„ vilka som har rĂ€tt att företrĂ€da och styra den. Liksom andra berĂ€ttelser med sanningsansprĂ„k har historien behov av materiella belĂ€gg. BerĂ€ttelser förankras genom förekomsten av materiella ting som belĂ€gger dem vetenskapligt, men kanske fram- för allt symboliskt. Till dessa belĂ€gg hör det materiella kulturarv som staten 
 har tagit pĂ„ sig att skydda genom kulturarvslagstift- ningen och genom olika myndigheters arbete.”22 NationsförestĂ€ll- ningar kan, enligt Harding, sĂ€gas vara en frĂ„ga om kollektivt minne, ett minne som skapas med hjĂ€lp av gemensamma symboler och berĂ€ttelser. ”Perioder dĂ„ en mĂ€ktig stat eller hĂ€rskare kan pekas ut som nationens representant fĂ„r en given betydelse. I vissa fall blir Ă€ven religionen en viktig enande faktor.”23 De nationella berĂ€ttel- serna Ă„terberĂ€ttas inte bara i den skrivna historien. Monument och historiska miljöer har varit ”viktiga platser för skapandet och upp- visandet av de nationella symboler 
 som bekrĂ€ftar och mani- festerar dem.”24

I Kulturfastighetsutredningen var utgÄngspunkten bland annat att de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som föreslogs Àgas av staten skulle representera statens historia. GrÀnsen mot det mer omfattande nationella kulturarvet var dock inte entydig. Sverige Àr en gammal statsbildning Àven om den inte sett likadan ut under historiens gÄng. Under merparten av sin historia har den svenska statsbildningen haft ett annat territorium Àn i dag. Det visade sig svÄrt att avgrÀnsa bestÄndet till ett fastighetsinnehav som över tid speglade just statens historia. Sveriges tidiga historia kÀnnetecknas av frÄnvaron av en stat i den mening vi i dag lÀgger i begreppet. Det statliga Ätagandet har vidare varierat över tid, till exempel det förhÄllande att det inte fanns nÄgon tydlig Ätskillnad mellan statens egendom och kungahusets före 1809.

21Harding, T. (2012) Vilka Àr nationen? Om kulturarvet, staten, nationen och det civila sam- hÀllet, s.42. I Fredengren, C. et al. (red.) I valet och kvalet. GrundlÀggande frÄgor kring vÀrdering och urval av kulturarv. RiksantikvarieÀmbetet, Stockholm.

22Ibid.

23Ibid., s. 47.

24Ibid.

104

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

Med hjÀlp av en sÀrskild projektgrupp med experter togs inom Kulturfastighetsutredningen fram ett antal berÀttelser som speglade statens influensomrÄden. Dessa anvÀndes som grund för bedöm- ning och prioritering av fastigheter till en föreslagen statlig port- följ. Peter Aronsson, professor i historia och en till arbetet knuten expert, har i sin forskning visat pÄ historiebruk och att anvÀnda det förflutna. Han menar att med 1800-talets stora förÀndringar ger tron pÄ nationens betydelse och vÀrdet av kulturarvet en kraft att skapa mening och legitimitet Ät samhÀllets ordning. Försök att bygga gemenskaper, som nationer, krÀver berÀttelser, konkreti- sering och handlingsorientering. Företeelsen Àr pÄfallande lika över Europa. I Sverige kopplades till exempel kungamaktens berÀttelser kring Gustav Vasa till beskrivningar av landet och olika platser som skulle ge nationell storhet och Àra. Flera av dessa platser försÄgs med minnestavlor, som fortfarande vÄrdas av staten.25

I den nu aktuella utredningens arbete har urvalet avgrÀnsats med tydligare utgÄngspunkt i berÀttelserna om staten och i förordningen om statliga byggnadsminnen. En sÄdan mer strikt definition inne- bÀr ökad tydlighet och kvalitetssÀkring av begreppet kulturfastig- het och har dÀrför bedömts som mest ÀndamÄlsenlig. De nackdelar detta innebÀr, att vissa delar av berÀttelserna om staten inte repre- senteras tillrÀckligt vÀl i bestÄndet och att de underliggande besluten om byggnadsminnen tagits under en lÄng tid utan en samlad strategi och prioritering, bör beaktas i statens mer lÄng- siktiga förvÀrvsperspektiv. Ett urval av vÀrdefulla kulturfastigheter mÄste ses som en stÀndigt levande process, dÀr omprövning av det befintliga bestÄndet och komplettering med nya objekt blir ett nödvÀndigt inslag över tiden. Det blir dÀrför alltmer viktigt att ansvariga myndigheter fortsatt arbetar med vÀrdering och urval och dÄ lyfter fram de delar av det statliga kulturarvet som i dag inte Àr skyddat och dÀrför saknas i utredningens urvalsram.

3.1.3Betydelsefullt symbolvÀrde

En ytterligare utgÄngspunkt för urvalet ska enligt utredningens direktiv vara fastigheter med sÀrskilt betydelsefullt symbolvÀrde.26 Denna aspekt behandlades aldrig nÀrmare i de tidigare uppdrag som

25Aronsson, P., red. (2009). Platser för en bĂ€ttre vĂ€rld. Nordic Academic Press, Falun, s. 150 ff. samt Historiebruk – att anvĂ€nda det förflutna. Studentlitteratur, Lund, 2004.

26Dir. 2012:7, s. 3.

105

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

lÀmnades till RiksantikvarieÀmbetet och Statens fastighetsverk 2008 och fick dÀrmed inte nÄgot större genomslag i resonemangen kring Kulturfastighetsutredningens förslag.

FrĂ„gan om symbolvĂ€rde har olika betydelser beroende pĂ„ under vilken tidsepok diskussionen tas upp. I dag Ă€r frĂ„gan mer kompli- cerad. Statssymboler och byggnader av högt kulturhistoriskt vĂ€rde pekades ut under arbetet med 1990-talets fastighetsreform att ingĂ„ i det fastighetsbestĂ„nd som av kulturpolitiska skĂ€l borde förvaltas i myndighetsform. DĂ€rmed avsĂ„gs frĂ€mst sĂ„dana byggnader som manifesterats inom centrala administrativa system och vid de gamla lĂ€rosĂ€tena, till viss del Ă€ven residens, centrala kulturinstitutioner och museer.27 Dessa fastigheter Ă„terfanns i Byggnadsstyrelsens för- valtade ”Nationalarvslista” eller i bestĂ„nd förvaltade av Fortifi- kationsverket.28

Det offentliga symbolsprÄket kan sÀgas följa med det statliga byggnadsminnet genom att byggnadsverken och miljön speglar de intentioner, idéer och budskap byggherren, som hÀr avser stats- makten, kronan eller kungen gett uttryck för i gestaltning, arki- tektur och verksamhet. Till byggnadsminnet hör ocksÄ de mÄnga berÀttelserna om historiska hÀndelser, manifestationer och upp- levelser som förstÀrker eller försvagar vÀrdet av symbolen. Sym- bolen ligger hos initiativtagaren, men bruket kan se olika ut frÄn en tid till en annan. Endast de historiska perspektiven pÄ symbolik ingÄr i de bakomliggande berÀttelsekomplexen, som ligger till grund för byggnadsminnet och den kulturhistoriska vÀrderingen.29

Symbolbegreppet Àr ocksÄ intressant genom att det intuitivt tycks stÄ för nÄgot som vi alla kan uppfatta. Symboler och bilder av en plats pÄverkar de förvÀntningar som finns och Àr avgörande för en plats identitet. Men monument, minnesmÀrken och byggnader med symbolbetydelse har ofta förknippats med olika folkgruppers identitet och historieskrivning. Symbolbruket Àr inte entydigt och oförÀnderligt, det förÀndras över tid och rymmer ocksÄ en proble- matik som kan komma till uttryck i representation av konflikt- fyllda hÀndelser som krig, social och ekonomisk exkludering lik- som maktutövning.30

27Se bland annat prop. 1992/93:37, bil. 1.3, s. 28 samt RiksantikvarieÀmbetet (1992). UnnerbÀck, A. Kulturhistorisk vÀrdering av bebyggelse.

28Ibid.

29Se pm till utredningen frÄn Wijkander, K. (2013) respektive Gijer, M. (2013).

30RiksantikvarieÀmbetet (2012). Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastig- heter. Underlag till utredningen S 2012:02 frÄn SamhÀllsavdelningen 2012-07-03, s. 6.

106

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

Utredningen tar upp de historiska perspektiven pÄ symbol- frÄgan och dÀr den Àr nÀra knuten till berÀttelsen om statens kulturfastigheter. Dagens diskussion kring symboler prÀglas mer av kritiska omprövningar och alternativa berÀttelser. Det anknyter ocksÄ till de övergripande kulturpolitiska mÄlen som bland annat betonar olika gruppers rÀtt till sitt kulturarv och dess materiella uttryck.31 Symboler kan i sig ha en pedagogisk funktion. Men om symbolen förlorar sin karaktÀr, inte lÀngre Àr tydlig och fattbar, kan den möta ett mer abstrakt historiskt intresse.32 SymbolvÀrdet berörs ytterligare i ett senare avsnitt, dÀr utredningens bedöm- ningsmodell för kulturhistoriskt sÀrskilt betydelsefulla fastigheter anges.

3.1.4Betydelse för rikets sÀkerhet

En tillkommande utgÄngspunkt, som kommit till uttryck i direk- tiven, Àr att fastigheter ska förvaltas av staten om de har central betydelse för rikets sÀkerhet.33 I ett historiskt perspektiv finns talrika exempel pÄ kulturhistoriskt vÀrdefulla anlÀggningar som tillkommit för att garantera rikets sÀkerhet, till exempel Àldre borgar och befÀstningsanlÀggningar. I ett nutidsperspektiv kan sÀkerhetsaspekter bland annat lÀggas pÄ utrikesfastigheter och regeringsbyggnader. Ett kriterium av detta slag verkar dock snarast förstÀrkande i urvalet och kan inte i sig vÀgleda ett urval av mer sentida kulturhistoriskt intressanta fastigheter.34 I nÄgra fall kan dock sÀkerhetsaspekter indirekt leda till att kulturhistoriskt vÀrde- fulla fastigheter inte prioriteras inom en föreslagen statlig portfölj, till exempel till följd av bristande tillgÀnglighet för allmÀnheten. SÀkerhetsskÀl kan omvÀnt Àven i sig utgöra skÀl för att sÄ lÀnge viss verksamhet bedrivs bibehÄlla den statliga förvaltningen av en kulturfastighet, Àven om dess kulturhistoriska vÀrde inte prioriteras i urvalet.

SÀkerhetsfrÄgan i sin helhet kommer naturligt in i de bedöm- ningar som skett inom den parallellt pÄgÄende Försvarsfastighets- utredningen, med vilken omfattande samrÄd skett. Utredningen om kulturfastigheter har dÀrför medvetet valt att inte sÀrskilt ta in frÄgan om sÀkerhet bland de kulturhistoriska utgÄngspunkter som

31Geijer, M. (2013). Bilaga 5.

32RiksantikvarieÀmbetet (2002), s. 96.

33Dir. 2012:7, s. 3.

34Geijer, M. (2012).

107

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

prÀglar urval och prioritering av fastigheter som föreslÄs för statlig förvaltning. SÄdana aspekter har i stÀllet kunnat tillföras i dialogen utredningarna emellan, vilket innebÀr att förslagen om en portfölj kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter kan möta direktiven Àven i detta avseende.

3.2Urvalsram

Det har i utredningens diskussion om ÀndamÄlsenlig urvalsram övervÀgts om fastigheter klassade enligt KML och FSBM till- sammans med RiksantikvarieÀmbetets övriga bestÄnd ger tillrÀcklig bredd för urval och prioritering. NÀrmast gÀllde det om övriga myndighetsförvaltade men inte klassade fastigheter, som ingick i Kulturfastighetsutredningen, borde ingÄ i den grupp fastigheter som utredningen tar stÀllning till. Utredningen bedömde dock att dessa inte skulle omfattas. Motivet var i första hand att inte pÄ ett osystematiskt sÀtt ge sÄdana fastigheter en sÀrstÀllning jÀmfört med sÄdana övriga kulturhistoriskt intressanta fastigheter och bygg- nader som Ànnu inte förts fram för en bedömning av Riks- antikvarieÀmbetet. I den mÄn sÄdana fastigheter pÄ sikt kommer att uppfylla kraven för förklaring som byggnadsminne kommer de att kunna prövas med av utredningen föreslagen metodik. Det statliga innehavet bör ocksÄ fortsatt omprövas och kompletteras i en fort- löpande process, dÀr sÄvÀl avyttring som komplettering blir ett naturligt inslag.

Utredningens urvalsram för kulturhistoriskt sÀrskilt vÀrdefulla fastigheter utgörs dÀrmed sammanfattningsvis av fastigheter i stat- liga myndigheters Àgo som helt eller delvis byggnadsminnes- förklarats genom beslut med stöd av kulturminneslagen (KML) eller förordningen om statliga byggnadsminnen (FSBM). Totalt innebÀr det omkring 265 statliga byggnadsminnen (enligt FSBM), ett litet antal enskilda byggnadsminnen i statliga myndigheters Àgo, dÀrtill ett betydande antal fornminnen samt övriga fastigheter (en del bebyggda) förvaltade av RiksantikvarieÀmbetet. Vidare ingÄr kungsgÄrdar och det fÄtal fastigheter som föreslagits men Ànnu inte beslutats utgöra statliga byggnadsminnen. Utredningens direktiv anger tydligt att urvalsarbetet enbart ska ske utifrÄn de befintliga bestÄnd som redan förvaltas av statliga myndigheter.35

35 Dir. 2012:7, s. 1.

108

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

Utredningen har i sitt arbete ocksÄ uppmÀrksammat före- komsten av fastigheter dÀr statlig fövaltning sker av kulturhisto- riskt vÀrdefulla objekt trots oklara ÀgoförhÄllanden eller dÀr bygg- nader uppenbart stÄr pÄ ofri grund. Utredningens direktiv ger inte anledning att lÀgga nÀrmare förslag kring förÀndrat Àgande av objekt i enskild Àgo men kommenterar i vissa fall vad som kan vara lÀmpligt i förvaltningsfrÄgan.

Tabell 3.1 Urvalsram för prioritering av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som bör förvaltas av staten. Antal skyddsvÀrda objekt respektive fastigheter

Förvaltande myndighet

Statliga

Byggnads-

Övriga objekt

Motsvarande

 

byggnads-

minnen

 

antal register-

 

minnen

enligt KML36

 

fastigheter37

Statens fastighetsverk

172

14

3038

248

Fortifikationsverket

28

4

-

45

RiksantikvarieÀmbetet

1

2

11339

154

Sjöfartsverket

29

-

-

35

Trafikverket

20

-

-

22

NaturvÄrdsverket

4

-

1

5

Sveriges lantbruksuniv.

1

-

-

1

Kungl. Djurg. förvaltning

12

-

-

6

Riksdagen

5

-

-

5

Totalt

26540

20

144

52141

36Merparten av dessa finns i Karlskrona.

37Utredningen erfar att bestÄndet statligt förvaltade kulturhistoriska byggnader och anlÀgg- ningar Àven omfattar ett antal enskilt eller samfÀllt Àgda registerfastigheter. Det rör sig dÄ om statlig egendom pÄ ofri grund eller att staten förvaltar enskild egendom, t.ex. till följd av Àldre kungligt beslut eller sedvÀnja. Fastigheterna anges nÀrmare i bilaga 4.

38KungsgÄrdar förtecknade enligt FSMB, 16 §.

39RAÄ:s skyddsvĂ€rda objekt utgörs till stor del av ruiner och fornminnen skyddade enligt KML, dĂ€rtill ingĂ„r bl.a. tio kyrkobyggnader.

40I vissa fall förvaltar olika myndigheter delar av vad som administrativt och beslutsmÀssigt kan betraktas som ett gemensamt byggnadsminne. Ett byggnadsminne kan vidare omfatta flera separata objekt som ligger skilda frÄn varandra geografiskt, som t.ex. i anslutning till Malmbanan. Totalsumman 265 statliga byggnadsminnen (1 520 byggnader) i bebyggelse- registret blir dÀrför nÄgot lÀgre Àn myndigheternas egna summerade volymuppgifter.

41Byggnadsminnen och andra skyddsvÀrda objekt anknyter inte alltid till grÀnserna för juridiska registerfastigheter, dÀrför överensstÀmmer inte antalet registerfastigheter som omfattas av urvalsramen med antalet skyddsvÀrda byggnadsminnen, fornlÀmningar m.m. som ligger pÄ dessa fastigheter.

109

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

Urvalsramen gÀller fastigheter i jordabalkens mening, i medveten- het om att ett förvaltningsobjekt kan utgöra en del av en fastighet eller omfatta objekt inom flera fastigheter. I den mÄn detta för vissa objekt föranlÄter en diskussion om behovet av fastighetsbildning, anges det i utredningens förslagsavsnitt. Förklaringen av fastigheter som enskilda eller statliga byggnadsminnen innebÀr i sig att vissa kriterier och kvalitetskrav tillÀmpats, till exempel krav av arkitekto- nisk, konstnÀrlig och byggnadsteknisk karaktÀr. Utredningens tillÀmpning av en modell för ett snÀvare urval fastigheter som bedöms vara av sÀrskilt kulturhistoriskt vÀrde och som fortsatt bör Àgas och förvaltas av staten innebÀr att dessa grundlÀggande krav i regelverket utgör utgÄngspunkter och att ytterligare kriterier och krav tillförs. I ett lÀngre perspektiv kan det visa sig praktiskt att vÀga samman urvalsgrunder och kriterier till ett mer enhetligt regelverk för bedömning av statens portfölj av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter.

I följande avsnitt beskrivs grunderna för den modell som utredningen tillÀmpat för bedömning av enskilda fastigheter inom urvalsramen. Modellen bygger pÄ den metodik som utvecklats av RiksantikvarieÀmbetet och tillÀmpats inom Statens fastighetsverks Kulturfastighetsutredning. Vi redovisar avslutningsvis den kom- plettering av modellen som skett inom utredningen med ett antal ytterligare angivna bedömningsgrunder.

3.3RiksantikvarieÀmbetets berÀttelsemodell

Regeringen gav 2008 i uppdrag till RiksantikvarieĂ€mbetet (RAÄ) att se över kriterierna för vilka kulturfastigheter staten skulle Ă€ga och förvalta.

Översynen skedde med utgĂ„ngspunkt i de kriterier som dĂ„ gĂ€llde och tidigare hade formulerats i olika regeringspropositioner. Bland annat angavs som skĂ€l för statens Ă€gande av vissa Ă€ndamĂ„ls- fastigheter att berörda byggnader utgjorde symbol för den primĂ€ra verksamhet som bedrevs, att fastigheten utgjorde ett nationellt kulturarv, Ă€gdes av historiska skĂ€l, av sĂ€kerhetsskĂ€l eller att staten ville ha rĂ„dighet över en produktionsfaktor.42 Tidigare hade slagits fast att nationalarvet i första hand omfattade sĂ„dana byggnader som haft en central funktion i den svenska historien, samhĂ€llsutveck-

42 Prop. 1997/98:137.

110

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

lingen och den vetenskapliga odlingen eller byggnader och egen- dom som sedan urminnes tid tillhört kronan.43

RAÄ avgrĂ€nsade sitt arbete inom uppdraget till kriterier utifrĂ„n ett kulturhistoriskt perspektiv och behandlade inte nĂ€rmare de övriga skĂ€l som kunde anges för en statlig förvaltning. Till de senare rĂ€knades donationer, symbolbyggnader eller fastigheter som staten Ă€gde av hĂ€vd eller annan anledning, till exempel renbetes- landen och de kungliga slotten.44

RAÄ konstaterade vid avrapportering av uppdraget att statens innehav av kulturfastigheter kunde bli mer mĂ„linriktat genom att samhĂ€llsnyttan motiverades och sĂ€kerstĂ€lldes. En vĂ€rderings- och urvalsmodell hade utvecklats i samrĂ„d med Statens fastighetsverk (SFV) och övriga berörda myndigheter.45 Urval och vĂ€rdering av fastigheter/objekt skulle enligt modellen ske i tre steg, genom att pĂ„visa nĂ€r det rent generellt Ă€r betydelsefullt att staten ska Ă€ga för att sĂ€kerstĂ€lla en gemensam nyttighet, granska motivet för fastig- hetsinnehav utifrĂ„n en berĂ€ttelsemodell och justera innehavet med hjĂ€lp av representativitetskriterier.46

Det inledande steget innebar en bedömning av om tillgÄngen till en kulturfastighet/kulturmiljö behövde sÀkerstÀllas för alla med- borgare, som en gemensam nyttighet. Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter kunde vara kopplade till anvÀndningen av kollektiva resurser, vilket gav grund för statligt Àgande. Det kunde gÀlla till- gÄngen till kulturarvet som offentlig plats och möjligheter till fysisk delaktighet för att kunna tolka eller ifrÄgasÀtta en historie- skrivning. Det var viktigt att sÀkerstÀlla ett kulturarvsutbud med distans till politiska och kommersiella ansprÄk.47

Ett andra och huvudsakligt steg i RAÄs modell avsĂ„g tillĂ€mp- ning av den s.k. berĂ€ttelsemodellen, dĂ€r fastighetsinnehavet tema- tiskt beskrevs utifrĂ„n dess bĂ€rande kulturhistoriska berĂ€ttelser. BerĂ€ttelserna lĂ€nkades dĂ€refter till de fysiska platserna och fastig- hetsportföljen granskades utifrĂ„n vilka fastigheter som utgjorde viktigaste betydelsebĂ€rande enheter i statens historia. Fastigheter som inte var viktiga för berĂ€ttelsen eller dĂ€r bĂ€ttre representanter fanns, kunde överlĂ„tas till annan förvaltare Ă€n staten. Fastigheter

43Prop. 1992/93:37.

44RiksantikvarieĂ€mbetet (2008). Förslag till nya kriterier för statens Ă€gande och förvaltning av kulturfastigheter. Återrapportering enligt regeringsuppdrag 2008. Dnr. 101-2002-2008, 2008-06-30, s. 5.

45Ibid.

46Fastighetsverket (2009), s. 22–23.

47RiksantikvarieÀmbetet (2008), s. 8.

111

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

som speglade övrig offentlig historia, som till exempel rörde kom- munala institutioner, kunde överlÄtas till sÄdana huvudmÀn att för- valta.48

Det tredje steget innebar att se över representativiteten i urvalet. Spridning skulle efterstrĂ€vas genom att urvalet karakteriserades av bredd och mĂ„ngfald. De variabler som angavs som exempel var geografi, gender, klass, generation och etnicitet. Vid urvalet skulle efterstrĂ€vas att fĂ„ med ”fastigheter som Ă€r noder i mĂ„ngfald och historieskrivning”, vilket innebar att fastigheten var en plats dĂ€r flera berĂ€ttelser eller perspektiv kunde mötas.49

RAÄ lĂ€mnade avslutningsvis vissa synpunkter kring bevarande och nyttjande av kulturfastigheter samt föreslog en kvalificerad genomlysning av det befintliga fastighetsinnehavet utifrĂ„n den beskrivna modellen.50

3.4Kulturfastighetsutredningen

RiksantikvarieĂ€mbetets förslag realiserades i form av ett sĂ€rskilt regeringsuppdrag till Statens fastighetsverk att lĂ€mna förslag pĂ„ fastigheter som ur ett kulturhistoriskt perspektiv lĂ„ngsiktigt borde förvaltas av staten. Urvalet skulle göras utifrĂ„n de av RAÄ före- slagna kriterierna. Uppdraget genomfördes inom ramen för den s.k. Kulturfastighetsutredningen, som tillsammans med en av- slutande komplettering gav en bred översyn av det statliga fastig- hetsbestĂ„ndet.

Sex nationella berÀttelser togs fram för att tematiskt beskriva statens historia:

‱Att styra, beskatta och döma – om rikets enande och den moderna statens framvĂ€xt,

‱Om vetenskap, utbildning och intellektuell kultur,

‱Ekonomiskt liv och handelns förutsĂ€ttningar,

‱Tro och religion genom tiderna,

‱Maktbalans – integration och expansion,

‱Den socialmedicinska utvecklingen i Sverige.

48Ibid., s. 9.

49Ibid.

50Ibid., s. 11–12.

112

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

Urval och bedömning av fastigheter skedde med hjÀlp av en expert- grupp samt en sÀrskild referensgrupp med sakkunniga tjÀnste- mannarepresentanter frÄn olika berörda myndigheter samt forskare. Utredningen resulterade i förslag om en statlig fastighets- portfölj samt förslag pÄ sÄdana fastigheter som utifrÄn kultur- historiska perspektiv kunde avyttras och förvaltas av andra Àgare Àn de statliga myndigheterna. Sammantaget cirka 550 fastigheter bedömdes, merparten statliga byggnadsminnen.51

Viss kritik har framförts mot berĂ€ttelsemodellen och den utformning denna fick i Kulturfastighetsutredningen.52 Kritiken handlar frĂ€mst om det sĂ€tt pĂ„ vilket berĂ€ttelserna utformades – att de kunde uppfattas som begrĂ€nsade utifrĂ„n det fastighetsbestĂ„nd som staten Ă€gde, snarare Ă€n att beskriva de möjliga och angelĂ€gna berĂ€ttelseteman som kunde skildra staten. Modellen skulle dĂ€rmed kunna uppfattas som understödjande ett cirkelresonemang, som bekrĂ€ftade det befintliga bestĂ„ndet och dĂ€r ”vita flĂ€ckar” och kompletteringsbehov inte Ă„skĂ„dliggjordes. Modellen kunde ocksĂ„ sĂ€gas resultera i utvecklingen av en ny nationell urvalsgrund eller skyddsnivĂ„, som existerade parallellt med det befintliga regelverket för skydd av kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter och byggnader.

Kulturfastighetsutredningen och dess expertgrupp var dock medvetna om dessa kritiska aspekter i sitt arbete, vilket ocksÄ fram- gÄr av slutrapporteringen och den komplettering som skedde.53

3.5Utredningens kompletterande bedömningsgrunder

Den metodik eller modell som tillÀmpades i Kulturfastighets- utredningen ska enligt regeringens direktiv ocksÄ tjÀna som utgÄngspunkt för den nu aktuella utredningen, Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter.54 Vi har dÀrför utvecklat

51Statens fastighetsverk (2009-10). Kulturfastighetsutredningen med komplettering.

52FramgÄr bland annat av synpunkter frÄn remissinstanserna.

53”Syftet med uppdraget var att sammanfatta, kommunicera och vĂ€lja fram. Inte Ă€ndamĂ„ls- enligt att anvĂ€nda berĂ€ttelserna som ett skarpt instrument för urval. Fastigheterna Ă€r möjliga att placera in i mĂ„nga olika tolkningar och meningsbyggen. De kan inte vĂ€lja bort pĂ„ grund- val av konventionella berĂ€ttelser. Se till att en rikedom av associationsmöjligheter och kunskapsutvinning kan fĂ„ngas ur en verklighet och kunskapsprocess som Ă€r mer konflikt- fylld. En berĂ€ttartekniskt mer komplex eller en dialog som framstĂ€llningsform mĂ„ste tillĂ„tas. Fördelen med modellen Ă€r att det handlar om en bredare och förhoppningsvis mer gripbar historieskrivning som Ă€r angelĂ€gen för fler.” Fritt efter Peter Aronssons minnesanteckningar och generella kommentarer till de berĂ€ttelser som förelĂ„g.

54Dir. 2012:7, s. 3–4.

113

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

och anpassat modellen, vilket skett med stöd av de tidigare berörda myndigheterna, frĂ€mst RAÄ och SFV.

De sex berĂ€ttelseteman om staten som formulerades inom ramen för Kulturfastighetsutredningen tillĂ€mpas Ă€ven i den nu aktuella utredningens bedömningsarbete. SĂ€rskild vikt lĂ€ggs dock vid att det ska handla om statens historia och inte spegla skeenden utifrĂ„n ett bredare, nationellt kulturhistoriskt perspektiv. Grunden för arbetet Ă€r dock av naturliga skĂ€l den grundliga genomgĂ„ng av en stor del av myndigheternas kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter som redan gjorts inom ramen för Kulturfastighetsutredningen. Den kritik mot modellen som berörts i föregĂ„ende avsnitt har mot bakgrund av utredningens direktiv inte bedömts som avgörande. Risken för ”cirkelresonemang”, dĂ€r endast befintliga fastigheter i bestĂ„ndet ges en belysning genom de valda berĂ€ttelserna, saknar relevans i detta sammanhang. Utredningens uppgift Ă€r just att göra en bedömning och föreslĂ„ ett urval bland de fastigheter som redan Ă€gs av myndigheterna, inte att peka ut ytterligare angelĂ€gna objekt under annan förvaltning som bör förvĂ€rvas av staten. BerĂ€ttelse- modellen ska dĂ€rför inte ses som en urvalsmodell, utan mer vĂ€rderas utifrĂ„n sitt pedagogiska vĂ€rde dĂ„ det gĂ€ller att Ă„skĂ„dliggöra och förklara historiska skeenden och processer.

De perspektiv som anlĂ€ggs ska heller inte ses som en gĂ„ng för alla givna, utan som en utgĂ„ngspunkt som fortlöpande behöver diskuteras. FrĂ„gan om statens kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastig- heter behöver prövas i en fortgĂ„ende process. För att bibehĂ„lla en över tiden god flexibilitet i modellen bör dĂ€rför inte antalet berĂ€t- telser fixeras till just de sex som hittills tillĂ€mpats.55 Utredningen bedömer att detta kommer att aktualiseras i ett framtida bedöm- ningsarbete dĂ„ urvalsramen kommer att kunna vidgas genom att en rad ytterligare fastigheter blir aktuella som byggnadsminnen. DĂ„ kommer till exempel fastigheter och byggnader som speglar den moderna statens utveckling och administration att kunna tillföras. Utredningen gör dĂ€rför bedömningen att det andra steget i RAÄs modell, tillĂ€mpningen av berĂ€ttelsemodellen med den flexibilitet denna medger, vĂ€l motiveras som en inledande och mer grundlĂ€g- gande utgĂ„ngspunkt i prioriteringen av en statlig portfölj kultur- fastigheter.

Övriga steg i RAÄs modell tillĂ€mpas i det nu aktuella utred- ningsarbetet först i senare skeden av bedömningsprocessen. Det

55 RiksantikvarieÀmbetet (2012). Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastig- heter. Underlag till utredningen S 2012:02 frÄn SamhÀllsavdelningen 2012-07-03, s. 6.

114

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

första steget, att pÄvisa nÀr det Àr betydelsefullt att staten ska Àga för att sÀkerstÀlla en gemensam nyttighet, visade sig passa bÀttre att föra in som en avslutande bedömning dÄ övriga urvalsgrunder tillÀmpats. Det tredje steget, representativitetskriteriet, ges en mindre utslagsgivande roll genom att integreras tillsammans med andra viktiga bedömningsgrunder.

En rad sÄdana ytterligare bedömningsgrunder tillÀmpas för att ur olika utgÄngspunkter prioritera ett lÀmpligt urval statligt för- valtade kulturfastigheter. Bedömningsgrunderna anges nedan. De Àr inte rangordnade och Àr i den meningen inte vÀrderade efter sin inbördes betydelse. Det Àr den samlade bilden som avgör bedöm- ningen av ett visst objekts angelÀgenhet.

Fastigheten som en del av helheten

Den enskilda fastigheten eller miljön mÄste bedömas i ett helhets- och omvÀrldsperspektiv. Finns andra likvÀrdiga objekt redan sÀkrade, inom eller utom staten? Den samlade kulturhistoriska berÀttelsen, det nationella kulturarvet, Àr omfattande och statliga myndigheter behöver inte sjÀlva Àga eller förvalta fastigheter som speglar alla aspekter pÄ de berÀttelser om staten som definieras. Lag och förordning har tillkommit tillsammans med stödformer och effektiva tillsynsprocesser för att skydda kulturarvet ocksÄ under ett diversifierat Àgande.

Sammanhang

Kulturmiljön kan berÀtta en mÄngsidig och sammansatt historia, dÀr fastigheten ingÄr i en miljö som, genom att sÀkras i sina delar, bildar ett tydligt sammanhang. Sammanhanget kan till exempel innebÀra ökad förstÄelse för de förÀndringar som skett över tid av statens Ätagande och sÀtt att organisera sig. Det kan innebÀra miljöer som bildar tydliga helheter eller att sammansatta berÀttelser kan tydliggöras.

Viktiga perspektiv i denna bedömning ligger i en granskning ocksÄ utifrÄn representativitet. FastighetsbestÄndet ska samlat ge uttryck för en lÀmplig spridning genom att representera bredd och mÄngfald. Aspekter att beakta Àr geografisk representativitet, gender, klass, generation och etnicitet.

115

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

TillgÀngliggörande

Fastigheten kan tillgÀngliggöras för medborgarna och kan ha potential som attraktivt besöksmÄl. Samverkan med regionala och lokala aktörer, nÀrhet till attraktiva miljöer, förstÀrker fastighetens förutsÀttningar och underlÀttar finansiell samverkan. TillgÀnglig- görandet behöver inte enbart vara av fysisk karaktÀr, ny teknik och digitala medier kan skapa förutsÀttningar för att tillgÀngliggöra fastigheter som Àr svÄra att besöka fysiskt. De historiska fastig- heterna Àr en viktig kunskapskÀlla och kan anvÀndas inom forsk- ning och utbildning.

FörutsÀttning för förvaltning och hÄllbarhet

Fastigheten ger förutsÀttningar för att bilda/upprÀtthÄlla goda för- valtningsbara enheter eller miljöer, dÀr lÄngsiktig hÄllbarhet kan uppnÄs.

Ekonomi

Fastigheten, dess skick, vÄrdbehov och ekonomiska förutsÀttningar utgör viktiga komponenter dÄ olika objekt vÀrderas och vÀgs mot varandra. Prioriteringsarbetet sker utifrÄn en ekonomisk verklighet, vilket dock alltid mÄste göras i ett tillrÀckligt lÄngsiktigt planerings- perspektiv. Staten har dock som Àgare ett stort ansvar att förvalta de stora kulturhistoriska vÀrden fastighetsbestÄndet representerar.

Övriga aspekter

Utredningen har vidare diskuterat andra tillkommande aspekter pÄ valet av lÀmpliga fastigheter att ingÄ i en statlig portfölj med kultur- fastigheter. Byggnader och anlÀggningar ska sÄ lÄngt möjligt anvÀndas och brukas. Det gynnar ett rikt och levande kulturarv. Fastigheten kan utan att det kulturhistoriska vÀrdet gÄr förlorat, anvÀndas hÄllbart och lÄngsiktigt i olika verksamheter. Detta bedömdes dock inte utgöra en sÀrskild prioriteringsgrund. Per- spektivet kommer naturligt in i diskussioner kring sammanhang och tillgÀngliggörande och stÀlldes dÀrför inte upp som en priori- teringsgrund i sig.

116

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

Fastigheten kan i sin kulturmiljö vidare tjÀna som pedagogiskt exempel och underlÀtta förstÄelsen av viktiga skeenden, historiska och geografiska samband. Möjligheten att utveckla och visa upp pedagogiska exempel utgÄr frÀmst frÄn förvaltarens eller nyttjarens kreativitet och förutsÀttningar att levandegöra kulturarvet och ge förutsÀttningar för medverkan ur ett medborgarperspektiv.

3.6Utredningens samlade bedömningsmodell

Idégrunden för fastighetsinnehavet handlar inte enbart om hur urvalet ska göras utan lÄngt mer om en förstÄelse för varför staten bör Àga vissa fastigheter och hur förvaltningen bör utformas. Utredningen har dock uppfattat det grundlÀggande kriteriet för statens innehav som att beskriva hur staten har organiserat och manifesterat sig genom historien. Staten har samtidigt genom sin roll influerat och genom tiderna pÄverkat hela samhÀllet i varie- rande grad.

Motiven för statens Àgande Àr komplexa och Àr dÀrför svÄra att faststÀlla i en given modell. Modellen och urvalet Àr vidare tids- bundet och mÄste dÀrför Äterkommande prövas. Det finns ocksÄ anledning att anta att framtida kunskapsuppbyggnad kan bidra till nya berÀttelser som betonar ytterligare aspekter av den statliga verksamheten. Givet dessa utgÄngspunkter, har utredningen ÀndÄ formulerat en bedömningsmodell för det nu aktuella uppdraget. Den innebar sammantaget en urvals- och bedömningsprocess enligt följande schematiska steg och bedömningsgrunder:

‱En urvalsram definierades för bedömning av vilka sĂ€rskilt kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter som staten bör förvalta. Urvalet grundas pĂ„ fastigheter/objekt i statlig myndighets- förvaltning som klassats genom beslut med stöd av Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) eller Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. (FSBM).56 I den senare gruppen ingick Ă€ven sĂ„dana fastigheter dĂ€r det lagts förslag till regeringen om klassning enligt FSBM. Urvalsramen vidgades i vissa avseenden för att inkludera en rad fastigheter dĂ€r fortsatt statlig förvaltning av kulturhistoriska skĂ€l och tidigare angivna bedömningar naturligt borde övervĂ€gas av utredningen.

56 Beslut har fattats i juni 2013 om vissa justeringar av regelverket, med ikrafttrÀdande 2014, vilket dock inte bedömts behöva pÄverka utredningens urvalsarbete.

117

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

Det innebar att RiksantikvarieÀmbetets totala fastighetsbestÄnd samt de frÄn Àmbetet till Statens fastighetsverk tidigare över- förda kronogÄrdarna ingick i urvalet.57

‱Motivet för visst fastighetsinnehav granskades utifrĂ„n en berĂ€t- telsemodell, med tematiska berĂ€ttelser som ska spegla statens historia och verksamhet.

‱En rad kompletterande bedömningsgrunder tillĂ€mpades, vilket i rubrikform innebar bedömning utifrĂ„n fastigheten som en del i en större helhet, sammanhang, tillgĂ€ngliggörande, förutsĂ€ttning för förvaltning och hĂ„llbarhet samt ekonomiska förutsĂ€ttningar för förvaltningen.

‱Avslutningsvis granskades om det var betydelsefullt att staten hade Ă€ganderĂ€tten till fastigheterna för att kunna sĂ€kerstĂ€lla dem som gemensamma nyttigheter för medborgarna.

Bedömningsarbetet samordnades av utredningen utifrÄn samman- stÀllningar och underlag frÄn berörda myndigheter med expertis inom kulturhistoria och förvaltning samt externa experter. Konti- nuitet efterstrÀvades i förhÄllande till RiksantikvarieÀmbetets och Statens fastighetsverks Kulturfastighetsutredning och dess tidigare övervÀganden och stÀllningstaganden, bland annat genom dis- kussioner med sakkunniga frÄn den tidigare expertgruppen. Det var naturligt att som en bas för arbetet utgÄ frÄn de bedömningar av enskilda fastigheter som gjordes i denna utredning. Kvalificerad kunskap och vetenskaplig expertis ligger bakom de motiveringar och prioriteringar som dÄ togs fram. De anpassningar som skett av metodiken för urval och bedömning innebar dock ombalansering av vissa bedömningsgrunder och en striktare syn pÄ vad som menas med ett statligt perspektiv i förhÄllande till en bredare kultur- historisk berÀttelse.

Även i den nu aktuella utredningen gav Statens fastighetsverk, RiksantikvarieĂ€mbetet och Fortifikationsverket vĂ€rdefullt stöd i diskussionen kring motiveringar och prioritering av enskilda för- valtningsobjekt. Arbetsgrupper/experter inom respektive myndig- het diskuterade tillsammans med utredningen sĂ„vĂ€l principiella urvalsfrĂ„gor som tillĂ€mpning av modellen pĂ„ de enskilda objekten. En gemensam workshop med Statens fastighetsverk och Fortifi- kationsverket gav stadga Ă„t bedömningsarbetet inom berĂ€ttelse-

57 Förtecknade som vÀrdefulla fastigheter enligt FSBM, 16 §.

118

SOU 2013:55

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

teman som rörde frÀmst berÀttelserna om maktbalans samt ekono- miskt liv och handel. Av sÀrskilt intresse var de förskjutningar i bedömningen som kunde uppstÄ jÀmfört med den tidigare Kultur- fastighetsutredningen till följd av den utveckling av bedöm- ningsgrunderna som nu skett. Under hela bedömningsfasen tjÀnade Statens fastighetsverk och dess interna arbetsgrupp som samman- hÄllande för att ta fram ett samlat underlag till utredningen för alla de fastigheter som ingick i urvalsramen. Det underlÀttade utred- ningens arbete med att fÄ fram överblickbara listor över fastigheter samt beskrivningar och bedömningar som knöts till kategorier av fastigheter och enskilda objekt.

Statens fastighetsverk gav under utredningsperioden Àven uttryck för stÀllningstaganden ur ett eget myndighetsperspektiv.58 Det gÀllde det egna fastighetsbestÄndet och hur man lÄngsiktigt sÄg pÄ dess förvaltning inom staten och myndigheten. Fastighets- verkets uppfattning gav i sig upphov till vissa reaktioner och för- hÄllningssÀtt, till exempel bland de arrendatorer och andra aktörer som nyttjade berörda fastigheter. Myndighetens stÀllningstaganden avvek i vissa avseenden frÄn den samlade bedömning vi senare gjorde inom utredningen. Skillnaderna var dock inte omfattande.

Experter frÄn övriga berörda myndigheter har bidragit i dis- kussioner och lÀmnat vÀrdefulla underlag om sina myndigheters kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter. Det har bland annat gÀllt fastigheternas speciella karaktÀr och lÄngsiktiga nyttjande i myndigheternas verksamhet. Under utredningens avslutande arbete i maj 2013 anordnades ett seminarium dÀr utredningens syn i vissa mer principiella frÄgor diskuterades med företrÀdare för de fastig- hetsförvaltande myndigheterna. Utredningens kontakter i övrigt gentemot myndigheter och andra aktörer redovisas nÀrmare i bilaga 3.

3.6.1Fastigheter som inte speglar statens historia

Utredningens urvalsmodell innebÀr att en rad kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader inte kan anses uppfylla de uppsatta urvalskriterierna för fortsatt statlig förvaltning, frÀmst med tanke pÄ att de inte speglar statens historia. Mot bakgrund av utredningens direktiv och de sÀrskilda förhÄllanden som kan rÄda för enskilda kulturfastigheter, kan dock en sÀrskild bedömning av

58 Statens fastighetsverk (2013). Beslut, Dnr 220-461/13, 2013-01-28.

119

Urvalsram och bedömningsgrunder för ett statligt fastighetsinnehav

SOU 2013:55

det framtida förvaltningsansvaret ÀndÄ komma att krÀvas vid sidan av den beskrivna urvalsmodellen. Det kan gÀlla objekt som för- vÀrvats under sÀrskilda förutsÀttningar, till exempel donationer med villkor om lÄngsiktig statlig förvaltning, eller andra förhÄllan- den som krÀver sÀrskilda övervÀganden. Utredningen redovisar i sitt förslagsavsnitt de bedömningar som gjorts i sÄdana sÀrskilda fall.

120

4Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

Utredningens förslag: Staten föreslÄs av kulturhistoriska skÀl fortsatt Àga och förvalta ett betydande bestÄnd kulturfastigheter med tydlig inriktning pÄ berÀttelsen om statens egen uppkomst och verksamhet. BestÄndet ska spegla och ÄskÄdliggöra hur staten organiserat och manifesterat sig under olika historiska perioder och skeenden. Det Àr samtidigt angelÀget att framtida omprövning kan ske och att kompletteringar görs dÀr kultur- historiskt intressanta miljöer nu saknas, i första hand frÄn 1900- talets utveckling och uppbyggnadsskeden.

FornlÀmningar har ett starkt skydd enligt kulturminneslagen och det finns numera, med undantag av vÀlkÀnda historiska platser av nationell betydelse, inte skÀl för staten att Àga forn- lÀmningar för att skydda hotade omrÄden.

Staten bör inte heller fortsÀttningsvis förvalta andra fastig- hetsÀgares egendom.

Ett antal kulturfastigheter bör kvarstÄ i myndighetsÀgo pÄ grund av pÄgÄende verksamheter. Det gÀller till exempel vissa objekt med anknytning till den statliga administrationen, för- svarsmaktens verksamhet, trafikanlÀggningar eller naturreservat.

Ett sammanhĂ„llet Ă€gande med sammanhĂ„llen förvaltning av statens kulturfastigheter bör frĂ€mst ske genom den myndighet som i första hand har till uppgift att förvalta statens fastigheter av denna typ, för nĂ€rvarande Statens fastighetsverk. Även andra myndigheter föreslĂ„s dock i begrĂ€nsad utstrĂ€ckning kunna Ă€ga och förvalta kulturfastigheter om sĂ€rskilda förutsĂ€ttningar rĂ„der.

121

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Staten föreslÄs av kulturhistoriska skÀl fortsatt Àga och förvalta cirka tvÄ tredjedelar av de statliga kulturfastigheter som ingÄr i dagens bestÄnd. Fastighetsinnehavet bör i ökad utstrÀckning inriktas pÄ berÀttelsen om statens egen uppkomst och verksamhet, den nationalstatliga utvecklingen, dvs. spegla och ÄskÄdliggöra hur staten organiserat och manifesterat sig under olika historiska perioder och skeenden. Statens egen historia har stor nationell betydelse och innehavet kan dÀrmed i ökad utstrÀckning bidra till förstÄelsen och diskussionen kring den utveckling som skett.

Tabell 4.1 Utredningens förslag om kulturfastigheter (registerfastigheter) som ska vara kvar i statlig Àgo respektive kan avyttras1

Förvaltande

Antal fastigheter

Kvar i staten av

Kvar i staten

Fastigheter som

myndighet

i urvalsramen

kulturhist. skÀl

av andra skÀl

kan avyttras

 

 

 

 

 

Statens

 

 

 

 

fastighetsverk

248

196

3

49

Fortifikations-

 

 

 

 

verket

45

30

9

6

Riksantikvarie-

 

 

 

 

Ă€mbetet

154

56

2

96

Sjöfartsverket

35

23

-

12

Trafikverket

22

18

2

2

NaturvÄrdsverket

5

2

3

-

Sveriges

 

 

 

 

lantbruks-

 

 

 

 

universitet

1

-

-

1

Kungl. Djurg.

 

 

 

 

förvaltning

6

-

6

-

Riksdagen

5

-

5

-

Totalt

521

325

30

166

Procentandel

100

62,4

5,8

31,9

 

 

 

 

 

FornlÀmningar har numera ett starkt skydd enligt kulturminnes- lagen och ligger till största delen inom marker som har andra Àgare Àn staten. Mot bakgrund av den utveckling som skett anser utred-

1 De förslag som redovisas i detta kapitel specificeras ofta pÄ objektsnivÄ, som t.ex. statliga byggnadsminnen. Det innebÀr att antalet fastigheter i tabellen inte överensstÀmmer helt med det antal objekt som redovisas. Utredningen föreslÄr vidare avstyckning el. motsvarande som berör sju fastigheter, vilket innebÀr en motsvarande dubbelrÀkning av antalet register- fastigheter i tabellen. I bilaga 4 ges en fullstÀndig nyckel som förtecknar samtliga objekt och fastigheter som berörs.

122

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

ningen att ett antal fornlÀmningar, med undantag av vissa vÀlkÀnda historiska platser av nationell betydelse, kan Äterföras till lokala intressenter eller markÀgare. RiksantikvarieÀmbetets fastighets- bestÄnd anskaffades till största delen genom Kungl. Vitterhets- akademiens tidigare förvÀrv. De fornlÀmningar som bedömdes vara hotade och hade stora vÄrdbehov togs in i myndighetens Àgo som en ren skyddsÄtgÀrd. Ansvaret att agera i fornminnesfrÄgor över hela landet lÄg tidigare pÄ den centrala förvaltningsmyndigheten, innan lÀnsstyrelser pÄ 1970-talet övertog rollen regionalt. I dag finns en utbyggd struktur för kulturmiljöarbetet hos lÀnsstyrelser, dessutom ytterligare expertis och kunskaper pÄ lÀnsmuseer och lokala museer. PÄ sÄ sÀtt har bÄde lagstiftning och stöd utvecklats och bevarandefrÄgorna har stÀrkts. Informationsarbete och ett omfattande samarbete med markÀgare sker dessutom i större utstrÀckning Àn tidigare.

Förutom de fastigheter som bör kvarstÄ i statlig Àgo och förvaltning av kulturhistoriska skÀl, finns ett antal kulturfastigheter som staten bör behÄlla av verksamhetsskÀl. Det kan till exempel gÀlla vissa objekt med anknytning till statlig administration, för- svarsmaktens verksamhet, trafikanlÀggningar eller naturreservat. Sammantaget innebÀr det att kulturhistoriska och andra skÀl motiverar fortsatt statligt Àgande för cirka 68 procent av de registerfastigheter som omfattats av utredningens urvalsram. DÀr- till kan komma de svÄrigheter att avyttra fastigheter som uppstÄr genom donationsvillkor eller andra sÀrskilda förhÄllanden som gÀller fastigheterna. SamstÀmmigheten mellan utredningens förslag och tidigare utredningar visade sig god, utredningen förordar bl.a. i ökad utstrÀckning ett fördelat ansvar för markomrÄden som hyser fasta fornlÀmningar. Den mest pÄtagliga effekten av det samlade förslaget blir nÀrmast den ökade rationalitet i synen pÄ det statliga kulturarvet och dess förvaltning som uppnÄs. Det innebÀr ett tydliggörande av ansvar och roller och en ökad lÄngsiktighet i motiven för statens Àgande och förvaltning av det kvarvarande bestÄndet.

Utredningen förordar en sammanhĂ„llen förvaltning av statens kulturfastigheter, vilket frĂ€mst bör ske genom den myndighet som i första hand har till uppgift att förvalta statens fastigheter av denna typ, för nĂ€rvarande Statens fastighetsverk. Även andra myndigheter föreslĂ„s dock i begrĂ€nsad utstrĂ€ckning kunna Ă€ga och förvalta kulturfastigheter om sĂ€rskilda förutsĂ€ttningar rĂ„der. Överföring av fastighetsansvar föreslĂ„s av utredningen frĂ€mst ske frĂ„n Riks-

123

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

antikvarieĂ€mbetet, Fortifikationsverket och Sjöfartsverket till Statens fastighetsverk. Övriga förslag till överföringar gĂ€ller pĂ„ sikt Trafikverket och Ă€r i det aktuella perspektivet av blygsam omfatt- ning.

Utredningens urval av fastigheter för bedömning omfattade i huvudsak myndigheternas bestÄnd av statliga byggnadsminnen samt RiksantikvarieÀmbetets samlade fastighetsbestÄnd. Arbetet har i stor utstrÀckning bedrivits i samverkan med de myndigheter som frÀmst berörts, Statens fastighetsverk, RiksantikvarieÀmbetet och Fortifikationsverket. AvstÀmningar har Àven skett med Trafik- verket, Sjöfartsverket, NaturvÄrdsverket och Svenska kyrkan.

Det statligt förvaltade bestÄndet, som det avgrÀnsades i utred- ningens urval, visade sig i huvudsak vara korrekt angivet vad avser faktauppgifter i olika register och förteckningar. PÄ mer begrÀnsad nivÄ uppmÀrksammades dock en rad otydligheter, vilket fick viss betydelse i samband med utredningens prioriteringsarbete och stÀllde krav pÄ kvalitetssÀkring tillsammans med förvaltande myndigheter. Det avsÄg till exempel sÄdana förhÄllanden som att vissa statliga byggnadsminnen visade sig stÄ pÄ ofri grund, att staten förvaltade fastigheter eller byggnader utan att vara lagfaren Àgare till dem eller att ÀganderÀtten för vissa objekt inte var klar- lagd. Det kunde ocksÄ gÀlla andra förhÄllanden som pÄverkar förut- sÀttningarna för en framtida statlig förvaltning, till exempel att en skyddsklassad byggnad inte lÀngre finns kvar. Vissa tidigare regeringsbeslut fanns ocksÄ som avsÄg förvaltningen av vissa fastig- heter, till exempel beslut om avyttring. Andra förhÄllanden av vikt var att ett antal fastigheter utgjorde donationer, till vilka ibland kopplats sÀrskilda förbehÄll som kan ha rÀttsverkan pÄ framtida möjligheter till brukande, förvaltning och avyttring.

I detta kapitel ges en tematisk överblick av dagens statligt för- valtade kulturfastigheter, med förslag om ett lÀmpligt urval för framtida fortsatt Àgande och förvaltning. De resonemang som förs bygger pÄ de utgÄngspunkter utredningen enligt direktiven arbetat med dÄ det gÀller urval och prioritering av fastigheter. En bedöm- ningsmodell utarbetades med utgÄngspunkt i den berÀttelsemodell som Kulturfastighetsutredningen tillÀmpade för statens kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter. Inom ramen för en sÄdan modell, dÀr fastigheter och byggnader ska spegla statens historia, tillfördes ytterligare kriterier i enlighet med beskrivningarna i föregÄende kapitel.

124

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

BerÀttelsemodellens olika teman ska inte ses som begrÀnsande för en framtida fastighetsportfölj, de utgör nÀrmast en struktur för att lÀttare ange hur objekten kan bidra till förstÄelsen av historiska samband och skeenden. I en framtid kommer sannolikt antalet berÀttelseteman att vidgas och ytterligare fastigheter att föras in i bestÄndet kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter, eller avyttras. Vid utredningens kontakter med myndigheterna har det framkommit att ett antal miljöer av kulturhistoriskt intresse har diskuterats som pÄ sikt kan vara aktuella att skydda som statliga byggnadsminnen. Framtida kompletteringar har dock inte varit utredningens fokus. Det har i stÀllet varit att bland de fastigheter som i dag förvaltas av myndigheter under regeringen identifiera det bestÄnd som fortsatt bör Àgas av staten, dÀrför att det bidrar till berÀttelsen om just staten.

De kriterier som utredningen tillförde för att underlÀtta priori- teringsarbetet gÀllde som tidigare beskrivits resonemang kring hel- heter, sammanhang, tillgÀngliggörande, förutsÀttningar för förvalt- ning och hÄllbarhet samt i vissa fall Àven ekonomiska förutsÀtt- ningar. I direktiven angavs att förvaltningen av de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som staten ska Àga bör ske pÄ ett sÄdant sÀtt att de bevaras och utvecklas samt att de sÄ lÄngt möjligt kan göras tillgÀngliga för allmÀnheten.2 En viktig och avslutande bedömning, som behövde göras för samtliga objekt, var dÀrför Àven i vilken utstrÀckning staten behöver Àga vissa fastigheter, byggnader och kulturmiljöer för att sÀkerstÀlla gemensamma nyttigheter för med- borgarna.

UtgÄngspunkten för vilka kulturfastigheter staten ska Àga Àr att de ska vara fastigheter som Àr kulturhistoriskt sÀrskilt betydelse- fulla. Det kan dock, vilket framgÄr av utredningens direktiv och tidigare avsnitt i betÀnkandet, finnas ytterligare skÀl för att staten ska Àga vissa kulturfastigheter. I direktiven anges som ytterligare utgÄngspunkter att kulturfastigheterna kan ha ett sÀrskilt bety- delsefullt symbolvÀrde eller har central betydelse för rikets sÀker- het.3 Portföljen med kulturfastigheter kan dÀrmed komma att rymma fastigheter utifrÄn alla dessa aspekter, Àven om frÄgan om symbolvÀrde enligt utredningens bedömning inte visat sig vara ett anvÀndbart begrepp i urvalssammanhang. SymbolvÀrdet hör nÀra samman med det kulturhistoriska vÀrdet och definieras utifrÄn sitt sammanhang och uttryck.

2Dir. 2012:7, s. 3-4.

3Ibid.

125

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Ytterligare förhÄllanden kan motivera fortsatt statlig förvaltning av vissa kulturfastigheter. Ett betydande antal fastigheter som för- valtas av RiksantikvarieÀmbetet utgör ursprungligen inköp eller donationer till staten, i regel via Vitterhetsakademien. Staten för- valtar ocksÄ en rad fastigheter och byggnader med kunglig dispo- sitionsrÀtt. Utredningen erfar att berörda myndigheter i flera fall nu utreder de varierade juridiska förutsÀttningar som kringgÀrdar donationsfastigheterna.

4.1SammanhÄllen förvaltning

En prioriterad fastighetsportfölj i statlig Àgo ska enligt utred- ningens direktiv avse ett samlat bestÄnd som förs till och förvaltas av Statens fastighetsverk.4 Utredningens förslag tar i betydande utstrÀckning sin utgÄngspunkt i denna grundlÀggande princip men har under arbetet med kulturfastigheterna funnit skÀl att nyansera förslagen. Kulturhistoriskt prioriterade fastigheter och byggnader som för nÀrvarande nyttjas aktivt av andra myndigheter kan i vissa fall behöva kvarstÄ under dessa myndigheters förvaltning. Det gÀller bland annat broar och andra anlÀggningar med komplicerad konstruktion eller med högt teknikinnehÄll som anvÀnds i den praktiska driften inom trafikomrÄdet. De vÀrdefulla kultur- miljöerna ingÄr dessutom ofta i ett större sammanhang. Det Àr dÀr- för en fördel om förvaltningen kan hÄllas samman och bidra till för- stÄelsen för platsens eller anlÀggningens historia.

Ytterligare en aspekt pÄ samlad eller sammanhÄllen förvaltning gÀller önskemÄlen om att skapa goda förutsÀttningar för fastig- heternas drift, tillgÀngliggörande och ekonomi. För att fÄ rationalitet i förvaltningen och bidra till att omfattande miljöer ansvarsmÀssigt hÄlls samman i logiska helheter, förordar utred- ningen dÀrför i vissa fall en sammanhÄllen förvaltning under en och samma förvaltare. SÄdan samlad förvaltning kan ske genom Statens fastighetsverk, annan statlig myndighet eller i vissa fall annan typ av förvaltare. En sÄdan utgÄngspunkt kan, mer principiellt, innebÀra att kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt i statlig Àgo kan komma att avyttras för att tillsammans med andra anknytande fastigheter skapa förutsÀttningar för fortsatt gott omhÀndertagande och vÄrd. I regel handlar det dock om att staten bör behÄlla och inte onödigtvis avyttra eller fragmentisera statliga bestÄnd som ingÄr i samlade

4 Ibid., s. 1.

126

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

kulturmiljöer, till exempel större trafikanlÀggningar som Malm- banan, Marinbasen i Karlskrona och Bodens fÀstning med till- hörande delar av garnisonsomrÄdet (nÄgra av de skyddade bygg- naderna inom garnisonen kan dock, enligt Fortifikationsverket, troligen föras över till SFV utan att det pÄverkar Försvarsmaktens verksamhet).

Bland de statliga byggnadsminnen som ingÄr i urvalsramen och dÀrmed i den följande tematiska beskrivningen finns Àven fastig- heter och byggnader som förvaltas av riksdagen eller omfattas av den kungliga dispositionsrÀtten. Utredningen har inte sett anled- ning att nÀrmare tillÀmpa urvalskriterierna pÄ dessa objekt, utan utgÄr frÄn att de kvarstÄr i statlig Àgo med oförÀndrad förvaltning.

4.2Tematisk genomgÄng av bestÄndet

Utredningen har i den följande tematiska genomgÄngen valt att gruppera fastigheter efter ÀndamÄl och anvÀndningsomrÄden inom ramen för den mer övergripande berÀttelsemodellen och dess olika delberÀttelser. En sÄdan gruppering av objekten i beskrivande kategorier har underlÀttat arbetet med att definiera den statliga fastighetsportföljen.

Grupperingarna Àr inte pÄ förhand givna, utredningen har arrangerat det sÄ att fastigheter av viss typ beskrivs samlat, vilket gör det lÀttare att hitta för lÀsaren. Andra grupperingar hade ocksÄ varit möjliga. En beskrivning av varje fastighet har inte varit möjlig inom ramen för uppdraget. I det följande görs en tematisk genom- gÄng med avseende pÄ:

‱FornlĂ€mningar

‱Socken- och gĂ„rdskyrkor

‱Borgar och slott

‱FörsvarsanlĂ€ggningar

‱Den kungliga dispositionen

‱Klostermiljöer, kungsgĂ„rdar och andra bostĂ€llen

‱Gods, herrgĂ„rdar och bruksmiljöer

‱Trafikfastigheter

‱Fyrplatser

127

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

‱Kulturinstitutioner

‱LĂ€romiljöer

‱Administration och förvaltning

‱Monument och statyer

Objekten under respektive avsnitt anges med ortsbeteckning /populÀrnamn, följda av lÀns- och kommunangivelser i bokstavs- ordning. En samlad förteckning, som Àven redovisar samtliga berörda registerfastigheter i utredningens urval, finns som bilaga till betÀnkandet.

4.2.1FornlÀmningar

Fornminnen har ett mycket starkt skydd genom KML, 2 kap, oavsett om de finns i statlig eller annan Ă€go. ÖvervĂ€gande delen av landets omkring 1,7 miljoner kĂ€nda fornlĂ€mningar ligger pĂ„ enskild mark.5 De förhistoriska lĂ€mningarna pĂ„ statens fastigheter bĂ€r spĂ„r av helt andra samhĂ€llsbildningar. Det kan vara lĂ€mningar frĂ„n vikingatid och medeltid som kan berĂ€tta om den framvĂ€xande staten. I denna grupp finns exempel pĂ„ gravar och gravfĂ€lt, resta stenar, boplatser, ruiner av borgar, slott, kloster och kyrkor. Objektens betydelse ligger ofta pĂ„ det lokala eller regionala planet, dĂ€r offentliga och ideella aktörer har visat stort intresse och anvĂ€nder de historiska platserna i sin verksamhet.

Åtskilliga fornlĂ€mningar kom i statlig Ă€go för att de en gĂ„ng var hotade och i stort behov av Ă„tgĂ€rder. Det kunde stĂ€rka skyddet i en tid dĂ„ lagstiftningen var svagare och ansvaret lĂ„g pĂ„ Vitterhets- akademien och RiksantikvarieĂ€mbetet att agera i landets alla forn- minnesfrĂ„gor. Numera har lĂ€nsstyrelserna ett regionalt ansvar för statens kulturmiljöfrĂ„gor och lĂ€nsmuseerna bidrar med expertis. En struktur för kulturmiljöarbetet har sedan 1970-talet utvecklats och stĂ€rkts och den centrala myndigheten har fĂ„tt ett mer övergripande ansvar.

De statliga fastighetsinnehaven genom RiksantikvarieĂ€mbetet finns i södra Sverige med en betoning pĂ„ MĂ€lardalen, Öland och Gotland. HĂ€r finns visserligen en rik förekomst men innehavet speglar Ă€ndĂ„ inte fullt ut den geografiska spridning som vore önsk-

5 RiksantikvarieÀmbetet (2012). Fornminnesinformationssystemet (FMIS).

128

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

vÀrt. Sammantaget finns det enligt utredningens bedömning numera inte anledning för staten att i samma omfattning som tidigare Àga och förvalta fastigheter sÀrskilt för fornlÀmningar. RiksantikvarieÀmbetet har under senare tid ocksÄ avyttrat denna typ av fastigheter dÄ lÀmpliga tillfÀllen funnits.

I vissa fall finns dock starka motiv för ett fortsatt statligt Ă€gande. Det gĂ€ller vĂ€lkĂ€nda historiska platser av nationell bety- delse, som staten förvĂ€ntas ta ett ansvar för, dĂ€r det statliga engage- manget varit lĂ„ngsiktigt och större besöksmĂ„l utvecklats. Till dessa hör merparten av fastigheterna vid Gamla Uppsala, vĂ€rldsarvet Birka och HovgĂ„rden samt ett antal fastigheter inom vĂ€rldsarvet Södra Ölands odlingslandskap med Eketorps fornborg, Gettlinge gravfĂ€lt samt Karlevistenen.6 Till denna grupp av förhistoriska byggnadsverk hör dessutom Ismantorps fornborg pĂ„ norra Öland. Även Visingsborgs slottsruin, lĂ€mningarna av den första medeltida riksborgen NĂ€s i Jönköping, Kronobergs slottsruin i VĂ€xjö och Borgholms slottsruin pĂ„ Öland bör fortsĂ€ttningsvis Ă€gas av staten dĂ„ de anknyter till tidiga kungliga historiska platser och större sam- manhĂ€ngande statliga markinnehav. Likartade förhĂ„llanden rĂ„der för Tycho Braheminnena pĂ„ Ven, som har en vetenskaplig bak- grund och som utgör vĂ€lkĂ€nda besöksmĂ„l. Vissa anknytande fastig- heter i statlig Ă€go som inte berörs av kĂ€nda fornlĂ€mningar kan dock avyttras.

VĂ€rldsarvet Visby Hansestad med kloster- och kyrkoruinerna, ringmuren med torn, tjĂ€rkokeri och slottsruin bör hĂ„llas samman förvaltningsmĂ€ssigt. Utredningen bedömer att den mest rimliga framtida lösningen Ă€r att regionen dĂ€r tar ett samlat ansvar. Visby ringmur Ă€gs redan i allt vĂ€sentligt av Region Gotland. Kyrko- ruinerna och tvĂ„ torn Ă€gs av staten genom RiksantikvarieĂ€mbetet medan ytterligare ett torn Ă€r i enskild Ă€go. RAÄ har hittills pĂ„tagit sig ett förvaltaransvar för samtliga ruiner och har ett avtal med Gotlands museum om att de vĂ„rdas och hĂ„lls tillgĂ€ngliga. Inom de berörda fastigheterna finns enstaka objekt som kan avyttras om inte förvaltningen och tillgĂ€ngligheten till objekten pĂ„verkas negativt. Hela Visby innerstad med stadsmur och vallgravar Ă€r som stadslager ett skyddat fornminnesomrĂ„de. MĂ„nga byggnader Ă€r dessutom klassade som byggnadsminnen.

6 Med vĂ€rldsarv förstĂ„s objekt som Ă€r upptagna pĂ„ Unescos vĂ€rldsarvslista. Ägande och förvaltning kan vara av olika slag. Det finns inte nĂ„gon sĂ€rskild skyddslagstiftning för vĂ€rldsarv, skyddet utgörs av den lagstiftning och de andra regelverk som Ă€r tillĂ€mpliga för respektive omrĂ„de.

129

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Utredningen bedömer att dryga 40-talet fastigheter med skyd- dade fornlĂ€mningar i RAÄs förvaltning inte lĂ„ngsiktigt behöver kvarstĂ„ i statlig Ă€go av kulturhistoriska skĂ€l. Det har under 1900- talet och fram till i dag kontinuerligt skett förĂ€ndringar i fastig- hetsinnehaven i form av gĂ„vor, försĂ€ljning och överlĂ„telser, huvud- sakligen till Vitterhetsakademien som var nĂ€ra knuten till Riks- antikvarieĂ€mbetet fram till 1975 dĂ„ akademien och myndigheten skildes Ă„t. För vissa donationsfastigheter kan överlĂ„telserna sam- manhĂ€nga med förbehĂ„ll som reglerats i gĂ„vobrev. Vissa av de aktuella fastigheterna kvarstĂ„r i statlig Ă€go av andra skĂ€l Ă€n de kulturhistoriska, till exempel genom att de ligger i anslutning till naturvĂ„rdsomrĂ„den och naturreservat. Ytterligare ett antal forn- lĂ€mningar under RAÄs förvaltningsansvar har visat sig ligga pĂ„ ofri grund och det fortsatta skötselansvaret bör klaras ut genom avtal eller andra samarbetsformer.

Förutom de fastigheter som ingĂ„r i RAÄs bestĂ„nd och dĂ€rför bedömts i samband med utredningen, finns det ett omfattande antal fornlĂ€mningar pĂ„ fastigheter som förvaltas av andra myndig- heter, bland annat inom Statens fastighetsverks stora markomrĂ„den i olika delar av Sverige. RenbetesfjĂ€llen, kungsgĂ„rdar och andra stora jordbruksegendomar rymmer ett stort antal fornlĂ€mningar. Även pĂ„ dessa fastigheter finns utrymme för ett utvecklingsarbete med syfte att lyfta fram intressanta kultur- och naturvĂ€rden.7

Med tanke pÄ det betydande antal objekt som finns inom denna kategori görs hÀr ingen fullstÀndig redovisning pÄ fastighetsnivÄ, utan hÀnvisas till den avslutande bilaga som förtecknar samtliga fastigheter med angivelser om de bör kvarstÄ eller inte i statlig Àgo och förvaltning av kulturhistoriska eller andra skÀl.

De fornlÀmningsomrÄden som utredningen i första hand bedömer ska kvarstÄ i statlig Àgo enligt de kriterier som tillÀmpats Àr:

‱Birka och HovgĂ„rden, Ekerö, AB

‱Gamla Uppsala, Uppsala, C

‱NĂ€s slottsruin, Jönköping, F

‱Visingsborgs slottsruin, Jönköping, F

‱Kronobergs slottsruin, VĂ€xjö, G

‱Borgholms slottsruin, H

7 Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen, del 1, s. 25.

130

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

‱Ismantorps fornborg, Borgholm, H

‱Eketorps fornborg, MörbylĂ„nga, H

‱Gettlinge gravfĂ€lt, MörbylĂ„nga, H

‱Karlevistenen, MörbylĂ„nga, H

‱Tycho Braheminnena, Landskrona, M (se Uranienborgs kungs- gĂ„rd, avsnitt 4.2.6)

Bland övriga fornlĂ€mningar i RAÄs Ă€go konstaterar utredningen att ett antal objekt anknyter till etablerade statliga naturreservat och naturvĂ„rdsomrĂ„den och av dessa skĂ€l naturligt behĂ„lls av staten, till exempel:

‱Dags hög, BĂ„stad, M

‱Högsbyn/Tisselskog, Bengtsfors, O (bebyggd del av fastigheten utanför reservatet bör dock kunna avyttras)

Överenskommelse bör trĂ€ffas mellan staten och de regionala eller lokala huvudmĂ€nnen om ett sammanhĂ„llet Ă€gande och en samman- hĂ„llen förvaltning i Visby, dĂ„ objekten har en stark lokal anknyt- ning. Utredningen bedömer att en rimlig framtida lösning Ă€r att Region Gotland tar ett helhetsansvar för:

‱ Visby med ringmur och kyrkoruiner m.fl. objekt, Gotland, I

I vissa ytterligare fall utgör de statligt Àgda fastigheterna endast en mindre del av större sammanhÀngande kulturmiljöer. Utredningen menar att förvaltningsansvaret bör hÄllas samman och i sÄdana fall ofta kan lÀmnas till andra och anknytande huvudmÀn, givet att den fortsatta tillgÀngligheten och vÄrden kan tillgodoses pÄ ett tillfreds- stÀllande sÀtt. Det gÀller bland annat:

‱Helgö gravfĂ€lt, Ekerö, AB (kommunen Ă€ger omgivande mark)

‱Hamneda gravfĂ€lt, Ljungby, G

‱KĂ„nna högar, Ljungby, G

‱Sanne gravhögar, Berg, Z

131

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Vissa av staten förvaltade fornlÀmningar har visat sig ha oklara Àgo- förhÄllanden eller Àgs av annan part Àn staten.8 Staten bör ta initiativ till att tydliggöra ansvarigheten och ta upp en diskussion med berörda Àgare om formerna för den fortsatta förvaltningen. Utredningen bedömer att detta, utöver Visby ringmur, bland annat gÀller:

‱Rökstenen, Ödeshög, E (tillhör kommunen)

‱Inglingehögen, VĂ€xjö, G (tillhör Sv. Fornminnesföreningen)

‱Ales stenar, Ystad, M (skeppssĂ€ttningen tillhör samfĂ€llighet)

Den samfĂ€llighetsĂ€gda skeppssĂ€ttningen Ales stenar omges av mark i statlig Ă€go för att tillgĂ€ngligheten och skyddet skulle garanteras. Utredningen bedömer dock att detta nu tillgodoses pĂ„ tillfreds- stĂ€llande sĂ€tt genom kulturminneslagen och det naturvĂ„rdsomrĂ„de som omfattar hela omrĂ„det.9 BetrĂ€ffande flera övriga fornlĂ€mningar förvaltade av RAÄ bedömer utredningen att det statliga Ă€gandet och förvaltningen kan avvecklas dĂ„ objekten i första hand har en starkt lokal anknytning, vilket talar för att det bör gĂ„ att finna lösningar genom andra Ă€gare och intressen. Avgörande Ă€r att forn- lĂ€mningarna ocksĂ„ fortsatt kan vara tillgĂ€ngliga för en intresserad allmĂ€nhet och att trygga former för den fortsatta vĂ„rden kan etableras. Redan i dag finns Ă„tskilliga avtal upprĂ€ttade med andra intressenter för de aktuella fastigheterna, vilket ofta leder till ökat lokalt intresse.

Statens fastighetsverks Kulturfastighetsutredning lyfte fram ett antal fastigheter med ruiner, fornlÀmningar och gravfÀlt dÀr fortsatt statlig förvaltning inte lÀngre ansÄgs nödvÀndig.10 Den nu aktuella utredningen delar denna uppfattning, vilket bland annat gÀller följande fastigheter, som kan avyttras:

‱Östa Sjöhages gravfĂ€lt, StrĂ€ngnĂ€s, D

‱Johannisborgs slottsruin, Norrköping, E

‱LopperstadstĂ€ktens gravfĂ€lt, Borgholm, H

‱FrösslundatĂ€ktens gravfĂ€lt, MörbylĂ„nga, H

8 RiksantikvarieÀmbetet (2012). Klargörande av ÀgoförhÄllanden för fastigheter som RiksantikvarieÀmbetet förvaltar. Dnr 201-3532-2012, 2012-10-09.

9Uppgifter om omrÄdesskydd genom NaturvÄrdsverkets kartverktyg Skyddad natur, 2013.

10Statens fastighetsverk (2010). Kostnader och intÀkter för den statliga kulturhistoriska fastighetsportföljen. Del 1, Komplettering till Kulturfastighetsutredningen 2009, s. 39.

132

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

‱GĂ„rdby gravfĂ€lt, MörbylĂ„nga, H

‱Grevlunda gravfĂ€lt, Simrishamn, M

‱KĂ€gleholms slottsruin, Örebro, T

Utredningen bedömer vidare att ytterligare ett antal fastigheter kan lÀmpa sig för andra förvaltningsformer Àn statens. Avyttringar förutsÀtter dock, som tidigare framförts, att tillgÀnglighet och skydd kan upprÀtthÄllas vid förÀndrade ÀgoförhÄllanden. Det gÀller bland annat:

‱Ottarshögarna, Tierp, C

‱MjĂ€ryd gravfĂ€lt, Ljungby, G

‱SandbytĂ€ktens gravfĂ€lt, MörbylĂ„nga, H

‱BĂ„rby borg, MörbylĂ„nga, H

‱TĂ€velsrums GravfĂ€lt, MörbylĂ„nga, H

‱Seby gravfĂ€lt, MörbylĂ„nga, H

‱Tofta högar, BĂ„stad, M

‱VĂ€tteryds gravfĂ€lt, HĂ€ssleholm, M

‱Kiviksgraven, Simrishamn, M

‱Simrislunds hĂ€llristning, Simrishamn, M

‱ÄngakĂ„sens skeppssĂ€ttningar, Äsperöd, M

‱Lugnarohögen, Laholm, N

‱Ekornavallens gravfĂ€lt, Falköping, O

‱Greby gravfĂ€lt, Tanum, O

‱Kebergets fornborg, SotenĂ€s, O

‱PilanegravfĂ€ltet, Tjörn, O

‱Ranstena domarringar, Skövde, O

‱VĂ€dersholms ruin, Ulricehamn, O

‱Norrby gravfĂ€lt, Hallsberg, T

‱Lekbackens gravfĂ€lt, Kumla, T

133

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

4.2.2Socken- och gÄrdskyrkor

Svenska kyrkan knöts frÄn och med reformationsriksdagen i VÀsterÄs 1527 nÀrmare svenska staten. Socken- och stiftsstruk- turen, liksom byggnaderna, inlemmades i och med reformationen i staten, inte bara för sjÀlavÄrd utan ocksÄ som statens viktigaste verktyg för beskattning, undervisning och sjukvÄrd. Kyrkan hade lÀnge utgjort socknens medelpunkt med band till staten och makten. Den kyrkliga strukturen visar pÄ kontinuitet frÄn medeltid till i dag.

Vid relationsĂ€ndringen mellan kyrka och stat Ă„r 2000 pĂ„tog sig staten ett fortsatt ekonomiskt ansvar för vĂ„rden av Sveriges cirka 3 000 kyrkor genom den kyrkoantikvariska ersĂ€ttningen. Staten tog sedan tidigare ansvar för ett mindre antal byggnader genom gjorda Ă„taganden och tidigare bedömningar i en tid nĂ€r alternativen inte fanns och lagstiftningen för byggnadsminnen var svagare. Tio av de Ă€ldsta kĂ€nda kyrkorna hade frĂ„n 1907 till 1968 övertagits av Vitterhetsakademien och senare RiksantikvarieĂ€mbetet nĂ€r försam- lingarna inte mĂ€ktade hĂ„lla dem i stĂ„nd eller för att rivning hotade, ofta i samband med att församlingarna efter hand byggde nya större kyrkor. Ett mindre antal sĂ„dana kyrkobyggnader för- vĂ€rvades, liksom fornlĂ€mningarna, genom inköp eller överlĂ€ts som gĂ„vor och kom i RAÄs förvaltning. Kyrkliga kulturminnen för- valtade av Svenska kyrkan Ă€r skyddade genom kulturminneslagen, som uttryckligen anger att kyrkan har rĂ€tt till viss ersĂ€ttning frĂ„n staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i samband med vĂ„rd och underhĂ„ll av de kyrkliga kulturminnena. Det gĂ€ller dock inte kyrkorna under RAÄs förvaltning. Det innebĂ€r att dessa kyrkor inte Ă€r berĂ€ttigade till kyrkoantikvarisk ersĂ€ttning enligt dagens regelverk.11

Flera av de nu aktuella kyrkorna hör till de Àldsta och kultur- historiskt mest intressanta medeltida kyrkobyggnaderna i landet. Intresset har ökat för dessa kyrkor med sina sÀrprÀglade miljöer och de anvÀnds numera mer frekvent av församlingarna under olika högtider. De kyrkor som utgör donationer, har inte sÀllan över- lÄtits med sÀrskilt angivna villkor. Det kan gÀlla berörd församlings fortsatta rÀtt att nyttja kyrkan för gudstjÀnster eller att byggnaden ska visas för besökare. Marken och kyrkogÄrdarna kan ha andra Àgare Àn sjÀlva kyrkobyggnaderna. RiksantikvarieÀmbetets förvalt- ning har i regel inte gÀllt mark och kyrkogÄrd, utan enbart avsett

11 Lag (1988:950) om kulturminnen m.m., 4 kap. 16 §.

134

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

byggnaderna. BetrÀffande Arnö kyrka finner utredningen att Svenska kyrkan redan i dag utgör formell Àgare.12 Kyrkorna över- lÀmnades i en tid nÀr de inte var i bruk och det antikvariska intresset stod i fokus för statens ansvar. I dag har den kyrkliga anvÀndningen till viss del Ätertagits och allmÀnhetens intresse Àr större.

Utredningens bedömning Àr att sockenkyrkorna primÀrt berÀttar Svenska kyrkans historia och att en förvaltning inom Svenska kyrkan dÀrmed ter sig mest naturlig och dÄ i första hand för kyrkor som utredningen funnit att Svenska kyrkan Àr Àgare till. Det kyrkliga kulturarvet var under flera hundra Är nÀra knutet till staten med en lÄng gemensam historia och utgör den största sam- manhÄllna delen av det nationella kulturarvet. Regeringen avsÀtter 460 miljoner kronor per Är i kyrkoantikvarisk ersÀttning till Svenska kyrkan för vÄrd och skötsel av det kyrkliga kulturarvet. Bedömningen Àr dock att det Àr Svenska kyrkan som numera har ansvaret för det kyrkliga kulturarvet. Diskussionen om fortsatt Àgande och förvaltning av de i utredningen aktuella objekten förut- sÀtter en mer djupgÄende analys av de förhÄllanden som rÄder. Vid en överföring av kyrkorna till Svenska kyrkan kan krÀvas sÀrskilda beslut för att bestÀmmelserna i KML om tillstÄndsprövning och kyrkoantikvarisk ersÀttning för dessa byggnader ska Àga tillÀmp- ning.

Utredningens bedömning Àr förutom den mer principiella utgÄngspunkten Àven i detta sammanhang vÀrdet av ett samman- hÄllet Àgande av landets kyrkobyggnader. För nÄgra av dem kan dock ett alternativ vara överföring till andra Àgare med koppling till berörda gÄrdsmiljöer. En naturlig utgÄngspunkt Àr dock att i första hand anknyta till de grundlÀggande stÄndpunkter som framfördes av regeringen i den proposition som lÄg till grund för riksdagens beslut om relationsÀndringen mellan staten och Svenska kyrkan. DÀr hÀvdades betrÀffande Àldre församlingskyrkor och domkyrkor att egendomarna med ÀganderÀtt skulle överföras till Svenska kyrkan och dÄ till de församlingar inom kyrkan som disponerade dem.13RiksantikvarieÀmbetet har ocksÄ utrett förutsÀttningarna och anser att kyrkorna ska bedömas som specialreglerad kyrklig egen- dom i de fall dÀr staten inte Àr lagfaren Àgare, vilket bland annat

12 RiksantikvarieÀmbetet (2012). Klargörande av ÀgoförhÄllanden för fastigheter som RiksantikvarieÀmbetet förvaltar.

13 Prop. 1997/98:116, Staten och trossamfunden – bestĂ€mmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund, bilaga 3, s. 157.

135

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

gÀller ett antal fastigheter som benÀmns kronomark eller stÄr pÄ ofri grund.14

De socken- och gÄrdskyrkor dÀr utredningen, av principiella skÀl och utifrÄn fördelen av en sammanhÄllen förvaltning, föreslÄr avyttring och framtida förvaltning genom Svenska kyrkan:

‱Arnö kyrka, Enköping, C (tillhör Svenska kyrkan)

‱Risinge gamla kyrka, FinspĂ„ng, E (ofri grund)

‱Brunneby kyrka, Motala, E (ofri grund)

‱DĂ€desjö gamla kyrka, VĂ€xjö, G

‱KĂ€lla gamla kyrka, Borgholm, H (kronomark)

‱Araslövs gamla kyrka, Kristianstad, M

‱Suntaks gamla kyrka, Tidaholm, O (kronomark)

‱EnĂ„ngers gamla kyrka, Hudiksvall, X

‱Trönö gamla kyrka, Söderhamn, X

Utredningens samlade förslag enligt ovan gÀller ytterligare ett objekt, trots att det inte i formell mening avser en kyrkobyggnad. Det gÀller en byggnad som ligger i direkt anslutning till Forsa kyrka och prÀstgÄrd:

‱ Forsa socken- och gillestuga, Hudiksvall, X

Utöver de kyrkor som behandlats under detta avsnitt förvaltar staten en rad kyrkorum som ingĂ„r i helhetsmiljöer som beskrivs under andra kategorier. Det gĂ€ller bland annat slotten i Stockholm, Ulriksdal, Drottningholm, Rosersberg, Strömsholm, Kalmar, LĂ€ckö och Vadstena samt de kyrkorum som ingĂ„r i Karlsborgs, Nya Älvsborgs och Carlstens fĂ€stningar.

4.2.3Borgar och slott

De Àldsta befÀstningar som fortfarande kan urskiljas i landskapet Àr de förhistoriska borgarna frÄn orostider under folkvandringstiden och senare under vikingatiden. BefÀstningsbyggandet i det som skulle bli Sverige influerades av den europeiska utvecklingen, dÀr

14 RiksantikvarieÀmbetet (2012). Klargörande av ÀgoförhÄllanden för fastigheter som RiksantikvarieÀmbetet förvaltar, s. 3.

136

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

korsriddarnas borgar i det heliga landet kom att bli normbildande för borgbyggandet i VĂ€steuropa. Under 1100-talet uppstod behovet av starkare fĂ€sten för de olika herremĂ€nnen som slogs om makten. De första egentliga borgarna var kastalerna, torn av sten, som i vissa fall byggdes pĂ„ till större borgar. Även de medeltida kyrkorna kunde ha försvarsfunktioner.

BefÀsta hus och borgar har genom tiderna varit ett uttryck för makt, kontroll och försvar av den rÄdande makten och har upp- kommit av olika anledningar. I Sverige hör ruinen av kungaborgen NÀs pÄ Visingsö till en av de Àldsta borgarna. Borgarna anlades ofta vid strategiska platser, som handelsplatser och stÀder eller biskopsborgar som LÀckö, Linköpings och Tynnelsö slott.

Äldre försvarsverk kunde med tiden utvecklas till mer omfat- tande anlĂ€ggningar eller fĂ„ alltmer av slottskaraktĂ€r. Det kunde sammanhĂ€nga med att oroligheter i omrĂ„det lagt sig eller att Ă€ldre borgar förstörts och modernare slott i stĂ€llet uppfördes. SĂ„dan kontinuitet vittnar om platsens lĂ„ngvariga betydelse. NĂ€r kunga- makten blev starkare införlivades flera borgar under kronans kontroll. VasaĂ€tten genomförde mĂ„nga stora ombyggnadsprojekt vid de Ă€ldre borgarna, till exempel Nyköpings hus, Kalmar, Örebro och VĂ€sterĂ„s slott, medan helt nya slott samtidigt uppfördes i Uppsala, Vadstena och GĂ€vle. Gustav Vasa och hans söner ville manifestera sig som kungaĂ€tt och sin rĂ€tt till makten. De ville Ă€ven visa att kungariket Sverige var ett rike med stora resurser och fram- stĂ„ende inom konst och arkitektur. Ofta fanns flera anknutna kungsgĂ„rdar till borgen, vilket visar pĂ„ kungamaktens behov av att organisera sin naturahushĂ„llning och sĂ€kra resurser för att regera. Dessa borgar och slott har senare kallats Vasaborgar, under en tid dĂ„ nationalismen och tanken om ett nationellt kulturarv började vĂ€xa fram.

Det kungliga residenset i olika landsÀndar kom sÄ smÄningom att etablera sig enbart i Stockholm. Det blev dÄ kungens befall- ningshavare, sedermera landshövding, som fick uppgiften att före- trÀda kronan i lÀnet. Flera av borgarna och slotten införlivades i det system av lÀnsresidens som kom av lÀnsindelningen under 1600- talet.

DÄ SkÄne blev svenskt 1658 byggdes borgarna i Landskrona och Malmö om till större bastionsbefÀstningar. Glimmingehus utgör Nordens bÀst bevarade medeltida borg och uppfördes ursprung- ligen i det dÄvarande Danmark för riksrÄdet och lÀnsherren som bostad och försvarsanlÀggning.

137

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Borgar och slott visar pÄ lÄng kontinuitet och en sammansatt och komplex historia med mÄnga olika funktioner. Delar av bygg- naderna anvÀndes som kronomagasin dÀr den skatt som betalades i natura förvarades. Att de ocksÄ fungerade som fÀngelser var vanligt fram till lÀnsfÀngelsernas byggande vid mitten av 1800-talet och framÄt.

Borgar och slott Àr till stor del tillgÀngliga i dag genom musei- verksamhet, kulturevenemang och lÀnsrepresentation. De har en lÄngvarig koppling till staten historia och utredningen föreslÄr ett fortsatt statligt Àgande av:

‱Svartsjö slott, Ekerö, AB

‱Uppsala slott, C

‱Nyköpings hus, D

‱Linköpings slott, E

‱Vadstena slott, E

‱Kalmar slott, H

‱Landskrona citadell, M

‱Malmöhus slott, M

‱Glimmingehus, Simrishamn, M

‱LĂ€ckö slott, Lidköping, O

‱Örebro slott, T

‱VĂ€sterĂ„s slott, U

‱GĂ€vle slott, X

Utredningen bedömer att staten inte lÀngre bör Àga och förvalta:

‱ Tynnelsö slott, StrĂ€ngnĂ€s, D

Den medeltida biskopsborgen Tynnelsö intogs av Gustav Vasa till kronan men avyttrades senare Äter av kungahuset i slutet av 1700- talet. Det ursprungliga slottet har i olika omgÄngar byggts till och förÀndrats, numera Àr den avstyckade slottsfastigheten omgiven av privatÀgd mark och saknar det sammanhang som egendomen en gÄng representerade. Slottet kom i statens Àgo genom en donation

138

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

till Vitterhetsakademien för att disponeras ”pĂ„ sĂ€tt och för Ă€ndamĂ„l som Kungl. Akademien bestĂ€mmer”.15

4.2.4FörsvarsanlÀggningar

Försvar och militÀra anlÀggningar har en direkt anknytning till makten och statens historia. Det föreslagna innehavet speglar vÀl det regionala perspektivet: hoten frÄn nord, öst, söder och vÀst samt deras respektive epokers specifika motmedel. TidsmÀssigt finns ocksÄ en jÀmn fördelning: Vasatid, stormaktstid, frihetstid, 1800-tal, 1900-tal och Kalla kriget. Fördelningen mellan vapen- slagen i modern tid Àr dock mycket ojÀmn med en överbetoning av det fasta kustförsvarets anlÀggningar pÄ bekostnad av införlivandet av civilförsvar och flygvapen.

Utredningen har vid genomgÄng av kulturfastigheter med militÀr anknytning grupperat objekten i nÄgra undergrupper. Det gÀller dels en uppdelning i Àldre och yngre försvarsanlÀggningar, dels en grupp fastigheter som omfattar garnisoner, lÀger och andra försvarsmiljöer. En rad Àldre anlÀggningar som i huvudsak saknar koppling till dagens försvarsbehov förvaltas i dag av Statens fastig- hetsverk medan fastigheter som nyttjas av Försvarsmakten i huvudsak förvaltas av Fortifikationsverket. SÄdana senare objekt, som av kulturhistoriska skÀl föreslÄs kvarstÄ i statlig Àgo, kan av naturliga skÀl inte alltid möta allmÀnhetens önskemÄl om fysisk tillgÀnglighet.

Ett visst representativt urval av fastigheter bör göras med hÀn- syn till geografisk spridning, försvarsstrategiskt tÀnkande och för- svarsteknisk utveckling. En grundlÀggande utgÄngspunkt har varit att söka avgrÀnsningar av kommande förvaltningsuppdrag som medger sammanhÄllen förvaltning av större miljöer, till exempel dÀr kulturfastigheter ligger insprÀngda i bebyggelse och miljöer av annan typ. De tydligaste koncentrationerna av ett fortsatt statlig Ätagande av kulturhistoriska skÀl bör enligt utredningens bedöm- ning gÀlla Marinbasen Karlskrona inklusive Kungsholms fort och Aspö, som ingÄr i vÀrldsarvet, Karlsborg vid VÀttern, Hemsö fÀst- ning i HÀrnösand samt Bodens fÀstning. Stockholm, dess inlopp samt GöteborgsomrÄdet har starka koncentrationer av försvars- fastigheter som Àr betydelsefulla för förstÄelsen av vÄr försvars- historia.

15 GÄvobrev 20 februari 1940 frÄn kabinettskammarherre E. Boström.

139

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Ett flertal kasernetablissemang har tidigare förts över till andra förvaltare, den kulturhistoriskt intressanta miljön har ofta varit en tillgÄng för dessa omrÄdens utveckling.

NÄgra av försvarsanlÀggningarna har i samband med tidigare beredningar och regeringsbeslut 2008 bedömts lÀmpliga för avytt- ring. I vissa fall har dock förutsÀttningarna för nyttjande och till- gÀngliggörande Àndrats, vilket utredningen tagit hÀnsyn till i sina förslag.

Äldre försvarsanlĂ€ggningar

Historiskt sett förĂ€ndrades den militĂ€ra hotbilden under 1500-talet och grĂ€nsförsvaret stĂ€rktes. BefĂ€stningarna i Stockholm och Kalmar moderniserades och nya fĂ€sten byggdes i Vadstena och Uppsala. Århundradet dĂ€refter brukar betecknas som befĂ€stnings- konstens gyllene tid. En helt ny fĂ€stningsstad, Göteborg, anlades efter hollĂ€ndsk modell. Flottans nya basstation blev Karlskrona med befĂ€stningar, hamnar och en civil stad. Den fortsatta uppbygg- naden visar pĂ„ en arkitektonisk och teknisk storhetstid. Örlogs- basen har bedrivit marin verksamhet fram till i dag och ingĂ„r i det större omrĂ„de som 1998 utsĂ„gs som vĂ€rldsarv.

Stormaktstidens militĂ€ra rustning fortsatte in i senare epoker. Utvecklingen av fĂ€stningsstaden Göteborg med skansarna Kronan och Lejonet med Nya Älvsborgs fĂ€stning samt förstĂ€rkningar av vĂ€stkusten med Varbergs, Bohus och Carlstens fĂ€stningar vittnar om detta. Varbergs fĂ€stning kom i svenska hĂ€nder i och med freden i Brömsebro 1645, de övriga genom freden i Roskilde 1658.

De etablerade försvarspositionerna förstÀrktes under 1600- och 1700-tal. DÄ fÀrdigstÀlldes Dalarö skans, Malmöhus, GrimskÀrs skans och Landskrona citadell samt senare Àven Fredriksborgs fÀst- ning.

Erfarenheterna frÄn Napoleonkrigen och förlusten av Finland ledde under 1800-talet fram till ett nytt strategiskt tÀnkande, centralförsvarsprincipen. Försvaret skulle stödjas av en stor för- rÄdsfÀstning som sÀker replipunkt för kung, regering och riksdag. Karlsborgs fÀstning byggdes för detta ÀndamÄl. Huvudstaden försvar förnyades med flera anlÀggningar vid kusten som i Vaxholm och Rindö/VÀrmdö och samtidigt moderniserades försvaret av Karlskrona.

140

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

Bland de Àldre försvarsanlÀggningarna bör staten av kulturhisto- riska skÀl ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för:

‱Dalarö skans, Haninge, AB

‱Rindö redutt, Vaxholm, AB

‱Vaxholms kastell, AB

‱Fredriksborgs fĂ€stning, VĂ€rmdö, AB

‱GrimskĂ€rs skans, Kalmar, H

‱Enholmen, Gotland, I

‱Sydkustens örlogsbas (i dag Marinbasen) med tillhörande anlĂ€ggningar, Karlskrona, K

‱Varbergs fĂ€stning, N

‱Nya Älvsborgs fĂ€stning, Göteborg, O

‱Skansen Lejonet, Göteborg, O

‱Skansen Kronan, Göteborg, O

‱Bohus fĂ€stning, KungĂ€lv, O

‱Karlsborgs fĂ€stning, O

‱Carlstens fĂ€stning, KungĂ€lv, O

Vissa Àldre försvarsanlÀggningar, som Malmöhus och Landskrona citadell, behandlas under avsnittet om slott och borgar. Enholmen utanför Slite pÄ Gotland, med sin tre generationers befÀstnings- verk, Àr kulturhistoriskt intressant genom den lÄnga kontinuiteten av försvarsanlÀggningar pÄ ön och anknyter dÀrför ocksÄ till följande avsnitt om moderna försvarsanlÀggningar. Enholmen angavs i samband med 1990-talets fastighetsreform som ett av de förtecknade objekt som riksdagen beslutade att av kulturpolitiska skÀl förvalta i myndighetsform.16

16 Prop. 1992/93:37, bilaga 1.3, s. 30. Regeringen beslutade dock 2008-05-22 om avyttring i en tid dÄ förutsÀttningarna för tillgÀngliggörande bedömdes som begrÀnsade.

141

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Moderna försvarsanlÀggningar

En ny försvarsstrategi utvecklades vid 1800-tales slut nĂ€r befĂ€st- ningsverken gick under jorden eller in i berget. År 1900 beslutades att anlĂ€gga Bodens fĂ€stning, den första svenska anlĂ€ggning som i stor skala anlades i berg. Detta kom att bli normbildande under hela 1900-talet.

Under perioden strax innan och under andra vÀrldskriget utvecklades moderna sÄ kallade lÀtta befÀstningar, bunkrar. Dessa byggdes i stort antal lÀngs SkÄnes och Blekinges kuster, lÀngs vissa grÀnsavsnitt och i skÀrgÄrdarna. Utbyggnaden av kustartilleriet fortsatte ut i yttersta skÀrgÄrden.

Det kalla kriget innebar hot om kÀrnvapenanfall och ett stort antal underjordiska anlÀggningar byggdes. Hemsö fÀstning med sina tre underjordsanlÀggningar hör till de bÀst bevarade anlÀgg- ningarna frÄn denna period. Landsorts ERSTA-batteri markerar typmÀssigt en slutpunkt för denna utveckling. I Karlskrona kan utvecklingen sÀrskilt tydliggöras med kustspaningsradarstationen och Nya Ellenabben. Rikets grÀnser skulle försvaras och pÄ grund av Norrlands ökade betydelse anlades en spÀrrfÀstning vid Lule Àlv. Samtidigt fortsatte moderniseringen av kustartilleriet. De tekniska framstegen gjorde att det snarare handlade om nedgrÀvda tekniska installationer Àn om byggnadsverk. De olika nedrustningsbesluten i slutet av 1900-talet kom senare att medföra en total nedlÀggning av kustartilleriet och andra fasta befÀstningar.

Bland mer moderna försvarsanlÀggningar bedömer utredningen att staten av kulturhistoriska skÀl bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för:

‱ERSTA-batteri pĂ„ Landsort, NynĂ€shamn, AB

‱Oscar-Fredriksborg, Vaxholm, AB

‱Siarö fort, ÖsterĂ„ker, AB

‱Bodens fĂ€stning med fort och delar av garnisonen, BD

‱Modernare anlĂ€ggningar tillhörande Marinbasen Karlskrona, K

‱Oskar II:s fort, Göteborg, O

‱Hemsö fĂ€stning, HĂ€rnösand, Y

142

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

Garnisoner, lÀger och andra försvarsmiljöer

Ett antal miljöer i Stockholm berörs under denna rubrik, som Karlbergs slott med dess betydelse för officersutbildningen, dÀrtill Skepps- och Kastellholmarna. De ursprungliga delarna av Karlbergs slott uppfördes redan 1634. Slottet kom 1688 i kunglig Àgo och anvÀndes frÄn slutet av 1700-talet för den krigsakademi som Gustav III lÀt inrÀtta. Karlberg har med sin nuvarande militÀrhögskola sedan dess haft kvar denna funktion och utgör dÀrmed en av vÀrldens Àldsta krigsakademier pÄ samma plats och i samma bygg- nad. Till fastigheten hör Àven en slottspark, ursprungligen anlagd som barockpark, senare omgestaltad till engelsk park.

Portalverken för kasernbyggandet Àr Kvarteret Krubban för Liv- gardet till hÀst samt Kavallerikasernen i Stockholm. Kronobageriet och ArtillerigÄrden i Stockholm visar ocksÄ pÄ betydelsen av den militÀra infrastrukturen.

Utanför huvudstaden finns en rad kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt som förutsÀtts kvarstÄ i statlig förvaltning. Det gÀller stora delar av till Marinbasen i Karlskrona anknutna fastigheter, bygg- nader och miljöer, Eksjö garnison, Marma och SkillingarydslÀgren samt garnisonen Malmen i Linköping, som kan visa pÄ samman- hang som möteshed, tidig flygflottilj samt vittna om efterkrigs- tidens starka statliga satsning pÄ samarbetet mellan försvar och industri. Staten bör Àven fortsÀttningsvis behÄlla Strömsholms ridskola i sin Àgo. AnlÀggningen anknyter till en tidigare infanteri- miljö och ligger i nÀra anslutning till Strömsholms slott, som ingÄr i den kungliga dispositionen.

Revingehed och Skövde garnison bedöms ha möjlighet att utvecklas Àven utanför en statlig förvaltning om försvarsÀndamÄlen skulle upphöra.

Garnisoner, lÀger och andra försvarsmiljöer som utredningen bedömer bör kvarstÄ i statlig Àgo av kulturhistoriska skÀl:

‱Karlbergs slott och park, Solna, AB

‱ArtillerigĂ„rden, Stockholm, AB

‱Kronobageriet, Stockholm, AB

‱Kvarteret Krubban, Stockholm, AB

‱Livgardets kavallerikasern, Stockholm, AB

‱Skepps- och kastellholmarna, Stockholm, AB

143

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

‱Marma lĂ€ger, Älvkarleby, C17

‱Malmen, Linköping, E

‱Eksjö garnison, F

‱SkillingarydslĂ€gren, Vaggeryd, F

‱Ett stort antal fastigheter, byggnader och miljöer i Karlskrona- omrĂ„det, K

‱Strömsholms ridskola, Hallstahammar, U

Den f.d. karantÀnanstalten pÄ Stora KÀnsö utanför Göteborg bör, trots att anlÀggningen för nÀrvarande stÄr pÄ ofri grund, Àgd av samfÀllighet, om möjligt kvarstÄ i statlig förvaltning.

Ytterligare ett antal objekt behöver inte Àgas och förvaltas inom staten av kulturhistoriska skÀl men kan i dagslÀget inte avyttras av verksamhetsskÀl. De föreslÄs dÀrför, sÄ lÀnge nuvarande verksam- heter fortgÄr, kvarstÄ i statlig Àgo:

‱JĂ€rflotta, NynĂ€shamn, AB

‱Revingehed, Lund, M

‱Skövde garnison, O

För en mindre grupp Àldre och modernare försvarsanlÀggningar bedömer utredningen att staten inte behöver ha dem i sin Àgo av kulturhistoriska skÀl:

‱Arholma kustartilleribatteri, NorrtĂ€lje, AB

‱Bomyrberget, Jokkmokk, BD

‱FĂ„rösunds fĂ€stning med batterier, Gotland, I

‱TingstĂ€de fĂ€stning, Gotland, I

‱Jutudden batteri pĂ„ Aspö, Karlskrona, K

‱Stenbrottsbatteriet pĂ„ Tjurkö, Karlskrona, K

‱Södra strandverket, KungĂ€lv, O

‱Eda skans, Eda, S

17 Ska avyttras enligt regeringsbeslut 2008-05-22. Försvarsmakten har sedan dess Ätertagit sin uppsÀgning av omrÄdet, som ingÄr i Fortifikationsverkets förvaltning.

144

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

4.2.5Den kungliga dispositionen

Den kungliga dispositionsrĂ€tten tillkom i samband med den nya regeringsformen 1809. En Ă„tskillnad gjordes dĂ„ mellan vad som bedömdes vara kungens personliga egendom och det som var statens/kronans egendom. De fastigheter som berörs av dispo- sitionsrĂ€tten utgör sedan dess ett statligt ansvarstagande. Den nu gĂ€llande regeringsformen frĂ„n 1975 Ă€ndrade inte pĂ„ detta för- hĂ„llande. Staten Ă€ger fastigheterna inom den kungliga dispositions- rĂ€tten, som till största delen förvaltas av Statens fastighetsverk, utom Kungliga DjurgĂ„rden som förvaltas av Kungl. DjurgĂ„rdens förvaltning (KDF). Den kungliga dispositionsrĂ€tten företrĂ€ds inom Hovstaterna av StĂ„thĂ„llarĂ€mbetet (STÄ).

Fastigheterna inom den kungliga dispositionsrÀtten har en lÄng och innehÄllsrik historia knuten till staten. Fastigheterna Àr geogra- fiskt koncentrerade till MÀlardalen och Stockholmsregionen. De representerar kungamakten i Sverige och innehÄller rika kultur- historiska, arkitektoniska och konstnÀrliga vÀrden i byggnader, trÀdgÄrdar och parker samt i omgivande kulturlandskap. De kung- liga slotten och parkerna Àr till stora delar tillgÀngliga för allmÀn- heten.

DispositionsrĂ€tten avser i huvudsak Stockholms slott samt fastigheter pĂ„ DjurgĂ„rden i Stockholm, Drottningholms slotts- omrĂ„de med Kina slott och Kanton, Rosersbergs slott, Tullgarns slottsomrĂ„de, Haga slott och Hagaparkens byggnader, Ulriksdals slottsomrĂ„de, Strömsholms slottsomrĂ„de samt Gripsholms slott. Även Riddarholmskyrkan och Kungliga hovstallet i Stockholm ingĂ„r i dispositionsrĂ€tten. Haga, Ulriksdal och Kungliga Djur- gĂ„rden ingĂ„r i Nationalstadsparken i Stockholm och Solna18. Drott- ningholmsomrĂ„det Ă€r upptaget pĂ„ vĂ€rldsarvslistan.

Den kungliga dispositionsrÀttens utbredning finns angiven pÄ kartor utfÀrdade efter överenskommelse mellan Statens fastighets- verk och StÄthÄllarÀmbetet. SmÀrre förÀndringar sker ibland i frÄga om vilka markomrÄden och byggnader som omfattas av dispo- sitionsrÀtten. Kungen kan frÄntrÀda sin dispositionsrÀtt till bygg- nader och mark under viss tid, för visst nyttjande eller helt avsÀga sig dispositionsrÀtten. SÄ skedde till förmÄn för regeringen betrÀf- fande Haga slott under 1960-talet. Regeringen ÄterlÀmnade 2009 denna del av dispositionsrÀtten till kungen.

18 Tillkom genom riksdagsbeslut 1994 och regleras genom miljöbalken. Regeringen fast- stÀllde 2009 namnet Kungliga Nationalstadsparken.

145

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Det finns inom denna kategori av fastigheter vissa möjligheter att göra en översyn för vad som behöver Àgas och förvaltas av staten. Haga tingshus i Solna anses ingÄ i dispositionsrÀtten men kan avyttras, om samförstÄnd om detta uppnÄs. Staten behöver inte lÄngsiktigt förvalta detta objekt av kulturhistoriska skÀl. Samma sak gÀller Skönntorp och Emmylund vid Ulriksdals slott i Solna.

4.2.6Klostermiljöer, kungsgÄrdar och andra bostÀllen

Statens jordĂ€gande handlar till stor del om kungamakten och en framvĂ€xande statsmakt, men ocksĂ„ om statens finanser och vad som har ansetts vĂ€rdefullt och viktigt. Skiftande finansiella för- hĂ„llanden innebar sĂ„vĂ€l indragning av gĂ„rdar frĂ„n kyrkor, kloster och adel som att jorden genom donation anvĂ€ndes som lön och ersĂ€ttning. Att för framtiden behĂ„lla ett antal jordbruksegendomar i statlig Ă€go Ă€r dĂ€rmed ett sĂ€tt att berĂ€tta om hur staten har försörjt sig sjĂ€lv – bĂ„de ekonomiskt och med livsmedel. Det unika Ă€r det lĂ„ngvariga brukandet av dessa helhetsmiljöer, som omfattar Ă€ldre slottsanlĂ€ggningar med ekonomibyggnader och bostĂ€der, men Ă€ven senare tiders byggnader för nutida drift.

KungsgÄrdar, kungsladugÄrdar eller kronogÄrdar Àr en grupp fastigheter som i regel varit i statens Àgo under en mycket lÄng tid. BenÀmningen kungsgÄrd anvÀndes ursprungligen för större gÄrdar som Àgdes av kronan och disponerades av kungen. Till kungs- gÄrdarna hörde torp och ibland Àven underlydande gÄrdar. Kungs- gÄrdarna, som utgör de Àldsta av statens jordbruksfastigheter, skulle ha en allsidig egen produktion för att försörja ett storhushÄll. Till gÄrdarna hörde stora arealer Àngs- och betesmark, men ocksÄ skog och fiskevatten. I och med reformationen under Gustav Vasa drogs kyrkans storgÄrdar in till staten och kungsgÄrdarna ökade i antal. Till dessa gÄrdar hörde bland annat Àrkebiskopens Biskops- Arnö, Skarabiskopens LÀckö slott, Alvastra kungsgÄrd (Alvastra cistercienserklosters gÄrd), Kungsbergs kungsgÄrd (VÄrfruberga klosters gÄrd) och Roma kungsgÄrd (cistercienserklostret Guth- nalia). Antalet kungsgÄrdar ökade ytterligare som följd av freds- förhandlingarna i Köpenhamn 1660, dÄ svenska staten fick ett stort antal adelsgods i SkÄne och Blekinge, som vederlag för Bornholm. Tommarp, HjÀlmshult, BÀckaskog, Lillö, Uranienborg och Dalby har sedan dess förvaltats som kungsgÄrdar.

146

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

KungsgÄrdarna bÀr sÄledes pÄ en lÄng och sammansatt historia av stort vÀrde för att förstÄ en rad historiska skeenden. GÄrdarna utgör ocksÄ en viktig bas för nuvarande och framtida forskning.19

Klosterordnarna och deras etablering utgjorde en viktig del av den medeltida kyrkan. Den Àldsta klosterorden i det medeltida Sverige var cistercienserorden som 1143 inbjöds av kung Sverker den Àldre att etablera sig. Orden grundade snabbt en hel rad kloster i södra Sverige. Kungamakten intresserade sig ocksÄ för tiggar- ordnarna, franciskaner- och dominikanerordnarna, som kom nÄgot senare. Kungamakt och adel donerade stora egendomar till klostren och kyrkan. En viktig del av klostrens verksamhet var jordbruk och de drevs ofta som storjordbruk. NÀr klostren drogs in till kronan under reformationen lades klosterverksamheten ned men jord- bruket drevs vidare, ibland som kungsgÄrdar. LÀmningar efter klostren finns i dag kvar som ruiner i anslutning till gÄrdar och jordbruksmarker, vilket gör att sambandet dem emellan Àr tydligt avlÀsbart.

Vadstena kloster utgör ett unikt och omfattande byggnads- komplex med en lÄng och skiftande historia. Kung Magnus Eriksson testamenterade BjÀlboÀttens palats med tillhörande kungsgÄrd som grund för den heliga Birgittas klosterbygge. Flera Helgeandshus för sjuka fanns under medeltiden och det senare byggda Hospitalet eller MÄrten Skinnares hus blev ett av landets största sjukhus. Klostret stÀngdes 1595 och drogs in till kronan. Statens intresse i Vadstena har varit stort och lÄngvarigt och dagens fastighetsinnehav utgörs bland annat av det medeltida palatset, klosteranlÀggningar, hospital, sjukhus och Vasaslottet.

Även andra typer av bosĂ€ttningar finns i statlig Ă€go. Viby by, en sĂ„ kallad klungby, har kvar sin oskiftade bystruktur med gĂ„rdar, bygata och hĂ€gnader. Byn har dock ingen koppling till staten, utan tillhörde slottet Venngarn, vilket Ă€gdes av slĂ€kten de la Gardie.

Jordbruk och skogsbruk pÄ statlig mark har inte bara före- kommit pÄ kungsgÄrdar och bostÀllen. NÀr befolkningen ökade i Sverige under 1600-talet uppmuntrade kronan nybyggen pÄ de vid- strÀckta markerna i norr, för att ge mÀnniskor möjlighet att för- sörja sig och för att stÀrka landets grÀnser. Den kolonisation och uppodling av Norrlands inland som tog fart under 1700-talet ledde dock till konflikt med samerna som redan nyttjade marken för

19 Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen, del 1, s. 38.

147

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

rennÀring, fiske och jakt.20 Efter hand reglerades nybyggena pÄ olika sÀtt för att skydda samernas rÀttigheter. OdlingsgrÀnsen skapades pÄ 1800-talet för att skilja fjÀllbygden frÄn odlingsbar mark. Olagliga nybyggen ovan odlingsgrÀnsen kunde efter en kunglig förordning 1915 bli fjÀllÀgenheter. Nybyggaren Àgde inte lÀngre sin bosÀttning utan arrenderade den av staten.

Statens fastighetsverk övertog 1996 statliga skogsegendomar med höga kulturvÀrden frÄn dÄvarande DomÀnverket. Skogs- innehavet i norra Sverige ligger pÄ renbetesfjÀllen i JÀmtlands lÀn, mindre omrÄden i Dalarnas lÀn samt pÄ rennÀringens Äretrunt- marker vÀster om odlingsgrÀnsen i Norrbottens och VÀsterbottens lÀn. Statens omfattande markinnehav har Ätskilliga kulturhistoriska lÀmningar och kulturarv frÄn en lÄng tidsperiod. Samernas kultur- arv med renskötsel, jakt och fiske har mÄnga spÄr efter visten, nÀringsfÄng och offerplatser.

SFV förvaltar i dag tre fjÀllÀgenheter i VÀsterbotten. De bestÄr av sammanhÄllna miljöer med enkla timrade byggnader, uthus, stall m.m., dÀrtill odlingsmark och slÄtterÀngar med bevarade odlings- strukturer frÄn Àldre tid. DainanÀs har i dag restaurerats och Àr tillgÀngligt för besök.

I samband med de stora statliga fastighetsreformerna i början av 1990-talet berördes ocksĂ„ kungsgĂ„rdarna. Riksdagsbeslutet om att lĂ€gga förvaltningen av dessa pĂ„ den nya fastighetsförvaltande myndigheten Statens fastighetsverk byggde pĂ„ att dessa bedömdes tillhöra nationalarvet med ”byggnader och egendom som sedan urminnes tid har tillhört kronan”.21

De större jordbruksegendomarna i Statens fastighetsverks för- valtning har varit föremÄl för diskussion om ett mer formellt skydd. Vissa objekt har ocksÄ kopplats till förordningen om statliga byggnadsminnen och den hittills gÀllande 16 §, som bland annat avser större markomrÄden. Förordningen kommer dock att Àndras pÄ denna punkt och paragrafen försvinner.22 Staten kan genom ett mer koncentrerat innehav skapa bÀttre arrondering och dÀrmed förbÀttrade förutsÀttningar för de fastigheter som staten ska ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för.

Vid bedömningen av objekten har utredningen lagt vikt vid att egendomarna ska bilda tydliga geografiska helheter, till exempel

20Gadd, C-J. (2000) Det svenska jordbrukets historia – den agrara revolutionen 1700-1870, s. 241. Band 3. Natur & Kultur.

21Prop. 1992/93:37, bilaga 1, s. 15 samt 1992/93:FiU8, s. 14.

22Förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen, trÀder i kraft 1 januari 2014.

148

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

med bibehÄllen Àgobild, kvarvarande ekonomibyggnader och torp, liksom pÄgÄende jordbruksverksamhet. Geografisk och historisk representativitet har ocksÄ ingÄtt i bedömningen. NÄgra exempel pÄ förvÀrvshistorik utgörs av reformation (Ottenby), reduktion (Landsberga) och vederlagsgods (Lillö). Exempel pÄ anvÀndning Àr kungsgÄrd (Roma), landshövdingebostad (Kronoberg) och militÀrt bostÀlle (Frövi). Dessa gÄrdar utgör en del av berÀttelsen om statens jordinnehav under historien. Klostrens indragning till kronan ger den historiska kopplingen och motiverar dÀrmed att Alvastra, Roma och Vadstena kvarstÄr i statlig Àgo. Gripsholms slott, som ingÄr i dispositionsrÀtten, ger tillsammans med Grips- holms kungsladugÄrd och Kungsbergs kungsgÄrd en samlad miljö med slott, park och djurgÄrd som fortsatt bör förvaltas av staten. Hjorthagen anlades redan pÄ 1600-talet, har sedan dess varit betes- mark och Àr i dag naturreservat med ett bestÄnd dovhjortar.

Fastigheter som utredningen sammantaget föreslÄr bör kvarstÄ i statlig Àgo av kulturhistoriska skÀl Àr:

‱Lovö och Svartsjö kungsgĂ„rdar, Ekerö, AB

‱Rosersbergs kungsgĂ„rd, Sigtuna, AB

‱Tullgarns kungsgĂ„rd, SödertĂ€lje, AB

‱FjĂ€llĂ€genheterna ÅkernĂ€s och Örnbo, Sorsele, AC

‱FjĂ€llĂ€genheten DainanĂ€s, Vilhelmina, AC

‱Landsberga överstebostĂ€lle, Enköping, C

‱Biskops-Arnö, HĂ„bo, C

‱Lilla KungsladugĂ„rden, Nyköping, D

‱Stora KungsladugĂ„rden, Nyköping, D

‱Gripsholms kungsladugĂ„rd, StrĂ€ngnĂ€s, D

‱Kungsbergs kungsgĂ„rd, StrĂ€ngnĂ€s, D

‱Vadstena klosteranlĂ€ggning, Vadstena, E

‱HerrsĂ€ters majorsbostĂ€lle, Åtvidaberg, E

‱Alvastra kungsgĂ„rd, Ödeshög, E

‱Visingsborg, Jönköping, F

‱Kronobergs kungsgĂ„rd, VĂ€xjö, G

149

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

‱Ottenby kungsgĂ„rd, MörbylĂ„nga, H

‱Roma kungsgĂ„rd, Gotland, I

‱Lillö, Kristianstad, M

‱Uranienborg kungsgĂ„rd, Landskrona, M

‱Dalby kungsgĂ„rd, Lund, M

‱Tommarp, Åstorp, M

‱KastellegĂ„rden överstebostĂ€lle, KungĂ€lv, O

‱LĂ€ckö kungsgĂ„rd, Lidköping, O

‱Strömsholms kungsladugĂ„rd, Hallstahammar, U

‱Frövi överstebostĂ€lle, VĂ€sterĂ„s, U

Fastigheter som utredningen bedömer att staten inte bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för av kulturhistoriska skÀl Àr:

‱Viby by, Sigtuna, AB

‱Ådön kaptensbostĂ€lle, Flen, D

‱Tuna kungsgĂ„rd, Linköping, E

‱Rönö kungsgĂ„rd (ruin), Norrköping, E

‱HjĂ€lmshult, Helsingborg, M

‱BĂ€ckaskogs slott och kungsgĂ„rd, Kristianstad, M

‱Höjentorp kungsgĂ„rd, Skara, O

Torpet RÄgskÀrs bebyggelse pÄ VÀrmdö utanför Stockholm ingÄr i ett naturreservat och bör dÀrför kvarstÄ i statlig förvaltning, Àven om utredningen bedömer att de kulturhistoriska skÀlen inte Àr motivet.

4.2.7Gods, herrgÄrdar och bruksmiljöer

I statens Àgo finns ett antal herrgÄrdar, gods och bruk. Dessa har köpts av eller donerats till staten men ingen av fastigheterna i denna kategori, utom Tumba bruk, har tillkommit genom statlig verksamhet. För flera av dem gÀller att de byggts av privatpersoner och köpts in av staten som landomrÄden för försvarsÀndamÄl,

150

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

exempelvis som övningsfÀlt kopplade till regementen. Dessa gods och herrgÄrdars kulturhistoriska koppling till staten Àr dÀrmed svag och möjligheten att tillgÀngliggöra dem Àr dessutom i vissa fall begrÀnsad.

De större gods eller slott som finns i denna kategori visar pÄ adelsslÀkters byggenskap under 1600-talet. Det finns dock flera vÀl- bevarade miljöer i landet som kan visa upp liknande kultur- historiska vÀrden. Bogesunds slottsegendom exproprierades genom en sÀrskild lag 1946, lex Bogesund. Egendomen hotades av förfall, genom förvÀrvet undanröjdes hinder för Stockholms fortsatta expansion och ett betydelsefullt rekreationsomrÄde i stadens nÀrhet tillskapades. Egendomen blev byggnadsminne 1949 och kom först under Byggnadsstyrelsens och dÀrefter SFVs förvaltning. Egen- domen omfattar stora arealer, bland annat sex arrendegÄrdar.23 Markerna med sitt unika kulturlandskap övervÀgs i dag fÄ skydd som naturreservat.

Det kÀnda barockslottet MÀlsÄker köptes 1943 av den norska legationen och anvÀndes för utbildning av norsk militÀr personal. Efter en omfattande brand och stora skador blev svenska staten Àgare genom en donation 1951 med RiksantikvarieÀmbetet som förvaltare. En rad restaureringsinsatser har skett genom olika projekt.24 Salsta slott har anor frÄn medeltiden och Àr i dag kÀnt som ett av de bÀst bevarade barockslotten. Slottets historia illustre- rar adelns omfattande byggande, egendomen visar ocksÄ pÄ en historia med Àgarbyten, restaureringar och tillkomst av nya stil- inredningar. I vissa perioder stod slottet obebott. Under 1970-talet kunde inte Àgarna bÀra de stora underhÄllskostnaderna och egen- domen med tegelbruk sÄldes till DomÀnverket. Slottet byggnads- minnesförklarades 1993, förvaltningen övertogs nÄgra Är senare av SFV.25

Dessa egendomars anknytning till den statliga berÀttelsen Àr, som tidigare nÀmnts, svag. Undantaget bland dessa gods- och slottsmiljöer Àr Skoklosters slott, som behandlas nÀrmare under gruppen kulturinstitutioner och ingÄr i myndigheten Livrustkam- maren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet.

Det medeltida Utö hus utgör pÄ flera sÀtt en unik och kultur- historiskt intressant byggnad. GÄrden uppfördes som borg och

23Statens fastighetsverk (1977). Bogesund – det olycksaliga slottet. KulturvĂ€rden 1977:2.

24Johansson, A. (2012) Den glömda armĂ©n. Norge – Sverige 1939–1945. Fischer & Co.

25Statens fastighetsverk (2001). Ett Upplandsslott frÄn stormaktstiden. KulturvÀrden 2001:3.

151

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

sÀtesgÄrd för slÀkten Schack pÄ Arnö i MÀlaren och var efter 1600- talet endast tidvis bebodd. Borgen Àr i dag en av de fÄ vÀlbevarade medeltida profana byggnaderna i landet och övertogs till följd av det höga kulturhistoriska vÀrdet genom en donation 1937 till Vitterhetsakademien. Fastigheten saknar dock anknytning till statliga verksamheter, vilket enligt utredningens bedömning inne- bÀr att det inte finns motiv för ett fortsatt statligt Àgande.

Hovdala slott i SkÄne har anor frÄn snapphanetiden. Egendomen exproprierades av staten 1944 för att anvÀndas som militÀrt övningsomrÄde, vilket ledde till att ett stort antal arrendegÄrdar och byggnader sÄ smÄningom revs. Huvudbyggnader Àr numera vÀl renoverade och förvaltas av SFV. Markerna har övertagits av kom- munen.26

Ytterligare nĂ„gra kulturmiljöer som i dag förvaltas av myndig- heter har svag koppling till den statliga historien. JĂ€rnbruken har varit betydelsefulla genom sina bidrag till Sveriges utveckling, men initiativen till dessa bruk har varit privata. Malingsbo herrgĂ„rd i karolinerstil hör till jĂ€rnbrukets storhetstid under 1700-talet. Åtskilliga av ekonomibyggnaderna Ă€r i dag borta.

För Lövstabruk och Huseby bruk finns villkor i samband med donationer till staten. Miljöerna i sig uppvisar stora kultur- historiska vÀrden och har utvecklats till populÀra besöksmÄl. Bygg- naderna vid Lövstabruk övergick i statens Àgo 1997 och stiftelsen Leufsta stÄr för verksamhet och drift. Huseby bruk med till- hörande skog och jordbruk donerades till staten 1994.

Delar av bruksmiljön i Tumba bruk förvaltas av SFV till följd av ett riksdagsbeslut i samband med att Riksbanken överlÀmnade dessa till staten. Staten Àger endast Àldre bostadshus och andra bruksbyggnader. PÄ bruksomrÄdet ligger dagens produktions- anlÀggning, som Àr i privat Àgo. Kungliga Myntkabinettet med Tumba bruksmuseum disponerar ett antal byggnader för sin verk- samhet, som skildrar pappersbruket och sedeltryckeriets historia. Utredningen menar att den av staten förvaltade bruksmiljön dÀr- med motiverar ett fortsatt Àgande.

Sammanfattningsvis innebÀr det att utredningen föreslÄr att staten av kulturhistoriska skÀl fortsatt ska Àga och förvalta:

‱ Tumba bruk, Botkyrka, AB

26 Statens fastighetsverk (2002). Hovdala slott i vÀstra Göinge. KulturvÀrlden 2002:4

152

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

Vissa ytterligare fastigheter bör enligt utredningens bedömning under nuvarande förhÄllanden kvarstÄ i statlig förvaltning av verk- samhetsskÀl, Àven om ett fortsatt Àgande inte frÀmst motiveras av kulturhistoriska skÀl och utredningens samlade urvalskriterier. Det gÀller frÀmst önskemÄl om en sammanhÄllen förvaltning för objekt som ingÄr i militÀra anlÀggningar och övningsomrÄden sÄ lÀnge den militÀra verksamheten pÄgÄr samt byggnadsminnet StrÀntemölla kvarn, som ingÄr i ett naturreservat dÀr staten Àr markÀgare.

Utredningen erfar vidare att förutsÀttningarna kring donationen av Huseby bruk enligt SFV innebÀr svÄrigheter dÄ det gÀller möjlig- heterna att genomföra en avyttring.

Fastigheter som av verksamhetsskÀl och gÀllande förutsÀttningar bör kvarstÄ i statlig Àgo:

‱Berga slott och jordbruksmark, Haninge, AB (militĂ€rt omrĂ„de)

‱Granhammars herrgĂ„rd, Upplands-Bro, AB (militĂ€rt omrĂ„de)

‱Huseby bruk, Alvesta, G (donationsförutsĂ€ttningar)

‱StrĂ€ntemölla kvarn, Simrishamn, M (naturreservat)

‱Klagstorps herrgĂ„rd, Skövde, R (militĂ€rt omrĂ„de)

‱Villingsbergs herrgĂ„rd, Karlskoga, T (militĂ€rt omrĂ„de)

Fastigheter som utredningen bedömer att staten inte bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för av kulturhistoriska eller verksam- hetsskÀl:

‱Bogesunds slott, Vaxholm, AB

‱Utö hus, Enköping, C

‱Lövstabruk, Tierp, C

‱Salsta slott och kronomark, Uppsala, C

‱MĂ€lsĂ„kers slott, StrĂ€ngnĂ€s, D

‱Hovdala slott, HĂ€ssleholm, M

‱IgelbĂ€ckens masugn, Askersund, T

‱Malingsbo herrgĂ„rd, Smedjebacken, W

Utredningens förslag kring denna typ av fastigheter överensstÀm- mer till vissa delar med den tidigare Kulturfastighetsutredningen,

153

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

som ocksÄ förordade avyttring av bland annat MÀlsÄkers slott och IgelbÀckens masugn. I det nu aktuella utredningsarbetet har större vikt lagts vid att objekten bör anknyta till den statliga historien för att ocksÄ lÄngsiktigt inrymmas i ett statligt bestÄnd av kultur- fastigheter.

4.2.8Trafikfastigheter

Fastigheterna och objekten inom denna kategori berĂ€ttar om statens övergripande roll och ansvar för infrastrukturbyggandet. Stora satsningar gjordes under 1800- och 1900-talen dĂ„ jĂ€rnvĂ€gs- nĂ€ten byggdes ut. Flera olika slag av kulturhistoriskt skyddade stationsmiljöer med stationshus, vattentorn och lokstallar fanns tidigare i statens bestĂ„nd. Ägobilden förĂ€ndrades och ett stort antal kulturhistoriskt vĂ€rdefulla stationshus bolagiserades i Jernhusen AB som en följd av fastighetsreformen 2000/2001. Byggnaderna övergick frĂ„n att vara statliga byggnadsminnen (SBM) till att bli byggnadsminnen enligt kulturminneslagen. Kvar i statens och Trafikverkets bestĂ„nd och skyddade som SBM finns Ă€nnu viss bebyggelse, flera perrongtak, nĂ„gra vattentorn, stĂ€llverk m.m. Trafikverket bedriver till följd av ett sĂ€rskilt regeringsuppdrag till tidigare Banverket ett avvecklingsprojekt fram till och med 2013, som bland annat berör vissa kulturhistoriska miljöer och byggnads- minnen.

I norr tillkom Malmbanan 1888–1902 mellan Narvik och LuleĂ„ för att möjliggöra transport av malm till isfria hamnar under hela Ă„ret. Inlandsbanan pĂ„börjades 1907 för att knyta ihop Norrland med södra Sverige. Utefter banorna finns stationsmiljöer, trans- formatoranlĂ€ggningar m.m. som berĂ€ttar om de stora investeringar som gjordes. Malmbanan har en betydande plats i den industri- historiska utvecklingen men Ă€r i aktivt bruk och inte möjlig att tillgĂ€ngliggöra till alla delar. Inlandsbanan disponeras av de 15 kommunerna lĂ€ngs banan genom Inlandsbanan AB. Bolaget ska utveckla och driva verksamhet för kommunernas och nĂ€ringens behov.

En rad andra banstrÀckor utgör i dag museijÀrnvÀgar och drivs ofta av föreningar och sÀllskap. I flera fall fungerar de som populÀra besöksmÄl, dÀr allmÀnheten ges möjlighet att fÀrdas kortare strÀckor med Àldre typer av tÄg och vagnar.

154

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

I enlighet med utredningens grundsyn om fördelar med en sammanhÄllen förvaltning av vissa omfattande och komplexa miljöer, bör en statlig förvaltning av de kulturhistoriskt vÀrdefulla objekten inom jÀrnvÀgsomrÄdet fortsatt ske genom Trafikverkets försorg. Det gÀller viss bebyggelse, frÀmst lÀngs Malmbanan, samt de vattentorn, perrongtak och övriga objekt som fortsatt dispone- ras i verksamheten eller anknyter till befintliga miljöer, spÄr- och stationsomrÄden.

Inom trafikomrĂ„det Ă€r en fortsatt förvaltning under den tekniskt ansvariga myndigheten sĂ€rskilt motiverad för objekt som behövs för driften, har högt teknikinnehĂ„ll eller innebĂ€r tillgĂ€ng- lighetsproblem. Det gĂ€ller till exempel byggnader i anslutning till jĂ€rnvĂ€gens spĂ„romrĂ„den och de brokonstruktioner som klassats som statliga byggnadsminnen. Avgörande i sammanhanget Ă€r att den förvaltande myndigheten ges resurser och uppdrag att ansvara för sĂ„dana byggnadsminnen och andra kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter och byggnader. SamrĂ„d om fortsatt förvaltning ska tas med RAÄ och SFV nĂ€r anlĂ€ggningarna slutligt tas ur bruk. Utred- ningen Ă„terkommer till dessa frĂ„gor i ett senare avsnitt.

Broar som utredningen av kulturhistoriska skÀl bedömer bör kvarstÄ i statlig Àgo och i förvaltning under Trafikverket Àr:

‱Gamla Årstabron, Stockholm, AB

‱Tallbergsbron, Nordmaling, AC

‱Sikforsbron, PiteĂ„, BD

‱Gamla Svinesundsbron, Strömstad, O

‱Sandöbron, Kramfors, Y

Öjebron, Mjölby, förvaltas av RAÄ med hjĂ€lp av fondmedel för- valtade av Vitterhetsakademien. Bron Ă€r dock samfĂ€lligt Ă€gd och ingĂ„r inte i den statligt Ă€gda gruppen fastigheter. Bron bör dĂ€rför nĂ€rmast diskuteras med avseende pĂ„ hur den fortsatta skötseln ska kunna övertas av samfĂ€lligheten och finansieringen regleras.27

Utredningen erfar vidare att ytterligare fyra jÀrnvÀgsbroar, i Gysinge över DalÀlven, diskuteras av berörda myndigheter för fortsatt skydd. Eftersom de f.n. inte utgör byggnadsminnen har utredningen valt att lÀgga dem utanför urvalsramen.

27 Finansiering av driften bör Àven fortsatt kunna ske genom nyttjande av Gustav Adolfs- fonden. Brons ÀgoförhÄllande klargörs i skrivelse till utredningen frÄn RiksantikvarieÀmbetet (2012).

155

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

TrollhÀttans kanal- och slussomrÄde hör till de miljöer som kan prioriteras inom den statliga portföljen av kulturhistoriskt vÀrde- fulla trafikanlÀggningar med sjöfartsanknytning. Förvaltning sker nu genom Sjöfartsverket, vilket enligt utredningens bedömning ocksÄ fortsatt Àr en lÀmplig form.

Utredningen bedömer att följande objekt inte fortsatt behöver Àgas av staten av kulturhistoriska skÀl, nÄgra av dessa behövs inte heller i Trafikverkets verksamhet (*):

‱Abisko Östra transformatorhus, Kiruna, BD *

‱Stenbackens omformarstation, Kiruna, BD (kvar i drift)

‱Vassijaure transformatorstation, Kiruna, BD *

‱Gamla Uppsala jĂ€rnvĂ€gsstation, C *(numera bostadshus)

‱Lokstall och vattentorn, Kristianstad, M *

‱Transformatorhus, Ystad, M (kvar i drift)

‱Brunflo f d stĂ€llverk, Östersund, Z *

Stenbackens omformarstation och transformatorhuset i Ystad behövs för nÀrvarande i Trafikverkets drift och kan kvarstÄ i statlig förvaltning av detta skÀl. De svÄrigheter som tidigare beskrivits i kapitel 2 rörande fastighetsbildning och alternativt nyttjande av byggnader pÄ jÀrnvÀgsfastigheter i anslutning till spÄromrÄden, innebÀr att en föreslagen avyttring av objekt som inte bör Àgas av staten av kulturhistoriska skÀl och inte lÀngre behövs för driften kan vara betydande. Det kan innebÀra att avyttring visar sig svÄr att genomföra för nÄgra av ovanstÄende objekt.28

Inom flygtrafikens omrÄde saknas objekt i statlig myndighets- förvaltning. Den civila flygledningen förstatligades 1939, kort dÀrefter utvecklades en motsvarighet inom de militÀra flottiljerna. Staten tog genom Luftfartsverket i slutet av 1970-talet ett samlat ansvar för dessa frÄgor. Ansvaret för flygtrafiktjÀnster och flyg- platser delades dÀrefter 2010, dÄ flygplatserna överfördes till det statliga bolaget Swedavia. Av 40-talet civila flygplatser har Bromma flygplatsbyggnader erhÄllit skydd som byggnadsminne enligt kulturminneslagen.

28 Objekten i Kristianstad bedöms dÀrför behöva kvarstÄ i statlig Àgo t.v.

156

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

4.2.9Fyrplatser

Kungliga Lotsverket bildades i slutet av 1690-talet. Det statliga ansvaret för att sĂ€kra fartygstrafiken lĂ€ngs Sveriges kuster visar sĂ„ledes pĂ„ en lĂ„ng kontinuitet. Ansvaret ligger numera pĂ„ Sjöfarts- verket, som bildades 1956, bland annat genom sammanslagning av tidigare Lotsverket och Sjökarteverket samt delar av Kommers- kollegium och VĂ€g- och vattenbyggnadsstyrelsen. Fyrar och lots- platser ska ses som delar i ett större kommunikationsnĂ€t pĂ„ vattnet. Ett representativt urval fyrar föreslĂ„s kvarstĂ„ i statlig Ă€go med hĂ€nvisning till bĂ„de geografisk spridning och fyrteknisk historia och speglar utvecklingen under drygt 350 Ă„r. Södra delen av Östersjön tĂ€cktes tidigt av fyrar, dĂ„ Hansan krĂ€vde detta för sin sjöfart. Sveriges Ă€ldsta fyrar övertogs frĂ„n danskarna efter freden 1645. Falsterbo och Kullen (ingĂ„r inte i utredningens urvalsram) samt Nidingen hör till dessa och den första svenskbyggda fyren Ă€r Landsort frĂ„n 1651.29

Under 1800-talet upphörde regleringen av inrikes sjötrafik vilket öppnade upp för ÄngbÄtstrafik lÀngs Göta Kanal, utefter kusterna mot GÀvle, Gotland och Norrköping. Fyrar uppfördes Àven för att betjÀna sjöfarten pÄ VÀnern och VÀttern. VÀnerns seglationsstyrelse grundades 1799 av privata intressenter, det dröjde dock till in pÄ 1830-talet innan fyrar och större sjömÀrken anlades i nÄgon större utstrÀckning.

TillgÀnglighet, ÀgoförhÄllanden och komplexitet i anslutning till olika fyrplatser utgör viktiga variabler vid det urval som utred- ningen gjort. I gruppen ingÄr Àven bÄkar som var ett billigare alternativ till fyrplatserna. Vissa fyrplatser i norr, som Malören, anvÀndes bara under den isfria tiden pÄ Äret och behövde inte bebyggelse för Äretruntboende.

Flera av fyrplatserna ingĂ„r i större kulturmiljöer och kĂ€nsliga naturomrĂ„den. Fastighetsinnehavet kan vara splittrat pĂ„ flera Ă€gar- kategorier. Det kan innebĂ€ra svĂ„righeter att ta ett samlat ansvar för förvaltning och tillgĂ€nglighet.30 Intresset för dessa miljöer Ă€r ofta stort. Inom gruppen finns fyrplatser som Ă€r mer otillgĂ€ngliga och dĂ€r staten i första hand bör ta lĂ„ngsiktigt ansvar av kulturhistoriska skĂ€l. Dessa fyrar Ă€r ocksĂ„ viktiga för att berĂ€tta ”kalla krigets” historia.

29Svenska FyrsÀllskapet (2007). Fyrhandbok.

30Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen, del 1, s. 39.

157

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

De bÄkar, fyrar och fyrplatser som prioriteras av kultur- historiska skÀl bör föras över till den myndighet som förvaltar statens kulturhistoriskt mest vÀrdefulla fastigheter, för nÀrvarande Statens fastighetsverk. Vissa av objekten har fortsatt nautisk funktion eller annan komplicerad teknik (till exempel sjökabel31) vilket gör att samverkan med Sjöfartsverket kan erfordras. För- delarna med ett mer samlat geografiskt och verksamhetsmÀssigt förvaltningsansvar innebÀr vidare att det fortsatta ansvaret för Àgande och förvaltning av fyrar och fyrplatser i anslutning till försvarsfastigheter respektive skyddade omrÄden enligt miljöbalken i statlig Àgo bör övervÀgas i relation till berörda myndigheter innan slutlig stÀllning tas. Det gÀller dÄ nÀrmast den myndighet som kan komma att fÄ ansvaret för försvarsfastigheter respektive Natur- vÄrdsverket.

Följande fastigheter med fyrar och bÄkar samt anknytande byggnader utgör ett urval som kan visa pÄ ett omfattande system lÀngs Sveriges kuster. Utredningen bedömer att staten av kultur- historiska skÀl bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för:32

‱MĂ„sknuv klocktorn, Haninge, AB

‱Arholma bĂ„k, NorrtĂ€lje, AB (ofri grund)

‱Söderarms fyrplats, NorrtĂ€lje, AB

‱Understens fyrplats, NorrtĂ€lje, AB

‱Landsorts fyrplats, NynĂ€shamn, AB

‱Klövholmens fyr, VĂ€rmdö, AB (ofri grund)

‱Korsö torn/bĂ„k, VĂ€rmdö, AB

‱Malörens fyrplats, Kalix, BD

‱Rödkallens fyrplats, LuleĂ„, BD

‱ÖrskĂ€rs fyrplats, Östhammar, C

‱HĂ€vringe bĂ„k, Oxelösund, D

‱Bokö fyr, Trosa, D

‱Ölands norra uddes fyr, LĂ„nge Erik, Borgholm, H

‱Ölands södra uddes fyr, LĂ„nge Jan, MörbylĂ„nga, H

31Berör i förvaltningshÀnseende frÄgor om kompetens, koncession och driftansvar.

32I det fall staten endast Àger byggnad och inte Àr markÀgare innebÀr detta ett begrÀnsat Àgaransvar.

158

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

‱SpĂ„rö bĂ„k, VĂ€stervik, H (ofri grund)

‱FĂ„rö fyrplats, Gotland, I

‱Gotska Sandöns fyrplats, I (nationalpark)

‱NĂ€r fyrplats, Gotland, I (naturreservat)

‱Stora Karlsö fyrplats, Gotland, I (naturreservat)

‱Utklippans fyrplats, Karlskrona, K

‱Sandhammarens fyrplats, Ystad, M

‱Nidingens fyr, Kungsbacka, N

‱Vinga fyrplats och bĂ„k, Göteborg, O

‱VanĂ€s fyr och brygga, Karlsborg, O

‱Pater Noster fyrplats, KungĂ€lv, O

Vissa byggnadsminnesskyddade fyrar behöver inte Àgas och förvaltas inom staten av kulturhistoriska skÀl men bedöms i dags- lÀget olÀmpliga att avyttra av verksamhetsskÀl. De föreslÄs dÀrför, sÄ lÀnge nuvarande verksamhet fortgÄr, kvarstÄ i statlig Àgo. Det gÀller bland annat:

‱Kapelluddens fyrplats, Borgholm, H

‱Faluddens fyr, Gotland, I

Ytterligare fyrar kan under en övergÄngsperiod behöva kvarstÄ hos staten tills de inte lÀngre behövs i verksamheten. De fyrar och fyrplatser som inte föreslÄs Àgas av staten av kulturhistoriska skÀl Àr fyrar som redan har representation i den grupp dÀr utredningen föreslÄr fortsatt statligt Àgande och förvaltning. Flera av fyr- platserna kan bevaras utifrÄn annan lagstiftning och ha goda möjlig- heter att utvecklas med annan Àgare Àn staten. NÄgra av fyrarna Àr redan i dag populÀra och vÀlkÀnda besöksmÄl (RataskÀr), i vissa fall med- möjligheter till boende (Bergudden och Tylön). Utredningen bedömer dÀrför att det inte finns kulturhistoriska skÀl för ett fortsatt lÄngsiktigt statligt Àgaransvar för nedanstÄende fyrplatser:

‱Svartklubbens fyr, NorrtĂ€lje, AB (ofri grund)

‱RataskĂ€rs fyrplats, Robertsfors, AC

‱Berguddens fyrplats, UmeĂ„, AC

159

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

‱BredskĂ€rssund nedre fyr, UmeĂ„, AC (ofri grund)

‱Holmögadd fyrplats, UmeĂ„, AC

‱Djurstens fyr, Östhammar, C

‱Högby fyr, Borgholm, H

‱Trelleborg kassunfyr, M (ofri grund)

‱Ystad inre fyr, M

‱Tylöns fyrplats, Halmstad, N

‱HĂ„llö fyr, SotenĂ€s, O (ofri grund)

‱Bönans fyr, GĂ€vle, X

‱Storjungfruns fyrplats, Söderhamn, X (ofri grund)

Den tekniska utvecklingen inom sjöfarten innebÀr att de gamla fyrplatserna successivt mister sin ursprungliga betydelse, dÀr Sjö- fartsverkets fyrar slÀcks och finansiella möjligheter till fortsatt underhÄll saknas. Det innebÀr ocksÄ att förutsÀttningarna relativt snart bör prövas av ansvariga myndigheter att skydda och inom staten behÄlla ytterligare fyrar och miljöer som inte förklarats för byggnadsminnen och dÀrför inte ingÄtt i utredningens prövning, till exempel Kullens fyr i SkÄne och vissa fyrar kring VÀnern och VÀttern. Insjöarnas fyrar har en annan organisatorisk bakgrund och hÀnger samman med den ökade sjöfarten pÄ vattenvÀgarna och den viktiga trafiken pÄ Göta kanal samt Göta Àlv med TrollhÀtte kanal.

Utredningen har tagit del av det tidigare samordnade bevarande- initiativ som togs frĂ„n RAÄ, SFV och Sjöfartsverket kring ett system av sĂ„ kallade ”nationalarvsfyrar”, som ett komplement till dagens system av fyrar som skyddas genom beslut enligt FSBM33. Överlappet mellan dessa tvĂ„ bedömningssystem visade sig vara förhĂ„llandevis litet. Detta talar ytterligare för behovet av att se över situationen för fyrplatserna och de fyrar som kommer att avveck- las.

FrÄgan om ett sÀrskilt ansvarstagande frÄn de intresseföreningar och privata initiativ som tagits kring fyrarna och bevarandet av deras historia utgör ytterligare en frÄga att pröva dÄ det gÀller statens framtida roll i förvaltningen. Utredningen har bland annat tagit del av ett förslag frÄn privata intressenter om bildandet av en

33 Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.

160

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

nationell fyrstiftelse, dĂ€r ett mer omfattande bestĂ„nd av fyrar föreslĂ„s ingĂ„. MĂ„lsĂ€ttningen Ă€r att pĂ„ detta sĂ€tt bevara och under- hĂ„lla ett sĂ€rprĂ€glat kulturarv. En sĂ„dan lösning beskrivs ge förut- sĂ€ttningar för utveckling och tillgĂ€nglighet under former som inte alltid möjliggörs inom ramen för en statlig förvaltning. FrĂ„gan berör sĂ„vĂ€l framtida Ă€goförhĂ„llanden som tĂ€nkbara alternativa dispositionsformer. Utredningen har inte prövat förutsĂ€ttningarna för en mer eller mindre omfattande sĂ„dan ”privatiserad” förvaltning av kulturhistoriskt prioriterade fyrplatser och de kapitaliserings- alternativ, bland annat med inslag av sponsring, som en sĂ„dan lösning skulle innebĂ€ra.

Utredningen bedömer utifrÄn nuvarande situation att de prioriterade objekten ovan bör kvarstÄ i statlig Àgo. FrÄgan om former för ett ökat ansvarstagande frÄn det civila samhÀllet för- tjÀnar dock en nÀrmare diskussion och beredning.

4.2.10Kulturinstitutioner

Denna grupp fastigheter representeras av ett antal statliga kultur- institutioner och bör dÀrför kvarstÄ i statlig förvaltning. Bygg- naderna anvÀnds i de flesta fall i sina ursprungliga funktioner och visar pÄ 1800-talets stora investeringar i institutionell kultur och utbildning.

Operabyggnaden och Dramatiska teatern initierades med privata medel men överlĂ€mnades direkt efter fĂ€rdigstĂ€llandet till staten för fortsatt förvaltning. Även Sveriges största kultur- historiska museum, Nordiska museet, grundlades liksom Skansen pĂ„ privat initiativ av Artur Hazelius och drivs i stiftelseform sedan 1880. Tidens ledande arkitekter och konstnĂ€rer engagerade sig i de storslagna projekten.

Upphovsmannen till Prins Eugens Waldemarsudde, prins Eugen, hade tidigt tanken att visa sin privata konstsamling för en större allmÀnhet. AnlÀggningen med park och konstsamling donerades till svenska folket och ingÄr numera i myndigheten Nationalmuseum. Thielska Galleriet, uppfört av bankmannen Ernst Thiel, har likheter med Prins Eugens Waldemarsudde. BÄda bygg- naderna uppfördes med privata medel och av samma arkitekt, Ferdinand Boberg. Thielska Galleriet berÀttar dock mer om det stora kapital som byggdes upp i början av 1900-talet av enskilda personer och som tog en aktiv del i samhÀllets kulturliv. Galleriet

161

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

drivs av en stiftelse och kopplingen till staten Àr svagare. Thielska Galleriet bedöms inte behöva Àgas av staten av kulturhistoriska skÀl, men hör i likhet med de övriga stiftelseÀgda fastigheterna till de etablerade nationella kulturinstitutionerna.

Skoklosters slott hör till myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med stiftelsen Hallwylska museet. Slottet med inventarier inköptes av staten 1967, Àr numera ett statligt museum och föreslÄs av utredningen kvarstÄ i statlig Àgo.

Ytterligare fastigheter som staten bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt ansvar för av kulturhistoriska skÀl Àr Naturhistoriska riksmuseet, Sjöhistoriska museet, Nationalmuseum och Historiska museet.

Sjöhistoriska museet pĂ„ DjurgĂ„rden i Stockholm invigdes med donationsmedel i en nyritad byggnad 1938. Arkitekt var Ragnar Östberg. Samlingarna hade dessförinnan under lĂ„ng tid inrymts i olika provisoriska lokaler.

Förslag om en Àndrad förvaltning av Hallwylska museet fördes fram i 2012 Ärs budgetproposition, vilket föranledde riksdagen att besluta att fastigheten kunde överföras till berörd stiftelse.34 Fastig- heten ingÄr dÀrmed inte i utredningens urvalsram, men ingÄr verk- samhetsmÀssigt i myndigheten Livrustkammaren med Skoklosters slott och Stiftelsen Hallwylska museet.

Flera statliga museer Àr inrymda i byggnader som Àr skyddade som statliga byggnadsminnen men representerar i utredningens tematiska översikt de ursprungliga statliga verksamheterna. Det gÀller bland annat Arkitekturmuseet, Armémuseum, Livrustkam- maren och Musik- och teatermuseet.

4.2.11LÀromiljöer

Grunden för utbildningsvÀsendet lÄg inom klostren och kyrkans verksamheter, dÀr kyrkomiljöerna i StrÀngnÀs och de medeltida klostermiljöerna utgör exempel pÄ tidiga lÀromiljöer. Uppsala universitet inrÀttades tidigt som ett katolskt lÀrosÀte, Lunds universitet har sina rötter i det danska GrÄbrödraklostrets verksam- het och blev svenskt universitet efter freden i Roskilde.

Efterhand har den högre utbildningen tagits över av staten. Ett betydande antal kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter med kopp- ling till olika lÀromiljöer, som universitet och skolor, förvaltas inte lÀngre av staten, utan av kommuner, fastighetsbolag och stiftelser.

34 Prop. 2012/13:1, UO 2, s. 99.

162

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

Utredningens förslag pÄ lÄngsiktig statlig förvaltning avser de statliga byggnadsminnen som förvaltas av SFV och som ofta utgör universitetens huvudbyggnader med parkanlÀggningar i Uppsala, Lund och Göteborg.

De gamla gymnasierna fungerade som förberedelse för univer- siteten. De fanns i flera stÀder, som till exempel VÀxjö, StrÀngnÀs, Uppsala och VÀsterÄs. I dag finns bara nÄgra fÄ gymnasiebyggnader kvar i statligt Àgo, som Roggeborgen i StrÀngnÀs och Gamla gym- nasiet i Karlstad. Vikten av naturvetenskapliga Àmnen pÄ 1700-talet illustreras av det observatorium som uppfördes pÄ Gamla gym- nasiet.

Merparten fastigheter inom gruppen Àr hela miljöer med lÄng historisk kontinuitet och en sammansatt historia, vilket uppfyller flera av de urvalskriterier som Àr uppsatta. De fastigheter som utredningen bedömer lÄngsiktigt bör kvarstÄ i statlig Àgo av kultur- historiska skÀl Àr:

‱Kungliga Biblioteket och Bergianska trĂ€dgĂ„rden i Stockholm, AB

‱Carolina Rediviva, Gustavianum, Ecclesiastikum och Konsi- storiehuset i Uppsala, C

‱LinnĂ©trĂ€dgĂ„rden, LinnĂ©s Hammarby och Botaniska trĂ€dgĂ„rden i Uppsala, C

‱Universitetshuset och parken i Uppsala, C

‱Paulinska gĂ„rden, RektorsgĂ„rden, Malmenius malmgĂ„rd, Gamla biskopsgĂ„rden och Roggeborgen i StrĂ€ngnĂ€s, D

‱Universitetshuset, Botaniska trĂ€dgĂ„rden, Historiska museet, Palaestra et odium, Kungshuset/LundagĂ„rd, Archeologicum och Theologicum i Lund, M

‱Universitetshuset, Göteborg, O

‱Gamla gymnasiet i Karlstad, S

De fastigheter som inte föreslÄs Àgas av statens av kulturhistoriska skÀl Àr fastigheter som efter hand har kommit att ingÄ i univer- sitetsmiljöerna men har haft helt andra funktioner. Ekermanska byggnaden, Dekanhuset och Lorensbergsvillorna uppfördes som privatbostÀder och kom efter hand att ingÄ i respektive universitets bestÄnd. Gamla Skogsinstitutet i Stockholm Àr exempel pÄ ett

163

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

tidigt, privat, initiativ för att sprida kunskap inom skogshushÄll- ning. Dess historia Àr intressant men har inte en tydlig koppling till statens engagemang och ambition inom utbildningsvÀsendet (se följande avsnitt). Observatoriet i Saltsjöbaden initierades helt med privata medel, en donation av Wallenbergsstiftelsen pÄ 1930-talet. AnlÀggningen överlÀmnades som gÄva till Stockholms universitet och köptes senare in av Kungliga Byggnadsstyrelsen Är 1972. Observatoriet inne i Stockholm har en tydligare koppling till stats- makten dÄ Kungliga Vetenskapsakademien var initiativtagare, men fastigheten Àr inte i statlig Àgo.

Fastigheter som utredningen inte bedömer att staten ska ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för av kulturhistoriska skÀl:

‱Stockholms observatorium i Saltsjöbaden, Nacka, AB

‱Musikaliska akademien, Stockholm, AB

‱Ekermanska huset och Dekanhuset Oden i Uppsala, C

‱Thomanderska studenthemmet, Lund, M (oklart Ă€goför- hĂ„llande)

‱Lorensbergsvillorna, Göteborg, O

‱Skara veterinĂ€rinrĂ€ttning och prebendebostad, O

4.2.12Administration och förvaltning

Inom denna kategori finns fastigheter med anknytning till den verkstÀllande respektive dömande makten, vilka förvaltas av SFV. Fastigheter med anknytning till den lagstiftande makten förvaltas av Riksdagsförvaltningen. Fastigheternas bakgrund, historia och nyttjande varierar pÄtagligt. De spÀnner tidsmÀssigt i huvudsak frÄn 1600- till 1900-talet.

Statens administration och förvaltning bestÄr av lÀnsresidens, fastigheter för regeringen, statliga verk och myndigheter som dom- stolar, post- och tullvÀsen, fÀngelser m.m. Inom kategorin finns en koncentration av fastigheter i Stockholm, framför allt Gamla stan och city. HÀr finns sÄvÀl forna adelspalats som andra byggnader uppförda under 1600- och 1700-talet. Vissa byggdes för statliga myndigheter, som Södra Bancohuset, uppfört för det statliga bank- vÀsendet. Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg uppfördes under slutet av 1700-talet som kunglig bostad, men inköptes av

164

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

staten i början av 1900-talet och nyttjas sedan 1906 av Utrikes- departementet.

Byggnaden Rosenbad har blivit en vÀlkÀnd symbol för Sveriges regering. I sin helhet omfattar Regeringskansliet tolv departement fördelade över tio kvarter. Rosenbad stod klart 1902 och byggdes ursprungligen för helt andra ÀndamÄl, som banklokaler, kontor, butiker och restaurang. Successivt övertog staten hela byggnaden och kvarterets intilliggande bankhus. Innan Regeringskansliet etablerade sig i kvarteret Rosenbad fungerade det sÄ kallade Kansli- huset (tillhör numera riksdagen) vid Mynttorget i Gamla stan som Àmbetslokaler i flera hundra Är. Kungliga MajestÀtets kansli pÄbörjade en successiv utflyttning frÄn slottet till det dÄtida Kung- liga myntet, som blev kanslihus efter den stora slottsbranden 1697. Utrikesdepartementet flyttade 1906 frÄn det trÄngbodda Kansli- huset till det av kungamakten uppförda Arvfurstens palats. I mitten av 1960-talet pÄbörjades en utbyggnad av Regeringskansliet genom inköp av hela kvarter i Södra Klara för att ge plats för stats- förvaltningen och slippa trÄngboddheten i Gamla stan. Sedan 1990- talet finns hela Regeringskansliet i olika fastigheter i dessa kvarter samt i det tidigare Centralposthuset vid Vasagatan nÄgra kvarter lÀngre bort. Sagerska huset vid Strömgatan stod klart i sin nuvarande form 1901 som privatbostad. Ett mindre hus frÄn 1700- talet byggdes pÄ och fick en mer palatslik fasad. Staten förvÀrvade fastigheten som sedan 1995 utgör statsministerns officiella resi- dens.35

SÄ lÀnge staten behöver vissa skyddade fastigheter och bygg- nader för regeringens och Regeringskansliets verksamhet Àgs och förvaltas dessa av staten. Om detta behov inte lÀngre finns kan övervÀgas om fastigheterna bör överlÄtas till annan Àgare. SkÀl finns dÀrför ocksÄ att fortsatt förvalta donationen Harpsund i Flen, D.

Ett motsvarande resonemang som för regeringsbyggnaderna kan föras dÄ det gÀller landshövdingeresidensen, som representerar den statliga förvaltningen och styrningen i lÀnen. Den svenska lÀns- indelningen hÀrrör frÄn 1634 Ärs regeringsform. Efter förfiningar av indelningen fram till 1700-talets början var indelningen befÀst för landets södra del. Under 1700-talet justerades frÀmst indelningen av Norrland. Sedan 1810 har indelningen varit relativt stabil fram till vÄra dagar.

35 Regeringskansliet (2008). Regeringskansliet genom tiderna.

165

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

SÄ lÀnge residensen har kvar sin funktion som lÀnsresidens, bör de Àgas av staten. Om verksamheten upphör bör ett representativt urval sÀkras i statens Àgo. En rad utredningar har under senare Är behandlat frÄgan om en begrÀnsning av antalet lÀnsstyrelser i landet36, vilket innebÀr att den lÄngsiktiga statliga förvaltningen av en rad residens pÄ sikt kan komma att prövas. Redan i dag kan sÀgas att Kristianstads f d residens inte lÄngsiktigt behöver Àgas av staten av kulturhistoriska skÀl.

Som ett av de fĂ„ manifesta resultaten av det statliga handlings- programmet för arkitektur, form och design rustades och ny- inreddes alla residens 1990–2005 som ett uttryck för byggnadens dubbla representativitet – regionens kontakt med centralmakten och vice versa.

Vad gÀller statlig administration och förvaltning av post-, bank- och myntvÀsen, tull samt domstolsvÀsen och fÀngelser finns ett antal statligt förvaltade kulturfastigheter.

FÀngelsebyggandet under 1800-talet Àr ett av de riktigt stora statliga reform- och uppfostringsprojekten. De övriga stora statliga civila byggsatsningarna i industrialismens epok har i senare refor- mer fÄtt andra huvudmÀn Àn staten och ingÄr dÀrmed inte i nÄgon statlig portfölj (folkskolor, lÀroverk, sjukhus, hospital, sanatorier). Genom statens reform och byggande efter riksdagsbeslutet 1841 uppfördes 40 nya, mer humana fÀngelser. De flesta byggdes efter typritningar enligt dagcellsmodell, i regel med tre vÄningar celler kring en ljusgÄrd.

Under 1800-talet uppfördes ocksĂ„ fĂ€ngelser i militĂ€romrĂ„den, som Arresten pĂ„ Skeppsholmen. Utöver dessa â€Ă€ndamĂ„lsbygg- nader” inrĂ€ttades under 1800-talet fĂ€ngelser i Ă€ldre byggnader som Landskrona citadell och Svartsjö slott.

GÀvle lÀnsfÀngelse var ett av de första att tas i bruk av de mÄnga nya cellfÀngelserna. Det första fÀngelset lÄg i slottet och det nya lÀnsfÀngelset uppfördes pÄ en frÄn slottet avstyckad tomt i det stora centralt belÀgna statliga markomrÄdet. I lÀnsfÀngelset Àr Sveriges fÀngelsemuseum nu inrymt och en del Àr varsamt ombyggt för kulturverksamheter vilket gör tillgÀngligheten god.

BestÄndet övriga kulturhistoriskt skyddade fastigheter i statlig Àgo inom denna grupp speglar Ànnu inte pÄ ett mer medvetet sÀtt den statliga historien med avseende pÄ administration och förvalt- ning. Antalet byggnadsminnen Àr begrÀnsat och omfattar endast i

36 Se bl.a. SOU 2012:81, Statens regionala förvaltning – förslag till en angelĂ€gen reform.

166

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

liten omfattning den statliga förvaltningstradition som vuxit fram i modern tid. En stor del finns dock i de statliga fastighetsförval- tande bolagen och Àr skyddade genom KML. I det befintliga statliga bestÄndet bedömer utredningen att staten, utöver ovan angivna fastigheter och objekt, av kulturhistoriska skÀl bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för:

‱Dalarö tullhus/museum, Haninge, AB

‱Centralposthuset och Bancohusen, Stockholm, AB

‱Göta hovrĂ€tt, Jönköping, F

‱StrandridarebostĂ€llet i Ljugarn, Gotland, I

De fastigheter som staten inte bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgar- ansvar för av kulturhistoriska skÀl Àr:

‱Gamla skogsinstitutet, Stockholm, AB

‱Kungliga myntet, Stockholm, AB

‱Nummerlotteriet, Stockholm, AB

‱CellfĂ€ngelset i UmeĂ„, AC

‱Helgeandshuset, Gotland, I

‱F.d. lĂ€nsresidenset, Kristianstad, M

Riddarholmen i Stockholm

Holmen hette tidigare GrÄmunkeholmen, vilket anknöt till grÄ- munkarna, franciskanermunkarna. De anlade sitt kloster med kyrka och begravningsplats pÄ holmen pÄ 1200-talet och stannade fram till reformationen. Efter Gustav Vasas reformation upphörde klosterverksamheten, men stadens hospital och helgeandshus fanns kvar till mitten av 1500-talet. Kyrkan blev senare kunglig begrav- ningskyrka och kopplad till adelsÀtterna i riddarhuset. Kyrko- gÄrden fanns kvar till början av 1800-talet, markomrÄdet ingÄr nu i dagens Birger Jarls torg. Gustav Vasa uppförde en befÀstningsmur med försvarsverk pÄ öns vÀstra sida, varav delar Ànnu finns kvar.

I och med att kungamakten centraliserades till Stockholm inne- bar det ocksÄ att adeln i större utstrÀckning drog sig till staden. Under stormaktstiden hade kungen behov av adeln bÄde för krig- föring och i den statliga förvaltningen. BÄde för att belöna och

167

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

knyta adeln till sig donerade kronan tomter pĂ„ GrĂ„munkeholmen till adelsmĂ€n som försĂ„g huvudstaden med ”prydliga” stadspalats, ett led i byggandet av stormakten. FörĂ€ndringen av holmens karak- tĂ€r pĂ„börjades och den fick namnet Riddarholmen.

Det gamla slottet Tre Kronor brann ner 1697 och Wrangelska palatset pÄ Riddarholmen fungerade som reservslott under de 50 Är det tog att bygga upp det nya slottet. Flera av de omgivande palatsen, Àven i Gamla stan, togs sedan successivt i ansprÄk för kronans och statens förvaltning. MÄnga av byggnaderna har efter hand kommit att anvÀndas för centrala myndigheter och verk, med dominans av domstolar.

I dag Àger staten största delen av Riddarholmens byggnader och fastigheter. Dessa uppfyller, med fÄ undantag, alla vÀrderings- kriterier för att lÄngsiktigt ingÄ bland statligt Àgda kulturfastig- heter. Inom holmen finns Àven fornlÀmningar. Sammantaget Àr det av kulturhistoriska skÀl viktigt att bibehÄlla en samlad förvaltning av dessa miljöer inom staten.

Riksdagens byggnader

DĂ„ det gĂ€ller riksdagens byggnader finns endast i begrĂ€nsad utstrĂ€ckning faststĂ€llda skyddsföreskrifter, vilket sammanhĂ€nger med den diskussion som förts angĂ„ende regeringens föreskrifter och om de kan Ă€ga tillĂ€mpning för riksdagens förvaltning. En ansökan frĂ„n RiksantikvarieĂ€mbetet om att upphĂ€va besluten om byggnadsminnen bereds dĂ€rför f.n. inom Regeringskansliet. Riks- dagen Ă€ger i dag ett antal byggnader som Ă€r klassade som statliga byggnadsminnen i kvarteren Mercurius, Cephalus, Mars, Vulcanus och Neptunus i Gamla Stan, dĂ€rtill Villa Bonnier pĂ„ DjurgĂ„rden. Gamla Riksdagshuset pĂ„ Riddarholmen Ă€r uppfört pĂ„ GrĂ„brödra- klostrets mark, dĂ€r delar av klostret fortfarande finns bevarade i kĂ€llarvĂ„ningen. År 1834 blev det Riksens stĂ€nders hus dĂ€r prĂ€ste-, borgar- och bondestĂ€nderna höll till. Tidigare hade de olika stĂ„nden sammantrĂ€tt pĂ„ olika platser i gamla stan. TvĂ„kammarriks- dagen tillkom 1866 och byggdes om till riksdagshus. Ytterligare ett vĂ„ningsplan byggdes och Ă€ven det intilliggande Hebbeska huset kom att tillhöra riksdagen. Adeln hade sedan 1600-talet sina möten i Riddarhuset.

Det nya riksdagshuset pÄ Helgeandsholmen stod fÀrdigt 1911 och den gamla byggnaden anvÀndes dÀrefter som kontorslokaler

168

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

för olika statliga myndigheter. Det Östra Riksdagshuset uppfördes ursprungligen för riksdagen och det VĂ€stra Riksdagshuset för riks- banken. DĂ„ tvĂ„kammarriksdagen ersattes av enkammarriksdagen 1971 byggdes den tidigare banklokalen om för att inrymma den nya plenisalen. Sammanfattningsvis kan sĂ€gas att fastigheterna och dess byggnader speglar statens historia och utredningen har dĂ€rmed inte sett anledning att ifrĂ„gasĂ€tta att fastigheterna kvarstĂ„r i statlig Ă€go under riksdagens fortsatta förvaltning.

4.2.13Monument och statyer

I statens förvaltning finns en rad monument och statyer som speglar statens historia frÄn tidsperioden 1200-tal till sent 1800-tal. Monument och statyer har tillkommit för att manifestera kungliga personer eller företeelser i den svenska historien. De har ofta anknutit till viktiga historiska miljöer och platser. Statens initiativ har varit mycket skiftande. För Vasaminnena i Dalarna har staten aktivt och under olika perioder verkat för att de ska skyddas. Vasa- monumenten skildrar Gustav Vasas fÀrdvÀg genom Dalarna.

Mora stenar i Uppland var platsen för Sveakungarnas krönings- plats och -stenar, som sedan 1700-talet Àr ett monument, uppfört pÄ initiativ Gustav III.

Monument och historiska miljöer har varit viktiga platser för skapandet och uppvisandet av nationella symboler.

Staten har ocksÄ pÄtagit sig ett sÀrskilt förvaltningsansvar för vissa objekt Àven om de ofta saknar det skydd som förordningen om statliga byggnadsminnen innebÀr. Att vissa kungastatyer i Stockholm förvaltas av Statens fastighetsverk hÀrrör frÄn olika beslut av Kungl. Maj:t. Deras tillkomsthistoria visar pÄ skiftande bakgrundsmotiv och initiativtagare, ibland med insamlingar eller gÄvor som grundfinansiering. Obelisken pÄ Slottsbacken Àr ett monument över stadens borgerskap och deras vakthÄllning under ryska kriget.

ÄgoförhĂ„llandena för monument och statyer Ă€r komplicerade, ofta med statligt Ă€gda objekt pĂ„ ofri grund. Ett stort antal monu- ment eller statyer med anknytning till kungar eller krigshĂ€ndelser förvaltas av kommuner eller föreningar. En del monument och statyer ingĂ„r i eller finns i anslutning till andra statliga kultur- miljöer som beskrivs inom andra kategorier. En stor del av monu-

169

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

menten uppfyller vÀrderingskriterierna för att lÄngsiktigt Àgas som statliga kulturfastigheter.

Kulturhistoriska skÀl talar enligt utredningens bedömning för att staten Àven fortsÀttningsvis i tillÀmpliga delar tar Àgaransvar för:

‱Prins Gustafs monument pĂ„ Haga, Gustav II Adolfs staty, obelisken pĂ„ Slottsbacken, Karl XII:s staty, Karl XIII:s staty och Karl XIV Johans staty i Stockholm, AB

‱Mora stenar, Knivsta, C (bör avstyckas frĂ„n jordbruksmarken)

‱Brömsebromonumentet, TorsĂ„s, H

‱OrnĂ€sstugan, BorlĂ€nge, W

‱Rankhyttans trösklada, Falun, W

‱Vasamonumentet vid Utmeland, Mora, W

De fastigheter som staten inte bör ta ett fortsatt lÄngsiktigt Àgaransvar för av kulturhistoriska skÀl Àr:

‱Krogörnstenen, Vallentuna, AB (sten med modern inskription)

‱Kungsstugan i Åhus, Kristianstad, M (ofri grund)

‱Kvidingemonumentet, Åstorp, M (ofri grund)

‱John Ericssonmonumentet, Filipstad, S (ofri grund, mausoleum pĂ„ Östra kyrkogĂ„rden)

BetrÀffande Vasaminnet Isala kungslada med monument i Falun, W, finner utredningen att sÄvÀl mark som lada tillhör en samfÀllig- het och inte staten. I förvaltningshÀnseende innebÀr detta nÀrmast att överenskommelse fÄr trÀffas av staten rörande den fortsatta skötseln. Liknande förhÄllande gÀller obelisken pÄ Slottsbacken i Stockholm, som stÄr pÄ stadens mark.

4.3Kulturfastigheternas driftskostnader

Utredningen har i sin bedömningsmodell fÀst visst avseende ocksÄ vid ekonomiska aspekter pÄ kulturfastigheters drift, lÄngsiktiga underhÄll och de kostnader som kan berÀknas uppstÄ dÄ kultur- fastigheter ska utvecklas och tillgÀngliggöras som besöksmÄl eller pÄ annat sÀtt. Utredningens uppdrag har inte uttalat omfattat kost-

170

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

nadsaspekter pÄ urvalet till en portfölj statliga kulturfastigheter, direktiven har i ekonomiskt hÀnseende inriktats pÄ redovisningen av marknadsvÀrden för det bestÄnd som föreslÄs avyttras frÄn staten. Med tanke pÄ de viktiga kostnadsaspekterna i statens lÄng- siktiga förvaltning av kulturfastigheter, har utredningen ÀndÄ valt att beröra sÄdana kostnader för bestÄndet. En sÄdan inriktning av arbetet har ocksÄ fÄtt stöd av utredningens expertkommitté.

Utredningen begÀrde i början av 2013 in underlag frÄn berörda myndigheter avseende löpande driftskostnader, intÀkter och berÀk- nade investeringsbehov för de fastigheter/byggnader som ingick i urvalsramen.

Kostnader för drift omfattade sÄvÀl normala driftskostnader som de underhÄllskostnader, administrativa kostnader och försÀkrings- kostnader som kunde knytas till viss fastighet eller visst byggnads- minne. DÀrtill kom eventuella kostnader för myndigheternas fastighetsinvesteringar. De senare hanteras redovisningsmÀssigt pÄ olika sÀtt, beroende pÄ fastigheternas karaktÀr. För Statens fastig- hetsverks del sker en uppdelning, sÄ att hyresfastigheternas investe- ringar tillgÄngsförs och lÄnefinansieras vilket innebÀr avskrivningar samt finansiella kostnader, medan de sÄ kallade bidragsfastigheternas kostnader direktavskrivs. Statens fastighetsverks redovisning Àr skild mellan hyresfastigheter och bidragsfastigheter. Bidragsfastig- heter Àr fastigheter med hyresintÀkter som lÄngsiktigt inte kan tÀcka kostnaderna och finansieras huvudsakligen genom anslag.

Myndigheternas uppgifter visar att det bestÄnd kulturfastigheter som utredningen definierat i sin urvalsram för granskningen Ärligen representerar inemot 1,6 miljarder kronor i samlade kostnader och knappt 1,4 miljarder kronor i intÀkter. Underskotten inklusive till- kommande istÄndsÀttningskostnader motsvarar drygt 191 miljoner kronor per Är, sett i ett tioÄrigt framÄtblickande perspektiv. PÄ intÀktssidan bygger kalkylen pÄ de hyresintÀkter som för nÀr- varande kan överblickas. Det bokförda vÀrdet av dessa fastigheter utgjorde 2012 cirka 7,4 miljarder kronor.

171

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Tabell 4.2 Finansiella uppgifter för kulturfastigheter37 hos fastighetsförvaltande myndigheter. Avser löpande kostnader/intÀkter samt berÀknade istÄndsÀttningskostnader pÄ Ärsbasis. Tkr i 2012 Ärs kostnadsnivÄ

Förvaltande

Bokförda

Kost-

IntÀkter/Är

Över-/under-

Kommande

myndighet

vÀrden

nader/Ă„r i

i genom-

skott/Ă„r i

istÄndsÀtt-

 

 

genomsnitt

snitt

genomsnitt

ning/Ă„r38

Statens

 

 

 

 

 

fastighetsverk39

 

 

 

 

 

- Anslagsberoende

 

 

 

 

 

fastigheter40

630 832

481 343

140 809

-340 534

-

- SjÀlvbÀrande

 

 

 

 

 

fastigheter

6 190 286

883 547

1 072 901

+189 355

-

Fortifikationsverket

553 190

151 514

137 031

-14 483

15 14241

Riksantikvarie-

 

 

 

 

 

Ă€mbetet42

27 654

8 897

2 562

-6 335

-43

Trafikverket

0

82644

29645

-530

2 600

Sjöfartsverket

4 098

8 128

1 78446

-6 344

6 015

NaturvÄrdsverket

4 59047

2 14648

1 35449

-792

2 38850

Sveriges lantbruks-

-51

75752

79253

-54

-55

universitet

Totalt cirka56

7 410 650

1 537 158

1 357 529

-179 66357

26 145

37Avser enbart de fastigheter som ingÄr i utredningens urvalsram, se kap. 3.

38Avser genomsnittligt tillkommande istÄndsÀttningskostnader per Är under en tioÄrsperiod. Avvikelser i tidshorisont och sÀtt att berÀkna kan förekomma, se övriga noter.

39Underlag till utredningen i februari och juni 2013 för perioden 2005-2012. IstÄndsÀttnings- kostnader ingÄr i redovisade genomsnittliga kostnader per Är. AnslagsintÀkter ingÄr ej.

40Anslagsberoende fastigheter Àr de fastigheter som har ett berÀknat underskott varav mer- parten redan i dag Àr klassificerade som bidragsfastigheter.

41BerÀknat samlat framtida Ärligt underskott, ska inte adderas med föregÄende kolumn.

42För RAÄ anges vĂ€rden för de 61 fastigheter/objekt som redovisades i Kulturfastighets- utredningen 2009, upprĂ€knat enligt KPI till 2012 Ă„rs kostnadsnivĂ„. FastighetsbestĂ„ndet av- viker frĂ„n den nu aktuella urvalsramen, vilket utredningen bedömt saknar avgörande betydelse.

43Har ej angivits.

44Genomsnitt för senaste femÄrsperiod.

45Genomsnitt för senaste femÄrsperiod.

46Avser 2012.

47Avser bebyggelsen inom FÄrö Gotska sandön 1:1, övriga har bokförts till vÀrdet 0.

48Genomsnitt för senaste treÄrsperiod.

49Genomsnitt för senaste treÄrsperiod.

50Genomsnitt för kommande fyraÄrsperiod.

51Bokförda vÀrden 2012 ej angivna. Manuella uppgifter för tidigare Är indikerar ett bokfört vÀrde i storleksordningen 4,2 mnkr.

52Avser hela fastigheten, dock tillkommer okÀnd summa centrala kostnader som ej fördelats.

53Avser 2012.

54Ett mindre överskott uppkommer i redovisningen, dÄ saknas dock de centrala, ej fördelade kostnaderna i kalkylen.

55UnderhÄllsplan finns för kommande fyra Är, dock ej prissatt.

56Eftersom vissa uppgifter saknas utgör detta lÄgt skattade cirkavÀrden.

172

SOU 2013:55

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

Det statliga bestÄnd kulturfastigheter som granskats och som utredningen föreslÄr att staten lÄngsiktigt ska förvalta, av kultur- historiska eller andra sÀrskilda verksamhetsskÀl, motsvarar ett upp- skattat samlat Ärligt driftsunderskott pÄ drygt 125 miljoner kronor i 2012 Ärs kostnadslÀge. Merparten av dessa kostnader avser Statens fastighetsverks betydande bestÄnd av byggnadsminnen och kungs- gÄrdsmarker. De fastigheter som utredningen bedömer att staten kan avyttra representerar Ärliga driftsunderskott pÄ nÀrmare 66 miljoner kronor. I underskotten ingÄr av myndigheterna berÀknade Ärliga istÄndsÀttningskostnader utöver de normalt löpande drifts- kostnaderna och eventuella lÄnekostnader. Med istÄndsÀttnings- kostnader, ett begrepp anvÀndes i kompletteringen till Kultur- fastighetsutredningen 2010, menar Statens fastighetsverk ett objekt som ska bevaras för all framtid och dÀr det vid vissa tillfÀllen upp- stÄr omfattande underhÄllsÄtgÀrder som inte rÀknas till det akuta eller det planerade underhÄllet. IstÄndsÀttning uppstÄr dÀrför att byggnaderna eller anlÀggningarna ska behÄllas bortom den ekono- miska livslÀngden, vilket i en kommersiell fastighet motsvarar total- renovering.58

Tabell 4.3 Årliga underskott för de kulturfastigheter som utredningen föreslĂ„r ska kvarstĂ„ i statlig Ă€go respektive avyttras. Mnkr i 2012 Ă„rs kostnadsnivĂ„

Förvaltande myndighet

Under-/överskott

Underskott för

 

för fastigheter

fastigheter som

 

som föreslÄs kvar-

kan avyttras

 

stÄ i statlig Àgo

 

Statens fastighetsverk

 

 

- Anslagsberoende fastigheter

-294,2

-46,4

- SjÀlvbÀrande fastigheter

+203,2

-13,9

Fortifikationsverket

-15,1

-0,1

RiksantikvarieÀmbetet

-4,8

-1,6

Sjöfartsverket

-9,2

-3,2

Trafikverket

-2,4

-0,7

NaturvÄrdsverket

-3,2

-

Sveriges lantbruksuniversitet

-

-

 

 

 

Totalt

-125,7

-65,9

Anm. Se Àven föregÄende tabells noter.

57Totalsumman grundar sig Àven pÄ antagandet att SLU har vissa ej redovisade centrala kost- nader.

58Statens fastighetsverk. Underlag till utredningen juni 2013, se Àven Kulturfastighets- utredningens komplettering (2010), Kostnader och intÀkter för den statliga kulturhistoriska fastighetsportföljen, Del 1, s. 10 ff.

173

Förslag om ett framtida statligt bestÄnd av kulturfastigheter

SOU 2013:55

Mer omfattande kostnader för periodiskt Äterkommande istÄnd- sÀttningsÄtgÀrder som aktualiseras med lÄnga tidsintervall ingÄr dock inte i det underlag som utredningen erhÄllit, utan fÄr berÀknas i sÀrskild ordning. Exempel pÄ detta Àr ÄtgÀrder som avser Stock- holms slotts fasader och större infrastrukturÄtgÀrder kring till exempel kajanlÀggningar.

Tillkommande kostnader för tillgÀngliggörande, utveckling och information kring det förvaltade bestÄndet har i tidigare utred- ningar berÀknats uppgÄ till stora belopp, nÀrmast i samma storleks- ordning som det samlade löpande driftsunderskottet för de statliga kulturfastigheterna.59 Statens fastighetsverk, som har ett tydligt sÄdant uppdrag för sina fastigheter, har inkluderat denna typ av kostnader i de uppgifter som lÀmnats till den nu aktuella utred- ningen. SÄdana kostnader ingÄr för de anslagsberoende fastig- heterna, dvs. i huvudsak sÄ kallade bidragsfastigheter, enligt den ambitionsnivÄ som anslagen medgivit. Utredningen uppskattar efter kontakt med berörda myndigheter att sÄdana kostnader, beroende pÄ ambitionsnivÄ och tillgÀngliga kostnadsramar, kan komma att omfatta betydande belopp.

De underskott som utredningen berÀknar för fastigheter som staten kan avyttra, fördelar sig över en rad olika typer av objekt, till exempel inom fastighetsgrupperna gods och herrgÄrdar, kultur- institutioner samt lÀromiljöer. I det kvarvarande bestÄndet utgör frÀmst den kungliga dispositionsrÀtten, försvarsanlÀggningar samt slott och borgar sÀrskilt kostnadsdrivande objekt som represen- terar stora underskott för staten, sammantaget nÀra 240 miljoner kronor Ärligen.

Överföringarna av fastigheter till Statens fastighetsverk, eller den myndighet som kan komma att fĂ„ ansvar för statens försvars- fastigheter, representerar med utredningens förslag bokförda vĂ€rden pĂ„ cirka 580,8 miljoner kronor, i allt vĂ€sentligt frĂ„n Forti- fikationsverket och RiksantikvarieĂ€mbetet (se tabell 4.2). Före- slagna avyttringar frĂ„n staten motsvarar dĂ€rav bokförda vĂ€rden pĂ„ 2,8 miljoner kronor, vilket frĂ€mst avser RAÄs fastigheter och i mycket begrĂ€nsad omfattning nĂ„gra av Sjöfartsverkets fyrar. Sjö- fartsverket har dock en egen organisation för avyttring av fastig- heter, vilket berörs i ett senare avsnitt.

59 Se bl.a. SOU 2011:31, s. 209.

174

5Kulturfastigheter i annan förvaltning

I utredningens uppdrag ingÄr att inventera och lÀgga förslag om vilka kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som av kulturhistoriska eller andra skÀl inte behöver Àgas av staten, och som dÀrmed kan avyttras. I uppdraget ligger vidare att tillsammans med utredningen för omstrukturering av statens bestÄnd av försvarsfastigheter vÀrdera och redovisa vÀrderingen av de kulturfastigheter som bör sÀljas. I följande avsnitt redovisar utredningen sina bedömningar dÄ det gÀller lÀmpliga avyttringar, belyser de vÀrdemÀssiga förutsÀtt- ningarna samt diskuterar process och tidsplan för arbetet.

5.1Utredningens bedömningsgrunder för avyttring

En viktig och grundlĂ€ggande utgĂ„ngspunkt för utredningens arbete Ă€r att skyddet för kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter, vilket omfattar byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen, fornminnen, markomrĂ„den och andra kulturmiljöer, oavsett Ă€gandeform har ett starkt skydd genom den lagstiftning som utvecklats. Kulturminnes- lagen (KML) frĂ„n 1989, som frĂ„n 2014 Ă€ndras till kulturmiljölagen, utgör det centrala regelverket för kulturmiljöarbetet och slĂ„r redan inledningsvis fast att ”det Ă€r en nationell angelĂ€genhet att skydda och vĂ„rda vĂ„r kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla.”1 Skyddsformer för kulturhistoriskt vĂ€rdefull bebyggelse m.m. finns ocksĂ„ i annan lagstiftning inom miljö- och planomrĂ„det, vilket beskrivits i tidigare bakgrundsavsnitt. De avyttringar som föreslĂ„s förutsĂ€tts dock ske under sĂ„dana former att förutsĂ€ttningarna för fortsatt tillgĂ€nglighet och skydd kan upprĂ€tthĂ„llas pĂ„ en Ă€ndamĂ„ls- enlig nivĂ„ dĂ„ Ă€goförhĂ„llandena Ă€ndras. Det innebĂ€r att processen

1 Lag (1988:950) om kulturminnen m.m., frÄn 2014 benÀmnd kulturmiljölag.

175

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

för avyttringarna kan bli tidskrÀvande, vilket utredningen diskute- rar i kapitlets avslutande avsnitt.

Utredningen har i enlighet med direktiven utvecklat en bedöm- ningsmodell med utgÄngspunkt bland annat i den berÀttelsemodell som Kulturfastighetsutredningen tillÀmpade för statens kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter. Modellen beskrivs nÀrmare i kapitel 3. De kulturfastigheter som inte uppfyller utredningens kriterier och dÀrför inte ska ingÄ i den kulturhistoriska portföljen, ska enligt direktiven analyseras och hanteras utifrÄn sina individu- ella förutsÀttningar, vilket ocksÄ föreslogs i den offentliga utred- ning som sÄg över statens fastighetsförvaltning för ett par Är sedan. Det ska bland annat ske med utgÄngspunkt i statens tidigare Ätaganden som rör fastigheterna.2

I utredningens direktiv anges att det förutom kulturhistoriska skÀl kan finnas ytterligare utgÄngspunkter för att kulturfastigheter fortsatt bör förvaltas av staten genom att de bedöms ha ett sÀrskilt betydelsefullt symbolvÀrde eller har central betydelse för rikets sÀkerhet. Portföljen med kulturfastigheter kan dÀrmed utöver fastigheter och byggnader av stort kulturhistoriskt vÀrde komma att rymma fastigheter som kvalificerar för statlig myndighets- förvaltning av andra skÀl.

En fortsatt statlig förvaltning i myndighetsform av fastigheter inom utredningens urvalsram kan ocksÄ visa sig lÀmplig av rena verksamhetsskÀl, till exempel för att upprÀtthÄlla en effektiv och ÀndamÄlsenligt sammanhÄllen förvaltning av helhetsmiljöer, för byggnader som ligger i statligt förvaltade naturreservat eller av andra skÀl.

Utredningens förslag angÄende kulturhistoriska fastigheter och byggnader som kan avyttras frÄn staten bygger dÀrmed samman- taget pÄ:

‱bristande anknytning till berĂ€ttelsen om staten, dvs. hur staten organiserat och manifesterat sig genom historien,

‱avsaknad av tillrĂ€ckligt starka kulturhistoriska skĂ€l för fortsatt förvaltning,

‱brist pĂ„ anknytande och pĂ„tagliga symbolvĂ€rden,

‱att Ă€gandet i sig saknar betydelse för rikets sĂ€kerhet, eller

‱att andra verksamhetsskĂ€l saknas.

2 SOU 2011:31. Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst.

176

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

Ytterligare nÄgra förhÄllanden har betydelse dÄ det gÀller förutsÀtt- ningarna för avyttring av kulturfastigheter i statlig Àgo. Ett antal statliga byggnadsminnen samt fastigheter i myndigheternas Àgo utgör ursprungligen donationer till staten. Utredningen bedömer utifrÄn den dokumentation som varit tillgÀnglig att detta gÀller minst ett 35-tal registerfastigheter av dem som ingÄr i urvalsramen. Staten förvaltar vidare fastigheter och byggnader som utgör kunglig dispositionsrÀtt och dÀrmed inte berörs nÀrmare. Utred- ningen erfar att berörda myndigheter, till följd av den nu aktuella utredningens arbete, i betydande utstrÀckning kartlagt de varierade juridiska förutsÀttningar som kringgÀrdar donationsfastigheterna. Det gÀller Àven förutsÀttningarna för avyttring. I utredningens fastighetslista (bilaga 4) anges dÀrför sÀrskilt vilka fastigheter som utgör donationer till staten, i vissa fall kommenteras ocksÄ de sÀrskilda förutsÀttningar som rÄder i förslagsavsnittet.

Utredningen om en översyn av statens fastighetsförvaltning föreslog i sitt betĂ€nkande att de fastigheter som inte ska ingĂ„ i statens portfölj av vĂ€rdefulla kulturfastigheter, ska förvaltas av Statens fastighetsverk i avvaktan pĂ„ avyttring.3 Samma bedömning gör regeringen i direktiven till den nu aktuella utredningen, dĂ€r det anges att ”försĂ€ljning av fastigheter som det inte bedöms finnas skĂ€l för staten att behĂ„lla bör hanteras av Statens fastighetsverk”. En sĂ„dan ordning ligger ocksĂ„ i linje med regeringens sĂ€rskilda för- ordning om överlĂ„telse av statens fasta egendom, dĂ€r det anges att fastighetsförvaltande myndigheter kan uppdra Ă„t Statens fastighets- verk att genomföra mer omfattande överlĂ„telser.4

Utredningen finner ett sÄdant förfaringssÀtt ÀndamÄlsenligt men ser ocksÄ att det finns skÀl för att göra vissa undantag. De statliga myndigheter som normalt sjÀlva hanterar sina fastighetsfrÄgor och förfogar över kompetens och resurser att avyttra fastigheter upp till av regeringen angivna beloppsnivÄer, bör Àven fortsÀttningsvis kunna anförtros uppgiften. Myndigheterna kÀnner vÀl sina respek- tive bestÄnd och de sÀrskilda förhÄllanden som rÄder och tar i stor utstrÀckning fram kulturhistoriska underlag samt gör regelmÀssigt avstÀmningar med lÀnsstyrelserna och RiksantikvarieÀmbetet innan avyttring sker. Kunskaper om de sÀrskilda förhÄllanden som rÄder Àr ocksÄ av vÀrde inför en avyttring. Det kan till exempel innebÀra att initiativ tas till att kommunala detaljplaner utformas före avyttring, dÀr sÄdana planer saknas, vilket kan vara vÀrdefullt för att

3SOU 2010:92. En effektivare förvaltning av statens fastigheter.

4Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom, m.m., 6 §.

177

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

inrikta det framtida nyttjandet av fastigheterna pÄ lÀmpligt sÀtt. För andra myndigheter, frÀmst RiksantikvarieÀmbetet, Àr det lÀmpligt att som tidigare lÄta avyttringar ske genom samverkan med eller överföring till Statens fastighetsverk.

Det Ă€r av stor vikt att myndigheternas arbete med genomgĂ„ng av sina bestĂ„nd nu fortsĂ€tter och fördjupas. Inom staten finns utöver de byggnadsminnesklassade objekten Ă€ldre byggnadsbestĂ„nd av kulturhistoriskt intresse som ofta kan vara problematiska att vĂ„rda eller avyttra, till exempel av sĂ€kerhetsskĂ€l. Utredningen har inte haft möjlighet att pĂ„visa de ”luckor” som finns i fastighets- innehavet. Det Ă€r angelĂ€get att arbeta vidare med förvĂ€rv och skyddsbedömningar för att statens innehav av kulturfastigheter ska ge en mer rĂ€ttvisande bild av statens verksamhet och historia.

5.2Fastigheter som kan avyttras

Utredningen har i det tidigare förslagsavsnittet redovisat sina bedömningar dÄ det gÀller vilka fastigheter som bör kvarstÄ i statlig Àgo samt vilka fastigheter som kan eller bör avyttras. För en nÀrmare redovisning av de fastigheter som kan lÀmpa sig för avytt- ring hÀnvisas dÀrför till detta avsnitt. Det kan dock finnas skÀl att litet nÀrmare kommentera ocksÄ den samlade bilden dÄ det gÀller utredningens bedömningar och karaktÀren pÄ de fastigheter dÀr en fortsatt statlig förvaltning inte lÀngre bedöms som nödvÀndig. NedanstÄende tabell ger en summarisk och översiktlig redovisning av detta.

Utredningens förslag innebÀr en avyttring av statliga register- fastigheter som omfattar cirka en tredjedel av de i urvalsramen ingÄende fastigheterna. KaraktÀren pÄ dessa fastigheter varierar dock betydligt, dÀr Ätskilliga fastigheter utgörs av markarealer, i vissa fall mycket smÄ, i anslutning till eller helt fristÄende frÄn de sÀrskilt vÀrdefulla byggnadsminnen och andra objekt som staten fortsatt bör förvalta. De driftsunderskott som utredningen tidigare redovisat svarar proportionerligt i ungefÀr motsvarande grad mot förslagen om avyttring. Cirka tvÄ tredjedelar av underskotten berÀknas sÄledes kvarstÄ i det bestÄnd som fortsatt föreslÄs förval- tas av staten. DÀr Äterfinns de mest betydelsefulla och vÀlkÀnda objekten, som fastigheter inom den kungliga dispositionsrÀtten, Àldre borgar och försvarsanlÀggningar, slott, kungsgÄrdar, fyrar, vissa fornminnen och andra viktiga besöksmÄl.

178

SOU 2013:55 Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

Tabell 5.1

Statliga kulturfastigheter som utredningen bedömer kan avyttras

 

 

 

 

Förvaltande myndighet

Fastigheter som kan

DĂ€rav donations-

 

 

avyttras5

fastigheter

Statens fastighetsverk

49

1

 

Fortifikationsverket

6

-

 

RiksantikvarieÀmbetet

96

22

 

Sjöfartsverket

 

12

-

 

Trafikverket

 

2

-

 

NaturvÄrdsverket

-

-

 

Sv. lantbruksuniversitet

1

-

 

Riksdagen, KDF

 

-

-

 

Totalt

 

166

23

 

De fastigheter som utredningen bedömer kan avyttras utgörs i viss omfattning av donationsfastigheter. De villkor som i det enskilda fallet kan förknippas med en donation mÄste noga utredas för berörda fastigheter, vilket i vissa fall kan visa sig innebÀra svÄrig- heter att genomföra en planerad avyttring.

OcksĂ„ andra förhĂ„llanden kan tala för att en överföring eller avyttring av vissa fastigheter kan visa sig olĂ€mplig. För mĂ„nga fastigheter finns dock goda möjligheter att finna lĂ€mpliga lös- ningar. En rad av de fastigheter som utredningen föreslĂ„r kan avyttras kĂ€nnetecknas av att de ligger i anslutning till offentligt eller samhĂ€lleligt Ă€gd mark, ligger inom omrĂ„desskydd enligt miljö- balken eller pĂ„ annat sĂ€tt vĂ€l anknyter till en alternativ förvaltning utanför staten dĂ€r kulturmiljön och kulturhistoriska vĂ€rden vĂ€l tas tillvara. I den mĂ„n lösningar med en mer ”riktad” överföring eller avyttring visar sig omöjlig kan fortsatt statlig förvaltning Ă€ndĂ„ komma att framstĂ„ som lĂ€mplig, jĂ€mfört med avyttring pĂ„ öppna marknaden. Det kan i vissa fall ocksĂ„ vara möjligt att genom fastig- hetsbildning avyttra delar av de statliga kulturfastigheterna, om det visar sig lĂ€mpligt och inte inverkar pĂ„ en sammanhĂ„llen kultur- historisk miljö.

Utredningen har i sitt arbete med bedömning av fastigheterna inom urvalsramen inte haft möjlighet att fullt ut fördjupa kun- skaper och förhÄllanden som rör alla de enskilda registerfastigheter och skyddsvÀrda objekt som ingÄr. Det Àr dÀrför av stor vikt att en

5 Sju av dessa utgör endast del av fastighet och förutsÀttningarna för avyttring har inte nÀrmare undersökts av utredningen.

179

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

planerad avyttring sker pÄ sÄdant sÀtt att berörda miljöer och fastigheters sÀrdrag och förhÄllanden vid behov klargörs ytterligare. Med tanke pÄ att avyttringsprocessen kommer att ta lÄng tid, finns ocksÄ goda förutsÀttningar att fördjupa underlagsmaterialet hos de förvaltande myndigheterna. SjÀlva avyttringsprocessen och tids- planen för detta berörs nedan under avsnitt 5.4.

För nÄgra myndigheter som i dag förvaltar kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter/byggnader saknas i dag uttalad styrning (till exempel i instruktioner och regleringsbrev) och resurser (i termer av destinerade anslag eller avgifter) för den sÀrskilda förvaltning och det sÀrskilda hÀnsynstagande som kan behövas för sÄvÀl lag- och förordningsskyddade som övriga kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt. Att detta kan utgöra ett problem framkom vid det semi- narium som utredningen anordnade 2013 kring kulturfastigheter och deras förvaltning med berörda fastighetsförvaltande myndig- heter.6

För Trafikverket, en av de berörda myndigheterna, finns sedan 2006 ett regeringsuppdrag om skyndsam avveckling av byggnader som inte lĂ€ngre Ă€r nödvĂ€ndiga för att utveckla, driva och underhĂ„lla statens spĂ„ranlĂ€ggningar. Uppdrag att bevara och resurssĂ€tta det skyddsvĂ€rda kulturarvet eller de objekt som av fastighetstekniska skĂ€l inte kan eller bör avyttras saknas dock. Liknande förhĂ„llanden gĂ€ller för Sjöfartsverket, dĂ€r avyttring av fyrar som utgör bygg- nadsminnen kan visa sig svĂ„ra att genomföra om driftskostnaderna för vĂ„rd och underhĂ„ll Ă€r höga. Samtidigt saknas anslagsmedel och andra resurser för fyrar som tas ur drift och inte lĂ€ngre behövs för den nautiska verksamheten. Även inom Fortifikationsverkets bestĂ„nd kan liknande problem finnas, till exempel inom övnings- fĂ€lten. DĂ€r Ă€r avyttring sĂ€llan möjlig för de byggnader som berörs.

Former för förvaltning och skydd bör fortsatt diskuteras med lÀnsstyrelserna och RiksantikvarieÀmbetet, som ansvariga myndig- heter, i samband med förÀndrade förhÄllanden. De skyddade stat- liga fastigheterna har vid avyttring till annan Àgare sitt skydd kvar som enskilt byggnadsminne genom kulturminneslagen.

Ur statens perspektiv Àr det viktigt att Àven beakta de lÄngsik- tiga ekonomiska effekter som avyttringar kan leda till med av- seende pÄ de bidrag som staten avsÀtter. Bidrag till kulturmiljövÄrd fördelas av RiksantikvarieÀmbetet till lÀnsstyrelserna som pÄ dele- gation beslutar om bidrag till fastighetsÀgare. Enligt bidrags-

6 Utredningens seminarium kring kulturfastigheter 16 maj 2013, med deltagande frÄn de myndigheter som förvaltar statliga byggnadsminnen och andra kulturfastigheter.

180

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

förordningen kan bidrag lÀmnas till kulturhistoriskt motiverade kostnader, bland annat vid vÄrd av byggnadsminnen och kultur- reservat samt andra vÀrdefulla kulturmiljöer som har sÀrskild betydelse för förstÄelsen av historiska sammanhang eller som har sÀrskild lokal eller regional betydelse. Minskade underskott genom avyttringar frÄn det statligt Àgda bestÄndet kulturfastigheter kan dÀrmed pÄ sikt leda till ökade krav pÄ staten inom ramen för bidragssystemen.7

Myndigheterna övervÀger ibland rivning som ett alternativ dÄ byggnader inte kan avyttras och saknar vÀrde i verksamheten. Ett byggnadsminnesbeslut eller annan form av planskydd kan dock innebÀra att detta inte Àr lÀmpligt eller möjligt, vilket sÀtter fokus pÄ frÄgan om uppdrag och resurser att vÄrda och underhÄlla objekten.

Diskussionen om statliga avyttringar relaterar ocksÄ till olika aktörer i det civila samhÀllet, dÀr intressen i ökad utstrÀckning visats för att mer aktivt delta i förvaltningen av statens kulturfastig- heter. Utredningen bedömer det som vÀrdefullt att sÄdana intres- sen kan tas tillvara, bÄde genom det engagemang det representerar och de alternativa finansieringsformer som kan göras möjliga. Utredningen har ocksÄ kontaktats av en rad företrÀdare för sÄdana intressen, vilket framgÄr av förteckningen över samrÄdsaktiviteter i bilaga 3.

Det samlade statliga avyttringsarbetet kommer att strÀcka sig över en lÄng tidsperiod. Utredningen föreslÄr ocksÄ att vissa kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt av tekniska orsaker eller sÀrskilda verksamhetsskÀl bör kunna kvarstÄ i myndighetsförvaltning utan- för Statens fastighetsverk. Det vÀcker frÄgan om behovet av kom- plettering av regeringens styrning och ÀndamÄlen för myndig- heternas resurser. Det kan till exempel gÀlla grÀnsytorna mellan kulturhistoriskt och miljöbetingat omrÄdesskydd, försvarsanlÀgg- ningar, broar, byggnation och anlÀggningar inom jÀrnvÀgsfastig- heter, kanalomrÄden eller fyrar.

7 RiksantikvarieĂ€mbetet (2012). Anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövĂ„rd – en handbok för lĂ€nsstyrelsens handlĂ€ggning. Handbok 2012-06-28, Dnr. 342-2104-2007. SjĂ€lva anslaget regleras i detta sammanhang frĂ€mst genom förordningen (2010:1121) om bidrag till förvalt- ning av vĂ€rdefulla kulturmiljöer.

181

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

5.3Ekonomiska aspekter

En central frĂ„ga vid bedömningen av om staten ska avyttra vissa fastigheter gĂ€ller fastigheternas lĂ„ngsiktiga driftsekonomi samt det vĂ€rde fastigheterna betingar pĂ„ marknaden. VĂ€rderingsfrĂ„gor tas upp i utredningens direktiv, dĂ€r det anges att en opartisk vĂ€rdering ska genomföras av de kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter som av kulturhistoriska eller andra skĂ€l inte behöver Ă€gas av staten. VĂ€rde- ringen ska genomföras i nĂ€ra samarbete med utredningen om om- strukturering av statens bestĂ„nd av försvarsfastigheter, S 2012:01. Uppdraget formuleras Ă€ven kortfattat sĂ„ att utredaren ”tillsammans med utredaren för omstrukturering av statens bestĂ„nd av försvars- fastigheter /ska/ vĂ€rdera och redovisa vĂ€rderingen av de kultur- fastigheterna som bör sĂ€ljas”. Detta bedöms i första hand beröra tillĂ€mpliga delar av Fortifikationsverkets byggnadsminnesklassade byggnader och anknytande markomrĂ„den.

Det anges vidare i direktiven att överföringen av fastigheter mellan myndigheter sker till bokfört vÀrde medan försÀljning till andra juridiska personer ska ske pÄ marknadsmÀssiga villkor. För- sÀljningen av fastigheter bör enligt direktiven hanteras av Statens fastighetsverk.

Det finns ingen given metodik för att vÀrdera statliga fastig- heter, frÄgans komplexitet har bland annat berörts av senare Ärs utredningar som rört den statliga fastighetsförvaltningen.8 Upp- giften att vÀrdera de fastigheter som bör avyttras utvecklas inte nÀrmare i de nu aktuella kommittédirektiven. Utredningen bedömer att syftet med en vÀrdering frÀmst Àr att ge regeringen en upp- fattning om storleksordningen pÄ de intÀkter en försÀljning kan ge. Ett vÀrderingsunderlag kan ocksÄ ge anvisning om skillnader i vÀrden mellan olika typer av fastigheter och mellan olika objekt av samma typ inför en föreslagen avyttring.

Inom försvarsomrÄdet berörs Fortifikationsverkets 1 500 juri- diska fastigheter med 6 000 byggnader och anknytande mark- omrÄden av de bÄda nu aktuella utredningarna. Av dessa fastigheter finns statlig byggnadsminnesklassning för ett trettiotal objekt med totalt cirka 300 skyddade byggnader, vilket utgör den samarbetsyta dÀr utredningarna om försvarets fastigheter och om de kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheterna ska samverka.

Utredningen tolkade direktiven sÄ att vÀrderingsarbetet skulle omfatta alla kulturfastigheter som föreslÄs avyttras inom sÄvÀl för-

8 SOU 2010:92 och SOU 2011:31.

182

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

svarsomrÄdet som inom övriga omrÄden. VÀrdering behövde dock inte ske för sÄdan avyttring som sker frÄn en myndighet till en annan, sÄvitt inte den ena myndigheten Àr ett affÀrsverk dÀr fastig- heterna behöver marknadsvÀrderas.

Utredningen har diskuterat vÀrderingsfrÄgor med Försvars- fastighetsutredningen, tidigare utredningar, Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, ytterligare berörda myndigheter samt fri- stÄende vÀrderingsexpertis. En rad vÀrdefulla utgÄngspunkter för vÀrderingsarbetet har pÄ sÄ sÀtt kunnat faststÀllas.

Olika vÀrderingsmetoder och kombinationer av dessa kan anvÀndas, avgörande Àr att vÀrderingen ska avse marknadsvÀrden, som speglar skillnaden mellan förvÀntade lÄngsiktiga intÀkter och kostnader i en (lokal) marknadssituation, dvs. storleken pÄ ett för- vÀntat överskott i en hyresverksamhet. Vid en uttömmande mark- nadsvÀrdering behöver vissa ingÄngsvÀrden/antaganden dÀrför fast- stÀllas inför vÀrderingen. Det kan bland annat gÀlla planerad hyres- modell, förvÀntanseffekter kring det lÄngsiktiga intresset för att hyra de aktuella fastigheterna och bidragsmöjligheter för framtida underhÄll av de aktuella byggnadsminnena.

VÀrdering Àr fÀrskvara och bör dÀrför frÀmst ske i anslutning till en faktisk avyttring. Det hindrar inte att vissa vÀrderingsinsatser kan göras Àven i ett tidigare skede, för att ge en allmÀn uppfattning om avyttringsobjektens möjliga vÀrde pÄ marknaden. Omsorg om statens medel innebÀr dock att mer omfattande och kostnads- krÀvande vÀrderingar fÄr anstÄ tills faktisk avyttring Àr i sikte. Staten förfogar i slutÀndan ocksÄ sjÀlvt över viktiga parametrar som i hög grad avgör marknadsvÀrdet pÄ avyttringsobjekt. Hit hör till exempel krav och restriktioner kopplade till den enskilda fastig- heten (formulerade i beslut enligt FSBM) eller möjligheter att söka och erhÄlla statliga bidrag för vÄrd och utveckling av sÄdana fastig- heter. Andra förhÄllanden av betydelse gÀller, som tidigare nÀmnts, förvÀntanseffekter och vilken hyresmodell som bör tillÀmpas för fastigheten i frÄga.

Myndigheternas egen kapacitet att genomföra eller upphandla fastighetsvÀrdering varierar. Flera av myndigheterna har om- fattande egna erfarenheter frÄn förvÀrv och avyttring av fastigheter, vilket dÄ Àven inbegriper vÀrderingsmoment.

Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket har till följd av sin omfattande fastighetsverksamhet var och en de resurser och det kunnande som krÀvs för avyttringsprocessen med kravstÀllande och tolkning av vÀrderingsarbetet, vilket oftast sker genom upphand-

183

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

ling av extern expertis. I samband med Kulturfastighetsutredningen för ett par Är sedan lÀt Statens fastighetsverk genomföra vÀrdering av bland annat kulturhistoriskt vÀrdefulla hyresfastigheter pÄ objektsnivÄ. VÀrderingen gav stöd för att byggnadsminnesklassade kulturfastigheter traditionellt uppvisar lÄga marknadsvÀrden, mÀtt som skillnader mellan förvÀntade intÀkter och kostnader, dvs. över- skott i hyresverksamheten.

Även Trafikverket upphandlar normalt fastighetsvĂ€rdering frĂ„n extern expertis, huvudsakligen genom egna ramavtal, inför avytt- ringar eller förhandlingar med fastighetsĂ€gare. LantmĂ€teriet utför i regel dessa vĂ€rderingar, ibland med kompletterande konsultstöd. Trafikverkets byggnader kan genom sin belĂ€genhet i regel inte anvĂ€ndas för boende, vilket Ă€r viktigt att ange som förutsĂ€ttning inför vĂ€rderingsarbetet, sĂ„ att inte marknadsvĂ€rden överskattas. FörfaringssĂ€ttet vid vĂ€rdering och försĂ€ljning inom detta omrĂ„de beskrivs översiktligt i en handbok frĂ„n tidigare Banverket.9

Vid utredningens genomgÄng av aktuella kulturhistoriskt skyddsvÀrda objekt och markomrÄden, framkommer att de mer sÀllan anknyter till det juridiska fastighetsbegreppet, vilket kompli- cerar förutsÀttningarna för vÀrdering, överföring och annan avytt- ring. Bland annat pÄverkas till vilka kostnader och med vilken precision arbetet kan genomföras.

Förutom de tidigare nĂ€mnda myndigheterna har Ă€ven Sjöfarts- verket egen kompetens att hantera avyttring av fastigheter och byggnader. En del överföringar sker till Fortifikationsverket, sĂ€r- skilt pĂ„ de fyrplatser dĂ€r de bĂ„da myndigheterna har anlĂ€ggningar i nĂ€ra anslutning till varandra. VĂ€rderingsexperter upphandlas successivt och i den utstrĂ€ckning som de vĂ€rdemĂ€ssigt kan moti- veras. Åtskilliga fyrar stĂ„r pĂ„ ofri grund och större resurser lĂ€ggs inte pĂ„ fördjupad vĂ€rdering dĂ„ det gĂ€ller enskilda objekt med lĂ„ga eller negativa vĂ€rden. MarknadsvĂ€rderingen kan ibland göras av fastighetsmĂ€klare, som ofta har en god uppfattning av prisbilden pĂ„ orten, som ett alternativ till sedvanliga vĂ€rderingsinstitut.

9 Banverket (2009). ÖverlĂ„telse av statens fasta egendom – Banverkets tillĂ€mpning av förord- ning 1996:1190. Dnr F09-7055/FA20.

184

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

5.3.1Utredningens val av ekonomisk vÀrderingsmodell

VÀrderingsarbete kan utföras pÄ olika sÀtt med avseende pÄ metoder och grad av fördjupning. Utredningen har utifrÄn de kon- takter och diskussioner som förevarit utformat vÀrderings- underlaget för kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter pÄ följande sÀtt.

Fortifikationsverkets kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter vÀrderades i samarbete med Fortifikationsverket och Försvars- fastighetsutredningen enligt en modell som överenskommits för det totala bestÄndet försvarsfastigheter. Det innebar en upphandlad vÀrdering i Fortifikationsverkets regi, dÀr vÀrderingen skedde pÄ mer aggregerad nivÄ och för samtliga förvaltningsobjekt. Bland dessa ingick de byggnadsminnesklassade objekten i sina naturliga sammanhang, vilket alltsÄ innebar att dessa endast undantagsvis kunde sÀrskiljas vÀrdemÀssigt. Ur utredningens synvinkel innebar det ingen olÀgenhet, eftersom bedömningen av lÀmplig framtida förvaltning bland annat utgick frÄn att en sammanhÄllen och mer aggregerad förvaltning av naturligt sammanhörande fastighets- bestÄnd var rationell och önskvÀrd.

VĂ€rdebilden för övriga fastigheter inom urvalsramen som utredningen bedömde kunde avyttras belystes i första hand för att visa den variationsbredd som kan förvĂ€ntas. Ett antal ”typfastig- heter” som speglade vĂ€rdet för fastigheter inom olika teman identi- fierades, till exempel betrĂ€ffande fyrar och kronogĂ„rdar. Statens fastighetsverk tog med stöd av extern vĂ€rderingsexpertis fram erforderliga berĂ€kningar för vissa av utredningens föreslagna avyttringsobjekt och angav bedömda marknadsvĂ€rden.

MarknadsvÀrde definierades som det mest sannolika priset vid en försÀljning pÄ en fri och öppen fastighetsmarknad vid ett visst givet tillfÀlle, dÀr objektet bjudits ut till försÀljning pÄ sedvanligt sÀtt och med normal exponeringstid. VÀrdet identifieras genom sammanvÀgning av s.k. ortsprismetod, som Àr en analys av genom- förda jÀmförbara förvÀrv, och en marknadsanpassad avkastnings- metod, som Àr en nuvÀrdesberÀkning av sannolika framtida ekono- miska utfall.10 Av naturliga skÀl lades huvudvikt vid den senare metoden, eftersom de aktuella objekten var förhÄllandevis unika i sitt slag. Ortsprismetoden gav i huvudsak bakgrundsinformation om den allmÀnna fastighetsmarknaden pÄ berörda orter med indi- kationer dÄ det gÀllde prisnivÄer och avkastningskrav. Marknads-

10 Se Àven SOU 2011:31, dÀr motsvarande metodik anvÀnts.

185

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

vÀrdesberÀkningarna avsÄg den samlade förvaltningsenheten och gjordes i ett tioÄrigt perspektiv, dÀr framtida driftnetton diskonte- rats till ett nuvÀrde.11

VÀrderingsarbetet resulterade sÄledes inte i en vÀrdering av samtliga enskilda fastigheter som utredningen bedömde kunde avyttras. En sÄdan vÀrdering hade blivit mycket kostsam för staten och hade knappats rymts inom utredningens tidsramar. UtgÄngs- punkten var i stÀllet att pÄ en mer generell nivÄ spegla och diskutera ekonomiska vÀrden för olika typer av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter. Detta bedömdes av utredningen och dess expertgrupp utgöra en bra grund för en senare och mer noggrann vÀrdering. En sÄdan vÀrdering bör ske dÄ beslut fattats om avyttring av utpekade fastigheter. Avyttringarna mÄste dÄ ske planlagt och under en anpassad tidsperiod. Först dÄ blir en vÀrdering mer rÀttvisande och kan beakta de skilda förutsÀttningar som vid en given avyttrings- tidpunkt pÄverkar en fastighets vÀrde.

5.3.2Kulturfastigheternas marknadsvÀrden

Den marknadsvÀrdering som genomfördes av Fortifikationsverkets fastighetsbestÄnd redovisas aggregerat inom ramen för Försvars- fastighetsutredningens betÀnkande.12 De kulturfastigheter inom försvarsfastighetsomrÄdet som ingÄr i vÀrderingarna kan, som nÀmnts ovan, inte annat Àn undantagsvis identifieras pÄ objektsnivÄ, eftersom de bÄda utredningarnas utgÄngspunkt bland annat varit principen om sammanhÄllen förvaltning i rationella och naturliga förvaltningsenheter. Det innebÀr sÄledes att det inte bedömdes som ÀndamÄlsenligt att marknadsvÀrdera enskilda fastigheter eller grupper av byggnader som beslutats utgöra byggnadsminnen, efter- som de inte föreslÄs brytas loss ur sitt kulturhistoriska och verk- samhetsmÀssiga sammanhang. VÀrderingen utgÄr i stÀllet frÄn ett hundratal större förvaltningsomrÄden, dÀr bland annat kultur- historiskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader ingÄr.

MarknadsvÀrden för de typfastigheter som marknadsvÀrderats inom ramen för Statens fastighetsverks arbete, framgÄr av nedan- stÄende tabell. DÀr framgÄr den variationsvidd som utredningen med stöd av SFV bedömer kan illustrera marknadsvÀrden för olika typer av kulturfastigheter som utredningen nu föreslÄr kan avytt-

11Statens fastighetsverk (2012). FörfrÄgningsunderlag, definitioner och vÀrderingsmetoder.

12SOU 2013:61.

186

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

ras. DÄ det gÀller fyrar och fyrplatser har ocksÄ aktuella uppgifter frÄn Sjöfartsverkets genomförda avyttringar tillförts underlaget.

Tabell 5.2 Exempel pÄ marknadsvÀrden för vissa typer av kulturfastigheter

Typobjekt

MarknadsvÀrden (Mnkr)

Gods, herrgÄrdar och bruk

10–390

KungsgÄrdar och bostÀllen

14–66

Statlig förvaltning

13–228

LÀromiljöer

8–54

Försvarsfastigheter

0–39

Fyrplatser

0–5

 

 

KungsgĂ„rdar, gods och herrgĂ„rdar omfattar i regel Ă€ven betydande markinnehav, vilket ger förhĂ„llandevis höga marknadsvĂ€rden. SjĂ€lva bebyggelsen ger inte sĂ€llan ett negativt ekonomiskt netto, men sammantaget ger egendomarna ofta ekonomiska överskott. Även om bedömningen vilar pĂ„ ett litet antal vĂ€rderade objekt, ger exemplen indikation pĂ„ betydande spridning i förvĂ€ntade mark- nadsvĂ€rden. Fastigheter som rymmer kulturhistoriskt vĂ€rdefulla statliga förvaltningsbyggnader kan ge höga marknadsvĂ€rden efter- som de ocksĂ„ Ă€r centralt belĂ€gna i stadskĂ€rnorna. Det finns dock undantag, vilket kan bero pĂ„ utsatta lĂ€gen invid trafikleder. Lik- nande resonemang kan föras kring det fĂ„tal lĂ€romiljöer som kan bli aktuella för avyttring pĂ„ universitetsorterna.

Fyrar och fyrplatser utgör mycket speciella fastigheter, dÀr efterfrÄgan kan vara svÄr att bedöma. De avyttringsobjekt som vÀrderats har funnits i ett intervall som legat relativt lÄgt. Bidra- gande Àr bland annat de begrÀnsningar som kan finnas i nyttjandet, tids- och lokalmÀssigt, samt de höga drifts- och underhÄllskost- nader som utsatta lÀgen ofta genererar. De exempel pÄ försvars- fastigheter som bedöms kunna avyttras varierar betydligt i upp- skattade marknadsvÀrden. Vissa objekt har bedömts helt sakna vÀrde, medan andra kan generera betydande belopp. AnlÀgg- ningarna förknippas inte sÀllan med underhÄllskostnader som över- stiger de möjliga intÀkterna.

187

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

5.4Process och tidsplan

Inför en avyttring pÄ marknaden ska marknadsvÀrdet pÄ en fastig- het bestÀmmas genom en sÀrskild vÀrdering, vilket anges i den för- ordning som gÀller överlÄtelse av statens fasta egendom.13 DÀr regleras ocksÄ att statliga myndigheter har skyldighet att samrÄda med andra myndigheter inför en försÀljning. Det gÀller till exempel om det kan antas att en annan myndighet kan behöva fastigheten för sin verksamhet eller att den behövs för de intressen som den myndigheten ska bevaka. SÀrskilt anges att det ska ske inför försÀlj- ning av bostadsfastigheter som har ett kulturhistoriskt vÀrde, dÀr samrÄd ska ske med RiksantikvarieÀmbetet och berörd lÀns- styrelse.14

Budgetlagens regel om försĂ€ljning av fast egendom till en kom- mun för samhĂ€llsbyggnadsĂ€ndamĂ„l kompletteras i förordningen av en angivelse om att fastighetsförvaltande myndigheter ska med- verka till att planeringen av statens lĂ„ngsiktiga behov av mark och lokaler samordnas med den kommunala översiktsplaneringen. Det ska ske i ett sĂ„ tidigt stadium av planeringen att avvĂ€gningen av den framtida markdispositionen i huvudsak Ă€r klarlagd och en princip- överenskommelse Ă€r trĂ€ffad mellan parterna, ”nĂ€r en kommuns önskemĂ„l om förvĂ€rv av en viss fast egendom aktualiseras”, Det anges ocksĂ„ att nĂ€r en kommun inom överskĂ„dlig tid kan komma att behöva en fastighet för samhĂ€llsbyggnadsĂ€ndamĂ„l och staten bedöms kunna avstĂ„ frĂ„n den, ska den fastighetsförvaltande myndigheten se till att en framtida överlĂ„telse inte försvĂ„ras. Om en överlĂ„telse blir aktuell utan att kommunens behov har klarlagts ska myndigheten undersöka detta behov.15

Flera av de kulturfastigheter som ingÄtt i urvalsramen har visat sig bestÄ av statligt Àgda eller förvaltade byggnader och objekt pÄ ofri grund. SÄdan lös egendom som stÄr till regeringens disposition omfattas ocksÄ av budgetlagens regler om försÀljning av fast egendom.16

Regelverket kring statens avyttringar har utretts med anled- ningen av den nyligen gjorda översynen av statens fastighetsförvalt- ning. Utredningen hÀnvisar till det sÀrskilda betÀnkande som dÄ lÀmnades, dÀr det mer i detalj framgÄr hur en process med för-

13Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom, m.m., 7 §.

14Ibid., 9 §.

15Ibid., 10 §.

16Budgetlag (2011:203), 8 kap. 5 §.

188

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

sÀljning av fastigheter kan utformas.17 En tillkommande aspekt Àr de bestÀmmelser som finns i FSBM, som nÀrmare anger förutsÀtt- ningar vid överlÄtelser av statliga byggnadsminnen till annan, bland annat att det inte fÄr ske om det finns risk för att överlÄtelsen kan leda till att det kulturhistoriska vÀrdet minskar.18

DÄ det gÀller den nu aktuella utredningens förslag om möjlig överföring eller avyttring av kulturfastigheter, finns utöver sed- vanliga regler sammanfattningsvis en rad ytterligare förhÄllanden att beakta, som gÀller

‱sĂ€rskilda förutsĂ€ttningar som Ă€r knutna till fastigheterna,

‱eventuella donationsförhĂ„llanden och sĂ€rskilda villkor,

‱förutsĂ€ttningar för fortsatt tillgĂ€ngliggörande,

‱anknytning till omgivande fastigheter och Ă€gande,

‱fortsatt underhĂ„ll och vĂ„rd fram till eventuell avyttring,

‱lĂ€mplig tidsplan för avyttringar.

En rad sĂ€rskilda förutsĂ€ttningar pĂ„verkar om fastigheter lĂ€mpar sig för avyttring. Exempel pĂ„ detta Ă€r trafikfastigheter som ofta rym- mer byggnader som inte lĂ€mpar sig för ny verksamhet pĂ„ grund av höga bullernivĂ„er eller föroreningar. Vissa försvarsfastigheter rym- mer ocksĂ„ en problematik som pĂ„verkar förutsĂ€ttningarna för avyttring. Exempel pĂ„ detta gĂ€ller kustartilleripjĂ€ser eller mot- svarande, dĂ€r kretsen möjliga Ă€gare Ă€r begrĂ€nsad. Äldre byggnads- minnesmĂ€rkta försvarsobjekt som rymmer sĂ„dana mer eller mindre funktionsdugliga pjĂ€ser innebĂ€r normalt att Ă€gande och vapenlicens av pjĂ€serna sker genom Statens försvarshistoriska museer. FörsĂ€lj- ning pĂ„ öppna marknaden lĂ„ter sig först ske om pjĂ€serna demonte- rats, vilket representerar betydande kostnader. Demontering inne- bĂ€r ocksĂ„ att staten behöver ta ny stĂ€llning till det gĂ€llande antik- variska skyddet. MilitĂ€ra övningsomrĂ„den kan ofta inte nyttjas för andra Ă€ndamĂ„l förrĂ€n erforderlig marksanering skett. Ett eventuellt beslut om överlĂ€mnade av sĂ„dana olika typer av markomrĂ„den mĂ„ste dĂ€rför föregĂ„s av en omsorgsfull riskanalys. SĂ€kerhetskrav kan försvĂ„ra avyttring av militĂ€ra anlĂ€ggningar, ruiner och brist-

17SOU 2010:92, s. 99 ff.

18FSMB, 8–9 §§, frĂ„n och med 2014 finns motsvarande bestĂ€mmelser i förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen, 9–10 §§.

189

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

SOU 2013:55

fÀlligt underhÄllna byggnader, Àven om det handlar om mer över- blickbara och begrÀnsade fysiska risker.

I vissa fall kan ny fastighetsbildning skapa förutsÀttningar för att delar av en statlig fastighet kan avyttras. Fastighetsbildning Àr dock inte alltid möjlig, till exempel i anslutning till jÀrnvÀgens ban- omrÄden, och Àr ocksÄ förknippad med kostnader.

Fastigheter som en gÄng donerats till staten kan ha sÀrskilda villkor inskrivna i gÄvobreven. Det kan gÀlla dispositionsrÀtt frÄn de tidigare Àgarna, vÀgrÀttigheter eller andra förhÄllanden som sam- manhÀnger med fastighetens vÄrd. En del av urvalets kulturfastig- heter utgör donationer, dÀr bakomliggande förhÄllanden kan behöva utredas ytterligare §inför eventuella avyttringar.

TillgÀngliggörande av de statliga kulturfastigheterna kan ske pÄ olika sÀtt och med olika ambitionsnivÄer. Det behöver inte alltid innebÀra att allmÀnheten ska kunna besöka byggnader och anlÀgg- ningar, dokumentation och modern teknik kan skapa nya förut- sÀttningar. Vissa objekt ligger sÄ otillgÀngligt till att de helt saknar förutsÀttningar att bli fysiska besöksmÄl. I den sammanlagda avvÀg- ningen av vilka fastigheter som staten lÄngsiktigt bör förvalta har utredningen dÀrför ocksÄ beaktat förutsÀttningarna för tillgÀnglig- görande. Det kan i enskilda fall innebÀra att vissa objekt prioriterats för en statlig fastighetsportfölj, medan andra föreslÄs avyttras. SvÄrigheter att tillgÀngliggöra kan ocksÄ sammanhÀnga med objek- tets lÄngsiktiga driftsekonomi, exempelvis kan otillgÀngliga och utsatta byggnader, som vissa fyrar, visa sig mer kostsamma att underhÄlla Àn andra.

Regelverket kring avyttring av fastigheter ger vissa möjligheter att överföra mark och byggnader till anknytande kommuner och andra markÀgare. Olika typer av förtur kan innebÀra att fastig- heterna pÄ ett förutsÀgbart sÀtt tas om hand av nya Àgare, vilket kan leda till lÀmpliga lÄngsiktiga ansvarstaganden utanför staten. Lag- stiftningen innebÀr dock ett skydd som följer med fastigheten oavsett Àgare, vilket tillsammans med en effektiv tillsyn kan ge det skydd som erfordras.

Avyttringsbeslut, till exempel att fastigheten förs upp pÄ en avvecklingsplan, fÄr inte innebÀra eftersatt underhÄll. Regelverket förutsÀtter att den ansvariga myndigheten upprÀtthÄller lÀmpliga vÄrdinsatser under hela processen, fram till dess en kulturfastighet bytt Àgare. Det kan vara sÀrskilt svÄrt att motivera för de myndig- heter som saknar anvisade uppgifter och resurser dÄ det gÀller att ta hand om fastigheter och byggnader som inte lÀngre behövs i verk-

190

SOU 2013:55

Kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som kan förvaltas av andra huvudmÀn

samheten. En tydligare styrning av myndigheterna i detta avseende Àr dÀrför önskvÀrd, vilket utredningen Äterkommer till i ett senare avsnitt av betÀnkandet.

Tidsplanen för avyttringar ser olika ut för olika objekt. Varje enskild kulturfastighet som ska avyttras förutsÀtter en individuell bedömning dÀr möjliga intressenter, marknadssituation, lÄngsiktig driftsekonomi, fortsatt skyddsbehov och framtida nyttjandemöjlig- heter mÄste bedömas. För vissa av objekten finns sannolikt mycket fÄ potentiella intressenter som önskar och har ekonomiska och verksamhetsmÀssiga förutsÀttningar att ta över Àgaransvaret. Det kan dÄ visa sig att en avyttringsprocess tar mycket lÄng tid.

191

6 Fortsatta förvaltningsfrÄgor

6.1Det offentliga Ă„tagandet

Utredningens bedömning: Staten bör formulera en uttalad strategi för sin fastighetsförvaltning och de uttryck den bör ta inom det kulturhistoriska omrÄdet.

Staten anger ramar för det offentliga Ă„tagandet inom kulturmiljö- omrĂ„det genom att definiera mĂ„l, utveckla Ă€ndamĂ„lsenlig reglering och tillhandahĂ„lla erforderliga resurser för bidrag, stöd och det övergripande arbetet. Kulturmiljöarbetets framtidsfrĂ„gor tas upp i propositionen Kulturmiljöns mĂ„ngfald. Grunden för kultur- politiken Ă€r kulturens egenvĂ€rde, men kulturarvet ger ocksĂ„ ”per- spektiv pĂ„ samhĂ€llet och dess utveckling och berikar mĂ€nniskors liv. Kulturarvet tillhör alla och bör ses som en kraft i samhĂ€llet som kan bidra till utveckling och förnyelse”.1 Kulturhistoriskt vĂ€rde handlar bland annat om möjligheterna att fĂ„ kunskaper men ocksĂ„ en förstĂ„else för kulturhistoriska skeenden och företeelser, se sam- manhang och livsvillkor som prĂ€glat olika samhĂ€llsgrupper, mĂ€n och kvinnor, ungdomar och Ă€ldre. Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att skapa förutsĂ€ttningar för att kulturmiljöarbetet förnyas och utvecklas, att öppna för nya samverkansformer dĂ€r ideellt och professionellt kan mötas.2

Staten kan sÀgas ta ett ansvar för helhetsperspektivet genom att ge förutsÀttningar för att det samlade kulturarvet ska bibehÄllas och utvecklas, inte förfaras och eroderas. Det sker genom etablering av ett skyddande regelverk, uppgiftsfördelning till sak- och tillsyns- ansvariga myndigheter och genom att skapa förutsÀttningar för olika aktörers möjlighet att vÄrda och utveckla kulturarvet. InrÀt- tandet av ett stödjande bidragssystem parallellt med regelverket

1Prop. 2012/13:96, Kulturmiljöns mĂ„ngfald, s. 33–34.

2Ibid.

193

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

utgör en viktig del i detta. Att skapa helhetsperspektiv innebÀr ocksÄ att tydliggöra roller. Staten tar sjÀlvt ett betydande ansvar för sin egen del i det gemensamma kulturarvet. Medverkan sker i arbetet med att ta fram analyser av samhÀllet och de samhÀlleliga processerna över tid och att lyfta fram och belysa historien och olika aktörers betydelse i den utveckling som skett. Statens egen historia med över tiden skiftande uppgifter och institutionella manifestation finns dÀr med som en betydelsefull del. Det innebÀr ocksÄ att utveckla det pedagogiska arbetet och berÀttelserna kring historiska hÀndelser och geografiska platser med anknytning till fastigheter som belyser samhÀllets utveckling och statens roll. DÀr- med underlÀttas samhÀllsmedborgarnas tillgÄng till den egna histo- rien, som kan diskuteras och tolkas utifrÄn dÄtid, nutid och fram- tid.

Den statliga förvaltningspolitiken diskuteras utifrĂ„n grund- lĂ€ggande och mer bestĂ„ende vĂ€rdegrunder kring demokrati och öppenhet, rĂ€ttssĂ€kerhet och god hushĂ„llning med samhĂ€llets resur- ser. Förvaltningspolitiken utvecklas och förĂ€ndras i en miljö som kĂ€nnetecknas av globalisering, kompetenshöjning, demografiska förĂ€ndringar och nya utmaningar med klimatförĂ€ndring och snabb teknikutveckling. Fler utförare av offentligt finansierade tjĂ€nster ökar kraven pĂ„ hĂ„llbara regelverk och effektiv tillsyn. Ökad sam- ordning och utvecklat samarbete efterstrĂ€vas, sĂ„vĂ€l mellan myndig- heter som med kommuner, företag och andra aktörer.3 Innovation och entreprenörskap uppmuntras. Regeringen konstaterar i sin senaste förvaltningspolitiska proposition att staten inte ska ta en aktiv roll inom de omrĂ„den dĂ€r fungerande marknader finns. Privata företag och statliga myndigheter konkurrerar inte pĂ„ lika villkor. Det konstateras att statliga myndigheters nĂ€rvaro pĂ„ mark- nader i mĂ„nga fall fungerar hĂ€mmande för marknaders expansion och utveckling.4

En följd av den omfattande fastighetsreformen pÄ 1990-talet Àr att statliga fastighetsbolag och andra aktörer i betydande utstrÀck- ning förvaltar det statligt byggda kulturarvet. RelationsÀndringen med Svenska kyrkan vid sekelskiftet innebar ocksÄ en stor förÀnd- ring, dÀr det direkta ansvaret för landets kyrkobyggnader inte lÀngre ligger inom staten. Statens kvarvarande Ätaganden inom fastighetsomrÄdet har dÀrefter diskuterats inom en rad utredningar. Statens fastighetsverks Kulturfastighetsutredning pekade pÄ att det

3Regeringskansliet (2012). En statsförvaltning i förnyelse.

4Prop. 2009/10:175. Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillvÀxt, s. 62.

194

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

kvarstÄende statliga förvaltningsuppdraget för kulturfastigheter tydligare borde relateras till samhÀllsnyttan.5 Det kan bland annat ske genom samverkan med olika aktörer för att utveckla besöks- mÄl, skapa nya arbetstillfÀllen och generera skatteintÀkter. De resultatkrav som kan stÀllas upp för hur samhÀllsnyttan kan ut- formas borde enligt Kulturfastighetsutredningen utredas vidare.

Figur 2 Fastighetsförvaltning som en process med flera ingÄende variabler kring anskaffning, förvaltning och avyttring av fastigheter i samspel med nyttjare och förvaltningsaktörer

Staten har i sin förvaltning ocksÄ ansvar för att utveckla det urval kulturfastigheter som staten Àger och förvaltar, föra dialog med omvÀrlden, följa upp och utvÀrdera de förÀndringar som sker. Det statliga bestÄndet utgör en bas för forskningen liksom för andra brukare, i vissa fall genom att byggnadsminnen och andra objekt upplÄts pÄ arrendebasis över lÀngre tid. BestÄndet utgör en naturlig bas för nationellt och internationellt erfarenhetsutbyte, samverkan

5 Statens fastighetsverk (2009). Kulturfastighetsutredningen, del 1, s. 5.

195

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

med lokala företag och andra aktörer, ideella krafter, skolor och enskilda. Kulturmiljöerna kan nyttjas som ÄskÄdningsexempel i diskussion av aktuella frÄgor kring miljö, energi, hÄllbar utveckling, regional tillvÀxt, byggenskap och hantverk. Kulturfastigheterna utgör i sig en kunskapsbank och en bas för lÀrandet.

Riktlinjerna för den statliga fastighetsförvaltningen utreddes inom ramen för Utredningen om en översyn av Statens fastighets- förvaltning. Enligt utredningen bygger dagens fastighetsförvaltning pÄ ett antal vÀl fungerande grundprinciper, bland annat att förvalt- ning och brukande ska sÀrskiljas och att staten sÄ lÄngt möjligt ska samordna det Àgande som sker i myndighetsform.6 Det har i Utredningen om en översyn av förordningarna om statens fastighetsförvaltning ocksÄ konstaterats att den nuvarande förvaltningsförordningen bara innehÄller ett fÄtal bestÀmmelser som rör den löpande förvaltningen.7 Det efterlystes bland annat att förvaltningsuppdragen i framtiden skulle följas av krav pÄ att hÄlla aktuella förteckningar liksom att ta fram konkreta och lÄngsiktiga planer för drift och underhÄll av fastigheterna. Den nu aktuella utredningen bedömer pÄ motsvarande sÀtt att det skulle innebÀra fördelar att införa en sÄdan reglering.

En rad frÄgor kring den statliga fastighetsförvaltningen möter sÄledes kulturpolitiska ambitioner och utgÄngspunkter. Samman- taget finns dÀrför goda skÀl att staten formulerar en uttalad strategi för sin fastighetsförvaltning och de uttryck den bör ta inom det kulturhistoriska omrÄdet.

6SOU 2011:31, s. 177 ff.

7SOU 2010:92, s. 93 ff.

196

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

6.2HĂ„llbar statlig fastighetsförvaltning – att hĂ„lla samman eller samverka

Utredningens bedömning: Principen om sammanhÄllen för- valtning talar för att kulturhistoriska objekt ska förvaltas i sitt sammanhang och inte onödigtvis splittras upp mellan olika för- valtare.

Kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader och anlÀggningar med högt teknikinnehÄll, sÀrskilt om de behövs i pÄgÄende verksam- het, bör kunna kvarstÄ hos nuvarande förvaltande myndighet.

Förvaltningen av det statliga kulturarvet skulle vinna pÄ ökad myndighetssamverkan, t.ex. genom att stÀrka det befintliga Sam- verkansforum.

Utredningens direktiv anger att förslag ska lĂ€ggas om en samlad förvaltning vid Statens fastighetsverk av det kulturhistoriskt vĂ€rde- fulla kulturarv som fortsatt bedöms passa för statlig förvaltning. Utredningens förslag tar ocksĂ„ i betydande utstrĂ€ckning sin utgĂ„ngspunkt i detta. Förvaltningen berör och har ocksĂ„ att ta hĂ€n- syn till flera olika samhĂ€llsomrĂ„den med politiska mĂ„l och lagstift- ning, de kulturhistoriska vĂ€rdena har skapats i sina sammanhang, med olika ursprung i mĂ€nniskors verksamheter. Dagens syn pĂ„ det skyddsvĂ€rda kulturarvet och kulturmiljön innebĂ€r dĂ€rför ett i vissa avseenden förĂ€ndrat förhĂ„llningssĂ€tt. Vi har gĂ„tt frĂ„n en mer ”objektinriktad” syn mot en ökad betoning av helheter och sam- manhang, som pĂ„ ett pedagogiskt sĂ€tt kan underlĂ€tta förstĂ„elsen av historiska och samhĂ€lleliga förhĂ„llanden och utvecklingsprocesser.

Det kan innebÀra att vissa kulturhistoriskt intressanta fastig- heter och byggnader fortsatt bör förvaltas i dessa sammanhang, snarare Àn att delas upp mellan olika Àgare/förvaltare. Det kan till exempel beröra förvaltningen av en rad byggnadsminnen inom försvars- och trafikomrÄdet, liksom dÄ det gÀller skyddsvÀrda bygg- nader som ingÄr i naturreservat och andra former av skyddad miljö. UtgÄngspunkter mÄste vara att ocksÄ skapa förutsÀttningar för rat- ionalitet och ekonomi i förvaltningen. FrÄgan har tidigare berörts i kapitel 4.

Kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader och anlÀggningar med komplicerad konstruktion och högt teknikinnehÄll, sÀrskilt dÀr objektet ingÄr i och behövs för pÄgÄende verksamhet/drift, bör kunna kvarstÄ i nuvarande myndighets förvaltning, snarare Àn att

197

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

föras till sÀrskild fastighetsförvaltande myndighet. Exempel finns inom trafikomrÄdet, som broar, kanal- och slussomrÄden samt jÀrn- vÀgsobjekt. Det kan Àven gÀlla försvarsanlÀggningar av sÀkerhets- och sekretesskÀl. Ett alternativt val Àr att flytta förvaltningsansvaret och att genom överenskommelser mellan myndigheter söka sÀkra kompetens i drift och underhÄll. Med tanke pÄ den omfattande kompetens som kan krÀvas för detta kan det dock vara tveksamt ur effektivitetssynpunkt. En sÀrskild aspekt i detta sammanhang gÀller det kulturhistoriska vÀrdet av att byggnadsminnet/objektet ingÄr i en fortsatt aktiv verksamhet, ett levande kulturarv.

En sÀrskild problematik kan ligga i statens förvaltning av sÄdana fastigheter och objekt som berörda myndigheter inte sjÀlva Àger. Under utredningsarbetet uppmÀrksammades att myndigheter i vissa fall förvaltade anlÀggningar eller byggnader pÄ ofri grund, lik- som att förvaltning i vissa fall skedde för annan myndighets rÀk- ning. Under sÄdana förhÄllanden kan svÄrigheter uppstÄ dÄ det gÀller den lÄngsiktiga planeringen för nyttjande, investeringsbehov och ekonomisering. Utredningens mer principiella utgÄngspunkt Àr hÀr att staten inte bör förvalta fastigheter, byggnader eller andra objekt som inte Àr i statlig Àgo. Den inbördes fördelning av förvalt- ningsansvaret som kan komma att ske mellan olika myndigheter kan dock frÀmst ses som en intern organisationsfrÄga för staten och bör bedömas utifrÄn behoven av att tillgodose kompetens och verksamhet. En sÄdan inbördes ansvarsfördelning krÀver dock tydlighet genom att sÀrskilda överenskommelser eller uppdrag tecknas avseende ekonomiska och andra förutsÀttningar.

6.2.1Samverkansformer

SamhÀllets utveckling stÀller ökade krav pÄ samverkan mellan myndigheter. Det kan ocksÄ aktualisera intressekonflikter i för- hÄllande till andra krav och andra regelverk. Myndighetssamverkan kring kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter och byggnader kan motiveras av verksamhets- eller kompetensskÀl, under övergÄngs- skeden (bland annat i samband med avyttring), i samband med till- syn eller dÄ det gÀller att utveckla rationella upphandlingsrutiner för underhÄll, drift och utveckling av objekten. Samverkan kan ocksÄ bli aktuell med externa aktörer. Exempel pÄ det sistnÀmnda Àr de önskemÄl om övertagande av fyrar som framförts. Samverkan kan vara nödvÀndig, utgöra positiva alternativ till byte av Àgande

198

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

och förvaltarskap, men kan ocksÄ skapa otydlighet kring ansvarig- het och lÄngsiktighet för de objekt det gÀller.

Ett uttryck för det behov som finns av erfarenhetsutbyte och kvalitetsarbete Àr det Samverkansforum för statliga byggherrar och förvaltare, som tillkom 2001. Bakgrunden Àr att regeringen 1999 via miljödepartementet gav dÄvarande Banverket, Statens fastighets- verk, Fortifikationsverket, Luftfartsverket och dÄvarande VÀg- verket i uppdrag att bilda ett kvalitetsrÄd för statliga byggherrar och förvaltare. Samverkansforums syfte Àr att utveckla byggherre- och förvaltarrollen genom förbÀttrad samverkan inom de statliga verksamheterna. Nuvarande deltagare Àr Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, RiksantikvarieÀmbetet, NaturvÄrdsverket, Riksdagsförvaltningen, Sjöfartsverket, Specialfastigheter och Svenska KraftnÀt, medan Trafikverket inte lÀngre deltar i arbetet. Medverkan Àr öppen för byggande och förvaltande statliga myndigheter och bolag. Samverkansforums aktuella strategiplan lyfter fram ett starkt kansli som plattform för utveckling och effektivisering genom nÀt- verkande, kompetensutbyte och gemensamma lösningar. Represen- tanter för de ingÄende organisationernas ledningar konstituerar styrgrupp för Samverkansforum, vars arbetssÀtt prÀglas av helhets- syn och samverkan.8

Samverkansforum fyller en viktig funktion som enligt utred- ningens bedömning kan utvecklas ytterligare och ges ökad bety- delse dÄ det gÀller statens kulturhistoriska förvaltningsuppgifter.

6.2.2Delaktighet och nyttjande

FrÄgan om tillgÀnglighet och utveckling av objekten som besöks- mÄl Àr positiv och ligger som en komponent i utredningens urvals- metodik. En sÄdan mÄlsÀttning kan sÀkert ocksÄ skapa vissa problem i förvaltningen av kulturarvet, ökad tillgÀnglighet kan ge slitage och krav pÄ sÀkerhet och service som medför ökade under- hÄllskostnader. Ett kulturarv som nyttjas i pÄgÄende verksamheter, gÀrna med anknytning till fastighetens ursprungliga ÀndamÄl, kan inte heller alltid förenas med god tillgÀnglighet för allmÀnheten. Exempel pÄ detta finns dÄ det gÀller de byggnadsminnen som för- hyrs av Försvarsmakten.

Statens fastighetsverk lÀgger i sin förvaltning stor vikt vid en aktiv brukardialog, dÀr hyresgÀster och arrendatorer aktivt med-

8 www.samverkansforum.nu

199

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

verkar i den planering som sker kring underhÄll och utveckling av fastigheterna. MÄnga av fastigheterna Àr anpassade för verksam- heternas speciella krav, vilket förutsÀtter sÄdana strategiska sam- arbeten utifrÄn fastigheternas förutsÀttningar och kÀnnedom om kundernas behov. Verksamheten pÄ respektive besöksmÄl drivs av hyresgÀster men myndigheten har en aktivt samverkande roll. Finan- sieringen kan ofta utvecklas och sÀkras mer lÄngsiktigt genom sam- verkansavtal och gemensamma projekt med kommuner och andra aktörer. Exempel pÄ detta Àr samverkansavtal med tillhörande utvecklingsplaner för nÄgra av de största besöksmÄlen, som Bohus fÀstning, Kalmar slott, Borgholms slott och Huseby bruk. Lokalt förutsÀtts en politisk enighet och uppslutning kring utvecklingen. Erfarenheterna visar att besökssiffror och intÀkter som en följd av detta kan öka pÄtagligt, dÀr lÀngre samarbetsavtal ger stabilitet och stÀrker verksamheten. Samverkan och samfinansiering kan se olika ut, det Àr sÀllan enkelt att fÄ samverkan i form av ekonomiska resurser. SFV ser bland annat som sin roll, i enlighet med mÄl- formuleringarna i styrdokumenten, att stötta hyresgÀsterna med nÀtverksbyggande, genom att skapa engagemang hos offentliga aktörer m.fl. Sammantaget förvaltar SFV för nÀrvarande ett hundratal besöksmÄl.9

Samverkan kan avse myndigheter och ökade kontakter med andra institutioner lokalt och regionalt som kan bidra, till exempel universitet och högskolor, museer och skolor. Kulturmiljöerna kan utgöra en tillgÄng i skolornas undervisning och Àven utgöra en del i ett kunskapscentrum med vidare innebörd.

6.3VerksamhetsmÀssiga förutsÀttningar och förÀndringar

Utredningens bedömning: Myndighetsstyrningen bör ut- vecklas dÄ det gÀller det kulturhistoriska ansvarstagandet och anvisning av lÀmpliga resurser för ett sÄdant ansvar hos frÀmst Sjöfartsverket och Trafikverket.

9 Statens fastighetsverk (2013). Underlag till utredningen, juni 2013.

200

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

Kulturarvet bidrar till samhÀllsnyttan. Det gemensamma anvÀn- dandet sÀkerstÀlls av det offentliga genom incitamentsstrukturer som lagstiftning och bidragsgivning. SamhÀllsnyttan kan Àven sÀkerstÀllas genom Àgande och förvaltning.

RiksantikvarieÀmbetet har i en utvÀrdering i anslutning till miljömÄlsarbete, kulturmiljö och kulturhistoriska vÀrden bland annat berört utgÄngspunkter för en hÄllbar kulturmiljö. Förutom att lyfta fram grundlÀggande vÀrden i arbetet betonas vikten av hel- hetstÀnkande och helhetsperspektiv. Kulturmiljön och kultur- historiska vÀrden ska bevaras och brukas sÄ att den historiska och humanistiska dimensionen tydliggörs och bidrar till en god livs- miljö. I detta ligger att vÀrna och utveckla den historiska mÄng- falden, liksom landskapets kulturmiljökvalitet. Den antropogena pÄverkan mÄste ocksÄ nedbringas till nivÄer som gör att det fysiska kulturarvet inte vittrar bort.10

Det senare kan komma i konflikt med och mÄste balanseras mot önskemÄlet om tillgÀngliggörande. Det relaterar ocksÄ till de resursmÀssiga förutsÀttningar som förvaltningen medges. Utred- ningen har i sina urvalskriterier kring de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheterna och byggnaderna lyft fram ekonomi och förutsÀtt- ningar för en lÄngsiktigt hÄllbar förvaltning. De blir betydelsefulla vid sidan av mer traditionella kulturhistoriska utgÄngspunkter och förutsÀttningarna för tillgÀngliggörande av objekten som ska kvar- stÄ i statlig Àgo.

Statens ansvar gÀller ocksÄ att upprÀtthÄlla ett ÀndamÄlsenligt regelverk och utöva tillsyn till skydd för hela det samlade nationella kulturarvet. Staten kan inte sjÀlv ta hela det ansvar som förvaltning och utveckling innebÀr, utan kompletteras som fastighetsÀgare av andra aktörer. Det gÀller ocksÄ ansvaret för den del av kulturarvet som berÀttar statens egen historia. DÀrmed stÀlls sÀrskilda krav pÄ en rÄdgivnings- och tillsynsverksamhet inom den statliga myndig- hetsorganisationen och den kommunala planeringen.

Utredningen har inte nÄgot uttalat uppdrag att nÀrmare bedöma ÀndamÄlsenligheten med dagens regelverk och styrning för skydd och förvaltning av kulturfastigheter. Utredningen Àr enligt direk- tiven dock oförhindrad att kommentera dessa frÄgor och lÀmna förslag pÄ hur förbÀttringar kan Ästadkommas. Synpunkterna kan

10 RiksantikvarieÀmbetet (1999). Kulturarvet och miljön. Redovisning av Riksantikvarie- Àmbetets regeringsuppdrag Ku98/1908/Ka med anledning av propositionen Svenska miljö- mÄl (1997/98:145), s. 30.

201

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

ses som ett ytterligare underlag inför utvecklingen av en framtida strategi för statens fastighetsförvaltning.

SamhÀllets syn pÄ vad som avses med kulturhistoriska vÀrden har förÀndrats frÄn ett fokus pÄ enstaka byggnader och monument mot en mer samlad syn pÄ landskapets alla vÀrden. Kulturhistoriskt vÀrde lÄter sig inte enkelt avgrÀnsas eller delas upp i de delar som gÀller det byggda kulturarvet och de delar som frÀmst avser kultur- och naturmiljön i övrigt. MÄlsÀttningen bör dÀrför vara att pÄ sikt skapa förutsÀttningar för ett mer samordnat system för skydd, bevarande och utveckling av kultur- och naturmiljöer som bedöms som sÀrskilt vÀrdefulla.

Byggnadsminnesförklaring sker med stöd av tvĂ„ parallella regel- verk, dĂ€r kulturhistoriska vĂ€rden i enskild Ă€go sĂ€kras genom kultur- minneslagen och i statlig Ă€go genom förordningen om statliga byggnadsminnen. Regelverken Ă€r i vĂ€sentlig utstrĂ€ckning lika- lydande och hanteras av berörda lĂ€nsstyrelser respektive Riks- antikvarieĂ€mbetet. Även om bedömningsgrunder och tillsyn Ă€r lik- formiga, kan det finnas svĂ„righeter i att uppnĂ„ en samlad och enhetlig tillĂ€mpning och praxis. Nya nationella mĂ„l för kulturmiljö- arbetet och ett förtydligande och en modernisering av kultur- minneslagens (frĂ„n 2014 kulturmiljölagens) syften m.m. har nyligen beslutats som följd av utredningsarbete och propositionen Kulturmiljöns mĂ„ngfald. HĂ€r ges utblickar mot framtiden med anknytning till bland annat den europeiska landskapskonvent- ionen.11

Kulturfastighetsutredningen och den nu aktuella utredningen för att identifiera kulturhistoriskt sÀrskilt vÀrdefulla fastigheter för fortsatt statlig förvaltning riskerar att uppfattas som ett parallellt system till regelverket. Ett kvarstÄende regelstyrt instrument för statliga byggnadsminnen krÀver dÀrför anpassningar av förord- ningen eller föreskrifter och vÀgledningar som fÄngar upp de aktu- ella diskussionerna om kompletterande bedömningsgrunder och kriterier samt nya riktlinjer för vÀrdering och urval.

Utredningen ser ett behov av att en strategi för bestÄndet av kulturfastigheter tas fram och att metoder utvecklas för bÄde förvÀrv och avyttring av fastigheter. Utredningen bedömer dÀrvid att en ökad samordning av skyddsregleringen som gÀller det byggda kulturarvet med andra yttringar av kulturlandskapet vore ange- lÀgen. Den europeiska landskapskonventionen arbetades fram inom

11 Prop. 2012/13:96.

202

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

EuroparĂ„det och trĂ€dde i kraft 2011 i Sverige, vilket innebĂ€r att dess intentioner ska inarbetas i det svenska regelverket. Åtta myndigheter har ett övergripande samordningsansvar. MĂ„let Ă€r en rikare livsmiljö, dĂ€r alla kan delta i utformningen. Medlet Ă€r ett för- bĂ€ttrat skydd, förvaltning och planering av gemensamma landskap, i stad och pĂ„ landsbygd.12

OmrÄdesskydd enligt miljöbalk, skogsvÄrdslag och plan- och bygglagstiftning utgör anknytande regelverk. InrÀttandet av natur- och kulturreservat med starkt skydd Àven för kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader, installationer och marker bör sÄledes under- lÀttas genom ett harmoniserat regelverk. Miljöbalkens bestÀm- melser i syfte att bevara vÀrdefulla kulturprÀglade landskap hanteras av lÀnsstyrelserna och inriktas bland annat pÄ behovet av inskrÀnk- ningar i nyttjandet av mark och vatten inom reservat. En fragmen- tisering av skyddsregleringen ligger inte i linje med dagens beto- ning av sammanhang och helhetssyn.

6.3.1En utvecklad myndighetsstyrning

För nÄgra myndigheter, vid sidan av Statens fastighetsverk och RiksantikvarieÀmbetet, som i dag förvaltar kulturhistoriskt vÀrde- fulla fastigheter och byggnader, saknas uttalad styrning i instrukt- ioner och regleringsbrev dÄ det gÀller ansvar för vÄrd, underhÄll, utveckling och tillgÀngliggörande. Dessutom saknas en anvisad finansiering för att omhÀnderta sÄdana fastigheter och byggnader, sÀrskilt i de fall dÄ de inte lÀngre behövs inom verksamheten. DÄ det gÀller Fortifikationsverket anges i regleringsbrevet att hÀnsyn till miljö- och kulturvÀrden i tillÀmpliga delar ska motsvara vad som gÀller för andra stora fastighetsförvaltare, vilket myndigheten tolkat som att Statens fastighetsverk anger en lÀmplig ambitions- nivÄ betrÀffande till exempel vÄrdprogram och slottsarkitekter.13

Resurser erfordras dock för den sÀrskilda förvaltning och det sÀrskilda hÀnsynstagande som kan behövas, till exempel till följd av beslut om byggnadsminnesförklaring. Utredningens förslag inne- bÀr att vissa kulturhistoriskt vÀrdefulla objekt bör kvarstÄ i myndig- hetsförvaltning utanför Statens fastighetsverk, vilket vÀcker frÄgan om behovet av komplettering i regeringens styrning och ÀndamÄlen

12Council of Europe (2010). Den europeiska landskapskonventionen. European Landscape Convention, ETS176, Florence, 20-X-2000.

13Underlag till utredningen, augusti 2013.

203

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

för myndigheternas resurser. Det kan till exempel gÀlla grÀnsytorna mellan kulturhistoriskt och miljöbetingat omrÄdesskydd, fastig- heter med broar, jÀrnvÀgsfastigheter, fyrar eller försvarsanlÀgg- ningar.

Enligt utredningens bedömning gÀller behovet av en tydligare styrning och en anvisning om lÀmpliga resurser i detta sammanhang frÀmst Sjöfartsverket och Trafikverket samt i begrÀnsad utstrÀckning NaturvÄrdsverket.

6.4Kompetens- och förvaltningsfrÄgor

Utredningens bedömning: Statens bestÄnd av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter mÄste storleksmÀssigt sÀttas i relation till stÀllningstaganden om ett rimligt resursutrymme för ett lÄng- siktigt och hÄllbart omhÀndertagande och tillgÀngliggörande. Staten kompletteras som fastighetsÀgare av andra aktörer med ansvar för det skyddade kulturarvet. DÀrmed stÀlls ocksÄ krav pÄ en kompetent och resursstark rÄdgivnings- och tillsynsverk- samhet inom den statliga myndighetsorganisationen.

Förvaltningen av statens kulturfastigheter, hur de nyttjas, utvecklas och i vissa fall omsÀtts, stÀller stora krav pÄ kompetenser och effek- tivitet i organisation och verksamhet. Ansvar och roller behöver förtydligas. BerÀttelsemodellen, framtagen av experter, forskare och myndigheter, Àr en viktig utgÄngspunkt för allmÀn debatt och kommunikation kring innehavet och vad det ska anvÀndas till. Kompletterande urvalskriterier utgör ett stöd i prioriteringsarbetet. RiksantikvarieÀmbetet, lÀnsstyrelserna och de förvaltande myndig- heterna har dÀr viktiga uppgifter, och Statens fastighetsverk, eller den myndighet som i framtiden fÄr huvudansvaret att förvalta statens kulturfastigheter, spelar en nyckelroll.

En mÄlsÀttning för förvaltningen mÄste byggas upp ocksÄ uti- frÄn fastighetens möjliga anvÀndning, dÀr tillgÀngliggörande kan ske i bÄde materiell och immateriell mening. Arbetet krÀver en rad specifika kompetenser, dÀr sakkunskap och gedigen bestÀllar- kompetens Àr grundlÀggande för att kunna upphandla det stöd och de leverantörer som behövs för verksamheten. Myndigheterna har en del att vinna ocksÄ genom en mer systematiserad inbördes sam- verkan för att utveckla rationella upphandlingsrutiner och ramavtal

204

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

för underhÄll, drift och utveckling av objekten. En möjlig bas för detta kan utgöras av det existerande Samverkansforum, som tidi- gare beskrivits.

SÀrskild kompetens krÀvs ocksÄ för att utveckla och ta tillvara en aktiv samverkan med andra aktörer, som kommuner, företag och ideella organisationer.

6.4.1Kostnader

Utredningen har i tidigare avsnitt berört de kostnader som myndigheterna uppskattar för vÄrd och underhÄll av kulturarvet. Statens fastighetsverk har i sina kalkyler Àven vÀgt in de kostnader som krÀvs för att tillgÀngliggöra kulturarvet, eftersom detta utgör en viktig del av myndighetens förvaltningsuppdrag.

Redan det bevarande- och vÄrduppdrag som Ävilar myndig- heterna för de skyddsbedömda objekten driver stora och accele- rerande kostnader. NÄgot av den problematik som finns berördes för nÄgra Är sedan i en rapportering frÄn Statens fastighetsverk. DÀr pÄvisas ett uppdÀmt behov av underhÄll, som bland annat gÀllde tekniska underhÄllsÄtgÀrder, brandskydd, vÄrdprogram, insatser för levandegörande och tillgÀnglighetsanpassning för funktions- hindrade.14

Eftersatt underhĂ„ll tenderar att ge ”snöbollseffekter” dĂ€r en (oönskad) kortsiktig ambitionssĂ€nkning pĂ„ lĂ€ngre sikt ger en pro- gressiv ökning av skador och kommande underhĂ„llskostnader. Sett i ett lĂ„ngsiktigt perspektiv, en 50-Ă„rscykel, bedömde Statens fastig- hetsverk i rapporten att underhĂ„llskostnaderna lĂ„g pĂ„ en betydligt högre nivĂ„ Ă€n vad som faktiskt kunde avsĂ€ttas. Den dĂ„varande anslagsramen för underhĂ„llsĂ„tgĂ€rder om 180 miljoner kronor Ă„r- ligen har sedan dess justerats under nĂ„gra Ă„r, men mĂ„nga av proble- men kvarstod.

Kulturfastighetsutredningen berörde nÄgra Är senare de kost- nadsaspekter som gÀllde kulturfastigheter och som skiljer denna typ av fastigheter frÄn andra typer av bestÄnd. Det Ärliga resurs- behovet för det stora bestÄndet hos Statens fastighetsverk liksom hos övriga myndigheter, utom Fortifikationsverket, översteg

14 Se bl.a. Statens fastighetsverk (2005). UnderhÄllssituationen i bidragsfastigheterna. Rapport 2005-06-30. Utredningen berörde slotts- och herrgÄrdsmiljöer, fÀstningar, ruiner, kungsgÄrdar, kloster, bruksmiljöer och Vasaminnen. VÀrldsarven Drottningholm och Karlskrona ingick.

205

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

betydligt de faktiskt intÀkterna. De framtida berÀknade Ärliga behoven innebar underskott för samtliga myndigheter.

De förvaltande myndigheternas uppdrag varierade, dÄ som nu, och Kulturfastighetsutredningen tog Àven fram en mer idémÀssig kalkyl för att utveckla ett trettiotal fastigheter till stora och strate- giska besöksmÄl. En sÄdan ambitionsnivÄ genererade naturligt nog betydande ytterligare kostnader, cirka 45 miljoner kronor (dÀrav 30 miljoner kronor i utvecklingskostnader) i 2008 Ärs kostnadslÀge, vartill kom engÄngskostnader om 18 miljoner kronor.15

Det kompletterande kostnadsunderlag, som vi redovisar i den nu aktuella utredningen, tyder pÄ fortsatta underskott för de stat- liga kulturfastigheterna, om Àn inte i mer dramatisk omfattning. Underskottens storlek Àr dock en frÄga inte bara om i vilken utstrÀckning kulturarvet ska vÄrdas och underhÄllas, utan ocksÄ om hur det ska kunna göras tillgÀngligt för besökare. Ett lÄngsiktigt statligt förvaltningsuppdrag för kulturfastigheter mÄste dÀrför finna en balans mellan bestÄndets storlek, en lÀmplig ambitionsnivÄ för underhÄll och utveckling samt den resursram som staten Àr beredd att avsÀtta för ÀndamÄlet.

6.5Tidsaspekter

Utredningens bedömning: BestÄndet statliga kulturfastigheter förÀndras över tid, vilket Àr ett naturligt uttryck för de ompröv- ningar som stÀndigt mÄste göras. Avyttringen av kulturfastig- heter krÀver dock lÄngsiktighet och omsorg. Utredningens förslag om avyttringar kan komma att krÀva inemot en tioÄrs- period att genomföra.

Fastighetsinnehavet förÀndras över tid, vilket Àr naturligt och ocksÄ önskvÀrt. VÀrderingar Àr tidsbundna och behöver stÀndigt disku- teras. Innehavet bör vara flexibelt, sÄ att staten löpande kan göra kompletteringar genom lÀmpliga fastighetsförvÀrv, men ocksÄ sÄ att staten kan avyttra befintliga fastigheter dÀr alternativa förvalt- ningsformer bedöms lÀmpliga. Ytterst sÀtter den tillgÀngliga resurs- ramen grÀnsen för vad staten lÄngsiktigt kan Äta sig, priorite- ringarna görs med stöd av en utvecklad och vÀl förankrad metodik.

15 Statens fastighetsverk (2010). Kulturfastighetsutredningen, del 1, Dnr 231-1967/08, komplettering 2010-06-11, s. 6–9.

206

SOU 2013:55

Framtidsperspektiv

Stödformer, rÄdgivning och regelverk har förÀndrats och det offentliga kulturmiljöarbetet har utvecklats och decentraliserats under nÄgra decennier. Det ger möjlighet för andra aktörer Àn staten att förvalta och vÄrda kulturarvet.

Det har tidigare beskrivits att statens och samhÀllets historia över tiden kan problematiseras och omtolkas, vilket fÄr effekter ocksÄ pÄ prioriteringsarbetet. En utgÄngspunkt kan dÄ vara att staten agerar utifrÄn en försiktighetsprincip, dÀr mer omfattande avyttringar görs först efter noggranna diskussioner och över lÀngre tidsintervall.

LÄngsiktighet i avyttringsarbetet framstÄr som naturligt ocksÄ med tanke pÄ objektens sÀrskilda karaktÀr. Utredningens förslag innebÀr bland annat att en rad fornminnesomrÄden, fyrplatser och olika typer av gÄrdar och andra bostÀllen kan förvaltas under andra Àgandeformer Àn statens. DonationsförhÄllanden, villkor och andra förhÄllanden knutna till fastigheterna behöver utredas. Kommunala och andra intressen för övertagande behöver diskuteras. Det kan ta lÄng tid att föra över objekten till lÀmpliga andra Àgare, vid mark- nadsutsÀttning kan det ocksÄ visa sig vÀrdemÀssigt olÀmpligt att bjuda ut likartade objekt vid samma tidpunkt.

Den svenska försÀljningsprocessen inom det statliga fastighets- omrÄdet har tidigare utretts.16 Ett grundlÀggande problem som angivits Àr de tidsmÀssigt utdragna avyttringarna. Bland annat gÀller detta beredningen av förtur, dÀr kommunala stÀllningstaganden och förhandlingar mellan kommuner och fastighetsförvaltande myndig- heter erfarenhetsmÀssigt tar lÄng tid. I nÄgon mÄn kan en utveck- ling av myndigheternas avyttringsplaner förkorta processen, men de kommunala beslutsformerna vilar pÄ demokratisk och dÀrmed tidskrÀvande grund. De fastighetsförvaltande statliga myndig- heterna genomför sammantaget ett betydande antal avyttringar per Är.

Utredningen ser inte den lÄnga tidsutdrÀkten som ett pÄtagligt problem dÄ det gÀller avyttring av vissa delar av bestÄndet statliga kulturfastigheter. Processen krÀver omsorg och eftertanke, vilket innebÀr att lÄnga ledtider ocksÄ kan ses som positivt. Tidsperspek- tiven för denna typ av Àgande mÄste ses som lÄngsiktigt, vilket ocksÄ prÀglat statens tidigare agerande. Utredningen bedömer att det, med nuvarande myndighetsresurser, kan röra sig om upp emot en tioÄrsperiod att systematiskt hantera alla de fastigheter dÀr

16 SOU 2010:92, s. 99 ff.

207

Framtidsperspektiv

SOU 2013:55

utredningen förslagit prövning av andra Àgandeformer. DÀrtill kommer en fortlöpande hantering av de ytterligare kulturfastig- heter som kan komma att prövas för avyttring, dÄ de inte lÀngre behövs i verksamheten. Det kan bland annat komma att omfatta en rad anlÀggningar, fyrar och andra byggnader inom trafik- och för- svarsomrÄdet.

208

7Övriga konsekvenser av utredningens förslag

7.1VerksamhetsmÀssiga konsekvenser

Utredningen lÀgger förslag om vilka av statens fastigheter och byggnader som fortsatt bör förvaltas av staten till följd av sitt kulturhistoriska vÀrde och bidrag till berÀttelsen om statens historia, eller bör förvaltas till följd av andra förutsÀttningar. För- slag lÀggs ocksÄ om vilka fastigheter och byggnader i statlig Àgo som kan komma ifrÄga för avyttring. Förslagen ligger vÀl i linje med de tidigare utredningsinsatser som gjorts, men lÀgger en nÄgot starkare betoning pÄ det samlade ansvar som olika aktörer har dÄ det gÀller förvaltningen av det byggda kulturarvet.

En sammanhĂ„llen förvaltning av statens kulturfastigheter före- slĂ„s frĂ€mst ske genom den myndighet som i första hand har till uppgift att förvalta statens kulturfastigheter, för nĂ€rvarande Statens fastighetsverk. Även andra myndigheter bör dock i begrĂ€nsad omfattning kunna förvalta kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheter och anlĂ€ggningar om det underlĂ€ttar verksamheten eller sĂ€rskilda förutsĂ€ttningar rĂ„der. Det gĂ€ller till exempel byggnadsminnes- klassade vĂ€g- och jĂ€rnvĂ€gsbroar, försvarsfastigheter eller byggnader i skyddade naturomrĂ„den.

Utredningens arbete har resulterat i en sammanhÄllen och över- siktlig prioritering av byggnadsminnen och vissa andra kultur- historiskt vÀrdefulla omrÄden i statlig Àgo med avseende pÄ deras fortsatta förvaltning. De förslag som lagts kan vid ett genom- förande bidra till att staten kan förvalta sina kulturfastigheter pÄ ett mer sammanhÄllet och rationellt sÀtt. Det gÀller fastigheter, bygg- nader, parker, markomrÄden och andra anlÀggningar av högt kulturhistoriskt vÀrde, som kan bidra till berÀttelsen om staten och dess historia och som ocksÄ i stor utstrÀckning kommer att kunna tillgÀngliggöras för allmÀnheten.

209

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2013:55

RiksantikvarieÀmbetet och lÀnsstyrelserna har tillsammans med fastighetsförvaltande myndigheter ett löpande ansvar för att inven- tera, bedöma och vid behov skydda de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter, byggnader och miljöer som finns i statlig Àgo. PÄ sikt kommer ytterligare objekt att bedömas och klassas som byggnads- minnen eller skyddas pÄ annat sÀtt. Det kommer ocksÄ att leda till avyttringar. Arbetet pÄgÄr kontinuerligt genom ansvariga myndig- heter, det nu genomförda utredningsarbetet ska ses som en sam- manfattande nulÀgesbedömning av bestÄndet för att effektivisera och tydliggöra det lÄngsiktiga statliga ansvaret.

Utredningens förslag om urvals- och bedömningsgrunder kom- pletterar och gĂ„r utöver den byggnadsminnesklassning som gĂ€ller objekt i urvalsramen. Förutsatt att utredningens synsĂ€tt vinner stöd och leder till förĂ€ndringar, bör resultatet av utredningsarbetet ocksĂ„ nyttiggöras i det framtida och löpande myndighetsarbetet. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt kan ”parallella spĂ„r” undvikas och statens fortsatta förvalt- ning och omsĂ€ttning av kulturfastigheter blir begriplig, konsekvent och lĂ„ngsiktigt hĂ„llbar. Det finns en stark förvĂ€ntan om att statens förvaltning sker med sĂ„dan konsekvens och lĂ„ngsiktighet. VĂ€rde- ringar och bedömningsgrunder kommer att utvecklas i takt med de samhĂ€llsförĂ€ndringar och Ă€ndrade synsĂ€tt som uppstĂ„r, men takten mĂ„ste hĂ„llas pĂ„ en Ă€ndamĂ„lsenlig och inte alltför skiftande nivĂ„. En allmĂ€n försiktighetsprincip bör dĂ€rför rĂ„da, dĂ€r förĂ€ndringarna ingĂ„r som ett led i en lĂ„ngsiktig och strategisk planerings- och för- valtningsprocess.

Mycket stÄr ocksÄ att vinna genom att regelverken för den byggda miljön samt natur- och kulturmiljön i övrigt harmoniseras pÄ ett mer enhetligt sÀtt, som utredningen föreslagit. Utredningen bedömer att en rad moment, som omrÄdesskydd, vÄrd- och förvalt- ningsplaner, ekonomisering, uppföljning och tillsyn, kan samordnas och stödja utvecklingen av ett bredare miljötÀnkande, ett helhets- perspektiv dÀr kulturhistoriska vÀrden ses i sina större samman- hang. Utredningen har inte haft i uppdrag att föreslÄ nÄgra författ- ningsÀndringar och har heller inte presenterat sÄdana konkreta förslag. PÄ myndighetsnivÄ tas dock redan initiativ för att arbeta grÀnsöverskridande med frÄgorna genom handledningsmaterial och exempelsamlingar. Den europeiska landskapskonventionen under- stryker samtidigt att landskapet Àr en gemensam tillgÄng dÀr mÄnga olika vÀrden och tillgÄngar möts.

En utökad fokusering och professionalisering i omhÀnder- tagande och utveckling av de statliga kulturfastigheterna berÀknas

210

SOU 2013:55

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

ske genom den mer samlade förvaltning som utredningen föreslÄr. Den myndighet som fÄr huvudansvaret för förvaltning av kultur- fastigheter förutses arbeta aktivt i samarbete med andra myndig- heter, kommuner, regioner, besöksnÀring och olika intressenter för att utveckla och tillgÀngliggöra kulturfastigheterna, vissa av dem som starka besöksmÄl. FörutsÀttningar finns i flera fall för lokal medfinansiering eller andra Ätaganden frÄn lokala parter, vilket bör utnyttjas för att minska statens kostnader och öka kvalitét och samhÀllsnytta.

Utredningen förordar i likhet med tidigare utredningsinsatser1 framtagandet av en statlig fastighetsstrategi, vilket bedöms leda till en mer medveten och lÄngsiktigt hÄllbar hantering av statens fastig- heter. En sÄdan strategi bör ocksÄ klargöra de sÀrskilda uttryck som ska gÀlla inom det kulturhistoriska omrÄdet, och kan med fördel följas upp pÄ myndighetsnivÄ med anpassade strategidokument.

Regeringen föreslÄs ocksÄ utveckla styrningen gentemot de stat- liga myndigheter som av verksamhetsskÀl Àven fortsÀttningsvis bör förvalta vissa kulturfastigheter. Det gÀller frÀmst Trafikverket, Sjö- fartsverket och i viss utstrÀckning NaturvÄrdsverket, dessutom den myndighet som i framtiden kan komma att förvalta statens för- svarsfastigheter. Ett förtydligande behövs dÄ det gÀller det kultur- historiska ansvarstagandet, liksom anvisning om lÀmpliga resurser för ett sÄdant ansvar. En utvecklad styrning kan Àven behövas för det omfattande förvaltningsuppdrag som staten lagt pÄ Statens fastighetsverk, dÀr avkastningskraven bör nyanseras med avseende pÄ olika typer av fastigheter. Möjligheterna till uppföljning av för- valtningen bör ocksÄ öka med avseende pÄ typen av fastigheter.

SÄdana förslag framkom redan i utvÀrderingen av 1990-talets fastighetsreform samt i utredningen om statens fastighetsförvalt- ning för nÄgra Är sedan.2 Det kan sammantaget bidra till en lÄng- siktigt medveten och sammanhÄllen statlig förvaltning av kultur- arvet. En sÄdan sammanhÄllen, medveten och lÄngsiktig ordning minskar riskerna för att underhÄll och vÄrd av statliga kulturfastig- heter eftersÀtts och att utvecklingen av en gemensam resurs för- summas. LÄngsiktigt bedömer utredningen att det innebÀr bespa- ringar för staten, Àven om underlag saknas för en nÀrmare kvanti- fiering.

En rad befarade, negativa konsekvenser som sammanhÀnger med förslagen om avyttringar, bör ocksÄ kommenteras. Avytt-

1SOU 2011:31.

2SOU 1997:96 samt SOU 2011:31, s. 261 ff.

211

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2013:55

ringarna ska inte ge nÄgra negativa effekter för kulturmiljön och kulturarvet. Det har under utredningens arbete diskuterats i vilken utstrÀckning statens Àgande i sig skapar ett nödvÀndigt skydd för de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheterna. Mot bakgrund av de förÀndringar som skett inom det kulturhistoriska omrÄdet med skÀrpta regelverk, utbyggda bidragssystem och tydliga stöd- och tillsynsuppgifter för utpekade myndigheter, bedömer utredningen att statligt Àgande numera inte Àr nödvÀndigt av skyddsskÀl. Det kan dock finnas skÀl för staten att utveckla sitt tillsynsarbete, och dÄ sÄvÀl inom det enskilt Àgda som det statliga bestÄndet. För en rad objekt i statlig Àgo kan det finnas skÀl att formalisera skyddet av vissa byggnader m.m. inför en framtida avyttring. Detta berör frÀmst RiksantikvarieÀmbetets bebyggda fastigheter, som endast i begrÀnsad utstrÀckning prövats mot den statliga förordningen om byggnadsminnen. Motsvarande kommentar kan göras betrÀffande de gods och bostÀllen i Statens fastighetsverks Àgo, som utred- ningen anser bör kunna avyttras. FrÄgan har Àven aktualitet för de avyttringar som sker av ej klassade, och dÀrmed av utredningen inte bedömda fastigheter inom trafikomrÄdet och betrÀffande vissa försvarsfastigheter.

Ytterligare farhÄgor kan anföras dÄ det gÀller möjligheterna för allmÀnheten, forskningen m.fl. att fÄ tilltrÀde till sÄdana kultur- fastigheter som avyttrats frÄn staten till andra Àgare. Utredningens bedömning Àr dock att förutsÀttningarna för ett fysiskt tillgÀnglig- görande snarare relaterar till den verksamhet som bedrivs i eller i anslutning till de aktuella fastigheterna, Àn Àgandeformen. SÄ kan till exempel en stor del av de kulturfastigheter som disponeras av Försvarsmakten innebÀra restriktioner för allmÀnhetens tilltrÀde. SÀkerhetsskÀl kan ocksÄ göras gÀllande för kulturhistoriskt skydds- klassade objekt i trafikmiljöer, som lokstallar, vattentorn, vÀg- och jÀrnvÀgsbroar. AllmÀnt sett Àr det positivt med ett levande kultur- arv, som nyttjas i sin ursprungliga eller anpassade form. Vid avytt- ring Àr det viktigt att detaljplaner och andra förhÄllanden som reglerar de aktuella fastigheterna ses över.

7.2Kostnader

Utredningens arbete med bedömningar av dagens bestÄnd ger förutsÀttningar att nedbringa, tydligare prioritera och kostnads- berÀkna den framtida statliga förvaltningen av kulturfastigheter.

212

SOU 2013:55

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

Indikationer ges pÄ de mycket osÀkra och situationsbundna vÀrden som kan frigöras vid avyttring av kulturfastigheter, uppskattningar görs ocksÄ av de driftsunderskott de i dag representerar i den statliga förvaltningen.

De ekonomiska effekterna av utredningens förslag bedöms dock som mÄttliga, bÄde totalt sett och med tanke pÄ de omfördelningar som behövs mellan berörda utgiftsomrÄden. Den mest pÄtagliga effekten blir nÀrmast den ökade rationalitet i synen pÄ det statliga kulturarvet och dess förvaltning som uppnÄs. Det innebÀr ett tydliggörande av ansvar och roller och en ökad lÄngsiktighet i motiven för statens förvaltning av det kvarvarande bestÄndet.

Utredningen bedömer att nÀrmare 66 miljoner kronor i Ärliga driftsunderskott kan lyftas bort frÄn statsbudgeten som ett resultat av föreslagna avyttringar. Detta kan i sig generera ytterligare krav om utbyggnad av det statliga kulturmiljöbidraget, som söks via lÀnsstyrelserna. Bidraget Àr bland annat avsett att lÀmnas för insatser som avser vÄrd av byggnadsminnen och andra vÀrdefulla kulturmiljöer samt för att tillgÀngliggöra dessa miljöer för allmÀn- heten och för att förmedla kunskap om de historiska företeelser och hÀndelseförlopp som de representerar. Vid bidragsgivningen ska det lÀggas sÀrskild vikt vid att kulturarvet sÄ lÄngt som möjligt bör göras tillgÀngligt och anvÀndbart för alla.3 Detta Àr en viktig utgÄngspunkt, som enligt utredningen bör vara vÀgledande i avytt- ringsarbetet dÄ det gÀller att finna lÀmpliga former för överföring av statliga kulturfastigheter till nya Àgare. Utredningen har dock inte gjort nÄgon bedömning av eventuella följdeffekter dÄ det gÀller kravnivÄ för det aktuella anslaget.

Ytterligare kostnadsaspekter för staten gÀller den ökade belast- ning pÄ berörda centrala myndigheters och lÀnsstyrelsernas hand- lÀggningsresurser som en överföring av kulturfastigheter kan inne- bÀra. FrÀmst gÀller det hanteringen av att statliga byggnadsminnen överförs till enskilda byggnadsminnen. Sammantaget finner dock utredningen att antalet Àrenden per lÀnsstyrelse och Är blir mycket litet med utgÄngspunkt frÄn de lagda förslagen. Visst merarbete kan vidare komma att uppstÄ som följd av det utökade tillsynsansvar som för avyttrade objekt flyttas frÄn RiksantikvarieÀmbetet till lÀnsstyrelserna. OcksÄ i detta avseende bedömer utredningen att den ökade arbetsbördan Àr av mindre betydelse med tanke pÄ lÀns- styrelsernas nuvarande volym tillsyns- och samordningsuppgifter.

3 Förordning (2010:1121) om bidrag för förvaltning av vÀrdefulla kulturmiljöer.

213

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2013:55

En avyttring av sÄdana kulturfastigheter som inte lÀngre behöver förvaltas inom staten ger dock upphov till vissa ekonomiska konse- kvenser. Dessa berör förutom samhÀllsekonomin olika aktörer i anslutning till fastighetsmarknaden, som kommuner, fastighets- bolag och olika tjÀnsteleverantörer. Ytterst berörs ocksÄ med- borgarna.

De slutliga intÀkter som avyttringar kan ge staten, kan berÀknas först i ett sent skede. Inför en avyttring kan staten faststÀlla de förutsÀttningar som rÄder och (dÀrmed) ocksÄ lÀttare marknads- vÀrdera aktuella objekt.

7.3Företagande, sysselsÀttning m.m.

Effekter för smÄ företags arbetsförutsÀttningar och villkor

Utredningen ska Àven beakta de eventuella övriga konsekvenser av förslagen som anges i kommittéförordningen, 15 §, bland annat om effekter berÀknas uppstÄ som pÄverkar förutsÀttningarna för smÄ företag.

Utredningens förslag bedöms inte medföra nÄgra pÄtagliga effekter jÀmfört med dagens förhÄllanden. Avyttringarna föreslÄs ske under en förhÄllandevis utdragen tidsperiod till följd av de sÀr- skilda förhÄllanden som rÄder. Den avyttring som skett frÄn statens fastighetsförvaltande myndigheter under senare Är ligger pÄ en sÄ pass omfattande nivÄ att utredningens förslag inte pÄtagligt bedöms pÄverka volymen.4 Utrymmet för mindre företag pÄ tjÀnstemark- naden i samband med myndighetsuppdrag kring vÀrdering och avyttring bedöms dÀrför motsvara senare Ärs förhÄllanden. De tjÀnster som upphandlas för underhÄll och vÄrd, drift och förvalt- ning, berÀknas ocksÄ kvarstÄ pÄ oförÀndrad nivÄ, men kommer att organiseras under olika huvudmÀn till följd av att de statliga fastig- heterna i viss utstrÀckning överförs till andra aktörer.

Ett ökat fokus pÄ besöksmÄlsutveckling och tillgÀngliggörande för de statliga objekten bedöms i nÄgon utstrÀckning ge ökade affÀrsmöjligheter för de mindre företag som arbetar med besöks- nÀring, pedagogisk utveckling m.m.

4 Se t.ex. SOU 2010:92, som redovisar mer Àn 100 avyttringar per Är frÄn myndigheterna under perioden 2006-09. Den nu aktuella utredningens förslag om ytterligare avyttringar omfattar nÀrmare ett 170-tal fastigheter under en berÀknad tioÄrsperiod.

214

SOU 2013:55

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

Effekter pÄ sysselsÀttning och offentlig service i olika delar av landet

Utredningens förslag kan ge vissa marginella effekter pĂ„ syssel- sĂ€ttningen i vissa delar av landet, i huvudsak positiva sĂ„dana. PĂ„ de orter dĂ€r utveckling av statliga kulturfastigheter sker kan en positiv efterfrĂ„geeffekt uppstĂ„ för sysselsĂ€ttning och tjĂ€nsteverksamhet. Bortfallet av statligt Ă€gande bedöms inte ge nĂ„gra negativa syssel- sĂ€ttningseffekter annat Ă€n inom den egna, statliga förvaltningen. Utredningen kan i dagslĂ€get inte bedöma omfattningen av sĂ„dana effekter men hĂ„ller för troligt att de organisatoriska och verksam- hetsmĂ€ssiga förĂ€ndringar som slutligen sker, totalt sett inte fĂ„r mer omfattande sysselsĂ€ttningseffekter. Även i en framtida statlig för- valtning av kulturfastigheter blir det avgörande att tillvarata det kunnande som finns i befintlig organisation. Avyttringar kan dock skapa andra effekter, en del negativa, genom den oro som ett förestĂ„ende Ă€garbyte kan innebĂ€ra för hyresgĂ€ster och arrenda- torer.

Överföring av fastighetsansvar föreslĂ„s av utredningen frĂ€mst ske frĂ„n RiksantikvarieĂ€mbetet, Fortifikationsverket och Sjöfarts- verket till Statens fastighetsverk. De förvaltningsuppdrag som i övrigt föreslĂ„s överföras Ă€r av blygsam omfattning och bör dess- utom genomföras successivt i takt med att kulturfastigheter tas ur verksamheter och drift. Förslagen underbyggs av utredningens direktiv, som anger att en samlad förvaltning ska föreslĂ„s inom Statens fastighetsverk.

Ytterligare konsekvenser

Utredningen har inte funnit att förslagen strukturellt pÄverkar övriga i kommittéförordningen angivna förhÄllanden, vilket rör den kommunala sjÀlvstyrelsen, brottsligheten eller det brottsföre- byggande arbetet, jÀmstÀlldheten mellan kvinnor och mÀn eller möjligheterna att nÄ de integrationspolitiska mÄlen i samhÀllet.

Det utvecklingsarbete som förutsÀtts ske genom ett vÀl sam- manhÄllet och genomtÀnkt bestÄnd statliga kulturfastigheter, skapar dock vissa förutsÀttningar. Levandegörandet av den statliga historien, den utveckling som skett och de förhÄllanden som prÀglat processen, ger möjligheter att ta upp angelÀgna samhÀlls- frÄgor för diskussion och göra fler delaktiga. Hit hör flera av de ovan nÀmnda aspekterna. De kommer dÀrför pÄ ett naturligt sÀtt

215

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2013:55

att belysas i det arbete som sker för att presentera och levandegöra statens kulturarv.

216

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2012:7

Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter

Beslut vid regeringssammantrÀde den 26 januari 2012

Sammanfattning

En sÀrskild utredare tillkallas med uppgift att klarlÀgga vilka fastig- heter och byggnader som Àr kulturhistoriskt vÀrdefulla för staten i bl.a. Fortifikationsverkets, RiksantikvarieÀmbetets, Sjöfartsverkets, Trafikverkets med flera myndigheters förvaltning och som bör Àgas av staten. Utredaren ska vidare föreslÄ en samlad förvaltning av statliga myndigheters kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter hos en myndighet, Statens fastighetsverk. I uppdraget ingÄr ocksÄ att inventera vilka kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som av kultur- historiska eller andra skÀl inte behöver Àgas av staten, och som dÀrmed kan avyttras. En opartisk vÀrdering av dessa fastigheter ska genom- föras i nÀra samarbete med utredningen om omstruktureringen av statens bestÄnd av försvarsfastigheter.

Uppdraget ska redovisas senast den 3 december 2012.

Bakgrund

UtgÄngspunkter för uppdraget

Regeringen gav den 13 maj 2009 en sÀrskild utredare (dir. 2009:45) i uppdrag att göra en översyn av den statliga fastighetsförvaltningen i syfte att analysera grunderna för och organisationen av den nu- varande fastighetsförvaltningen samt lÀmna förslag till en mer effektiv struktur pÄ fastighetsförvaltningen inom staten.

217

Bilaga 1

SOU 2013:55

I april 2011 överlÀmnade Utredningen om en översyn av statens fastighetsförvaltning (Fi 2009:04) betÀnkandet Staten som fastig- hetsÀgare och hyresgÀst (SOU 2011:31) till regeringen. Inom kulturfastighetsomrÄdet föreslÄr utredaren bl.a. principer för vilka fastigheter staten ska Àga samt kriterier för vilka kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som bör bevaras samt att de kulturfastigheter som i dag förvaltas av andra myndigheter samlas under en för- valtare, Statens fastighetsverk.

Utredningens betÀnkande remissbehandlades under vÄren och sommaren 2011.

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2012 (prop.2011/12:1, utg.omr. 2) att de av riksdagen 1991 beslutade riktlinjerna för statens fastighetsförvaltning i huvudsak ligger fast. Detta innebÀr bl.a. att fastighetsförvaltningen bör vara skild frÄn brukandet av lokaler och mark, att statens fastighetsförvaltning bör bedrivas med ett sÄ lÄngt som möjligt marknadsmÀssigt avkast- ningskrav samt att de fastigheter som av historiska och andra skÀl Àr olÀmpliga att föra över till bolag bör lÀggas i en samordnad för- valtning i myndighetsform.

Regeringen anser att det finns behov av att tillsĂ€tta en sĂ€rskild utredare för att klarlĂ€gga vilka fastigheter och byggnader som har ett kulturhistoriskt vĂ€rde som motiverar att de fortsatt Ă€gs av staten samt att samla förvaltningen av dessa fastigheter i Statens fastighetsverk. Fortifikationsverket och RiksantikvarieĂ€mbetet för- valtar i dag ett stort antal kulturfastigheter. Även i Sjöfartsverkets och Trafikverkets bestĂ„nd finns fastigheter som bör omfattas.

Uppdraget

Uppdraget syftar till att de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som fortsatt ska Àgas av staten samlas i en förvaltning, Statens fastighetsverk. Syftet Àr att skapa en ÀndamÄlsenlig och effektiv organisation för förvaltning av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastig- heter samt att pÄ lÄng sikt och varaktigt rationalisera och effek- tivisera statens fastighetsbestÄnd.

Fortifikationsverket och RiksantikvarieĂ€mbetet innehar i dag, vid sidan av Statens fastighetsverk, stora bestĂ„nd av fastigheter med kulturhistoriska vĂ€rden inom staten. Även i Fortifikationsverkets, Sjöfartsverkets och Trafikverkets verksamheter finns ett flertal fastigheter av kulturhistoriskt vĂ€rde.

218

SOU 2013:55

Bilaga 1

Utredaren ska

-lÀmna förslag pÄ statliga kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som i dag förvaltas av Fortifikationsverket och som Àr lÀmpliga att föra över till Statens fastighetsverk,

-lÀmna förslag pÄ statliga kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som RiksantikvarieÀmbetet i dag förvaltar och som Àr lÀmpliga att föra över till Statens fastighetsverk,

-lÀmna förslag pÄ statliga kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som i dag förvaltas av andra statliga myndigheter, t.ex. Sjöfarts- verket och Trafikverket, och som Àr lÀmpliga att föra över till Statens fastighetsverk,

-lÀmna förslag om eventuella behov av verksamhetsmÀssiga förÀndringar med anledning av Statens fastighetsverks utvidgade uppdrag,

-lÀmna förslag pÄ och redovisa vilka kulturfastigheter och bygg- nader som kan avyttras samt

-tillsammans med utredaren för omstrukturering av statens bestÄnd av försvarsfastigheter vÀrdera och redovisa vÀrderingen av de kulturfastigheterna som bör sÀljas.

I det följande ges vissa utgÄngspunkter för utredarens arbete.

Vilka kulturfastigheter ska staten Àga

UtgÄngspunkten för vilka kulturfastigheter staten ska Àga Àr att de ska vara fastigheter som Àr kulturhistoriskt sÀrskilt betydelsefulla, har ett sÀrskilt betydelsefullt symbolvÀrde eller har central bety- delse för rikets sÀkerhet.

Förvaltningen av de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter som staten ska Àga bör ske pÄ ett sÄdant sÀtt att de bevaras och utvecklas samt att de sÄ lÄngt möjligt kan göras tillgÀngliga för allmÀnheten.

Kulturfastighetsutredningens förslag om vilka kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter staten bör förvalta bör i princip tillÀmpas. Modellen kan fungera som en grund för urval av statens innehav och innebÀr bl.a. att kulturfastigheter, utifrÄn en s.k. berÀttelse- modell, kopplas till sin bÀrande kulturhistoriska berÀttelse. Kultur- fastigheter som inte uppfyller berÀttelsemodellens kriterier och

219

Bilaga 1

SOU 2013:55

dÀrför inte ska ingÄ i den kulturhistoriska portföljen, mÄste analy- seras och hanteras utifrÄn sina individuella förutsÀttningar, bl.a. med utgÄngspunkt i tidigare statliga Ätaganden som rör fastigheten.

VĂ€rdering av fastigheter och byggnader

Överföring av fast egendom mellan myndigheter sker till bokfört vĂ€rde. FörsĂ€ljning till nĂ„gon annan juridisk person ska ske pĂ„ mark- nadsmĂ€ssiga villkor.

Avyttring av fastigheter och byggnader

Det Àr angelÀget att staten sÄ snart som möjligt avvecklar Àgandet av kulturhistoriska fastigheter som staten inte av kulturhistoriska eller andra skÀl bör behÄlla. FörsÀljning av fastigheter som det inte bedöms finnas skÀl för staten att behÄlla bör hanteras av Statens fastighetsverk. Detta gÀller för sÄvÀl Statens fastighetsverks nu- varande bestÄnd som det som kommer att tillföras frÄn andra myndigheter.

Utredaren ska lÀmna förslag pÄ vilka fastigheter som kan och bör avyttras.

Former och tidsplan för omstruktureringen

Av effektivitetsskÀl Àr det angelÀget att överföring av ansvaret för berörda myndigheters fastigheter, anlÀggningar och mark sker skyndsamt.

Utredaren Àr i övrigt oförhindrad att lÀmna andra förslag med anledning av omstruktureringen.

SamrÄd och redovisning av uppdraget

Utredaren ska inhÀmta uppgifter och fÄ information frÄn Forti- fikationsverket, RiksantikvarieÀmbetet, Statens fastighetsverk, För- svarsmakten och andra berörda myndigheter.

Utredaren ska sÀrskilt samrÄda med utredningen om omstruk- turering av statens bestÄnd av försvarsfastigheter.

220

SOU 2013:55

Bilaga 1

Utredaren ska hÄlla Regeringskansliet (Socialdepartementet) informerat om hur arbetet fortskrider.

Utredningen ska redovisas senast den 3 december 2012.

(Socialdepartementet)

221

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2012:104

TillÀggsdirektiv till

Utredningen om omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter (S 2012:02)

Beslut vid regeringssammantrÀde den 11 oktober 2012

FörlÀngd tid för uppdraget

Regeringen beslutade den 26 januari 2012 kommittédirektiv om omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter (dir. 2012:07). Uppdraget skulle redovisas senast den 3 december 2012.

Utredningstiden förlÀngs. Uppdraget ska i stÀllet redovisas senast den 2 september 2013.

(Socialdepartementet)

223

Bilaga 3

SamrÄdsaktiviteter

Utredningens samrÄd och andra möten under utredningstiden med olika aktörer som berörs av statens kulturfastigheter. Under rubriken myndigheter redovisas Àven de kontakter som skett med företrÀdare för avslutade offentliga utredningar inom omrÄdet.

Myndigheter

Ekonomistyrningsverket Fortifikationsverket Försvarsmakten Kulturmiljöutredningen NaturvÄrdsverket RegelrÄdet

Regeringskansliet; kultur-, nÀrings- respektive socialdepartementen RiksantikvarieÀmbetet

Sjöfartsverket Statens fastighetsverk Trafikverket

Utredningen om omstrukturering av statens bestÄnd av försvars- fastigheter

Utredningen om en översyn av statens fastighetsförvaltning

Utredningen om en översyn av förordningarna om statens fastig- hetsförvaltning

225

Bilaga 3

SOU 2013:55

Övriga

Intresseföreningar för:

-Enholmen

-Intressegrupp för bildandet av en svensk ”National Trust”

-HÀradsskÀr

-MÀlsÄkers slott

-NĂ€rs fyr

Svenska fyrsÀllskapet samt initiativgruppen för bildande av en nationell fyrstiftelse

Svenska kyrkan Åstorps kommun

Skrivelser frÄn ytterligare intressenter

Experter som lÀmnat underlag

Geijer, Mia (LĂ€nsstyrelsen i Örebro lĂ€n) Melander, Catherine (RiksantikvarieĂ€mbetet)

Wijkander, Keith (bl.a. huvudsekreterare i 2007 Ă„rs kultur- utredning)

226

Bilaga 4

Fastighetsförteckning

Bilagan redovisar de registerfastigheter som omfattas av utred- ningens urvalsram. Ramen definieras nÀrmare i kapitel 3.

Uppgifter som anges för varje fastighet i listan:

LĂ€n, i bokstavsordning (nyckel i slutet av bilagan)

Kommun, i bokstavsordning

Registerfastighet, i bokstavsordning

BenÀmning av det skyddsvÀrda objektet, t.ex. fornminne eller byggnadsminne pÄ fastigheten

Ägare/i förekommande fall delat Ă€garskap eller annan förvaltare

Kunglig dispositionsrÀtt (K-markering i kolumn K)

Donationsfastighet (D-markering i kolumn D)

Fastigheter föreslagna att lÄngsiktigt kvarstÄ i ett statligt fastig- hetsbestÄnd av kulturhistoriska skÀl (markering i kolumn 1)

Fastigheter som av andra skÀl bör kvarstÄ i statlig Àgo (marke- ring i kolumn 2)

Fastigheter som staten bör avyttra eller diskutera den fortsatta förvaltningen av (markering i kolumn 3)

Beteckningar för fastigheternas Àgare/förvaltare:

FORTV (Fortifikationsverket)

NV (NaturvÄrdsverket)

Riksdagen

SFV (Statens fastighetsverk)

227

Bilaga 4

SOU 2013:55

RAÄ (RiksantikvarieĂ€mbetet)

SJÖV (Sjöfartsverket)

SLU (Sveriges lantbruksuniversitet)

STÄ-DSF (StĂ„thĂ„llarĂ€mbetet-Drottningholms slottsförvalt- ning)

STÄ-KDF (StĂ„thĂ„llarĂ€mbetet-Kungl. DjurgĂ„rdens förvaltning)

TRV (Trafikverket)

228

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Botkyrka

Tumba 7:240

Tumba Bruk (delvis, produktionsanlÀggningen privatÀgd)

SFV

 

D

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 1:10

Birka MellangÄrden, bostadshus

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 1:12

Birka Björkö, fornlÀmningsomrÄde, gravfÀlt

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 1:14

Del av kyrkogÄrd

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 1:15

Birka, byggnadslÀmningar

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 3:91, 92

Birka MellangĂ„rden, tvĂ„ skilda fastighetsdelar, jordbruks‐ och skogsmark

RAÄ (3:92 kan avyttras)

 

 

1

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 3:11

Birka, GĂ„sholmens naturreservat

RAÄ/LĂ€nsstyr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 4:5

Birka Skogalund, jordbruks‐ och skogsmark

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 4:11

Birka MellangĂ„rden, jordbruks‐ och skogsmark

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 4:13

Birka Skogallund 1, GĂ„sholmens naturreservat

RAÄ/utarr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 4:15

Birka Skogalund 2

RAÄ/utarr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 4:16

Birka Skogalund

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Björkö 5:1

Birka Björkö 5:1, gravfÀlt, del av fornborg

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Drottningholm 1:1

Lovö KungsgÄrd

SFV/STÄ‐DSF

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Drottningholms Slott

SFV/STÄ förvaltar parken

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Drottningholm 1:1,

Drottningholm, hyresfastighet

SFV

 

 

 

 

 

 

Rinkeby 1:1, 2:1, 3:1

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Helgö‐Bona 4:43

Helgö 01, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Helgö‐Bona 4:44

Helgö 02, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Helgö‐Bona 4:45

Helgö 03, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Helgö‐Bona 4:55

Helgö 04, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Helgö‐Bona 4:56

Helgö 05, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

229

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Helgö‐Bona 4:57

Helgö 06, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

230

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

HovgÄrden 1:2

SörgÄrden, Adelsö, bostadshus med uthus

RAÄ/utarr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

HovgÄrden 2:8

HovgÄrden 1, Adelsö, fornlÀmningar

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

HovgÄrden 4:1

HovgÄrden 2, Adelsö, fornlÀmningar, gravar, husgrunder

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Lindby 9:2

Lindby bilgarage

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Svartsjö 1:2, 3, 15, 49

Svartsjö KungsgÄrd, Stenhamra

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

SĂ„nga‐Nibbla 8:1

Svartsjö KungsgÄrd, markomrÄde

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Svartsjö 1:3

Torpet Fiskarudden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Svartsjö 1:11

TrÀdgÄrdsmÀstarebostad tillhörig Svartsjö slott

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Ekerö

Svartsjö 2:1

Svartsjö slott, Stenhamra

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Haninge

Dalarö 3:17

Tullhus/museum

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Haninge

Outrett omr vid MĂ€llsten 1:1

MĂ„sknuv klocktorn, kronoholme

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Haninge

VĂ€sterhaninge‐Berga 7:2

Berga slott och park

FORTV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Haninge

VĂ€stertorp 2:1

Dalarö skans

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Nacka

Rösunda 37:1

Stockholms observatorium

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NorrtÀlje

Arholma 1:138

Arholma kustartilleribatteri

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NorrtÀlje

Arholma S:6

Arholma bÄk

Privat mark/SJÖV bĂ„k

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NorrtÀlje

Roten 2:1

Understens fyrplats

FORTV mark/SJÖV fyr

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NorrtÀlje

Singö‐Tranvik S:9

Svartklubbens fyr

SamfĂ€lld mark/SJÖV fyr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NorrtÀlje

Tjockö 2:29

Söderarms fyrplats

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NynÀshamn

Landsort 1:1

Landsorts fyrplats, Torö

SFV mark/SJÖV fyr

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ersta batterisystem

SFV

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äldre batteri

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

NynÀshamn

NynÀs 1:10

JÀrflotta kustartilleripjÀs

FORTV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Sigtuna

Lindsunda 8:2 m fl

Rosersbergs KungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Sigtuna

Rosersberg 2:1

Rosersbergs Slott

SFV/STÄ förvaltar parken

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Sigtuna

Venngarn 1:3

Viby By

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Sollentuna

Helenelund 6:20

Engelska parken, gravfÀlt, fornlÀmningar

RAÄ samt annan part

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Sollentuna

Tureberg 29:1

Kungshögen, gravhög

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Solna

Haga 2:1

Haga Slott och park

SFV/STÄ förvaltar parken

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Haga tingshus

SFV

K

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hagaparkens byggnader

SFV

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prins Gustafs monument

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Solna

Huvudsta 4:15, 4:16

Karlbergs slott och park

FORTV, lagfart saknas

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Solna

Ulriksdal 2:3

Ulriksdals slott

SFV/STÄ förvaltar parken

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Solna

Ulriksdal 2:5, 2:6

Skönntorp och Emmylund (del av Polishögskolan)

SFV

K

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Ambassadören 3

Villa Bonnier, DjurgÄrden

Riksdagen

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Atomena 1

Ryningska palatset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Björnen och Loen 1

Adelcrantzska palatset, Björnen

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

BlÄmannen 21

Centralposthuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Brunkhuvudet 1, 4

Brunkhuvudet, Drottninggatan 14

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Cephalus 10

Kanslihusannexet

Riksdagen

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Cepheus 2, 3

Nummerlotteriet

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

231

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

DjurgÄrden 1:1

BlÄ porten

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

232

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

GalÀrvarvet

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nedere Manilla, lusthus, "Sundhetskollegium"

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Manilla, huvudbyggnad

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarsalongen Vid Johannisberg

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stora Sjötullen

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Thielska Galleriet

SFV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prins Eugens Waldemarsudde

SFV

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

DjurgÄrden 1:9, 30, 32

Masten/Bellmanshuset, LÄnga lÀngan, MjölnargÄrden

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

DjurgÄrden 1:22, 38

Beckholmen, bl a Tullpaviljong

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Europa 1

Tessinska palatset (ÖverstĂ„thĂ„llarpalatset)

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Flaggmannen 1,

Skepps‐ och Kastellholmarna

SFV

 

 

 

 

 

 

 

Skeppsholmen 1:1,3

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Gamla skogsinstitutet 1

Gamla skogsinstitutet

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Gamla Stan 1:29

Obelisken, Slottsbacken

SFV, staden Àger marken

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Gamla Stan 1:30

Karl XIV Johans staty

SFV, staden mark o sockel

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

GrÄmunkeholmen 3

Birger Jarls Torn

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(se Àven fastigheterna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riddarholmen 1:16, 18)

Gamla auktionsverket

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gamla kungshuset / Wrangelska palatset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gamla Riksdagshuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gymnasiehusen

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hebbeska huset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hessensteinska palatset

SFV

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KammarrÀttens hus

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kv VĂ€stertorn, Birger Jarls torn

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riddarholmskyrkan

SFV

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksarkivets byggnader

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SkyddsrumsanlÀggning, Riddarholmen

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparreska palatset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stenbockska palatset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svea HovrÀtt, S Ronsenhanes palats

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Överkommissariens hus/JKs kontor

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Johannes större 9

Inteckningsbanken/Medelhavsmuseet/G:a lÀkarsÀllskapets hus m m

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Kavalleristen 2

Livgardets kavallerikasern, f d K1

FORTV förvaltande mynd.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Krubban 18

Kv Krubban

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Kungl myntet 1

Kungliga myntet

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Kungliga HumlegÄrden 1

Kungliga Biblioteket

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Kusen 2

Kronobageriet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kungliga hovstallet

SFV

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

LadugÄrdsbron 14

Musikaliska akademien

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Lejonet 5

Sagerska huset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Lejonet 7

Arvfurstens palats

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

LĂ€derkanonen 1

ArtillerigÄrden, stora tyghuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Mars och Vulcanus 1

Kanslihuset; kolonnportik mot Mynttorget

Riksdagen

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

233

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Mercurius 12

Kv Mercurius

Riksdagen

 

 

 

2

 

 

234

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Nemesis 1

Bondeska palatset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Neptunus större 12

Beijerska huset

SFV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Neptunus Större 13

Högvaktsterassen

SFV

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oxenstiernska annexet

SFV

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oxenstiernska palatset

SFV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Neptunus Större 14

Kv Neptunus Större 14, bl a Skandiahuset

Riksdagen

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norra DjurgÄrden 1:1

Borgen, bl a Stora paviljongen

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Karl XIs fiskarstuga vid Fiskartorpet

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lilla Frescati

SFV/STÄ‐KDF

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Naturhistoriska riksmuseet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjöhistoriska museet

SFV

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stora skuggan, bl a Engelska villan

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norra DjurgÄrden 1:15

Bergianska trÀdgÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norrmalm 2:41

Karl XIIIs staty

SFV staty/staden markÀg.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norrmalm 3:1

Nationalmuseum

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norrmalm 3:26

Karl XIIs staty

SFV staty/staden markÀg.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norrmalm 3:43

Gustav II Adolfs staty

SFV staty/staden markÀg.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Norrström 2

Operan

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Pluto 1

Södra Bankohuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Prosperina 4

Norra Bankohuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riddarholmen 1:16, 18 (Se

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Àven GrÄmunkeholmen 3)

Riddarholmen mark och kajer

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Rosenbad 9

Rosenbad

SFV

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Södermalm 1:23, Årsta 1:1

Årstabron, jĂ€rnvĂ€gsbro

TRV

 

 

1

 

 

AB

Stockholm

Röda Bodarne 1

Centralpalatset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Thalia 3

Kgl Dramatiska Teatern

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Tre kronor 1

Stockholms slott

SFV

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Stockholm

Vinstocken 1

Skandinaviska Kreditaktiebolaget

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

SödertÀlje

KĂ„rtorp 1:1

Tullgarns kungsladugÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

SödertÀlje

Södra 1:2

SödertÀlje hamn, vattentorn, perrongtak

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

SödertÀlje

Tullgarn 2:1

Tullgarns slott

SFV/STÄ förvaltar parken

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Upplands‐

Granhammar 2:5

Granhammars herrgÄrd

FORTV

 

 

 

 

 

 

Bro

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Vallentuna

Husby 1:7 eller 4:2

Krogörnstenen (modern minnessten, mark 35 kvm)

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Vaxholm

Bogesund 1:1

Bogesund jordbruk

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frösviks gÄrd

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Vaxholm

Bogesund 1:82, 83

Bogesunds slott

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Vaxholm

Rindö 2:263

Rindö redutt

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Vaxholm

Rindö 3:311

Oskar‐Fredriksborgs fĂ€stning

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

Vaxholm

Vaxön 1:12

Vaxholms kastell

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

VÀrmdö

Eknö 1:498

Korsö torn/bÄk och fyrplats, Djurö

SJÖV Ă€ger/FORTV förvalt.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

VÀrmdö

Myttinge 1:44

Fredriksborgs fÀstning

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

VÀrmdö

Södra Stavsudda 1:44

Klövholmen, fyr‐ och vakthus

Privat mark/SJÖV Ă€ger fyr

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

VÀrmdö

Rörstrand 1:12

Torpet RÄgskÀr

NV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

235

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AB

ÖsterĂ„ker

KyrkogÄrdsön 1:1

Siarö Fort, Ljusterö

SFV

 

 

1

 

 

 

236

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

‐ Manskapsbarack

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Nordmaling

Tallberg 3:32

Tallbergsbron, gamla jÀrnvÀgsbron (en av tre parallella broar)

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Robertsfors

StensÀter 1:46

RataskÀr fyrplats (f d Ratan Norra) och bÄk

SJÖV/FORTV lotshuset

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

SkellefteÄ

VÀstra Jörnsmarken 1:31

Jörns station, perrongtak

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Sorsele

Kronoöverloppsmarken 1:1

FjĂ€llĂ€genheten ÅkernĂ€s

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FjĂ€llĂ€genheten Örnbo

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Storuman

Luspen 1:65

Storumans stationshus med magasin

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

UmeÄ

Bergudden 1:1

Berguddens fyrplats

SFV marken/SJÖV fyren

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

UmeÄ

CellfÀngelset 1

CellfÀngelset

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

UmeÄ

Holmögadd 1:1

Holmögadd fyrplats, stenfyr, maskinhus, bostadshus

SJÖV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SamfÀlld mark

 

 

 

 

 

 

 

AC

UmeÄ

Obbola S:97

BredskÀrssund nedre fyr

/SJÖV Ă€ger fyren

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

UmeÄ

Riddarborgen 2

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Vilhelmina

Dainan 1:1

FjÀllÀgenheten DainanÀs

SFV/NV deltar i förvaltn.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Boden

Boden 1:129

Bodens fĂ€stning, Södra Åbergsfortet

SFV förvaltar

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boden 1:129

Bodens fĂ€stning, Norra ÅbergsfĂ€stet

SFV förvaltar

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Boden

Boden 1:157

Bodens fÀstning, Mjösjöfortet

SFV förvaltar

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AC

Boden

Boden 1:158

Bodens FÀstning, GammelÀngsfortet

SFV förvaltar

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

Boden

Boden 2:124

Bodens garnison, tygstation, TrÄngforsomrÄdet

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

Boden

Boden 5:98

Bodens garnison, Ballonghallen

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boden 5:98

Bodens fÀstning, Degerbergafortet

SFV förvaltar anlÀggn

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boden 5:98

Bodens fÀstning, Batteri LeÄkersberget

SFV förvaltar anlÀggn

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

Boden

Boden 57:11

Bodens garnison, IntendenturomrÄdet

FORTV

 

 

1

 

 

BD

Boden

Boden 57:8

Bodens garnison, Kommendantsbyggnaden

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORTV mark/SFV

 

 

 

 

 

 

BD

Boden

Heden 3:282

Bodens FÀstning, Rödbergsfortet

anlÀggningar

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORTV mark/SFV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Heden 3:282

Bodens fÀstning, batteri Södra Slumpberget

anlÀggningar

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

Jokkmokk

Vuollerim 37:1

Bomyrberget, armebatteriet Viktoriafortet

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

Kalix

Malören 1:1

Malörens fyr och fyrplats

SFV mark/SJÖV fyren m m

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

Kiruna

JukkasjÀrvi Bandel 100:1

Malmbanan, se bedömning av ingÄende enskilda objekt nedan

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Abisko Östra, transformatorhus

TRV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaiseniemi banvaktstuga

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaisepakte bostadshus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaisepakte förrÄd, uthus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaisepakte stationshus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kaisepakte uthus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KopparÄsen banvaktstuga

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KopparÄsen bostadshus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KopparÄsen stationshus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

237

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KopparÄsen uthus 10

TRV

 

 

1

 

 

 

238

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KopparÄsen uthus 12A

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KopparÄsen uthus 13A

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solbacken banvaktstuga 522

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stenbackens omformarstation, vid stationen

TRV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tornehamn banvaktstuga 532

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TornetrÀsk stationshus

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TornetrÀsk transformatorstation

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vassijaure transformatorstation

TRV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

LuleÄ

KungsfÄgeln 3

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SFV, SJÖV Ă€ger fyrkuren pĂ„

 

 

 

 

 

 

 

BD

LuleÄ

Rödkallen 1:1, 2:1

Rödkallens fyrplats

taket/Kommunen förv.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BD

PiteÄ

Sikfors 100:8

Sikforsbron, jÀrnvÀgsbro

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Enköping

Arnöberg 3:1

Arnö kyrka

Församl. Ă€ger/RAÄ förv.

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Enköping

Landsberga 1:1

Landsberga överstebostÀlle

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Enköping

Utö 2:1

Utö hus

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

HĂ„bo

Biskops‐Arnö 1:1

Biskops‐Arnö, Övergran

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

HĂ„bo

Skokloster 2:4

Skoklosters slott, BĂ„lsta

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Knivsta

Mora 1:1

Mora stenar och lott (jordbruksmark kan avstyckas)

SFV/RAÄ förvaltar byggn.

 

 

1

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Tierp

Husby 19:3

Ottarshögen 1, gravhög

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Tierp

Husby 20:1

Ottarshögen 2, gravhög

RAÄ

 

 

 

 

3

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SFV herrgÄrd och vissa

 

 

 

 

 

C

Tierp

SkÀrsÀttra 4:1 m fl

Lövstabruk

byggn/park, resten privat

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Danmarks‐Hammarby 5:1

Linnés Hammarby

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Dragarbrunn 4:7

LinnĂ©trĂ€dgĂ„rden Örtedalen

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Dragarbrunn 32:1

Uppsala stÀllverk

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

FjÀrdingen 1:9

Ekermanska huset

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gustavianum

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Universitetshuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Omgivande universitetspark

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

FjÀrdingen 22:2

Gamla Domkapitelhuset, Ecclesiasticum

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Konsistoriehuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

FjÀrdingen 24:1

Dekanhuset Oden

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

FjÀrdingen 33:1

Ruinerna vid Uppsala slott

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppsala slott

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 21:26

Odinsborg med gravhög

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 21:50

Gamla Uppsala, mark mellan jÀrnvÀg och vÀg

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 26:5

Gamla Uppsala jÀrnvÀgsstation, bostadshus

SFV/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 74:4

Gamla Uppsala högar 1, gravhög, toppen pÄ TunÄsen

RAÄ

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 74:8

Gamla Uppsala högar 3, gravhögar

RAÄ

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 75:6

LĂ„ngtorpet

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

239

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 75:7

MyrbyÄs, Bostadshus, (omges av "kyrkoreservat" 74:36)

RAÄ

 

 

 

 

3

 

240

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 75:8

Lilla Myrby, Bostadshus

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 77:2

Gamla Uppsala begravningsplats

oklar Ă€gobild/RAÄ förv.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 80:4

Gamla Uppsala högar 5, skogsmark

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 80:9

Gamla Uppsala högar 6, vattentÀkt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Gamla Uppsala 84:5

Gamla Uppsala historiskt centrum (Museum), TingslÀtten

RAÄ

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

HĂ„ga 10:14

HÄgahögen 1, gravhög

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

HĂ„ga 10:35

HÄgahögen 2, jordbruksmark

RAÄ, kommunen disp.rĂ€tt

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

KĂ„bo 5:3

Landshövdingens f d stall

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

KĂ„bo 15:1

Carolina Rediviva

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

KĂ„bo 25:1

Botaniska trÀdgÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Uppsala

Lena‐Salsta 1:5 m fl

Salsta slott

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Salsta kronoegendom, jordbruk

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Älvkarleby

ÄlvsĂ€ter 1:3

Marma lÀger

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FyrtÀppan 1:1, Norrboda

 

SJÖV fyr/SkĂ€rgĂ„rds‐

 

 

 

 

 

 

 

C

Östhammar

25:1

ÖrskĂ€rs fyrplats, GrĂ€sö

stiftelsen hyr byggnader

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

C

Östhammar

VĂ€sterbyn 4:2

Djurstens fyr, GrÀsö

SJÖV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Flen

Flen 1:4 (Orresta 3:1)

Perrongtak i anslutning till Flens stationsbyggnad

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Flen

Harpsund 5:1

Harpsunds egendom, Mellösa

SFV

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Flen

Ådö 1:1

Ådön f d kaptensbostĂ€lle

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Nyköping

Lilla kungsladugÄrden 1:1

Lilla kungsladugÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Nyköping

Nyköpingshus 1

Nyköpingshus

SFV

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Nyköping

Residenset 8

Residensets kontorslokaler

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

D

Nyköping

Stora kungsladugÄrden 2:1

Stora kungsladugÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Oxelösund

Oxelö fiske 1:1

HÀvringe bÄk, kronoholme

SFV

 

 

1

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Bispen 1

TomtrÀtt till Àgare av privat byggnad upplÄten till 2042 + 40 Är

SFV/Privat byggnad

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Bispen 4

RektorsgÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Brokikaren 1

Malmenius malmgÄrd, gamla gymnastikhuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Brunnsberg 1:27

Östa sjöhage, gravfĂ€lt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Domherren 1

Paulinska gÄrden (UlfhÀllska huset)

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

Gripsholm 4:109,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gripsholms slott 1:1,

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Mariefred 2:7

Gripsholms kungsladugÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Gripsholms slott 1:1,

Gripsholms slott, Mariefred

SFV/STÄ förvaltar parken

 

 

 

 

 

 

Mariefred 2:7, 15

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Kungsberg 2:1

Kungsberg kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Kyrkberget 1

Gamla biskopsgÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Kyrkberget 9

Roggeborgen

SFV

 

 

1

 

 

 

D

StrÀngnÀs

MÀlsÄker 1:8

MÀlsÄkers slott

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

StrÀngnÀs

Tynnelsö 1:5

Tynnelsö slott

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

D

Trosa

Bokö 1:5

Bokö fyrkur

SJÖV fyr o mark/Priv.bygg

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

FinspÄng

Risinge 1:50

Risinge gamla kyrka

Församl. markĂ€gare/RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Linköping

Innerstaden 1:13

Linköpings slott och Landstathus/Residens

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Linköping

Malmen 2:7

F3 MalmslÀtt

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Linköping

Rystads‐Tuna 1:1

Tuna kungsgÄrd

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

241

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Linköping

Rystads‐Tuna 1:1, 39

Tuna kungsgÄrds lantbruksegendom

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

242

 

 

 

 

SamfĂ€llighet Ă€ger/RAÄ

 

 

 

 

 

 

E

Mjölby

Öjebro S:1

Öjebron (en av tre parallella broar)

förvaltar med fondmedel

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Motala

Brunneby 1:1

Brunneby kyrka

Privat mark/RAÄ förv.

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Norrköping

Rönö 1:18

Rönö kungsgÄrd, ruin med ny byggnad ovanpÄ

RAÄ tax Ă€g., kronomark

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Norrköping

Slottshagen 1:2

Johannisborgs slottsruin

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

Klostret 1

Hjertstedska huset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

Maria 1

MĂ„rten Skinnares hus Och Vadstena hospital

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

MunktrÀdgÄrden 1

KlostertrÀdgÄrdarna, Isbergska villan och bostadshus

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

MunktrÀdgÄrden 2

KlostertrÀdgÄrdarna, Pilgrimscentrum, Gamla teatern

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Slottet 1, Vadstena 4:70,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

71

Vadstena slott

SFV, kommunen viss mark

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

Vadstena 4:73

Vadstena slott, vallgrav

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

ÖrtagĂ„rden 1

Munkklostret

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Vadstena

ÖrtagĂ„rden 1, Klostret 1

Nunneklostret, klosterruiner

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Åtvidaberg

HerrsÀter 1:1

HerrsÀter majorsbostÀlle

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Ödeshög

Alvastra 5:1, Uckleby 2:1

Alvastra kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Ödeshög

Alvastra 5:1

Alvastra kloster, klosterruin

SFV Ă€ger/RAÄ förv. ruinen

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

E

Ödeshög

Broby 2:5

Alvastra pÄlbyggnad, Dags mosse, Alptuna

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommunal Ă€go/RAÄ

 

 

 

 

 

 

 

E

Ödeshög

Rök 1:5

Rökstenen

förvaltar taket

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

Eksjö

LunnagÄrd 1:1

Ing 2 Etabilissemang, Eksjö garnison

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OfficersmÀssen Trianon, Eksjö garnison

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

Jönköping

Arkivet 1

Göta HovrÀtt

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

Jönköping

Gullvivan 17

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

Jönköping

NĂ€s 1:12

NĂ€s slottsruin, jordbruksmark

RAÄ/kommun förv. mark

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

Jönköping

Visingsborg 3:1

Visingsborgs kungsladugÄrd

SFV/RAÄ förv. byggnader

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visingsborgs slottsruin

SFV omr., RAÄ inom vall.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

F

Vaggeryd

LĂ€gret 1:1

SkillingarydslÀgren, museum

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

Alvesta

Huseby 1:1 m fl

Huseby bruk

SFV

 

D

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huseby kronoegendom

SFV

 

D

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

Ljungby

Dalen 2:6

KÄnna högar, staten Àger halvt gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

Ljungby

Elinge 16:2

Hamneda gravfÀlt, staten Àger kvarts gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

Ljungby

MjÀryd 10:1

MjÀryd gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

VÀxjö

DÀdesjö 1:2

DÀdesjö gamla kyrka

RAÄ, DĂ€delsjö församl.?

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

VÀxjö

Inglinge hög 1:1

Inglingehög 1, gravhögar

Sv fornm.f. Ă€ger/RAÄ förv

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

VÀxjö

Ingelstad 4:44

GrÀsyta

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RAÄ/Fören. SmĂ„l. Fornm.

 

 

 

 

 

 

G

VÀxjö

Kronoberg 2:3

Kronobergs slottsruin

förvaltar sedan 1949

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

VÀxjö

Kronoberg 2:1

Kronobergs kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G

VÀxjö

Residenset 1

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

Borgholm 8:16

Borgholms kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Borgholms slottsruin

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

Hagaby 1:55

Högby fyr

SJÖV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

Horn 1:39

Horns kungsgÄrd/Helige Ottos kapell, ruin. Naturreservat

Kronomark/NV förvaltar

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

Ismantorps fornborg 1:1

Ismantorps borg 1, ruin av fornborg

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

Ismantorps fornborg 2:1

Ismantorps borg 2, ruin Av Fornborg

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

KlÀppinge 1:6

Kapelluddens fyr och fyrplats

FORTV mark fypl/SJÖV fyr

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

243

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

KĂ€lla 2:1

KĂ€lla gamla kyrka

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

D

 

 

3

 

244

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

LopperstadstÀkten 1:1

LopperstadstÀkten, gravfÀlt

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Borgholm

Mellby 1:4

Ölands norra uddes fyr, LĂ„nge Erik

SFV marken/SJÖV fyren

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Kalmar

Kvarnholmen 2:14

GrimskÀrs skans

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Kalmar

Landshövdingen 16

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

Kalmar

Slottet 1

Kalmar slott

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

FrösslundatÀkten 1:1

FrösslundatÀkten, gravfÀlt

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Gettlinge 1:7

Gettlinge gravfÀlt

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

GĂ„rdby 17:1

GÄrdby gravfÀlt

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Karlevi 8:23

Karlevistenen, runsten

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Ottenby 1:2

Ölands södra uddes fyr, LĂ„nge Jan

SJÖV fyr, NV, SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ottenby kungsladugÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Rösslösa 10:1

BĂ„rby borg 3, alvarsmark

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

RösslösatÀkten 1:1

BĂ„rby borg 1, ruin av fornborg

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BĂ„rby borg 2, ruin av fornborg

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

SandbytÀkten 1:1

SandbytÀkten, gravfÀlt

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Södra BÄrby 26:1

BĂ„rby borg 4, alvarsmark

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

TÀvelsrumstÀkten 1:1

TÀvelsrums gravfÀlt

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

VÄrdkastÀkten 1:1

Seby gravfÀlt

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Össby 1:10

Eketorps borg, rekonstruerad fornborg

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

MörbylÄnga

Össby 49:1

Eketorps Borg 2, nutida bostadshus

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

H

TorsÄs

Bröms 2:8

Brömsebromonumentet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommunal mark/SJÖV bĂ„k,

 

 

 

 

 

2013:55

H

VĂ€stervik

VĂ€stervik 4:28

SpÄrö bÄk

fyr och hus privat

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Ardre Ljugarn 1:1

StrandridarebostÀllet, Gamla tullhuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bunge BungenÀs 1:5, 1:6,

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Fleringe Hau 1:39

FÄrösunds fÀstning

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Eksta Stora Karlsö 1:5

Stora Karlsö fyrplats

NV mark, byggn./SJÖV fyr

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

FÄrö Butleks 1:22

FÄrö fyrplats

SJÖV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

FÄrö Gotska Sandön 1:1

Gotska Sandöns fyrplats m m, nationalpark

NV mark, byggn./SJÖV fyr

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NÀr fyr och fyrplats, omgivande mur. Fastigheten utgör i sin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

helhet naturreservat, riksintresse natur samt Àr klassat enligt

NV mark/SJÖV fyr, FORTV

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

NĂ€r NĂ€rsholmen 1:1

Ramsarkonventionen.

övriga byggnader

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Othem Enholmen 1:1

Enholmen, bl a plomberade vÀrn och anlÀggningar

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Roma kloster 2:1

Roma klosterruin

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Roma kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

TingstÀde FurbjÀrs 1:17

TingstÀde fÀstning

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Helgeandshuset 1

Helge Ands ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Helgeandshuset 2

Helgeandshuset

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Visby Ringmur ‐ muren Ă€gs av Region Gotland, RAÄ Ă€ger tvĂ„

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Innerstaden 1:1

torn

Region Gotland, RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Innerstaden 1:24

S:t Olofs Ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Innerstaden 1:49

Dalmanska tornet, torn I ringmuren

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Innerstaden 1:51

Mark söder om S:t Hans Ruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Mynthuset 1

Mynthuset, grÀsyta vid ringmuren

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

245

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Residenset och Landsstadshuset (f d Schwanska gÄrden och

 

 

 

 

 

 

 

246

I

Gotland

Visby Residenset 3

Westbergska gÄrden)

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Solberga 1:22

Klosterlunden, grundmurar av klosterruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby Slottet 1

Visby slott, markyta vid ringmuren

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Drotten 3

S:t Drotten 3, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Drotten 6

S:t Drottens ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Drotten 7

S:t Drotten 7, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Drotten 9

S:t Drottens 9, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Drotten 11

S:t Drottens 11, Mark Invid Ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:ta Gertrud 16

S:ta Gertrud 16, kyrkoruin

Lst Gotland/RAÄ förv

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S:t Görans kyrkog och spetÀlskehosp, kyrkoruin och mark kring

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Göran 1:2

kyrkogÄrd

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Hans 1

S:t Hans 1, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:ta Katarina 1

S:ta Katarinas ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:ta Katarina 7

S:ta Katarina 7, byggnad invid kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Klemens 21

S:t Klemens ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Lars 2

S:t Lars ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Lars 4

S:t Lars 4, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Lars 8

S:t Lars 8, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Lars 10

S:t Lars 10, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Lars 11

S:t Lars 11, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Nikolaus 5

S:t Nicolai 5, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Nikolaus 16

S:t Nicolai Ruin, kyrkoruin

RAÄ

 

 

1

 

 

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Nikolaus 19

S:t Nicolai 19, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Nikolaus 21

S:t Nicolai 21, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Nikolaus 23

S:t Nicolai 23, mark invid ruinen

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby S:t Olof 19

SÀcken 4, bostadshus invid Botaniska trÀdgÄrden

RAÄ/upplĂ„tet m tomtrĂ€tt

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Visby TjÀrkoket 4

TjÀrkokeriet, byggnad ingÄende i ringmuren

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORTV mark och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

förvaltning/SJÖV Ă€ger

 

 

 

 

 

 

I

Gotland

Öja Burge 1:8

Faluddens fyr

fyren

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Anckarstjerna 1

Sydkustens örlogsbas (idag Marinbasen)

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Anckarstjerna 58

Skeppsgossekasernen

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Aspö 4:75,76, 5:62

Jutudden, batteri, ruin

FORTV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Aspö 6:33, 4:272, 6:21

Nya Ellenabben, batteri

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Aspö 6:40

Ellenabbens fort

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Aspö 6:87

Kustspaningsradarstationen Gruvan

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

DrottningskÀr 1:2

DrottningskÀrs kastell

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 2:8

Stumholmen, slup‐ och barkasskjulet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 2:24

Godnatts fÀstningstorn och fredstak

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Godnatts fyr, modern lanternin ovanpÄ tornet

SJÖV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 2:27

Basareholmen

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 2:28

Koholmen, Stora kruthuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 2:30

Kungsholms fort och park

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 2:41 (2:20)

Kurrholmens fÀstningstorn

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

247

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 4:17, 2:29

Sydkustens örlogsbas, bl a nedanstÄende objekt:

FORTV

 

 

1

 

 

 

248

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hokvinden

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kölhalningsbro, kranspelsskjul och sprikran

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lindholmen

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Repslagarbanan

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sydkustens örlogsbas (idag Marinbasen),

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Karlskrona 4:43

amiralitetsklockstapeln

Kommunal mark/FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Liewen 6

Sydkustens örlogsbas (idag Marinbasen), sjöofficersmÀssen

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Liewen 32, Von Gerdten 61

Sydkustens örlogsbas (idag Marinbasen), strÀckningsmuren

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Residenset 7

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Stumholmen 1:1

Saltkokningshuset

SamfÀllighet

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Stumholmen 2:9

Corpes De Garde

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Stumholmen 2:15

Flyghangar

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Stumholmen 2:16

Flyghangar

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Stumholmen 2:18

Lotsstugan

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Stumholmen 2:22

Desinfektionshuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kokhuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Epidemisjukhuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Tjurkö 7:16, 17, 22

Stenbrottsbatteriet

FORTV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Utklippan 1:1

Utklippans fyrplats

SFV marken/SJÖV fyren

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sydkustens örlogsbas (idag Maribasen), f d kronostall, nu

 

 

 

 

 

 

 

 

K

Karlskrona

Von Gerdten 39

snickeri

FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

BĂ„stad

Faritslöv 10:3

Dags hög, gravhögar

RAÄ

 

D

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

BĂ„stad

Tofta Högar 1:1

Tofta högar, gravhögar

RAÄ

 

D

 

 

3

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Eslöv

Eslöv 54:1

Tunnlar, överbyggnad av trappor, perrongtak

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Helsingborg

HjÀlmshult 1:2

HjÀlmshult kungsgÄrd

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

HĂ€ssleholm

Hovdala 1:3

Hovdala slott

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

HĂ€ssleholm

Sösdala 64:3

VÀtteryds gravfÀlt

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Kristianstad

Araslöv 1:149

Araslövs gamla kyrka

RAÄ, församling, godsĂ€g.

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Kristianstad

BĂ€ckaskog 1:17

BÀckaskogs slott och kungsgÄrd

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Kristianstad

Carl XI 12

Kungsstugan, Åhus

Ofri grund/RAÄ förv. bygg

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Kristianstad

Kristianstad 4:1

Lokstall

TRV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vattentorn

TRV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Kristianstad

Lillö 50:2

Lillö kungsgÄrd, majorsbostÀlle, biosfÀrsomrÄde

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Kristianstad

Residenset 1

F d lÀnsresidenset

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Citadellstaden 2:1,

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Landskrona

LundÄkra 10:2

Landskrona citadell

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Landskrona

Uranienborg 1:1

Uranienborg kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Lund

Botanicum 15

Botaniska trÀdgÄrden

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Lund

Dalby 60:1

Dalby kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Lund

Historiska museet 1

Historiska museet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Lund

Revinge 1:12

Revingehed övningsfÀlt, dÀribland skyddad vindmölla

FORTV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Lund

Thomander 1

Thomanderska studenthemmet

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Lund

Universitetet 1

Kungshuset/LundagÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

249

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lunds universitet, Archeologicum/Theologicum

SFV

 

 

1

 

 

 

250

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Palaestra et odium

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Universitetshuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Malmö

Innerstaden 10:284

Malmöhus slott

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Malmö

Residenset 1

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Glimminge 39:6

Glimmingehus

RAÄ

 

D

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Glimminge 39:44

Glimmingehus bytomt/gÄrdstomt med flyglar, mark

RAÄ

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Grevlunda 20:33

Grevlunda GravfÀlt

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Mellby 3:52

Kiviksgraven, gravröse

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Simrishamn 3:144

Simrislunds hÀllristning

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

StrÀntemölla 1:2

StrÀntemölla kvarn. Naturreservat

NV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Äsperöd 1:87

ÄngakĂ„sen 1, SkeppssĂ€ttningar

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Äsperöd 1:88

ÄngakĂ„sen 2, SkeppssĂ€ttningar

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Simrishamn

Äsperöd 1:89

ÄngakĂ„sen 3, SkeppssĂ€ttningar

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Trelleborg

Innerstaden 6:1 (outrett omr)

Trelleborg kassunfyr

kommunal mark/SJÖV fyr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Vellinge

Falsterbo 2:13

Falsterbohus ruin

RAÄ/Lst förv

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Vellinge

MĂ„nstorp 1:13

MĂ„nstorps gavlar

Enskild Ă€go/RAÄ tillsyn

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Ystad

Edvinshem 2:2

Ystad inre (övre) fyr

SJÖV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Ystad

Edvinshem 2:61

Transformatorhus, omgivande fastighet tillhörig Akademiska hus

TRV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Ystad

Hagestad 27:6

Sandhammarens fyr, fyrvaktarbostÀder

SJÖV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Ystad

KĂ„seberga 48:18

Ales stenar 2, obebyggd mark för fritidshus. NaturvÄrdsomrÄde

SamfĂ€lld mark/RAÄ förv.

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Ystad

KĂ„seberga 48:29

Ales stenar 1. NaturvÄrdsomrÄde

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Ystad

KĂ„seberga S:9

Ales stenar, skeppssÀttning. NaturvÄrdsomrÄde

SamfĂ€lld mark/RAÄ förv.

 

 

 

 

3

2013:55

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Åstorp

Kvidinge 7:115 (gatufastighet)

Kvidingemonumentet till Äminnelse av prins Karl August hÀdanfÀrd

Kommunal mark/SFV förv

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

M

Åstorp

Tommarp 1:1

Tommarps kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

Laholm

Hasslöv 1:15

Lugnarohögen, bronsÄldersgrav

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

Halmstad

Slottet 1

Halmstads Slott, residens

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

Halmstad

Tylön 1:1

Tylöns fyrplats

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

Kungsbacka

Nidingen 1:1

Nidingens fyr

SJÖV fyr m m/ SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N

Varberg

GetakÀrr 3:62

Varbergs fÀstning

SFV /FORTV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Bengtsfors

Högsbyn 1:6

Högsbyn/Tisselskog, hÀllristningar. Naturreservat (byggnad kan avstyckas)

RAÄ

 

 

 

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Falköping

Ekornavallen 3:1

Ekornavallen, gravfÀlt

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Falköping

Ekornavallen 3:2

Bostad (avstyckad frÄn Ekornavallen 3:1)

RAÄ, under avyttring

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

BrÀnnö S:86

Stora KÀnsö karantÀnsanstalt med park

Samf. mark/FORTV byggn.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Gullbergsvass 703:4, 42

Skansen Lejonet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Gullö 1:25

Ragnhildsborg, ruin pÄ Ragnhildsholmen, SÀve, sö Àlven, ingÄr I kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Haga 715:2

Skansen Kronan

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Inom vallgraven 53:16

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landsstatshuset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Lorensberg 11:2

Lorensbergsvilla

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Lorensberg 11:4

Lorensbergsvilla

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Lorensberg 13:1

Lorensbergsvilla

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Lorensberg 13:2

Lorensbergsvilla

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Lorensberg 60:1

Göteborgs universitets huvudbyggnad

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Vinga 1:1

Vinga fyrplats och bÄk

SJÖV mark och fyr/övr.Ă€g.

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

251

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Älvsborg 855:752

Nya Älvsborgs fĂ€stning

SFV

 

 

1

 

 

 

252

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Göteborg

Älvsborg 855:800

Oskar IIs fort

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Götene

Flyhov 2:2

P‐plats invid Flyhovs hĂ€llristning

RAÄ arrenderar marken

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Karlsborg

VanÀs 1:9

VanÀs fyr och brygga

SFV marken/SJÖV fyren

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Karlsborg

VanÀs 1:9 och 1:4

Karlsborgs fÀstning, garnisonskyrkan

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

KungÀlv

Gamla Staden 1:10

Bohus fÀstning

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

KungÀlv

KastellegÄrden 1:1

KungahÀlla/KastellegÄrden överstebostÀlle (fastigheten norr Àlven)

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

KungÀlv

Marstrand 5:6

Carlstens fÀstning

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

KungÀlv

Marstrand 5:7

Södra strandverket

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

KungÀlv

Pater NosterskÀren 1:1

Pater Noster fyrplats, Även EggeskĂ€r (SjöV) pĂ„ fastigheten

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Lidköping

LÀckö 1:7

LÀckö kungsgÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

LÀckö slott

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Mariestad

Marieholm 1:5

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skara

Höjentorp 1:2

Höjentorp kungsgÄrd

SFV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skara

Klostret 20:1

Jordbruksmark nÀra Varnhems klosterruin (delvis gÄva)

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skara

Skytten 1

VeterinÀrinrÀttningen, prebendebostad

SLU

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skövde

Askeberga 1:19

Ranstena Domarring 1, bostad (fastighetsreglering medges inte)

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skövde

Askeberga 1:20

Ranstena Domarring 2, skeppssÀttning jÀrnÄldern

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skövde

Klagstorp 2:2

Klagstorps herrgÄrd

FORTV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Skövde

Skövde 5:259

Skövde garnison, kasernetablissementet P4, museum

FORTV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2013:55

O

Strömstad

Skogar 1:5 m fl

Gamla Svinesundsbron, vĂ€g‐ och grĂ€nsbro

TRV

 

 

1

 

 

O

SotenÀs

Uleberg 2:142

Keberget fornborg

RAÄ

 

 

 

 

3

 

O

SotenÀs

VÀgga SkÀrgÄrd 1:1

HÄllö fyr

Kommunal mark/SJÖV fyr

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Tanum

Grebbestad 2:384

Greby gravfÀlt

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Tidaholm

Suntak 20:1

Suntaks gamla kyrka

Kronom./RAÄ förv. byggn.

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Tjörn

Pilane 1:25

PilanegravfÀltet

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

TrollhÀttan

Åker 10:1, Olidan 3:2

TrollhĂ€ttans kanal‐ och slussomrĂ„de, byggnation bostĂ€der

SJÖV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

Ulricehamn

SĂ€by 2:16

VÀdersholm, ruin stormansgÄrd

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

O

VĂ€nersborg

Residenset 2

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

Eda

Edaskansen 1:1

Eda skans, ruin

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

Filipstad

Östra Filipstad 1:245

John Ericssons gravmonument, pÄ kyrkogÄrdsmark

Församl. mark/SFV förv.

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

Karlstad

Falken 7

Gamla gymnasiet

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S

Karlstad

Örnen 3

Örnen, residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Askersund

Algrenamarken 1:33,

IgelbÀckens Masugn

SFV

 

 

 

 

 

 

IgelbÀcken 1:14

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Hallsberg

Hallsbergs‐Berga 1:45

Norrby gravfÀlt 1, jÀrnÄldern

Kronomark/RAÄ förvaltar

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Hallsberg

Sannahed 4:1

Norrby gravfÀlt 2, jÀrnÄldern

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Hallsberg

Sannahed 6:1

Norrby gravfÀlt 3, jÀrnÄldern

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Hallsberg

Sannahed 6:2

Norrby gravfÀlt 4, jÀrnÄldern

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Karlskoga

Villingsberg 1:2

Villingsbergs herrgÄrd

FORTV

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

253

4 Bilaga

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 Bilaga

 

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Kumla

Hjortsberga 1:31

Lekebacken, gravfÀlt

RAÄ

 

D

 

 

3

 

254

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Örebro

KĂ€ggelholm 1:74

KĂ€gleholms slottsruin

RAÄ

 

D

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

Örebro

Nikolai 3:5‐7, 3:264

Örebro slott, residens

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallsta‐

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

hammar

Strömsholm 1:57

Strömsholms kungsladugÄrd

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallsta‐

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

hammar

Strömsholm 8:1, 8:53

Ridskolan Strömsholm KolbÀck

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallsta‐

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

hammar

Strömsholm 8:48

TomtrÀtt i anslutning till ridskolan

SFV har tomtrÀtt

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hallsta‐

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

hammar

Strömsholm 8:52

Strömsholms Slott, KolbÀck

SFV/STÄ trĂ€dgĂ„rden

K

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

U

VÀsterÄs

Frövi 4:2

Frövi ÖverstebostĂ€lle

SFV

 

 

1

 

 

 

 

U

VÀsterÄs

Olympia 3, VÀsterÄs 1:213

VÀsterÄs slott, residens

SFV

 

 

1

 

 

 

 

W

Avesta

Avesta 6:1

Avesta‐Krylbo perrongtak och gĂ„ngbro

TRV

 

 

1

 

 

 

 

W

BorlÀnge

Stora OrnÀs 1:2

OrnÀsstugan

SFV

 

 

1

 

 

 

 

W

Falun

Isala S:2

Isala kungslada, SvÀrdsjö: vÀgen och monumentet

SamfÀllighet/SFV förv.

 

 

 

 

3

 

 

W

Falun

Isala S:4

Isala kungslada, SvÀrdsjö: kungsladan

SamfÀllighet/SFV förv.

 

 

 

 

3

 

 

W

Falun

Rankhyttan 7:1

Rankhyttans trösklada, splittrad fastighet

Skogsstyr./SFV förv. bygg.

 

 

1

 

 

 

 

W

Falun

Residenset 1

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

W

Mora

Utmeland 629:1, 70:12

Wasamonumentet vid Utmeland

SFV

 

 

1

 

 

 

2013:55 SOU

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SOU

LĂ€n

Kommun

Registerfastighet

BenÀmning

Ägare/förvaltare

K

D

1

2

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

W

Smedjebacken

Malingsbo 1:68

Malingsbo herrgÄrd

SFV

 

 

 

 

3

2013:55

X

GĂ€vle

Bönan 5:2

Bönans fyr och lotsstuga

SJÖV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

X

GĂ€vle

Söder 5:1

GĂ€vle slott

SFV

 

 

1

 

 

 

X

GĂ€vle

Söder 6:4

GÀvle lÀnsfÀngelse

SFV

 

 

1

 

 

 

X

Hudiksvall

EnÄngers prÀstgÄrd 5:1

EnÄngers gamla kyrka

RAÄ

 

D

 

 

3

 

X

Hudiksvall

Forsa prÀstgÄrd 1:11

Forsa socken‐ och gillestuga

RAÄ

 

 

 

 

3

 

X

Hudiksvall

Strand 3:1

Perrongtak vid Hudiksvalls station

TRV

 

 

1

 

 

 

X

Söderhamn

SkÀrgÄrden 2:90

Storjungfruns fyrplats

Kommunal mark/SJÖV fyr

 

 

 

 

3

 

X

Söderhamn

Trönö PrÀstbol 2:2

Trönö gamla kyrka

RAÄ

 

D

 

 

3

 

Y

HÀrnösand

Residenset 1

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

Y

HÀrnösand

Utanö 3:55

Hemsö fÀstning

SFV

 

 

1

 

 

 

Y

Kramfors

Sandö 2:2, Lunde2:31mfl

Sandöbron, vÀgbro, LÀnsvÀg 323

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Y

Sundsvall

Östermalm 1:1

2 perrongtak, stationshuset i Jernhusens Àgo

TRV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Z

Berg

Sanne 1:6

Sanne gravhögar, staten Àger delar av gravfÀltet

RAÄ

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Brunflo‐Viken 2:10, Brunflo‐

Brunflo f d stÀllverk (stationen privatÀgd, disponeras delvis av

 

 

 

 

 

 

 

Z

Östersund

Änge 1:34

inlandsbanan)

TRV

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Z

Östersund

Landshövdingen 1

Residenset

SFV

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

255

4 Bilaga

Bilaga 4

Nyckel till lÀnsbeteckningarna

AB – Stockholms lĂ€n

AC – VĂ€sterbottens lĂ€n

BD – Norrbottens lĂ€n

C – Uppsala lĂ€n

D – Södermanlands lĂ€n

E – Östergötlands lĂ€n

F – Jönköpings lĂ€n

G – Kronobergs lĂ€n

H – Kalmar lĂ€n

I – Gotlands lĂ€n

K – Blekinge lĂ€n

M – SkĂ„ne lĂ€n

N – Hallands lĂ€n

O – VĂ€stra Götalands lĂ€n

S – VĂ€rmlands lĂ€n

T – Örebro lĂ€n

U – VĂ€stmanlands lĂ€n

W – Dalarnas lĂ€n

X – GĂ€vleborgs lĂ€n

Y – VĂ€sternorrlands lĂ€n

Z – JĂ€mtlands lĂ€n

256

SOU 2013:55

Bilaga 5

Bakgrundsteckning

Mia Geijer

Statligt Àgande av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter

– bakgrund och perspektiv

FramstĂ€llningen i denna bilaga utgör ett sammandrag av en lĂ€ngre text författad vĂ„ren 2013 pĂ„ utredningens uppdrag av Mia Geijer, verksam med kulturarvsfrĂ„gor vid LĂ€nsstyrelsen i Örebro. Delar av materialet har fĂ„ngats upp i betĂ€nkandets bakgrundstexter kring kulturarvet och bedömningar av statens lĂ„ngsiktiga roll i förvalt- ningsarbetet, men de bedömningar och slutsatser som framförs i bilagan utgör författarens egna. För fullstĂ€ndiga bibliografiska upp- gifter hĂ€nvisas till betĂ€nkandets förteckning över referenser.

InnehÄll

Inledning

Historiska perspektiv pÄ statens innehav

Statlig organisation och Kungl. Byggnadsstyrelsens inrÀttande En marknadsanpassad förvaltning

Kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader, hur har det bedömts? Dokumentation och insamling

Akademisk och professionell utveckling Bedömningar av kulturhistoriskt vÀrde Urvalsprocessen som följd av 1920 Ärs föreskrifter Ett vÀrderingssystem under diskussion

Tillbakablick över regelverkets utveckling PBL och miljöbalken

Stödformer för vÄrd och levandegörande av kulturmiljöer

Det nationella kulturarvet – en smal definition och ett vitt begrepp Vem Ă€ger de kulturhistoriskt vĂ€rdefulla fastigheterna?

Analys av Àgarkategorier för byggnadsminnen enligt KML Ett hÄllbart urval?

257

Bilaga 5

SOU 2013:55

Inledning

Bedömningen av vad som Àr kulturhistoriskt vÀrdefullt har för- Àndrats över tid. SÄdana förÀndringar sker i takt med att andra samhÀllsvÀrderingar förÀndrats men ocksÄ i takt med att kunskapen om och förstÄelsen av kulturmiljöernas betydelse har förskjutits. Det nu befintliga bestÄndet av skyddade kulturmiljöer Àr alltsÄ ett uttryck för vad som hittills har betraktats som sÄ kulturhistoriskt vÀrdefullt att det ska skyddas med stöd av nu gÀllande legala system. Systemet innehÄller olika former av skydd för kultur- miljöer. Ett primÀrt syfte med framstÀllningen nedan Àr att analysera förutsÀttningarna för hur det aktuella fastighetsbestÄndet vuxit fram och sÀtta in det och den nu aktuella utredningen i ett vidare sammanhang.

Historiska perspektiv pÄ statens innehav

Brister i vÄrden och skyddet av statligt Àgda historiska byggnader blev en frÄga som aktualiserades med det uppvaknande historie- intresset och det aktiva historiebruk som följde i spÄren av romantiken under 1800-talets första hÀlft och accentuerades ytter- ligare av 1800-talets framvÀxande nationalistiska strömningar.1 Detta historieintresse gick, som mÄnga forskare pÄpekat, hand i hand med det som i dag brukar benÀmnas uppfattning av moder- nitet, en upplevelse av det historiska som ett avgrÀnsat dÄ och samtiden och framtiden som ett framÄtsyftande flöde, nÄgot som vÀsentligt skilde sig frÄn det historiska. De historiska minnes- mÀrkena blev fysiska referenspunkter och de kom, liksom den framvÀxande historievetenskapen och historiebruket, att anvÀndas i uppbyggnaden av förestÀllningar om de moderna nationalstaterna.2 Det Àr med denna bakgrund som en monumentvÄrdande rörelse i modern bemÀrkelse vÀxer fram.

Intresset för vĂ„rd av monument och senare kulturmiljöer i Sverige Ă€r en del av en större Europeisk rörelse. Förebilderna hĂ€mtades i ett tidigt skede frĂ€mst frĂ„n Frankrike och Tyskland och senare Ă€ven frĂ„n Italien, England och Österrike.3 I Frankrike tog staten tidigt ett aktivt grepp om monumentvĂ„rden, som en reaktion

1Hobsbawmn, E. (1990). BetrÀffande dessa strömningars betydelse för vÄrd av historiska monument i Sverige under 1800-talet, se Geijer, M. (2007).

2Anderson, B. (1993), Murphy, K. (2000).

3KĂ„ring, G. (1992), Miller Lane, B. (2000) och Arrhenius, T. (2003).

258

SOU 2013:55

Bilaga 5

mot den förstörelse som gÄtt fram över kyrkor och slott under revolutionsÄren.4 MonumentvÄrden blev ett led i centraliseringen av den franska staten. Centralmaktens kulturpolitiska ambition var att bygga upp en nationell identitet baserad pÄ fysiska uttryck för landets kulturella utveckling.5 En sÄ framskjuten position kom aldrig den kulturminnesvÄrdande uppgiften att fÄ inom den svenska statsförvaltningen. Utmaningen i utvecklingen av det svenska legala systemet för vÄrden av kulturmiljöer har varit att Ästadkomma balans mellan ett offentligt initiativ motiverat av allmÀnintressen, och privata intressen. Under en stor del av den period dÄ en syste- matisk vÄrd och sedermera Àven en legal grund existerat, har syften varit nÀra sammanlÀnkade med i tur och ordning patriotiska, peda- gogiska, vetenskapliga och identitetsskapande syften. I dagens kulturpolitik betonas ocksÄ demokrati och allas delaktighet. De samhÀllsekonomiska perspektiven blir ocksÄ allt pÄtagligare i kulturmiljövÄrdens arbete.

Inom ÖverintendentsĂ€mbetet fanns tidigt en nĂ€ra sammanlĂ€nk- ning mellan arkitekturfostran och konst- och kulturhistoriska upp- drag genom kopplingen till Konstakademien och den museala upp- giften att vĂ„rda Kongl. Museets samlingar, vilken upphörde först 1866, dĂ„ Nationalmuseet skildes frĂ„n Ă€mbetet. Under 1800-talet utvecklades ett starkt intresse för historiska byggnader inom Ă€mbetet, vilket inte minst pĂ„verkades av arkitekternas erfarenheter frĂ„n resor i Europa, dĂ€r restaureringar av slott och kyrkor blivit till viktiga nationella manifestationer under 1800-talets första hĂ€lft. MĂ„nga av de arkitektstudenter som genom stipendier fick möjlig- het att genomföra studieresor i Europa kom att under nĂ„gon period tillbringa tid vid Ecole de Beaux Art i Paris. DĂ€rmed kom ocksĂ„ den franska synen pĂ„ de historiska byggnadernas betydelse för byggandet av en nationell identitet att bli vĂ€l bekant för ett ledande skikt av svenska arkitekter. Erfarenheter av monumentvĂ„rd in- hĂ€mtades ocksĂ„ frĂ„n andra europeiska lĂ€nder, till exempel Tyskland och Italien. Genom frĂ€mst press och litteratur följdes ocksĂ„ den Engelska utvecklingen, vilken skiljer sig frĂ„n den centralistiskt dominerade Franska genom sin betoning av det privata initiativet.6 Ämbetet hade sedan tidigare erfarenheter av de kyrkoombyggnader som granskades inom Ă€mbetet.7 Men uppgiften sĂ„gs inte i första

4Murphy, K. (2000), Arrhenius, T. (2003).

5Murphy, K. (2000).

6Tatcher, M. (2012).

7Geijer, M. (2004) och (2007).

259

Bilaga 5

SOU 2013:55

hand som ett kulturvÄrdande uppdrag. Ambitionen var att Ästad- komma en god arkitektur med staten och offentligheten som före- döme.8

År 1849 stĂ€lldes statens byggnader i landsorten under Över- intendentsĂ€mbetets överinseende. De hade tidigare förvaltats av kammarkollegiet. Följande Ă„r fick Ă€mbetet ansvar för kronans magasinsbyggnader.9 DĂ€rmed ökade Ă€mbetets möjligheter att verka för vĂ„rden av nĂ„gra av de byggnader som, i enlighet med samtidens offentliga historiebruk, betraktades som centrala monument. Bland dessa intresserade sig Ă€mbetet frĂ€mst för vasaslotten i Vadstena och Kalmar, men ocksĂ„ de övriga vasaslotten.10 Vasaminnena i Dalarna hade redan under 1700-talet tillerkĂ€nts sin betydelse och dĂ€rpĂ„ följande ekonomiska förutsĂ€ttningar för vĂ„rd. 1851 sammanfördes de olika anslagen samman och Ă€ven vasaminnena hamnade bland ÖverintendentsĂ€mbetets förvaltningsobjekt.

Restaureringsverksamheten i Sverige, varav kyrkoĂ€renden utgjorde merparten, ökade under senare delen av 1800-talet.11 Sedan 1867 hade Vitterhetsakademien möjlighet att genom riks- antikvarien yttra sig i dessa Ă€renden. Det tog sig frĂ€mst uttryck i ett intresse för arkeologiska aspekter samt för medeltida arkitektur och konsthantverk. Andelen profana restaureringar var Ă€nnu liten och helt och hĂ„llet en angelĂ€genhet för ÖverintendentsĂ€mbetet. 1887 gav ÖverintendentsĂ€mbetet ut AllmĂ€nna anvisningar rörande kyrkobyggnader. Texten behandlade sĂ„vĂ€l ny-, som om- och till- byggnadsfrĂ„gor. Ett avsnitt berör restaurering av kyrkobyggnader och kan ses som en deklaration av ÖverintendentsĂ€mbetets offici- ella synsĂ€tt i restaureringsfrĂ„gan. Det kunde ocksĂ„ i viss mĂ„n tillĂ€mpas pĂ„ profan bebyggelse.

Monumentens funktion som samlande nationella symboler började allt tydligare göra sig gĂ€llande, varför deras restaurering blev en angelĂ€genhet som inte bara berörde de till Överintendents- Ă€mbetet knutna arkitekterna.12 Kulturhistoriskt bildade akademiker började ha synpunkter pĂ„ arkitekternas arbete. UppvĂ€rderingen av den nationella identitet som knöts till monumenten ledde till att kritik ocksĂ„ levererades frĂ„n litteratörer och historiker, vilka utifrĂ„n denna synvinkel hade synpunkter pĂ„ restaureringarnas omfattning

8Mellander, C. (2008).

9Exempelvis anvĂ€ndes delar av Vadstena och Örebro slott som magasin. I Örebro och Kalmar slott fanns vid denna tid fĂ€ngelselokaler.

10Geijer, M. (2007).

11Fernlund, S. (1982), Mellander, C. (2008).

12Wetterberg, O. (1992), Geijer, M. (2007).

260

SOU 2013:55

Bilaga 5

och inriktning. Sannolikt fanns en genklang frÄn den europeiska debatten, Àven om de öppna referenserna Ànnu var fÄ.13

Vid intrĂ€dandet av 1900-talet förĂ€ndrades debattens inriktning i viss mĂ„n genom att den allt mer kom att fokusera pĂ„ lagstiftning och myndighetshantering. Drivande i denna debatt var inlednings- vis Ferdinand Boberg som Ă„r 1900 skrev ett inlĂ€gg till Konst- akademien.14 Bobergs skrivelse bidrog till att Konstakademien för- fattade en UnderdĂ„nig skrivelse i restaureringsfrĂ„gan Ă„r 1902, vilken inlĂ€mnades till Kungl. Maj:t.15 Konstakademien efterlyste bland annat upprĂ€ttandet av en lista över landets kulturhistoriskt intres- santa byggnader enligt fransk förebild. ÖverintendentsĂ€mbetet anmodades att svara pĂ„ Konstakademiens ovan nĂ€mnda skrivelse men nĂ„got yttrande lĂ€mnades aldrig. I stĂ€llet inlemmades bygg- nadsminnesvĂ„rden i ett större frĂ„gepaket. DĂ€remot yttrade sig Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien och Riks- antikvarien gemensamt över Konstakademiens skrivelse och fram- höll att de fornminnesvĂ„rdande uppdragen som Ă„lĂ„g akademien och Riksantikvarien redan omfattade merparten av det Konstakademien Ă„syftade.16 UpprĂ€ttande av register och arkiv över kulturhistoriskt intressanta byggnader Ă„lĂ„g Riksantikvarien och var stadd under stĂ€ndig utvidgning, hĂ€vdade man. Det legala skyddet berördes inte i detta utlĂ„tande.

Debatten bidrog till att lĂ„ngvariga utredningar om organisation, vĂ„rd och förvaltning av kulturhistorisk egendom och det statliga byggnadsvĂ€sendet tillsattes. Även riksdagen och dess revisorer pĂ„talade vid den hĂ€r tiden behovet av en planmĂ€ssig tillsyn över statens byggnadsverksamhet. En för ÖverintendentsĂ€mbetet och Vitterhetsakademien gemensam kommission tillsattes Ă„r 1907 i syfte att förenkla handlĂ€ggningsprocessen och tydliggöra ansvars- fördelningen.17 Under de följande Ă„ren lĂ€mnades en rad förslag som resulterade i tvĂ„ parallella utredningar, vilka pĂ„gick 1913 till 1921. En viktig frĂ„ga i sammanhanget var vilken myndighet som skulle ha överinseendet över de byggda monumentens förvaltning och vĂ„rd. Huvudalternativen var att den tekniskt/arkitektoniska kompetenta statliga byggnadsmyndigheten eller riksantikvarien, som dĂ„

13Ljungström, L. (1987), Wetterberg, O. (1992), Geijer, M. (2004) och (2007).

14Boberg, F. (1900).

15Kongl. akademien för de fria konsterna (1902).

16Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets Akademiens MĂ„nadsblad 1907, s. 296–313.

17Som underlag för arbetet sammanstÀllde Sigurd Curman uppgifter om kulturminnes- vÄrdens organisation, lagstiftning samt dess bakgrund i ett antal europeiska lÀnder. Geijer, M. (2004), s. 30.

261

Bilaga 5

SOU 2013:55

behövde ett Ă€mbetsverk till sitt förfogande. Bristerna i den befint- liga organisationen var emellertid uppenbara för alla. I den propo- sition som föregick ÖverintendentsĂ€mbetets ombildande konsta- terades: ”
att de vid sĂ„ gott som varje byggnadsminnesvĂ„rdande Ă„tgĂ€rd samverkande kulturhistoriska och arkitektoniska insikterna Ă€ro i det hela förlagt till olika myndigheter, vilka i sin nuvarande form icke Ă€ro sĂ„ inrĂ€ttade, att ett verkligt fruktbĂ€rande samarbete alltid utan svĂ„righet kan anordnas.”18

Statlig organisation och Kungl. Byggnadsstyrelsens inrÀttande

FörvaltningsfrĂ„gan löstes genom ÖverintendentsĂ€mbetets ombild- ning till Kungliga Byggnadsstyrelsen Ă„r 1918.19 Inom ramen för det nya Ă€mbetsverket skulle en sĂ€rskild byrĂ„ för vĂ„rden av kultur- historiskt vĂ€rdefulla byggnader inrĂ€ttas, den Kulturhistoriska byrĂ„n. Chef för denna byrĂ„ var inledningsvis Sigurd Curman. Ramarna för byrĂ„ns verksamhet var oklara och mĂ„nga av de poten- tiellt vĂ€rdefulla byggnaderna lĂ„g inom andra myndigheters förvalt- ning. BetrĂ€ffande samarbetet mellan Byggnadsstyrelsen och Riks- antikvarieĂ€mbetet framhölls att principerna för detta skulle fast- stĂ€llas i myndighetsinstruktionerna. RiksantikvarieĂ€mbetet blev egentlig myndighet först nĂ„gra Ă„r in pĂ„ 1930-talet.

I propositionen, som baserats pĂ„ utredningen Sakkunniga för omorganisation och lönereglering av ÖverintendentsĂ€mbetet med mera, redogjorde departementschefen för de farhĂ„gor som flera förvaltande myndigheter uttryckt i remissvaren inför de krav pĂ„ en organiserad monumentvĂ„rd som de sakkunniga stĂ€llt. Flera myndigheter framhöll att det inte ingick nĂ„gra eller endast ett fĂ„tal byggnader av kulturhistoriskt vĂ€rde i deras fastighetsbestĂ„nd. Till- godoseendet av de kulturhistoriska kraven skulle kunna leda till sĂ„ stort inkrĂ€ktande pĂ„ förfoganderĂ€tten, att de aktuella byggnaderna inte skulle kunna anvĂ€ndas till praktiska Ă€ndamĂ„l. ÅtgĂ€rder som krĂ€vdes för vĂ„rden av byggnaderna skulle bli allt för betungande och kunna leda till att deras karaktĂ€r förĂ€ndrades.

Som en följd av 1920 Ärs kungörelse med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvÀsendet inleddes Byggnadsstyrelsens inventering av statliga byggnader med kulturhistoriskt vÀrde.20 Arkitekten och

18Prop. 1917:258, s. 40 ff.

19Wetterberg, O. (1992), Geijer, M. (2004).

20Geijer, M. (2004) och (2012).

262

SOU 2013:55

Bilaga 5

konsthistorikern Martin Olsson fick uppdraget att utföra invente- ringen, vars fortskridande hĂ€mmades av en stĂ€ndig medelsbrist.21 Remissförfarandet kring Martin Olssons förslag illustrerar, liksom tidigare remissen kring 1915 Ă„rs utredning om Överintendents- Ă€mbetets omorganisation med dĂ€rpĂ„ följande proposition (1917:258), att det fanns ett omfattande motstĂ„nd bland de statliga myndigheterna att betrakta dess innehav som kulturhistoriskt vĂ€rdefullt. Ett sĂ„dant erkĂ€nnande förknippades med inskrĂ€nkningar i möjligheten till att rationellt bruka bebyggelsen. År 1935 fattades det första beslutet, att nĂ€rmare 300 statligt Ă€gda fastigheter skulle förklaras som byggnadsminnesmĂ€rken.

Omkring 1920 började StĂ„thĂ„llarĂ€mbetet regelmĂ€ssigt remittera generalplaner för de kungliga lustslottens vĂ„rd till Byggnads- styrelsen. NĂ€r flera av dessa blev statliga byggnadsminnen fick Byggnadsstyrelsen och RiksantikvarieĂ€mbetet en författnings- mĂ€ssig insyn i Ă€renden som berörde dessa slott. År 1945 inrĂ€ttades slottsbyggnadernas delfond, under Byggnadsstyrelsens förvaltning. Det innebar att Byggnadsstyrelsen hade direkt insyn i den ekono- miska fördelningen för de underhĂ„lls- och restaureringsföretag som företogs vid de kungliga lustslotten.

Expansionen av de statliga myndigheterna under 1900-talet ledde till att Byggnadsstyrelsens roll som lokalförsörjningsverk successivt kom att dominera styrelsens verksamhet. Trots 1960- talets ambitioner, att utveckla normer för hanteringen av kultur- historiskt intressant bebyggelse, blev dessa frÄgor i allt högre grad marginaliserade inom styrelsen. Den rationella förvaltnings- hÀnsynen kom att dominera och den kulturhistoriskt vÀrdefulla bebyggelsen inom styrelsens förvaltning framstod allt mer som udda och som en belastning. Omorganisationen av Byggnads- styrelsen Är 1967 innebar att K-byrÄns handlÀggningsansvar för de statliga byggnadsminnena överfördes till RiksantikvarieÀmbetet. DÀrmed utökades RiksantikvarieÀmbetets tillsynsroll betrÀffande kulturhistorisk bebyggelse. Byggnadsstyrelsen bereddes tillfÀlle att yttra sig i restaureringsfrÄgor i egenskap av arkitektonisk och byggnadsteknisk expertis, medan RiksantikvarieÀmbetet blev ansvarig myndighet. Genom sin förvaltande funktion spelade dock Byggnadsstyrelsen Àven fortsÀttningsvis en mycket viktig roll i vÄrden av de statliga byggnadsminnena. Byggnadsstyrelsen ville Àven överta förvaltningen av de kulturhistoriska byggnader som

21 Geijer, M. (2012).

263

Bilaga 5

SOU 2013:55

Àgdes av Vitterhetsakademien. Vitterhetsakademien tvingades att söka medel för varje enskild ÄtgÀrd, medan Byggnadsstyrelsen hade Ärsanslag för sina byggnaders vÄrd. De berörda byggnaderna och ruinerna kom dock att ligga kvar hos Vitterhetsakademien men under 1980-talet överfördes flertalet av dem till Riksantikvarie- Àmbetets förvaltning. I detta bestÄnd finns bebyggelse som inte klassats enligt FSBM eftersom det ansetts vara ett fullgott skydd att de förvaltats av RiksantikvarieÀmbetet.

Under stora delar av 1960-talet pĂ„gick utredningar som pĂ„ olika sĂ€tt berörde frĂ„gan om organisationen kring de statliga byggnads- minnesmĂ€rkena. Förutom ovan nĂ€mnda förĂ€ndring i organisation innebar det ocksĂ„ att kulturpolitiska mĂ„l, vilka infattade arbetet med de statliga byggnadsminnesmĂ€rkena, faststĂ€lldes för första gĂ„ngen Ă„r 1974. Naturligtvis hade syftet med att bevara historiskt och kulturhistoriskt viktiga byggnader indirekt formulerats vid tidigare tillfĂ€llen men en uttalad mĂ„lsĂ€ttning för bevarandearbetet hade dittills saknats. Även utredningen Kulturhistorik bebyggelse – vĂ€rd att vĂ„rda innehöll resonemang som rörde statligt Ă€gd och för- valtad kulturhistorisk bebyggelse samt resonemang rörande statens ansvar för kulturhistorisk bebyggelse i en vidare bemĂ€rkelse.22

1989 ersattes bestĂ€mmelserna om de statliga byggnadsminnes- mĂ€rkena enligt 1920 Ă„rs kungörelse med Förordningen om statliga byggnadsminnen, FSBM. 1920 Ă„rs kungörelse skulle Ă€ven fortsĂ€tt- ningsvis tillĂ€mpas för statliga byggnadsminnesmĂ€rken som skyd- dats enligt den Ă€ldre författningen intill dess att regeringen beslutat om skyddsföreskrifter. Detta arbete Ă€r Ă€nnu inte helt slutfört. Lag- Ă€ndringen föregicks av en proposition Ă„r 1987. I denna betonades vikten av att vĂ„rd och bevarande ocksĂ„ förenades med en god kontinuerlig anvĂ€ndning. FSBM kompletterades 1995 med en paragraf vilken möjliggör att statliga fastigheter med sĂ€rskilt kulturhistoriskt vĂ€rde kan skyddas i sin helhet. DĂ€rmed skulle den tidigare tendensen till ”frimĂ€rksurval” stĂ€vjas.

En marknadsanpassad förvaltning

Vid ingÄngen av 1990-talet var Byggnadsstyrelsen en gigantisk organisation. Efterhand hade lokalansvaret för den vÀxande statliga verksamheten inneburit att nya byggnadstyper, t.ex. polishus, kriminalvÄrd, tull, universitet och högskolor tillkommit över hela

22 SOU 1979:17.

264

SOU 2013:55

Bilaga 5

landet. Tungroddheten ledde till beslut om utredningar kring Byggnadsstyrelsens framtid, vilka initierades i slutet av 1980-talet och som resulterade i radikala förÀndringar Är 1993. Ett uttalat mÄl för de bolagiseringar som föreslogs var en strÀvan att renodla olika verksamheter samt att finna lÀmpliga associationsformer för olika sorters statliga engagemang. I klartext innebar detta att de skilda verksamheterna inte lÀngre skulle Àgna sig Ät lokalförvaltning. Fastighetsförvaltningen skulle övergÄ till affÀrsdrivande verk, specialiserade pÄ olika lokalkategorier. De statliga verksamheterna skulle betala marknadsmÀssiga hyror för de lokaler de disponerade. Reformens avsikt var alltsÄ att en stor mÀngd byggnader, vilka dittills förvaltats inom olika statliga myndigheter, skulle överföras till statliga förvaltningsbolag.

Bland statens byggnader och framför allt bland de statliga bygg- nadsminnena fanns ett antal anlÀggningar vars vÄrd och förvaltning ansÄgs krÀva specialkompetens. Det gÀllde i synnerhet de bygg- nader som förvaltades av DomÀnverket, Vattenfallsstyrelsen, Bygg- nadsstyrelsen och Fortifikationsförvaltningen vilka berördes av 1992 Ärs proposition och 1993 förvaltningsförÀndringar. Oktober 1993 upphörde Byggnadsstyrelsen och ersattes av tvÄ verk, Statens lokalförsörjningsverk och Statens fastighetsverk, SFV samt tvÄ bolag, Vasakronan och Akademiska hus. Fortifikationsförvalt- ningens uppdrag som militÀrt fastighetsförsörjningsverk ren- odlades genom omvandling till Fortifikationsverket.

Redan inför bildandet av Statens fastighetsverk slogs det fast att det byggnadsbestÄnd som den nya myndigheten skulle förvalta var av mycket speciell karaktÀr:

”Byggnaderna mĂ„ste sĂ„lunda förvaltas, vĂ„rdas och underhĂ„llas pĂ„ ett sĂ€tt som gör att de bevaras sĂ„som uttryck för gĂ„ngna tiders byggnadskonst, bĂ„de upplevelsemĂ€ssigt och materialtekniskt. Det innebĂ€r att SFV i sin förvaltningsorganisation mĂ„ste ha kunnande om Ă€ldre tiders hantverk, sĂ€tt att bygga och genomföra ett fort- löpande underhĂ„ll samt förmĂ„ga att tillĂ€mpa dessa kunskaper pĂ„ byggnaderna.”23

Det urval som kom att utgöra ”Det nationella kulturarv” som skulle förvaltas av Statens fastighetsverk föregicks av en förhand- lingsliknande situation, dĂ€r RiksantikvarieĂ€mbetet var en aktiv part.24 Ambition att göra ett vetenskapligt urval av ett nationellt arv som antyds i propositionen kom i verkligheten att motverkas av

23SOU 1992:79, s. 113.

24Intervju av Margareta Björnstad, genomförd och protokollförd av M. Geijer 2003-11-10.

265

Bilaga 5

SOU 2013:55

ekonomiska realiteter. Fastigheter som kunde tÀnkas generera överskott stÀlldes mot sÄdana som skulle kunna bli svÄra att anvÀnda för det moderna samhÀllets behov. RiksantikvarieÀmbetet verkade för att fastigheter som skulle kunna tÀnkas krÀva sÀrskild kompetens för vÄrd och förvaltning skulle komma under den nya myndighetens förvaltning.

MÄnga statliga byggnadsminnen, de kungliga slotten, vasa- slotten, de stora fÀstningarna och andra historiska monument kom att förvaltas av Statens fastighetsverk. Dessutom omfattades de statliga kulturinstitutionernas, sÄsom Kungl. Operans och Drama- tens fastigheter, kÀrnomrÄdena av universiteten i Uppsala och Lund, statens fastigheter i utlandet samt vissa markomrÄden, till exempel Kungl. DjurgÄrden, av Fastighetsverkets förvaltning. Fastighetsverket fick dÀrmed en tung kultur- och kulturmiljö- vÄrdande roll som förvaltare av kulturhistoriskt vÀrdefulla egen- domar samt som hyresvÀrd för mÄnga kulturinstitutioner. Samti- digt slogs det fast att en mÄlsÀttning med Fastighetsverkets orga- nisation var ökad effektivisering och marknadsmÀssig anpassning. För den del av myndighetens förvaltningsobjekt som omfattades av statligt byggnadsminnesskydd förenades dessa förutsÀttningar med krav pÄ hÀnsyn till de kulturhistoriska vÀrdena. Till Fastighets- verkets bestÄnd fördes ocksÄ en mÀngd fastigheter som inte i första hand kommit till verket för att de innehöll kulturhistoriskt vÀrde- full bebyggelse, till exempel kronoholmarna och renbetesland.25

De statliga byggnadsminnen som överfördes till de nybildade statliga bolagen omvandlades till byggnadsminnen enligt KML men kom samtidigt att förvaltas av organisationer vars verksamhet primÀrt genomsyrades av ekonomiskt-rationella övervÀganden och inte av kulturmiljöhÀnsyn. Senare har Àven bolagisering skett av fastigheter med anknytning till kommunikationsomrÄdet. JÀrn- husen bildades 2001. De fastigheter som ansÄgs ha direkt samband med jÀrnvÀgsverksamheten hade redan 1988 avskilts frÄn bestÄndet för att förvaltas av Banverket. DÀrmed kom en rad fastigheter frÄn jÀrnvÀgsverksamheten med kulturhistoriskt vÀrde att ingÄ i det 2009 bildade Trafikverkets förvaltning. SÄ sent som 2010 över- fördes fastigheter med anknytning till flyget till ett nybildat bolag, Swedavia AB. Vid denna överföring berördes det statliga byggnads- minnet Bromma flygplats, vilket överfördes till KML.

25 Även inom dessa fastigheter kan dock finnas vĂ€rdefulla kulturmiljöer, t.ex. fornlĂ€mningar, spĂ„r av jakt, fiske, odlingsspĂ„r, renskötsel, platser med anknytning till immateriella traditioner samt bebyggelse som Ă€nnu inte utvĂ€rderats ur kulturmiljöperspektiv.

266

SOU 2013:55

Bilaga 5

Inom ramen för statens organisation finns myndigheter, affÀrs- drivande verk och bolag som förvaltar kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse som uppmÀrksammats i lokala eller regionala bebyggelse- inventeringar. Vidare finns med stor sannolikhet ytterligare bebyg- gelsemiljöer som Ànnu inte utvÀrderats i sÄdana sammanhang. Bland det statligt Àgda fastighetsbestÄndet finns med andra ord sannolikt bebyggelse som representerar sÄ stora kulturhistoriska vÀrden att de kan bli aktuella för framtida förklaring som statliga byggnads- minnen eller byggnadsminnen enligt KML.

Kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader, hur har det bedömts?

Som framgÄr av bakgrundsteckningen ovan har vissa byggnader successivt kommit att betraktas som kulturhistoriskt vÀrdefulla. I texter kring kulturarv och i diskussioner inom de yrkesgrupper som successivt inlemmats i den offentliga kulturarvsförvaltningen framstÀlls begreppet kulturhistoriskt vÀrde ofta som nÄgot sjÀlv- klart, inneboende hos bebyggelsen eller i landskapet. Det samma kan sÀgas ocksÄ för sprÄkbruket inom andra grupper som engagerat sig i frÄgor rörande kulturarvet. Men vad har ansetts vara kultur- historiskt vÀrdefullt, kan objekt ha inneboende vÀrden och vem har haft makt att definiera vilka byggnader, bebyggelsemiljöer som betecknats som kulturhistoriskt vÀrdefulla?

Det Àr svÄrt att hitta tydliga definitioner pÄ vilka byggnader som i olika tider har ansetts som kulturhistoriskt vÀrdefulla byggnader. Det Àr i den praktiska hanteringen av viss bebyggelse och i de hand- lingar som utformats i samband med hanteringen av denna bebyg- gelse som viss ledning kan ges i frÄga om vad som har ansetts kulturhistoriskt vÀrdefullt. Det finns ocksÄ uttryck för vÀrderingar i de debatter och diskussioner som fördes med anledningen av frÄgor kring vÄrd och skydd. Nedan Äterges dÀrför i stora drag grunden för kulturarvsförvaltningens tillkomst men ocksÄ de debatter som pÄverkade den legala och organisatoriska tillÀmp- ningen, samt de vÀrdegrunder som kan skönjas i debatt och i historiebrukets praktik.

Intresset för kulturarvet i fysisk form och synen pÄ vad som kan betraktas om kulturhistoriskt vÀrdefullt har vÀxt fram och för- Àndrats under en lÄng process. I ett inledande skede var det en mindre grupp i samhÀllets ledande intellektuella kretsar som enga- gerade sig för kulturarvet. Det var i dessa kretsar som en kanon

267

Bilaga 5

SOU 2013:55

kring kulturarvets fysiska uttryck först började göra sig gÀllande. FramvÀxten av det byggda kulturarvets kanon i Sverige kan sÀgas vara parallell med utvecklingen av konst- och arkitekturhistoria som humanistisk vetenskap, sprungna ur Àmnet estetik.26

Uppfattningen att kulturarvet Ă€r nĂ„got som ska vĂ„rdas och skyddas som vĂ€rdefullt brukar ocksĂ„ kopplas samman med att en ny uppfattning av förhĂ„llandet till historien vĂ€xte fram i den moderniseringsprocess som prĂ€glade det vĂ€sterlĂ€ndska samhĂ€llet frĂ„n slutet av 1700-talet. Med de agrara och industriella revolution- erna som inleddes under 1700-talets senare del och intensifierades under 1800-talet förĂ€ndrades samhĂ€llsbildningarna i snabb takt. Det förflutna idealiserades och stĂ€lldes i kontrast till tidens snabba omvĂ€lvningar. Äldre tiders samhĂ€lle, eller snarare uppfattning om detta, blev en referenspunkt. Intresset för medeltidens arkitektur och samhĂ€llsform var en tydlig reaktion mot industrialisering och proletarisering. I Sverige framstod vid början av 1800-talet iden om den fria allmogen som en viktig utgĂ„ngspunkt för nationsbygget. Bildandet av Götiska förbundet Ă„r 1811 markerar inledningen pĂ„ en intellektuell process som snart fick politiska uttryck dĂ€r kulturarvet spelade en framtrĂ€dande roll.27

Det fanns alltsĂ„ en stark politisk underton i dessa resonemang. Götiska förbundets bildande kopplas ofta samman med den svenska stormaktens definitiva fall genom förlusten av Finland Ă„r 1809. Samtidigt innebar regentskiftet en vĂ€ndpunkt i det politiska livet. Återupplivande av myter och historiska tilldragelser blev ett led i ett program för att stĂ€rka den nationella kĂ€nslan och inom landets nya grĂ€nser Ă„teruppbygga den förlorade stormakten.28 Flera av Götiska förbundets medlemmar var historiker eller fornforskare. NĂ€r förbundets medlemmar successivt etablerade sig som akade- miker, tjĂ€nstemĂ€n och politiker förstĂ€rktes historievetenskapens position som en politisk viktig vetenskap. De historiska bygg- naderna blev viktiga i mĂ„nga lĂ€nders nationsbygge, just dĂ€rför att de var de platser för tilldragelser som ansĂ„gs viktiga i det som upp- fattades vara nationens historia.29 Byggnader kan dĂ€rmed sĂ€gas ha tillmĂ€tts symbolvĂ€rden som fungerade pĂ„ motsvarande sĂ€tt som de traditioner som vid samma tid skapades och Ă„terskapades för att framkalla kĂ€nslor av nationell gemenskap. Dessa traditioner upp-

26Se vidare Edman, V. (2012).

27Hillström, M. (2006), s. 57 ff.

28Esaias Tegnérs dikt Svea frÄn 1811 illustrerar denna strÀvan.

29Restaureringen av Vasaslotten har en nÀra koppling till samtidens historieskrivning, se vidare Geijer, M. (2007). Se Àven Edman, V. (2012).

268

SOU 2013:55

Bilaga 5

fattas i sin tur i dag som immateriella kulturarv med lÄng konti- nuitet.30

Dokumentation och insamling

1800-talets intresse för allmogens traditioner och byggnadsskikt Ă€r ytterligare exempel sprungna ur samma kĂ€lla. En period av doku- mentation och insamling inleddes i syfte att rĂ€dda spillrorna av en vĂ€rld som snart befarades vara försvunnen för alltid. Folklivsforsk- ningen vĂ€xte fram inom det humanistiska fĂ€ltet som projicerade sitt intresse mot lokalsamhĂ€llet. Folklivsforskningen fick starkt fĂ€ste inom en borgerlig medelklass och flera enskilda fornforskare trĂ€dde in pĂ„ arenan. Runt om i Sverige bildades fornminnesföreningar vars syften, vid sidan om omhĂ€ndertagandet av arkeologiska fynd, var att samla in hantverk och traditioner frĂ„n allmogen. Även bygg- nader samlades in. Enskilda personer satsade enorm energi och ansenliga summor pĂ„ att rĂ€dda det förflutna in i sam- och fram- tiden. De frĂ€msta exemplen i Sverige Ă€r Artur Hazelius uppbygg- nad av Skansen och Nordiska museet samt hans motsvarighet i Södra Sverige, Georg J:son Karlin som byggde upp Kulturen i Lund.31 I de vĂ€rderingar som lĂ„g till grund för deras insamlande kan tankar om hantverkstradition och hantverkskvalitet stĂ€llas i kontrast till den arkitekturhistoriska kanon och den konstnĂ€rliga kvalitĂ© som inom konsthistoriens utgick frĂ„n estetiska vĂ€rderingar.

Det Ă€r intressant att notera att en spĂ€nning mellan statliga och ideella intressen i historiens- och monumentens bruk alltsĂ„ etable- rades redan i det tidiga 1800-talet. Flera exempel visar att kritik mot statens hanterande av vad som uppfattades som historiska monument framfördes av ideella, lokala eller regionala represen- tanter eller organisationer förekom parallellt med den organi- satoriska framvĂ€xten av en offentlig kulturarvsförvaltning. Syn- punkterna fĂ„ngades med tiden upp i de organisatoriska struk- turerna. Även folklivsforskningen akademiserades.32 FörĂ€ndringar i vĂ€rderingarna av vad som vad historiskt och kulturhistoriskt vĂ€rde- fullt uppstod i detta grĂ€nssnitt. Inom den statliga sektorn kom expertsynen, arkitektens och senare antikvariens syn att vara vĂ€g- ledande. NĂ€r det gĂ€ller de statligt Ă€gda och förvaltade kultur-

30Anderson, B. (1993).

31Se exempelvis Hillström, M. (2006), Jönsson, B. E. (2008) och BÀckström, M. (2012).

32Geijer, M. (2004), s. 80 ff.

269

Bilaga 5

SOU 2013:55

miljöerna kom de professionella experterna att dominera scenen med en vetenskaplig bas i de humanistiska Àmnena estetik/konst- vetenskap, etnologi och arkeologi samt av den estetiskt och tekniskt skolade arkitektkÄren.

I Götiska förbundets program ingick upprÀttandet av en modern kulturarvsförvaltning.33 Den Àldre tradition av kulturarvs- förvaltning som fanns i landet upplevdes som förstelnad. Götiska förbunden som ideell sammanslutning utmanade de statliga funktionerna. De i förbundet ingÄende personerna kom dock med tiden att inlemmas i statliga funktioner som ÀmbetsmÀn och historieskrivare. De blev en del av den struktur som de kritiserade men dÀrmed ocksÄ en kraft för de nya strömningarnas förankring i ett politiskt etablissemang.

Grunden för den förstelnade monumentvĂ„rd som angreps var 1666 Ă„rs Placat. De monument som Ă„syftades i denna var lĂ€mningar frĂ„n en forntid och förslutenhet vars myter anvĂ€ndes som led i en storsvensk propaganda. Betoningen lĂ„g pĂ„ storslagna fornlĂ€mningar och ruiner av medeltida borgar och kyrkor. 1686 Ă„rs kyrkolag kan möjligen sĂ€gas vara historievĂ„rdande i sitt syfte genom dess Ă„be- ropande av historiska minnen, vilka skulle förtecknas och vĂ„rdas.34 Genom 1776 Ă„rs förordning angĂ„ende Publique byggnader skaffade sig staten kontroll över det offentliga byggandet, oavsett vem som var Ă€gare och byggherre. Med stöd av denna förordning granskades kyrkoombyggnader och med tiden Ă€ven restaureringar av Över- intendentsĂ€mbetet innan de överlĂ€mnades för kungligt godkĂ€n- nande men det saknades kulturvĂ„rdande ambitioner. Med 1828 Ă„rs

Förordning angÄende forntida MinnesmÀrkens fredande och beva- rande utfÀrdats ökade den statliga insynen i kyrkobyggnads- frÄgorna ytterligare. Men innehÄllet i de beskrivningar av kyrkorna som skulle upprÀttades reglerades inte utan överlÀmnades till prÀsternas godtycke. Att kyrkorna pÄ ett tydligare sÀtt nu omfattades Àr dock ett uttryck för att de nu började uppfattas som sÄ vÀrdefulla att en lagreglering var av nöden. Anmodan om upp- rÀttande av beskrivningar inför rivning och ombyggnader upp- repades i ett cirkulÀr Är 1840. Syftet var nu att skaffa underlag för de centrala verkens bedömning. FrÄn 1867 fick Vitterhetsakade- mien i uppdrag att granska kyrkoÀrendena, men i lagtexten framgÄr att det rörde sig om skydd för Àldre kyrkor med egenartat bygg- nadsskick, Älderdomliga arkitektonisk former eller mÄlningar.

33Hillström, M. (2006), s. 57 ff.

34Fernlund, S. (1982), s. 22.

270

SOU 2013:55

Bilaga 5

Även om de profana byggnaderna inte kunde skyddas finns exempel pĂ„ enskilda initiativ för deras skydd och vĂ„rd vilket illustrerar att de ansĂ„gs bevarandevĂ€rda. Genom historiekulten kring Gustav Vasa uppvĂ€rderades Vasaminnena i Dalarna redan under 1700-talet. Med tiden tog staten sitt ekonomiska ansvar. Genom de organisatoriska förĂ€ndringarna i de statliga byggnader- nas förvaltning omkring Ă„r 1850 lades en stor del av detta bestĂ„nd under ÖverintendentsĂ€mbetets överinseende. DĂ€rmed fanns för- valtningsmĂ€ssig grund för en mer lĂ„ngtgĂ„ende vĂ„rd, vilket kom till uttryck i de första stora statliga restaureringsprojekten i Vadstena och Kalmar. De argument som brukades för att genomföra dessa restaureringar var bĂ„de historiska och arkitekturhistoriska.35

I en artikel införd i Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik Ă„r 1853 framhölls att byggnader bör bevaras ”
 sĂ„som mĂ„ttstock för den bana konsten genomgĂ„tt; eller derföre, att de pĂ„ ett eller annat sĂ€tt stĂ„ i sammanhang med landets eller ortens historia, eller och med förgĂ„ngna seder och bruk”.36 I nĂ„gon mĂ„n ger denna artikel ledning till förstĂ„else för vad som vid denna tid kunde rĂ€knas som monumentvĂ„rd.37 Den kan tolkas som ett tidigt uttryck för tillĂ€mning av ett etnologiskt perspektiv, vid sidan av historiska och konsthistoriska skĂ€l för bevarande och vĂ„rd.

Även i motiven till förĂ€ndringen i fornminnesförordningen 1867 anges ett ”etnologiskt” skĂ€l. I det hĂ€r fallet Ă€r det exempel pĂ„ högt- stĂ„ende hantverk, som vid sidan av historia och historien om de bildande konsterna (arkitektur och konst) skulle föranleda skydd. Fornminnesskyddet skulle dĂ€rmed utstrĂ€ckas till ett kulturminnes- skydd. I praktiken tycks tillĂ€mpningen av sĂ„dana perspektiv tillhöra en senare del av 1800-talet med det vaknande intresset för all- mogens byggnader och konsthantverk. Vad som i den ovannĂ€mnda artikeln menades med Ă€ldre framgĂ„r inte. Men merparten av de monument till vilka restaureringsintresset vid denna tid utstrĂ€ckte sig hĂ€rrörde frĂ„n medeltid eller Ă„tminstone vasarenĂ€ssansen. Vid Svenska Fornminnesföreningens möte i Örebro 1871 framhöll en talare att det var angelĂ€genhet att öka kunskapen om monumentens historiska och, anmĂ€rkningsvĂ€rt nog, ekonomiska vĂ€rde. Det senare förklaras av att en diskussion uppstĂ„tt kring huruvida offentliga minnesmĂ€rken skull Ă€gas av staten eller enskilda Ă€gare, en

35Geijer, M. (2007).

36Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik (1853).

37Ibid.

271

Bilaga 5

SOU 2013:55

diskussion som ocksÄ pÄverkade den nÄgra Är tidigare genomförda lagreformen.38

De historiska argumenten för att betrakta byggnader som bevarandevÀrde svarar tydligt mot de byggda monumentens funk- tion som samlande nationella symboler. Det var statens och makt- havarnas historia som dominerade historieÀmnet.39 I historieverken var de mest framtrÀdande perioderna unionsupplösningens och vasaÀttens tid, dÄ nationalstaten Sverige började fÄ tydliga konturer samt stormaktsperioden. Att historieskrivningen var en viktig grund för ett bredare intresse för historiska byggnader illustreras genom de mÄnga topografiska verk och vÀgledningar för turister som gavs ut frÄn mitten av 1800-talet och framÄt dÀr byggnader med anknytning till dessa perioder avbildades, vid sidan av Àldre monument och nymodiga, tekniska landvinningar. Den inhemska turismen underlÀttades allt mer genom de allmÀnna kommuni- kationernas utbyggande. Bland de statligt förvaltade byggnaderna som blev föremÄl för turisternas intresse mÀrks just vasaminnena och vasaslotten. DÀrmed kunde allmÀnintresset av bevarande av de historiska byggnaderna sÀgas öka.

Vid Byggnadssamfundets sammantrĂ€de i februari 1883 behand- lades bristen pĂ„ ”vördnad” för ”vĂ„rt lands mera konstnĂ€rliga pro- dukter pĂ„ husbyggnadsomrĂ„det”, vilken yttrade sig i sĂ„vĂ€l rivning som förstörelse av de historiskt och kulturhistoriskt intressanta byggnadernas karaktĂ€r.40 Fokus lĂ„g alltsĂ„ pĂ„ den konstnĂ€rliga kvalitĂ©n men den vördnad som efterlystes skulle kunna översĂ€ttas i ett ”pietetsmotiv”.41 De emotionella motiven för bevarande hör till en annan kategori Ă€n de vetenskapliga, men de gav sannolikt en större genklang hos en bredare allmĂ€nhet Ă€n de vetenskapliga argu- ment som hĂ€vdades frĂ„n expertsamhĂ€llet.

I överintendentsĂ€mbetets vĂ€gledning i kyrkobyggnadsfrĂ„gor frĂ„n 1887 framhĂ„lls de arkitekturhistoriska och arkitektoniska aspekterna. Det var dessa som borde Ă„terupprĂ€ttas med hög arki- tektonisk kompetens.42 Skriften utgör pĂ„ sĂ„ sĂ€tt en legitimering för ÖverintendentsĂ€mbetets inblandning i kyrkoĂ€rendena i synnerhet men den syn pĂ„ restaureringsfrĂ„gan kan ocksĂ„ sĂ€gas gĂ€lla för

38Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, band 1, ”Svenska Fornminnesföreningens andra Ă„rsmöte i Örebro den 19–21 juni 1871, s. 114 ff.

39I historisk tidskrift publicerade Hans Hildebrand Ă„r 1882 en artikel dĂ€r han definierade skillnaden mellan historia och kulturhistoria. I skriften anas ett polemiskt drag, riktat mot August Strindbergs historieverk om Svenska folket, vilket utkom 1881–1882.

40Teknisk Tidskrift (1883), s. 57.

41Se t.ex. Wetterberg, O. (1992), s. 94 ff.

42ÖverintendentsĂ€mbetet (1897).

272

SOU 2013:55

Bilaga 5

Àmbetets uppfattning i vÄrden av profana, kultur- och historiskt vÀrdefulla byggda monument.

Akademisk och professionell utveckling

Kring sekelskiftet 1900 blev konsthistoria ett sjĂ€lvstĂ€ndigt Ă€mne och dĂ€rmed kunde argument framföras med vetenskaplig tyngd. Även etnologiska och arkeologiska argument för bevarande fram- fördes med större kraft Ă€n tidigare pĂ„ grund av Ă€mnenas vĂ€xande akademiska status. De kulturhistoriskt bildade krafterna började mot slutet av 1800-talet allt oftare ha synpunkter pĂ„ arkitekternas arbete. BĂ„de de svenska arkitekterna och kulturhistorikerna var under 1800-talets senare del och det tidiga 1900-taket inne i professionaliseringsprocesser, dĂ€r frĂ„gan om de historiska bygg- nadernas vĂ„rd var en av mĂ„nga frĂ„gor.43

För arkitekterna hade monumentvÄrden ocksÄ en viktig bety- delse utöver historiska och kulturhistoria. Kritiken mot arkitek- turens beroende av utlÀndska förebilder ökade i takt med att nationalistiska strömningar stÀrkte sitt grepp över kulturdebatten. De Àldre byggnaderna ansÄgs kunna fungera som förebilder för skapande av en nationell byggnadskonst. Att Àgna sig Ät nÀrstudier av Àldre monument gav byggnadstekniska insikter och estetiska influenser till nyskapande arkitektur. De estetiska skÀlen för monumentvÄrden blev dÀrmed starkare. En byggnads estetiska egenskaper var inte lÀngre enbart ett konsthistoriskt vÀrde. Det konstnÀrliga och/eller arkitektoniska vÀrdet upplevdes som kon- stant över tid. Det konstnÀrliga vÀrdet var dock i sig en grund för att inlemma en byggnad i landets konst- och arkitekturhistoria och bidrog dÀrför samtidigt till att en byggnad uppfattades som kultur- historiskt intressant.

Kritik mot sÄvÀl bristen pÄ respekt för gamla byggnaders historiska vÀrde som restaureringarnas resultat levererades ocksÄ frÄn litteratörer och historiker. Victor Hugo och John Ruskin tillhör de mest kÀnda pÄ det europeiska fÀltet. I Sverige föranledde Gripsholms slotts restaurering under 1890-talet Verner von Heidenstam och Edvard Alkman att trÀda in pÄ fÀltet för debatt i monumentvÄrdsfrÄgan. Antalet genomförda restaureringar började bli tillrÀckligt stort för att konsekvenserna skulle kunna bedömas. Diskussionen förde in nya aspekter pÄ restaurering, sÄsom pietet

43 Geijer, M. (2004).

273

Bilaga 5

SOU 2013:55

inför varje objekts individualitet, patina och byggnadernas egen utvecklingshistoria.44 Till skillnad frÄn de professionella aktörerna inom den framvÀxande kulturarvsförvaltningen hÀvdades vÀrden som kan knytas till den emotionella upplevelsen av bebyggelsen. Medan Alkman kanske Àr den vars synpunkter lÄg nÀrmast före- bÄdade den framvÀxande sÄ kallade vetenskapliga restaurerings- metoden, gjorde sig Heidenstam till tolk för de sinnesstÀmningar som de historiska byggnaderna kunde framkalla hos en vidare, historiskt intresserad allmÀnhet. De byggnader som Heidenstam drog sin lans för var sÄdana dÀr historiska skeden kunde frammanas för den besökandes inre syn. Sofie Hagmans och kavaljersflygelns Äberopande visar att det sena 1700-talet nu inlemmats i de perioder som kunde uppfattas som historiska.

Bedömningar av kulturhistoriskt vÀrde

I de utredningar som följde gjordes uppskattningar av hur stor mĂ€ngd bebyggelse som kunde tĂ€nkas ha sĂ„dant kulturhistoriskt vĂ€rde att det var en angelĂ€genhet för staten att engagera sig. 1904 gav Ecklesiastikdepartementet ÖverintendentsĂ€mbetet och Kungl. Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien ett uppdrag att gemensamt utarbeta ett förslag till förenkling av kyrkofrĂ„gornas handlĂ€ggning.45 Ett förslag till klassning för kyrkor presenterades i vilken en tidsgrĂ€ns för möjlighet att bedöma kulturhistoriskt vĂ€rde till 50 Ă„r föreslogs gemensamt av ÖverintendentsĂ€mbetet och Vitterhetsakademien.46 Ett Ă„r tidigare hade ett förslag för ny för- ordning för kulturminnesvĂ„rden lĂ€mnats. Den i sammanhanget viktigaste förĂ€ndringen var att profanbebyggelse med kultur- historiskt vĂ€rde föreslogs fĂ„ ett lagligt skydd. Det Ă€r dock svĂ„rt att ur förslaget eller motivtexten till detta utlĂ€sa vad som ansĂ„gs vara av kulturhistoriskt vĂ€rde. AllmĂ€nintresset av en byggnads bevarande tyckts ha varit vĂ€gledandet, men vad detta allmĂ€nna intresse inne- bar diskuteras inte.

I tidens diskussion gick en tydlig skiljelinje i synen pĂ„ bygg- nader som var i bruk – levande byggnader och de som inte lĂ€ngre fyllde nĂ„gon praktiskt funktion eller helt eller delvis var ruiner – döda byggnader. De listor över sĂ€rskilt vĂ€rdefulla byggnadsverk

44Geijer, M. (2004) och (2007). Se Àven Ljungström, L. (1987).

45RA, Sakkunniga, Vol. 6, Ecklesiastikdepartementet till Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien samt ÖverintendentsĂ€mbetet.

46RA, Sakkunniga, Vol. 6, ÖIÄ till Finansdepartementet 1913-09-30.

274

SOU 2013:55

Bilaga 5

som upprĂ€ttats inom Vitterhetsakademien och som redovisas bland det tidiga 1900-talets utredningshandlingar visar ett snĂ€vt urval av profana byggnader vilka tillmĂ€ttes kulturhistoriskt vĂ€rde. PĂ„ mot- svarande sĂ€tt fanns inom ÖverintendentsĂ€mbetet en uppfattning om att det rörde sig om ett litet antal byggnader som det fanns anledning att samrĂ„da med riksantikvarien kring. FrĂ„gan om levande och döda byggnader hade betydelse för den organisatoriska frĂ„gan snarare Ă€n för vĂ€rderingsfrĂ„gan. Det tycks ha funnits en uppfattning att de döda byggnaderna i högre grad kunde uppvisa en större mĂ€ngd autentiska, Ă„lderdomliga byggnadsspĂ„r eftersom de inte i samma grad som de levande byggnaderna utsatts för förĂ€nd- ringar och omgestaltningar pĂ„ grund av senare tiders smak och behov. DĂ€rmed kunde denna grupp antas bli vĂ€lrepresenterad pĂ„ en eventuell förteckning över kulturhistoriskt vĂ€rdefulla monument.

Den Ă„ldersmĂ€ssiga sammansĂ€ttningen visar att Ă€ven om det teoretiskt sett var möjligt att bedöma kulturhistoriskt vĂ€rde för byggnader som var minst 50 Ă„r gamla, dominerade Ă€ndĂ„ de Ă„lder- domliga byggnaderna i praktiken. I slutbetĂ€nkandet frĂ„n Forn- minneskommittĂ©n fördes ocksĂ„ ett sĂ„dant tidsrelaterat förslag fram.47 HĂ€r gavs ocksĂ„ de praktiska motiven till 50-Ă„rsgrĂ€nsen. Med en sĂ„dan tidsrymd kunde risken för ”personliga hĂ€nsyn till minnes- mĂ€rkets skapare förhindras att göra sig gĂ€llande”. KommittĂ©n hĂ€n- visade ocksĂ„ till det faktum att intresset för ett objekt, hur populĂ€rt det Ă€n mĂ„ ha varit vid sin tillkomsttid, snart mattas av. Å andra sidan kan sĂ„dant som i sin samtid mottagits med skepsis i det lĂ€ngre perspektivet vinna allmĂ€nhetens popularitet och ur ett vetenskapligt perspektiv ”framstĂ„ sĂ„som fullödiga uttryck för sin tids kulturella stĂ„ndpunkt”. Vid urvalet av de minnesmĂ€rken som skyddas mĂ„ste de skyddande myndigheterna vara ”lidelsefria” för att garantera att skyddets betydelse inte ”förringas dĂ€rigenom att mindervĂ€rdiga föremĂ„l varda registrerade”. Det vetenskapliga perspektivet var avgörande.

”Sakkunniga ang. organisation och lönereglering för Över- intendentsĂ€mbetet” var den utredning som först levererade sitt utlĂ„tande och förslag.48 Detta sĂ€ndes i sin tur pĂ„ remiss till andra statliga myndigheter som hade egen arkitektorganisation och/eller förvaltade byggnader. I propositionen 1917:258, som baserats pĂ„ ovannĂ€mnda betĂ€nkande finns ett avsnitt dĂ€r frĂ„gan kring vad som

47 SOU 1922:12, s. 46 f.

48 BetĂ€nkande angĂ„ende omorganisation av ÖverintendentsĂ€mbetet m.m. avgivet den

1 november 1915.

275

Bilaga 5

SOU 2013:55

vid den hĂ€r tiden bedömdes vara kulturhistoriskt vĂ€rdefulla profana byggnader ges en nĂ„got djupare belysning.49 De sakkunniga konsta- terade att ÖverintendentsĂ€mbetet i sin förvaltning hade flera byggnader av ”stort konst- och kulturhistoriskt intresse”, men den vĂ„rd dessa fĂ„tt hade inte i första hand utgĂ„tt frĂ„n deras konst- och kulturhistoriska vĂ€rde utan ifrĂ„n administrativa och teknisk- ekonomiska behov. Bland de byggnader som Ă€mbetet förvaltade och som omnĂ€mns som kulturhistoriskt vĂ€rdefulla i detta samman- hang fanns Arvfurstens palats, flertalet av byggnaderna pĂ„ Riddar- holmen (dĂ€ribland Wrangelska palatset), gamla riksbankshuset och flera andra byggnader i Stockholm, vasaslotten i Vadstena, Kalmar, Örebro och Uppsala samt flera landshövdingeresidens, OrnĂ€s- stugan ”samt flera andra byggnader i landsorterna”. De sakkunniga konstaterades att det fanns kulturhistoriskt intressant bebyggelse inom andra statliga myndigheters förvaltning.

Vid sidan av de kulturhistoriska vÀrdena förde de sakkunniga fram synpunkten att konstnÀrliga eller nÀrmare bestÀmt arkitek- toniska vÀrden ocksÄ borde vara en grund för skydd.50 BetrÀffande den Àldre bebyggelsen ansÄg utredningsmÀnnen att det konstnÀrliga vÀrdet oftast sammanföll med det konsthistoriska. Men det konst- nÀrliga vÀrdet hos yngre bebyggelse borde ocksÄ uppmÀrksammas. Inslaget av konstnÀrligt gestaltande i arkitektens profession fram- hölls i mÄnga sammanhang. Byggnadsstyrelsen var en arkitekt- dominerad organisation. Professionens sÀrart gjorde styrelsen sÀr- skilt lÀmplig att vÀrna om konstnÀrlig kvalitet i den samtida bygg- nadskonsten. Styrelsen hade en omfattande nybyggnadsverksamhet och den sÄg som sin uppgift att verka som föredöme för andra byggherrar och dÄ inte minst andra statliga organisationer som hade egna arkitektkontor. DÀrför mÄste det vara möjligt att ut- strÀcka skyddet till att omfatta nyuppförd bebyggelse. Följaktligen sÄg sig styrelsen besitta kompetensen att bedöma vilka byggnader som i sÄ fall skulle skyddas.

De sakkunniga menade att det stora flertalet av de fastighets- förvaltande myndigheterna med den dÄvarande organisationen inte var mottagliga för Àmbetets ambition av kulturhistorisk omsorg och estetiska övervÀganden. SÀrskilt framhölls bestÄndet inom den militÀra organisationen, dÀr mÄnga historiskt betydelsefulla befÀst- ningsverk Äterfanns, som illustration till missförhÄllandet.51 Ett

49Prop. 1917:258, s. 29 ff.

50Ibid., s. 31 ff.

51Ibid., s. 30.

276

SOU 2013:55

Bilaga 5

konkret exempel som nÀmndes var HospitalsomrÄdet i Vadstena, vilket till stor del utgjordes av det gamla Birgittinska klostret, som var stÀllt under Medicinalstyrelsens förvaltning. Men de kultur- vÄrdande omsorgerna var inte efterfrÄgade i förvaltningen av denna bebyggelse, vilken de sakkunniga tillskrev kulturhistoriskt vÀrde. I 1917 Ärs proposition redogjorde departementschefen för de far- hÄgor som flera förvaltande myndigheter uttryckt i remissvaren inför de krav pÄ en centralisering av byggnadsorganisationen och en organiserad monumentvÄrd som de sakkunniga stÀllt.

I remissvaren framhöll flera myndigheter att det inte ingick nĂ„gra eller endast ett fĂ„tal byggnader av kulturhistoriskt vĂ€rde i deras fastighetsbestĂ„nd. Departementschefen tolkade dessa svar som om det fanns en rĂ€dsla för att erkĂ€nna de kulturhistoriska vĂ€rdena hos de byggnadsbestĂ„nd de förvaltade. FarhĂ„gor tycktes finnas att tillgodoseendet av de kulturhistoriska kraven skulle kunna leda till sĂ„ stort inkrĂ€ktande pĂ„ förfoganderĂ€tten, att de aktuella byggnaderna inte skulle kunna anvĂ€ndas till praktiska Ă€ndamĂ„l. ÅtgĂ€rder som krĂ€vdes för vĂ„rden av byggnaderna skulle bli allt för betungande.52

Remissvaren visade sÄledes att det fanns en stark oro för att införandet av regleringar med hÀnsyn till estetiska eller kultur- historiska vÀrden skulle innebÀra svÄrigheter att utnyttja och utveckla de offentliga byggnadsbestÄnden i enlighet med dessa offentliga institutioners praktiska behov och dessutom kunde sÄdana krav bli ekonomiskt betungande. Samtidigt tycks uppfatt- ningen vara utbredd att det som konstituerade kulturhistorisk eller arkitektoniskt vÀrde var mycket snÀvt begrÀnsat till byggnader av mycket hög Älder och en liten grupp genom konsthistorisk forsk- ning vÀl etablerade byggnader. Det faktum att kungörelsen Àven ansÄg att skydda yngre bebyggelse som representerade höga konst- nÀrliga ambitioner hade inget genomslag i de yttranden som inkom över de olika utredningarna och förslagen.

FrĂ„ga om slottsarkitekter Ă€r illustrativt för att det rörde en relativt liten grupp byggnader som tillmĂ€ttes högt kulturhistoriskt vĂ€rde. FrĂ„gan berördes visserligen inte i utredningen eller propo- sitionen men den var aktuell vid denna tid. Syftet med att inrĂ€tta slottsarkitekter var att ”tillförsĂ€kra vissa mera komplicerade och vĂ€sentligt dyrbara byggnader en mera kontinuerlig och i detalj gĂ„ende vĂ„rd”. I praktiken fanns sĂ„dana redan vid Stockholms,

52 Ibid., s. 66 ff.

277

Bilaga 5

SOU 2013:55

Gripsholms och Örebro slott, men betrĂ€ffande de bĂ„da senare var det en informell organisation. Nu borde denna formaliseras och Ă€ven omfatta de kungliga slotten som stod under riksmarskalks- Ă€mbetets vĂ„rd och nĂ„gra av de slott som byggnadsstyrelsen sjĂ€lva förvaltade, exempelvis Vadstena, Kalmar, Uppsala och LĂ€ckö slott, varför Byggnadsstyrelsen gjorde upprepade framstötar i frĂ„gan.53 SlottsarkitektfrĂ„gan illustrerar i nĂ„gon mĂ„n uppfattningen att de kulturhistoriska byggnaderna kunde uppdelas i klasser. Förslag om klassificering fördes fram vid flera tillfĂ€llen.

Urvalsprocessen som följd av 1920 Ärs föreskrifter

Som följd av 1920 Ärs kungörelse med föreskrifter rörande det offent- liga byggnadsvÀsendet pÄbörjades en urvalsprocess som skulle leda fram till vilka byggnader som skulle betecknas som statliga bygg- nadsminnesmÀrken. Utredningen utfördes, som nÀmnts av Martin Olsson och prÀglades av arkitektens och den konst- och kultur- historiske expertens syn i kombination med periodens pedagogiska ambition. I stort sett fastslogs genom det slutliga beslutet om stat- liga byggnadsminnen Är 1935 en redan etablerad kanon, Àven om vissa ambitioner att vidga denna kan iakttas i urvalet.54 Det fanns ocksÄ en taktisk medvetenhet i Olssons urval. Genom skyddet kunde en kompetent myndighet medverka till att förvanskningar undveks, att de kulturhistoriska vÀrdena förstÀrktes och att bruket sÄ lÄngt möjligt inte skadade vetenskapliga vÀrden eller allmÀnna intressen. Det Àr vÀrt att notera att ett antal relativt nyuppförda byggnader fördes till förteckningen över statliga byggnadsminnen med stöd av det konstnÀrliga kriteriet. Det fanns ocksÄ en ambition att omfatta bebyggelsemiljöer samt trÀdgÄrdar och parker i anslut- ning till den bebyggelse som skulle skyddas. I nÄgot fall betrak- tades parkerna i sig som kulturhistoriskt vÀrdefulla t.ex. Botaniska trÀdgÄrden i Uppsala. I nÄgra fall togs ocksÄ markomrÄden upp pÄ listan i syfte att Ästadkomma ett skyddsomrÄde eller för att skydda vetenskapliga vÀrden som kunde tÀnkas finnas i form av lÀmningar under mark. Ofta sammanföll de vetenskapliga vÀrdena med de subjektiva. Av miljömÀssiga skÀl kunde exempelvis sÄ vÀl en ovanligt pittoresk byggnadsgrupp skyddas samtidigt som miljön

53Se exempelvis RA, KBS, A-byrÄn, B1:5, KBS till konungen 1919-12-17 och RA, KBS, A- byrÄn, B1:8, KBS till konungen 1920-08-25.

54KBS 1935.

278

SOU 2013:55

Bilaga 5

kunde skyddas för att sÀkerstÀlla eventuella vetenskapliga vÀrden som kunde komma i dagen i framtiden (eventuella byggnadsrester under jord, eller möjlighet att ÄterstÀlla det förvanskade).

Samtidigt som Martin Olsson arbetade med sitt förslag till för- teckning över byggnadsminnesmÀrken lÀmnade den sÄ kallade FornminnesvÄrdskommittén sitt omfattande betÀnkande.55 Det innehöll ett lagförslag för kulturminnesvÄrd vilken omfattande sÄvÀl kyrkliga som profana byggnader. För att en byggnad eller ett objekt skulle komma i frÄga som minnesmÀrken mÄste kvalitets- ansprÄk stÀllas pÄ de enskilda objekten, vare sig det rörde sig om föremÄl eller bebyggelse. Ju nÀrmare vÄr egen tid, ju större mÀngd som fanns bevarad, desto högre skulle kvalitetskraven stÀllas. Med kvalitetskrav underförstods vetenskaplig kvalitet. BetÀnkandet inleddes med en programförklaring för syftet med kulturminnes- vÄrden:

”VĂ„r kunskap om senare tidsperioder, frĂ„n vilka skriftliga urkunder föreligga, hĂ€rrör vĂ€l förnĂ€mligast frĂ„n dessa, men bredvid denna kunskapskĂ€lla hava minnesmĂ€rken alltjĂ€mt en betydelsefull uppgift att fylla, i det att de förmĂ„ pĂ„ ett vĂ€senligt intimare och mera omedelbart sĂ€tt Ă€n beskrivningen i ord lĂ€mna inblick uti tids- förhĂ„llandena och dĂ€rigenom bilda den kompletterande illus- trationen till dessa.”56

NÀr RiksantikvarieÀmbetet vid 1930-talets början tog form som en modern myndighet hade en vÀsentlig förÀndring skett i sam- hÀllet genom socialdemokratins maktövertagande. Den pedago- giska funktion som minnesmÀrken i form av fornlÀmningar och bebyggelsemiljöer kunde fylla som fysiska illustrationer till nation- ens historia framhölls allt starkare som vÀrde. Genom organiserade skolresor och semesterlagstiftning inlemmades monumentvÄrden under RiksantikvarieÀmbetets ledning i ett nationellt bildnings- projekt.57

Trots att Sverige inte berördes av vÀrldskrigens kulturella krig- föring innebar 1900-talet omfattande omvandlingar av de svenska stadskÀrnorna. Dessa förÀndringar sammanhÀnger med 1900-talets nya samhÀlls- och stadsbyggnadsideal. De kunde genomföras utan att kulturarvsförvaltningen opponerade sig i större utstrÀckning. Det finns förklaringar till kulturminnesvÄrdens frÄnvaro i 1900-

55SOU 1922:11-12, BetĂ€nkande med förslag till lag angĂ„ende kulturminnesvĂ„rd samt organi- sation av kulturminnesvĂ„den, Del I–II.

56SOU 1922:11, s. 1.

57Curman, S. (1938), SOU 1956:26 och Geijer, M. (2008).

279

Bilaga 5

SOU 2013:55

talets omvandlingsprocess. En stark orsak var att de kulturminnes- vÄrdande myndigheterna av resursmÀssiga skÀl fick koncentrera sina insatser till den exklusiva skara skyddade monument som ingick i deras bevakningsomrÄde. I bÄde den sÄ kallade Bostads- sociala utredningen och i Saneringsutredningen deltog kultur- historisk expertis.58 Ur utredningens betÀnkande kan utlÀsas att ocksÄ kulturmiljöer kunde inordnas i de funktionalistiska plane- ringsprinciperna. Ett exklusivt urval kunde tillfredsstÀllas i plane- ringsprocessen. 1947 Ärs byggnadsstadga gav möjlighet till en sÄdan hantering.

I samband med byggnadsminnesutredningen 1956 förtydligades vilka kriterier som skulle ligga till grund för urval av skyddade objekt och miljöer. Beskrivningen illustrerades konkret genom ett förslag till urval för VĂ€rmlands lĂ€n framtaget av Nordiska Museet i samrĂ„d med Landsantikvarien. Vissa kategorier byggnader antogs vara av sĂ„ stort vĂ€rde genom sin sĂ€llsynthet att de mer eller mindre som helhet skulle bli föremĂ„l för byggnadsminnesskydd. Det gĂ€llde byggnader Ă€ldre Ă€n 1500-talet i helhet, samtliga byggnader upp- förda av ”de stora arkitekterna” under 16- och 1700-talet samt de anlĂ€ggningar som anslöt sig till den ”stora arkitekturen”. Flertalet stenhus i tĂ€torterna samt ett urval av anlĂ€ggningar frĂ„n 17- och 1800-talets herrgĂ„rdar antogs vara kulturhistoriskt vĂ€rdefulla. BetrĂ€ffande mindre herrgĂ„rdar, prĂ€stgĂ„rdar och t.ex. tingshus, marknadsbodar, kyrkstĂ€der och gĂ€stgivaregĂ„rdar skulle ett urval skyddas dĂ€r hĂ€nsyn ocksĂ„ skulle tas till bebyggelsens Ă„lder och betydelse för att illustrera den regionala kulturhistoriska utveck- lingen. Att byggnader var knutna till kĂ€nda personer var ocksĂ„ en urvalsgrund.

Vissa grupper av bebyggelse sÄgs som mera vanskliga att bedöma, det gÀllde exempelvis allmogebebyggelsen som var stadd i snabb omvandling. För stadsbebyggelse angavs det vara sÀrskilt svÄrt att utse enstaka objekt som byggnadsminnen eftersom deras betydelse nÀra sammanhÀngde med det bebyggelsesammanhang de befann sig i. Denna tanke hade redan förts fram av Martin Olssons i samband med urvalet av statliga byggnadsminnesmÀrken. Utredaren framhöll vikten av att byggnadsminnesurvalet i sÄdana miljöer genomfördes i nÀra samverkan med stadsplaneringen.59

58SOU 1947:26, SOU 1971:64 och SOU 1973:27. Se Àven Folkesdotter, G. (1991), s. 60 ff. och Geijer, M. (2004), s. 112.

59Sammanlagt upptas 13 herrgÄrdar, 8 prÀstgÄrdar, 5 bondgÄrdar, 9 stadsgÄrdar, 4 hembygds- gÄrdar (det anges uttryckligen att Àven flyttade hus kan skyddas om de flyttats med hÀnsyn till det kulturhistoriska vÀrdet) samt 5 övriga byggnader. De övriga byggnaderna bestod av

280

SOU 2013:55

Bilaga 5

Saneringsutredningen (SOU 1973:27) Ă€r intressant eftersom ett försök till definition av begreppet kulturhistoriskt vĂ€rde gjordes. En vid definition av kulturhistoriskt vĂ€rde föreslogs. ”Med kultur- historiskt vĂ€rde menas de vĂ€rden, uppfattbara för ett samhĂ€lles medborgare, som tillmĂ€ts en byggnad utöver dess nyttovĂ€rde”. Utredaren konstaterade samtidigt att sĂ„dan definition Ă€r allt för vid för att ligga till grund för ett urval som speglar ett omrĂ„des historia och samhĂ€llsliv och lĂ€mnade förslag till ytterligare kriterier. Exempelvis borde helhetsmiljöer ges företrĂ€de framför enskilda objekt – sociala sammanhang skulle kunna illustreras. Den kultur- historiska vĂ€rderingen faststĂ€lldes enligt en modell dĂ€r vĂ€rdet delades upp i objektiva fakta, t.ex. byggnadsĂ„r, brukande, sĂ€llsynt- het och i subjektiva bedömningsgrunder – vĂ€rderingen i egentlig mening. FörmĂ„gan att utföra denna vĂ€rdering vilade enligt utreda- ren pĂ„ ”en rad personliga faktorer som kunskapsmĂ€ngd, intresse- riktningen och egna erfarenheter” hos den som genomför vĂ€rde- ringen.

Genom det europeiska byggnadsvĂ„rdsĂ„ret 1975 manifesterades en ny generations ansprĂ„k pĂ„ förĂ€ndrad bedömning av kultur- historiskt vĂ€rde. ByggnadsvĂ„rdsĂ„ret var ett resultat i de allt starkare oppositionsrörelserna mot det ”moderna projektet”. MiljövĂ„rden och kulturmiljövĂ„rdens omorientering mot ett större intresse för sammanhang och processer men ocksĂ„ betoningen av vardagens kulturmiljöer kan ses som ett led i en period av politisk radika- lisering. I Sverige kan det nya synsĂ€ttet ocksĂ„ kopplas till resultaten av 1960-talets sĂ„ kallade Mus 65-utredningar, den fysiska riks- planeringen, ”grĂ€v dĂ€r du stĂ„r rörelsen”, gröna vĂ„gen m.m. Var- dagens arkitektur betonades av forskare inom arkitekturhistoria som Anders Åman och Göran Lindahl. Flera ledande arkitekter stod vid deras sida. Det vidgade kulturarvsbegreppet fick dĂ€rmed en tydlig akademisk och professionell förankring. Internationella förebilder saknades inte, t.ex. Jane Jacobs, Aldo Rossi och Kevin Lynch.

tvĂ„ hyttor, en kvarnanlĂ€ggning, en magasinsbyggnad och en stenvalvsbro samtliga represen- terande 17- och det tidiga 1800-talet. I den mĂ„n Ă„lder anges för de övriga kategorierna Ă„ter- speglade de ocksĂ„ samma tidsperiod. StadsgĂ„rdarna var samtliga belĂ€gna i Karlstad och Kristinehamn. I dag finns 65 byggnadsminnen i VĂ€rmlands lĂ€n, vilka delvis överensstĂ€mmer med de föreslagna. Dagens byggnadsminnen i lĂ€net illustrerar samtidigt den tidigare pĂ„pekade vidgade tolkningen av begreppet ”synnerligen mĂ€rkligt”.

281

Bilaga 5

SOU 2013:55

I utredningen Kulturhistorisk bebyggelse – vĂ€rd att vĂ„rda diskute- rades begreppet kulturhistoriskt vĂ€rde Ă„ter.60 I utredningen upp- mĂ€rksammades att uppfattningen av vad som Ă€r kulturhistoriskt vĂ€rdefullt Ă€r förĂ€nderligt. Man konstaterar exempelvis att stora delar av byggnadsbestĂ„ndet frĂ„n 18- och det tidiga 1900-talet upp- fattades som kulturhistoriskt vĂ€rdefullt. Man pĂ„talar ocksĂ„ att den tidiga funktionalismen och till och med 1940- och 50-talets bebyggelse började uppmĂ€rksammas. TankegĂ„ngen liknar dem som fördes fram i det tidiga 1900-talets utredningar. FrĂ„n vilket tids- horisont urvalet kunde göras berörs inte. DĂ€remot konstaterades att tidsperspektivet blivit allt kortare. Åter framhölls att samman- hĂ„lla miljöer Ă€r mer kulturhistoriskt vĂ€rdefulla Ă€n enskilda objekt. För att kunna göra ett urval behövdes, hĂ€vdade utredaren, ett ”kulturhistoriskt tidsperspektiv”. Graden av ursprunglighet lyfts fram som ett kriterium men samtidigt pĂ„talades att just ombygg- nader och förĂ€ndringar kunde vara en del av en byggnads historia och dĂ€rmed dess kulturhistoriska vĂ€rde. Åter Ă„terspeglades det tidiga 1900-talets debatt, i det hĂ€r fallet Alkmans tankegĂ„ng som omsattes i det Curmanska restaureringsideal dĂ€r byggnaden sjĂ€lv skulle berĂ€tta sin historia. Ett par Ă„r senare genomförde Riks- antikvarieĂ€mbetet, Byggnadsstyrelsen och Fortifikationsförvalt- ningen en gemensam utredning, VĂ„rd av byggnadsminnesmĂ€rken. I denna finns ingen djupare analys av begreppet kulturhistoriskt vĂ€rde. I stĂ€llet hĂ€nvisas till Saneringsutredningen och Byggnads- vĂ„rdsutredningen.

Ett vÀrderingssystem under diskussion

Genom att 1920 Ärs kungörelse Är 1987 ersattes av förordningen om statliga byggnadsminnen m.m. försvann det konstnÀrliga kriteriet som grund för bedömning av statliga byggnadsminnen. Kriteriet hade gjort att Àven nÄgot nyare byggnader kunde byggnads- minnesförklaras, Àven om fattningen i praktiken var mycket liten. De konstnÀrliga, arkitektoniska och estetiska kriterierna fördes emellertid in som kriterier för planbestÀmmelser i plan- och bygg- lagen som tillkom ungefÀr samtidigt.

60 SOU 1979:17, s. 121 ff. Utredningen leddes av Ragnar Edman och som sakkunniga deltog bl.a. Evald Gustavsson och Olle Svedberg. Delar av betĂ€nkandet utarbetades av Marita Jonsson, Åke Nisbeth och Marie Nisser.

282

SOU 2013:55

Bilaga 5

Det vÀrderingssystem som utvecklades i skrift av Erik Nordin och Axel UnnerbÀck och som under den senaste dryga 15-Ärs- perioden har fungerat som en likriktare för kulturarvsförvalt- ningens vÀrderingsarbete har sin bakgrund i sÄvÀl den akademiska traditionen som i den vidgade kulturarvssynen som blev allt starkare frÄn 1970-talet.61 Det illustreras i de tvÄ grundmotiven för kulturhistoriskt vÀrde, 1. DokumentvÀrden eller historiska egen- skaper (inklusive konsthistoriskt vÀrde och arkitekturhistoriskt vÀrde) och 2. UpplevelsevÀrden, vilka utgÄr frÄn estetik (konst- nÀrligt och arkitektoniskt vÀrde eller annan intellektuell eller sen- sorisk stimulans), andra upplevelsemÀssiga och socialt engagerande egenskaper. VÀrderingssystemet kan ses som ett försöka att över- brygga svÄrigheterna att hÀvda objektiva vÀrden (grupp 1) medan det bredare engagemanget för kulturarvsfrÄgor som efterfrÄgas i kulturpolitiken snarare rör upplevelse- och identitetsfrÄgor (grupp 2). Huvudmotiven kompletteras sedan av förstÀrkande eller övergripande motiv. Hit förs begrepp som till exempel kvalitet, autenticitet, pedagogisk tydlighet och sÀllsynthet kontra represen- tativitet.

Metoden har tilldragit sig en vÀxande kritik pÄ grund av sin komplexitet. En grund för sÄdan kritik Àr ocksÄ att den utgÄr frÄn det enskilda objektet och inte erbjuder nÄgot stöd för ett strate- giskt urval i en tid nÀr strategier för bevarande efterfrÄgas allt oftare genom ökat tryck pÄ planeringsunderlag och Miljökonsekvens- beskrivningar. I grupp 2 ingÄr begrepp som identitetsvÀrde, traditionsvÀrde och symbolvÀrde, vilka kan tolkas sÄvÀl som inklu- derande som exkluderande och dÀrför blir komplicerade som urvalsprincip i en tid nÀr det politiska och kommersiella bruket av historia och kulturarv fÄtt ökad tydlighet. SymbolvÀrdenas rela- tivitet, dvs. deras egenskap att i hög grad variera över tid och laddas av olika betydelse av olika grupper illustreras i den förklarande texten.62 Metoden har dock sina förtjÀnster genom att den möjlig- gör en flexibel uttolkning av kulturvÀrden i kombination med en viss systematik i det enskilda fallet.

Det kulturhistoriska vÀrdebegreppet behandlades senast i Kulturutredningen som lades fram juni 2012.63 Utöver kunskaps- och upplevelsevÀrden tar utredningen upp tvÄ kompletterande

61Nordin, E. och UnnerbĂ€ck, A. (1995) och RAÄ/UnnerbĂ€ck, A. (2002).

62RAÄ/UnnerbĂ€ck, A. (2002), s. 95 f.

63Kulturmiljöarbete i en ny tid, SOU 2012:37, s. 73 f.

283

Bilaga 5

SOU 2013:55

begrepp som motiverats av de senast Ärens diskussioner inom kulturmiljösektorn:

”BruksvĂ€rdet kan vara bĂ„de direkt och indirekt. Det inkluderar samhĂ€llsrelevanta aspekter och frĂ„gor om kulturmiljön som social, ekonomisk och miljömĂ€ssig resurs. En del av bruksvĂ€rdet kan betraktas som ett optionsvĂ€rde, det vill sĂ€ga en bedömning av hur vĂ€rdet kan utvecklas för framtida generationer. ExistensvĂ€rdet utgĂ„r frĂ„n det vĂ€rde som samhĂ€llet lĂ€gger i existensen av fornlĂ€mningar och kulturmiljöer utan att göra ansprĂ„k pĂ„ att kunna definiera den konkreta nyttan i samtiden. I existensvĂ€rdet ryms argument för bevarande till exempel dĂ€rför att mĂ€nniskor respekterar att det kan finnas ett vĂ€rde för andra i samtiden eller i framtiden.”64

För nĂ€rvarande pĂ„gĂ„r inom RiksantikvarieĂ€mbetet ett projekt som syftar till översyn av vĂ€rderingsgrunder. Förhoppningen Ă€r att en brett förankrat vĂ€rderingmodell ska utarbetas. En referensgrupp som representerar olika kompetenser och institutioner inom kulturarvsförvaltningen, men ocksĂ„ representanter för fristĂ„ende professionella krafter och ideella föreningar har dĂ€rför tillsatts. Det Ă€r uppenbart att olika professioner inom kulturarvsförvaltningen har olika vĂ€rderingsgrunder, baserade pĂ„ olika akademiska tradit- ioner, olika erfarenheter men ocksĂ„ genom att olika segment av lagstiftningen stĂ€ller olika krav pĂ„ ”kulturhistorisk bevisnings- börda”. Bebyggelse- och landskapssektorn har dĂ€r tvingats till en fyllig argumentation.

En diskussion som förts i detta sammanhang berör frĂ„gan om objekten kan ha vĂ€rden som Ă€r oberoende av tid och rum? Skulle i sĂ„ fall de konstnĂ€rliga, arkitektoniska och estetiska vĂ€rden, dvs. vĂ€rden som stimulerar sinnet, intellektuellt eller sensoriskt, i sĂ„ fall vara inneboende hos objekten? En diskussion om huruvida det finns inneboende vĂ€rden eller inte hos de miljöer och objekt som blir föremĂ„l för urval och vĂ„rd har förts med varierande intensitet ocksĂ„ i tidigare ansatser till att skapa vĂ€rdringsmodeller. Det har ocksĂ„ hĂ€vdats att Ă€ven om sĂ„ skulle vara fallet Ă€r vĂ€rderingen en frĂ„ga om bedömning som krĂ€ver en sĂ€rskild kompetens eller skolning. Samtidigt kan det röra sig om individuella skillnader i mottaglighet för sĂ„dana egenskaper. SynsĂ€ttet kan kritiseras just genom att denna kompetens eller skolning hĂ€nger samman med ”trĂ€ning” och ”bejakande” av sĂ„dana upplevelser. De estetiskt för- ankrade vĂ€rdena Ă€r starkt betonade i de internationella styrdoku-

64 Ibid.

284

SOU 2013:55

Bilaga 5

ment som gÀller för kulturmiljöers vÄrd, exempelvis vÀrldsarvs- konventionen men ifrÄgasÀtts samtidigt eftersom de förknippas med elitism och exkludering.65

Tillbakablick över regelverkets utveckling

Det Àr i det nÀrmaste en regel att texter kring kulturmiljövÄrdens historia hÀnvisar till 1666 Ärs Placat och PÄbudh/Om Gamble Monumenter och Antiquiteter samt de under följande Ärtionden förnyade placaten och hÀvda att den svenska kulturminnesvÄrden redan dÄ etablerades.66 Placaten var ett led i befÀstandet av den svenska stormaktens historiska legitimitet genom koppling till en förfluten storhetstid. Men statens primÀra syfte med att bygga och förvalta var lÀnge praktiskt och realpolitiskt betingat, vilket illustre- ras av 1618 Ärs kammarordning, vilken syftade till hushÄllning av statens praktiskt brukade egendom. DÀremot kan 1686 Ärs kyrko- lag möjligen sÀgas vara historievÄrdande i sitt syfte genom dess Äbe- ropande av historiska minnen, vilka skulle förtecknas och vÄrdas.67

AngĂ„ende de profana byggnadernas skydd skulle det dröja Ă€nnu lĂ€ngre innan legal grund fanns. I praktiken genomfördes dock vissa bevarande Ă„tgĂ€rder. Vasaminnena i Dalarna hade redan under 1700- talet tillerkĂ€nts historisk betydelse och sĂ€rskilda ekonomiska förut- sĂ€ttningar för dess vĂ„rd tillskapades. Successivt ökade intresset för andra bebyggelsekategorier men först under 1900-talet har skydd av profan bebyggelse successivt fĂ„tt en legal grund. I flertalet av de utredningar kring lagstiftningsfrĂ„gor och kulturvĂ„rd som genom- förts under 1900-talet har utblickar gjorts mot europeiska och senare Ă€ven internationella förhĂ„llanden. Ett tidigt exempel Ă€r den sammanstĂ€llning av lagstiftningarna i Hessen, Preussen, Frankrike och Italien som Sigurd Curman gjorde 1908 pĂ„ uppdrag av Över- intendentsĂ€mbetet.68 I den utredning som föregick införandet av enskilda byggnadsminnen i modern mening redogjordes för lag- stiftningen i Frankrike, England, Italien samt i de nordiska grann- lĂ€nderna.

Hur statligt Àgda byggnader skulle hanteras fastslogs i 1920 Ärs kungörelse med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvÀsendet

65VÀrldsarvskonventionen 1972, se Àven Svahn Garreau, H. (2004).

66Kongl. Mayst:ts (1666 och 1676). 1630 Ă„rs Memorial om Allehanda Monumenter och Saker var ett embryo till det mer vittomfattande placatet.

67Fernlund, S. (1982), s. 22.

68ATA, Ämbetsarkivet 2, Vol. IV:4 och Jonsson, I. ( 2003), s. 130.

285

Bilaga 5

SOU 2013:55

(med Àndringar 1921 och 1935).69 Enligt denna förordning kunde Byggnadsstyrelsen, efter samrÄd med berörda myndigheter, föreslÄ Kungl. Maj:t att bestÀmma att byggnaderna som tillmÀttes stort kulturhistoriskt eller konstnÀrligt vÀrde skulle skyddas som bygg- nadsminnesmÀrken. Dessa byggnader skulle dÀrefter vÄrdas med hÀnsyn till de sÀrskilda vÀrden de representerade och sÄ att "bygg- nadens Älderdomliga karaktÀr och patina i möjligaste mÄn lÀmnas oberörda".70 TillÀgget Är 1921 var en kompromiss vilken innebar att ett visst rivningsförbud infördes ocksÄ för kommunala byggnader. FörsÀljning, förÀndring eller flyttning av offentliga byggnader fick inte göras utan tillstÄnd. 1935 utvidgades skyddet till att ocksÄ omfatta inredningar. Efter ett omfattande inventeringsarbete av de statligt Àgda byggnaderna, och förslag frÄn de antikvariska myndig- heterna, fattades beslut om de statliga byggnadsminnena Är 1935.71 PÄ Sigurd Curmans initiativ inleddes en utredning om Riks- antikvarieÀmbetets organisation, lagstiftning med mera 1930. De nya lagförslagen presenterades i förslaget om reviderad fornminnes- lagstiftning m.m. vilket utgjorde grunden för en ny lag om forn- minnen och en lag om skydd för kulturhistoriskt mÀrkliga byggnader vilka trÀdde i kraft 1 januari 1943.72 DÀrmed infördes ett i huvudsak frivilligt skydd för enskilt Àgda kulturhistoriskt vÀrdefulla bygg- nader.73 Skyddets omfattning, skyddsomrÄdets storlek och gÀllande föreskrifter bestÀmdes av lÀnsstyrelserna. RiksantikvarieÀmbetet kunde hos lÀnsstyrelserna begÀra ett tidsbegrÀnsat ÄtgÀrdsförbud. I extrema fall kunde expropriation krÀvas med beslut i domstol. Byggnaden skulle i sÄ fall föras över till en fornminnesförening eller stadsstyrelsens förvaltning. Lagen blev i realiteten verkningslös eftersom medel för tvÄngsinlösen saknades.

Med den lag om byggnadsminnen, som antogs 1960, kunde privatÀgda enskilda byggnader fÄ ett starkare skydd, vilket dess- utom kunde genomdrivas mot Àgarens vilja.74 Motivet för bygg- nadsminnesförklaring av enskilt Àgda byggnader var att byggnaden

691920-11-26, nr 744. Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvÀsendet.

70Janson, S. (1974), s. 28.

71Kungl. Maj:ts beslut den 25 jan. 1935, Kungl. Byggnadsstyrelsen (1938).

72Pettersson, R. (2001), s. 158 och 165, SOU 1938:60, Prop. 1942:8, lag (1942:350) om fornminnen samt lag (1942:354) om skydd för kulturhistoriskt mÀrkliga byggnader.

73Pettersson R. (2001), s. 165 ff., Wetterberg, O. (1992), s. 160 och Westlund, P-O. (1946), s. 365–366.

74Lag (1960:690) om byggnadsminnen. I praktiken har endast ett fÄtal byggnadsminnes- förklaringar genomdrivits utan Àgarnas samtycke. Förarbetet finn i SOU 1956:26.

286

SOU 2013:55

Bilaga 5

bedömdes vara ”synnerligen mĂ€rklig”.75 Förslag till en ny lagstift- ning för byggnadsminnen och förĂ€ndringar av 1920 Ă„r kungörelse lĂ€mnades ocksĂ„ av MUS 65.76 1987 presenterades Ă„ter förslag till en ny lagstiftning för kulturminnesvĂ„rden. Den sĂ„ kallade Kultur- minneslagen, KML, trĂ€dde i kraft 1989.77 1960 Ă„rs lag om byggnads- minnen införlivades med KML. Samtidigt ersattes bestĂ€mmelserna om byggnadsminnesmĂ€rken i 1920 Ă„rs kungörelse med en förord- ning om statliga byggnadsminnen, FSBM.78 Det beslöts att 1920 Ă„rs kungörelse Ă€ven fortsĂ€ttningsvis skulle tillĂ€mpas för statliga bygg- nadsminnesmĂ€rken som skyddats enligt den Ă€ldre författningen intill dess att regeringen beslutat om skyddsföreskrifter.79 Rege- ringen avgör en byggnad ska förklaras som statligt byggnadsminne, efter förslag frĂ„n RiksantikvarieĂ€mbetet. FSBM kompletterades 1995 med en paragraf vilken möjliggör att statliga fastigheter med sĂ€rskilt kulturhistoriskt vĂ€rde kan skyddas i sin helhet.80

I 1987 Ärs proposition betonades vikten av att vÄrd och beva- rande ocksÄ förenades med en god kontinuerlig anvÀndning.81 För att öka tyngden pÄ levandegörandet av kulturarvet framhölls vikten av ett aktivt brukande. I förarbetena fanns ett förslag till listnings- förfarande av den typ som finns i mÄnga europeiska lÀnder.82 Detta förslag fick dock inte gehör nÀr den slutliga lagtexten togs fram, trots att det lÄg i linje med den kulturpolitik som samtidigt presen- terades och som syftade till en vidgning av bevarandeambitionerna. Vissa av dessa förslag Äterkom i utredningen Skyddet för kultur- historiskt vÀrdefull bebyggelse m.m. Är 2004 men har lÀmnats utan vidare ÄtgÀrder.83

I samband med införandet av den nya lagen och den nya kultur- politiken Àndrades terminologin sÄ att kulturminnesvÄrd ersattes av kulturmiljövÄrd. FörÀndringen av benÀmningen var en markering av det vidgade arbetsfÀltet och den vidgade synen pÄ kulturarvet. 84

75SOU 1956:26.

76SOU 1972:45, s 151 ff., s 160 ff.

77DsU 1987:9, Prop. 1987/88:104, lag (1988:950), förordning (1988:1188).

78FSBM (1988:1229). I samband med Byggnadsstyrelsens omorganisation 1968 hade ett förslag om sammanslagning av lagstiftning för byggnader i statlig och enskild Àgo lagts fram. Prop. 1967:61, s. 9. Samma synpunkt hÀvdades av utbildningsdepartementet i samband med tillkomsten av KML. Utbildningsdepartementet, DsU 1987:9, s. 153.

79RiksantikvarieÀmbetet (1998), s. 7.

80Wijkander, K. (1997), s. 29 och FSBM (1988:1229), 1 §.

81Prop 1987/88:104, s. 31.

82Berg, K. och Rentzhog, S. (1989), s. 29 ff.

83SOU 2004:94. Intervju med Anna-Gretha Eriksson, RAÄ 2004-01-13 och samtal 2004-02-

05.Kulturdepartementets Dir. 2002:96 och 2003:16.

84Vidgningen i bevarandeambitionen betrĂ€ffande byggnadsminnen enligt KML har skett genom omvĂ€rderingar i tolkandet av vad som kan betraktas som ”synnerligen mĂ€rkligt”.

287

Bilaga 5

SOU 2013:55

Departementschefen pÄpekade samtidigt att vÄrden av att de histo- riska monumenten fortfarande var en central uppgift i kultur- miljövÄrdsarbetet:

”KulturmiljövĂ„rden skall emellertid 
 inte innebĂ€ra att vĂ„rden av mer traditionellt uppfattade kulturminnen tillmĂ€ts en mindre betydelse Ă€n hittills. Jag vill snarare beskriva omsorgen om de vĂ€rdefulla kulturminnena i form av t.ex. byggnadsminnen och forn- minnen som en kĂ€rna i kulturmiljöarbetet, nödvĂ€ndig att Ă€gna stor omsorg.”85

PBL och miljöbalken

Förutom de rent byggnadsminnesvÄrdande lagstiftningarna inom KML och FSBM finns ett parallellt skyddssystem som vÀxt fram ur behovet att planera bebyggelse och andra anlÀggningar i landskapet. Detta lagsystem har utvecklats i en tradition dÀr intressekonflikter mellan den statliga och kommunala nivÄn har behövt regleras. Genom de kommunalförordningar som antogs 1862 bildades kom- muner. Kommunernas makt över de lokala intressena stÀrktes successivt, det gÀllde ocksÄ byggnadsvÀsendet. Nybyggandstakten ökade under andra halvan av 1800-talet. LÀngs kommunikations- leder och knutpunkter och i anslutning till expanderande industrier vÀxte nya samhÀllen fram. Den agrara revolutionen hade gett ett arbetskraftsöverskott pÄ landsbygden som nu omlokaliserades till de expanderande industrisamhÀllena. Förutom bostÀder och arbets- platser ökade behovet av lokaler för handel, administration, nöje och folkrörelser i sÄvÀl nya samhÀllen som i de redan etablerade stÀderna. Det var ett kommunalt intresse att reglera den nya bebyggelsen och styra stadsomvandlingen men den statliga nivÄn hade synpunkter pÄ hur detta skulle ske. Kungliga Byggnads- styrelsens arbete med granskning av planer blev allt mer betung- ande. Med införandet av lÀnsarkitekter 1920 ökade den statliga nÀrvaron i den kommunala planeringen.86 LÀnsarkitekterna var placerade pÄ lÀnsstyrelserna men de lydde under Kungliga Bygg- nadsstyrelsen och utgjorde en direkt förlÀngning av myndighetens

Begreppet förslĂ„s i utredningen Kulturmiljöarbete i en ny tid, SOU 2012:37, ersĂ€ttas med ”synnerligen högt kulturhistoriskt vĂ€rde”.

85Prop. 87/88:104, s. 31. Bengt Göransson var vid denna tid utbildningsminister.

86Geijer, M. (2004), s. 103 f. Även om lĂ€nsarkitektorganisationen formellt infördes 1918 dröjde det till 1920 innan de första lĂ€nsarkitekterna tillsattes. De första lĂ€nsarkitekterna hade ansvar för flera lĂ€n och det skulle dröja innan systemet var fullt utbyggt.

288

SOU 2013:55

Bilaga 5

planarbete och arbete med statlig lokalförsörjning. Sedan 1600-talet hade landshövdingarna ett uppdrag att vaka över bebyggelseutveck- lingen i lÀnen. En samverkan mellan central och regional nivÄ kunde nu organiseras. 1920 Ärs förordning innehöll riktlinjer ocksÄ för kulturhistoriskt vÀrdefulla offentliga/kommunala byggnader.

NĂ€r byggnadsstadgan infördes 1931 innehöll 9 § en skrivning som innebar att sĂ„dan bebyggelse ”sĂ„ vitt möjligt” skulle bevaras och enligt 66 § fick inte byggnader av kulturhistorisk eller konst- nĂ€rlig betydelse förvanskas.87 OcksĂ„ den byggnadslagstiftning som infördes 1947 innehöll ett visst skydd för kulturhistoriskt intres- sant bebyggelse genom 86 § och 122 §. Med 1947 Ă„rs byggnads- lagstiftning (SFS 1947:385) infördes generalplaner, en föregĂ„ngare till PBL-systemets översiktsplaner. I strukturen ingick möjlighet att ta hĂ€nsyn till kulturhistoriskt intressanta miljöer i planeringen genom ovan nĂ€mnda bestĂ€mmelse. I det funktionalistiska stads- planeringsidealet ingick ett renodlande av de mest framtrĂ€dande monumenten som passade som hand i handske med kulturminnes- vĂ„rdens knappa resurser men pedagogiska ambitioner att genom bevarande redovisa landets historiska och kulturhistoriska utveckling. 1980 Ă€ndrades 38 § i byggnadsstadgan sĂ„ att kom- munerna kunde stĂ€lla krav pĂ„ sĂ€rskilda hĂ€nsyn pĂ„ byggnader som uppfördes inom en vĂ€rdefull miljö.88

En bestÀmmelse som kom att anvÀndas i mycket begrÀnsad omfattning var Lex Gamla Stan, Byggnadslagen 44 a §. Avsikten med införandet av denna paragraf var att lösa bevarandet av Gamla Stan i Stockholm och liknande kulturhistoriska byggnadsmiljöer i landet. Den gav möjlighet till expropriation i samband med antagande eller Àndring av stadsplan som syftade till att bevara vÀrdefull bebyggelse. Denna bestÀmmelse utgick 1972 ur byggnads- lagen.89

Den fysiska riksplaneringen (FRP) som inleddes i slutet av 1960-talet kan betecknas som en statlig reaktion pĂ„ en utveckling dĂ€r stora omstruktureringar av bruket av land och vatten skedde utanför statens samlade kontroll. Petrokemiska industrier och kĂ€rnkraftsutbyggnad i tidigare ”orörda” kustlandskap men ocksĂ„ privatisering av kuster och fjĂ€ll genom fritidsbebyggelse, konkurre- rade med allmĂ€nhetens behov av tilltrĂ€de till rekreationsmiljöer och naturvĂ„rdens intresse av att skydda vĂ€rdefulla biotoper. Under en

87Janson, S. (1974), s. 40 och 83 samt Westlund, P-O. (1946), s. 364.

88Holmer, M. m.fl. (1982), s. 17.

89Janson, S. (1974), s. 40.

289

Bilaga 5

SOU 2013:55

nĂ€rmare 20 Ă„r lĂ„ng period stöttes och blöttes den fysiska riks- planeringen i ”FRP-ormen”. Dels som ett resultat av MUS 65 utredningsarbetet och dels som ett led i FRP-arbetet inrĂ€ttades lĂ€nsantikvariefunktionerna pĂ„ lĂ€nsstyrelserna. Det var en markering av att kulturmiljöarbetet var en statlig angelĂ€genhet som skulle inordnas i den regionala och lokala diskussionen om den fysiska planeringen. 1987 sjösattes sĂ„ PBL och Naturresurslagen (NRL).90 Kommunerna fick planmonopol med viss statlig insyn samtidigt kunde staten genom riksintresseinstrumentet göra ansprĂ„k pĂ„ all- mĂ€nna intressen, exploateringsintressen som korridorer för kom- munikation, vattendrag för energiutvinning, mineraler för export- marknaden men ocksĂ„ bevarandeintressen som kultur-, natur- och friluftsansprĂ„k.

För kulturmiljövÄrdens del innebar det att cirka 2 100 omrÄden bedömdes att vara av riksintresse för kulturmiljövÄrden. Till de omrÄden som RiksantikvarieÀmbetet efter NRL-samrÄden med regionala representanter bedömt vara av riksintresse hör vÀrde och motivtexter. Dessa har reviderats en gÄng under 1990-talet, men i mÄnga fall innebar inte revideringen nÄgon större förÀndring. Texterna Àr mycket korta och avsedda att vara kÀrnfulla.

PBL innebar att kommunerna fick ett kommunalt skyddsinstru- ment för att sjÀlv markera vad man ansÄg vara av kulturhistoriskt vÀrde genom varsamhets och förvanskningsparagraferna §3.10 och §3.12, numera §8.17 och §8.12, som i första hand kunde anvÀndas inom detaljplanelagda omrÄden. En planbeteckning enligt PBL kan vara ett lika lÄngtgÄende skydd som byggnadsminnesförklaring enligt KML eller FSBM.

Det stĂ€lldes ocksĂ„ krav pĂ„ underhĂ„ll, i §3.13, nuvarande §8.14. Fastigheter skulle alltsĂ„ principiellt inte kunna köpas pĂ„ speku- lation och förfalla under ”vĂ€ntetiden”. Man kunde nu ocksĂ„ upp- rĂ€tta omrĂ„desbestĂ€mmelser för sĂ„dana omrĂ„den som inte hade förutsĂ€ttningar att detaljplanelĂ€ggas, t.ex. landsbygdsomrĂ„den. I mĂ„nga kommuner upprĂ€ttades underlag för bevarandeplaner, men vĂ€sentligt fĂ€rre kom att löpa linan ut med att fatta politiska beslut om planernas antagande.

1997 genomfördes en radikal förÀndring av systemet. För- hÄllandet mellan PBL och NRL som var en tydlig dubbellag- stiftning för planering och exploatering rubbades nÀr NRL lyftes in i Miljöbalken, som har en annan legal tradition och snarare Àr en

90 Lag (1987:12) om hushÄllning med naturresurser m.m.

290

SOU 2013:55

Bilaga 5

skyddslagstiftning. DÀrmed fick bevarandeperspektivet ökad tyngd. Men systemet blev samtidigt otydligare vilket inneburit svÄrigheter i tillÀmpningen eftersom det finns en inneboende spÀn- ning mellan PBL som planerings- och exploateringslagstiftning och MB:s bevarandeperspektiv.

Sedan nĂ„gra Ă„r pĂ„gĂ„r en vitalisering av arbetet med kulturmiljön utifrĂ„n MB och PBL. MiljömĂ„lsarbetet sĂ„dde de första fröna genom införande av konkreta bevarandemĂ„l. Vidare har resurser tillförts för uppföljning av bevarandemĂ„lens resultat. Andra orsaker som har satt fokus pĂ„ RiksintressefrĂ„gorna i förhĂ„llande till kommuner- nas planering Ă€r stora infrastrukturprojekt, vindkraftsutbyggnaden samt den nya byggboomen i t.ex. Stockholm och flera andra större och mellanstora kommuner. Den ”nya” PBL och dĂ€rtill hörande ombyggnadsregler (BÄR), vilka infördes 2011, har i nĂ„gon mĂ„n skĂ€rpt kraven pĂ„ hĂ€nsyn till kulturhistoriska vĂ€rden. Avsikten med Översiktsplanerna enligt ”nya PBL” Ă€r att de ska vara strategiska dokument för kommunens utveckling. De ska vara aktuella, aktuali- tetsförklaras vart fjĂ€rde Ă„r.

Stödformer för vÄrd och levandegörande av kulturmiljöer

FrĂ„gan om stöd till innehavare av fastigheter med kulturhistoriskt vĂ€rde har varit föremĂ„l för diskussioner i mĂ„nga av de utredningar kring organisationen av det byggda kulturarvets vĂ„rd som produ- cerats under 1900-talet. Olika alternativ har prövats, förhöjda lĂ„n, fondmedel och bidrag. Exempelvis föreslog den Bostadssociala utredningen redan pĂ„ 1940-talet ett ”kulturhistoriskt sanerings- bidrag” för bostadsbebyggelse och förslaget Ă„terkom i Sanerings- utredningen pĂ„ 1970-talet. Bidrag infördes 1994 och regleras genom förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövĂ„rd. Den anslagna summan var för den tiden ansenlig, men har inte ökat i nĂ€mnvĂ€rd omfattning under den nĂ€rmare 20 Ă„r lĂ„nga period som sedan passerat. DĂ€remot har de Ă„tgĂ€rder för vilka anslaget kan anvĂ€ndas vidgats och förĂ€ndrats, dels genom anvisningar i regle- ringsbrev och i anvisningar frĂ„n RiksantikvarieĂ€mbetet och dels genom en författningsĂ€ndring som började gĂ€lla 2011.91 Anslaget uppgĂ„r till cirka 240 miljoner kronor/Ă„r. Realekonomiskt innebĂ€r detta att de offentligt förmedlade ekonomiska resurser som finns tillgĂ€ngliga genom anslaget för stöd till vĂ„rd och upprustning av

91 SFS 2010:1121.

291

Bilaga 5

SOU 2013:55

profana kulturhistoriskt vÀrdefulla miljöer minskat drastiskt under 20-Ärsperioden.92

Hur anslaget fÄr anvÀndas regleras genom förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av vÀrdefulla kulturmiljöer, förordning (2002:920) om bidrag till arbetslivsmuseer samt av den Ärliga lydelsen av RiksantikvarieÀmbetets regleringsbrev. Princi- piellt kan alla typer av kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse vÄrdas med stöd av medel frÄn detta anslag men den knappa resurserna styr i allt högre grad resurser till bebyggelse inom byggnadsminnen och kulturreservat. Resurser ska ocksÄ fördelas till andra kultur- miljövÄrdande aktiviteter sÄ som vÄrd av fornminnen och kultur- landskap, vissa arkeologiska insatser, information och framtagande av kunskapsunderlag. I de allra flesta fall stÀlls stora krav pÄ med- finansiering för att medel ska fördelas till vÄrd och levandegörande av kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse. SÄdan medfinansiering torde i de flesta fall bestÄ av medel insatta av Àgaren, men ocksÄ andra offentliga medel, medel frÄn fonder och stiftelser har kunnat stÀllas till förfogande. Brist pÄ harmonisering av regelverk för offentliga medel gör ocksÄ att samfinansiering kan vara svÄr att Ästadkomma. KulturmiljövÄrdsanslaget fördelas och administreras av lÀnsstyrelserna efter delegation frÄn RiksantikvarieÀmbetet.93 Eftersom det Àr lÀnsstyrelserna som beslutar om byggnadsminnen enligt KML, kulturreservat, fornminnesvÄrd m.m. finns en nÀra koppling mellan skydd och ekonomiskt stöd.

Som följd av det förĂ€ndrade förhĂ„llandet mellan kyrka och stat anslogs sĂ€rskilda medel för vĂ„rd och underhĂ„ll av kyrkobyggnader, inventarier, kyrkogĂ„rdar och annan bebyggelse inom kyrkotomten. Dessa medel, som de senast Ă„ren uppgĂ„tt till 460 miljoner kronor/Ă„r kan alltsĂ„ endast disponeras av Svenska kyrkan och Ă€r inte tillgĂ€ngliga för andra trossamfund. Även om summan Ă€r ansen- lig Ă€r konkurrensen om medlen stark. I praktiken Ă€r det sĂ€llsynt att annan bebyggelse Ă€n sjĂ€lva kyrkan kommer i Ă„tnjutande av kyrko- fondsmedlen. Medlen fördelas pĂ„ nationell nivĂ„ ut till stiften av Svenska kyrkan. De enskilda besluten fattas av StiftsnĂ€mnderna.

92Ingela PĂ„lsson Skarin har i sin avhandling 2011 undersökt finansieringsmöjligheterna ur ett internationellt perspektiv. Hon lĂ€mnar ocksĂ„ ett eget förslag till hur en alternativ svensk finansieringsform skulle kunna se ut utifrĂ„n de internationella modeller hon studerat. En intressant modell baserat pĂ„ ett ”avdragssystem” tillĂ€mpat i USA redovisas av Murtagh, W. J. (1997).

93SjÀlva utbetalningsrutinen hanteras av RiksantikvarieÀmbetet. Ett sÀrskilt digitalt system, KÀlla, anvÀnds för sÄvÀl lÀnsstyrelsernas som RiksantikvarieÀmbetets hantering av bidrags- Àrenden.

292

SOU 2013:55

Bilaga 5

Besluten har förberetts i samrÄd med lÀnsstyrelserna, som lÀmnar tillstÄnd till ÄtgÀrder enligt KML.

Det har ocksĂ„ varit möjligt att finansiera vĂ„rd av kulturmiljöer genom olika former av EU-stöd. Möjligheterna varierar dock starkt över landet beroende pĂ„ olika strukturfonders strategier, regionala prioriteringar och kunskap om hur dessa medel kan och fĂ„r anvĂ€ndas. Generellt sett kan de statliga kulturmiljövĂ„rdsmedlen sĂ€gas ha stor betydelse för Ă„tkomsten av EU-medel. De fungerar ofta som enda eller del av den nationella finansiering som ofta krĂ€vs för att fĂ„ del av EU-systemets medel. Inom ramen för Landsbygds- programmet har det varit möjligt att finansiera upprustning av och information kring kulturmiljöer med en relativt hög andel EU- bidragsmedel, sĂ„ kallade specialinsatser. Inom detta system har det i flera lĂ€n ocksĂ„ funnits möjlighet att bidra till upprustning av sĂ„ kallade överloppsbyggnader, vanligen Ă€ldre ekonomibyggnader som inte lĂ€ngre krĂ€vs för gĂ„rdens drift. Även rĂ„dgivning om byggnads- vĂ„rd och kulturlandskapsvĂ„rd har ingĂ„tt i systemet som hanteras av LĂ€nsstyrelserna i samrĂ„d med Jordbruksverket. Eftersom nya programperioder snart ska trĂ€da i kraft och storleken pĂ„ anslag, riktlinjer och strategier för Landsbygdsprogram och struktur- fonder Ă€nnu inte fastslagits Ă€r det svĂ„rt att uttala sig om möjlig- heten att vĂ„rda och levandegöra kulturmiljövĂ€rden med EU-medel som resurs ocksĂ„ i en nĂ€ra framtid.

Det nationella kulturarvet – en smal definition och ett vitt begrepp

Betraktar vi termen ”det nationella kulturarvet” ur ett brett per- spektiv varken kan eller ska staten Ă€ga och förvalta hela det samlade kulturarvet inom Sveriges nuvarande grĂ€nser. DĂ€remot Ă€r staten en viktig part som dels drar upp de kulturpolitiska riktlinjerna och förutsĂ€ttningarna för kulturmiljöarbetet och dels har ett sĂ€rskilt ansvar som Ă€gare och förvaltare av vissa fastighetsgrupper. För att bĂ€ttre förstĂ„ kulturarvsbegreppet i det hĂ€r sammanhanget Ă€r det nödvĂ€ndigt med en analys av dess tillĂ€mpning i svenskt sprĂ„kbruk. Vidare behöver de problem som Ă€r förknippade med begreppet ”det nationella kulturarvet” utifrĂ„n detta sprĂ„kbruk och dagens kultur- politiska debatt i nĂ„gon mĂ„n belysas.

Kulturarv som begrepp har anvÀnts sedan senare delen av 1800- talet. Den Àldsta noteringen i SAOB hÀrrör frÄn Viktor Rydberg Är

293

Bilaga 5

SOU 2013:55

1887 och avsĂ„g dĂ„ det andliga arv som vi fĂ„tt frĂ„n vĂ„ra förfĂ€der.94 En koppling till sĂ„vĂ€l fysiska som immateriella företeelser har senare skett inte minst genom bruket av arvsbegreppet i inter- nationella och europeiska konventioner.95 Med immateriellt kultur- arv avses exempelvis traditioner, konsthantverk, överförda kun- skaper och berĂ€ttelser. I mĂ„nga fall finns ett intimt samband mellan materiella och immateriella kulturarv och ett sĂ€rskiljande kan ibland fĂ„ olyckliga konsekvenser. Kulturarv som begrepp har en inneboende historisk tidsdimension. En kulturmiljö kan uppfattas som ett begrepp som bĂ„de har en samtidsdimension, en kulturmiljö kan mycket vĂ€l innehĂ„lla nutida inslag, vid sidan av ”arv” frĂ„n den tid som passerats.96

Under de senaste decennierna har begreppet kulturarv blivit allt vanligare i det svenska sprÄkbruket, kanske i första hand genom överföring av den anglosaxiska, vida tillÀmpningen. Begreppet heritage anvÀnds i de engelska versionerna av internationella och europeiska dokument som rör sÄvÀl kulturmiljöer som immateriellt kulturarv. Den anglosaxiska litteraturen och forskningen kring kulturarv som företeelse och begrepp etablerades pÄ 1980-talet och har i dag spridits till ett globalt, vittomfattande forskningsfÀlt. Det franska begreppet patrimoine Àr starkare förknippat med den centralistiska staten och tanken pÄ vördnad för fÀderneslandet.97 Etymologiskt hÀrrör ocksÄ detta uttryck ocksÄ frÄn tanken pÄ arv genom sitt ursprung i det latinska uttrycket patrimonium. Patrimonium kan översÀttas med över tid gemensamma egendomar för vars vÄrd nuvarande juridiska Àgare och förvaltare ansvarar, med uppgift att sÀkerstÀlla att dessa i oförminskat vÀrde förmedlas till kommande slÀkten.

De offentliga instanser som Àgnade sig Ät det som vi i dag pÄ svenska betecknar som byggda, anlagda och gröna kulturarv anvÀnde sig lÀnge av beteckningar som fornminnesvÄrd och kultur- minnesvÄrd. FrÄn 1980-talets utredningsfas etablerades begreppet kulturmiljövÄrd.

Första gĂ„ngen begreppet ”det nationella kulturarvet” anvĂ€nds i svensk lagtext tycks vara i lag 1985:1104 om skydd mot utförsel av vissa Ă€ldre kulturföremĂ„l.98 Det anvĂ€nds ocksĂ„ i den svenska över-

94http://g3.spraakdata.gu.se/saob/, besökt 2012-05-24.

95Jokilehto, J. (2005).

96Redan i litteratur frÄn bevarandetankens etableringstid framhÄlls att tanken pÄ att bevara historiska byggnader Àr ett utslag av modernitetens nya förhÄllande till tidsbegreppet.

97Cultural heritage anvÀnds t.ex. i Haagkonventionen 1954.

98Föregicks av Prop. 1984/85:179, dÀr begreppet förekommer i förslagen till lagtext.

294

SOU 2013:55

Bilaga 5

sÀttningen av Granadakonventionen/EuroparÄdskonventionen för skydd av byggnadskulturarv 1985. Begreppet kulturav förekommer sedan i en rad propositioner. FrÄn och med propositionen Kultur- arv kulturmiljöer och kulturföremÄl, 1998/99:114 började begreppet börjar anvÀndas mer stringent. Ett vidgat kulturarvsbegrepp fick formellt insteg i kulturpolitiken och kulturmiljöarbetet genom de nu gÀllande kulturpolitiska mÄlens införande Är 2009.99

AnvĂ€ndandet av begreppet ”det nationella kulturarvet” utgĂ„r i detta sammanhang frĂ„n 1900-talets beslut om byggnadsminnes- mĂ€rken och statliga byggnadsminnen. Dagens förvaltning av dessa bebyggelseanlĂ€ggningar Ă€r ett resultat av det sena 1980-talets och det tidiga 1990-talets utredningar angĂ„ende omstrukturering av statlig fastighetsförvaltning och statligt fastighetsinnehav.100 I sam- band med tillkomsten av Statens fastighetsverk 1993 fördes en grupp fastigheter till det nya verkets förvaltning under det samlade begreppet ”det nationella kulturarvet”. I den bemĂ€rkelsen kan det betraktas som ett rent administrativt begrepp.

De senaste Ă„rens ökade intresse för kulturarv – bĂ„de fysiskt och immateriellt – och ett förĂ€ndrat politiskt klimat har gjort tillĂ€mp- ningen av begreppet ”det nationella kulturarvet” problematiskt eftersom det lĂ„ngt ifrĂ„n alltid betraktas utifrĂ„n den administrativa innebörden som hĂ€r avses. I stĂ€llet kritiseras den formella termen utifrĂ„n tolkningar av de ingĂ„ende ordens innebörd, innebörder som förskjutits under de cirka 20 Ă„r som gĂ„tt sedan begreppet började tillĂ€mpas pĂ„ det avgrĂ€nsade fastighetsbestĂ„nd som förvaltas av Statens fastighetsverk utifrĂ„n dess tillerkĂ€nda kulturhistoriska vĂ€rden. Inget av de ord som begreppet formas av Ă€r i dag politiskt neutralt. Kulturarv har i alla tider haft en politisk funktion, vilket illustreras av sĂ„vĂ€l nationellt som internationellt bruk av historia och kulturarv. Begreppet arv kan med en snĂ€v uttydning tolkas som blodsarv och kan dĂ€rför verka exkluderande om det kopplas till nationalistiska tankar pĂ„ ett enhetligt folk, bosatt inom ett geo- grafiskt omrĂ„de som ocksĂ„ kan avgrĂ€nsas som ett sprĂ„komrĂ„de. Nationsbegreppet har i dag Ă„ter fĂ„tt en politisk laddning ocksĂ„ i Sverige, vilken kan uppfattas som starkt exkluderande.101 Kombi- nationen av begreppet ”det nationella” och ”kulturarvet” i singula-

99Prop. 2009/10:3, bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145.

100Björnstad, M. (1991), s. 46-47. Geijer, M. (2004).

101För en ingÄende diskussion kring dessa begrepp se de los Reyes, P. och Kamali, M., SOU 2005:41.

295

Bilaga 5

SOU 2013:55

ris blir dÀrför sÀrskilt problematiskt i förhÄllande till dagens politiska klimat och kulturarvsdebatt.

Vem Àger de kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheterna?

Flera portalparagrafer som innehÄller bestÀmmelser som berör kulturmiljöer fastslÄr att ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Kulturarv betraktas som ett allmÀnintresse och i sÄdan bemÀrkelse Àr dess fysiska uttryck en gemensam resurs. Men det juridiska Àgandet och dÀr av följande möjliga skyddsformer Àr av avgörande betydelse för förutsÀttningarna för kulturmiljöernas vÄrd, beva- rande och utveckling. Den juridiska Àgandeformen pÄverkar till- gÄngen pÄ ekonomiska resurser genom befintliga stödsystem och andra samhÀlleliga resurser som stÄr till buds.

FrĂ„gan om den juridiska Ă€ganderĂ€tten till det fysiska kulturarvet har varit under diskussion Ă„tminstone sedan 1800-talet. Genom 1666 Ă„rs placat gjorde sig staten till Ă€gare till alla fornminnen.102 FrĂ„gan om Ă€ganderĂ€tt till resurser bundna till markinnehav blev allt mer brĂ€nnande under 1800-talet med accelererade omarronde- ringar, utbyggnad av kommunikationer, industrialisering och till- tagande urbanisering. De förĂ€ndringar som genomfördes i skyddet av fornlĂ€mningar under 1800-talet kan sĂ€gas vara uttryck för ifrĂ„ga- sĂ€ttandet av fornlĂ€mningarnas status och att de med automatik skulle vara statlig egendom. Samtidigt kunde skyddet av Svenska kyrkans kyrkobyggnader förstĂ€rkas inom det befintliga systemet. Kyrkan var en statlig organisation fram till Ă„r 2000. Men liksom nĂ€r det gĂ€llde myndigheter som förvaltade profana byggnader har det Ă€ven inom kyrkan funnits ett visst motstĂ„nd mot Överintendents- Ă€mbetet, senare Kungliga Byggnadsstyrelsens och Vitterhets- akademiens/Riksantikvariens och senare RiksantikvarieĂ€mbetets inblandning i byggnadsfrĂ„gorna. Skyddet av kulturhistoriskt vĂ€rde har ibland uppfattats som ett hinder i det praktiska och liturgiska bruket av kyrkorna.

SvÄrigheterna med att Ästadkomma ett skyddssystem för profana byggda kulturarv sammanhÀnger intimt med frÄgan om ÀganderÀtt och vilka intrÄng i det privata Àgandet som med allmÀn- intresset som grund kunde göras i Àgandet av kulturhistoriskt vÀrdefulla fastigheter. Trots flera lagförslag pÄ omrÄdet kunde frÄgan om skydd för profana icke statligt Àgda byggnader fÄ en

102 Se vidare Geijer, M. (2004).

296

SOU 2013:55

Bilaga 5

första lösning genom en lag om kulturhistoriskt mÀrkliga byggnader, vilken trÀdde i kraft 1 januari 1943 (SFS 1942:354). Lagen moderni- serades och utvidgades 1960 genom lag om byggnadsminnen (SFS 1960:690). Mindre justeringar gjordes inför införlivandet av bygg- nadsminnenas skydd i den nu gÀllande Kulturminneslagen (SFS 1988:950), vilken trÀdde i kraft 1988.

Kulturmiljöer i Sverige Àgs och förvaltas i dag av en heterogen blandning av Àgare/förvaltare med olika kompetens för det ansvars- fulla uppdrag som kulturarvets vÄrd faktiskt innebÀr. Medan bygg- nader som Àgs och förvaltas av statlig myndighet kan skyddas genom Förordningen om statliga byggnadsminnen m.m. (FSBM, SFS 1988:1229), för nÀrvarande 265 anlÀggningar omfattande drygt 1 500 byggnader, skyddas dryg 8 000 byggnader fördelade pÄ cirka 2 250 anlÀggningar som byggnadsminnen enligt Förordning om kulturminnen m.m. (KML, SFS 1988:1188).103 Det kyrkliga kultur- arvet, vilket i huvudsak ocksÄ skyddas genom KML, omfattar drygt 3 000 kyrkobyggnader (kyrkor och annan bebyggelse inom kyrkotomt).

Det Ă€r inte kĂ€nt hur mĂ„nga byggnader som har skyddsbestĂ€m- melser genom PBL (SFS 2010:900) men i de lĂ€n som genomfört miljömĂ„lsprojektet ”RĂ€kna Q” har det visat sig att andelen bygg- nader med q-beteckningar vida överskrider antalet byggnads- minnen och statliga byggnadsminnen. Sannolikt sammanfaller ocksĂ„ de olika skydden i flera tĂ€torter. Innebörden av skydd enligt PBL Ă€r högst varierande beroende pĂ„ hur skyddsbestĂ€mmelserna definierats i gĂ€llande detaljplan. Skyddets status hĂ€nger ocksĂ„ sam- man med aktualiteten i detaljplanearbetet och tillgĂ„ng pĂ„ kunskaps- underlag. För bebyggelse utanför tĂ€tbebyggda omrĂ„den kan omrĂ„desbestĂ€mmelser anvĂ€ndas för att reglera bebyggelse och dĂ€r- med ange kommunernas bevarandeambitioner för glesare bebyggda miljöer. PĂ„ kommunal nivĂ„ togs bevarandeprogram för kulturmiljö- vĂ„rden fram frĂ€mst under 1980 och 1990-talen inför och strax efter införandet av PBL. Inte alla har antagits politiskt vilket ger dem en tveksam status och i mĂ„nga falla har uppdateringar uteblivit med bristande aktualitet som följd. MiljömĂ„lsuppföljningen har givit vid handen att mĂ„nga kommuner saknar kulturmiljökompetens och en stor andel av de program som finns Ă€r Ă„lderstigna.104 Avsaknaden av

103Bebyggelseregistret upptar cirka 2200 anlÀggningar. Skillnaden beror troligen pÄ en efter- slÀpning i registrering. Den indikatorsbaserade uppföljningen pÄ MiljömÄlsportalen redovisar byggnadsminnen i antal skyddade byggnader. Redovisningen avser bÄde byggnadsminnen enligt FSBM och KML.

104www.miljomal.nu/Miljomalen/15-God-bebyggd-miljo

297

Bilaga 5

SOU 2013:55

program Àr sÀrskilt stor för bebyggelse utanför tÀtorterna. Konse- kvensen av bristen pÄ kunskapsunderlag Àr ocksÄ kÀnnbar i stadskÀrnorna, dÀr byggnadstrycket för nÀrvarande Àr högt och avvÀgningar mellan förnyelse och bevarandeintressen dÀrmed för- svÄras bÄde i detaljplanelÀggning och byggnadslovsgivning. Det har inte varit möjligt att analysera hur fördelningen av byggnader skyddade genom PBL förhÄller sig mellan olika Àgandekategorier i det hÀr sammanhanget.

Riksintresse för kulturmiljövĂ„rden enligt MB (SFS 1998:808) Ă€r inget skydd i sig, utan representerar ett statligt ansprĂ„k. Hur de kulturhistoriska vĂ€rdena inom sĂ„dana riksintressen ska tillgodoses ska redovisas av kommunerna i Översiktsplan. I mĂ„nga fall innebĂ€r det skyddsbestĂ€mmelser genom detaljplan eller omrĂ„desbestĂ€m- melser. Genom MB kan omrĂ„den med stora kulturhistoriska vĂ€rden förklaras som kulturreservat. I dag finns 39 kulturreservat och de utgörs av helhetsmiljöer dĂ€r byggnader, anlĂ€ggningar, forn- lĂ€mningar och grönt kulturarv illustrera vĂ€rdefulla sammanhang. Det totala antalet byggnader inom dessa kulturreservat Ă€r okĂ€nt. Byggnader inom kulturreservat kan vara skyddade som byggnads- minnen enligt KML, omfattas av q-beteckning i detaljplan eller regleras genom omrĂ„desbestĂ€mmelser. Det innebĂ€r att det kan finnas skydd enligt flera lagstiftningar. Byggnaderna inom kultur- reservaten Ă€gs i flera fall av enskilda, kommuner eller av stiftelser, museer eller liknande. Flertalet av kulturreservaten Ă€r tillkomna pĂ„ statligt initiativ genom lĂ€nsstyrelserna. NĂ„gra kommuner har emellertid utnyttjat möjligheten att instifta kommunala kultur- reservat enligt MB. Exempelvis förklarades herrgĂ„rdsanlĂ€ggningen Karlslund och landeriet Sommarro som kulturreservat Ă„r 2010. I bĂ„da fallen Ă€r kommunen till större del fastighetsĂ€gare. IgelbĂ€cken, GĂ€ddeholm och Lögdö bruk Ă€r andra exempel pĂ„ kommunala kulturreservat. Vidare finns kulturhistoriskt vĂ€rdefull bebyggelse inom Naturreservat och Nationalparker som Ă€gs och förvaltas statligt. De primĂ€ra syftena med dessa skyddsformer Ă€r dock inte kulturmiljövĂ„rdande, varför vĂ„rden av denna bebyggelse lĂ„ngt ifrĂ„n alltid sker utifrĂ„n ett kulturmiljöperspektiv och denna bebyggelse Ă€r heller inte alltid identifierad och erkĂ€nd som kulturhistoriskt vĂ€rdefull.

298

SOU 2013:55

Bilaga 5

Analys av Àgarkategorier för byggnadsminnen enligt KML

Ägandet och förvaltandet av kulturmiljöer skyddade enligt KML fördelar sig i huvudsak pĂ„ enskilda fastighetsĂ€gare, nĂ€ringslivet inklusive statliga fastighetsbolag, kommuner, landsting, ideella för- eningar, stiftelser och samfund. En genomgĂ„ng av Ă€gande- situationen för byggnadsminnen enligt 3 kap.105 KML visar en stor spĂ€nnvidd i Ă€gandet. Huvuddelen av byggnadsminnesobjekten, 38 procent, Ă€r i enskild Ă€go. Den nĂ€st största Ă€garkategorin, 20 procent, Ă€r privata bolag och ekonomiska föreningar. Genom- gĂ„ngen visar att grĂ€nserna mellan enskilda personer och bolag ibland Ă€r flytande. BolagsĂ€gda fastigheter kan exempelvis utgöras av herrgĂ„rdsanlĂ€ggningar som drivs och förvaltas i bolagsform. Inom gruppen Ă„terfinns ocksĂ„ hela spĂ€nnvidden frĂ„n enskilda nĂ€ringsid- kare till stora bolag. I synnerhet de större bolagens fastighetsinne- hav pĂ„verkas starkt av omstrukturering och globalisering. Lokala företag ansluts till nationella koncerner och tidigare svenskt Ă€gda företag ansluts till internationella koncerner. Med förlust av den lokala och nationella anknytningen ökar risken för ett minskat intresse för ansvarstagande för kulturarvet ur ett svenskt perspek- tiv.

Bland nÀringslivets aktörer finns ocksÄ statliga bolag. Fastig- heter som tillkommit pÄ initiativ av statliga verk har bolagiserats och i flera fall sÄlts vidare till enskilda fastighetsÀgare. DÀrför Àr representationen av byggnadsminnen enligt KML med bakgrund i statlig verksamhet relativt stor, Àven om det statliga sambandet i form av Àgande gÄtt förlorad. Andelen byggnadsminnen som Àgs av statliga bolag Àr omkring fyra procent. NÀr statliga byggnads- minnesmÀrken bolagiseras ska de överföras till KML enligt sÀrskilt beslut. Byggnadsminnen Àgda av statliga bolag Àr sÀrskilt vanliga i lÀn dÀr staten traditionellt har haft stark nÀrvaro genom myndig- heter eller militÀr representation. En stor del av dessa objekt utgörs ocksÄ av jÀrnvÀgsstationer, nÄgot exempel finns i de flesta lÀn. Men denna kategori bestÄr enligt bebyggelseregistret av betydligt fler objekt Àn det sammanlagda antal byggnadsminnen som enligt lÀns- styrelserna redovisningar Àgs av statliga bolag, vilket tyder pÄ att mÄnga jÀrnvÀgsmiljöer sÄlts av. Det ska poÀngteras att Àven om de

105 EnkÀt har sÀnts ut till samtliga 21 lÀnsstyrelser under september mÄnad 2012. Svars- frekvensen har varit 100 procent men för 20 av de sammanlagt 2251 redovisade byggnads- minnena enligt KML saknas uppgift om aktuellt ÀgandeförhÄllande och i 2 fall Àr Àgar- sammansÀttningen sÄ komplicerad att en specifik kategori inte kunnat anges. De procent- satser som anges Àr avrundade till nÀrmaste heltal.

299

Bilaga 5

SOU 2013:55

flesta jĂ€rnvĂ€gsstationerna Ă€gdes av staten vid tiden för bolagise- ringen har flera stationsbyggnader tillkommit i anslutning till enskilda jĂ€rnvĂ€gar som senare införlivats i statens jĂ€rnvĂ€gar. En genomgĂ„ng av redovisade kategorier i bebyggelseregistret visar ocksĂ„ att det bland byggnadsminnen ”enligt KML” förekommer en stor mĂ€ngd anlĂ€ggningar som kulturhistoriskt har en tydlig kopp- ling till verksamhet med statligt anknytning, exempelvis bebyggelse för tele- och postkommunikation. Ett par av landets mest anmĂ€rk- ningsvĂ€rda kraftanlĂ€ggningar, Porjus och Olidan, Ă€r genom bolagi- sering byggnadsminnen enligt KML. Även förekomsten av bygg- nader med anknytning till militĂ€rvĂ€sende Ă€r stort. Andra exempel pĂ„ statliga verksamheter som numera Ă„terfinns ibland byggnads- minnen enligt KML Ă€r fĂ€ngelser, utbildningsbyggnader pĂ„ olika nivĂ„er, fyrar, bostĂ€llen, kronobrĂ€nnerier och kronomagasin.

En stor Ă€garkategori Ă€r kommunerna som innehar 11 procent av byggnadsminnena enligt KML. Till primĂ€rkommunernas innehav av byggnadsminnen kommer ocksĂ„ objekt som Ă€gs av kommunala bolag. Det kommunala innehavet uppgĂ„r till 17 procent av bygg- nadsminnena om ocksĂ„ de kommunala bolagens Ă€gande rĂ€knas. Att andelen Ă€r sĂ„ stor Ă€r intressant, eftersom det finns en förestĂ€llning om att kommunerna har en avvaktande instĂ€llning till byggnads- minnesförklaringar, vilka kan sĂ€gas innebĂ€r en statlig inblandning i den kommunala handlingsfriheten. Kommunernas innehav Ă€r starkt knutet till dess verksamheter och ansvarsomrĂ„den. Dessa utgörs dels av förvaltningsbyggnader av olika slag, exempelvis stadshus dels av t.ex. skolor, idrottsanlĂ€ggningar och samlingslokaler. Flera kommuner har ocksĂ„ stora innehav av kulturhistorisk bebyggelse av andra slag. Det kan exempelvis röra sig om kulturkvarter sĂ„som Rademachersmedjorna i Eskilstuna och Gamla Linköping. Även de kommunala bostadsbolagen har sannolikt stora bestĂ„nd av kultur- historiskt vĂ€rdefull bebyggelse.

Svenska kyrkan förvaltar förutom sjÀlva kyrkobyggnaderna, andra byggnader i anslutning till kyrkotomten.106 Kyrkan Àger ocksÄ byggnader som skyddas enligt Kulturminneslagens tredje kapitel. Andelen av byggnadsminnen som Àgs av Svenska kyrkan Àr nÀrmare fyra procent. En stor del av de kyrkligt Àgda byggnads- minnena utgörs av prÀstgÄrdar eftersom dessa i allmÀnhet inte ingÄr i kyrkotomten utan kan förses med skydd enligt KML kap 3.

106 Vad som omfattas av begreppet kyrkotomt enligt KML kap. 4 Àr inte fast reglerat. I huvudsak bestÄr bebyggelsen av gravkapell, församlingsbyggnader, förrÄdsbyggnader, stallar och andra ekonomibyggnader som krÀvts för kyrkans bruk och underhÄll.

300

SOU 2013:55

Bilaga 5

Denna fastighetsgrupp Ă€r stadd i en omfattande privatisering. Inom kyrkan pĂ„gĂ„r en diskussion om kyrkornas framtida förvaltnings- form dĂ€r det lokala engagemanget utmanas av en regional nivĂ„. Denna diskussion kan ocksĂ„ pĂ„verka det framtida bestĂ„ndet av kyrkligt Ă€gda kulturmiljöer nĂ€r kyrkor och andra gudstjĂ€nstlokaler tas ur bruk. FörsĂ€ljning av kyrkligt Ă€gda lokaler förekommer i ökande omfattning. Dessa skyddas dock med nu gĂ€llande lagstift- ning under Kulturminneslagens fjĂ€rde kapitel om de Ă€r uppförda före 1939 och skyddet ”följer med” Ă€ven efter försĂ€ljningen. Det innebĂ€r att det finns bebyggelse enligt KML kap 4 som inte lĂ€ngre Ă€gs av kyrkan. För yngre kyrkliga anlĂ€ggningar som avyttras och som inte omfattats av sĂ€rskilt beslut enligt KML finns emellertid inget automatiskt skydd.

Stiftelser, ideella organisationer och samfund Ă€r en stor fastig- hetsĂ€gargrupp med varierande resurstillgĂ„ng. I gruppen Ă„terfinns t.ex. hembygdsgĂ„rdar, föreningsbyggnader sĂ„ som folkets hus och frikyrkorörelsens bebyggelse, men ocksĂ„ enskilda fastigheter som donerats till eller ombildats till stiftelser exempelvis Hildasholm i Dalarna och Ellen Keys Strand i Östergötland. OcksĂ„ i denna Ă€gar- grupp Ă€r de ekonomiska och juridiska förutsĂ€ttningarna för fastig- hetsförvaltningen mycket varierande och sĂ€rskilt de mindre ideella föreningarna har en utsatt position. De ideellt Ă€gda byggnads- minnena utgör cirka Ă„tta procent. I sammanhanget Ă€r det intressant att konstatera att andelen byggnadsminnen som representerar övriga religiösa samfund Ă€r mycket lĂ„g. Endast 15 byggnadsminnen av landets cirka 2 250 byggnadsminnen representerar andra sam- fund Ă€n Svenska kyrkan. I bebyggelseregistret finns endast en byggnad, en synagoga, som representerar ett icke kristet samfund.

ÄgandeförhĂ„llandena betrĂ€ffande ett antal byggnadsminnen Ă€r oklart och i nĂ„gra fall Ă€r Ă€gandet uppsplittrat pĂ„ flera parter/Ă€gar- kategorier. Detta förhĂ„llande Ă€r sĂ€rskilt vanligt i större anlĂ€gg- ningar. Ett par sĂ„dana exempel Ă€r Lövsta bruk, dĂ€r SFV Ă€r delĂ€gare, och A 8 i Boden dĂ€r privata bolag, kommunala bolag, statliga bolag och enskilda personer finns bland fastighetsĂ€garna. I andra fall kan flera enskilda Ă€gare knytas till en enskild anlĂ€ggning. I nĂ„gra fall stĂ„r samfĂ€lligheter som Ă€gare. OcksĂ„ Ă€garnas juridiska och ekono- miska status Ă€r mycket varierande.

301

Bilaga 5

SOU 2013:55

Ett hÄllbart urval?

Den kulturpolitiska grunden för att bidra till vÄrd, bevarande och utveckling av kulturarvet Àr att kulturarvet Àr en viktig samhÀllelig resurs. Genom kunskap om, erfarenhet av och delaktighet i kultur- arvet genereras social och kulturell kompetens. Kulturarvet Àr viktigt för att skapa ett hÄllbart och solidariskt samhÀlle. I ett sÄdant samhÀlle ska utrymme finnas för kulturell mÄngfald och olika samhÀllsgruppers och generationers delaktighet i samhÀlls- processerna. Med en sÄdan utgÄngspunkt finns anledning att reflek- tera över vad de kulturmiljöer som officiellt erkÀnts genom att skydd upprÀttats eller andra former av samhÀlleligt engagemang uttryckts. Vad Àr det för berÀttelser som förmedlas genom det befintliga urvalet av skyddad bebyggelse och vilka berÀttelser skulle behöva berÀttas för att uppfylla de kulturpolitiska mÄlen med kulturmiljöarbetet? I ett sÄdant perspektiv behövs en normkritisk analys av utvecklingen av den bevarandekanon som legat till grund för det nuvarande bestÄndet av skyddad bebyggelse.

BestÄndet av byggnadsminnen enligt KML har kritiserats för att representera en förÄldrad syn pÄ kulturarvet.107 Resurser har saknats för att uppdatera bestÄndet i samma takt som det vidgade synsÀttet pÄ kulturarv etablerats. Arbetet med byggnadsminnena har dock vitaliserats under de senaste Ären. I mÄnga lÀn finns strategier utarbetade för framtida byggnadsminnesförklaringar och RiksantikvarieÀmbetet har nyligen tagit fram ett inriktningsdokument som betonar vikten av de berÀttelser som förmedlas genom byggnadsminnen.108 FramgÄngen för dessa strategier Àr dock beroende av lÀnsstyrelsernas förmÄga att förhandla med olika Àgarkategorier och inte minst att resurser finns tillgÀngliga för de utfÀstelser och Ätaganden som implicit följer med byggnadsminneskyddet.

Kulturfastighetsutredningen Ă„r 2009 visar en motsvarande brist pĂ„ representation av mĂ„nga typer av miljöer som skulle öka rele- vansen för fler medborgare.109 Även om utgĂ„ngspunkten för vad som bör ingĂ„ i bestĂ„ndet av statligt Ă€gda kulturfastigheter Ă€r statens utveckling och verksamhetsfĂ€lt Ă€r vissa kategorier underrepre- senterade. Den vidgade roll som staten succesivt intagit i spĂ„rens av modernitetens genomslag i statsförvaltningen Ă€r bristfĂ€lligt belyst.

107Se exempelvis Thornberg-Knutsson, A. (2007).

108RAÄ (2011).

109Bergström, U. och Geijer, M. (2009). Se Ă€ven Statens fastighetsverks Kulturfastighets- utredning (2009-10), del 1–2.

302

SOU 2013:55

Bilaga 5

Den utveckling som inleds under 1800-talet mot ökad byrÄ- kratisering, statligt organiserad och institutionaliserad vÄrd och omhÀndertagande lyser med fÄ undantag med sin frÄnvaro i det nuvarande fastighetsbestÄndet. Det finns med största sannolikhet ytterligare fastigheter i statlig Àgo och förvaltning som borde bedömas ur kulturhistoriskt perspektiv för att förbÀttra möjlig- heten att illustrera detta. Genom sÄdana kompletteringar skulle möjligheten att bÀttre illustrera statens kulturhistoriska utveckling utifrÄn gender-, generations och intersektionalitetsperspektiv öka. Framför allt torde det Ànnu vara möjligt att skapa ett representativt urval av fastigheter med stora kulturhistoriska vÀrden som visar den statliga expansionen efter andra vÀrldskriget och statens ambition att manifestera sin verksamhet genom högkvalitativt byggande, utsmyckad med offentlig konst.

De analyser som gjorts av plan- och bygglagens skydd visar ocksĂ„ en övervikt av bebyggelse tillkommen före andra vĂ€rlds- kriget, medan större delen av dagens byggnadsbestĂ„nd Ă€r till- kommen efter 1945. FĂ„ riksintressen för kulturmiljövĂ„rden enligt miljöbalken har tillkommit sedan det första utpekandet 1987 och liksom byggnadsminnesfördelningen har riksintressena kritiserats för att representera en förĂ„ldrad syn pĂ„ vad kulturmiljöerna kan och ska representera. Riksintressesystemet Ă€r för nĂ€rvarande föremĂ„l för flera projekt pĂ„ nationell nivĂ„ och i flera lĂ€n har arbetet med fördjupade beskrivningar och uppdateringar inletts pĂ„ regionala initiativ. Det mĂ„ste ocksĂ„ konstaterats att kultur- reservatens representation kan kritiserats utifrĂ„n ett hĂ„llbarhets- perspektiv. Övervikten av agrara reservat med Ă„lderdomliga struk- turer Ă€r stor. Syftet med införande av reservaten var visserligen att införa ett skydd för miljöer dĂ€r de kulturhistoriska vĂ€rdena var knutna bĂ„de till landskap och bebyggelse och de gröna kultur- vĂ€rdena mĂ„ste dĂ€rför ges stort utrymme i sĂ„dana reservat. Men ska skyddet fĂ„ en strategisk funktion för kulturmiljöarbetet krĂ€vs att ocksĂ„ sociala och ekonomiska aspekter pĂ„ kulturhistorisk hĂ„ll- barhet beaktas.

Ett sÀrskilt problemkomplex Àr samverkan mellan kultur- och naturskyddslagstiftningen. MÄnga gÄnger samverkar dessa intres- sen, men det finns ocksÄ flera exempel pÄ konkurrerande skydds- behov, dÀr en större flexibilitet i respektive system och/eller en samordning av dessa skulle ge fördelar för sÄ vÀl kultur- som natur- vÀrden och upplevelsen av dessa. Sverige ratificerade Är 2011 den Europeiska landskapskonventionen, enligt vilken bland annat

303

Bilaga 5

SOU 2013:55

kulturhistoriska och biologiska vÀrden ska jÀmstÀllas med ekono- miska intressen vid tillÀmpning av nationell lagstiftning.

En viktig frÄga om helhetsperspektiv Àr huruvida alla kompo- nenter i en kulturmiljö försetts med legalt skydd eller om det endast Àr vissa enheter. Problemet med att Àldre byggnadsminnes- mÀrkesbeslut endast omfattat vissa objekt inom en helhetsmiljö i förhÄllande till dagens betoning av vÀrdet i miljöer dÀr en strukturs hela komplexitet kan illustreras pÄtalades i Kulturfastighetsutred- ningen Är 2009. Ett sÀrskilt belysande exempel Àr Bodens fÀstnings- anlÀggning, dÀr enstaka byggnader och anlÀggningar Àr skyddade men inte helhetsmiljön och de ingÄende försvarslinjerna. Helhets- tÀnkandet kan utstrÀckas till ett systemtÀnkande. I kulturfastig- hetsutredningen tillÀmpades ett sÄdant förhÄllningssÀtt. Endast högt kulturhistoriskt vÀrde hos ett enskilt objekt fick dÄ vika för ett system av miljöer som illustrerade en helhet i bruk eller utveck- ling.

Förutom vad de skyddade kulturmiljöerna representerar per skyddskategori finns alltsÄ behov av att göra bedömningar utifrÄn helheten och utifrÄn hur olika skyddssystem samverkar. Det finns komplex av fastigheter som tillsammans utgör helhetsmiljöer men dÀr olika regelverk tillÀmpas beroende av Àgandeform eller tillÀm- pad skyddsform. Samverkan mellan systemen kan ocksÄ avse en helhetsbedömning pÄ nationell nivÄ av vad som bör skyddas för att pÄ ett bÀttre sÀtt uppfylla de kulturpolitiska mÄlen.

304

Referenser

Referenslistan omfattar de kÀllhÀnvisningar som görs i noterna till betÀnkandet samt i bilaga 5, Bakgrundsteckning av Mia Geijer.

Offentligt tryck

Statens offentliga utredningar samt Ds

BetĂ€nkande (1915). AngĂ„ende omorganisation av Överintendents- Ă€mbetet m.m. avgivet den 1 november 1915.

SOU 1922:11–12. BetĂ€nkande med förslag till lag angĂ„ende kultur- minnesvĂ„rd samt organisation av kulturminnesvĂ„rden, Del I–II.

SOU 1938:60. BetÀnkande med förslag till reviderad fornminnes- lagstiftning.

SOU 1947:26. Bostadssociala utredningen. SOU 1956:26. Byggnadsminnen.

SOU 1971:64. Sanering I.

SOU 1972:45. KulturminnesvÄrd.

SOU 1972:66–67. Ny kulturpolitik 1972. SOU 1973:27. Sanering III.

SOU 1979:17. Kulturhistorisk bebyggelse: VÀrd att vÄrda.

DsU 1987:9. Förarbete, Kulturminneslag – sammanförd och bear- betad lagstiftning om kulturminnen.

SOU 1992:79. Statens fastigheter och lokaler – ny organisation.

SOU 1997:96. Lokalförsörjning och fastighetsÀgande: en ut- vÀrdering av statens fastighetsorganisation.

305

Referenser

SOU 2013:55

SOU 2004:94. K-mÀrkt. Förslag till förbÀttrat skydd för kultur- historiskt vÀrdefull bebyggelse.

SOU 2005:41. Bortom Vi och Dom: Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering.

SOU 2010:18. En reformerad budgetlag.

SOU 2010:92. En effektivare förvaltning av statens fastigheter. SOU 2011:31. Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst. SOU 2012:37. Kulturmiljöarbete i en ny tid.

SOU 2012:81. Statens regionala förvaltning – förslag till en ange- lĂ€gen reform.

Propositioner m.m.

Prop. 1917:258. AngĂ„ende omorganisation och lönereglering för ÖverintendentsĂ€mbetet samt angĂ„ende lĂ€nsarkitekter m.m.

Prop. 1942:8. Förslag till lag om fornminnen.

Prop. 1967:61. FrÄga om delning av Byggnadsstyrelseorganisa- tionen m.m.

Prop. 1975/76:135. Om den statliga kulturpolitiken 3.

Prop. 1984/85:179. Förslag till lag om skydd mot utförsel av vissa Àldre kulturföremÄl.

Prop. 1987/88:104. KulturmiljövÄrd.

Prop. 1991/92:44. Om riktlinjer för den statliga fastighetsförvalt- ningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. samt bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107.

Prop. 1991/92:134. Om riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domÀnverken till aktiebolagsform.

Prop. 1992/93:37. Om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m., med bilaga 1, samt 1992/93:FiU8.

Prop. 1997/98:116. Staten och trossamfunden – bestĂ€mmelser om Svenska kyrkan och andra trossamfund.

Prop. 1997/98:117. Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design.

Prop. 1997/98:137. Förvaltning av statens fastigheter och statliga myndigheters lokalförsörjning, m.m.

Prop. 1998/99:114. Kulturarv – kulturmiljöer och kulturföremĂ„l.

306

SOU 2013:55

Referenser

Prop. 2009/10:3. Tid för kultur, samt bet. 2009/10:KrU5, rskr. 2009/10:145.

Prop. 2009/10:175. Offentlig förvaltning för demokrati, delaktig- het och tillvÀxt.

Prop. 2012/13:1. Budgetpropositionen för 2013, UO 2. Prop. 2012/13:96. Kulturmiljöns mÄngfald.

Lagar och förordningar

Lag (1942:350) om fornminnen.

Lag (1942:354) om skydd för kulturhistoriskt mÀrkliga byggnader. Byggnadslag (1947:385).

Lag (1960:690) om byggnadsminnen. Fastighetsbildningslag (1970:988). Jordabalk (1970:994).

VÀglagen (1971:948). SkogsvÄrdslag (1979:429).

Lag (1987:12) om hushÄllning med naturresurser m.m., NRL.

Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. /Kulturmiljölag (1998:950), KML.

Miljöbalk (1998:808), MB.

Lagen (2007:1092) om upphandling inom omrÄdena vatten, energi, transporter och posttjÀnster.

Plan- och bygglag (2010:900), PBL. Budgetlag (2011:203).

Lag (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen. Lag (2012:439) om Àndring i vÀglagen.

Kungörelse (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvÀsendet.

Förordning (1988:1188) om kulturminnen m.m.

Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m., FSBM. Förordning (1993:379) om bidrag för kulturmiljövÄrd.

Förordning (1993:527) om förvaltning av statens fastigheter m.m.

307

Referenser

SOU 2013:55

Förordning (1996:1190) om överlÄtelse av statens fasta egendom, m.m.

Donationsförordning (1998:140).

Förordning (1998:1252) om omrÄdesskydd enligt miljöbalken m.m.

Förordning (1999:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. Förordning (2002:920) om bidrag till arbetslivsmuseer. Förordning (2007:757) med instruktion för Statens fastighetsverk. Förordning (2007:758) med instruktion för Fortifikationsverket. Förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket.

Förordning (2007:1184) med instruktion för Riksantikvarie- Àmbetet.

Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket.

Förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av vÀrdefulla kulturmiljöer.

Förordning (2012:989) med instruktion för NaturvÄrdsverket. Förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen.

Regleringsbrev

Regleringsbrev för budgetÄret 2008 avseende Banverket, N2007/9939/IR, N2007/10256/SAM.

Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Fortifikationsverket. S2012/9065/SAM.

Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende NaturvÄrdsverket, M2012/3408/S, M2012/572/S, M2012/1089/Nm m.fl.

Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende RiksantikvarieÀmbetet, Ku2012/1078/KA, Ku2012/1484/KA, Ku2012/1898/RFS.

Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Sjöfartsverket inom UO 22, N2012/6388/TE, N2012/6343/KLS.

Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Statens fastighets- verk. S2012/9065/SAM.

Regleringsbrev för budgetÄret 2013 avseende Trafikverket inom UO 22, N2013/1977/TE.

308

SOU 2013:55

Referenser

Utredningsdirektiv

Dir. 2002:96. Skyddet för kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse m.m.

Dir. 2003:16. TillÀggsdirektiv till utredningen angÄende skyddet för kulturhistoriskt vÀrdefull bebyggelse m.m.

Regeringsuppdrag (2008). Uppdrag till Statens fastighetsverk att lÀmna förslag till vilka fastigheter, inklusive s.k. bidragsfastig- heter, som bör förvaltas lÄngsiktigt inom staten. Fi2008/3577.

Dir. 2009:45. Översyn av statens fastighetsförvaltning.

Dir. 2009:46. Översyn av förordningarna om statens fastighets- förvaltning.

Dir. 2010:51. TillÀggsdirektiv till Utredningen om en översyn av förordningarna om statens fastighetsförvaltning.

Dir. 2010:119. TillÀggsdirektiv till Utredningen om översyn av statens fastighetsförvaltning.

Dir. 2011:17. Översyn av lagstiftning och nationella mĂ„l. Dir. 2011:116. TillĂ€ggsdirektiv till Kulturmiljöutredningen.

Dir. 2012:6. Omstrukturering av statens bestÄnd av försvars- fastigheter.

Dir. 2012:7. Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kultur- fastigheter.

Dir. 2012:104. TillÀggsdirektiv till Utredningen om omstrukture- ring av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter.

Publikationer och skrivelser frÄn Fortifikationsverket

Fortifikationsverket (2012). SammanhÄllen förvaltning. Prome- moria 2012-06-25.

Fortifikationsverket (2012). Promemoria, dnr 1684/2012-2. Fortifikationsverkets Ärsredovisning för 2012.

309

Referenser SOU 2013:55

Publikationer, skrivelser m.m. frÄn RiksantikvarieÀmbetet

RiksantikvarieÀmbetet (1993). UnnerbÀck, A. Kulturhistorisk vÀrdering av bebyggelse.

RiksantikvarieÀmbetet (1998). HandlÀggningsordning för statliga byggnadsminnen.

RiksantikvarieÀmbetet (1999). Kulturarvet och miljön. Redovisning av RiksantikvarieÀmbetets regeringsuppdrag Ku98/1908/Ka med anledning av propositionen Svenska miljömÄl (1997/98:145).

RiksantikvarieÀmbetet (2002). UnnerbÀck, A. Kulturhistorisk vÀrdering av bebyggelse.

RiksantikvarieĂ€mbetet (2007). Fördjupad utvĂ€rdering – kulturmiljö och kulturhistoriska vĂ€rden. Rapport 2007:6.

RiksantikvarieÀmbetet (2008). Förslag till nya kriterier för statens Àgande och förvaltning av kulturfastigheter. 2008-06-30, Dnr 101-2002-2008.

RiksantikvarieĂ€mbetet (2008). Förslag till nya kriterier för statens Ă€gande och förvaltning av kulturfastigheter. Återrapportering enligt regeringsuppdrag 2008. Dnr. 101-2002-2008, 2008-06-30.

RiksantikvarieÀmbetet (2009). Beslut ang. upphÀvandet av för- teckning över § 12 och § 14 byggnader enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. gÀllande Ban- verkets byggnader. Dnr 311-4942-2009.

Riksantikvaren och RiksantikvarieĂ€mbetet (2009). Kulturmiljö- analys – en vĂ€gledning för anvĂ€ndning av DIVE-analys. Oslo och Stockholm.

RiksantikvarieÀmbetet (2010). Statliga byggnadsminnen. VÀg- ledning.

RiksantikvarieÀmbetet (2011). BerÀtta bredare. Inriktningsdoku- ment för byggnadsminnen.

RiksantikvarieĂ€mbetet (2012). Anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljö- vĂ„rd – en handbok för lĂ€nsstyrelsens handlĂ€ggning. Handbok 2012-06-28, Dnr. 342-2104-2007.

RiksantikvarieÀmbetet (2012). Fornminnesinformationssystemet (FMIS).

RiksantikvarieÀmbetet (2012). Förenklad beredning av statliga byggnadsminnen. Rapport. Dnr 301-1635-2011, 2012-03-26.

310

SOU 2013:55

Referenser

RiksantikvarieÀmbetet (2012). Fredengren, C. et al. (red.). I valet och kvalet. GrundlÀggande frÄgor kring vÀrdering och urval av kulturarv. Stockholm.

RiksantikvarieÀmbetet (2012). Klargörande av ÀgoförhÄllanden för fastigheter som RiksantikvarieÀmbetet förvaltar. Underlag till utredningen, Dnr 201-3532-2012, 2012-10-09.

RiksantikvarieÀmbetet (2012). KulturmiljövÄrdens riksintressen i allas intresse.

RiksantikvarieÀmbetet (2012). Omstrukturering av statens bestÄnd av vissa kulturfastigheter. Underlag till utredningen S 2012:02 frÄn SamhÀllsavdelningen 2012-07-03.

RiksantikvarieÀmbetet (2013). Bebyggelseregistret.

RiksantikvarieÀmbetet (2013). PÄgÄende arbete med en vÀgledning för kulturhistorisk vÀrdering och urval.

Publikationer och skrivelser frÄn Statens fastighetsverk

Statens fastighetsverks tidskrift KulturvĂ€rden: 1977:2. Bogesund – det olycksaliga slottet. 2001:3. Ett Upplandsslott frĂ„n stormaktstiden. 2002:4. Hovdala slott i vĂ€stra Göinge.

Statens fastighetsverk (2005). UnderhÄllssituationen i bidrags- fastigheterna. Rapport 2005-06-30.

Statens fastighetsverk (2009–10). Kulturfastighetsutredningen med kompletteringar. Kulturfastighetsutredningen Del 1och 2 BerĂ€t- telser, med kompletteringarna Kostnader och intĂ€kter för den statliga kulturhistoriska fastighetsportföljen (Del 1) samt BerĂ€t- telsen Ekonomiskt liv och handelns förutsĂ€ttningar (Del 2). Bilagedel, med bl.a. totallista fastigheter samt statliga byggnads- minnen som förvaltas av andra myndigheter. Dnr 231-1967/08, 2009-02-20 samt 2010-06-11.

Statens fastighetsverk (2012). FörfrÄgningsunderlag, definitioner och vÀrderingsmetoder.

Statens fastighetsverk (2013). Beslut, Dnr 220-461/13, 2013-01-28.

311

Referenser

SOU 2013:55

Publikationer och skrivelser frÄn och övriga myndigheter

Banverket (2008). KulturvÀrden lÀngs spÄret. Banverkets avveck- lingsprojekt.

Banverket (2009). ÖverlĂ„telse av statens fasta egendom. Dnr F09- 7055/FA20, s. 14.

Byggnadsstyrelsen, Fortifikationsförvaltningen och Riksantikvarie- Àmbetet (1981). VÄrd av byggnadsminnesmÀrken: Utredning och förslag om formerna för underhÄll av statliga byggnader av kulturhistoriskt och konstnÀrligt vÀrde. Stockholm.

Kungliga Byggnadsstyrelsen (1938). Förteckning över byggnads- minnesmÀrken enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 januari 1935 jÀmte redogörelse för de huvudsakliga föreskrifter som gÀller vÄrden av dessa byggnadsverk. Stockholm.

LĂ€nsstyrelsen i Örebro lĂ€n (2010). Skyddad kulturmiljö? KartlĂ€gg- ning av hur kulturhistoriska vĂ€rden har sĂ€kerstĂ€llts i den kom- munala samhĂ€llsplaneringen i Örebro lĂ€n 1987–2009. Rapport 2010:27.

Myndigheten för kulturanalys (2012). Kulturanalys.

NaturvÄrdsverket (2012). Steg pÄ vÀgen. Fördjupad utvÀrdering av miljömÄlen 2012.

NaturvĂ„rdsverket (2012). Yttrande över RAÄs rapport Förenklad beredning av statliga byggnadsminnen. NV-07201-11, 2012-03-07.

Regeringskansliet (2008). Regeringskansliet genom tiderna. Regeringskansliet (2012). En statsförvaltning i förnyelse.

Riksrevisionen (2005). Marklösen. Finns förutsÀttningar för rÀtt ersÀttning? RiR 2005:15.

Sjöfartsverket (2012). Fastighetsavvecklingsplan.

Litteratur

Anderson, B. (1993). Den förestÀllda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning. Sv. övers. Daidalos, Göteborg.

Aronsson, P. (2005). Historiebruk – att anvĂ€nda det förflutna. Studentlitteratur, Lund.

312

SOU 2013:55

Referenser

Aronsson, P., red. (2009). Platser för en bÀttre vÀrld. Nordic Academic Press, Lund.

Arrhenius, T. (2003). The Fragile Monument: On Conservation and Modernity. Akad. avh., KTH, Stockholm.

Berg, K. och Rentzhog, S. (1989). Synnerligen mÀrkligt. Kultur- miljövÄrd 1989:2.

Bergström, U. och Geijer, M. (2009). Kan man vÀlja ett kulturarv. Bebyggelsehistorisk tidskrift 2009:57.

Björnstad, M. (1991). Bolagisering och kulturarv. KulturmiljövÄrd 1991:5.

Boberg, F. (1900). Till akademien för de fria Konsterna! Stockholm.

BĂ€ckström, M. (2012). HjĂ€rtats hĂ€rdar: folkliv, folkmuseer och minnesmĂ€rken i Skandinavien, 1808 – 1907. Gidlund, Möklinta.

Curman, S. (1938). Hur vÄr historia rÀddas. FornvÀnnen 1938:1.

Edman, V. (1999). En svensk restaureringstradition. Byggförlaget, Stockholm.

Edman, V. (2012). How national is a national canon, i Quek et al. (red.), Nationalism and Architecture. Farnham.

Fernlund, S. (1982). ”Ett Herranom vĂ€rdigt Tempel”: kyrko- rivningar och kyrkobyggen i SkĂ„ne 1812 – 1912. Lund.

Folkesdotter, G. (1991). PÄ Curmans tid. KulturmiljövÄrd 1991:4.

Gadd, C-J. (2000). Det svenska jordbrukets historia – den agrara revolutionen 1700–1870. Band 3. Natur & Kultur, Stockholm.

Geijer, M. (2004). Ett nationellt kulturarv: Utvecklingen av en professionell vÄrd och förvaltning av statliga byggnadsminnen. KTH, Stockholm.

Geijer, M. (2007). Makten över monumenten: Restaurering av vasaslotten 1850 – 2000. Nordiska museet, Stockholm.

Geijer, M. (2009). The Built Heritage: A National Treasure or a Commodity? i Legnér, M. och Ponzini, D. (eds.), Cultural Quarters and Urban Transformation. International Perspec- tives. Gotlandica förlag, Klintehamn.

Geijer, M. (2012). ByggnadsminnesmÀrkenas vÀrde: Bakgrund till 1935 Ärs urval. Manus.

Harding, T. (2012). Vilka Àr nationen? Om kulturarvet, staten, nationen och det civila samhÀllet. I Fredengren, C. et al. (red.) I

313

Referenser SOU 2013:55

valet och kvalet. GrundlÀggande frÄgor kring vÀrdering och urval av kulturarv. RiksantikvarieÀmbetet, Stockholm.

Hildebrand, H. (1882). Historia och kulturhistoria. Historisk Tidskrift.

Hillström, M. (2006). Ansvaret för kulturarvet: studier i det kulturhistoriska museivĂ€sendets formering med sĂ€rskild inrikt- ning pĂ„ Nordiska museets etablering 1872 – 1919. Linköping.

Hobsbawmn, E. (1990). Nations and nationalism since 1780: programme, myth, reality. Cambridge Univ. Press, Cambridge.

Holmer, M. et al. (1982). HÀnsyn till miljön. Riksantikvarie- Àmbetet, Stockholm.

Jansson, S. (1974). KulturvÄrd och samhÀllsbildning. Nordiska museet, Stockholm.

Johansson, A. (2012). Den glömda armĂ©n. Norge – Sverige 1939 – 1945. Fischer & Co, Stockholm.

Jokilehto, J. (2005). Definition of cultural heritage – references to documents in history. Icomos.

Jonsson, I. (2003). Vitterhetsakademien 1753 – 2003. Stockholm.

Jönsson, L. E., et al., red. (2008). Kanon och kulturarv: historia och samtid i Danmark och Sverige. Makadam, Göteborg.

KÄring, G. (1992). NÀr medeltidens sol gÄtt ned. Akad. avhandl., Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens hand- lingar, Stockholm.

Legnér, M. och Ponzini, D., eds. (2009). Cultural Quarters and Urban Transformation. International Perspectives. Gotlandica förlag, Klintehamn.

Ljungström, L. (1987). Aendnu gamblare: Fredrik Lilljekvists restaurering av Gripsholms slott och 1890-talets restaurerings- debatt. Södermanlands museum, Nyköping.

Mellander, C. (2008). Arkitektoniska visioner under statligt för- myndarskap: en studie av ÖverintendentsĂ€mbetets verksamhet och organisation 1818 – 1917. Akad. avhandl. Nordiska museet, Stockholm.

Miller Lane, B. (2000). National Romanticism and Modern Architecture in Germany and the Scandinavian countries. Cambridge, Cambridege Univ. Press.

314

SOU 2013:55

Referenser

Murphy, K. D. (2000). Memory and Modernity, Viollet-le-Duc at VĂ©zelay. Penn. State Univ. Press, University Park, PA.

Murtagh, W. J. (1997). Keeping Time: The History and Theory of Preservation in America. Johnj Wiley & Sons, New York.

Nordin, E. och UnnerbĂ€ck, A. (1995). Kulturhistoriskt vĂ€rde. KulturmiljövĂ„rd 1995:1–2.

Pettersson, R. (2001). FÀdernesland och framtidsland. UmeÄ univ.

PĂ„lsson Skarin, I. (2011). A finance model for the built cultural heritage: proposals for improvements of future heritage eco- nomics. Akad. avhandl. Lunds univ.

Rodell, M. (2002). Att gjuta en nation: statyinvigningar och nationsformering i Sverige vid 1800-talets mitt. Akad. avhandl. Natur och kultur, Stockholm.

Svahn Garreau, H. (2004). Att bygga pÄ platsens betydelse: En holistisk och demokratisk vÀrderings- och bevarandeprocess med exempel frÄn Burradokumentet och GettyŽs Conservation Institute. KulturmiljövÄrd 2004:1.

Tatcher, M. (2012). Statetradition and the regulation of architectural heritage, a comparison of France and England 1870 – 2011. Conference Paper. London.

Thornberg Knutsson, A. (2007). Byggnadsminnen – principer och praktik: den offentliga kulturmiljövĂ„rdens byggnadsminnes- verksamhet: beskrivning och utvĂ€rdering. Akad. avhandl. Göte- borgs univ.

Westlund, P-O. (1946). Byggnadsminnen, i SchĂŒck, A. och Tordeman, B. (red.), Ad Patriam Illustrandam. Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Wetterberg, O. (1992). Monument & miljö. Akad. avhandl. Chalmers, Göteborg.

Wijkander, K. (1997). Det nationella kulturarvet – att förvaltas i bolagsform? KulturmiljövĂ„rd 1997:2.

315

Referenser

SOU 2013:55

Övriga referenser

Council of Europe (2010). Den europeiska landskapskonventionen. European Landscape Convention, ETS176, Florence, 20-X- 2000.

English Heritage Asset Management (2011). Plan for the Maintenance of the Historic Estate 2011–2015.

Geijer, M. (2013). Bakgrundsteckning, pm. Underlagsmaterial till utredningen.

Haagkonventionen (1954) för skydd av kulturegendom i hÀndelse av vÀpnade konflikter.

Kongl. akademien för de fria konsterna (1902). UnderdÄnig skrifvelse i restaureringsfrÄgan. Stockholm.

Kongl. Förordningen af den 17 April 1828 angÄende forntida minnesmÀrkens fredande och bevarande.

Kongl: Mayst:ts (1666) Placat och PĂ„budh/Om Gamble Monu- menter och Antiquiteter. (Stockholm) Georg Hantsch 1666.

Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets Akademien (1907). MĂ„nadsblad.

Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets Akademien (1974). Kungl. Vitterhets Historie och Antivitets Akedemiens Fastig- heter Av antikvarisk karaktÀr jÀmte övriga omrÄden stÀllda under akademiens eller riksantikvarieÀmbetets förvaltning. Stockholm.

Kungl. Hovstaterna (2010). H. M. Konungens dispositionsrÀtt. Kungl. Slottsstaten och Kungl. DjurgÄrdens förvaltning, Stock- holm.

Senatfastigheter (2010). Ekonomisk översikt och styrelsens verksamhetsberÀttelse för 2009. Helsingfors.

Slots- og Ejendomsstyrelsen (2012). Årsrapport 2011, Perspektiv- planer för slotsejendomme, lista över styrelsens ejendomme. Köpenhamn.

Statsbygg (2012). Liste over eigendommane, Statsbyggs handlings- plan för universell utformning 2011–2015, MĂ„l, policy og strategi for kulturminnevern. Oslo.

Svenska Fornminnesföreningen (1871–1872). Svenska Forn- minnesföreningens andra Ă„rsmöte i Örebro den 19–21 juni 1871. Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, band 1. Stockholm.

316

SOU 2013:55

Referenser

Svenska FyrsÀllskapet (2007). Fyrhandbok. Esbjörn Hillberg.

Svenska kyrkan (2012). Svenska kyrkans redovisning för Är 2012 angÄende de kyrkliga kulturvÀrdena och anvÀndningen av den kyrkoantikvariska ersÀttningen.

Teknisk Tidskrift (1883).

Tidskrift för praktisk byggnadskonst och mekanik (1853). Om underhĂ„ll, reparation och restauration af medeltidens bygg- nader. Nr. 6–7, 8–9.

Wijkander, K. (2012). Statlig fastighetsförvaltning, symboler och svÄra ord, pm samt BerÀttelsemodeller, en granskning, pm. Underlagsmaterial till utredningen.

VÀrldsarvskonventionen (1972), antagen av Unescos general- församling.

ÖverintendentsĂ€mbetet (1887). AllmĂ€nna anvisningar rörande kyrkobyggnader.

LĂ€nkar

www.samverkansforum.nu

www.senaatti.com

www.slke.dk

www.statsbygg.no

www.english-heritage.org.uk

www.hlf.org.uk

www.nationaltrust.org.uk

www.historic-scotland.gov.uk

www.cadw.wales.gov.uk

www.nts.org.uk

317

Statens offentliga utredningar 2013

Kronologisk förteckning

1.FörÀndrad hantering av importmoms. Fi.

2.Patientlag. S.

3.TrĂ€ngselskatt – delegation, sanktioner och utlĂ€ndska fordon. Fi.

4.TillstÄnd och medling. Ju.

5.DjurhÄllning och miljön

– hantering av risker och möjligheter med stallgödsel. L.

6.Att förebygga och hantera finansiella kriser. Fi.

7.SkÀrpningar i vapenlagstiftningen. Ju.

8.Den svenska veteranpolitiken

Statligt bidrag till frivilliga organisationer som stödjer veteransoldater och anhöriga. Fö.

9.Riksbankens

finansiella oberoende och balansrÀkning. Fi.

10.RĂ€tta byggfelen snabbt!

–med effektivare förelĂ€gganden och försĂ€kringar. S.

11.KunskapslÀget pÄ KÀrnavfallsomrÄdet 2013. Slutförvarsansökan under prövning: kompletteringskrav

och framtidsalternativ. M.

12.Goda affĂ€rer – en strategi för hĂ„llbar, offentlig upphandling. Fi.

13.Ungdomar utanför gymnasieskolan

–ett förtydligat ansvar för stat och kommun. U.

14.En översyn inom SevesoomrÄdet

–förslag till en förstĂ€rkt organisation för att förebygga och begrĂ€nsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Fö.

15.För framtidens hĂ€lsa – en ny lĂ€karutbildning. U.

16.Effektivare konkurrenstillsyn. N.

17.BrottmÄlsprocessen. Del 1 och 2. Ju.

18.Regeringsbeslut av ett statsrĂ„d – SRÄ. Fö.

19.Mera glÀdje för pengarna. Ku.

20.Kommunal vuxenutbildning pĂ„ grundlĂ€ggande nivĂ„ – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet. U.

21.Internationell straffverkstÀllighet. Ju.

22.SÄ enkelt som möjligt för sÄ mÄnga som möjligt

–samordning och digital samverkan. N.

23.ErsÀttning vid lÀkemedelsskador och miljöhÀnsyn i lÀkemedelsförmÄnerna. S.

24.E-röstning och andra valfrÄgor. Ju.

25.ÅtgĂ€rder för ett lĂ€ngre arbetsliv. +LĂ€ttlĂ€st + Daisy. S.

26.Fri att leka och lÀra

–ett mĂ„linriktat arbete för barns ökade sĂ€kerhet i förskolan. U.

27.Vissa frÄgor om gode mÀn och förvaltare. Ju.

28.FörsÀkring pÄ transportomrÄdet i krig och kris. Fi.

29.Det svenska medborgarskapet. A.

30.Det tar tid

–om effekter av skolpolitiska reformer. U.

31.En digital agenda i mÀnniskans tjÀnst

–Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter. N.

32.Budgetramverket

–uppfyller det EU:s direktiv? Fi.

33.En myndighet för alarmering. Fö.

34.En effektivare plan- och bygglovsprocess. S.

35.En ny lag om personnamn. Ju.

36.Disciplinansvar i ett reformerat försvar. Fö.

37.Begripliga beslut pÄ migrationsomrÄdet. Ju.

38.Vad bör straffas? Del 1 och 2. Ju.

39.EuroparÄdets konvention om it-relaterad brottslighet. Ju.

40.Att tÀnka nytt för att göra nytta

–om perspektivskiften i offentlig verksamhet. S.

41.Förskolegaranti. U.

42.Tillsyn över polisen. Ju.

43.LÄngsiktigt hÄllbar markanvÀndning

–del 1. M.

44.Ansvarsfull hÀlso- och sjukvÄrd. S.

45.RĂ€tt information

–Kvalitet och patientsĂ€kerhet för vuxna med nedsatt beslutsförmĂ„ga. S.

46.Beskattning av mikroproducerad el m.m. Fi.

47.Effektivare bredbandsstöd. N.

48.Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet. Ju.

49.NĂ€mndemannauppdraget

–breddad rekrytering och kvalificerad medverkan. Ju.

50.En vÀg till ökad tillsyn: marknadsföring av och e-handel med alkohol och tobak. S.

51.Skydd för geografisk information. Fö.

52.Moderniserad studiehjÀlp. U.

53.Privata utförare – kontroll och insyn. Fi.

54.TillgÄng till lÀkemedel och sjukvÄrdsmateriel vid allvarliga hÀndelser och kriser. S.

55.Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden. S.

Statens offentliga utredningar 2013

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

TillstÄnd och medling. [4] SkÀrpningar i vapenlagstiftningen. [7] BrottmÄlsprocessen. Del 1 och 2. [17] Internationell straffverkstÀllighet. [21] E-röstning och andra valfrÄgor. [24]

Vissa frÄgor om gode mÀn och förvaltare. [27] En ny lag om personnamn. [35]

Begripliga beslut pÄ migrationsomrÄdet. [37] Vad bör straffas? Del 1 och 2. [38]

EuroparÄdets konvention om it-relaterad brottslighet. [39]

Tillsyn över polisen. [42]

Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet. [48]

NĂ€mndemannauppdraget

– breddad rekrytering och kvalificerad medverkan. [49]

Försvarsdepartementet

Den svenska veteranpolitiken

Statligt bidrag till frivilliga organisationer som stödjer veteransoldater och anhöriga. [8]

En översyn inom SevesoomrÄdet

– förslag till en förstĂ€rkt organisation för att förebygga och begrĂ€nsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. [14]

Regeringsbeslut av ett statsrĂ„d – SRÄ. [18] En myndighet för alarmering. [33] Disciplinansvar i ett reformerat försvar. [36] Skydd för geografisk information. [51]

Socialdepartementet

Patientlag. [2]

RĂ€tta byggfelen snabbt!

– med effektivare förelĂ€gganden och försĂ€kringar. [10]

ErsÀttning vid lÀkemedelsskador och miljöhÀnsyn i lÀkemedelsförmÄnerna. [23]

ÅtgĂ€rder för ett lĂ€ngre arbetsliv. + LĂ€ttlĂ€st + Daisy. [25]

En effektivare plan- och bygglovsprocess. [34]

Att tÀnka nytt för att göra nytta

– om perspektivskiften i offentlig verksamhet. [40]

Ansvarsfull hÀlso- och sjukvÄrd. [44]

RĂ€tt information

– Kvalitet och patientsĂ€kerhet för vuxna med nedsatt beslutsförmĂ„ga. [45]

En vÀg till ökad tillsyn: marknadsföring av och e-handel med alkohol och tobak. [50]

TillgÄng till lÀkemedel och sjukvÄrdsmateriel vid allvarliga hÀndelser och kriser. [54]

Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden. [55]

Finansdepartementet

FörÀndrad hantering av importmoms. [1]

TrĂ€ngselskatt – delegation, sanktioner och utlĂ€ndska fordon. [3]

Att förebygga och hantera finansiella kriser. [6]

Riksbankens finansiella oberoende och balansrÀkning. [9]

Goda affĂ€rer – en strategi för hĂ„llbar, offentlig upphandling. [12]

FörsÀkring pÄ transportomrÄdet i krig och kris. [28]

Budgetramverket

– uppfyller det EU:s direktiv? [32] Beskattning av mikroproducerad el m.m. [46] Privata utförare – kontroll och insyn. [53]

Utbildningsdepartementet

Ungdomar utanför gymnasieskolan

– ett förtydligat ansvar för stat och kommun. [13]

För framtidens hĂ€lsa – en ny lĂ€karutbildning. [15]

Kommunal vuxenutbildning pĂ„ grundlĂ€ggande nivĂ„ – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet. [20]

Fri att leka och lÀra

– ett mĂ„linriktat arbete för barns ökade sĂ€kerhet i förskolan. [26]

Det tar tid

– om effekter av skolpolitiska reformer. [30]

Förskolegaranti. [41] Moderniserad studiehjÀlp. [52]

Landsbygdsdepartementet

DjurhÄllning och miljön

– hantering av risker och möjligheter med stallgödsel. [5]

Miljödepartementet

KunskapslÀget pÄ KÀrnavfallsomrÄdet 2013. Slutförvarsansökan under prövning: kompletteringskrav och framtidsalternativ. [11]

LÄngsiktigt hÄllbar markanvÀndning

– del 1. [43]

NĂ€ringsdepartementet

Effektivare konkurrenstillsyn. [16]

SÄ enkelt som möjligt för sÄ mÄnga som möjligt

–samordning och digital samverkan. [22] En digital agenda i mĂ€nniskans tjĂ€nst

–Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter. [31]

Effektivare bredbandsstöd. [47]

Kulturdepartementet

Mera glÀdje för pengarna. [19]

Arbetsmarknadsdepartementet

Det svenska medborgarskapet. [29]