Vissa frågor om gode män och förvaltare

Betänkande av Utredningen om bättre förutsättningar för gode män och förvaltare

Stockholm 2013

SOU 2013:27

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2013

ISBN 978-91-38-23929-2

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 15 mars 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå åtgärder som ger bättre förut- sättningar för gode män och förvaltare (dir. 2012:16). Rådmannen Katarina Persson förordnades samma dag som särskild utredare.

Som sakkunnig förordnades den 12 april 2012 numera kansli- rådet Helena Corell, Justitiedepartementet. Samma dag förord- nades som experter kamreren Rune Bohlin, Riksförbundet Gode Män och Förvaltare, direktören Peter Nordström, Överförmyndar- nämnden i Stockholm, förbundsjuristen Eva von Scheele, Sveriges Kommuner och Landsting, juristen Peter Wråke, Föreningen Sveriges Överförmyndare, och socionomen och förbundsordföranden Agneta Zedell, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare. Peter Nordström entledigades den 14 januari 2013. Samma dag förordnades förvalt- ningschefen Kennet Öhlund, Överförmyndarnämnden i Stockholm, som expert i utredningen.

Numera hovrättsrådet Ulrika Ohlsson är sedan den 10 april 2012 förordnad som sekreterare i utredningen.

Enligt direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 31 decem- ber 2012. Genom tilläggsdirektiv den 13 december 2012 förlängdes utredningstiden till den 30 april 2013 (dir. 2012:120).

Utredningen, som har antagit namnet Utredningen om bättre förutsättningar för gode män och förvaltare, överlämnar härmed betänkandet Vissa frågor om gode män och förvaltare (SOU 2013:27). Experterna och den sakkunniga har i huvudsak ställt sig bakom den särskilde utredarens överväganden och förslag. Betänkandet är därför skrivet i vi-form.

Utredningsuppdraget är nu slutfört.

Malmö i maj 2013

Katarina Persson

/Ulrika Ohlsson

Innehåll

2.3Handläggning av ärenden om godmanskap och

2.9Gode mäns och förvaltares redovisning av

3.2Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor

3.7Anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska

3.13Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor

4.1Reglering och rättspraxis i fråga om entledigande av gode män eller förvaltare och upphörande av

4.1.3Hur har bestämmelserna om entledigande av ställföreträdare och upphörande av

4.3Vilka andra former av stöd kan den enskilde få tillgång

4.6Enkätsvar angående den enskildes behov av hjälp och

4.7Medför HD:s avgörande att förvaltare i tillräcklig

4.7.1Förvaltare kan i en del fall fortfarande behöva

4.7.2Det är tveksamt om den enskildes hjälpbehov kan tillgodoses fullt ut med stöd av nuvarande

4.7.3Vilka förändringar krävs för att den enskildes hjälpbehov ska kunna tillgodoses när ett

4.8Bör lagstiftningen förtydligas med utgångspunkt i HD:s

4.8.1Förvaltares rätt att frånträda sitt uppdrag utan

4.8.2Upphörande av förvaltarskap även vid behov av

4.8.3När det av annan orsak saknas förvaltare i ett

4.9Entledigande av gode män och upphörande av

8

5 Kostnaden för gode mäns och förvaltares försäkringar .. 137

5.1I vilken utsträckning omfattas gode män och förvaltare

5.2Ger nuvarande reglering möjlighet till ersättning från

5.2.3En ställföreträdare kan enligt nuvarande reglering inte få ersättning för försäkringskostnader av

5.3Bör huvudmannen ersätta den gode mannen eller

5.4Bör kommunen stå för kostnader för ställföreträdares

6.2Hur vanligt är det att dödsboet behöver hjälp med redovisningen och hur hanteras dessa situationer för

9

6.3Vilka åtgärder behöver vidtas för att ge de efterlevande lämpligt stöd i samband med redovisningen av

7.1Regleringen om utredningen i ärenden om anordnande

7.5Kartläggning av hur tingsrätter och överförmyndare tillämpar bestämmelserna om utredningsansvar i

10

7.6Hur tillämpas bestämmelserna om utredningsansvar i ärenden om godmanskap eller förvaltarskap där

7.7Ska överförmyndaren bistå tingsrätten med att hämta in

7.8Bör överförmyndaren ha en skyldighet att lämna förslag

8.2Sekretess hos överförmyndare i ärenden om god man

8.2.3Avvägning mellan intresset av insyn och intresset av enskildas behov av skydd för den personliga

11

8.3Sekretess hos domstol i ärenden om god man för

9.1Vilka uppgifter och vilken statistik finns det beträffande

9.6Åtgärder för att säkerställa tillgången till relevant

12

13

14

Förkortningar

15

16

Sammanfattning

Uppdraget

Vi har haft i uppdrag att föreslå åtgärder som ger bättre förutsätt- ningar för gode män och förvaltare. Syftet är att säkerställa att det finns tillgång till kvalificerade och lämpliga ställföreträdare.

Uppdraget har avsett frågor inom sex olika områden. Ett område som vi har haft att behandla rör frågan om möjligheten för gode män och förvaltare att kunna bli entledigade även om någon ersättare inte har utsetts. Vidare har vi behandlat frågan om vem som bör stå för kostnaden för gode mäns och förvaltares försäkringar. I uppdraget har även ingått att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att dödsboet efter en god man eller förvaltare ska få lämpligt stöd i samband med redovisningen av huvudmannens egendom.

En annan fråga som vi har haft i uppdrag att överväga är om överförmyndaren bör bistå tingsrätten med att hämta in utredning i ärenden om godmanskap och förvaltarskap, i vilka tingsrätten fattar beslut. I denna del har vi också tagit ställning till om överförmyn- daren bör lämna förslag på ställföreträdare till tingsrätten.

I vårt uppdrag har det även ingått att utarbeta författningsförslag om sekretess hos överförmyndaren i ärenden enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. En annan fråga har varit att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att det finns tillgång till relevant statistik över överförmyndarnas verksamhet.

Utöver de i våra direktiv särskilt angivna frågorna har vi haft möj- lighet att föreslå andra praktiska åtgärder som bidrar till att skapa bättre förutsättningar för gode män och förvaltare.

Vi har genom en enkätundersökning gjort kartläggningar inom de områden som omfattas av uppdraget.

17

Entledigande av gode män och förvaltare

Av nuvarande reglering framgår att en god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad. Ställföreträdaren är dock skyldig att kvarstå till dess att en ersättare har utsetts, om ställföreträdar- skapet ska fortsätta. Det framgår av våra direktiv att det har riktats kritik mot att en god man eller förvaltare är skyldig att (utan tids- begränsning) kvarstå i sitt uppdrag till dess att en ersättare har utsetts.

Frågan om under vilka förutsättningar en förvaltare har rätt att bli entledigad trots att en ersättare inte har utsetts och när ett för- valtarskap som behövs kan upphöra, behandlades av HD i ett beslut den 9 november 2012 (mål Ö 91-12). En redogörelse för HD:s av- görande finns i avsnitt 4.1.4.

Vi föreslår att den praxis som HD har lagt fast i dessa frågor ska framgå av lagstiftningen. Det ska av FB framgå att en förvaltare inte är skyldig att ha kvar sitt uppdrag till dess att en ny ställföreträdare har utsetts, om han eller hon har skälig orsak att lämna uppdraget dessförinnan.

Vid bedömningen av vad som är en skälig orsak ska det göras en avvägning mellan förvaltarens bevekelsegrunder för att avsluta upp- draget och huvudmannens behov av förvaltare. Förvaltaren måste som regel godta vissa och kanske inte helt obetydliga olägenheter för att behovet av förvaltarskap ska tillgodoses.

I FB ska det också regleras att ett förvaltarskap ska upphöra när en ställföreträdare som har skälig orsak att lämna sitt uppdrag ent- ledigas, om en ny ställföreträdare inte kan utses och överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget. Ett förvaltarskap ska under dessa förutsättningar kunna upphöra också i de fall ett uppdrag som för- valtare har upphört av någon annan orsak, t.ex. när ställföreträdaren har avlidit. Beslut om entledigande av förvaltaren och upphörande av förvaltarskapet ska fattas av rätten.

HD:s uttalanden och de omständigheter som förelåg i det fall som var föremål för prövning i HD:s avgörande talar för att det bör kunna bli aktuellt att låta ett förvaltarskap upphöra (trots att det finns ett behov av ett sådant) endast i ett fåtal fall per år. Vi har gjort bedömningen att möjligheterna för förvaltare att bli entledigade och förutsättningarna för att ett förvaltarskap ska upphöra inte bör ut- vidgas i förhållande till vad som framgår av avgörandet. Detta beror på att det är tveksamt om den enskildes behov av hjälp och stöd i alla fall kan tillgodoses fullt ut genom de insatser som är möjliga

18

enligt nuvarande reglering om ett förvaltarskap för honom eller henne upphör samt att det inte har varit lämpligt att i det här samman- hanget föreslå förbättringar av det existerande stödet.

Vi föreslår vidare att en god man som har utsetts enligt 11 kap. 1, 2, 3 eller 4 § FB ska ha motsvarande möjlighet som en förvaltare att bli entledigad samt att ett sådant godmanskap ska kunna upp- höra även om det behövs. Nyss föreslagna reglering i FB för för- valtare ska således även omfatta dessa kategorier av gode män. När det gäller en god man för ett ensamkommande barn har vi däremot gjort bedömningen att han eller hon inte bör kunna bli entledigad utan att det finns en ersättare. Detta beror på att barnet, som själv inte har rättshandlingsförmåga, vid en sådan ordning skulle riskera att stå utan företrädare.

För att undvika att den enskilde ställs utan god man eller för- valtare kan även vissa åtgärder vidtas inom ramen för nuvarande ordning. Den gode mannens eller förvaltarens säkerhet och trygg- het kan tillgodoses i större utsträckning, t.ex. genom att kommunen tillhandahåller säkra lokaler för möten med huvudmannen. I vissa fall kan det finnas skäl att utse två ställföreträdare för huvudmannen. Vidare bör det i utbildningen av gode män och förvaltare ingå hur svåra och krävande uppdrag kan utövas. Att det rör sig om ett så- dant uppdrag bör också ytterligare beaktas vid arvoderingen av ställ- företrädaren.

Kostnaden för gode mäns och förvaltares försäkringar

Det är möjligt för gode män och förvaltare som är medlemmar i god- mansföreningar (vilka är anslutna till Riksförbundet Gode Män och Förvaltare eller Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare) att ansluta sig till förbundens gruppförsäkringar, vilka innefattar ansvarsför- säkring och olycksfallsförsäkring. Det har inte varit möjligt att när- mare bedöma i vilken utsträckning gode män och förvaltare har teck- nat försäkring. Mycket tyder dock på att det är en förhållandevis liten andel av ställföreträdarna som har gjort detta. Det förekommer också att kommuner har tecknat ansvarsförsäkring eller olycksfalls- försäkring för gode män och förvaltare.

Vi bedömer att nuvarande reglering (12 kap. 16 § FB) inte ger möjlighet för en god man eller förvaltare att få ersättning för för- säkringskostnader från huvudmannen. Det bör inte heller införas en sådan möjlighet. En ansvarsförsäkring kan nämligen inte anses

19

vara av tillräcklig nytta för flertalet huvudmän och en olycksfalls- försäkring tillgodoser inte alls denna funktion.

Enligt vår bedömning bör inte kommunen stå för kostnader för gode mäns och förvaltares försäkringar, bl.a. med hänsyn till att det är fråga om ett privaträttsligt uppdrag mellan ställföreträdaren och den enskilde.

Möjligheten för ett dödsbo efter en god man eller förvaltare att få hjälp med att redovisa huvudmannens egendom

Det är sällan en ställföreträdare avlider under tiden hans eller hennes uppdrag pågår och det är därför ovanligt att ett dödsbo blir skyldigt att upprätta en sluträkning. I det fall det förekommer synes det dock vara relativt vanligt att dödsboet behöver hjälp med att upprätta slut- räkningen.

Vi har gjort bedömningen att en god man eller förvaltare som ska ta över uppdraget som ställföreträdare inte bör hjälpa dödsboet med att upprätta en sluträkning, bl.a. mot bakgrund av att han eller hon senare ska granska den tidigare ställföreträdarens förvaltning. Det bör inte heller vara möjligt att förordna en god man eller förvaltare som enbart har till uppgift att hjälpa dödsboet med att upprätta slut- räkning, eftersom en sådan uppgift är av helt annan karaktär än de uppgifter som ingår i ett ställföreträdaruppdrag. Dödsboet kan där- emot få hjälp av andra erfarna ställföreträdare utanför ett sådant upp- drag samt vid behov anlita t.ex. en redovisningsbyrå eller en juridisk byrå för att fullgöra skyldigheten att upprätta en sluträkning.

Överförmyndaren bör inte hjälpa dödsboet med att upprätta slut- räkningen, eftersom överförmyndaren har till uppgift att granska dödsboets sluträkning.

Enligt vårt förslag ska det införas en möjlighet att besluta om befrielse från eller lättnad i den skyldighet som ställföreträdarens dödsbo har att lämna sluträkning. Ett beslut om befrielse eller lätt- nad ska få fattas om det med hänsyn till dödsboets och den en- skildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständig- heterna i övrigt finns särskilda skäl.

Vidare föreslår vi att dödsboet ska ha rätt till ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för att fullgöra skyldigheten att upprätta en sluträkning över huvudmannens egendom. Det ska vara en uppgift för överförmyndaren att besluta om sådan ersätt-

20

ning. Huvudmannen ska betala ersättningen om hans eller hennes beräknade inkomst eller tillgångar överstiger de basbeloppsgränser som gäller för att han eller hon ska ersätta en god man eller förvaltare för utgifter. Om huvudmannens inkomst respektive tillgångar inte överstiger dessa gränser ska ersättning för dödsboets utgifter betalas av kommunen.

Förslagen ska gälla även beträffande ett dödsbo efter en förord- nad förmyndare.

Utredning och förslag på ställföreträdare i ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap

Enligt nuvarande reglering är det rätten som ska hämta in bl.a. ytt- randen från anhöriga och utredning om den enskildes hälsotillstånd i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap.

Utifrån den kartläggning vi har gjort kan det konstateras att tillämpningen av regleringen i praktiken inte är enhetlig. I en del fall är det överförmyndaren som hämtar in utredningen och ger in denna till tingsrätten medan det i andra fall är rätten som helt eller delvis hämtar in utredningen.

Vi föreslår att överförmyndaren ska ha till uppgift att hämta in nödvändig utredning och ge in den till tingsrätten samtidigt med ansökan, i de fall det är överförmyndaren som ansöker om god- manskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap. I de fall det är någon annan än överförmyndaren som gör ansökan ska rätten upp- dra åt överförmyndaren att hämta in utredningen. Utredning ska även kunna hämtas in av rätten.

Överförmyndarens skyldighet att hämta in utredning bör ses som ett steg i riktning mot att beslutanderätten i ärenden om anord- nande, omprövning och upphörande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB, vilka inte är tvistiga, ska flyttas över från tingsrätten till över- förmyndaren.

Det finns ingen författningsreglerad skyldighet för överförmyn- daren att lämna förslag på ställföreträdare till tingsrätten. Av de svar som vi har fått på vår enkät framgår att vissa överförmyndare läm- nar förslag på ställföreträdare till tingsrätten, medan andra överför- myndare inte gör det. Vi föreslår att överförmyndaren ska ha till uppgift att i samband med att utredningen ges in till rätten, lämna förslag på en god man eller förvaltare som är lämplig för uppdraget.

21

Överförmyndaren ska dock inte vara skyldig att lämna ett för- slag på ställföreträdare om det finns särskilda skäl mot detta, vilket t.ex. kan vara fallet då det inte går att finna någon som vill åta sig ett ställföreträdaruppdrag eller om överförmyndaren anser att det saknas förutsättningar för ett ställföreträdarskap. Tingsrätten ska dock kunna förelägga överförmyndaren att lämna ett förslag om den be- dömer att det finns sådana förutsättningar.

Sekretess för uppgifter om ensamkommande barn

Det gäller i ärenden enligt FB sekretess hos överförmyndaren för en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. Någon motsvarande sekretess gäller inte i ärenden enligt lagen om god man för ensamkommande barn.

Det finns behov av sekretess även i ärenden om god man för ensamkommande barn. Sekretessbehovet täcks inte av befintliga sekretessbestämmelser och vi bedömer att barnets krav på skydd för personliga eller ekonomiska förhållanden väger tyngre än allmän- hetens behov av att få tillgång till uppgifter om barnet.

Vi föreslår att det ska gälla sekretess hos överförmyndaren i ärenden om god man för ensamkommande barn i samma utsträck- ning som i ärenden om god man enligt FB. Detta innebär att sekre- tess ska gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Det ska finnas en sekretess- brytande bestämmelse som innebär att den som har god man eller hans eller hennes närmaste släktingar har rätt att ta del av hand- lingar i ett ärende om god man för ett ensamkommande barn som rör godmanskapet och som förvaras hos överförmyndaren.

Sekretess ska gälla även i domstol i de fall överförmyndarens beslut överklagas dit. Den ska ha samma omfattning som i dom- stolens ärenden enligt FB. Detta innebär att sekretessen ska gälla för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållan- den, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen ska gälla oavsett om en part begär det eller inte.

22

Statistik över överförmyndarnas verksamhet

Statistik över överförmyndarnas verksamhet och de ställföreträdar- skap som omfattas av överförmyndarens tillsyn behövs för att säker- ställa att den som har (eller har behov av) god man eller förvaltare får sina intressen, behov och rättigheter tillgodosedda och att detta sker inom rimlig tid. Vidare behövs statistik för att ge överför- myndare bättre möjligheter att följa upp och analysera sin verksam- het och som ett redskap i länsstyrelsens tillsyn över överförmyndarna. Det finns även behov av statistik för att nationellt kunna följa ut- vecklingen av överförmyndarnas verksamhet, för att ge allmänheten bättre insyn i denna verksamhet, i samband med utredningar och forskning samt i journalistiska sammanhang.

Vi föreslår att de länsstyrelser som ansvarar för tillsynen över överförmyndarnas verksamhet ska framställa statistik beträffande sådan verksamhet inom respektive tillsynsområde. En av dessa läns- styrelser ska årligen framställa rikstäckande statistik på området samt göra denna tillgänglig för externa intressenter. Överförmyndarna ska till länsstyrelserna årligen lämna sådana uppgifter om verksam- heten som behövs för framställning av statistiken.

Det bör finnas tre olika kategorier av statistiska uppgifter. I ett första skede bör ett mindre antal statistiska uppgifter tas fram inom dessa kategorier och därefter bör antalet uppgifter vid behov succes- sivt utökas. Den första kategorin av statistiska uppgifter bör avse kvantitativa mått avseende överförmyndarnas verksamhet. Inom den andra kategorin bör det finnas statistiska uppgifter i fråga om kost- naderna för verksamheten. Den tredje kategorin av uppgifter bör ge en beskrivning av kvaliteten inom verksamheten.

Statistiken över överförmyndarnas verksamhet bör för närvar- ande inte vara en del av den officiella statistiken.

Vissa åtgärder som kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för gode män och förvaltare

Vi har i olika sammanhang uppmärksammats på även andra om- råden inom vilka det kan finnas skäl att vidta åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Inom dessa om- råden lämnar vi dock inga förslag till förändringar, men vi gör bedöm- ningen att det till viss del kan vidtas åtgärder inom ramen för nu gällande ordning.

23

Det är viktigt att överförmyndaren ser till att handläggningen av frågan om ersättning till gode män och förvaltare sker effektivt och att beslut fattas så skyndsamt som möjligt.

Vidare finns det ett visst behov av att närmare precisera vilka uppgifter som ingår i ett uppdrag som god man, särskilt vid god- manskap för ensamkommande barn, samt för förvaltare. Eftersom det kan vara problematiskt att göra en sådan precisering, bör kun- skapen om vad ett uppdrag som ställföreträdare innebär i stället för- bättras genom ökade utbildningsinsatser och genom att överför- myndaren i större utsträckning informerar om detta.

Utökade möjligheter till utbildning för gode män och förvaltare bör enligt vår mening kunna ge bättre förutsättningar för dem att utöva sina uppdrag samt bidra till att säkerställa tillgången till kvali- ficerade och lämpliga ställföreträdare. För att uppnå och bibehålla en tillfredsställande kunskaps- och utbildningsnivå för överförmyn- darna är länsstyrelsens tillsyn av betydelse.

Ett sätt att höja kompetensen hos överförmyndarna kan vara att överförmyndarnämnd görs obligatorisk som organisationsform.

Kostnader och konsekvenser

Vårt förslag om att överförmyndaren ska bistå tingsrätten med att hämta in utredning och lämna förslag på ställföreträdare bedöms leda till en merkostnad om cirka 5 mnkr per år för kommunerna, medan domstolarna torde göra motsvarande besparing. Kommunernas kost- nadsökning bör täckas genom att denna summa förs över från dom- stolarna till kommunerna. Om man har som utgångspunkt att för- slaget rör sig om helt nya uppgifter för överförmyndarna, och inte tar hänsyn till att det är uppgifter som i praktiken till stor del redan utförs av dem, kommer kommunernas kostnader att vara betydligt högre än 5 mnkr.

Anslaget för de sju länsstyrelser som ska ha till uppgift att fram- ställa statistik över överförmyndarnas verksamhet bör ökas med 5,6 mnkr avseende första året efter genomförandet och därefter med 600 000 kr per år. Överförmyndarens skyldighet att lämna upp- gifter till länsstyrelsen bedöms medföra endast marginella kostnads- ökningar för kommunerna.

Övriga förslag bedöms inte få några nämnvärda ekonomiska konsekvenser.

24

Vårt förslag om sekretess hos överförmyndare respektive dom- stol för uppgifter i ärenden om god man för ensamkommande barn innebär att skyddet av dessa barns integritet förstärks. Barnens in- tressen beaktas också särskilt genom att vårt förslag om entledig- ande av gode män inte omfattar en god man för ensamkommande barn.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av oss föreslagna lagändringar bör kunna träda i kraft den 1 juli 2014. När det gäller skyldigheten för överförmyndare att hämta in ut- redning till tingsrätten i ärenden om godmanskap enligt 11 kap. 4 §

FB eller förvaltarskap föreslås vissa övergångsbestämmelser.

25

Författningsförslag

1Förslag till

lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken1 dels att 19 kap. 18 § ska betecknas 19 kap. 20 §,

dels att 11 kap. 16, 17 och 19 §§, 14 kap. 24 §, och den nya 19 kap. 20 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nio nya paragrafer, 11 kap. 16 a, 16 b, 17 a–c §§ och 19 a §, 14 kap. 25 § samt 19 kap. 18 och 19 §§ av följan- de lydelse samt närmast före 14 kap. 25 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

16 §

inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar lands- tingets ledning av omsorgsverk- samheten. Den som ansökningen avser skall höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppen- bart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även i ärenden hos över- förmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyl- diga att lämna rätten sådana upp- gifter som kan vara av betydelse i ärendet.

16 a §

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förval- tarskap ska, om det inte är obe- hövligt, ingå utredning i form av yttranden från den enskildes make eller sambo, den enskildes barn, överförmyndaren och vårdinrätt- ning.

Om det behövs ska det i så- dana ärenden också ingå utred- ning i form av yttranden från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som

28

SOU 2013:27 Författningsförslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

17 a §

Utredning enligt 16 a eller 17 § hämtas in av överförmyn- daren eller rätten.

I de fall det är överförmynda- ren som ansöker om ett godman- skap enligt 4 § eller förvaltarskap ska nödvändig utredning i ären- det hämtas in av överförmyndaren och ges in till rätten tillsammans med ansökan.

29

Om det är någon annan än

överförmyndaren som gör ansökan får rätten uppdra åt överförmyn- daren att hämta in utredningen. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken utredningen ska vara inhämtad. Om det be- hövs får rätten förlänga denna tid. Rätten ska se till att utredningen bedrivs skyndsamt.

17 b §

Överförmyndaren ska i samband med att utredning ges in till rätten enligt 17 a § andra eller tredje stycket eller på uppdrag av rätten lämna förslag på en god man eller förvaltare som är lämplig för uppdraget, om det inte finns särskilda skäl mot detta.

17 c §

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap ska den som ansök- ningen avser höras muntligen vid rätten, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett det ifrågasatta förordnan- det eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i första stycket gäller även i ärenden hos överför- myndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

30

SOU 2013:27 Författningsförslag

19 a §

En god man eller förvaltare är inte skyldig att kvarstå i sitt upp- drag till dess att en ny ställföre- trädare har utsetts om han eller hon har skälig orsak att lämna upp- draget dessförinnan.

När en god man eller förval- tare entledigas enligt första stycket eller när ett uppdrag som god man eller förvaltare upphör av någon annan orsak ska ställföreträdar-

31

Om en förordnad förmyn- dare, god man eller förvaltare dör, ska dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Försätts ställföreträdaren i konkurs, ska konkursförvaltaren fullgöra dessa uppgifter.
Överförmyndaren får befria ett dödsbo från skyldigheten att lämna sluträkning eller besluta att den får lämnas i förenklad form om det med hänsyn till dödsboets och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständigheterna i övrigt finns särskilda skäl.
Ersättning för dödsboets utgifter vid ställföreträdarens död
25 §
Dödsboet efter en förordnad förmyndare, god man eller förval- tare har rätt till ersättning för de utgifter som har varit skäligen på-

skapet upphöra om en ny ställföre- trädare inte kan utses och överför- myndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

Beslut om entledigande av ställ- företrädaren enligt första stycket och om upphörande av ställföre- trädarskapet enligt andra stycket fattas av rätten.

14 kap.

24 §

Om en förordnad förmyn- dare, god man eller förvaltare dör, skall dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvaltningens upphörande vidtas enligt detta kapitel. Försätts ställföreträdaren i konkurs, skall konkursförval- taren fullgöra dessa uppgifter.

32

kallade för att fullgöra de uppgifter som anges i 24 §. Överförmyn- daren fattar beslut om sådan er- sättning och i vad mån ersätt- ningen ska betalas med medel som tillhör den enskilde.

Om det inte finns särskilda skäl för något annat, ska ersättning för utgifter, inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdra- get utförs överstiger 2,65 gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskildes medel ska betalas av kommunen.

19 kap.

18§

Länsstyrelsen ska framställa

statistik om överförmyndares och överförmyndarnämnders verksam- het på regional och nationell nivå.

19§

Överförmyndaren eller över-

förmyndarnämnden ska till läns- styrelsen lämna sådana uppgifter om verksamheten som behövs för framställning av statistik.

33

Författningsförslag SOU 2013:27

20 §2

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2.Äldre föreskrifter i fråga om skyldighet att hämta in utredning med anledning av en ansökan om godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller förvaltarskap, ska gälla för ärenden som har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

2 Senaste lydelse 2012:77.

34

2Förslag till

lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 32 kap. 4 och 5 §§ samt 36 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

36 kap.

1 §3

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds person- liga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den en- skilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

3 Senaste lydelse 2012:324.

35

1.ärende enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för

barn,

2.ärende om adoption enligt 4 kap. föräldrabalken,

Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds person- liga eller ekonomiska förhållanden, om en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i

1.äktenskapsmål,

2.mål eller ärende enligt föräldrabalken i annat fall än som anges

iförsta stycket,

3.ärende enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställig- het av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn,

4.mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkän- nande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om för- äldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 eller ärende enligt 8 § lagen (2008:450) med kompletterande be- stämmelser till Bryssel II-förordningen,

5.mål eller ärende enligt rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkän- nande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om under- hållsskyldighet, eller

6.mål eller ärende enligt lagen (2012:318) om 1996 års Haag- konvention.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

36

1Uppdraget och dess genomförande

1.1Uppdraget

Enligt direktiven ska utredaren föreslå åtgärder som skapar bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Syftet är att säkerställa att det finns tillgång till kvalificerade och lämpliga ställföreträdare. Utredaren ska föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som det finns anledning till.

Det har enligt direktiven riktats kritik mot att det inte finns någon tidsbegränsning för hur länge en god man eller förvaltare är tvungen att fullgöra sitt uppdrag i avvaktan på att en ersättare för- ordnas. Något som särskilt har framhållits är att det är orimligt att den som har blivit utsatt för hot eller våld av sin huvudman är tvungen att fortsätta att fullgöra uppdraget.

I direktiven konstateras att utgångspunkten, med hänsyn till den enskildes behov av hjälp, naturligtvis bör vara att en god man eller förvaltare ska vara skyldig att fullgöra sitt uppdrag till dess att en ersättare har utsetts. Samtidigt ifrågasätts det om en ställföreträdare under alla förhållanden bör vara skyldig att fullgöra uppdraget, i vart fall på oförändrat sätt.

Utredaren har till uppgift att kartlägga hur regleringen om entledigande av en god man eller en förvaltare fungerar i praktiken i de fall en god man eller förvaltare själv vill frånträda sitt uppdrag. Utifrån kartläggningen ska utredaren ta ställning till i vilka situa- tioner det är lämpligt att en god man eller förvaltare inte ska be- höva fullgöra uppdraget på oförändrat sätt till dess att en ersättare utsetts. Utredaren ska överväga om en lösning kan vara att upp- draget under mellantiden begränsas till ett minimum av åtgärder.

Ett alternativ som utredaren ska överväga är om en god man eller förvaltare ska få entledigas trots att en ersättare inte kan utses. Om det ska vara möjligt ska utredaren bedöma om entledigandet

37

innebär att godmanskapet eller förvaltarskapet upphör. I direktiven framhålls att den enskildes behov alltid måste garanteras. Det ska därför utredas vilka andra former av stöd den enskilde i stället kan få tillgång till. Om det behövs, ska utredaren föreslå förbättringar av det existerande stödet. Enligt direktiven gör sig särskilda hänsyn gällande vid förvaltarskap och det kan därför behöva övervägas olika lösningar för förvaltare respektive gode män. Frågan om under vilka förutsättningar en förvaltare har rätt att bli entledigad har tagits upp av HD i ett beslut den 9 november 2012 (mål Ö 91- 12). De förutsättningar som låg till grund för direktiven i denna del har därför till viss del ändrats.

Det finns möjligheter för ställföreträdare att via godmansfören- ingar teckna ansvars- och olycksfallsförsäkringar. Från olika håll har det riktats kritik mot att gode män och förvaltare själva får stå för kostnaderna för dessa försäkringar. Utredaren har till uppgift att undersöka i vilken utsträckning gode män och förvaltare om- fattas av försäkringar och vilket skydd försäkringarna ger. Vidare ska utredaren analysera om nuvarande reglering ger möjlighet till ersättning från huvudmannen för försäkringskostnader. Saknas det en sådan möjlighet, ska utredaren överväga om det bör införas. Ett alternativ som möjligen kan övervägas är att kommunen i vissa fall ska stå för kostnaden. Utredaren ska även bedöma behovet av andra åtgärder för att säkerställa att gode män och förvaltare om- fattas av lämpligt försäkringsskydd.

Om en god man eller förvaltare dör, svarar dödsboet för att huvudmannens egendom redovisas. I regel sker detta genom en sluträkning som avges på heder och samvete. Det har riktats kritik mot att det är dödsboet som ska upprätta sluträkningen och skyl- digheten har ansetts betungande för de efterlevande. Det har fram- förts att dödsboet i vart fall bör kunna få hjälp med upprättandet. I direktiven konstateras att det finns goda skäl till att det är döds- boet som avger sluträkning och att reglerna inte bör ändras i detta avseende. Utredarens uppgift är att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att efterlevande ska kunna få lämpligt stöd i sam- band med redovisningen av huvudmannens egendom.

I ärenden om anordnande av godmanskap och förvaltarskap har tingsrätten utredningsansvaret. Domstolen ska ta in det underlag som behövs för att ta ställning i ärendet, bl.a. från överförmyn- daren. I praktiken har det under lång tid varit överförmyndaren som har gjort den utredning som har behövts och först när ärendet varit färdigutrett överlämnat det till tingsrätten. En del överför-

38

myndare har sedan några år tillbaka ändrat sina rutiner och det förekommer att ansökningar om t.ex. god man som ges in till överförmyndaren lämnas över till tingsrätten utan yttrande eller utredning. Utredaren har till uppgift att kartlägga hur tingsrätter och överförmyndare tillämpar bestämmelserna om utrednings- ansvar i ärenden där tingsrätten fattar beslut. Utifrån vad kartlägg- ningen visar ska utredaren överväga om det är lämpligt att över- förmyndaren åläggs att bistå tingsrätten med att göra utredningen. Utredaren ska också ta ställning till om överförmyndarens skyldig- het att lämna förslag på ställföreträdare till tingsrätten bör framgå av lagen.

I ärenden enligt föräldrabalken gäller sekretess hos överförmyn- daren för en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men. Någon motsvarande sekretess gäller inte i ärenden enligt lagen om god man för ensamkommande barn. Det framgår av direktiven att det torde saknas skäl för denna skillnad och att det finns mycket som talar för att sekretess ska gälla hos överförmyn- daren i ärenden enligt lagen om god man för ensamkommande barn i samma utsträckning som i motsvarande ärenden enligt föräldra- balken. Utredaren ska, efter en avvägning mellan intresset av insyn och enskildas behov av skydd för den personliga integriteten, utarbeta författningsförslag med den innebörden.

Det har inletts ett projekt mellan överförmyndare i ett antal större kommuner som syftar till att göra det möjligt att jämföra uppgifter om överförmyndarnas verksamhet. Någon rikstäckande statistik om t.ex. antalet gode män och förvaltare samt storleken på förvaltat kapital finns dock inte. I direktiven konstateras att det är viktigt att det finns tillgång till statistik för att man ska kunna följa utvecklingen av överförmyndarnas verksamhet och för att under- lätta länsstyrelsernas tillsyn. Utredaren ska därför ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att det finns tillgång till relevant statistik över överförmyndarnas verksamhet.

Utredaren får även föreslå andra praktiska åtgärder som bidrar till att skapa bättre förutsättningar för gode män och förvaltare.

Uppdraget skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast den 31 december 2012. Genom tilläggsdirektiv har utred- ningstiden förlängts till den 30 april 2013.

Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1 och 2.

39

1.2Utredningsarbetet

Vi har inhämtat underlag för vårt arbete genom studier av relevant lagstiftning, lagförarbeten, tidigare lagförslag, rättspraxis och litte- ratur.

Det första utredningssammanträdet hade vi i april 2012 och vi har därefter haft tio sammanträden, varav ett har skett i form av ett internatsammanträde. Till ett av våra sammanträden har vi bjudit in universitetslektorn Torbjörn Odlöw, Göteborgs universitet, för att diskutera de frågor som ingår i vårt uppdrag. I anslutning till ett annat sammanträde har vi träffat en arbetsgrupp som förbereder förstatligandet av överförmyndarverksamheten i Norge.

Vi har genomfört en enkätundersökning i syfte att kartlägga bl.a. hur regleringen om entledigande av gode män och förvaltare fungerar i praktiken i de fall en god man eller förvaltare själv vill frånträda sitt uppdrag och hur tingsrätter och överförmyndare tillämpar bestämmelserna om utredningsansvar i ärenden där tings- rätten fattar beslut. En närmare redogörelse för genomförandet av enkätundersökningen och vilka frågor som ingick i den finns i bi- laga 3 och 4.

För att diskutera hela eller delar av utredningsuppdraget har vi träffat företrädare för Barnombudsmannen och branschorganisa- tionen Tidningsutgivarna samt haft telefonmöten med bl.a. dok- toranden Therése Fridström Montoya och Peter Sporrstedt. I den del av uppdraget som gäller en förvaltares skyldighet att fullgöra sitt uppdrag till dess att en ersättare utsetts, har vi hämtat in syn- punkter från förbundsjuristen Helena Linde, Sveriges Kommuner och Landsting.

Vidare har vi på olika sätt och i olika sammanhang fått syn- punkter från bl.a. gode män, förvaltare, överförmyndare och an- höriga till huvudmän.

Sekreteraren har närvarat vid en konferens för överförmyndare och överförmyndarnämnder som arrangerades av Länsstyrelsen i Västra Götalands län.

Vi har samrått med Utredningen om beslutsoförmögna per- soners ställning i hälso- och sjukvård, socialtjänst och forskning (dir. 2012:72).

40

1.3Betänkandets disposition

En sammanfattning och ett författningsförslag inleder betänkandet. I avsnitt 1 redovisas innehållet i våra direktiv och hur vi har bedrivit vårt arbete. Under avsnitt 2 finns en översikt av rättsläget inom de områden vi har att behandla. I avsnitt 3 redogörs det för förslagen från utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare.

I avsnitt 4 behandlas frågan om entledigande av gode män och förvaltare. I avsnitt 5 finns våra överväganden när det gäller frågan om kostnaden för gode mäns och förvaltares försäkringar. Under avsnitt 6 behandlas frågan om möjligheten för ett dödsbo efter en god man eller förvaltare att få hjälp med att redovisa huvudmannens egendom. I avsnitt 7 behandlas frågan om överförmyndaren ska bistå tingsrätten med att hämta in utredning i de ärenden om god- manskap och förvaltarskap i vilka tingsrätten beslutar. Avsnitt 8 behandlar frågan om sekretess för uppgifter om ensamkommande barn och i avsnitt 9 finns våra överväganden och förslag i fråga om statistik över överförmyndarnas verksamhet. I avsnitt 10 redogör vi för vissa åtgärder som kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för gode män och förvaltare.

I avsnitt 11 finns våra kostnadsberäkningar och en konsekvens- analys. Av avsnitt 12 framgår våra förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. I avsnitt 13 finns en författningskommen- tar.

Till betänkandet biläggs utredningens direktiv, en redogörelse för genomförandet av vår enkätundersökning, de enkätfrågor som vi har skickat ut och en förteckning över uppgifter som ligger till grund för beräkningar av nyckeltal för statistik över överförmyndar- nas verksamhet.

41

2 Översikt över rättsläget

2.1Godmanskap

Förordnande av god man enligt FB

Det finns i 11 kap. FB bestämmelser om att rätten eller överför- myndaren1 i olika situationer ska förordna en god man för att före- träda personer som av en eller annan anledning inte kan företräda sig själva.

I 11 kap. 1 § FB regleras det fallet att en god man ska förordnas eftersom en förmyndare för en underårig person inte kan utöva för- mynderskapet på grund av sjukdom eller av någon annan orsak. En- ligt bestämmelsen kan en god man även förordnas då förmyndaren enligt 10 kap. 17 § FB blir skild från utövningen av förmynder- skapet. I dessa båda fall ska överförmyndaren förordna en god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter. Detta innebär att den gode mannens förordnande avser alla förmyndarens uppgifter beträffande den underåriges förmögenhet och person och inte vissa på förhand bestämda angelägenheter.

Även rätten har möjlighet att förordna den gode mannen när den enligt 10 kap. 17 § FB skiljer förmyndaren från utövningen av för- mynderskapet.

Enligt 11 kap. 2 § FB ska god man förordnas i situationer då för- myndaren och den underårige har motstående intressen. Av bestäm- melsens första stycke framgår att god man ska förordnas om en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den under- årige har del i ett oskiftat dödsbo. Den gode mannens uppgift är att vårda den underåriges rätt i boet. Godmanskapet omfattar en rätt att på den underåriges vägnar delta i bodelning och skifte eller sluta

1 En överförmyndare ska väljas för varje kommun. En kommun kan besluta att det i stället för överförmyndare ska finnas en överförmyndarnämnd. Det är också möjligt för kommuner att besluta att de ska ha en gemensam överförmyndarnämnd. Se 19 kap. 1 §, 2 § och 16 § andra stycket FB.

43

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Det innebär också en rätt (och en plikt) att ta del i boets förvaltning och utredning.

Överförmyndaren ska enligt 11 kap. 2 § andra stycket FB också förordna en god man när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare ska företa en rättshandling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § FB inte kan företrädas av ställföreträdaren. Av 12 kap. 8 § FB framgår att den som är omyn- dig inte får företrädas av förmyndaren då det rör sig om en rätts- handling eller en rättegång mellan den omyndige och förmyndaren, förmyndarens make eller sambo eller någon som förmyndaren före- träder. Vidare har en god man eller förvaltare inte rätt att företräda den enskilde om det uppstår en fråga om en rättshandling eller en rättegång mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder å den andra sidan.

Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket FB ska överförmyndaren också i andra fall än de som avses i första eller andra stycket förordna god man för den som har vårdnadshavare, förmyndare, god man eller för- valtare, i angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares eller dennes makes eller sambos intressen. Det kan t.ex. röra sig om en faderskapstalan (negativ eller positiv) där ett barn och dess far båda är parter. Motstående intressen kan också finnas då den enskilde och företrädaren (eller hans eller hennes make eller sambo) har del i samma dödsbo. Överförmyndaren ska i dessa fall meddela ett förordnande om god man, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som han eller hon i sådan egenskap företräder eller om det annars är lämpligt.

Av 11 kap. 3 § FB framgår att överförmyndaren i ett antal olika situationer ska förordna god man för att bevaka en bortavarandes rätt eller hans eller hennes egendom. Ett exempel på detta är då det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och för- valta sin lott i det.

44

Enligt 11 kap. 3 a § FB ska rätten i vissa fall förordna en god man i mål enligt ÄktB eller FB.2

I 11 kap. 4 § FB anges att rätten, om det behövs, ska besluta att anordna godmanskap för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.3 Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap ska anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas. Kravet på samtycke har fortsatt betydelse även sedan ett beslut om anordnande av god- manskap har fattats. Om en god man har förordnats med den en- skildes samtycke och den enskilde, med bibehållen förmåga att ange sin mening, begär att godmanskapet ska upphöra, saknas det grund för att godmanskapet ska bestå. I vissa fall kan det då bli aktuellt att i stället anordna förvaltarskap. Det får dock inte bli så att den enskildes vägran att ge samtycke till förvaltningsåtgärder som den gode mannen väcker fråga om, utlöser ett förvaltarskap utan att det finns förutsättningarna för det i övrigt.4

När rätten meddelar ett beslut om anordnande av godmanskap ska rätten samtidigt förordna en god man att utföra uppdraget. Om en god man i något annat fall ska förordnas på grund av ett beslut om godmanskap ska förordnandet meddelas av överförmyndaren.

En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt för- ordnande är enligt 11 kap. 5 § första stycket FB inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som utan den enskildes samtycke har företagits inom ramen för förordnandet är inte heller bindande, såvida inte han eller hon har varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen ska enligt 11 kap. 5 § andra stycket FB samtycke från den som han eller hon företräder anses föreligga, om denne inte före rättshand-

2Detta ska ske om den som en talan enligt ÄktB riktar sig mot saknar känt hemvist och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig. En god man ska även förordnas i de fall en talan enligt FB riktar sig mot någon på okänd ort. Rätten ska i mål enligt ÄktB eller FB dessutom förordna en god man om parten har känt hemvist utom riket men inte kan nås för delgivning eller om han eller hon underlåter att utse ombud för sig och det finns sär- skilda skäl att förordna god man (se 18 kap. 1 § första stycket ÄktB och 20 kap. 2 § första stycket FB). En god man har i dessa fall efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt, se 18 kap. 1 § andra stycket ÄktB och 20 kap. 2 b § FB.

3I de flesta fall innehåller ett godmanskap samtliga dessa tre delar, dvs. att bevaka huvud- mannens rätt, förvalta hans eller hennes egendom och att sörja för hans eller hennes person.

4Jfr prop. 1987/88:124, Om god man och förvaltare, s. 179 och s. 231.

45

lingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

Förordnande av god man för ensamkommande barn

En god man kan även förordnas för den som är underårig och ut- ländsk medborgare eller statslös om han eller hon vid ankomsten till Sverige är skild från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Överför- myndaren ska i sådana fall förordna en god man att i vårdnads- havares och förmyndares ställe ansvara för barnets personliga för- hållanden och sköta dess angelägenheter, se lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Med stöd av den lagen ska god man också förordnas om barnets föräldrar eller en annan vuxen person, som får anses ha trätt i för- äldrarnas ställe, efter barnets ankomst till Sverige men innan barnet har fått uppehållstillstånd här på grund av dödsfall eller sjukdom eller av någon annan orsak upphör att kunna utöva förmynderskapet eller vårdnaden.

Om det är uppenbart obehövligt ska god man dock inte förord- nas. Ett förordnande kan vara uppenbart obehövligt t.ex. då ett ut- ländskt barn utan sina föräldrar (eller motsvarande) vistas här i landet under en resa eller som utbytesstudent. Det kan också finnas skäl att inte förordna en god man för ett barn som inom en kortare tid kommer att fylla 18 år och inte i övrigt är i behov av någon som kan träda i hans eller hennes förmyndares eller vårdnadshavares ställe. I det senast nämnda fallet torde det vara tillräckligt att barnet förses med ett offentligt biträde enligt utlänningslagen (2005:716).5

Förordande av god man enligt viss annan lagstiftning

Det finns också möjlighet att i vissa andra fall förordna en god man för underåriga utländska medborgare. Av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap framgår att god man får förordnas för en underårig utländsk medborgare som vistas här i landet om det finns ett förmynderskap anordnat enligt lagen i en annan stat. God man ska då förordnas enligt 11 kap. 1 § första stycket FB, vilket

5 Prop. 2004/05:136, Stärkt skydd för ensamkommande barn, s. 49.

46

innebär att den gode mannen i förmyndarens ställe ska vårda den underåriges angelägenheter. I trängande fall får god man förordnas även enligt 11 kap. 2 § FB. Detta innebär att den gode mannen ska ha till uppgift att vårda den underåriges rätt i ett oskiftat dödsbo vid bl.a. en boutredning om även den underåriges förmyndare eller förmyndarens make eller sambo har del i dödsboet.

2.2Förvaltarskap

Enligt 11 kap. 7 § FB får rätten besluta att anordna förvaltarskap om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälso- tillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Förvaltarskap får dock inte anordnas om det är tillräck- ligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat mindre ingripande sätt får hjälp. Förvaltaruppdraget ska anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom överstigande ett visst värde.

Något krav ställs inte på att den enskildes tillstånd är permanent för att rätten ska kunna besluta om ett förvaltarskap. Det är dock inte avsikten att ett förvaltarskap ska anordnas vid övergående fysisk sjukdom. Till dem vars psykiska svaghetstillstånd kan moti- vera ett förvaltarskap hör enligt förarbetena framför allt vuxna utvecklingsstörda, personer med åldersbetingade psykiska störningar och sådana som lider av vissa psykiska sjukdomar, bl.a. mano- depressiva. Även för den som på grund av allvarligt alkohol- eller narkotikamissbruk inte kan sköta sina angelägenheter på ett till- fredsställande sätt kan förvaltarskap behövas.6

Rätten får överlåta åt överförmyndaren att närmare bestämma förvaltaruppdragets omfattning. När rätten meddelar beslut om förvaltarskap ska rätten samtidigt förordna en förvaltare att utföra uppdraget. Om en förvaltare i något annat fall ska förordnas på grund av ett beslut om förvaltarskap, ska förordnandet meddelas av överförmyndaren.

Alla angelägenheter av ekonomisk eller personlig natur omfattas inte av ett förvaltarskap. Huvudregeln är att den som har förvaltare trots förvaltarförordnandet ska ha rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete samt förfoga över vad han eller hon genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, se 11 kap.

6 Prop. 1987/88:124, s. 145 och 168.

47

8 § FB. Den enskilde får också förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats får bl.a. genom gåva och testa- mente. Om det finns särskilda skäl för det, får rätten dock före- skriva att förvaltaruppdraget ska omfatta även sådana förhållanden. Sådana särskilda skäl är enligt förarbetena främst att den enskilde skulle lida skada av att ha egen rådighet. Däremot är det inte tillräckligt att den enskilde är mindre sparsam än normalt eller kon- sumerar till övermått. Vid fall av t.ex. mera uttalat alkoholmissbruk eller förödelse av egendomen kan en inskränkning dock komma i fråga.7

Av 11 kap. 9 § första stycket FB följer att förvaltaren inom ramen för förvaltaruppdraget har ensam rådighet över den enskildes egen- dom och företräder honom eller henne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Genom detta markeras skillnaden mellan förvaltare och god man, nämligen att förvaltare inte är beroende av den enskildes samtycke för sina åtgärder utan har att handla på eget ansvar i den enskildes intresse och för dennes räkning. En konse- kvens av detta är att fullmakter utfärdade före ett anordnande av förvaltarskap förlorar sin verkan i den mån de avser rättshandlingar som omfattas av uppdraget.8 Av 11 kap. 9 § andra stycket FB fram- går att en person under förvaltarskap inte heller får företa rätts- handlingar för annans räkning.

Med förvaltarens samtycke får den enskilde enligt 11 kap. 10 § FB själv företa rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget. Den enskilde är enligt 11 kap. 11 § FB inte bunden av en rättshandling som en förvaltare har företagit utanför sitt förordnande.

2.3Handläggning av ärenden om godmanskap och förvaltarskap

Ansökan om anordnande av godmanskap enligt FB eller förvaltarskap

Enligt 11 kap. 15 § FB får en ansökan om förordnande av god man enligt 11 kap. 1–4 §§ FB eller förvaltare göras av förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller hon har fyllt sexton år, samt

7Prop. 1987/88:124, s. 170 f.

8Se 22 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens om- råde.

48

av hans eller hennes make eller sambo och närmaste släktingar9. Ansökan om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap får även göras av överförmyndaren. En ansökan om förvaltarskap får också göras av en god man som avses i 11 kap. 4 § FB.

Rätten ska, när det finns anledning till det, självmant ta upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap. Det kan t.ex. bli aktuellt om det i en rättegång visar sig att en part är i ett sådant psykiskt tillstånd att han eller hon inte själv kan föra sin talan.

Om överförmyndaren får reda på att godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap antingen behövs eller inte längre behövs, ska överförmyndaren, enligt 5 § första stycket förmynderskaps- förordningen (1995:379), hos rätten ansöka om anordnande eller upphörande av ställföreträdarskapet.

Det finns i ett antal författningar reglerat en skyldighet att i olika situationer göra en anmälan till överförmyndaren om att god man eller förvaltare kan behövas.

Socialnämnden har en skyldighet att till överförmyndaren an- mäla om den finner att god man eller förvaltare enligt FB bör förordnas för någon eller att någon inte längre bör ha förvaltare (se 5 kap. 3 § socialtjänstförordningen [2001:937]).

Kommunen har enligt 15 § sjätte punkten LSS till uppgift att anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av lagen kan antas behöva förvaltare eller god man, dels när ett för- valtarskap eller godmanskap bör kunna upphöra.

Enligt 3 § förordningen (2001:423) om vissa frågor rörande Skatteverkets handläggning enligt 20 kap. ÄB10 ska Skatteverket, om det framgår av en bouppteckning att det i ett dödsbo finns en delägare för vilken en god man ska förordnas, snarast sända under- rättelse om detta och en kopia av bouppteckningen till överför- myndaren.

Av 2 § tredje punkten förordningen (1996:933) om verksam- hetschef inom hälso- och sjukvården framgår att verksamhets- chefen ansvarar för att överförmyndaren underrättas när en intagen person kan antas behöva god man eller förvaltare samt när ett förvaltaruppdrag bör upphöra.

9Till släktingar kan hänföras bröstarvingar, föräldrar och syskon. Det är inte nödvändigt att den som ansöker är den som i släktskapshänseende står den hjälpbehövande allra närmast. Se prop. 1987/88:124, s. 175.

10I 20 kap. ÄB finns bestämmelser om bouppteckning och dödsboanmälan.

49

Handläggning av ärenden om god man eller förvaltare enligt FB

Till god man eller förvaltare ska det enligt 11 kap. 12 § FB utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara god man eller förvaltare. När omständigheterna motiverar det, kan flera gode män eller förvaltare förordnas för den enskilde (11 kap. 13 § FB). En sådan ordning torde dock endast undantagsvis kunna komma i fråga.11 Ett exempel på en situation då flera gode män kan vara förordnade för samma huvudman är då en förälder eller någon annan anhörig är god man med uppgift att sörja för huvudmannens person och någon annan är förordnad som god man med uppgift att förvalta huvudmannens egendom.

Rätten eller överförmyndaren ska i ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske (11 kap. 16 § första stycket FB). Rätten kan låta bli att hämta in yttrande om den en- skilde är bortavarande eller ur stånd att uttrycka en vilja. Har den enskilde själv ansökt om god man eller förvaltare ska han eller hon beredas tillfälle att yttra sig över sådant som har tillförts ärendet av andra, t.ex. förslag på god man eller förvaltare.12

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap ska rätten också, om det inte är obehövligt, hämta in yttrande från den enskildes make eller sambo och barn, över- förmyndaren och vårdinrättning. Yttrande ska också, om det behövs, hämtas in från andra närstående13 samt från den eller de kommu- nala nämnder som fullgör uppgifter inom socialtjänsten och den eller de nämnder som utövar landstingets ledning över omsorgs- verksamheten (11 kap. 16 § andra stycket FB).

Eftersom det ofta är av vikt att ett ärende om anordnande eller upphörande av godmanskap eller förvaltarskap avgörs snabbt bör avgörandet inte försenas väsentligt därför att en utredning om släktförhållandena tar långt tid att utföra. Om inte överförmyndarens handlingar innehåller en utredning om släktskap har rätten ett visst ansvar för att frågan utreds. Utredningen måste dock inte ge full- ständig klarhet i släktförhållandena, om det är förenat med beakt- ansvärda svårigheter att nå dit. Även vid avgörande av hur stora resurser som ska läggas ned på efterforskningar måste hänsyn tas

11Walin m.fl., Föräldrabalken, En kommentar, s. 11:42.

12Se prop. 1987/88:124, s. 176.

13Med närstående avses främst bröstarvingar, föräldrar och syskon men även andra än släk- tingar kan komma i fråga, se prop. 1987/88:124, s. 176.

50

till att syftet är att skaffa ett tillräckligt beslutsunderlag för att av- göra ärendet.14

Myndigheter och inrättningar är enligt 11 kap. 16 § fjärde stycket FB skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av be- tydelse i ärendet. Detta innebär att t.ex. myndigheter inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten inte med hänvisning till sekre- tesslagstiftningen kan låta bli att lämna vissa upplysningar i ett begärt yttrande, se 10 kap. 28 § OSL. Också överförmyndaren är skyldig att lämna ett yttrande till domstolen enligt denna bestäm- melse.15

Den som ansökningen om förordnande av god man eller för- valtare avser ska höras muntligen, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl. Syftet med den muntliga handläggningen är främst att rätten själv ska få bilda sig en uppfattning om den enskildes hälsotillstånd m.m. Den enskilde bör också yttra sig över behovet och omfattningen av ett godmanskap eller förvaltarskap. En skyldighet att hämta in yttrande och att höra den enskilde muntligen gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltare.

Rätten ska enligt 11 kap. 17 § FB hämta in läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd innan den an- ordnar förvaltarskap. Detsamma gäller i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB när den enskilde inte har lämnat sitt samtycke. Det är inte obligatoriskt för rätten att hämta in ett läkarintyg. I de fall det görs ska det vara en legitimerad läkare som utfärdar intyget.16 Det behöver dock inte vara en läkare med spe- cialistkompetens inom t.ex. psykiatri. Läkarintyget behöver inte ha utfärdats i det aktuella ärendet. Ett färskt uttalande från en läkare som har gjorts för ett annat ändamål kan ibland godtas. Om en person sedan länge har vårdats på en vårdinrättning kan det vara

14Prop. 1993/94:251, Förmynderskapslagstiftningen, s. 203.

15JO har tidigare uttalat att överförmyndarens skyldighet att lämna yttrande måste anses innefatta att även lämna förslag på god man eller förvaltare, se JO 2008/09 s. 476. I ett senare JO-beslut uttalas att överförmyndaren inte har någon laglig skyldighet att lämna förslag på ställföreträdare till tingsrätten, men att det är lämpligt att överförmyndaren hjälper tings- rätten med detta. Se JO:s beslut den 13 februari 2013, dnr 1811-2012.

16Se 5 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:29) om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården m.m.

51

tillräckligt att hälsotillståndet styrks genom journaluppgifter och utlåtande från en kompetent befattningshavare.17

Enligt 11 kap. 18 § FB har rätten möjlighet att i ett ärende om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap fatta ett interimistiskt beslut. Detta får ske om den enskildes ange- lägenheter kräver omedelbar vård eller om ett dröjsmål uppenbar- ligen skulle medföra fara för den enskildes person eller egendom. Av dessa anledningar har överförmyndaren också möjlighet att fatta ett interimistiskt beslut i fråga om förordnande av god man eller förvaltare. Den som ansökningen avser ska ges tillfälle att yttra sig innan rätten respektive överförmyndaren fattar ett interimistiskt beslut. Skyldigheten att ge den enskilde tillfälle att yttra sig gäller dock endast om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Innan rätten eller överförmyndaren förordnar någon till god man eller förvaltare eller entledigar någon från ett sådant uppdrag ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig (11 kap. 24 § FB).

Av 11 kap 25 § FB framgår att det är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd som är behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap. Om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige, är tingsrätten i den ort där den enskilde vistas behörig domstol.

Det är överförmyndaren för den kommun där den enskilde är folkbokförd som är behörig överförmyndare i frågor om godman- skap enligt 11 kap. 1, 2 eller 4 § FB. Om den enskilde inte är folk- bokförd i Sverige, är överförmyndaren för den kommun där den enskilde vistas behörig överförmyndare.

Om det inte finns någon behörig domstol eller överförmyndare är Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms kommun behörig domstol respektive behörig överförmyndare.

Ansökan om och handläggning av ärenden om god man för ensamkommande barn

Ansökan om god man för ensamkommande barn får enligt 3 § lagen om god man för ensamkommande barn göras av Migrationsverket och av socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Överför- myndaren får också självmant ta upp frågan.

17 Prop. 1987/88:124, s. 178.

52

Till god man ska det utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna.18 Överförmyndaren ska vid bedömningen av om den som utses är lämplig för uppdraget fästa särskild vikt vid den utsatta situation som barnet befinner sig i (4 § lagen om god man för ensamkommande barn). Flera gode män kan förordnas när omständigheterna motiverar det.19

God man ska förordnas så snart det är möjligt. I ett ärende om förordnande av god man ska överförmyndaren som huvudregel ge barnet tillfälle att yttra sig. Det får dock utifrån barnets ålder och mognad bedömas om ett sådant yttrande ska begäras in.20

2.4Bestämmelser om handläggning av ärenden i domstol

I ÄL finns bestämmelser om handläggningen i allmän domstol av sådana rättsvårdsärenden som ska tas upp av en tingsrätt och som inte ska handläggas enligt RB. Dock ska bestämmelser i andra lagar än förvaltningslagen (1986:223) gälla om de avviker från ÄL. Detta innebär att de bestämmelser om handläggning som finns i FB ska gälla före ÄL i de fall de avviker från denna.

Av 4–7 §§ i ÄL framgår bl.a. att ett ärende vid tingsrätten kan inledas genom anmälan, ansökan, överklagande eller på annat sätt samt vilka uppgifter som ska ingå i den första skrivelsen till tings- rätten.

Har ett överklagande getts in till tingsrätten i stället för till den förvaltningsmyndighet som har meddelat det överklagade beslutet, ska tingsrätten, enligt 8 § första stycket ÄL, överlämna det över- klagade beslutet till myndigheten. Överklagandet ska anses ha kommit in till myndigheten den dag det kom in till tingsrätten. Om tingsrätten i samband med att ett ärende inleds finner att den saknar behörighet att handlägga ärendet, ska den överlämna det till en annan domstol som är behörig (8 § andra stycket ÄL).

Om en skrivelse genom vilken ett ärende inleds innehåller brister får domstolen förelägga parten att avhjälpa dem inom en viss tid. Om ett sådant föreläggande inte följs ska tingsrätten avvisa anmälan, ansökan eller överklagandet, se 9 och 10 §§ ÄL.

18Detta motsvarar de allmänna lämplighetskrav som FB ställer på en god man, se 11 kap.

12§ FB.

19Jfr 11 kap. 13 § FB.

20Prop. 2004/05:136, s. 49.

53

Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, är förvaltningsmyndigheten motpart till den enskilde sedan handling- arna i ärendet har överlämnats till domstolen (se 11 § ÄL).

Domstolen ska enligt 12 § ÄL se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i ären- det. Genom frågor och påpekanden ska domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.

Enligt 13 § ÄL är förfarandet hos domstolen skriftligt vid hand- läggning av ärenden. Det bör i förfarandet dock ingå sammanträde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.

Av 14 § ÄL framgår att domstolen ska hålla sammanträde om det begärs av en enskild part. Ett sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte ska prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.

Om det i ärendet finns en motpart, ska domstolen enligt 15 § ÄL som huvudregel ge denne tillfälle att svara inom en viss tid. Domstolen ska samtidigt lämna en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in något svar till domstolen. Motparten behöver dock inte ges tillfälle att yttra sig om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del kommer att avgöras till motpartens nackdel eller om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 § ÄL (dvs. motpart till en enskild som har överklagat myndighetens beslut) och det är onödigt att myndigheten ges tillfälle att svara.

Den som har getts tillfälle att svara ska enligt 16 § ÄL göra det skriftligen, om inte domstolen bestämmer att svaret får lämnas muntligen. Domstolen får enligt 17 § ÄL förelägga en part att inom en viss tid yttra sig skriftligen. I föreläggandet ska det tas in en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in något sådant yttrande till domstolen.

Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar enligt 20 § ÄL inte att domstolen handlägger och avgör ärendet. Om det i tings- rätt är den som har inlett ärendet eller i högre domstol klaganden som uteblir, får ärendet avskrivas från vidare handläggning.

Ett ärende får enligt 22 § ÄL inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften. Domstolen får dock avgöra ärendet utan att så har skett om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betyd-

54

else eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att parten får kännedom om uppgiften. Skriftlig och muntlig bevis- ning kan åberopas i ett domstolsärende, se 23–25 §§ ÄL.

Domstolen får enligt 26 § ÄL för tiden intill dess att ärendet har avgjorts besluta om sådana åtgärder som säkerställer det som ären- det gäller. Det är också möjligt för en domstol som ska pröva ett överklagande att besluta att det överklagade beslutet tills vidare inte får verkställas och även i övrigt besluta tills vidare rörande saken.

Domstolens beslut ska enligt 27 § ÄL grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ären- det. Om ärendet har inletts genom en ansökan eller ett överklag- ande, får det beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som yrkats. När det finns särskilda skäl får dock domstolen även utan yrkande besluta till det bättre för en enskild part, om det inte är till nackdel för något motstående enskilt intresse. Av ett beslut genom vilket domstolen avgör ärendet ska de skäl som bestämt utgången framgå, om beslutet går någon part emot (28 § ÄL).

2.5Gode mäns och förvaltares skyldigheter

Gode män och förvaltare ska, i den mån det följer av deras förord- nanden, bevaka rätten för de personer som de företräder, förvalta deras tillgångar och sörja för deras person, se 12 kap. 2 § första stycket FB. De ska enligt 12 kap. 3 § FB omsorgsfullt fullgöra sina skyldigheter och alltid handla på det sätt som bäst gagnar den en- skilde.

Den enskildes medel ska enligt 12 kap. 4 § FB i skälig omfatt- ning användas för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål ska pla- ceras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning.

Gode män och förvaltare ska föra räkenskaper över sin förvalt- ning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt (12 kap. 5 § FB)21. De ska enligt 12 kap. 6 § FB också se till att pengar och värde- papper som tillhör den enskilde förvaras så att de inte samman- blandas med tillgångar som ställföreträdaren annars förvaltar. Om den enskilde äger värdehandlingar eller annars har rättigheter på

21 Den gode mannen eller förvaltaren ska enligt 14 kap. 15 § FB i en årsräkning till över- förmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning.

55

grund av sådana handlingar svarar den gode mannen eller förval- taren för att behövliga registreringar eller anmälningar görs.

I viktiga frågor ska gode män och förvaltare höra den enskilde samt hans eller hennes make eller sambo (12 kap. 7 § andra stycket FB). Den enskilde ska höras om det lämpligen kan ske, vilket bl.a. innebär att det kan underlåtas med hänsyn till den enskildes hälso- tillstånd.22

En god man eller förvaltare har enligt 12 kap. 8 § andra stycket FB inte rätt att företräda den enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan den enskilde å ena sidan och den gode mannen eller förvaltaren, hans eller hennes make eller sambo eller någon som han eller hon företräder å den andra sidan.

Bestämmelserna i 12 kap. FB om gode mäns skyldigheter gäller även för gode män som förordnas för ensamkommande barn.23

2.6Skadeståndsskyldighet

Gode män och förvaltare kan enligt 12 kap. 14 § FB bli skyldiga att ersätta den skada som de har orsakat den enskilde. För att skade- ståndsskyldighet ska bli aktuell krävs det att skadan har orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet. För skadeståndsskyldighet krävs det inte att det är en för den gode mannen eller förvaltaren lag- reglerad förpliktelse som åsidosätts. Skyldigheten att betala skade- stånd kan avse såväl ett straffbart som ett inte straffbart förfarande. Ersättningsskyldigheten kan grunda sig såväl på underlåtenhet som på en aktiv handling.

En talan om skadestånd ska enligt 12 kap. 15 § FB väckas inom tre år från det att sluträkning m.m.24 har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Talerätten är förlorad om talan inte väcks inom den tiden. Rätten att väcka talan är dock inte förlorad om den gode mannen eller förvaltaren har gjort sig skyldig till ett brottsligt förfarande.

Bestämmelserna om skadestånd i 12 kap. 14 och 15 §§ FB är tillämpliga även för den som är god man för ensamkommande barn.25 Det finns inte någon skyldighet för gode män eller förvaltare att

teckna en ansvarsförsäkring.

22Prop. 1993/94:251, s. 215 f.

23Se 12 § lagen om god man för ensamkommande barn.

24Se 16 kap. 8 § FB.

25Se 12 § lagen om god man för ensamkommande barn.

56

2.7Arvode och ersättning för utgifter

Gode män och förvaltare har enligt 12 kap. 16 § FB rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter26 som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Vad som utgör skälig ersättning till god man har i praxis bedömts utifrån uppdragets art och omfattning med utgångspunkt i att ett uppdrag som god man har ett betydande ideellt inslag.27

Det är överförmyndaren som fattar beslut om arvode och er- sättning för utgifter. Myndigheten bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter ska betalas med medel som till- hör den enskilde.

Arvode och ersättning för utgifter (inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem) ska, om det inte finns särskilda skäl för något annat, betalas med den enskildes medel. Skyldigheten att be- tala arvode och ersättning för utgifter (inklusive de avgifter och skatter som utgår på dem) gäller dock endast i den mån den en- skildes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs över- stiger 2,65 gånger prisbasbeloppet28 eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet29.

I förarbetena till en tidigare lydelse av bestämmelsen i 12 kap. 16 § FB uttalades att arvode till en god man ska utgå med ett be- lopp som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfatt- ning.30 Av förarbeten framgår också att överförmyndaren har full frihet att bestämma hur ofta och för vilken tid såväl arvode som ersättning för utgifter ska betalas. Dock framgår det av förarbetena att det naturliga torde vara att arvode betalas årligen beträffande de mer långvariga ställföreträdarskapen, om det inte finns några spe- ciella omständigheter. I praktiken betalas arvode till gode män i de allra flesta fall ut en gång per år. I de fall den gode mannen är för- ordnad för ett ensamkommande barn betalas arvodet i de flesta fall ut med kortare intervaller, kvartals- eller månadsvis. Anledningen

26Det är fråga om utgifter som ställföreträdaren har för att kunna fullgöra uppgiften, t.ex. utgifter för resor, telefon, porto osv., se prop. 1974:142, Kung. Maj:ts proposition med för- slag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m., s. 176.

27Se RH 2010:87 som avsåg ersättning till god man enligt lagen om god man för ensam- kommande barn.

28Se 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Prisbasbeloppet är 44 500 kr för inkomståret 2013.

29Bedömningen ska utgå ifrån vad som återstår sedan medgivna avdrag enligt skattelagstift- ningen har gjorts, dvs. det som allmänt benämns inkomst före skatt. Se prop. 1993/94:251, s. 221.

30Prop. 1974:142, s. 148.

57

till detta är att ett uppdrag som god man i de fallen är mer begrän- sade i tid och normalt sett en del av en asylprocess.

Det framgår av förarbetena att överförmyndaren ska sträva efter en rättvis och likformig bedömning och att riktlinjer och rekom- mendationer utfärdade av Svenska kommunförbundet (numera Sveriges Kommuner och Landsting) kan vara ett stöd vid tillämp- ningen.31

Sveriges Kommuner och Landsting har gett ut ett cirkulär (07:74) med rekommendationer om ersättning till bl.a. gode män och för- valtare. Överförmyndaren är dock inte formellt bunden av dessa rekommendationer. I cirkuläret rekommenderar Sveriges Kommuner och Landsting överförmyndaren att ersätta ställföreträdaren för de mindre utgifter som han eller hon kan uppvisa underlag för. Av- sikten är att denna rekommendation ska ersätta den praxis som finns hos överförmyndare om att ställföreträdarna får ersättning för utgifter med två procent av prisbasbeloppet utan att visa upp kvitto.

Bakgrunden till denna praxis hos överförmyndare finns i Svenska Kommunförbundets cirkulär nr 75.129, i vilket det angavs att ställ- företrädaren skulle ha rätt att få ersättning motsvarande två pro- cent av basbeloppet utan ett särskilt förhandsmedgivande från överförmyndaren och att de kostnader som ställföreträdaren hade haft sedan borde redovisas i årsräkningen eller i en annan handling. Ersättningen skulle täcka kostnader för kortare resor, telefon, porto m.m. I cirkulär (07:74) anges dock att överförmyndaren sällan eller aldrig begär underlag för de två procent som ges i kostnadsersätt- ning, vilket inte överensstämmer med rekommendationen i cirku- läret från 1975. Sveriges Kommuner och Landsting rekommenderar därför överförmyndarna att frångå den generella kostnadsersätt- ningen om två procent av prisbasbeloppet och, som nyss nämnts, i stället ersätta ställföreträdarna för de utgifter de faktiskt kan visa upp underlag för.

När det gäller större kostnader, t.ex. för längre resor med bil och biljettkostnad för längre resor, anges i Sveriges Kommuner och Landstings cirkulär 07:74 att det är en kostnad som huvudmannen ska stå för. Enligt cirkuläret ska ställföreträdaren därför – om kost- naden kan förutses och inte ryms inom behållning på det öppna kontot – ansöka om överförmyndarens medgivande till uttag på ett spärrat konto vid den tidpunkt då kostnaden uppstår. Av cirkuläret framgår också att det bör övervägas om det är lämpligare att utse en

31 Prop. 1993/94:251, Förmynderskapslagstiftningen, s. 220 ff.

58

ny god man eller förvaltare på den plats där huvudmannen vistas i de fall ställföreträdaren är medveten om att huvudmannen inte har ekonomiska förutsättningar att betala för längre resor. Det framgår vidare att det inte är Sveriges Kommuner och Landstings mening att kommunen ska stå för sådana kostnader.

En ställföreträdares ersättning beräknas vanligtvis utifrån bestämda procentsatser av prisbasbeloppet för det år uppdraget genomfördes. Om det i en god mans uppdrag ingår samtliga de uppgifter som framgår av 11 kap. 4 § FB32 uppgår vanligtvis en årlig ersättning till tio procent av prisbasbeloppet för att förvalta huvudmannens egen- dom, tio procent av prisbasbeloppet för att sörja för hans eller hennes person samt två procent av prisbasbeloppet som en schablonersätt- ning för kostnader. Med denna beräkningsmetod uppgår ersättningen till en god man för år 2013 till 9 790 kr.33 Samma beräkningsmetod används också ofta vid bestämmandet av arvode till förvaltare. Enligt beräkningar som Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare har gjort ägnar en god man eller förvaltare i genomsnitt 2,5 timmar per vecka åt sitt uppdrag.34

I de fall ett uppdrag som god man är mer omfattande eller kräv- ande än normalt kan ersättningen för att förvalta huvudmannens egendom eller sörja för hans eller hennes person, vid löpande upp- drag, uppgå till femton–tjugo procent av prisbasbeloppet i stället för tio procent.

Om uppdraget som god man avser en enstaka händelse, t.ex. att företräda en omyndig person i samband med en dödsboförvaltning (jfr 11 kap. 2 § andra stycket FB) utgår det normalt ersättning per timme till den gode mannen. Efter det att den gode mannen har redovisat det antal timmar som uppdraget har krävt, avgör överför- myndaren utifrån en skälighetsbedömning hur stor ersättningen ska bli. Överförmyndaren bedömer då vilket behov det har funnits av de åtgärder som har utförts samt hur krävande uppgifterna har varit. Beroende på hur krävande uppdraget har varit och utifrån vilken kompetens som har varit nödvändig kan ersättning utgå med 200 kr per timme, 350 kr per timme eller 500 kr per timme.

Som vi nyss har nämnt ska arvode och ersättning för utgifter betalas med den enskildes medel om hans eller hennes beräknade

32I ett uppdrag som god man kan det enligt 11 kap. 4 § FB ingå att bevaka huvudmannens rätt, förvalta hans eller hennes egendom samt att sörja för hans eller hennes person.

33Prisbasbeloppet för inkomståret 2013 är 44 500 kr, se 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken. 22 procent (10+10+2) av prisbasbeloppet är 9 790 kr.

34RFS frivilliga samhällsinsatser värda 463 miljoner kronor, en studie om värdet av de lag- anknutna frivilliguppdragen, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, 2009.

59

inkomst eller tillgångar överstiger vissa angivna nivåer. Det kan finnas särskilda skäl för att frångå denna regel t.ex. om den enskilde har stora vårdkostnader som tar hans eller hennes inkomst i an- språk eller att de tillgångar som det är fråga om utgörs av en fastighet som han eller hon själv behöver eller som är mycket svår att sälja på rimliga villkor.

Regeln kan i undantagsfall frångås även till nackdel för den en- skilde. Det kan bli aktuellt när kommunen genom att stå för arvodet bidrar till en kapitalbildning hos den enskilde som inte kan komma den enskilde till godo. En sådan situation kan uppkomma t.ex. vid vården av egendom tillhörig en svårt sjuk person som inte själv kan dra nytta av sina tillgångar och som inte har några nära anhöriga.35 Dödsboet efter en huvudman har i rättspraxis fått svara för arvode och ersättning till den gode mannen då det inte fanns någon nära anhörig som varit beroende av den avlidne för sin försörjning.36

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo ska betalas av dödsboets medel, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte ska betalas med den enskildes eller dödsboets medel ska betalas av kommunen.

Bestämmelserna i 12 kap. 16 § FB om arvode och ersättning för utgifter till gode män gäller även för den som är god man för ensam- kommande barn.37

2.8Upphörande av godmanskap och förvaltarskap

Upphörande av godmanskap enligt FB eller förvaltarskap

Godmanskapet eller förvaltarskapet ska enligt 11 kap. 19 § första stycket FB upphöra om god man eller förvaltare inte längre behövs. Det är rätten som beslutar om att godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB38 eller förvaltarskap ska upphöra. I övriga fall fattas beslutet av överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 11 kap. 3 § första stycket första–femte punkten FB, dvs. för en bortavarande person, ska överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som

35Prop. 1993/94:251, s. 221.

36RH 2012:22.

37Se 12 § lagen om god man för ensamkommande barn.

38Godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB avser de fall då någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.

60

förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag ska han eller hon genast anmäla det till över- förmyndaren.

En god man eller förvaltare har enligt 11 kap. 19 § andra stycket FB rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av överförmyndaren. När det gäller upphörande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap är det rätten som fattar beslut både om upphörandet och om att ställföreträdaren ska entledigas. Ska godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

Av 11 kap. 20 § FB framgår att överförmyndaren ska entlediga en god man eller förvaltare om han eller hon gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag. Vidare ska en god man eller förvaltare entledigas om han eller hon kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller om han eller hon av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget.

En ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser, hans eller hennes make eller sambo, hans eller hennes närmaste släktingar samt av den gode mannen eller förvaltaren. Det är även möjligt för rätten eller överförmyndaren att självmant ta upp dessa frågor om de är behöriga att avgöra dem. Om det kan ske ska rätten respektive överförmyndaren ge den enskilde tillfälle att yttra sig.39

Dör en god man eller förvaltare ska den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet.

Särskilt om upphörande av godmanskap för ensamkommande barn

Överförmyndaren ska besluta att ett godmanskap enligt lagen om godmanskap för ensamkommande barn ska upphöra om någon av barnets föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe anländer till Sverige och är i stånd att ut- öva förmynderskapet och vårdnaden (se 5 § i lagen). Ett sådant godmanskap ska också upphöra om barnet varaktigt lämnar Sverige, om en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt FB utses för barnet

39 11 kap. 21 § första stycket FB.

61

eller om det är uppenbart att god man av någon annan anledning inte längre behövs. När barnet fyller 18 år upphör godmanskapet utan särskilt beslut.40

Enligt 6 § lagen om godmanskap för ensamkommande barn har en god man rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Ska godmanskapet fortsätta är den gode mannen dock skyldig att kvar- stå till dess en ny god man har utsetts. En god man som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt upp- drag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget ska entledigas. Det är över- förmyndaren som beslutar om entledigande. Överförmyndaren har möjlighet att besluta att den gode mannen ska skiljas från sitt upp- drag för tiden till dess ärendet avgörs, om ett dröjsmål skulle med- föra fara för barnet.41

En ansökan om upphörande av godmanskap eller entledigande av en god man får enligt 7 § lagen om godmanskap för ensam- kommande barn göras av barnets föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe samt av den gode mannen. Frågan kan också tas upp självmant av överförmyndaren. Barnet ska ges tillfälle att yttra sig om det kan ske och det inte är obehövligt.

Innan överförmyndaren förordnar någon till god man eller ent- ledigar någon från ett sådant uppdrag, ska han eller hon ges tillfälle att yttra sig. Den gode mannen ska ges tillfälle att yttra sig i fråga om entledigande till följd av missbruk eller försummelse vid ut- övandet av uppdraget endast om det inte är fara i dröjsmål.

Dör en god man ska den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet (se 8 § lagen om godmanskap för ensamkommande barn).

40Beviljas barnet uppehållstillstånd ska socialnämnden hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt FB, om inte särskilda skäl talar emot det. Överförmyndaren ska underrätta socialnämnden om att förutsättningar för en sådan talan eller anmälan föreligger.

41Bestämmelsen motsvarar vad sägs i 11 kap. 19 § andra stycket och 20 § FB.

62

2.9Gode mäns och förvaltares redovisning av huvudmannens egendom

Av 14 kap. FB framgår bl.a. hur förordnade gode män och för- valtare ska (och får) förvalta den enskildes egendom. I kapitlet an- ges bl.a. att gode män och förvaltare ska lämna en förteckning över den egendom de förvaltar samt i vilka fall gode män eller förvaltare behöver överförmyndarens samtycke för en åtgärd. Vidare framgår det att förordnade gode män och förvaltare varje år ska ge in en årsräkning till överförmyndaren. I årsräkningen ska det redogöras för förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under ställföreträdarens förvaltning. Årsräkningen ska avges på heder och samvete.42

När en god mans eller en förvaltares uppdrag upphör ska han eller hon enligt 14 kap. 22 § FB genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan ska överta för- valtningen, till denna person. Av 14 kap. 23 § FB framgår att en förordnad god man eller förvaltare som frånträder sitt uppdrag ska hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvaltningen tillgängliga för granskning. Om det behövs ska överförmyndaren bestämma tid och plats för en sådan granskning. När det inte längre är möjligt att väcka en skadeståndstalan mot den gode mannen eller förvaltaren43 eller, om talan har väckts, om det finns en lagakraft- vunnen dom i ersättningsfrågan, ska räkenskaper och övriga hand- lingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.

Om en förordnad god man eller förvaltare dör ska dödsboet svara för att den enskildes egendom redovisas och åtgärder vid förvalt- ningens upphörande vidtas enligt 14 kap. FB (se 14 kap. 24 § FB). Om ställföreträdaren försätts i konkurs är det konkursförvaltaren som ska fullgöra dessa uppgifter.

Bestämmelserna i 14 kap. FB om redovisning av huvudmannens egendom gäller även för den som är god man för ensamkommande barn.44

42En osann uppgift kan leda till straffrättsligt ansvar för brottet osann försäkran, se 15 kap.

10§ BrB.

43En talan om skadestånd ska väckas inom tre år från det att sluträkning m.m. har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen, se 12 kap. 15 § FB.

44Se 12 § lagen om god man för ensamkommande barn.

63

2.10Överförmyndarens register

Varje överförmyndare har en skyldighet att föra ett register över förordnade förmyndare, gode män och förvaltare och de föräldra- förvaltningar där kontrollåtgärder enligt 13 eller 15 kap. FB före- kommer. Registret får även innehålla uppgifter om andra föräldra- förvaltningar som står under överförmyndarens tillsyn.45 I registret ska varje godmanskap och förvaltarskap redovisas var för sig. Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Varje överförmyndare är registeransvarig för sitt register.

Överförmyndaren får använda registret i sina besluts- och till- synsuppgifter enligt FB och i sin skyldighet att underrätta andra myndigheter om vidtagna åtgärder. Registret får användas även för framställning av avidentifierad statistik och av registerutdrag som begärs samt för planering och uppföljning av verksamheten.46

Registret får innehålla ett antal personuppgifter, t.ex. den en- skildes personnummer, namn, adress och telefonnummer. Det får också innehålla andra personuppgifter, bl.a. anledningen till att ställ- företrädare har förordnats och den enskildes ekonomiska förhållan- den.47

Bestämmelserna i 16 kap. FB om överförmyndarens register gäller även för den som är förordnad som god man för ensamkommande barn.48

2.11Länsstyrelsens tillsyn över överförmyndarverksamheten

Enligt 19 kap. 17 § FB ska länsstyrelsen49 utöva tillsyn över över- förmyndares och överförmyndarnämnders verksamhet. Länsstyrel- sen ska med råd stödja överförmyndarna och överförmyndar- nämnderna i deras verksamhet och främja en enhetlig rättstillämp- ning. Vidare ska länsstyrelsen se till att utbildningen av överför- myndarna, ledamöterna i överförmyndarnämnderna och ersättare är tillfredsställande.

4516 kap. 12 § FB och 9 § förmynderskapsförordningen.

4614 § förmynderskapsförordningen.

4715 § första stycket förmynderskapsförordningen och bilaga 2 till förordningen.

48Se 12 § lagen om god man för ensamkommande barn.

49Sedan den 1 juli 2012 är det länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Skåne, Västra Götalands, Dalarnas, Västernorrlands och Norrbottens län som ansvarar för tillsynen över överförmyndares och överförmyndarnämnders verksamhet. Se 19 kap. 18 § FB och 20 § förmynderskapsförordningen.

64

Som huvudregel ska länsstyrelserna enligt 21 § första stycket förmynderskapsförordningen genomföra årliga inspektioner hos överförmyndaren. Om det är uppenbart att en inspektion är obe- hövlig, får länsstyrelserna dock avstå från en inspektion ett visst år. Det är i sådana fall obligatoriskt att genomföra en inspektion året därpå.

Vid sin inspektion ska länsstyrelsen granska om överförmyndarens handläggning följer reglerna i FB och förmynderskapsförordningen och även i övrigt sker på ett rättssäkert och lämpligt sätt. Läns- styrelsen ska alltid kontrollera dels det av överförmyndaren förda registret, dels stickprovsvis utvalda akter (21 § andra stycket för- mynderskapsförordningen).

Länsstyrelsen ska enligt 21 § tredje stycket förmynderskapsför- ordningen också inspektera överförmyndaren, om det genom infor- mation som lämnas till länsstyrelsen eller på något annat sätt fram- kommer att det finns särskilt behov av en inspektion.

Överförmyndaren ska lämna länsstyrelsen de upplysningar som den behöver för att kunna utöva sin tillsyn (22 § förmynderskaps- förordningen).

Bestämmelserna i 19 kap. FB om länsstyrelsens tillsyn över över- förmyndarverksamheten gäller även för godmanskap för ensam- kommande barn.50

50 Se 12 § lagen om god man för ensamkommande barn.

65

3Förslagen från utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare

3.1Utredningens uppdrag

Regeringen gav i april 2002 en särskild utredare i uppdrag bl.a. att utvärdera 1995 års förmynderskapsreform, särskilt de delar av reformen som behandlade avregleringen av föräldrars förmyndar- förvaltning och de nya arbetsuppgifter som överförmyndarna och länsstyrelserna hade fått.

En annan uppgift var att se över regelverket om ställföreträdare för hjälpbehövande vuxna, i vilken utredningen särskilt undersökte behovet av en legal ställföreträdare som kan företräda den enskilde i frågor om hälso- och sjukvård, socialtjänst och forskning.

Vidare hade utredningen i uppgift att generellt se över de stöd- former som erbjuds i FB och att undersöka vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att garantera tillgången på kvalificerade och lämp- liga gode män och förvaltare.

I uppdraget ingick också att undersöka om fullmakter som den enskilde utfärdar för en framtida situation kan vara ett gångbart alter- nativ till FB:s stödformer.

Genom tilläggsdirektiv i februari 2003 beslutade regeringen att utredningen också skulle behandla frågan om det rättsliga skyddet för ensamkommande barn från utlandet.

Utredningen överlämnade i juni 2003 delbetänkandet God man för ensamkommande flyktingbarn (SOU 2003:51) och i november 2004 överlämnades slutbetänkandet Frågor om Förmyndare och ställ- företrädare för vuxna (SOU 2004:112). Betänkandena har remit- terats.

67

Sedan den 1 juli 2005 gäller en ny lag om god man för ensam- kommande barn1, se avsnitt 2.1.

Också vissa av förslagen i utredningens betänkande Frågor om Förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112) har genomförts. Detta gäller t.ex. vissa åtgärder för att skydda barn mot betalningsskyldighet för bl.a. felparkeringsavgift och fordonsskatt och den gräns för vid vilken inkomst den enskilde som har en för- ordnad ställföreträdare själv ska betala företrädarens arvode.2

Vidare har det utifrån utredningens förslag genomförts ändringar avseende föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn, skydd för den enskilde mot företrädarens obehöriga dispositioner, överförmyndarverksamheten och läns- styrelsernas tillsyn och roll i övrigt.3

Regeringen beslutade den 20 juni 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till en enkel och ändamåls- enlig reglering avseende personer som på grund av att de är besluts- oförmögna helt eller delvis saknar möjlighet att fullt ut vara delaktiga eller på annat sätt utöva sitt självbestämmande i situationer då detta förutsätts inom hälso- och sjukvård, tandvård eller forskning (dir. 2012:72).

För närvarande bereds inom regeringskansliet de delar av för- slagen i betänkandet SOU 2004:112 som inte har genomförts.

I det följande redovisas en sammanfattning av förslagen i SOU 2004:112. Om ett förslag har genomförts anmärks detta särskilt.

3.2Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn

Föräldrars förmyndarförvaltning m.m.

Utredningen föreslog vissa åtgärder för att skärpa kontrollen av föräldrars förvaltning av sina barns egendom.

Enligt utredningens förslag ska arvs- och testamentsavståenden, utbetalningar från Brottsoffermyndigheten och skadestånd från staten, om det utbetalda beloppet överstiger ett prisbasbelopp, be- talas ut till ett spärrat konto när mottagaren är underårig eller har god man eller förvaltare med uppgift att förvalta egendom. Den som om-

1Prop. 2004/05:136, Stärkt skydd för ensamkommande barn.

2Prop. 2005/06:117, Skydd för barn genom registrering av förmyndare i vägtrafikregistret, m.m.

3Prop. 2007/08:150, Förmynderskapsrättsliga frågor.

68

besörjer utbetalningen ska i samband med den göra en anmälan till förmyndaren och överförmyndaren.4

Utredningen föreslog vidare att överförmyndaren ska ges möj- lighet att själv spärra VP-konton, fondkonton och depåer om det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen av den enskildes egendom.

I syfte att förbättra informationsflödet till överförmyndaren föreslog utredningen att skyldigheten för socialnämnden att anmäla behov av god man eller förvaltare ska omarbetas och flyttas från socialtjänstförordningen till socialtjänstlagen. Vidare föreslog utred- ningen att överförmyndaren ska ges större möjligheter att för till- synsändamål begära information från banker och andra finansiella institut. Det föreslogs också att verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården och Skatteverket ska ha en utökad anmälningsplikt gentemot överförmyndaren.5

För att förhindra att barn sätts i skuld på grund av deras för- äldrars fordonsinnehav föreslog utredningen att det skulle införas bestämmelser som innebär att den underåriges förmyndare görs betalningsskyldig för dessa kostnader trots att fordonet i fråga är registrerat på barnet.6 Det föreslogs också att det ska krävas över- förmyndarens samtycke för att en förälder ska kunna ingå ett avtal om kredit i sitt barns namn, om det inte rör sig om en kortvarig kredit till ett ringa belopp.

Det föreslogs vidare att föräldrars gåvor till barn ska fullbordas och få skydd mot anspråk från givarens borgenärer först när för- äldern har överlämnat pengarna t.ex. till en bank utan att förbehålla sig rätt att förfoga över pengarna.7

4Förslaget i huvudsak genomförts, dock med den skillnaden att skyldigheten att sätta in medel på ett spärrat konto även ska omfatta skolhuvudmän som betalat ut skadestånd enligt skollagen, se prop. 2007/08:150.

5Regeringen har uttalat att socialnämndens skyldighet att lämna information till överför- myndaren inte bör föras över till SoL. Vidare har det införts en skyldighet för Kronofogde- myndigheten att underrätta överförmyndaren om myndigheten uppmärksammar en större förmögenhetsöverföring från förälder till barn. Se prop. 2007/08:150.

6Förslaget har i huvudsak genomförts, se prop. 2005/06:117.

7Regeringen har gjort bedömningen att förslaget inte bör genomföras, se prop. 2007/08:150.

69

Skydd för den enskilde mot ställföreträdarens obehöriga dispositioner med huvudmannens medel

Utredningen föreslog att preskriptionstiden ska ändras från ett år till tre år när det gäller en fordran på skadestånd för försumlig för- valtning riktad mot en förordnad ställföreträdare. Preskriptionen ska enligt förslaget omfatta endast sådana omständigheter som framgår av redovisningen. En preskriptionstid på tre år föreslås gälla också för fordran på skadestånd vid föräldrars fria förvaltning av sina barns tillgångar, under förutsättning att föräldrarna kan prestera en redogörelse för sin förvaltning.8

Enligt utredningens förslag ska överförmyndaren ges befogen- het att begära utdrag ur belastningsregistret beträffande en före- slagen ställföreträdare.9 Vidare föreslår utredningen att kommu- nerna upp till ett belopp som motsvarar fem prisbasbelopp ska vara skyldiga att solidariskt med den förordnade ställföreträdaren svara för ren förmögenhetsskada som den enskilde har drabbats av till följd av ställföreträdarens förmögenhetsbrott.10

3.3Överförmyndarverksamheten

Resultaten av 1995 års reform

Utredningen drog slutsatsen att den överflyttning av förmynder- skapsärenden som hade skett från tingsrätten till överförmyndarna i mitten av 1990-talet i allt väsentligt hade lett till ett positivt re- sultat. Utredningen föreslog dock vissa begränsade åtgärder för att åstadkomma förbättringar i organisationen och för att säkerställa kompetensen hos överförmyndarna.

8Förslaget har genomförts på så sätt att fristen för att väcka talan om skadestånd mot en förmyndare, god man eller förvaltare har förlängts från ett till tre år, se prop. 2007/08:150.

9Förslaget har genomförts, se 11 § första stycket p. 14 förordningen (1999:1134) om be- lastningsregister.

10Regeringen har tagit ställning till att det inte bör införas någon bestämmelse om skade- ståndsansvar för kommuner för skador som orsakas av förordnade ställföreträdare, se prop. 2007/08:150, s. 54 ff.

70

Åtgärder inom kommunerna m.m.

Enligt utredningen fanns det fog för att inom kommunerna överväga en prioritering av överförmyndarsysslorna, bl.a. till undvikande av utgiftsökningar inom den sociala sektorn. Länsstyrelserna föreslogs därför få i uppgift att i sin tillsynsverksamhet verka för att kommu- nerna anordnar överförmyndarverksamheten på ett ändamålsenligt sätt.

Utredningen bedömde att kravet på överförmyndarnas och tjänste- männens utbildningsnivå skulle komma att öka till följd av försla- gen. Länsstyrelserna föreslogs få till uppgift att se till att utbildningen av överförmyndare, ledamöter i överförmyndarnämnd och ersättare är tillfredsställande.11 Möjligheterna att delegera överförmyndar- uppgifter bör finnas kvar och i viss utsträckning vidgas.

Förslaget innebar också att det av FB klart ska framgå att kom- munerna kan tillsätta gemensam överförmyndarnämnd och bilda kommunalförbund för att fullgöra överförmyndaruppgifter.12

Nya uppgifter för överförmyndarna

Överförmyndarna ska enligt förslaget ges befogenhet att interi- mistiskt anordna godmanskap för hjälpbehövande vuxna respektive utvidga omfattningen av ett redan beslutat godmanskap. Ett sådant beslut ska omedelbart anmälas till rätten, som ex officio ska kunna häva det, om det anses obefogat. Detta skulle ställa vissa krav på jourhållning hos överförmyndarna.

3.4Länsstyrelsernas tillsyn och roll i övrigt

Förstärkning av länsstyrelsernas roll

Enligt utredningen bör länsstyrelsernas rådgivningsverksamhet gent- emot landets överförmyndare innebära att länsstyrelserna på eget initiativ sprider information till överförmyndarna om t.ex. ny lag- stiftning, rättsfall, JO-uttalanden m.m. Det ska också kunna röra sig om generella råd om tillämpningen av mera allmänt hållna be- stämmelser, till främjande av en enhetlig rättstillämpning. Råden ska

11Förslaget har genomförts, se prop. 2007/08:150.

12Förslaget har genomförts när det gäller möjligheten att tillsätta gemensamma överför- myndarnämnder för att fullgöra överförmyndaruppgifter. Se prop. 2005/06:117, s. 27 ff.

71

dessutom kunna gälla administrativa rutiner samt den utbildning av förmyndare, gode män och förvaltare för vilken överförmyndaren svarar. För att effektivisera särskilt den riktgivande, generella råd- givningen bör länsstyrelserna enligt förslaget inleda ett samarbete på riksnivå. Länsstyrelses verksamhet ska också kunna främjas ytter- ligare genom ett samarbete mellan länsstyrelser i angränsande län. För att ett långtgående samarbete över länsgränserna ska möjliggöras föreslog utredningen att bestämmelsen i 19 kap. 18 § FB ska utfor- mas så att en länsstyrelse kan utöva tillsyn över en överförmyndare

iett annat län.13

3.5Företrädare för vuxna hjälpbehövande

Utgångspunkter för en reglering

Utredningen föreslog att godmanskap och förvaltarskap ska kom- pletteras med nya, mindre formella stödformer i särskild lagstift- ning. Målgruppen för de nya stödformerna ska vara vuxna personer som saknar mental förmåga att ta ställning i en viss rättslig ange- lägenhet (bristande beslutskompetens).

Reglerna om gode män och förvaltare i FB föreslogs bilda basen i ett samordnat system om regler för ställföreträdarskap. Det be- dömdes dock finnas skäl för att låta människor själva föranstalta om ställföreträdarskapet inför tider då de kan tänkas vara i behov av hjälp.

Gode män och förvaltare enligt FB

Utredningen föreslog att överförmyndaren ska kunna besluta att hämta in läkarintyg som utvisar om och i vilken utsträckning den som har god man har egen beslutsförmåga. Ett sådant intyg ska kunna ge underlag för en bedömning av om den enskilde befinner sig i ett sådant tillstånd som ger den gode mannen friare svängrum att agera i de situationer han eller hon inom förordnandet – men utan den enskildes samtycke – vidtar en rättshandling. En sådan rättshand- ling anses bindande för den enskilde, om han eller hon uppenbart har saknat förmåga att själv ta ställning eller att meddela sin mening.

13 Förslaget har genomfört på så sätt att länsstyrelsernas tillsynsverksamhet har stärkts och att länsstyrelsernas rådgivande funktion i förhållande till överförmyndarna har betonats, se prop. 2007/08:150.

72

Enligt utredningens förslag ska den enskildes samtycke också kunna presumeras i fler fall än för närvarande.

Enligt utredningens förslag ska uppdragen för ställföreträdarna enligt 11 kap. FB, till skillnad mot vad som gäller för närvarande, avgränsas med hjälp av begreppen ekonomiska och personliga ange- lägenheter. Uppgifterna att bevaka den enskildes rätt och företräda denne i de angelägenheter som omfattas av uppdraget ska vara att se som självklara inslag i respektive uppdrag (jfr nuvarande 11 kap. 4 § FB).

Utredningen föreslog att möjligheterna att förordna förvaltar- skap i ekonomiska angelägenheter ska finnas kvar på väsentligen oförändrade premisser. Dock ska ett tillkommande uttryckligt vill- kor för anordnande av förvaltarskap vara att ett sådant ställföre- trädarskap är nödvändigt för att hindra att den enskildes ekonomi utsätts för väsentliga risker eller att han eller hon utnyttjas ekono- miskt på ett otillbörligt sätt. Däremot ska förvaltarskap inte kunna avse personliga angelägenheter. Detta skulle leda till att det i vissa fall kan bli aktuellt att anordna både godmanskap och förvaltarskap för en och samma hjälpbehövande.

En god man med behörighet i personliga angelägenheter ska enligt förslaget kunna representera en hjälpbehövande inom hälso- och sjukvård och andra närbesläktade områden. Enligt förslaget måste det anges särskilt i förordnandet om representantskap i vård- angelägenheter ska bli aktuellt.

Ställföreträdarnas personliga engagemang och relation till andra stödpersoner

Utredningen föreslog att det i FB ska införas uttryckliga regler som betonar vikten av att den hjälpbehövande görs delaktig i beslut som rör honom eller henne. Den enskildes medel ska kunna användas till den enskildes välbefinnande, inte bara till hans eller hennes nytta.

En ställföreträdare enligt FB bör samråda med eventuella andra stödpersoner som den enskilde har, även om ställföreträdarens upp- drag begränsar sig till ekonomiska angelägenheter.

73

3.6Ställföreträdarskap genom fullmakter och andra direktiv

Framtidsfullmakter

Utredningen föreslog att ett nytt fullmaktsinstitut med framtids- fullmakter ska införas för situationer i vilka en fullmaktsgivare inte längre själv kan råda över det som fullmakten är avsedd att omfatta. En framtidsfullmäktig ska anses vara fullmaktsgivarens ställföreträ- dare. Fullmakterna ska kunna avse både ekonomiska och personliga angelägenheter. För att fullmäktigen ska kunna företräda fullmakts- givaren i hälso- och sjukvårdsfrågor måste detta uttryckas särskilt i fullmakten. En fullmaktsgivare ska ges stort utrymme för indivi- duella lösningar. Överförmyndarna ska dock ha vissa möjligheter till insyn och kontroll.

En framtidsfullmakt ska enligt utredningens förslag träda i kraft när fullmaktsgivaren varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ha hand om de angelägenheter som framtidsfullmakten avser. Den ska vara skriftlig och i övrigt i princip underkastas samma formkrav som testamenten. Formkraven bör vara sådana att fullmaktsgivaren förmås att begrunda att fullmakten ska träda i funktion vid en tid- punkt då han eller hon har stora svårigheter att själv råda över dess existens.

Det ska vara fullmäktigen som tar ställning till om fullmakten har trätt i kraft, vilket innebär att han eller hon måste ha rätt att ta del av annars sekretessbelagda uppgifter om den enskildes hälsotill- stånd. Om en framtidsfullmakt används på ett sätt som inte har varit förutsatt, ska fullmäktigen efter domstolsprövning kunna ersättas med god man eller förvaltare. Detta kan också bli nödvändigt, om fullmäktigen av olika skäl inte kan ta sig an uppdraget. Vidare ska en ställföreträdare kunna utses i sådana angelägenheter som inte täcks av förordnandena i framtidsfullmakten.

Fullmakters verkan vid beslutsoförmåga hos fullmaktsgivaren

Som en konsekvens av att regler om framtidsfullmakter införs ska det enligt utredningens förslag i lag slås fast att en rättshandling som en fullmäktig har företagit med stöd av en sådan fullmakt inte har större verkan än den skulle ha haft, om fullmaktsgivaren själv hade företagit rättshandlingen. Detta ska dock inte gälla skriftliga

74

fullmakter som avser uppbärande av medel för periodiskt återkom- mande, sedvanliga betalningar eller andra penningöverföringar med anknytning till den enskildes dagliga livsföring.

3.7Anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska angelägenheter

Mot bakgrund av att det hade visat sig svårt att rekrytera tillräckligt många gode män och förvaltare ansåg utredningen att det fanns skäl att föreslå även andra ställföreträdarkategorier än framtidsfullmäktige för vuxna personer.

Utredningen föreslog därför att anhöriga ska ges legal behörig- het i vissa ekonomiska angelägenheter för personer som har fyllt 18 år men som på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande uppenbarligen varaktigt saknar förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter. Lagen ska inte omfatta personer som lider av en bestående funktionsnedsättning när de fyller

18år.

I praktiken ska det enligt utredningens förslag röra sig om

ställföreträdarskap för personer som har svårigheter att klara t.o.m. de mest elementära ekonomiska angelägenheter. Behörigheten ska inskränka sig till sedvanliga rättshandlingar med anknytning till den enskildes dagliga livsföring. De anhöriga ska bl.a. kunna sköta be- talningar och träffa vissa avtal för den enskildes räkning samt upp- rätta eller återkalla autogirofullmakter.

Företrädarskap genom anhöriga i ekonomiska angelägenheter ska enligt förslaget ses som en subsidiär lösning; behörigheten ska inträda först om det kan konstateras att den enskilde varken har utsett framtidsfullmäktig eller har god man eller förvaltare på om- rådet. Det ska vara möjligt för överförmyndaren att utöva viss tillsyn.

3.8Ställföreträdarskap inom hälso- och sjukvård m.m.

Utredningen föreslog att det ska införas en ny lag om ställföreträ- dare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjuk- vården m.m.

Beslut om att en patient ska anses sakna beslutsförmåga ska kunna fattas, om patienten p.g.a. psykisk störning, sjukdom, skada eller

75

liknande förhållande uppenbarligen inte förmår att tillgodogöra sig information i en fråga rörande vården, att självständigt överväga konsekvenserna av beslut i frågan eller att meddela sin mening. Ett sådant beslut ska grunda sig på den uppkomna angelägenhetens karaktär och förhållandena när patientens ställningstagande aktuali- seras och bör endast fattas om det har betydelse för patientens vård. Det ska enligt förslaget ankomma på hälso- och sjukvårdspersonal att fatta beslutet. Patienten ska ha möjlighet att överklaga beslutet till förvaltningsdomstol.

Förslaget innebär att en patient alltså ska representeras av en ställföreträdare i de fall han eller hon saknar beslutsförmåga. Det är patientens ställföreträdare som tar ställning i frågor om samtycke till åtgärder inom vården. Trots att patienten har en ställföreträdare, är det patientens egen mening som ska fälla avgörandet, om han eller hon själv kan ta ställning.

Utöver framtidsfullmäktig, som alltså ska kunna utses i en fram- tidsfullmakt när den enskilde har kvar sin beslutsförmåga, ska patien- ten kunna utnämna ett ”vårdombud”. Ett vårdombud ska kunna utses i anslutning till viss vård eller vistelse i t.ex. ett särskilt boende för äldre. Även för sådana utpekanden ska det krävas att den enskil- de/patienten har tillräcklig beslutsförmåga.

Om inte en framtidsfullmäktig eller ett vårdombud har utsetts, ska patienten representeras av en anhörig. Om en framtidsfullmäk- tig, ett vårdombud eller anhöriga inte ska eller kan representera den beslutsinkompetente patienten måste en god man förordnas.

Enligt förslaget ska en ställföreträdare inte med bindande verkan kunna godta att patienten utsätts för tvång eller förleds att acceptera medicinering eller någon annan åtgärd. Patientens ställföreträdare ska som huvudregel inte ha rätt att motsätta sig direkt livräddande eller livsuppehållande behandling.

Ställföreträdaren ska inte behöva kopplas in när det gäller åtgär- der som kan hänföras till löpande omvårdnad eller som med hänsyn till omständigheterna kan anses vara mindre ingripande. Inte heller ska samtycke från ställföreträdaren behöva inhämtas när uppskov med en åtgärd skulle medföra risk för patientens liv eller för icke obetydlig skada på hälsan.

Ställföreträdaren ska till grund för sitt ställningstagande i princip lägga patientens inställning så som denna skulle ha varit, om patien- ten hade haft sin beslutsförmåga i behåll och utövat denna under gynnsamma betingelser.

76

3.9Ställföreträdare beträffande forskning på person

I utredningens betänkande lämnades förslag till en lagstiftning som ska ta sikte på vuxna beslutsoförmögna personers medverkan vid forskning, när samtycke från forskningspersonen krävs enligt gällan- de lagstiftning, särskilt frågan om det ställföreträdande samtycket. Förslaget innebar att bestämmelser om beslutsinkompetenta forsk- nings- och försökspersoner m.fl. och deras ställföreträdare ska ges i anslutning till respektive lags bestämmelser om samtycke.

Även en person som egentligen saknar förmåga att själv ta ställ- ning till deltagande i forskning bör med bindande verkan kunna avsäga sig medverkan, vilket innebär att den enskilde har vetorätt. De ställföreträdarregler som gäller i fråga om hälso- och sjukvård av patienter utan beslutsförmåga föreslås i huvudsak bli tillämpliga även inom forskning, läkemedelsprövning och hantering av vävnads- prover, både när verksamheten bedrivs i samband med hälso- och sjukvård av patienten och när det saknas ett sådant samband.

Utredningen föreslog att särskilt utsedda företrädare ska få pröva om samtycke ska lämnas, när det gäller forskning i samband med hälso- och sjukvård och klinisk läkemedelsprövning som är inriktad på akuta situationer. Motsvarande ska gälla ingrepp enligt trans- plantationslagen och hanteringen av vävnadsprover enligt biobanks- lagen. Samtycke ska därefter snarast inhämtas från den enskilde eller hans eller hennes vanliga ställföreträdare.

3.10Företrädarskap inom området för social välfärd

Utredningen föreslog att det ska införas en ny lag om ställföre- trädare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden (LSV). Lagen ska gälla angelägenheter som rör bl.a. in- satser som avses i SoL, insatser för särskilt stöd och särskild service som avses i LSS, ersättning för personlig assistans enligt lagen (1993:389) om assistansersättning14 samt förmåner genom social- försäkring och bidragssystem som anges i 3 kap. socialförsäkrings- lagen (1999:799)15.

14Bestämmelserna i lagen (1993:389) om assistansersättning finns numera i socialförsäk- ringsbalken (2010:110).

15Bestämmelserna i socialförsäkringslagen (1999:799) finns numera i socialförsäkringsbalken (2010:110).

77

Beslut om att en person ska anses sakna beslutsförmåga ska en- ligt förslaget kunna fattas, om den enskilde på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande uppenbarligen inte förmår att tillgodogöra sig information i en fråga rörande ange- lägenheter inom den sociala välfärden, att självständigt överväga konsekvenserna av beslut i frågan eller att meddela sin mening. Ett sådant beslut ska, liksom när det gäller företrädarskap i hälso- och sjukvårdsfrågor, grunda sig på den uppkomna angelägenhetens karak- tär och förhållandena när den enskildes ställningstagande aktualise- ras. Det bör endast fattas beslut om det har betydelse för ställnings- taganden till sociala förmåner eller omvårdnadsåtgärder.

Ställföreträdare föreslogs i lagen ges behörighet att ansöka om sociala förmåner och att ta ställning i frågor om samtycke till hjälp- och stödåtgärder. Den som har åtagit sig uppgiften att företräda den enskilde ska även bära ett visst ansvar för att uppgifter lämnas och att anmälningar görs enligt berörd lagstiftning.

3.11Ställföreträdare för vuxna i domstolsprocess

Enligt utredningens förslag ska det i RB slås fast att en god man en- ligt FB ska kunna verka som ställföreträdare i en rättegång, oavsett om den enskilde har eller saknar processbehörighet.

Den gode mannens processhandlingar ska enligt förslaget som utgångspunkt kräva den enskildes samtycke för att vara bindande. En god man, förvaltare eller framtidsfullmäktig i ekonomiska ange- lägenheter ska ha angivelse- och åtalsrätt beträffande brott som rör i förordnandet berörd egendom. En god man eller framtidsfullmäk- tig med behörighet i personliga angelägenheter ska ha motsvarande rätt beträffande brott mot den enskildes person.

I fråga om förvaltningsprocessen föreslogs att en beslutsinkom- petent person ska kunna företrädas av ställföreträdare som pekas ut i den särskilda lagstiftning som är tillämplig.

Rättegångsfullmakters verkan efter den tidpunkt då den enskilde mister förmågan att själv föra sin talan påverkas av förslaget. En rättshandling som ett rättegångsombud företar efter den tidpunkt då fullmaktsgivaren på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ha hand om de angelägenheter som rättegången gäller ska enligt ut- redningens förslag inte ha större verkan än den skulle ha haft, om fullmaktsgivaren själv hade företagit rättshandlingen.

78

3.12Ställföreträdares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe, m.m.

Utredningen föreslog att en god man eller förvaltare vid eget, till- fälligt förhinder eller vid behov av hjälp i en viss, särskilt angiven angelägenhet ska få ge fullmakt till någon annan att företräda den hjälpbehövande.

I de fall det rör sig om en fullmakt vid tillfälligt förhinder för den gode mannen eller förvaltaren, ska ställföreträdaren endast få låta den utomstående personen företa sedvanliga rättshandlingar som har anknytning till den hjälpbehövandes dagliga livsföring. Den gode mannen eller förvaltaren ska enligt förslaget aldrig få bemyndiga någon utomstående att företa rättshandlingar som ställföreträdaren inte själv får företa. En god man ska inte heller få överlåta åt annan att besluta i frågor som rör hälso- och sjukvård eller forskning.

Framtidsfullmäktige, vårdombud och anhöriga ställföreträdare ska enligt förslaget under vissa förhållanden ges rätt att på mot- svarande sätt som gode män och förvaltare sätta någon annan i sitt ställe.

Utredningen föreslog att det ska kunna utses en tillfällig särskilt förordnad vårdnadshavare för en underårig som i likhet med särskilt förordnade vårdnadshavare ska kunna fatta beslut i både ekono- miska och personliga frågor.

3.13Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor rörande ställföreträdarskapet, m.m.

Gode mäns och förvaltares lämplighet och kvalifikationer

Utredningen föreslog att det av lagtexten ska framgå att överför- myndaren ska kontrollera den tilltänkte ställföreträdarens lämplig- het i erforderlig utsträckning innan denne förordnas till god man eller förvaltare. Det kan röra sig om att begära referenser, ta in upp- gifter från kronofogdemyndigheten för att förvissa sig om att den tilltänkte ställföreträdaren inte är registrerad där för några skulder eller att begära ett utdrag ur belastningsregistret.

79

Utbildningsfrågor

Enligt utredningens förslag ska det i FB införas en bestämmelse i vilken det föreskrivs att det är överförmyndaren som ska se till att gode män och förvaltare får erforderlig utbildning. Utredningen menade att en sådan bestämmelse i viss mån kunde sägas vara en kodifiering av en redan gällande ordning men ansåg att regleringen utgjorde ett viktigt avstamp i frågan om vem som ska ta initiativ till och samordna utbildningsinsatserna.

Utbildningen av gode män och förvaltare ska enligt förslaget delas in i en grundutbildning som ska behandla grundläggande och praktiska frågor om ställföreträdarskap och en specialutbildning som ska syfta till att ge kunskaper inom ett smalare område, t.ex. demens- sjukdomar.

Länsstyrelserna ska enligt förslaget utarbeta riktlinjer för vilka moment som utbildningen av gode män och förvaltare ska inne- hålla. Det ska av 19 kap. FB framgå att länsstyrelsen ska se till att utbildningen av överförmyndare är tillfredsställande.16

Den enskildes inflytande vid valet av god man och förvaltare

Utredningen föreslog att det i FB ska införas en bestämmelse i vilken det föreskrivs att den person som den enskilde föreslår ska utses till ställföreträdare under förutsättning att den som föreslås uppfyller lämplighetskraven och är villig att åta sig uppdraget.

Den enskildes rätt till muntlig förhandling

För att ytterligare stärka den enskildes rätt föreslog utredningen att den hjälpbehövande ska ges en ovillkorlig rätt till muntlig förhand- ling, om han eller hon själv begär det.

16 Den senare delen av förslaget är genomförd, se prop. 2007/08:150, s. 58 ff.

80

3.14Frågor om ersättning till förordnade förmyndare, gode män, förvaltare och särskilt förordnade vårdnadshavare m.fl.

Ersättningens bestämmande och storlek

Enligt utredningens uppfattning ska det även i framtiden vara över- förmyndaren som inom ramen för en tämligen allmänt hållen lagregel avgör hur ersättningen till förordnade ställföreträdare ska bestäm- mas, med möjlighet till domstolsprövning.

De riktlinjer som finns i fråga om lämpliga ersättningsnivåer till gode män och förvaltare (och som utarbetades av Svenska kommun- förbundet år 1990) ska enligt utredningen, som allmänna råd, om- arbetas under länsstyrelsernas ledning och göras mer utförliga.

Utredningen föreslog vidare att det i 12 kap. 16 § FB ska införas en bestämmelse om att överförmyndaren bör ha fattat beslut om ersättning till förordnade ställföreträdare senast fyra månader efter det att en årsräkning eller sluträkning har getts in till överförmyn- daren.

Tidpunkten för ingivande av årsräkning

Enligt utredningens förslag ska det, för att göra det möjligt för överförmyndarna att sprida ut granskningen av årsräkningar över hela året, vara möjligt att tillämpa ”brutna räkenskapsår”, dvs. be- sluta att en förordnad ställföreträdare ska redovisa t.ex. tidsperio- den den 1 juni till den 31 maj varje år.

Den enskildes skyldighet att betala sin ställföreträdares arvode m.m.

I dag gäller enligt 12 kap. 16 § FB att arvode och ersättning för utgifter till den förordnade ställföreträdaren ska, om inte särskilda skäl föranleder något annat, betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs eller hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet.

Utredningen föreslog att den nuvarande beloppsgränsen om två prisbasbelopp ska behållas, men att denna beloppsgräns ska ta sikte på den enskildes inkomst efter skatt. På detta sätt tillåts den en- skilde att behålla ett större disponibelt belopp än i dag innan skyl-

81

digheten att ersätta ställföreträdaren inträder. Samtidigt undviker man de negativa tröskeleffekterna och oönskade effekter av det nya pensionssystemet. Enligt utredningens förslag bör det också klar- göras i 12 kap. 16 § FB att den socialavgift som belöper på den för- ordnade ställföreträdarens arvode inte ska inkräkta på det inkomst- belopp som den enskilde ska få behålla.17

3.15Några speciella frågor angående arv och testamente, avveckling av bostad med hyresrätt, tystnadsplikt, m.m.

Möjlighet för god man och förvaltare att avstå från arv eller testamente

I nuvarande 15 kap. 6 § FB finns ett förbud för en god man eller förvaltare att avstå från arv eller testamente. Utredningen konstate- rade att förbudet mot att avstå från arv inte hindrar en god man eller en förvaltare från att godkänna ett testamente till förmån för någon annan än huvudmannen under förutsättning att testamentet är giltigt. Godkänner ställföreträdaren ett testamente som är ogiltigt rör det sig däremot om ett avstående från arv, vilket inte är tillåtet. Det kan enligt utredningen ibland vara svårt för en god man eller förvaltare att avgöra om ett testamente som avskär huvudmannen från arv kom- mer att stå sig i en klanderprocess. Utredningen konstaterade att testators vilja samtidigt kan te sig högst rimlig och att ställföreträ- daren av den anledningen kan vilja godkänna testamentet trots att han eller hon därigenom riskerar att bryta mot förbudet mot arvs- avståenden i 15 kap. 6 § FB.

Utredningen föreslog mot bakgrund av detta att det i 15 kap. 6 § FB ska föreskrivas att en god man eller förvaltare ska kunna god- känna ett testamente trots att godkännandet kan anses innefatta ett avstående från arv. Ett sådant godkännande ska få ske om det finns särskilda skäl och om överförmyndaren samtycker till det.

17 Förslaget har i huvudsak genomförts, dock med den skillnaden att beloppsgränsen avse- ende den enskildes inkomst sattes vid 2,65 prisbasbelopp utifrån inkomsten före avdrag för skatt, se prop. 2005/06:117.

82

Avveckling av bostad med hyresrätt

Enligt utredningens förslag ska föräldrar, förordnade förmyndare, gode män och förvaltare endast med överförmyndarens samtycke kunna säga upp eller överlåta avtal om hyresrätt för den enskildes räkning.

Upplysningsskyldighet för ställföreträdare

Enligt nuvarande regler i FB kan överförmyndaren kräva att för- myndare, gode män och förvaltare lämnar uppgifter om sin verk- samhet. Som en komplettering föreslogs överförmyndaren också få möjlighet att begära in handlingar om ställföreträdarens verksamhet och att besluta om vitesföreläggande för det fall skyldigheten att avge upplysningar respektive att lämna handlingar försummas.

3.16God man för ensamkommande flyktingbarn

En särskild lagstiftning om god man för ensamkommande flyktingbarn

Genom en ändring av 4 kap. 3 § andra stycket lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap hade år 1997 möjligheten att förordna god man för ensamkommande barn utökats. Ändringen hade medfört att de flesta ensamkommande barn som därefter anlänt till Sverige hade tillför- säkrats en god man under vistelsen här.

De ensamkommande barnens situation hade därefter uppmärk- sammats i olika avseenden och det hade framkommit att det fanns behov av att ytterligare stärka skyddet av dessa barn. Det största pro- blemet var att gode män för ensamkommande barn endast kunde träda i barnets förmyndares ställe, dvs. att deras befogenhet främst rörde barnets ekonomiska angelägenheter. Den gode mannens möj- ligheter att besluta i angelägenheter som rörde barnets personliga förhållanden var således starkt begränsade.

För att komma till rätta med problemet föreslog utredningen att det inom ramen för en särskild lagstiftning som tar sikte på ensam- kommande barn skulle skapas en möjlighet för överförmyndaren att förordna en god man som kan träda i såväl förmyndarens som vårdnadshavarens ställe. Genom detta skulle det säkerställas att den

83

gode mannen kan agera och fatta beslut i samtliga frågor som rör det ensamkommande barnet.

Utredningen föreslog att lagstiftningen även skulle omfatta de utomnordiska barn som vid inresan åtföljdes av en vuxen företrädare men som under vistelsen här på ett eller annat sätt lämnades en- samma. Anledningen var att dessa barn många gånger är lika utsatta som de ensamkommande barnen.

Enligt utredningens förslag ska de gode män som ska ha hand om ensamkommande barn vara särskilt lämpade för den uppgiften. För att överförmyndaren ska kunna försäkra sig om att det ensam- kommande barnet inte anförtros åt någon olämplig person föreslog utredningen att det skulle vara möjligt för överförmyndaren att begära ett utdrag ur belastningsregistret beträffande den tilltänkte gode mannen.

Barns rätt att ansöka om uppehållstillstånd

Av FN:s Barnkonvention följer att konventionsstaterna ska säker- ställa att ett barn som söker flyktingstatus eller som anses som flyk- ting i enlighet med internationell eller nationell rätt erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd. En grundläggande förutsättning är då att barnet kan få en ansökan om uppehållstillstånd prövad.

Eftersom det saknades klara regler om när ett barn på egen hand kan ansöka om uppehållstillstånd föreslog utredningen att ett barn som har fyllt 15 år självt bör få göra en sådan ansökan. För att säker- ställa att även ett barn under 15 år tillförsäkras rätten att få en an- sökan om uppehållstillstånd prövad föreslog utredningen att det i utlänningslagen ska införas en skyldighet för en god man, alternativt ett offentligt biträde, att ansöka om uppehållstillstånd för det ensam- kommande barnets räkning om barnet har behov av ett sådant till- stånd.

Särskilt förordnad vårdnadshavare för ensamkommande barn

Enligt utredningens förslag ska den gode mannens uppgift vara att bevaka det ensamkommande barnets intressen under den första, och ofta svåraste, tiden i Sverige. Under denna tid ska barnets an- sökan om uppehållstillstånd behandlas och barnet placeras i någon form av boende samt ges undervisning. Den gode mannen ska ha en

84

samordnande funktion och se till att barnets rätt tas tillvara i dessa olika sammanhang.

Om barnet beviljas uppehållstillstånd i Sverige och därefter får internationellt privaträttsligt hemvist här bör den gode mannen er- sättas av en mer permanent företrädare. Utredningen föreslog därför att en särskilt förordnad vårdnadshavare som regel ska utses för det ensamkommande barnet när han eller hon får hemvist i Sverige.

Utredningen förslog också att en särskilt förordnad vårdnads- havare ska kunna utses för en underårig vars föräldrar är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden. Denna möjlighet ska inte vara begränsad till situationer som rör ensamkommande barn, utan t.ex. även för ett barn vars förälder till följd av långvarig och allvarlig sjuk- dom inte kan ta hand om sitt barn eller försvinner under en utrikes resa.

Behörig domstol och överförmyndare i vissa frågor enligt FB

Enligt utredningens förslag ska behörigheten i mål och ärenden om förmynderskap, godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 och 4 §§ FB samt förvaltarskap enligt 10 kap. 13 § och 11 kap. 25 § FB för domstol och överförmyndare knytas till den enskildes folkbokföringsort i stället för till hans eller hennes hemvist.18

Skälet för förslaget var att ordningen med att den enskildes hem- vist ska avgöra vilken domstol respektive överförmyndare som är behörig i dessa mål hade visat sig ge upphov till praktiska problem då den ort som anses vara den enskildes hemvist inte sammanfaller med den plats på vilken han eller hon verkligen är bosatt eller uppe- håller sig mera varaktigt.

18 Förslaget har i huvudsak genomförts, se prop. 2005/06:117.

85

4Entledigande av gode män och förvaltare

4.1Reglering och rättspraxis i fråga om entledigande av gode män eller förvaltare och upphörande av godmanskap eller förvaltarskap

4.1.1Regleringen i FB och lagen om god man för ensamkommande barn

Av 11 kap. 19 § första stycket första meningen FB framgår att ett godmanskap eller förvaltarskap ska upphöra om en god man eller för- valtare inte längre behövs.

En god man eller förvaltare har enligt 11 kap 19 § andra stycket FB rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Beslutet om entledigande fattas av överförmyndaren. Ska godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har ut- setts.

Det är rätten som fattar beslut om att ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller ett förvaltarskap ska upphöra. I övriga fall av godmanskap är det överförmyndaren som beslutar om upphörande.

Har en god man förordnats enligt 11 kap. 3 § första stycket 1–5 punkten FB ska överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, ska han eller hon genast anmäla det till överförmyndaren.

Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser, hans eller hennes make eller sambo, hans eller hennes närmaste släktingar, av den gode mannen eller förvaltaren samt av överförmyndaren. Överförmyn-

87

darens beslut kan överklagas till tingsrätten.1 Ett beslut får över- klagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.2

Också en god man för ett ensamkommande barn har rätt att bli entledigad från sitt uppdrag. Även i det fallet är den gode mannen skyldig att ha kvar uppdraget till dess att en ny god man har ut- setts, om godmanskapet ska fortsätta. I 5 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn finns särskilda bestämmelser om under vilka förutsättningar ett sådant godmanskap kan upp- höra, se vidare avsnitt 2.8.

4.1.2Bakgrunden till nuvarande reglering

Före år 1975 var det en medborgerlig plikt att åta sig ett uppdrag som förmyndare, vilket innebar att det som huvudregel inte var möjligt att i eget intresse neka till ett uppdrag eller att bli befriad från ett uppdrag. Det fanns i lagen3 dock angivet vissa särskilda omständigheter som kunde åberopas som skäl för att undandra sig ett sådant uppdrag. Dessa omständigheter hade motsvarande tillämp- ning när det gällde gode mäns möjligheter att neka till eller bli befriad från ett uppdrag.4

En omständighet som var ett skäl för att undandra sig plikten att åta sig ett uppdrag var att personen i fråga hade fyllt 60 år eller att han eller hon på grund av sjukdom eller försvagat hälsotillstånd inte utan avsevärd olägenhet kunde utöva förmynderskapet. Andra exempel på sådana omständigheter var att den utpekade redan var förmyndare för två andra än egna barn eller att det var fråga om ett förmynderskap av vidlyftig beskaffenhet.

Plikten att åta sig ett uppdrag som förmyndare avskaffades den 1 januari 1975. I förarbetena till denna förändring angavs att det kunde ifrågasättas om det var förenligt med den omyndiges bästa att till förmyndare för honom eller henne utse någon som inte var villig att åta sig uppdraget eller att som förmyndare behålla en per- son som önskade bli befriad från uppgiften. Det angavs vidare att de bestämmelser som gav möjlighet att tvinga någon att åta sig ett

1 Behörig domstol i frågor som gäller godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd. Se 11 kap. 25 § första stycket och 20 kap. 6 § FB.

211 kap. 21 § första stycket FB och 22 § förvaltningslagen (1986:223).

3Dåvarande 11 kap. 8 § FB.

4Se dåvarande 18 kap. 5 § andra stycket FB.

88

förmynderskap eller att vara kvar som förmyndare av dessa skäl mycket sällan torde ha tillämpats.5

Departementschefen ansåg det klart att bestämmelserna om skyldigheten att åta sig förmyndaruppdrag6 borde upphävas och att detta skulle innebära att en förordnad förmyndare alltid skulle ha rätt att bli entledigad på egen begäran.

En viktig fråga var om kretsen av personer som var villiga och lämpliga att förordnas till förmyndare kunde förväntas bli tillräck- ligt stor om skyldigheten att åta sig förmyndaruppdrag avskaffades. Eftersom det trots att det fanns en sådan skyldighet knappast före- kom att någon mot sin vilja förordnades till förmyndare eller tvingades behålla ett sådant uppdrag, så torde ett upphävande av bestämmelsen inte ha någon betydelse när det gällde tillgången på förmyndare.7

Beträffande förmyndarens skyldighet att stanna kvar i sitt upp- drag till dess att en ny förmyndare hade förordnats uttalade departe- mentschefen att även om en förmyndare hade rätt att bli entledigad på egen begäran, så kunde givetvis inte entledigandet äga rum förrän en ny förmyndare hade förordnats.

Det finns i förarbetena inga uttalanden om den situationen att en ställföreträdare begärt sig entledigad från ett uppdrag som ingen annan vill åta sig.

4.1.3Hur har bestämmelserna om entledigande av ställföreträdare och upphörande av ställföreträdarskap tillämpats hittills?

Underrätterna har gjort olika tolkningar av bestämmelserna

Av beslut från olika underrätter framgår att tillämpningen av reg- leringen i fråga om entledigande av en ställföreträdare i 11 kap. 19 § andra stycket FB och bedömningen av förutsättningarna för ett upphörande av ställföreträdarskap har skiljt sig åt i till synes lik- artade fall.

5Ds Ju 1974:7, Förmynderskap, Promemoria med förslag till ändringar i förmynderskaps- lagstiftningen m.m., s. 132.

6En legal förmyndare skulle i princip också ha rätt att på begäran bli entledigad. I undan- tagsfall kunde det dock tänkas att barnets intresse bäst skulle främjas av att fadern eller modern stannade kvar som förmyndare. En legal förmyndare skulle därför inte ha rätt till entledigande på egen begäran om särskilda skäl talade emot entledigandet. Se prop. 1974:142, Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m., s. 127.

7Prop. 1974:142, s. 126 f.

89

I en del fall har rätten beslutat att förvaltarskapet ska upphöra då förvaltaren har begärt sig entledigad och det inte, bl.a. på grund av huvudmannens aggressiva och hotfulla agerande gentemot för- valtaren, har varit möjligt att rekrytera en ny förvaltare. Som skäl för upphörandet av förvaltarskapet har rätten angett att förvaltaren har en ovillkorlig rätt att bli entledigad från sitt uppdrag, varför det måste förordnas en ny förvaltare för att uppdraget inom ett för- valtarskap ska kunna utföras. Eftersom det inte går att tvinga någon att åta sig ett uppdrag som förvaltare har rätten då inte funnit något annat alternativ än att upphäva förvaltarskapet och entlediga för- valtaren trots att den enskilde fortfarande hade behov av ett för- valtarskap. Domstolarna har pekat på att den enskilde i stället bör få hjälp genom psykiatrins eller socialtjänstens försorg.8

Det har också förekommit att rätten i liknande situationer har lämnat ansökan om upphörande utan bifall. I ett fall9 hade överför- myndarnämnden entledigat förvaltaren från sitt uppdrag efter det att huvudmannen hade hotat förvaltaren och dennes barn. Någon ny förvaltare hade inte förordnats och överförmyndarnämnden bedömde utsikterna att hitta en ny förvaltare som obefintliga. An- sökan om upphörande av förvaltarskapet lämnades då utan bifall eftersom överförmyndarnämnden inte hade påstått att den enskildes behov av förvaltare skulle ha minskat eller upphört och att det inte var möjligt att låta förvaltarskapet upphöra på grund av andra om- ständigheter än sådana som är hänförliga till den enskildes behov av hjälp.

Hur har regleringen fungerat i praktiken?

Vi har genom att skicka ut enkäter till tingsrätter, överförmyndare, gode män och förvaltare samt rättspsykiatriska regionkliniker under- sökt hur regleringen om entledigande har fungerat i praktiken.10

Av vår undersökning framgår att ärenden om entledigande av en ställföreträdare normalt prioriteras av överförmyndaren för att ett byte av ställföreträdare ska kunna ske så fort som möjligt. Det synes dock vara så att det inom olika kommuner tar olika lång tid att

8Se t.ex. Södertälje tingsrätts beslut 2009-11-12 i Ä 1499-09, Uppsala tingsrätts beslut 2007-07-13 i Ä 1707-07 och Svea hovrätts beslut 2012-09-19 i ÖÄ 5638-12.

9Västmanlands tingsrätts beslut 2010-01-13 i Ä 5966-09 och Svea hovrätts beslut 2010-06-22 i ÖÄ 943-10.

10Hur enkätundersökningen har genomförts och vilka frågor som ingick i den framgår av bilaga 3 och 4. Enkäten skickades ut och svaren på den kom in före HD:s beslut i mål Ö 91-

12(se avsnitt 4.1.4).

90

finna en ersättare. Den gode mannen eller förvaltaren har kvar upp- draget till dess att en ny ställföreträdare har utsetts.

Gode män och förvaltare anser att det ofta tar orimligt lång tid att bli entledigad och påtalar att det i många fall tar mellan sex månader och ett år från det att begäran om entledigande gjordes. Detta kan leda till att vissa känner sig tveksamma till att åta sig ett mer komplicerat uppdrag, eftersom de inte vill vänta under en lång tid på att bli entledigade om något skulle inträffa.

I de fall det är svårt att finna en ny ställföreträdare måste den gode mannen eller förvaltaren ofta ha kvar uppdraget under en lång tid. Anledningen till att det är svårt att rekrytera en ny ställföre- trädare kan t.ex. bero på att huvudmannen har utsatt ställföre- trädaren för hot eller våld. Det är emellertid förhållandevis ovanligt att en ställföreträdare begär att bli entledigad av den anledningen.

Det är vanligt att ställföreträdaren i sådana fall i praktiken be- gränsar sitt uppdrag i avvaktan på att bli entledigad, främst för att inte behöva besöka huvudmannen eller på annat sätt ha kontakt med honom eller henne. I många fall innebär en sådan begränsning att ställföreträdaren endast sköter huvudmannens ekonomi.

4.1.4HD:s avgörande i mål Ö 91-12

Bakgrund i målet

HD meddelade den 9 november 2012 beslut i ett mål angående upphörande av förvaltarskap. Omständigheterna i målet var följ- ande.

En förvaltare, som hade varit förordnad sedan i juli 2008, be- gärde sig i februari 2011 entledigad från sitt uppdrag. Som skäl för det angav förvaltaren att huvudmannen i januari 2009 hade hotat honom till livet och att förvaltaren med anledning av hotet hade anlitat ett bevakningsföretag för att bevaka sin bostad. Vidare hade huvudmannen år 2010 dömts för brott mot knivlagen, hot mot tjänsteman, våld mot tjänsteman och narkotikabrott och huvud- mannen hade också tidigare dömts för liknande brottslighet. Som skäl för sin begäran om entledigande angav förvaltaren även att huvudmannen i trängt läge kunde bli aggressiv och gå till attack, att huvudmannen var föremål för avhysning från sin bostad på grund av skadegörelse och saneringsbehov samt att ärendet tidvis hade varit betungande.

91

Efter det att förvaltaren hade begärt sitt entledigande hade över- förmyndarförvaltningen gjort en förfrågan till samtliga de 90 per- soner som till förvaltningen hade anmält sitt intresse för förvaltar- uppdrag, men ingen av dessa hade velat åta sig uppdraget. Inte heller någon av tjänstemännen på Göteborgs stads förvaltarenhet – vilkas arbetsuppgifter består i att ha de uppdrag som har bedömts olämpliga för andra utanför förvaltningen stående personer – hade accepterat att åta sig uppdraget.

Överförmyndarförvaltningen yrkade att förvaltarskapet skulle upphöra och att förvaltaren skulle entledigas. Både tingsrätten och hovrätten lämnade begäran om upphörande av förvaltarskapet utan bifall. Skälen för detta var att det kvarstod ett behov av förvaltar- skap, att det inte var möjligt att låta förvaltarskapet upphöra av de skäl som överförmyndarförvaltningen i Göteborg hade anfört samt att förvaltaren var skyldig att ha kvar uppdraget till dess att en annan förvaltare hade förordnats.11

Kan ett förvaltarskap som behövs upphöra?

HD konstaterar att det krävs att det finns någon som är beredd att åta sig uppdraget som förvaltare för att rätten ska kunna meddela ett beslut om förvaltarskap. Om det inte finns någon som är beredd att åta sig uppdraget kan således förvaltarskapet inte komma till stånd fastän det behövs.

Det kan inträffa att man måste godta att ett förvaltarskap fort- sätter någon tid utan förvaltare, t.ex. när en förvaltare avlider eller när en olämplig förvaltare entledigas. För att det inte ska uppstå rättsförluster på grund av att det inte finns någon som har rådighet över den egendom som omfattas av förvaltarskapet, men också av andra skäl, ska en förvaltare utses så skyndsamt som möjligt.

Även för ett redan beslutat förvaltarskap kan det inträffa att en ny förvaltare inte står att finna när den tidigare förvaltaren inte bör, kan eller vill utföra uppdraget. Det kan i ett sådant fall inte komma i fråga att utan tidsbegränsning låta ett förvaltarskap fortgå utan förvaltare, utan i stället kan det bli nödvändigt att avsluta förvaltar- skapet. Bestämmelsen i 11 kap. 19 § första stycket första meningen FB, enligt vilken förvaltarskapet ska upphöra om något behov av förvaltare inte finns, bör alltså inte genom ett motsatsslut förstås

11 Göteborgs tingsrätts beslut 2011-09-01 i Ä 5092-11 och Hovrättens för Västra Sveriges beslut 2011-12-14 i ÖÄ 3983-11.

92

så, att ett upphörande av förvaltarskapet undantagslöst förutsätter att ett sådant behov saknas. Detta innebär att ett förvaltarskap måste upphöra fastän det finns behov av ett fortsatt förvaltarskap om det av någon anledning saknas förvaltare beträffande ett på- gående förvaltarskap och någon ny förvaltare inte kan utses.

Har förvaltaren rätt att frånträda sitt uppdrag trots att en ny förvaltare inte har utsetts?

Det är en allmän sysslomannarättslig princip att ett uppdrag som gäller under en viss bestämd tid eller avser att en viss fråga ska drivas till slut, normalt kan frånträdas av sysslomannen bara om han eller hon har skälig orsak att bringa sysslomannaförhållandet till upphörande. Sysslomannen måste dock iaktta skälig uppsägnings- tid, där främst ska beaktas huvudmannens intresse av att inte stå utan det biträde som uppdraget går ut på.

Denna sysslomannarättsliga princip bör enligt HD vara tillämp- lig också för förvaltare, eftersom det rör sig om en form av frivilligt sysslomannauppdrag, låt vara grundat på rättens beslut och särskilt lagreglerat. Principen får därför anses komplettera bestämmelsen i 11 kap. 19 § andra stycket tredje meningen FB, eftersom den be- stämmelsen inte reglerar situationen att förvaltaren har skälig orsak att avsluta uppdraget trots att någon ny förvaltare inte har utsetts.

Detta innebär att en förvaltare, trots att ett behov av förvaltar- skap fortfarande föreligger och fastän någon ersättare inte har ut- setts, har rätt att frånträda sitt uppdrag om han eller hon har skälig orsak att göra det.

I vilka fall kan förvaltaren ha skälig orsak att frånträda sitt uppdrag?

Enligt HD får det vid bedömningen av vad som är en skälig orsak göras en avvägning mellan förvaltarens bevekelsegrunder för att av- sluta uppdraget och behovet av att det kontinuerligt finns en för- valtare.

Omständigheterna kan i vissa fall vara sådana att förvaltaren ska anses ha en rätt att omedelbart frånträda sitt uppdrag. Detta kan t.ex. vara fallet när förvaltarens sjukdomstillstånd ger anledning till antagande av en begränsad återstående livstid. Vidare kan det för- hålla sig så att det finns en sista tidpunkt efter vilken förvaltaren

93

inte bör stå kvar, som när han eller hon tillträder en tjänst som omöjliggör ett fortsatt uppdrag. I vissa fall kan agerandet hos den som är satt under förvaltarskap också vara så allvarligt att en omedelbar rätt att frånträda uppdraget bör föreligga.

Av HD:s beslut framgår att förvaltaren i regel dock har att god- ta vissa och kanske inte helt obetydliga olägenheter för att behovet av förvaltarskap ska tillgodoses i avvaktan på att en ny förvaltare utses. Att beakta vid bedömningen av vad som skäligen kan begäras av förvaltaren är då bl.a. hur svårt det är för överförmyndaren att hitta en ersättare.

Vid intresseavvägningen är också den tid det tar för överför- myndaren att finna en ersättare av betydelse. Ju längre tid det tar att utse en ny förvaltare, desto lägre krav bör gälla för de skäl som ska anses vara tillräckliga för att förvaltaren ska ha rätt att bli ent- ledigad.

Finns det tillräckliga skäl för att förvaltarskapet ska upphöra?

HD ansåg i det aktuella fallet att de skäl som förvaltaren hade åbe- ropat var sådana att de sammantaget med tidsutdräkten gjorde att han nu hade rätt att frånträda uppdraget trots att någon ny för- valtare inte hade utsetts. Frågan blev då om omständigheterna i övrigt var sådana att förvaltarskapet skulle upphöra.

Det vilar ett tungt ansvar på överförmyndaren att se till att ett behov av förvaltarskap tillgodoses. För att ett förvaltarskap som behövs ska kunna upphöra av det skälet att det inte finns någon som är beredd att fullgöra uppdraget, måste överförmyndaren därför ha vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig förvaltaruppdraget.

Enligt HD saknades det anledning att ifrågasätta överförmyn- darförvaltningens beskrivning av de svårigheter som förvaltningen hade att finna någon som ville ta över uppdraget som förvaltare. Det fanns inte stöd för antagandet att de uppgivna förhållandena skulle komma att förändras under överskådlig tid. Överförmyndar- förvaltningen fick mot den bakgrunden anses ha gjort vad som kunde begäras för att finna en ny förvaltare. Förvaltarskapet skulle därför upphöra trots att huvudmannen behövde en förvaltare.

94

4.2Rättsläget efter HD:s avgörande

HD:s avgörande i mål Ö 91-12 innebär att rättsläget i fråga om rätten för en förvaltare att frånträda sitt uppdrag och om upp- hörande av förvaltarskap är i huvudsak följande.

En förvaltare har rätt att frånträda sitt uppdrag, trots att det fortfarande finns ett behov av förvaltarskap och fastän någon er- sättare inte har utsetts, om han eller hon har skälig orsak att göra det. Vid bedömningen av vad som är en skälig orsak får en avväg- ning göras mellan förvaltarens bevekelsegrunder för att avsluta uppdraget och behovet av att det kontinuerligt finns en förvaltare. Agerandet hos den som är satt under förvaltarskap kan i vissa fall vara så allvarligt att det bör finnas en omedelbar rätt att frånträda uppdraget. I regel har dock förvaltaren att godta vissa och kanske inte helt obetydliga olägenheter för att behovet av förvaltarskap ska tillgodoses i avvaktan på att en ny förvaltare utses.

Att beaktas vid bedömningen av vad som skäligen kan begäras av förvaltaren är då bl.a. hur svårt det är och hur lång tid det tar för överförmyndaren att finna en ersättare. Ju längre tid det tar att utse en ny förvaltare, desto lägre krav bör gälla för de skäl som ska anses vara tillräckliga för att förvaltaren ska ha rätt att bli entledigad.

Det kan inträffa att man måste godta att ett förvaltarskap fort- sätter någon tid utan förvaltare, t.ex. när någon avlider och när en olämplig förvaltare entledigas med stöd av 11 kap. 20 § FB. En för- valtare ska då utses så skyndsamt som möjligt bl.a. för att rätts- förluster inte ska uppstå därför att det inte finns någon som har rådighet över den egendom som omfattas av förvaltarskapet.

Om förvaltare av någon anledning saknas beträffande ett pågå- ende förvaltarskap och någon ny förvaltare inte kan utses, måste förvaltarskapet upphöra fastän det finns ett behov av ett fortsatt förvaltarskap.

Det vilar ett tungt ansvar på överförmyndaren att se till att ett behov av förvaltarskap tillgodoses. För att ett förvaltarskap som behövs ska kunna upphöra av det skälet att det inte finns någon som är beredd att fullgöra uppdraget, måste överförmyndaren ha vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig förvaltaruppdraget.

HD:s avgörande är fortfarande relativt nytt och det är därför ännu inte möjligt att närmare bedöma hur rättstillämpningen kom- mer att se ut på området. De uttalanden som görs i rättsfallet talar dock för att förvaltarskap ska kunna upphöra (trots att det finns ett

95

behov av ett sådant) endast under speciella förhållanden och som regel efter en förhållandevis lång tid. Det torde därför endast i ett fåtal fall per år kunna bli aktuellt att låta ett förvaltarskap som be- hövs upphöra.

Ett uppdrag som god man är i och för sig av samma karaktär som ett förvaltaruppdrag så till vida att det rör sig om ett frivilligt ställföreträdaruppdrag som är grundat på överförmyndarens eller rättens beslut och särskilt lagreglerat. Kriterierna för att kunna be- sluta om ett förvaltarskap respektive ett godmanskap skiljer sig dock åt. Dessutom kan godmanskap vara av olika karaktär och ha olika syften beroende på enligt vilken bestämmelse det är beslutat. Det är därför inte möjligt att utifrån HD:s avgörande dra några mer långtgående slutsatser beträffande möjligheterna till entledigande av en god man och upphörande av ett godmanskap.

Vi kommer i avsnitt 4.9 att ta ställning till om även gode män bör ha rätt att frånträda ett uppdrag fastän någon ersättare inte har utsetts, i de fall det fortfarande finns ett behov av god man.

4.3Vilka andra former av stöd kan den enskilde få tillgång till enligt nuvarande reglering?

4.3.1Insatser enligt SoL

Av SoL12 framgår att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta innebär ingen inskränk- ning i det ansvar som vilar på andra huvudmän.

Socialnämnden13 har bl.a. till uppgift att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda lev- nadsförhållanden samt att svara för omsorg och service, upplys- ningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.14 Nämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.15

122 kap. 1 § första stycket.

13Kommunens uppgifter inom socialtjänsten ska fullgöras av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. I SoL benämns en sådan nämnd för socialnämnd, se 2 kap.

4§ SoL.

143 kap. 1 § SoL.

153 kap. 5 § SoL.

96

Genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst bör socialnämnden underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med andra. Nämnden bör även i övrigt tillhanda- hålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och likande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet.16

Socialnämnden får utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj (kontaktfamilj) med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som inte har fyllt 15 år får en kontaktperson utses endast om barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får en kontakt- person utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.17

Nämnden har också möjlighet att utse en särskilt kvalificerad kontaktperson för den som inte har fyllt 21 år och har behov av särskilt stöd och särskild vägledning för att motverka en risk för missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Även i det här fallet krävs det att det är den unge som begär det eller att han eller hon samtycker till det. Om barnet inte har fyllt 15 år krävs det också att barnets vårdnadshavare begär eller samtycker till det.18

Som vi nyss har nämnt kan en kontaktperson utses endast om den enskilde (eller i vissa fall hans eller hennes vårdnadshavare) själv begär eller samtycker till det. Socialtjänsten har dock att pröva om det finns ett sådant behov. I förarbetena nämns emellertid att den som begär kontaktperson också torde behöva en sådan.19

Möjligheten att utse en kontaktperson infördes genom social- tjänstlagen (1980:620) och var avsedd för situationer då den enskilde har behov av att få stöd, råd eller hjälp. Som exempel nämndes att det kunde vara fråga om en vårdnadshavare som behövde hjälp i vårdnaden men också missbrukare som behöver personligt stöd. Av förarbetena20 framgår att kontaktpersonens väsentligaste uppgift ska vara att fungera som ett personligt stöd och att hjälpa till på olika sätt. I de fall den enskilde t.ex. missbrukar alkohol eller narkotika kan kontaktpersonen förmedla läkarbesök, besök på alkohol- eller narkomanvårdsklinik etc. En kontaktperson kan kanske i vissa fall även hjälpa den enskilde att bryta sig loss ur en i sammanhanget olämplig miljö. Kontaktpersonen ska även kunna underlätta för den

163 kap. 6 § första och andra stycket SoL.

173 kap. 6 b § första stycket SoL.

183 kap. 6 b § andra stycket SoL.

19Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten, s. 229.

20Prop. 1979/80:1, s. 227 f.

97

enskilde att ordna utbildning, att söka arbete och att skaffa bostad. Han eller hon ska också försöka hjälpa den enskilde till en menings- fylld fritidssysselsättning. Det är samtidigt viktigt att kontaktper- sonen inte ”tar över” vad den enskilde kan göra själv utan i stället söker aktivera honom.

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnads- nivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.21

Inom ramen för sådant bistånd kan den enskilde också ansöka om hjälp med att hantera sin ekonomi när han eller hon av olika anledningar inte klarar av att sköta den på egen hand. Om en sådan ansökan beviljas lämnar den enskilde en fullmakt till socialtjänsten avseende sin inkomst och i samråd med den enskilde gör social- tjänsten en plan över vilka räkningar den enskilde behöver social- tjänstens hjälp med att betala. Fullmakten kan när som helst sägas upp av den som har lämnat den. I kommunerna används olika be- grepp för denna typ av bistånd, t.ex. egnamedelsförvaltning, för- medlingsmedel eller servicekonto.

Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Social- nämnden ska verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.22

Vidare ska nämnden verka för att äldre människor får goda bo- städer och ska ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd.23

Socialnämnden ska verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livs- föring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Nämnden ska medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd. Kommunen ska in-

214 kap. 1 § första och tredje stycket SoL.

225 kap. 4 § SoL.

235 kap. 5 § första och andra stycket SoL.

98

rätta bostäder med särskild service för dem som på grund av de svårigheter som nyss har nämnts behöver ett sådant boende.24

Det finns också en skyldighet för socialnämnden att aktivt sörja för att missbrukare får den hjälp och vård som de behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden ska i samförstånd med den en- skilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen full- följs.25

Socialnämnden har vidare till uppgift att se till att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Kommunen ska se till att det finns tillgång till sådana hem.26

Ett familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av social- nämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende.27

Det finns en skyldighet för socialnämnden att inleda en utred- ning av vad som genom en ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd från nämndens sida. Utredningen ska inledas utan dröjsmål.28

4.3.2Insatser enligt LSS

I LSS finns bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer inom tre grupper. Den första gruppen är per- soner med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande till- stånd. I den andra gruppen ingår personer med betydande och be- stående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Den tredje gruppen består av personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den

245 kap. 7 § SoL.

255 kap. 9 § SoL.

266 kap. 1 § första stycket och 2 § SoL Behovet av sådana hem som avses i 12 § LVU eller 22 och 23 §§ LVM tillgodoses av staten. SiS leder verksamheten vid de hemmen. Se 6 kap. 3 § SoL.

273 kap. 1 och 2 §§ socialtjänstförordningen (2001:937).

2811 kap. 1 § första stycket SoL.

99

dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.29

De som ingår i någon av dessa grupper har rätt till ett antal olika insatser om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Insatserna ska ges den enskilde endast om han eller hon begär det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare begära insatser för honom eller henne.30

En insats som kan ges enligt LSS är rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funk- tionshinder. Det är landstinget som svarar för denna insats som rör sig om expertstöd där såväl medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter av funktionshindret ska beaktas. Insatserna kan ges av bl.a. kurator, psykolog, dietist och sjukgymnast.31

Den enskilde har också rätt till biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans.32 Med personlig assistans avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktions- hindrade (grundläggande behov). Insatser enligt LSS kan vidare bestå av ledsagarservice och av biträde av kontaktperson. Det är kommunen som ansvarar för dessa insatser. Begränsningar finns i rätten att få personlig assistans sedan personen har fyllt 65 år.33

Andra former av insatser är avlösarservice i hemmet samt kort- tidsvistelse utanför det egna hemmet. Skolungdom över 12 år har dessutom rätt till korttidstillsyn utanför det egna hemmet i anslut- ning till skoldagen samt under lov. Andra insatser som kan ges är boende i familjehem34 eller bostad med särskild service för barn

291 § LSS.

307 § första stycket och 8 § första stycket LSS.

312 § första stycket, 7 § första stycket och 9 § 1 punkten LSS.

32Kommunen kan besluta att ersättningen ska betalas ut till någon annan person om den enskilde till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendefram- kallande medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om sådant ekonomiskt stöd, se 11 § LSS.

332 § andra stycket, 9 § 2–4 punkten, 9 a § och 9 b § LSS.

34Med familjehem avses detsamma som i 3 kap. 2 § socialtjänstförordningen (2001:937), dvs. ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt.

100

eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet. I dessa insatser ingår också omvårdnad. Det är kommunen som ansvarar även för dessa insatser.35

En annan insats enligt LSS är bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.36 De personer som ingår i den första eller andra gruppen37 som är berättigade till insatser enligt LSS kan även ges en insats i form av daglig verk- samhet om de är i yrkesverksam ålder och saknar förvärvsarbete och inte heller utbildar sig. I sådan daglig verksamhet samt i in- satsen bostad med särskild service för vuxna ingår också omvård- nad. I insatserna bostad med särskild service för barn och ung- domar samt bostad med särskild service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Kommunen ansvarar även för dessa insatser.38

Kommunen har till uppgift att fortlöpande följa upp vilka som omfattas av LSS och vilka deras behov av stöd och service är. Vidare har kommunen till uppgift att verka för att de personer som om- fattas av LSS får sina behov tillgodosedda. Kommunen ska också medverka till att personer som omfattas av lagen får tillgång till arbete eller studier samt verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för dessa personer.39

4.3.3Personliga ombud för vissa personer med psykiska funktionsnedsättningar

Verksamheten med personliga ombud för vissa personer med psykiska funktionsnedsättningar inleddes på försök i ett antal kommuner under tre år i samband med psykiatrireformen.40 Verksamheten blev därefter permanent och landsomfattande i början av 2000-talet.41 Personligt ombud är emellertid en för kommunerna frivillig verk- samhet och verksamhetens form är inte reglerad på nationell nivå. Den enskilde har alltså inte någon laglig rätt till personligt ombud.

352 § andra stycket och 9 c § LSS.

369 § 9 punkten LSS.

37I den första gruppen ingår personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd och i den andra gruppen personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjuk- dom.

382 § andra stycket, 9 § 10 punkten och 9 c § LSS.

3915 § LSS.

40Prop. 1993/94:218, Psykiskt stördas villkor.

41Se budgetpropositionen 1999/2000:1.

101

Verksamheter med personligt ombud grundas på ett kommunalt ansvar och huvudmannaskap.42 Länsstyrelserna fördelar (efter an- sökan) statsbidrag till de kommuner som bedriver verksamhet med personliga ombud. Hur kommunens verksamhet med personliga ombud ska bedrivas är angivet i ett meddelandeblad från Social- styrelsen (Nr 5/2011).

Ett personligt ombud ska vara ett personligt stöd baserat på expertkunskap. Ombudet arbetar på den enskildes uppdrag. Detta innebär att även om kommunen i de flesta fall är arbetsgivare så ska verksamheten vara skild från kommunens socialtjänst. Den fristå- ende ställningen gör att personligt ombud bättre ska kunna ställa krav på myndigheter.

Målgruppen för personligt ombud är personer med psykiska funktionsnedsättningar, 18 år och äldre, som har betydande och väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livs- områden och dessa begränsningar ska ha funnits eller kunna antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av en (allvarlig) psykisk störning eller en psykisk sjuk- dom. Vidare ska personerna ha sammansatta och omfattande behov av vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning samt behov av långvarig kontakt med socialtjänst, primärvård eller den speciali- serade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.

Det ska också vara möjligt med en kontakt med ett personligt ombud för bl.a. personer med psykiska funktionsnedsättningar och samtidigt missbruk, för personer med psykiska funktionsnedsätt- ningar som är hemlösa samt för personer som riskerar att utveckla svåra psykiska funktionsnedsättningar.

Ett personligt ombud har till uppgift att tillsammans med klienten identifiera och formulera hans eller hennes behov av vård, stöd, ser- vice, rehabilitering och sysselsättning samt att tillsammans med honom eller henne se till att olika huvudmäns insatser planeras, samordnas och genomförs.

Vidare ska det personliga ombudet bistå klienten i kontakterna med olika myndigheter och se till att klienten får vård, stöd och service, rehabilitering och sysselsättning utifrån egna önskemål, behov och lagliga rättigheter.

Det personliga ombudet ska också verka för att klienten får tillgång till rehabilitering, sysselsättning eller arbete. Ombuds- arbetet ska bedrivas långsiktigt och det personliga ombudet bör se

42 Prop. 1993/94:218.

102

till att kontakterna med olika myndigheter är goda. Arbetet ska inriktas på att klientens omständigheter och sociala situation ska bli så bra som möjligt på sikt.

Eftersom det råder sekretess mellan olika myndigheter är klientens medverkan en förutsättning för det personliga ombudets arbete. Bara i yttersta undantagsfall bör ombudet arbeta med fullmakt från klienten och i sådana fall bör arbetet vara begränsat i både tid och innehåll.

4.3.4Hälso- och sjukvården

Varje landsting ska erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget.43 Som hälso- och sjukvård räknas åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjuk- domar och skador. Vården och behandlingen ska så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.44

Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården ska, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd.45

Det är dock kommunen som ska erbjuda hälso- och sjukvård åt dem som bor i ett särskilt boende för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd och åt dem som bor i ett boende med särskild service för människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring.46 Kom- munen ska också i samband med dagverksamhet erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som vistas där. En kommun får även i övrigt erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård). Kommunens ansvar omfattar inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare, utan landstingen ska till kommunerna avsätta de läkarresurser som behövs i dessa delar.47

43Det finns dock inget hinder för annan än landstinget att bedriva hälso- och sjukvård.

441 § första stycket, 2 a § andra och tredje stycket och 3 § första stycket första meningen HSL.

452 c § HSL.

46Jfr 18 § första stycket HSL och 5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket SoL.

4718 § första och andra stycket och 26 d § HSL.

103

4.3.5Viss tvångsvårdslagstiftning

Insatser inom socialtjänsten ska som huvudregel göras i samför- stånd med den det rör. I vissa situationer kan åtgärder dock vidtas utan ett sådant samförstånd.

En missbrukare kan i vissa situationer oberoende av eget sam- tycke beredas tvångsvård enligt LVM. Tvångsvården ska syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt be- handling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk.48

För att tvångsvård enligt LVM ska kunna beslutas krävs det att den enskilde till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk. Det krävs också att vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt SoL eller på något annat sätt samt att den en- skilde till följd av missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon när- stående.49

Den som är under 18 år ska i vissa situationer beredas vård en- ligt LVU om det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv.

En situation när vård enligt LVU ska beslutas är om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.50

Vård enligt LVU ska också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom miss- bruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.51

Inom hälso- och sjukvården är huvudregeln att vården och be- handlingen så långt det är möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. Under vissa förutsättningar kan dock en patient ges psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård). Psykiatrisk tvångsvård får ges endast

483 § LVM

494 § LVM.

502 § LVU.

513 § LVU. Vård kan i det fallet även beredas den som har fyllt 18 år men inte 20 år, om sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i övrigt är lämp- ligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den unges samtycke.

104

om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodo- ses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårds- inrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psyki- atrisk tvångsvård), eller behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård).

En förutsättning för att psykiatrisk tvångsvård ska få ges är att patienten motsätter sig nödvändig psykiatrisk vård eller att det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.52

Psykiatrisk tvångsvård kan under vissa förutsättningar även ges den som är dömd för brott eller frihetsberövad med anledning av misstanke om brott (rättspsykiatrisk vård).53

Den som är föremål för psykiatrisk tvångsvård eller rättspsyki- atrisk vård har rätt att få en stödperson som ska bistå patienten i personliga frågor. Biståndet ska ges så länge patienten ges psyki- atrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård och, om patienten och stödpersonen samtycker till det, även under fyra veckor efter det att tvångsvården har upphört. Om patienten önskar att stödper- sonens uppdrag ska övergå till ett uppdrag som kontaktperson en- ligt SoL54 när tvångsvården har upphört och stödpersonen samtycker till det, ska socialnämnden underrättas om patientens önskemål.55

4.3.6Representation av make

Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv sköta sina angelägenheter och fattas det medel för familjens under- håll, får den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuka eller bortavarande makens inkomst och avkastning av dennes egendom samt kvittera ut banktillgodohavanden och andra penningmedel.56 Bestämmelsen ger dock inte någon generell rätt att företräda maken. Rätten att agera är starkt begränsad och torde kunna tillämpas främst i akuta och ofta oväntade situationer.

Rätten att lyfta bankmedel m.m. gäller dock inte, om samlev- naden mellan makarna har upphört eller om det finns fullmäktig,

523 § LPT.

53Se LRV.

54Se 3 kap. 6 § SoL.

5530 § första–tredje stycket och 31 a § LPT och 26 § tredje stycket LRV.

566 kap. 4 § första stycket första meningen ÄktB.

105

förmyndare, god man eller förvaltare som har rätt att företräda den sjuka eller bortavarande maken i dessa angelägenheter.57

De rättshandlingar som vi nyss har nämnt är bindande för den sjuka eller bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens underhåll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet inte förelåg.58

4.4Inom en del kommuner finns det s.k. förvaltarenheter

4.4.1Verksamheten vid förvaltarenheter

En del kommuner59 har valt att inrätta s.k. förvaltarenheter för att kunna tillgodose enskildas behov av hjälp. Detta innebär att den enskilde får hjälp inom ramen för ett ställföreträdarskap av kom- munala tjänstemän som har till uppgift att vara gode män eller för- valtare för hjälpbehövande kommuninvånare.

Vi har genom att skicka ut en enkät till fyra av landets förvaltar- enheter ställt frågor bl.a. om hur många uppdrag och vilken typ av uppdrag som hanteras av enheten och enheternas organisatoriska placering i kommunen.60 Av enkätsvaren framgår i huvudsak följ- ande.

Förvaltarenheterna inrättades i slutet av 1990-talet eller under början av 2000-talet. Anledningen till detta var att det fanns ett antal krävande ärenden i vilka det inte var möjligt att finna lämpliga ställföreträdare. Ärendena avsåg bl.a. den grupp av personer som omfattades av den s.k. psykiatrireformen.

De som arbetar vid förvaltarenheterna är anställda av kom- munen och uppbär lön därifrån men har personliga förordnanden som god man eller förvaltare. Arvodet för ställföreträdaruppdraget tillfaller kommunen. Flera av de anställda är utbildade till ekonom, jurist, socionom, beteendevetare eller samhällsvetare. Det är även vanligt att de har erfarenhet inom socialt arbete.

576 kap. 4 § första stycket andra meningen ÄktB.

586 kap. 4 § andra stycket ÄktB.

59Enligt Riksrevisionens granskningsrapport Tillsynen av överförmyndarna – uppföljnings- granskning, RiR 2009:31, är den totala förekomsten av förvaltarenheter inte närmare känd. Riksrevisionen identifierade dock sju kommuner med förvaltarenheter; Göteborg, Jönköping, Sollentuna, Umeå, Skellefteå, Hultsfred och Västervik.

60Vilka förvaltarenheter som har besvarat enkäten och vilka frågor som ingick i den framgår av bilaga 3 och 4.

106

I tre av de kommuner som har besvarat vår enkät finns det vid förvaltarenheten omkring 20 ställföreträdaruppdrag per heltids- anställd, medan det i den fjärde kommunen finns 35–40 uppdrag per heltidsanställd. Uppdragen avser både godmanskap och för- valtarskap.61 De ställföreträdaruppdrag som handläggs vid förvaltarenheterna utgör mellan drygt fem och tio procent62 av det totala antalet godmanskap och förvaltarskap i kommunerna.

För att det ska utses en anställd vid en förvaltarenhet som ställ- företrädare krävs det att uppdraget är av sådan svårighetsgrad att det inte bedöms kunna utföras av en privatperson. Ofta rör det sig om huvudmän med stora skulder, psykiska problem eller missbruk. I de flesta fall har huvudmannen haft en privatperson som ställ- företrädare innan en anställd vid förvaltarenheten tar över upp- draget, men det förekommer också att den anställde får uppdraget i samband med anordnandet av ställföreträdarskapet.

Det är överförmyndaren som gör bedömningen att någon i per- sonalen vid förvaltarenheten bör ha hand om ett uppdrag och därefter tar enheten ställning till om det är möjligt att åta sig upp- draget. Inom kommunerna finns det exempel på att de anställda vid förvaltarenheten inte får åta sig uppdrag där det finns en grov och tydlig hotbild eller där det finns risk för en jävsituation.

Det rör sig endast om något enstaka fall där den enskilde inte har kunnat få hjälp av någon av de anställda vid respektive för- valtarenhet. Ibland kan det dock ta någon eller några månader innan ett förordnande kommer till stånd. Det är sällan som huvud- mannen i sådana fall därefter åter kan ha en privatperson som ställ- företrädare. Detta beror på att den enskilde ofta har mycket allvar- liga problem som han eller hon behöver hjälp med.

Inom kommunerna är förvaltarenheterna organisatoriskt placerade på olika sätt. Det vanligaste torde vara att de sorterar under social- förvaltningen, antingen som en egen enhet eller inom en enhet som även hanterar andra frågor. Kommunerna upplever inte att det finns problem med jävssituationer. Det synes vara så att kom- munerna har försökt att undvika att förvaltarenheten organisa- toriskt ska tillhöra den enhet där t.ex. ärenden om ekonomiskt bistånd handläggs.

61Två av kommunerna har angett att ungefär hälften av uppdragen avser godmanskap och hälften förvaltarskap.

62Den kommun som angav att andelen var tio procent grundade detta på en uppföljning som gjordes under år 2006 eller 2007.

107

Det har framförts att nuvarande lagstiftning inte är anpassad för verksamheten vid en förvaltarenhet eftersom det rör sig om per- sonliga förordnanden och att det skulle vara värdefullt om de anställda vid förvaltarenheten i större utsträckning kunde hjälpas åt med uppdragen. Det framförs dock att fördelarna med förvaltar- enheter är stora, bl.a. eftersom ställföreträdaren och huvudmannen kan träffas på en skyddad plats, där det bl.a. finns överfallslarm. För huvudmannen är det också en trygghet att veta att det under kontorstid alltid finns någon vid förvaltarenheten att få tag på.

I de fall huvudmannen flyttar till en annan kommun, har den anställde kvar uppdraget till dess den nya kommunen finner en ny god man eller förvaltare.

4.4.2Uttalanden om förvaltarenheter från utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare

Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare63 menade att det mot förvaltarenheter möjligen kunde anföras att det innebär en oönskad professionalisering av ställföreträdaruppdraget samt att ställföreträdaren är tillgänglig endast under kontorstid.

Enligt utredningens bedömning skulle förvaltarenheterna dock kunna vara en värdefull tillgång på flera sätt. Dessa enheter kan innebära en viss garanti för att ställföreträdaruppdragen utförs av erfaren och kompetent personal. Dessutom torde det enligt utred- ningen finnas effektivitetsvinster att göra med personal som på hel- tid arbetar med att vara ställföreträdare, vilket är positivt ur kost- nadssynpunkt. Vidare innebär enheterna en avlastning för överför- myndarna som kan vända sig dit vid behov av personal till särskilt svåra uppdrag.

Enligt utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare måste vissa förutsättningar vara uppfyllda för att förvaltarenheterna ska få allmänhetens förtroende och fungera på ett ändamålsenligt sätt. För det första får personalen vid förvaltarenheterna inte tas i anspråk för ett så stort antal ställföreträdarskap att kvaliteten på arbetet blir lidande. För det andra måste enheterna organisatoriskt vara skilda från överförmyndaren eller överförmyndarnämnden. Detta beror på att en nämnd inte får utöva tillsyn över sådan verk- samhet som nämnden själv bedriver64. För det tredje måste för-

63Frågor om Förmyndare och ställföreträdare för vuxna, SOU 2004:112, s. 796 ff.

64Se 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900).

108

valtarenheten arbeta skilt från socialtjänsten, eftersom det ofta uppkommer situationer då det ankommer på ställföreträdaren att ansöka om olika former av stöd från just socialtjänsten. För det fjärde bör det kunna förutsättas att en anställd vid en förvaltar- enhet inte utan tungt vägande skäl avböjer ett uppdrag som erbjuds honom eller henne.

Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare ansåg inte att det behövdes några särskilda regler såvitt gäller de gode män och förvaltare som arbetar på förvaltarenheterna. Enligt utred- ningen krävs det inte heller någon särskild lagstiftning som tar sikte på organisationen av förvaltarenheter.

4.4.3Övriga uttalanden om förvaltarenheter

Av en granskningsrapport från Riksrevisionens år 2009 avseende tillsynen över överförmyndarna65 framgår att det genomsnittliga antalet huvudmän per ställföreträdare som var knutna till förvaltar- enheterna66 varierade från 18 till cirka 40 huvudmän per heltids- anställd förvaltare.

Riksrevisionen pekade i sin rapport på att förvaltarna i dessa fall inte längre – som FB föreskriver – är frivilligarbetare. Vidare är det så att tingsrätten förordnar förvaltarna på vanligt sätt i många fall – av allt att döma – utan vetskap om att de förordnade förvaltarna ska anställas av kommunen.67

Av Riksrevisionens granskningsrapport framgår att kritiken mot förvaltarenheter bl.a. handlar om i vilken mån inrättandet av enhet- erna är i överensstämmelse med främst kommunallagen (1991:900) och FB. Det finns emellertid kritik även av mer principiellt slag om enheternas ändamålsenlighet. Förvaltaren kan hamna i en jävslik- nande situation om han eller hon ska företräda sin huvudman gentemot sin egen arbetsgivare, till exempel socialförvaltningen. Riksrevisionen såg förekomsten av förvaltarenheter som en indika- tion på problem inom överförmyndarnas verksamhet.68

JO har i ett ärende uttryckt sig positiv till förvaltarenheter och pekar på att de kommunala tjänstemän som inom ramen för sin anställning åtar sig ställföreträdaruppdrag får – på samma sätt som

65Tillsynen av överförmyndarna – uppföljningsgranskning, RiR 2009:31.

66Se not 59.

67RiR 2009:31, s. 47 f.

68RiR 2009:31, s. 47 f., s. 56 och bilaga 7. Kritiken har uttalats av bl.a. Föreningen Sveriges Överförmyndare och Sveriges Kommuner och Landsting.

109

andra ställföreträdare – sitt uppdrag personligen enligt FB:s bestäm- melser. Enligt JO:s mening utgör de kommuner, som försökt lösa ställföreträdarfrågan i särskilt komplicerade ärenden genom att in- rätta förvaltarenheter, efterföljansvärda exempel.69

Frågan om förvaltarenheter har även berörts av en utredning år 2006, Nationell psykiatrisamordning, se nästa avsnitt.

4.5Tidigare överväganden på området

Nationell psykiatrisamordning uppmärksammade i sitt slutbetänk- ande år 200670 en begränsad grupp personer71 med psykiska sjuk- domar eller funktionshinder för vilka det i praktiken inte gick att anordna ett godmanskap eller förvaltarskap. Det rörde sig huvud- sakligen om personer som hade dömts för våldsbrott till rättspsyki- atrisk vård eller fängelse.

Anledningen till att det inte var möjligt att anordna ett ställföre- trädarskap för dessa personer var, enligt Nationell psykiatrisam- ordning, att det var svårt att rekrytera en ställföreträdare eftersom det var möjligt att avsäga sig uppdraget endast om huvudmannens behov av stöd upphörde eller om en annan person tog över upp- draget. Många frivilliga lekmän ville med andra ord inte åta sig dessa komplicerade uppdrag eftersom de inte var möjliga att avsluta om något skulle riskera att gå fel.

Nationell psykiatrisamordning ansåg att det fanns skäl att se över alternativa lösningar som skulle möjliggöra för personer med psykiska funktionshinder och behov av förvaltare eller god man att få tillgång till en sådan insats, utan att detta skulle medföra risker för de lekmän som åtog sig uppdragen.

En sådan lösning skulle, enligt Nationell psykiatrisamordning, vara att socialtjänsten skulle förvalta den enskildes medel som ett bistånd enligt SoL, t.ex. för att se till att hyran skulle bli betald. Detta innebar att de ekonomiska frågorna, vilka ofta ledde till kon- flikt mellan huvudmannen och ställföreträdaren, skulle hanteras av socialförvaltningen, av personal med utbildning och kompetens att hantera sådana konflikter och i lokaler med högre säkerhet.

69JO 2009/10, s. 431 ff.

70Ambition och ansvar, Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder (SOU 2006:100), s. 344 f.

71Antalet personer uppskattas i betänkandet till maximalt ettusen.

110

Nationell psykiatrisamordning ansåg också att en juridisk per- son skulle kunna fungera som förvaltare för denna kategori av per- soner. Det pekades också på att det inom vissa kommuner finns förvaltarenheter, där personal är anställd för att tjänstgöra som ställföreträdare, i allmänhet förvaltare, för personer som har en problematik som allvarligt komplicerar uppdraget. En fördel med en sådan lösning var, enligt Nationell psykiatrisamordning, att ställ- företrädarskapen kunde utövas med det mått av säkerhet som ibland kan vara nödvändigt. Det framfördes dock som en nackdel att personalen på enheterna i grunden hade ett personligt förvaltar- uppdrag och att det därmed inte kunde avslutas. Vidare framfördes det kritik mot att förvaltarna blev mindre tillgängliga genom att de bara kunde nås på kontorstid samt att den viktiga funktion som fanns genom att en lekman var förordnad gick förlorad.

4.6Enkätsvar angående den enskildes behov av hjälp och stöd

4.6.1Enkätundersökning

Vi har genom att skicka ut enkäter till överförmyndare, gode män och förvaltare, socialchefer samt rättspsykiatriska regionkliniker undersökt hur den enskildes behov av hjälp ska tillgodoses om den gode mannens eller förvaltarens uppdrag begränsas eller om ställ- företrädaren entledigas utan att en ersättare utses.72

4.6.2Svar från överförmyndare

Överförmyndarna pekar på att de hjälpbehov som den enskilde har måste tillgodoses även om det sker en begränsning av ställföre- trädarens uppdrag eller om den gode mannen eller förvaltaren entledigas utan att en ny ställföreträdare förordnas.

Enligt överförmyndarna bör huvudmannens behov till viss del kunna tillgodoses via bistånd av socialtjänsten enligt SoL eller LSS, t.ex. i form av egnamedelsförvaltning, hemtjänst, kontaktperson, budgetrådgivning samt stöd av socialsekreterare, omsorgshand- läggare eller LSS-handläggare. De insatser som anges i SoL och LSS

72 Hur enkäten har genomförts och vilka frågor som ingick i den framgår av bilaga 3 och 4.

111

är emellertid frivilliga, vilket innebär att de inte kan bli aktuella utan att den enskilde samtycker till dem.

Den enskilde bör enligt överförmyndarna också kunna få hjälp via hälso- och sjukvården, t.ex. från psykiatrin, samt av olika myn- digheter, vilka har en viss serviceskyldighet som ska beaktas enligt förvaltningslagen (1986:223). Vidare bör den enskilde kunna få hjälp via sitt boende, t.ex. en kurator, en boendestödjare eller per- sonalen på ett härbärge. Den enskilde bör också kunna få hjälp av anhöriga, vänner eller av ett personligt ombud. Om den enskilde är dömd till skyddstillsyn eller är villkorligt frigiven från ett fängelse- straff bör den enskildes behov av hjälp också till viss del kunna tillgodoses av en av Kriminalvården förordnad övervakare.

En del överförmyndare framhåller att det kan krävas en lag- stadgad skyldighet för socialtjänsten att tillfälligt eller mer stadig- varande gå in med nödvändiga insatser, t.ex. kan det övervägas om det åter bör finnas en möjlighet att tvångsförvalta den enskildes medel. Någon överförmyndare anser att det i vissa fall skulle vara en tillräcklig hjälp för den enskilde om hans eller hennes pension i stället kunde betalas ut varje vecka. En annan synpunkt är att det borde vara möjligt med transfereringar för kostnader för t.ex. boende, vård och mediciner i de fall den enskildes försörjning helt består av offentliga medel.

En del överförmyndare har tillgång till en grupp av erfarna ställföreträdare som kan ställa upp och åta sig de svåraste upp- dragen i avvaktan på att en annan ställföreträdare ska utses. I en del fall går dessa uppdrag endast ut på att ta hand om huvudmannens pension, betala nödvändiga räkningar och att portionera ut åter- stoden som fickpengar en gång per vecka. Det är vanligt att huvud- mannen i dessa fall inte är motiverad att acceptera andra insatser från samhället.

Ett antal överförmyndare framhåller att det inte är hållbart med lekmän som ställföreträdare för hotfulla eller våldsamma huvudmän och att man i dessa fall i stället bör överväga hjälp av personer med specialistkompetens på området. Med tanke på den arbetsinsats och den risk som ett sådant uppdrag innebär bör det bli fråga om före- trädare i form av anställda vid förvaltarenheter eller andra pro- fessionella ställföreträdare. Detsamma bör gälla t.ex. i ärenden där den ekonomiska situationen är besvärlig med omfattande skulder eller om det finns påtagliga konflikter i huvudmannens kontaktnät. Det bör övervägas om även godmanskap för ensamkommande barn bör skötas av professionella ställföreträdare. I de fall en god man

112

eller förvaltare entledigas på grund av hot eller våld bör tingsrätten kunna utse en professionell ställföreträdare i stället.

Några överförmyndare pekar på att den grundläggande tanken med god man och förvaltare är att den enskilde ska företrädas av en oberoende person, en medmänniska. Inte sällan består hjälpen i att den enskildes rätt gentemot myndigheter behöver bevakas. Det kan då vara olämpligt att hjälpen till den enskilde kommer från en annan myndighet. Flera av de andra former av stöd som kan ges den enskilde, t.ex. genom socialtjänsten, kan inte ersätta ett behov av en god man eller förvaltare eftersom det genom dessa inte ges möjlig- het att bevaka den enskildes rätt.

4.6.3Svar från gode män och förvaltare

Gode män och förvaltare anser att den enskildes behov bör till- godoses av socialtjänsten och sjukvården, bl.a. kan betalningar så långt som möjligt läggas över på autogiro eller skötas av kommun- ernas förmedlingstjänst. För människor med psykiska funktions- hinder kan ett personligt ombud vara ett alternativ till ställföre- trädare.

Många anser att stödet från psykiatrin och socialtjänsten behöver förbättras och att överförmyndaren och socialtjänsten skulle behöva ha ett bättre samarbete.

Det finns bland gode män och förvaltare också förslag om att ett godmans- eller förvaltarförordnande tillfälligt ska kunna lämnas över till en förvaltarenhet eller resurspool i väntan på att en ny ställföreträdare ska utses.

4.6.4Svar från socialchefer

En del socialchefer pekar på att en ställföreträdares behov av att under trygga former få utöva sitt uppdrag bör väga lika tungt som en aggressiv huvudmans behov av hjälp. I de fall huvudmannen är aggressiv bör han eller hon i stället få hjälp av personer med specia- listkompetens på området. Med hänsyn till den arbetsinsats och de risker ett sådant uppdrag kräver, bör det då bli fråga om en an- ställning i stället för ett uppdrag på ideell basis. I ett sådant fall bör även socialförvaltningen ta ett större ansvar.

113

Man kan också överväga om det för dessa fall bör införas ett system som liknar Kriminalvårdens frivård. Inom frivården har man lekmannaövervakare, men det är en tjänsteman som har huvud- ansvaret. Detta innebär att ingen kan ”hota sig fri” från sin över- vakning, samtidigt som det finns en garanti för att den enskilde inte blir lämnad utan stöd.

En del socialchefer har angett att det förekommer ganska ofta att en person är utan god man eller förvaltare trots att social- nämnden bedömer att det med hänsyn till den enskildes situation finns behov för det. Andra socialchefer har dock angett att detta inte är vanligt förekommande.

Att det är svårt att finna någon som är beredd att åta sig ett uppdrag som god man eller förvaltare kan vara en indikation på att god man eller förvaltare inte är rätt hjälpinsats för våldsamma per- soner med svåra psykiska störningar eller stora missbruksproblem. Hjälpbehovet bör då, i avvaktan på att en ställföreträdare utses, tillgodoses t.ex. genom anhöriga eller en kontaktperson, boende- stöd, kontakt med en socialsekreterare eller genom s.k. egnamedels- förvaltning. Ofta ses sådan förvaltning dock som en kortsiktig hjälpinsats, men ett sätt att förstärka stödet för den enskilde skulle vara att använda den mer långsiktigt.

Ett sätt att ge huvudmannen ytterligare stöd och hjälp skulle vara att man utökar ansvaret för personliga ombud till att även kunna hjälpa den enskilde med att betala räkningar, ansöka om bostadsbidrag eller bostadstillägg etc. Ett annat alternativ skulle vara att det inrättas förvaltarenheter i kommunerna.

4.6.5Svar från rättspsykiatriska regionkliniker

Många av patienterna vid de rättspsykiatriska regionklinikerna får inget stöd alls trots att det ibland har konstaterats att det finns ett behov av god man eller förvaltare. Ofta försöker sjukhusets kura- torer och den avdelningspersonal som arbetar nära patienten att hjälpa honom eller henne, främst med ekonomin. Ofta är denna hjälp emellertid inte tillräcklig, vilket t.ex. kan leda till att patien- tens skuldbörda ökar under vårdtiden.

Några få patienter får hjälp via socialtjänsten med att se till att räkningar blir betalda. Denna tjänst verkar dock bara finnas inom ett fåtal kommuner. En del patienter har anhöriga eller andra när- stående som hjälper patienten med ekonomin och sörjer för att han

114

eller hon får stöd. Denna form av hjälp kan ibland vara bristfällig eftersom de anhöriga inte orkar ta det ansvaret.

I en del kommuner finns det förvaltarenheter och därigenom kan patienten få en god man eller förvaltare som är anställd av kommunen.

4.7Medför HD:s avgörande att förvaltare i tillräcklig utsträckning kan bli entledigade?

Vår bedömning: Möjligheterna för förvaltare att bli entledigade och förutsättningarna för att ett förvaltarskap ska kunna upp- höra bör inte utvidgas i förhållande till vad som framgår av HD:s avgörande i mål Ö 91-12.

4.7.1Förvaltare kan i en del fall fortfarande behöva vänta länge på att bli entledigade

Vårt uppdrag är att föreslå åtgärder som ger bättre förutsättningar för gode män och förvaltare. Ur förvaltarnas synvinkel torde det vara tillfredsställande att det numera (genom HD:s avgörande) är klarlagt att det är möjligt att frånträda ett uppdrag, trots att det fortfarande finns ett behov av förvaltarskap och fastän någon er- sättare inte har utsetts, om förvaltaren har skälig orsak att göra detta.

Enligt vår mening bör uppsägningstiden för en ställföreträdare i de fall det inte finns förhållanden som gör att det är svårt att finna en ersättare normalt uppgå till högst tre månader. Det synes dock, utifrån de omständigheter som förelåg i HD:s avgörande, vara så att ett entledigande kommer att kunna bli aktuellt endast i speciella situationer eller om det tar lång tid att finna en ersättare. Den tid som en förvaltare i dessa undantagsfall kommer att behöva vänta på att bli entledigad kan därmed fortfarande bli förhållandevis lång och överstiga vad som ur ett ställföreträdarperspektiv kan anses vara en skälig uppsägningstid. Detta kan även medföra att huvud- mannens intressen blir lidande eftersom förvaltarens förmåga eller möjlighet att genomföra uppdraget kan begränsas, t.ex. i de situa- tioner då han eller hon har utsatts för hot eller våld.

115

Att det är på detta vis kan avhålla personer från att åta sig uppdrag som förvaltare, vilket i sin tur kan leda till att det blir svårigheter att säkerställa tillgången till kvalificerade och lämpliga förvaltare. Sammantaget talar dessa omständigheter för att det finns skäl att undersöka om möjligheten för en förvaltare att bli ent- ledigad bör utvidgas.

4.7.2Det är tveksamt om den enskildes hjälpbehov kan tillgodoses fullt ut med stöd av nuvarande reglering

Vi har i avsnitt 4.3 redogjort för vilka former av stöd den enskilde kan få tillgång till enligt nuvarande reglering. Det framgår där att de insatser som kommunen kan erbjuda, främst inom socialtjänsten, som huvudregel är frivilliga och därför inte kan bli aktuella om den enskilde inte samtycker till dem. Detta innebär att kommunen med nuvarande lagstiftning inte kan hjälpa den enskilde med sådana uppgifter som ryms inom ett förvaltaruppdrag om han eller hon inte går med på detta.

Man torde kunna utgå ifrån att en person som har haft för- valtare men där förvaltarskapet har upphört trots att den enskilde fortfarande har behov av ett sådant, i de flesta fall inte kommer att samtycka till frivillig hjälp från kommunen och att den enskildes hjälpbehov därför inte kan tillgodoses på detta sätt.

I de fall ett förvaltarskap upphör har kommunen (genom socialtjänsten) dock det yttersta ansvaret för att den enskilde ska få det stöd och den hjälp som han eller hon behöver. Det kan i de fall en person ställs utan förvaltare (trots att det finns behov av ett förvaltarskap) komma att krävas stora ansträngningar från social- tjänstens sida bl.a. med att motivera dessa personer till att ta emot nödvändig hjälp samt att tillgodose deras behov av en lämplig bo- stad.

I vissa situationer kan kommunen dock vidta åtgärder utan samtycke från den enskilde, t.ex. när det finns förutsättningar för tvångsvård av missbrukare eller unga med stöd av LVM respektive LVU.73 Åtgärder enligt LVM kan emellertid vidtas endast i vissa speciella situationer och har till syfte att få en missbrukare att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att

73 Det är socialnämnden som beslutar om ett omedelbart omhändertagande av missbrukaren respektive den unge. Förvaltningsrätten kan därefter på ansökan av socialnämnden besluta att vård enligt LVM eller LVU ska beredas. Se 5 och 13 §§ LVM och 6–8 §§ LVU.

116

komma ifrån sitt missbruk. Även vård enligt LVU kan beredas endast under vissa särskilda förutsättningar, bl.a. ska den som vården avser som huvudregel vara under 18 år.74 Tvångsvård enligt LVM eller LVU ger inte heller någon möjlighet att mot den enskildes vilja vidta åtgärder som ryms inom ett förvaltaruppdrag. De åtgär- der som vidtas för den enskilde inom ramen för ett förvaltarskap kan därför inte tillgodoses med stöd av dessa lagar.

Den enskilde kan också få stöd, vård och behandling genom hälso- och sjukvården. Det kan t.ex. röra sig om psykiatrisk vård eller annan lämplig behandling. Det krävs dock enligt HSL att vård och behandling så långt det är möjligt utformas och genomförs i samråd med patienten. Psykiatrisk vård kan dock ges utan den enskildes samtycke om förutsättningarna för psykiatrisk tvångs- vård är uppfyllda. Inom hälso- och sjukvårdens uppdrag ingår det dock inte primärt att ha hand om sådana uppgifter som ryms inom ett förvaltaruppdrag, i vart fall inte att rättshandla för den enskildes räkning utan dennes samtycke. Detta innebär att den funktion som tillgodoses genom ett förvaltarskap inte heller kan tillgodoses inom hälso- och sjukvårdens ram.

Under vissa begränsade förutsättningar har en make möjlighet att lyfta sin sjuka eller bortavarande makes bankmedel, inkomst eller avkastning. Denna möjlighet ges om det fattas medel för familjens underhåll och den sjuka eller bortavarande maken inte själv kan sköta sina angelägenheter. Rätten att företräda sin make på detta sätt är emellertid begränsad till främst akuta och oväntade situationer och kan därför inte tillgodose den enskildes hjälpbehov om ett förvaltarskap upphör.

Vi anser sammanfattningsvis att det är tveksamt om den enskildes behov av hjälp och stöd kan tillgodoses fullt ut genom de insatser som är möjliga enligt nuvarande reglering om ett förvaltarskap för honom eller henne upphör. Den främsta anledningen till detta är att nuvarande stödinsatser kräver att huvudmannen samtycker till dem samt att de inte ger någon möjlighet eller befogenhet att utan den enskildes samtycke rättshandla för huvudmannens räkning.

74 Vård enligt LVU kan i vissa fall beredas den som har fyllt 18 år men inte 20 år. Se 1 § tredje stycket LVU.

117

4.7.3Vilka förändringar krävs för att den enskildes hjälpbehov ska kunna tillgodoses när ett förvaltarskap upphör?

Nya former av stöd utanför förvaltarskapet

Det fanns tidigare bestämmelser som innebar att t.ex. Försäkrings- kassan helt eller delvis kunde betala ut en persons förmåner till en kommunal myndighet75 för att användas till den berättigades och hans eller hennes familjs nytta (s.k. tvångsfullmakt). Denna typ av utbetalningar kunde ske om den förmånsberättigade var ur stånd76 att själv ta hand om t.ex. sin pension.

Möjligheten till sådana utbetalningar avskaffades i samband med reformeringen av ålderspensionssystemet i slutet av 1990-talet.77 Skälen för detta var bl.a. att behovet av sådana bestämmelser ifråga- sattes och att de ansågs återspegla en äldre tids förhållanden och värderingar. Bestämmelserna ansågs inte heller fylla någon nyttig funktion vid sidan om de allmänna bestämmelserna om förvaltar- skap och godmanskap i den familjerättsliga lagstiftningen. Det an- fördes också att den som inte kan ta hand om sin pension själv sannolikt behöver hjälp med att förvalta sin egendom och bevaka sin rätt även i andra avseenden, och att det till och med kunde vara så att sådana utbetalningar kunde medföra att godmanskap eller förvaltarskap inte kommer till stånd trots att det är påkallat.78

Det har i olika sammanhang framförts till oss att socialförvalt- ningen åter bör ha en sådan möjlighet till tvångsförvaltning i de fall ett förvaltarskap upphör utan att en ny förvaltare utses och det fortfarande finns ett behov av förvaltarskap.

En möjlighet att betala ut en persons förmåner till kommunen skulle möjligen för en liten grupp av personer kunna ersätta den funktion som ett förvaltarskap har. Det rör sig om de personer som enbart har behov av hjälp med att disponera t.ex. sin pension på ett sätt så att hyra och andra utgifter blir betalda varje månad och att resterande del därefter delas upp och betalas ut till den enskilde t.ex. en gång i veckan.

De allra flesta som har en förvaltare är emellertid även på annat sätt ur stånd att vårda sig eller sin egendom, t.ex. genom att de

75Utbetalning kunde även ske till den berättigades make eller till någon annan person.

76Till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller därmed jämförlig orsak.

77S.k. tvångsfullmakter finns dock kvar i fråga om bl.a. utbetalning av assistansersättning. Se

51kap. 17 och 18 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) och 11 § LSS.

78Se t.ex. prop. 1997/98:151, Inkomstgrundad ålderspension, m.m., s. 463 f.

118

behöver hjälp med att bevaka sin rätt eller sörja för sin person. I en del fall har den enskilde också en förmögenhet som behöver för- valtas. En möjlighet att utan den enskildes samtycke göra vissa utbetalningar till t.ex. kommunen skulle då inte vara en tillräcklig insats för att tillgodose den enskildes behov om ett förvaltarskap upphör. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till de uttalanden som regeringen gjorde vid avskaffandet av systemet med tvångsfull- makter vid utbetalning av pensioner, anser vi att det inte framstår som lämpligt att återinföra denna möjlighet.

Förändringar inom ramen för förvaltarskapsinstitutet

Historiskt sett innebar ett förvaltarskap79 endast att den enskildes tillgångar skulle förvaltas. Inte sällan befann sig den enskilde på någon typ av institution, där han eller hon fick behovet av övrig omsorg tillgodosett. Senare fick förvaltaren även till uppgift att sörja för den enskildes person. Detta innebar bl.a. att egendoms- förvaltningen skulle komma den enskilde till godo.

En del förändringar som har skett i samhället under de senaste årtiondena har lett till att ett uppdrag som förvaltare ofta ser annorlunda ut än tidigare. Detsamma gäller uppdrag som god man enligt 11 kap. 4 § FB. En sådan förändring är att det, till följd av den s.k. psykiatrireformen i mitten av 1990-talet, finns fler psykiskt sjuka personer med ställföreträdare som bor i en egen bostad i stället för på en psykiatrisk vårdinrättning. Det är numera vanligare att den som har god man eller förvaltare är en aktiv person som har flera diagnoser och ofta även ett missbruk. Detta har medfört att det ställs helt andra krav på ställföreträdaren, t.ex. att sörja för att den enskilde har tillgång till bostad och sociala förmåner samt att bevaka den enskildes rätt mot myndigheter.

Den förändring som har skett i och med att användningen av bl.a. internet och sociala medier har ökat i samhället har också påverkat ställföreträdarskapens karaktär. Genom denna förändring har personer som har god man eller förvaltare fått större ”möjlig- heter” att t.ex. göra av med sina tillgångar. Detta innebär att det krävs fler och mer tidskrävande insatser från ställföreträdarens sida för att förhindra att den enskilde försätter sig i en besvärlig situa-

79 Möjligheten att anordna ett förvaltarskap infördes år 1989. Dessförinnan fanns institutet omyndigförklaring. Se prop. 1987/88:124, Om god man och förvaltare.

119

tion. I en del fall kan det vara nästintill omöjligt att sköta ett sådant uppdrag på sin fritid.

Det har till oss framförts, bl.a. genom svaren på våra enkäter, att det i vissa fall inte är hållbart med lekmän som ställföreträdare och att det finns skäl att överväga om det bör vara möjligt att ha per- soner med specialistkompetens på området som ställföreträdare. Exempel på när detta kan vara motiverat är då huvudmannen är hotfull eller våldsam, då hans eller hennes ekonomiska situation är besvärlig med omfattande skulder eller om det finns påtagliga kon- flikter i huvudmannens kontaktnät.

I vissa kommuner förekommer det att t.ex. en advokat utses till ställföreträdare i sådana fall. Andra kommuner har valt att inrätta förvaltarenheter, vid vilka det finns anställda med särskild kompe- tens som utses till ställföreträdare. Gemensamt för dessa lösningar är dock att det fortfarande är en enskild person som utses till ställ- företrädare.

Vi har övervägt om det som ett komplement till nuvarande stöd- insatser och inom ramen för den ordning som i dag gäller för ett förvaltarskap skulle vara möjligt att kommunen genom social- nämnden eller en annan nämnd förordnas att (helt eller delvis) ta över förvaltarens uppdrag, i de fall det inte är lämpligt (eller möj- ligt) för en enskild person att ha uppdraget. Vid våra överväganden har vi dock funnit att frågan är av sådan karaktär att det krävs en djupare analys om hur en sådan uppgift kan hanteras organisatoriskt inom kommunerna, bl.a. hur det ska undvikas att det uppkommer en jävssituation. Det finns också behov av juridiska överväganden på ett antal områden, bl.a. inom kommunalrättens område. Vidare finns det skäl att närmare utreda en rad andra frågor, bl.a. om en sådan ordning skulle vara rättssäker för den enskilde, särskilt i mindre kommuner. Vi menar därför att det inte är möjligt att se frågan om förordnande av kommunen (genom socialnämnd eller annan nämnd) som ställföreträdare enbart som en komplettering av det existerande stödet, utan den frågan bör övervägas i ett större sammanhang. Utgångspunkten för sådana överväganden bör med andra ord inte vara de undantagsfall då en förvaltare (eller en god man) vill från- träda ett uppdrag och det inte går att finna en ersättare för honom eller henne.

Om det ska ske en förändring av de grundläggande förutsätt- ningarna för vem som kan utses till förvaltare (eller god man) bör det enligt vår mening till att börja med göras en närmare kartlägg- ning av vilket behov det finns av en sådan förändring. Det är tvek-

120

samt om enbart de få fall som anknyter till frågan om entledigande och som omfattas av vårt uppdrag utgör tillräckliga skäl för en sådan ordning. Av våra enkätsvar från de rättspsykiatriska region- klinikerna har det emellertid framkommit att många av patienterna där inte får något stöd alls, trots att det ibland har konstaterats att det finns ett behov av god man eller förvaltare. Även från annat håll, bl.a. från vissa överförmyndare, har det framförts att behovet av kvalificerade ställföreträdare inte kan tillgodoses inom ramen för dagens system. Förekomsten av förvaltarenheter i vissa kommuner kan möjligen vara en indikation i denna riktning. Det är dock oklart hur många personer det rör sig om som i dag inte kan få ställföre- trädare trots att de har behov av en sådan.

Bedöms det vara nödvändigt med en större reform på området bör det även göras överväganden i fråga om andra tänkbara sätt att tillgodose den enskildes behov av ställföreträdarskap än genom att utse kommunen (genom socialnämnd eller annan nämnd) som ställ- företrädare. Ett annat alternativ som då bör övervägas är om det ska vara möjligt att förordna andra juridiska personer (än kommunen) som ställföreträdare, vilken i sin tur har anställda som har till upp- gift att tillgodose den enskildes behov i de avseenden som ställföre- trädarskapet avser.80 Det bör i så fall närmare analyseras vilka juridiska personer som bör kunna bli aktuella för ett sådant förord- nande. Vidare kan det finnas skäl att överväga hur sådan verksam- het bör vara organiserad i de fall det inom den juridiska personen också bedrivs andra former av verksamhet.

Även andra alternativ än att en juridisk person utses som ställ- företrädare kan rimligen också behöva utredas, om det bedöms finnas behov av en större reform. Bland annat kan det finnas skäl att överväga andra organisatoriska lösningar för godmanskaps- och förvaltarskapsinstitutet. En eventuell utredning bör också omfatta för- och nackdelar med förvaltarenheter och verksamhetens fören- lighet med nuvarande lagstiftning.

Det bör även framhållas att en möjlighet att utse en juridisk person till ställföreträdare skulle innebära att man frångår den grundläggande tanken med ställföreträdarskapet, nämligen att det ska utföras av en oberoende person, en medmänniska. Detta kan möjligen tala för att den enskildes behov av hjälp och stöd i de fall

80 Det finns redan i dag i vart fall ett privat bolag inom vars verksamhet det ingår personer som åtar sig svåra ställföreträdaruppdrag. De som åtar sig dessa uppdrag har dock personliga förordnanden som god man eller förvaltare. Verksamheten torde fortfarande vara i ett upp- startsskede.

121

detta inte är möjligt i stället bör tillgodoses på annat sätt än inom ramen för ett ställföreträdarskap. Detta skulle innebära att ett god- manskap eller förvaltarskap ska vara förbehållet de fall då det i princip är möjligt för en lekman att vara ställföreträdare.

Slutligen kan det tilläggas att vi i avsnitt 9.5 har gjort bedöm- ningen att det bör finnas statistiska uppgifter i fråga om överför- myndarnas verksamhet och de ställföreträdarskap som omfattas av överförmyndarens tillsyn. Det kan t.ex. röra sig om uppgifter om antalet godmanskap respektive förvaltarskap som har upphört på grund av att det har saknats ställföreträdare och en ny inte har kunnat utses. Sådana uppgifter kan ge ett bättre underlag för att bedöma vilka behov av förändringar som finns.

Möjligheterna att entlediga förvaltare bör inte utvidgas

Det bör framhållas att det endast i undantagsfall torde bli aktuellt att låta ett förvaltarskap som behövs upphöra. För att detta ska undvikas läggs det (genom HD:s avgörande) ett stort ansvar på överförmyndaren att finna en förvaltare. Ansvaret kan t.ex. komma att kräva att kommunerna i större utsträckning behöver skapa nya samverkansformer i dessa frågor.

Att det genom HD:s avgörande nu även är klarlagt att det är möjligt för en förvaltare att frånträda ett uppdrag även om det inte finns en ersättare, bör kunna leda till att det blir lättare för överförmyndaren att finna ställföreträdare för ”svåra” förvaltar- skap.

Som vi har anfört ovan finns det vissa möjligheter till stöd för den enskilde om ett förvaltarskap som behövs upphör. Det är dock tveksamt om den enskildes behov av hjälp och stöd i alla fall kan tillgodoses fullt ut genom de insatser som är möjliga enligt nuvar- ande reglering. Det kommer emellertid endast i undantagsfall att bli aktuellt att låta ett förvaltarskap upphöra så länge det behövs. Att ge förvaltare möjlighet att bli entledigade i större omfattning, skulle leda till att antalet personer (huvudmän) med hjälpbehov skulle öka. Detta skulle förutsätta att den enskildes behov av hjälp och stöd kan tillgodoses i större utsträckning än för närvarande. Som vi nyss har anfört kan det finnas skäl att överväga vissa för- ändringar inom ramen för godmanskaps- och förvaltarskapsinstituten. Sådana överväganden bör dock ske utifrån ett vidare perspektiv än den fråga om entledigande som omfattas av våra direktiv. Med

122

beaktande härav och då vi inte heller föreslår förbättringar av andra former av stöd anser vi att det för närvarande inte är lämpligt att utvidga möjligheterna för förvaltare att kunna bli entledigade. Den lösning som frågorna om entledigande av förvaltare respektive upp- hörande av förvaltarskap har fått genom HD:s avgörande får mot bakgrund av detta anses vara lämplig.

4.8Bör lagstiftningen förtydligas med utgångspunkt i HD:s avgörande?

4.8.1Förvaltares rätt att frånträda sitt uppdrag utan att en ersättare har utsetts vid skälig orsak

Vårt förslag: Det ska framgå av FB att en förvaltare inte är skyldig att ha kvar sitt uppdrag till dess en ny förvaltare har utsetts, om han eller hon har skälig orsak att lämna uppdraget dessförinnan.

Av 11 kap. 19 § andra stycket första meningen FB framgår att en god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad. Enligt tredje meningen i samma stycke är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts, om ställföreträdarskapet ska fortsätta.

Det framgår av HD:s avgörande i mål Ö 91-1281 att en sysslo- mannarättslig princip ska tillämpas när det gäller en förvaltares rätt att frånträda sitt uppdrag. Denna princip innebär att förvaltaren ska ha rätt att frånträda sitt uppdrag om han eller hon har skälig orsak att göra det, trots att det fortfarande finns behov av förvaltarskap och fastän någon ersättare inte har utsetts. Enligt HD får principen anses komplettera bestämmelsen i 11 kap. 19 § andra stycket tredje meningen FB.

Den princip som HD har slagit fast medför att det är klarlagt att förvaltare under vissa förutsättningar har en rätt att frånträda sitt uppdrag trots att en ny förvaltare inte har utsetts. Det innebär att förvaltaren, genom att veta att det går att frånträda uppdraget om något skulle inträffa, kan känna en trygghet vid utövandet av det. Att det finns en rätt för en förvaltare att frånträda sitt uppdrag kan också medföra att möjligheterna att rekrytera lämpliga personer till

81 En redogörelse för avgörandet finns i avsnitt 4.1.4.

123

förvaltaruppdrag förbättras. Sammantaget leder detta till att förut- sättningarna för förvaltare blir bättre, vilket i förlängningen också torde kunna öka tillgången till kvalificerade och lämpliga ställföre- trädare.

Det går av 11 kap. 19 § andra stycket tredje meningen FB inte att utläsa att det finns den nyss nämnda rätten för förvaltare att frånträda ett uppdrag. Lydelsen av bestämmelsen kan i stället tolkas som att det inte finns en sådan rätt. Vi anser att den rättspraxis som HD har lagt fast tydligt bör komma till uttryck även i lagtexten. En sådan justering av nuvarande reglering är av betydelse dels för för- valtare, dels för andra som berörs av denna lagstiftning, t.ex. över- förmyndare, huvudmän och anhöriga.

Vi har vid utformningen av lagtexten övervägt om uttrycket ”skälig orsak” bör användas i detta sammanhang eller om ett annat uttryck, t.ex. rimlig orsak alternativt särskilda eller synnerliga skäl, skulle vara lämpligare. Något som talar emot att använda uttrycket ”skälig orsak” kan möjligen vara att det är ett uttryck som före- kommer relativt sällan i lagstiftningssammanhang. Dessutom är de författningar där uttrycket förekommer i huvudsak av äldre datum.

Något som talar för att uttrycket bör användas i lagtexten är emellertid att HD i sitt avgörande uttalar att det är den sysslo- mannarättsliga princip där uttrycket ingår som ska tillämpas. Att då använda ett annat uttryck i lagtexten kan uppfattas som att vi anser att rättsläget bör tolkas annorlunda än vad som anges i HD:s av- görande, vilket inte är avsikten. Dessutom torde inte uttrycket ”skälig orsak” (även om det möjligen är ovanligt) allmänt sett be- traktas som ålderdomligt, utan i stället kunna vara förhållandevis enkelt att förstå innebörden av.

Sammantaget anser vi därför att uttrycket ”skälig orsak” bör användas i den av oss föreslagna lagtexten. Vi föreslår således att det av FB ska framgå att en förvaltare inte är skyldig att ha kvar sitt uppdrag till dess en ny förvaltare har utsetts, om han eller hon har skälig orsak att lämna uppdraget dessförinnan. Regleringen bör finnas i en ny 19 a § i 11 kap. FB.

124

4.8.2Upphörande av förvaltarskap även vid behov av fortsatt förvaltarskap

Vårt förslag: Det ska framgå av FB att förvaltarskapet ska upp- höra, när en förvaltare som har skälig orsak att lämna sitt upp- drag entledigas, om en ny förvaltare inte kan utses och över- förmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

Beslut om entledigande av förvaltaren och om upphörande av förvaltarskapet ska fattas av rätten.

Av 11 kap. 19 § första stycket första meningen FB framgår att ett godmanskap eller ett förvaltarskap ska upphöra om en god man eller förvaltare inte längre behövs. Det fanns före HD:s avgörande i mål Ö 91-12 en oklarhet i fråga om tolkningen av bestämmelsen. Det förekom att den tolkades så, att ett upphörande av ett för- valtarskap förutsatte att det saknades behov av förvaltarskap.

Genom HD:s avgörande är det emellertid klarlagt att bestäm- melsen inte genom ett motsatsslut bör förstås så att ett upphör- ande av förvaltarskapet undantagslöst förutsätter att det saknas behov av förvaltarskap. Av avgörandet framgår att ett förvaltarskap måste upphöra fastän det finns ett behov av fortsatt förvaltarskap, om det av någon anledning saknas förvaltare och någon ny för- valtare inte kan utses. För att förvaltarskapet ska upphöra krävs det även att överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.82

Som vi nyss har nämnt går det av nuvarande lydelse av bestäm- melsen i 11 kap. 19 § första stycket första meningen FB inte att utläsa att ett förvaltarskap kan upphöra även om det finns behov av sådant ställföreträdarskap.

För att undvika missuppfattningar i denna fråga föreslår vi att det av FB ska framgå att så är fallet. Denna reglering bör tas in i en ny 19 a § i 11 kap FB.

Det är överförmyndaren som enligt nuvarande reglering beslutar om entledigande av en förvaltare, se 11 kap. 19 § andra stycket FB. Enligt vår mening kan det dock ifrågasättas om det är lämpligt att överförmyndaren fattar beslut om entledigande i de fall förvaltaren inte är skyldig att kvarstå i sitt uppdrag till dess att en ny förvaltare

82 I avsnitt 7.8 föreslår vi att överförmyndaren i ärenden om anordnande av godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB eller förvaltarskap ska ha en skyldighet att till tingsrätten lämna förslag på en ställföreträdare som är lämplig för uppdraget.

125

har utsetts men det fortfarande finns behov av förvaltare (dvs. när förvaltaren har skälig orsak att frånträda sitt uppdrag). Anled- ningen till detta är att det vid bedömningen av om förvaltaren har skälig orsak att frånträda sitt uppdrag ska göras en avvägning mellan förvaltarens bevekelsegrunder att avsluta uppdraget och behovet av att det kontinuerligt finns en förvaltare. Vid en sådan bedömning är det också av betydelse den tid det tar för överförmyndaren att utse en ny förvaltare. Ju längre tid det tar att utse en ny förvaltare, desto lägre krav bör gälla för de skäl som ska anses vara tillräckliga för att förvaltaren ska ha rätt att bli entledigad. Att överförmyndaren i detta fall skulle besluta om entledigandet skulle innebära att myn- digheten också gör en bedömning av sin egen förmåga att utse en ny förvaltare och om vilken betydelse den tid detta har tagit ska ha vid intresseavvägningen. Vi anser att detta inte är lämpligt och att det därför i stället bör vara rätten som beslutar om entledigande i detta fall.

Dessutom bör frågan om upphörande av förvaltarskapet, i vilken rätten fattar beslut, tas upp i samband med frågan om entledigande av förvaltaren. Ett upphörande ska nämligen ske om förvaltaren entledigas och en ny förvaltare inte kan utses och överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

4.8.3När det av annan orsak saknas förvaltare i ett pågående förvaltarskap

Vårt förslag: Ett förvaltarskap ska kunna upphöra om en ny förvaltare inte kan utses, även i de situationer då förvaltarens uppdrag har upphört av någon annan orsak än att förvaltaren har skälig orsak att lämna sitt uppdrag, t.ex. om förvaltaren har av- lidit. Förvaltarskapet ska kunna upphöra trots att det finns be- hov av ett förvaltarskap, om överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

I HD:s mål Ö 91-12 nämns att det i vissa situationer kan inträffa att man måste godta att ett förvaltarskap fortsätter någon tid utan förvaltare. Som exempel på när en sådan situation uppkommer an- ges när en förvaltare avlider (jfr 11 kap. 22 § FB) och när en olämp-

126

lig förvaltare entledigas med stöd av 11 kap. 20 § FB. HD uttalar att en förvaltare i sådana situationer ska utses så skyndsamt som möjligt, för att rättsförluster inte ska uppstå därför att det inte finns någon som har rådighet över den egendom som omfattas av för- valtarskapet.

Vi föreslår i avsnitt 4.8.2 att det av FB ska framgå att ett för- valtarskap ska upphöra, när en förvaltare som har skälig orsak att lämna sitt uppdrag entledigas, om det inte kan utses en ny förvaltare och överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

Det kan i undantagsfall inträffa att en ny förvaltare inte heller kan utses i de fall som vi nyss har nämnt, dvs. när ett förvaltarskap står utan förvaltare sedan denne har avlidit eller entledigats. Vi an- ser att förvaltarskapet måste upphöra även i ett sådant fall, trots att det finns ett behov av fortsatt förvaltarskap. Också i det fallet ska det för ett upphörande krävas att överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget. Vi föreslår att även denna situation ska regleras i den av oss föreslagna nya bestämmelsen i 11 kap. 19 a § FB.

4.9Entledigande av gode män och upphörande av godmanskap

Vårt förslag: En god man som har förordnats med stöd av 11 kap. 1, 2, 3 eller 4 § FB ska ha rätt att frånträda sitt uppdrag om han eller hon har skälig orsak att göra det, trots att det fort- farande finns ett behov av godmanskap och fastän någon er- sättare inte har utsetts.

Om den gode mannen entledigas i ett sådant fall eller när ett uppdrag som god man upphör av någon annan orsak, ska god- manskapet upphöra fastän det finns ett behov av fortsatt god- manskap, om någon ersättare inte kan utses och överförmyn- daren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

Vår bedömning: En god man för ett ensamkommande barn bör inte få entledigas utan att en ersättare har utsetts.

127

4.9.1Allmänna utgångspunkter

Vi har i avsnitt 4.8.1 föreslagit att det av FB ska framgå att en förvaltare inte är skyldig att ha kvar sitt uppdrag till dess att en ny förvaltare har utsetts, om han eller hon har skälig orsak att från- träda uppdraget dessförinnan. Syftet med förslaget är att den rätts- praxis som HD har lagt fast i mål Ö 91-12 tydligt ska komma till uttryck även i lagstiftningen.

Som framgår av avsnitt 4.2 anser vi att det utifrån HD:s avgör- ande i mål Ö 91-12 (som avser frågor rörande förvaltarskap) inte kan dras några mer långtgående slutsatser beträffande möjligheterna till entledigande av en god man och upphörande av ett godman- skap. Den rätt som en förvaltare har att frånträda ett uppdrag motiveras av HD med att ett uppdrag som förvaltare är en form av frivilligt sysslomannauppdrag, även om uppdraget är grundat på rättens beslut och särskilt lagreglerat.

Ett uppdrag som god man är av samma karaktär som ett för- valtaruppdrag så till vida att det rör sig om ett frivilligt ställföre- trädaruppdrag som är grundat på rättens beslut och särskilt lagreg- lerat. Även ett godmansuppdrag bör därför anses vara en form av frivilligt sysslomannauppdrag. Detta talar för att den allmänna sysslomannarättsliga principen om rätten att frånträda ett uppdrag, som gäller vid ett förvaltaruppdrag, också bör gälla för ett uppdrag som god man.

Att ge en god man rätt att frånträda ett uppdrag i berörda fall skulle innebära att han eller hon, genom att veta att det går att frånträda uppdraget om något skulle inträffa trots att en ny ställ- företrädare inte har utsetts, kan känna en trygghet vid uppdragets utövande. Rätten att frånträda ett uppdrag kan också medföra att möjligheterna att rekrytera lämpliga personer till ställföreträdar- uppdrag förbättras, vilket i förlängningen också bör kunna öka tillgången till kvalificerade och lämpliga ställföreträdare.

Syftet med ett godmanskap kan emellertid till viss del skilja sig åt beroende på enligt vilken bestämmelse det är anordnat. Det finns därför anledning att särskilt överväga vad som bör gälla för olika typer godmanskap i fråga om rätten till entledigande och godman- skapets upphörande.

128

4.9.2Godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB

Det är relativt ovanligt att det vid godmanskap som har anordnats enligt 11 kap. 4 § FB uppkommer motsvarande problematik som vid förvaltarskap, dvs. att en god man vill frånträda sitt uppdrag och det finns behov av fortsatt godmanskap men någon ny ställ- företrädare inte kan utses.

För att behov av ett godmanskap fortfarande ska anses föreligga krävs bl.a. att de grundläggande förutsättningarna för ett godman- skap är uppfyllda. I de fall en huvudman har samtyckt till ett god- manskap bör detta enligt vår mening rimligen också innefatta att den enskilde, utifrån sina förutsättningar, har för avsikt att med- verka till att den gode mannen ska kunna utföra uppdraget på ett ändamålsenligt sätt. Om den enskilde själv agerar på ett sätt som inte ger den gode mannen möjlighet till detta bör det i många fall finnas skäl för att låta godmanskapet upphöra, eftersom den en- skilde inte längre kan anses samtycka till det. Om godmanskapet upphör av det skälet kommer även den gode mannens uppdrag att upphöra.

Det finns emellertid också fall då den nyss nämnda situationen kan tänkas uppkomma. Ett exempel på detta är när andra än huvud- mannen, t.ex. anhöriga, agerar på ett sätt som försvårar för den gode mannen att utföra sitt uppdrag, samtidigt som huvudmannen fortfarande samtycker till godmanskapet.

Situationen kan även uppkomma om den enskilde t.ex. agerar hotfullt i ett fall då godmanskap har anordnats utan den enskildes samtycke.83 Godmanskapet kan då inte upphöra av den anledningen att den enskilde inte längre kan anses samtycka till det.

Vi anser att den gode mannen i sådana fall, på samma sätt som gäller för förvaltare, bör ha en rätt att frånträda sitt uppdrag om han eller hon har skälig orsak att göra det, trots att det fortfarande finns behov av godmanskap och fastän någon ersättare inte har ut- setts. Den skillnad som finns mellan ett förvaltarskap och ett god- manskap när det gäller den enskildes rättshandlingsförmåga torde dock innebära att det ofta bör kunna ställas lägre krav för att en god man ska anses ha skälig orsak att frånträda sitt uppdrag jämfört med när en förvaltare ska få göra detsamma. Under alla förhållan- den bör en god man kunna bli entledigad i samma utsträckning som en förvaltare.

83 Samtycke krävs inte när den enskildes tillstånd har hindrat att hans eller hennes mening inhämtas. Se 11 kap. 4 § första stycket andra meningen FB.

129

Ett godmanskap i vilket det inte finns någon god man förordnad får inte lika stora konsekvenser för huvudmannen som om det hade varit ett förvaltarskap, eftersom den enskilde fortfarande kan rättshandla. Ett sådant godmanskap kan emellertid inte anses fylla någon funktion och bör därför, i likhet med förvaltarskap, upp- höra. Det bör då eventuellt övervägas om frågan om ett förvaltar- skap bör väckas. Det ska för att godmanskapet ska kunna upphöra, på samma sätt som vid upphörande av förvaltarskap, krävas att överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

Vi har i avsnitt 4.8.3 förslagit att ett förvaltarskap ska kunna upphöra om en ny förvaltare inte kan utses även i de situationer då förvaltarens uppdrag har upphört av något annat skäl än att för- valtaren har skälig orsak att lämna sitt uppdrag. En anledning till att ett uppdrag upphör kan vara att förvaltaren har avlidit eller att en olämplig förvaltare entledigas med stöd av 11 kap. 20 § FB. Även ett godmanskap bör upphöra i dessa situationer fastän det finns behov av fortsatt godmanskap, om en ny god man inte kan utses och överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig uppdraget.

Även när ett godmanskap upphör har kommunen (genom social- tjänsten) det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller hon behöver.

4.9.3Godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 eller 3 § FB

I praktiken torde det vara sällsynt att den gode mannen begär sig entledigad på grund av att den enskilde agerar på ett olämpligt sätt vid godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 eller 3 §§ FB84. Dessa godmans- uppdrag är dessutom som regel är av en mer tillfällig karaktär. Det torde därför inte vara några problem att finna en ersättare om den gode mannen vill bli entledigad från ett sådant uppdrag.

Även uppdrag som god man enligt 11 kap. 1, 2 eller 3 § FB är emellertid att betrakta som en form av frivilligt sysslomannauppdrag. Det framstår därför som rimligt att även en god man som har för- ordnats med stöd av dessa bestämmelser har en principiell rätt att frånträda sitt uppdrag om han eller hon har skälig orsak att göra det, i de fall det fortfarande finns ett behov av godmanskap och

84 En närmare redogörelse för i vilka situationer det kan bli aktuellt med dessa typer av god- manskap finns i avsnitt 2.1.

130

någon ersättare inte har utsetts. Detta skulle även innebära att ett sådant godmanskap ska upphöra i dessa situationer.

Beträffande en särskild kategori av godmanskap kan det dock ifrågasättas om det är lämpligt att den gode mannen kan entledigas utan att en ny god man utses, nämligen när en god man har utsetts att i en förmyndares ställe vårda en underårigs angelägenheter (se 11 kap. 1 § första eller andra stycket FB). Detta skulle innebära att den underårige skulle komma att stå utan ställföreträdare samtidigt som det inte finns någon möjlighet för den underårige att själv rättshandla.

Som vi nyss har nämnt torde det emellertid inte vara några problem att finna en ersättare om den gode mannen i dessa fall vill bli entledigad. Den underårige kommer därmed inte heller att stå utan god man. Enligt vår mening finns det därför inte tillräckliga skäl att särskilt undanta denna kategori av gode män från rätten att frånträda sitt uppdrag i berörda situationer.

Vi föreslår således att även en god man som har förordnats med stöd av 11 kap. 1, 2 eller 3 § FB ska ha rätt att frånträda sitt upp- drag om han eller hon har skälig orsak att göra det, i de fall det fortfarande finns ett behov av godmanskap och någon ersättare inte har utsetts. Även i dessa fall ska det, för att godmanskapet ska kunna upphöra, krävas att överförmyndaren har vidtagit alla rimliga åtgär- der för att finna någon som är lämplig och villig att ta på sig upp- draget.

På samma sätt som vid godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB ska även ett godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 eller 3 § FB kunna upphöra i de situationer då den gode mannens uppdrag har upphört av någon annan orsak än att den gode mannen har skälig orsak att lämna sitt uppdrag, t.ex. då den gode mannen har avlidit.

4.9.4Godmanskap för ensamkommande barn

På samma sätt som gäller för en god man enligt FB har en god man för ett ensamkommande barn enligt nuvarande lagstiftning rätt att bli entledigad från sitt uppdrag. Även i dessa fall är den gode mannen dock skyldig att ha kvar uppdraget till dess att en ny god man har utsetts, om godmanskapet ska fortsätta.85

Ett godmanskap för ett ensamkommande barn ska upphöra när det framgår att det inte längre behövs. Enligt lagen om god man för

85 Se 6 § första stycket lagen om god man för ensamkommande barn.

131

ensamkommande barn ska detta ske när någon annan, t.ex. barnets föräldrar eller en särskilt förordnad vårdnadshavare, tar över den gode mannens ansvar, när barnet varaktigt lämnar Sverige eller när det av någon annan anledning är uppenbart att god man inte längre behövs. När barnet fyller 18 år upphör godmanskapet utan särskilt beslut.86

Godmanskap för ensamkommande barn är av en annan karaktär än godmanskap enligt FB. I de ensamkommande barnens situation ligger att de vid sin ankomst hit saknar föräldrar eller andra för dem kända vuxna företrädare som kan ge dem trygghet, tillvarata deras intressen och hävda deras behov här i landet. Barnen är därmed beroende av att en företrädare är förordnad för dem. Den gode mannens uppgift är därför att träda i både barnets förmyndares och vårdnadshavares ställe och ansvara för barnets personliga förhåll- anden och sköta dess angelägenheter. Det krävs inte att barnet samtycker till att det anordnas ett godmanskap.

Att ge en god man för ett ensamkommande barn möjlighet att frånträda sitt uppdrag om han eller hon har skälig orsak att göra det, trots att det fortfarande finns behov av godmanskap och fastän någon ersättare inte har utsetts, skulle innebära att barnet riskerar att stå utan företrädare. Eftersom barnet själv inte har rättshand- lingsförmåga bör det inte vara möjligt att entlediga den gode mannen i en sådan situation. En god man för ett ensamkommande barn bör med andra ord inte kunna bli entledigad utan att det finns en er- sättare.

Det bör framhållas att det vid denna typ av godmanskap inte torde uppkomma samma problematik som vid förvaltarskap och godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB. Man kan därför utgå från att det finns ersättare för en god man för ett ensamkommande barn som vill bli entledigad.

4.10Vissa möjligheter att undvika att den enskilde ställs utan god man eller förvaltare

Vår bedömning: Det bör genom att tillgodose den gode mannens eller förvaltarens säkerhet och trygghet i större utsträckning eller genom att utse flera ställföreträdare för en huvudman, i en

86 Se 5 § lagen om god man för ensamkommande barn.

132

del fall kunna undvikas att ett ställföreträdarskap måste upp- höra.

I utbildningen av gode män och förvaltare bör det ingå hur svåra och krävande uppdrag kan utövas.

Vid bestämmandet av arvode till gode män och förvaltare bör det fästas ytterligare vikt vid om det är ett svårt eller krävande uppdrag och om det finns en risk för att ställföreträdarskapet annars kan komma att upphöra på grund av huvudmannens agerande.

4.10.1Ställföreträdarens säkerhet och trygghet

En omständighet som kan ha betydelse för möjligheten att ha kvar ett ställföreträdarskap i stället för att låta det upphöra är vilka möjligheter det finns för ställföreträdaren att utöva sitt uppdrag på ett säkert och tryggt sätt. Detta kan ske på olika sätt.

Man bör vid ”svåra” ställföreträdarskap väga ställföreträdarens säkerhet och trygghet mot den enskildes behov och nytta av att få besök av ställföreträdaren. I en del fall kan ställföreträdarskapet möjligen bestå om ställföreträdaren inte behöver besöka huvud- mannen eller om besök förekommer mer sällan. Ytterligare ett sätt att bidra till trygghet och säkerhet i uppdraget kan vara att det till ställföreträdare utses någon som är bosatt på ett längre avstånd från huvudmannen.

En annan åtgärd som kan bidra till ställföreträdarnas säkerhet är om det ges möjlighet att ha möten med t.ex. våldsamma eller hot- fulla huvudmän i kommunens lokaler. Detta kan t.ex. innebära att sådana möten hålls i en lokal där det finns tillgång till överfallslarm eller där kommunens personal finns i närheten.

4.10.2Möjligheten att utse flera gode män eller förvaltare för den enskilde

Det är, när omständigheterna motiverar det, möjligt att förordna flera gode män eller förvaltare för den enskilde.87 Det torde dock vara förhållandevis ovanligt att detta sker.

Möjligheten att förordna mer än en (oftast två) ställföreträdare bör enligt vår mening övervägas då det föreligger svårigheter att

87 Jfr 11 kap. 13 § FB.

133

finna en ersättare till en ställföreträdare som vill bli entledigad. Uppdelningen av ett uppdrag som ställföreträdare kan ske genom att det finns en god man förordnad för en viss angelägenhet och förvaltare för en annan. Det är även möjligt att utse två ställföre- trädare för samma uppdrag.

Genom att utse flera ställföreträdare för en huvudman bör det i en del fall kunna undvikas att ett ställföreträdarskap upphör på grund av att det inte går att utse någon ny ställföreträdare. En fördel med en sådan lösning är att den enskildes behov bättre kan tillgodoses genom att den samlade kompetensen breddas. I de fall det rör sig om en våldsam eller hotfull huvudman kan det ur säker- hetssynpunkt även vara en fördel att vid möten med huvudmannen vara mer än en ställföreträdare närvarande.

4.10.3Utbildningsinsatser för gode män och förvaltare

Som vi framhåller i avsnitt 10.4 är det av stor vikt att gode män och förvaltare får tillräcklig utbildning. Syftet med utbildningen bör vara att ge ställföreträdarna förutsättningar att utöva uppdraget på bästa sätt och bidra till att säkerställa tillgången till kvalificerade och lämpliga ställföreträdare.

Enligt vår mening är det av stor vikt att det i utbildningen för gode män och förvaltare ingår hur de på bästa sätt ska kunna utöva svåra och krävande uppdrag.

Frågan om utbildning för gode män och förvaltare bereds för närvarande inom regeringskansliet.

4.10.4Arvoderingen av gode män och förvaltare

Gode män och förvaltare har enligt 12 kap. 16 § FB rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Det är överför- myndaren som fattar beslut om arvode och ersättning.88

I förarbetena till en tidigare lydelse av bestämmelsen i 12 kap. 16 § FB uttalades att arvode till en god man ska utgå med ett be- lopp som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfatt- ning.89 Det framgår vidare av förarbetena att överförmyndaren ska

88En närmare redogörelse för arvode och ersättning för utgifter finns i avsnitt 2.7.

89Prop. 1974:142, s. 148.

134

sträva efter en rättvis och likformig bedömning och att riktlinjer och rekommendationer utfärdade av Svenska kommunförbundet (numera Sveriges Kommuner och Landsting) kan vara ett stöd vid tillämpningen.90 I praxis finns det uttalanden om att skälig ersätt- ning till en god man ska bedömas utifrån uppdragets art och om- fattning med utgångspunkt i att ett uppdrag som god man har ett betydande ideellt inslag.91

En ställföreträdares ersättning beräknas vanligtvis utifrån bestämda procentsatser av prisbasbeloppet för det år uppdraget genomfördes. I de fall ett uppdrag som god man eller förvaltare är mer omfatt- ande eller krävande än normalt kan ersättningen för att förvalta huvudmannens egendom eller sörja för hans eller hennes person, vid löpande uppdrag, uppgå till en högre procentsats av prisbas- beloppet.

Som vi har redogjort för ovan ska det vid bestämmandet av ställ- företrädarens arvode göras en skälighetsbedömning. Vi anser att det vid en sådan bedömning bör fästas ytterligare vikt vid om det är ett svårt eller krävande uppdrag. Att ställföreträdaren t.ex. riskerar att bli utsatt för hot eller andra övergrepp från huvudmannens sida bör kunna leda till att överförmyndaren beslutar om ett högre arvode än vad som annars skulle vara fallet.

90Prop. 1993/94:251, Förmynderskapslagstiftningen, s. 220 ff.

91Se RH 2010:87 som avsåg ersättning till god man enligt lagen om god man för ensam- kommande barn.

135

5Kostnaden för gode mäns och förvaltares försäkringar

5.1I vilken utsträckning omfattas gode män och förvaltare av försäkringar?

5.1.1Det finns möjlighet att teckna försäkring genom förbunden för gode män och förvaltare

Vi har genom att skicka ut en enkät till gode män och förvaltare bl.a. undersökt i vilken utsträckning de omfattas av försäkringar samt vilket skydd försäkringarna ger.1 Av de svar som gode män och för- valtare har lämnat på frågorna i vår enkät har i huvudsak följande framkommit.

Via godmansföreningar2 kan gode män och förvaltare ansluta sig till förbundens gruppförsäkringar.

Den gruppförsäkring som Riksförbundet Gode Män och Förvaltare erbjuder (genom ett försäkringsbolag) omfattar ansvar för ren för- mögenhetsskada, rättsskyddsförsäkring samt olycksfalls- och krisför- säkring.

Den del av försäkringen som avser ren förmögenhetsskada gäller för ekonomisk skada som en ställföreträdare kan orsaka sin klient genom att vara vårdslös. Rättsskyddsförsäkringen ersätter de ombuds- kostnader som kan uppstå när en ställföreträdare behöver juridisk hjälp om en tvist uppstår. Olycksfalls- och krisförsäkringen, som gäller under verksamhet anordnad av organisationer samt under lek- mannauppdrag, ersätter olycksfall med kroppsskada som ofrivilligt drabbar den försäkrade genom en plötslig yttre händelse (ett uti-

1Hur enkätundersökningen har genomförts och vilka frågor som ingick i den framgår av bilaga 3 och 4.

2Företrädesvis genom föreningar anslutna till Riksförbundet Gode Män och Förvaltare eller Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare.

137

från kommande våld mot kroppen). Försäkringen ersätter krishjälp med upp till tio behandlingstillfällen hos legitimerad psykolog.

Det är medlemsföreningarna inom Riksförbundet Gode Män och Förvaltare som väljer till vilka högsta belopp (antal prisbas- belopp3) ersättning ska kunna utgå till medlemmarna vid ansvar för ren förmögenhetsskada. Det finns möjlighet att välja mellan två, fem, tio eller tjugo prisbasbelopp. Flertalet av föreningarna har valt alternativet med ersättning upp till som högst två prisbasbelopp.

Kostnaden för en försäkring omfattande ersättning för ren för- mögenhetsskada (upp till två prisbasbelopp), rättsskydd samt olycks- fall och krishjälp är 125 kr per medlem och år. Motsvarande för- säkring men med ersättning för ren förmögenhetsskada upp till fem, tio respektive tjugo prisbasbelopp kostar 205 kr, 375 kr respektive 715 kr per år.

Det finns ingen uppgift om hur många av medlemmarna i Riks- förbundet Gode Män och Förvaltare som har valt att teckna en för- säkring genom förbundet.

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare erbjuder (genom ett för- säkringsbolag) sina medlemmar två försäkringar.

Den ena försäkringen är en ansvars- och rättsskyddsförsäkring. Ansvarsförsäkringen gäller vid ansvar för ren förmögenhetsskada samt för person- och sakskada som har orsakats av ställföreträd- arens handlande (eller underlåtenhet att handla) i sitt uppdrag som god man eller förvaltare. Försäkringen gäller för skadeståndsanspråk som framställs mot ställföreträdaren. Den gäller enligt villkoren inte för böter, viten, skadestånd på grund av brott eller skatter eller kostnad för rättegång i den mån den avser talan om straff. Vidare gäller inte försäkringen för skada som har orsakats med uppsåt eller grov vårdslöshet. Den gäller således endast när skadan har orsakats av oaktsamhet.

Försäkringen har ett försäkringsbelopp på en miljon kronor och självrisken är tvåtusen kronor. Försäkringen gäller för ställföre- trädaren oavsett om han eller hon har ett eller flera uppdrag.

Rättsskyddsförsäkringen täcker ombuds- och rättegångskost- nader i tvistemål och skattemål. Högsta ersättning vid varje tviste- mål eller skattemål är fem prisbasbelopp.

3 Prisbasbeloppet är 44 500 kr för inkomståret 2013.

138

Det är 2 0564 av förbundets medlemmar5 som har tecknat ansvars- och rättsskyddsförsäkring genom Riksförbundet frivilliga samhälls- arbetare. Försäkringen kostar 130 kronor per medlem och år.

Den andra försäkringen är en olycksfalls- och krisförsäkring som ingår i den medlemsavgift som medlemmarna i förbundets lokal- föreningar betalar.6 Försäkringen gäller när ställföreträdaren utför sitt uppdrag samt på väg till och från uppdraget.

I försäkringen ingår ersättning för medicinsk invaliditet (den fysiska och psykiska funktionsnedsättning som fastställs oberoende av den försäkrades yrke, arbetsförhållanden eller fritidsintressen), ersättning för ekonomisk invaliditet (nedsatt arbetsförmåga) samt vanprydande ärr. Vidare omfattar den läke-, rese- och tandskade- kostnader (till dess definitiv medicinsk invaliditetsersättning har fastställts första gången) samt merkostnader (kostnader under akut behandlingstid och för kläder, glasögon etc.). I försäkringen ingår även dödsfallsersättning, krisförsäkring (behandling i korttidsterapi hos psykolog) samt ersättning för sveda och värk.

5.1.2Kommunens försäkringar

En del kommuner har tecknat ansvars- eller olycksfallsförsäkring för gode män och förvaltare inom kommunens verksamhetsområde. Kommunen står för kostnaden för dessa försäkringar.

Vi har dock uppmärksammats på att det finns exempel på att det i villkoren till kommuners ansvarsförsäkringar anges att de som omfattas av försäkringen är anställda eller förtroendevalda samt personer som inte är anställda, men som kommunen har ett arbets- givaransvar för. Gode män och förvaltare är emellertid inte an- ställda av kommunen och omfattas inte heller på annat sätt av kom- munens arbetsgivaransvar. Det kan därför befaras att en ansvars- försäkring som innehåller sådana villkor inte kommer att gälla vid en eventuell skada, eftersom gode män och förvaltare inte uttryck- ligen omfattas av försäkringen.

4Uppgiften avser antalet medlemmar som per den 31 december 2012 hade tecknat försäk- ring. Antalet medlemmar som hade tecknat försäkringar ökade under 2012 (den 31 december 2011 var siffran 1 724). De flesta gode män och förvaltare har mer än ett ställföreträdar- uppdrag.

5Antalet medlemmar i förbundet är cirka 7 000. Många av medlemmarna har mer än ett frivilliguppdrag. Medlemmarna kan ha uppdrag som, förutom god man eller förvaltare, kontaktperson, kontaktfamilj, stödperson inom psykiatrin, häktes- och anstaltsbesökare eller lekmannaövervakare.

6Försäkringen kostar för närvarande 8,72 kr per person och år.

139

Det finns även exempel på att det i villkor till kommuners olycksfallsförsäkring framgår att gode män är försäkrade under verksamhetstid. Av villkoren7 framgår dock inte närmare vad som avses med verksamhetstid för gode män, vilket kan medföra en oklarhet i fråga om försäkringens tillämpningsområde. En annan brist med dessa försäkringar är att de inte uttryckligen omfattar de personer som har uppdrag som förvaltare.

Till detta kommer att försäkringar som kommunen tecknar för gode män och förvaltare kan stå i strid med kommunallagens (1991:900) bestämmelser, bl.a. genom att de gynnar enskilda kommunmedlemmar.

5.1.3Hur många gode män och förvaltare har valt att teckna försäkring?

Vi har genom att kontakta branschorganisationen Svensk Försäk- ring försökt få uppgifter om i vilken utsträckning gode män och förvaltare omfattas av försäkringar. Det har trots flera försök från Svensk Försäkrings sida inte varit möjligt att från försäkrings- bolagen få fram en uppgift om detta.

Som vi redan har nämnt är det enligt uppgift från Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare drygt 2 000 av förbundets cirka 7 000 medlemmar som har tecknat en ansvars- och rättsskyddsförsäkring genom förbundet. Bland medlemmarna i Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare ingår emellertid även personer som har andra typer av uppdrag än som god man eller förvaltare.

Det är mot bakgrund av denna uppgift inte möjligt att närmare bedöma i vilken utsträckning gode män och förvaltare har valt att teckna försäkring. Mycket tyder dock på att det är en förhållande- vis liten andel av ställföreträdarna som har valt att teckna en för- säkring.

7 Försäkringen gällde ursprungligen för bl.a. elever i grundskola, personer placerade i familje- hem, frivilliga medarbetare och personer med insatser enligt LSS. Efter ett tillägg år 2012 omfattar den även gode män.

140

5.2Ger nuvarande reglering möjlighet till ersättning från huvudmannen för försäkringskostnader?

Vår bedömning: Nuvarande reglering ger inte möjlighet för en god man eller förvaltare att få ersättning för försäkringskost- nader från huvudmannen.

5.2.1Nuvarande reglering om ersättning för ställföreträdarens utgifter

Gode män och förvaltare har enligt 12 kap. 16 § FB rätt till ersätt- ning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande. Sådan ersättning ska betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes inkomst eller tillgångar överstiger vissa till prisbasbeloppet kopplade gränser8. Ersättning som inte ska betalas med den enskildes medel ska betalas av kommunen. Det är överförmyndaren som beslutar om att ersättning ska utgå.

Av förarbeten framgår att det är fråga om ersättning för utgifter som ställföreträdaren har för att kunna fullgöra sin uppgift, t.ex. utgifter för resor, telefon, porto osv.9 Även i de riktlinjer som Sveriges Kommuner och Landsting har gett ut på området ges dessa exempel på utgifter som ställföreträdaren har rätt till ersättning för.10

5.2.2Försäkringar har olika syften och tillgodoser olika intressen

Försäkringar skiljer sig åt på så sätt att de kan ha olika syften och tillgodose olika intressen. En ansvarsförsäkring betalas som regel av den gode mannen eller förvaltaren och täcker hans eller hennes skadeståndsansvar mot huvudmannen. Har den gode mannen eller förvaltaren en ansvarsförsäkring finns det med andra ord möjlighet för huvudmannen att få ut sitt skadestånd från ställföreträdaren

8Gränsen går för inkomst vid 2,65 gånger prisbasbeloppet och för tillgångar vid två gånger prisbasbeloppet.

9Prop. 1974:142, Kung. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m.m., s. 176.

10Sveriges Kommuner och Landsting, Förslag till ersättningsregler, cirkulär 07.74, som till viss del hänvisar till Svenska kommunförbundet, Riktlinjer för kommunala beslut om grunder för ersättning till förmyndare, cirkulär 75.129.

141

(genom att denne utnyttjar sin försäkring). Det finns dock ingen möjlighet för huvudmannen att vända sig direkt till försäkrings- bolaget för att få ut ersättning.

Att ställföreträdaren har en ansvarsförsäkring bör kunna anses vara till nytta även för huvudmannen, eftersom den tryggar hans eller hennes möjlighet till ersättning om ställföreträdaren inte kan betala ett eventuellt skadestånd. En ansvarsförsäkring bör således, åtminstone till viss del, kunna anses vara även i huvudmannens intresse. Beroende på försäkringens utformning kan rätten till er- sättning dock vara begränsad, t.ex. genom att den inte täcker skade- stånd på grund av brott.

En olycksfalls- och krisförsäkring ger den försäkrade (den gode mannen eller förvaltaren) ersättning till följd av en plötslig händelse som vållar någon form av personskada. En god mans eller en för- valtares olycksfallsförsäkring kan inte anses vara till nytta för huvud- mannen på det sätt som en ansvarsförsäkring kan, eftersom den inte skyddar huvudmannens anspråk på ersättning mot ställföre- trädaren. I det här fallet är det inte huvudmannen som lider någon skada utan ställföreträdaren.

5.2.3En ställföreträdare kan enligt nuvarande reglering inte få ersättning för försäkringskostnader av huvudmannen

Själva lydelsen av bestämmelsen i 12 kap. 16 § FB talar, tillsammans med de uttalanden som har gjort i förarbetena och i utfärdade riktlinjer, för att det endast bör utgå ersättning för sådana utgifter som uppstår för att uppdraget rent praktiskt ska kunna utföras. Det handlar om utgifter bl.a. i samband med resor och telefon- samtal till huvudmannen och i kontakten med myndigheter etc. Kostnaden för en ansvarsförsäkring kan inte anses vara en sådan utgift som är nödvändig för att uppdraget rent praktiskt ska kunna utföras, eftersom den snarare tar sikte på något som kan bli en konsekvens av uppdraget, nämligen skadeståndsskyldighet. En olycksfallsförsäkring kan överhuvudtaget inte anses vara till nytta för huvudmannen, eftersom en sådan försäkring inte skyddar huvud- mannens anspråk på ersättning mot ställföreträdaren.

142

Vi gör därför bedömningen att en kostnad för försäkringar inte kan ersättas enligt nuvarande reglering.11

5.3Bör huvudmannen ersätta den gode mannen eller förvaltare för försäkringskostnader?

Vår bedömning: Det bör inte införas en möjlighet för gode män eller förvaltare att få ersättning för försäkringskostnader från huvudmannen.

5.3.1Ställföreträdares skadeståndsskyldighet

Uppdrag som god man eller förvaltare kan vara av mycket skiftande karaktär. Vid en del uppdrag har den enskilde endast ett mindre kapital (eller inget kapital alls) som ska förvaltas. På ställföreträd- aren ligger närmast att sörja för den enskildes person och bevaka hans eller hennes rätt. I andra fall har den enskilde stora tillgångar och uppdraget kan bl.a. kräva att ställföreträdaren både aktivt och professionellt fattar beslut om placeringen av tillgångarna. Dessa ställföreträdarskap torde dock vara betydligt mer ovanliga än de förstnämnda.

Gode män och förvaltare är enligt 12 kap. 14 § FB skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde.12 Skadan kan drabba den enskilde både genom rent brottsliga förfaranden, t.ex. förskingring, eller genom oskicklig för- valtning. För att ställföreträdaren ska bli skadeståndsskyldig vid en domstolsprövning krävs det till en början att det kan bevisas att den enskilde har lidit en viss skada. Därefter krävs det att det blir visat att det är den gode mannen eller förvaltaren som genom sitt handlande har orsakat den enskilde skadan, dvs. att det finns ett orsakssamband mellan ställföreträdarens handlande och den skada som den enskilde har lidit. Därutöver krävs det att det visas att ställföreträdaren har orsakat den enskilde skadan uppsåtligen eller av vårdslöshet. Det är ovanligt att en god man eller förvaltare

11Överförmyndarna synes också tolka bestämmelsen på detta sätt eftersom det, enligt vad vi har erfarit, inte förekommer att gode män och förvaltare får ersättning för utgifter för för- säkringar.

12En närmare redogörelse för bestämmelsen om ställföreträdarens skadeståndsskyldighet finns i avsnitt 2.6.

143

genom en dom bedöms vara skadeståndsskyldig gentemot sin huvud- man. I de fall detta sker ska ställföreträdaren ersätta sin huvudman för skadan.

En god man eller förvaltare kan också i vissa situationer bli skadeståndsskyldig gentemot en godtroende tredje man. Det kan bli aktuellt om ställföreträdaren har företagit en rättshandling utan- för sitt förordnande. I dessa situationer blir rättshandlingen som huvudregel inte bindande för huvudmannen.13

5.3.2Huvudmannen bör inte vara skyldig att ersätta ställföreträdarens kostnader för försäkringar

Vi har i avsnitt 5.2 gjort bedömningen att nuvarande reglering inte ger möjlighet för en god man eller förvaltare att få ersättning för försäkringskostnader från huvudmannen. Frågan är då om det bör införas en möjlighet för ställföreträdaren att få ersättning från huvudmannen för kostnader för försäkringar.

Som vi har redogjort för i avsnitt 5.2.2 kan en olycksfallsförsäk- ring inte anses vara till nytta för huvudmannen och han eller hon bör därför inte ha någon skyldighet att ersätta ställföreträdaren för kostnaden för en sådan försäkring.

När det gäller ansvarsförsäkringar kan det till en början över- vägas om det bör vara obligatoriskt för ställföreträdare att ha en sådan försäkring. Något som möjligen kan tala för en sådan lösning är att den skulle kunna trygga huvudmannens möjlighet till ersätt- ning om ställföreträdaren inte kan betala ett eventuellt skadestånd. Ofta rör det sig om fall då ställföreträdaren förvaltar stora belopp eller då förvaltningen annars är av komplicerad karaktär. Det finns emellertid enstaka fall då skadeståndsskyldighet har uppkommit även i andra situationer. Ett exempel på detta är då det efter en brand i huvudmannens bostad upptäcktes att den gode mannen hade försummat att betala huvudmannens hemförsäkring. Den gode mannen blev då skyldig att betala ersättning för de skador som hade uppkommit till följd av branden.

Uppdrag som god man eller förvaltare kan dock vara av mycket skiftande karaktär dels beroende på hur stora tillgångar den en- skilde har, dels vilka behov av hjälp den enskilde har i övrigt. Vi anser att en ställföreträdares uppdrag typiskt sett inte rör så stora belopp eller annars är av så komplicerad karaktär att det bör vara

13 Se 11 kap. 5, 6 och 11 §§ FB.

144

obligatoriskt för dem att ha en ansvarsförsäkring. Inte heller de enstaka andra fall då skadeståndsskyldighet har uppkommit kan motivera att det ska vara obligatoriskt med ansvarsförsäkring.

Nästa fråga blir då om det ska införas en allmän skyldighet för huvudmannen att stå för kostnaden då ställföreträdaren frivilligt har valt att teckna en ansvarsförsäkring. Något som talar emot en sådan skyldighet är att en sådan försäkring i normalfallet bekostas av den vars skadeståndsskyldighet täcks av försäkringen, dvs. i detta fall ställföreträdaren. En risk med en sådan skyldighet är även att en huvudman kan få stå för kostnaden trots att det inte har funnits behov av att teckna en ansvarsförsäkring. Å andra sidan kan även den situationen uppkomma att ställföreträdaren inte har tecknat en ansvarsförsäkring trots att det finns ett behov av det.

Dessutom har flertalet huvudmän inte tillgångar av den omfatt- ning eller karaktär att en ansvarsförsäkring kan anses vara av till- räcklig nytta för dem. Vi anser således att det inte bör införas en allmän regel om att huvudmännen ska stå för kostnaden för ansvars- försäkringar. I de fall det i ställföreträdaruppdraget ingår att för- valta mer omfattande egendom får arvodet, som är baserat på upp- dragets svårighetsgrad, till viss del anses ge utrymme för ställföre- trädaren att vid behov teckna försäkring.

Det står naturligtvis alltid en ställföreträdare fritt att avgöra om han eller hon på egen bekostnad vill teckna en ansvarsförsäkring, bl.a. med utgångspunkt från sina personliga förhållanden eller sin ekonomi. Som vi har redogjort för i avsnitt 5.1.1 finns det en möj- lighet att teckna försäkring till en förhållandevis låg kostnad för den som är medlem i en godmansförening. I en del fall kan det även vara så att en god man eller förvaltare redan har en ansvarsförsäk- ring inom ramen för sin yrkesverksamhet som t.ex. advokat eller revisor.

145

5.4Bör kommunen stå för kostnader för ställföreträdares försäkringar?

Vår bedömning: Kommunen bör inte stå för kostnader för gode mäns och förvaltares försäkringar.

Som vi har redogjort för i avsnitt 5.2.1 ska ersättning för ställföre- trädarens utgifter som huvudregel betalas med den enskildes medel, nämligen om hans eller hennes inkomst eller tillgångar överstiger vissa till prisbasbeloppet kopplade gränser. Ersättning som inte ska betalas med den enskildes medel ska betalas av kommunen.14 Denna reglering ger emellertid inte någon möjlighet för en god man eller förvaltare att få ersättning för försäkringskostnader från den en- skilde. Detta innebär att inte heller kommunen blir ersättnings- skyldig för sådana kostnader med stöd av denna bestämmelse.

Riksförbundet Gode Män och Förvaltare har i sitt svar på vår enkät anfört dels att kommunen bör svara för att alla gode män och förvaltare inom kommunens verksamhetsområde är betryggande försäkrade (ansvars- och rättsskyddsförsäkring samt olycksfalls- och krisförsäkring), dels att kommunen ska stå för kostnaden för detta försäkringsskydd.15

En övervägande majoritet av de gode män och förvaltare som genom Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare har svarat på våra enkätfrågor anser att kommunen bör stå för försäkringskostnaderna.16 För att kunna ta ställning till frågan om kommunen bör stå för kostnaden för ställföreträdares försäkringar bör det till en början övervägas om en sådan ordning skulle vara förenlig med kommu- nallagens (1991:900) bestämmelser, dvs. om en sådan uppgift ligger

inom kommunens kompetens.

Enligt 2 kap. 1 § kommunallagen får kommuner själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte ska handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. Frågan om kommunens kompe- tens ska enligt lagmotiven bedömas från synpunkten, om det är

14Se 12 kap. 16 § FB.

15Hur enkätundersökningen har genomförts och vilka frågor som ingick i den framgår av bilaga 3 och 4.

16Se not 15.

146

lämpligt, ändamålsenligt, skäligt osv. att kommunen befattar sig med angelägenheten.17

För att en beslutad kommunal åtgärd ska anses kompetensenlig är det emellertid inte tillräckligt att den inte strider mot ett allmänt intresse, utan det krävs att åtgärden ”uppbärs av ett allmänt till (landstings) kommunen knutet intresse”.18

Det framgår av rättspraxis att bestämmelsen i 2 kap. 1 § kom- munallagen innebär att en kommun inte får lämna understöd åt enskilda kommunmedlemmar om det inte finns stöd i författning. Anledningen till detta är att ett understödjande av enskilda inte betraktas som en ”angelägenhet av allmänt intresse”.19

Att låta kommunen stå för ställföreträdares försäkringskost- nader torde innebära att ställföreträdare (om de är bosatta i kom- munen) som enskilda kommunmedlemmar lämnas understöd. Ett sådant kostnadsansvar är därmed en angelägenhet som inte är av allmänt intresse och torde därför inte omfattas av den kommunala kompetensen. Att ersätta en ställföreträdare som inte är bosatt i kommunen för försäkringskostnader omfattas naturligtvis inte heller av den kommunala kompetensen.

Om det finns tillräckligt starka skäl att låta kommunen stå för försäkringskostnaderna kan emellertid nämnda kommunalrättsliga principer frångås. Det krävs i så fall författningsstöd.

Det bör framhållas att ett uppdrag som god man eller förvaltare är ett privaträttsligt uppdrag mellan ställföreträdaren och den enskilde. Kommunens roll i sammanhanget är att (genom överförmyndaren) förordna ställföreträdare eller (i vissa fall) att hos tingsrätten an- söka om anordnande av ställföreträdarskap samt att utöva tillsyn över ställföreträdarna. Kommunen är inte arbetsgivare eller upp- dragsgivare för ställföreträdarna och har därför inte heller något skadeståndsansvar för de skador som ställföreträdare vållar i sina uppdrag.20 Att kommunen under dessa omständigheter skulle ha en skyldighet att stå för kostnaden för ställföreträdarnas försäkringar framstår inte som lämpligt.

Det förhållandet att kommunen (genom överförmyndaren) har tillsynsansvaret över ställföreträdarna talar i sig också för att det inte är lämpligt att kommunen ska stå för kostnaden för ställföre-

17Se SOU 1947:53, s. 68 och prop. 1948:140, s. 71 f.

18Se RÅ 1993 ref. 25.

19Se t.ex. RÅ 1930 ref. 1, RÅ 1985 2:79 och RÅ 1991 ref. 64.

20Däremot har det förekommit att kommunen har blivit skadeståndsskyldig gentemot huvud- mannen efter att ha brustit i sin prövning vid förordnandet av en god man. Se t.ex. Hov- rättens över Skåne och Blekinge dom den 1 juli 2010 i mål T 2665-09.

147

trädarnas försäkringar. Detta skulle nämligen innebära att kom- munen skulle betala för en ansvarsförsäkring som täcker den skada en ställföreträdare orsakar sin huvudman inom det område som överförmyndaren har tillsyn.

Enligt vår mening bör kommunerna således inte stå för ställ- företrädarnas försäkringskostnader.

148

6Möjligheten för ett dödsbo efter en god man eller förvaltare att få hjälp med att redovisa huvudmannens egendom

6.1Regleringen av skyldigheten för dödsboet efter en ställföreträdare att redovisa huvudmannens egendom

Om en förordnad god mans eller förvaltares uppdrag har upphört, ska den som frånträder uppdraget inom en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträffande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen ska inne- hålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upphörde. Det ska i sluträkningen också anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare ska en sammanställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av sluträkningen ska det särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt. Räkningen ska avges på heder och sam- vete.1 Överförmyndaren granskar inom ramen för sin tillsyn ställ- företrädarens verksamhet med ledning av bl.a. sluträkningen.

Överförmyndaren får befria ställföreträdaren från skyldigheten att lämna sluträkning eller besluta att en sådan räkning får lämnas i förenklad form om det med hänsyn till ställföreträdarens och den enskildes förhållanden, tillgångarnas art eller värde eller omständig- heterna i övrigt finns särskilda skäl.2

Befrielse eller lättnad i redovisningsskyldigheten bör i första hand kunna medges om tillgångarna inte är av större omfattning. Det krävs

114 kap. 18 § FB.

214 kap. 19 § FB.

149

emellertid också att överförmyndaren inte har anledning att anta annat än att ställföreträdaren kommer att förvalta tillgångarna på ett tillfredställande sätt.

Även när det gäller fast egendom kan det finnas skäl att pröva om det är möjligt att befria från redovisningsskyldigheten. En be- frielse kan vara motiverad, om det exempelvis är fråga om en fastighet som bebos eller brukas av huvudmannen eller hans eller hennes an- höriga och som inte lämnar någon avkastning. Beslut om förenklad redovisning torde ibland, oberoende av tillgångarnas omfattning, också kunna meddelas om tillgångarna på ställföreträdarens upp- drag förvaltas av exempelvis en banks notariatavdelning eller något annat värdepappersinstitut. Ställföreträdaren bör då i sin årsräkning eller sluträkning kunna göra en enkel hänvisning till bankens eller motsvarande förvaltares redovisning.3

När en god mans eller en förvaltares uppdrag upphör ska han eller hon genast lämna över de förvaltade tillgångarna till den enskilde eller, om någon annan ska överta förvaltningen, till denna person. En förordnad god man eller förvaltare som frånträder sitt uppdrag ska hålla sina räkenskaper och övriga handlingar som rör förvalt- ningen tillgängliga för granskning. Om det behövs ska överförmyn- daren bestämma tid och plats för en sådan granskning.4

När det inte längre är möjligt att väcka en skadeståndstalan5 mot den gode mannen eller förvaltaren eller, om talan har väckts, om det finns en lagakraftvunnen dom i ersättningsfrågan, ska räken- skaper och övriga handlingar som rör förvaltningen lämnas över till den som är behörig att ta emot redovisning över förvaltningen.6

Om en god man eller förvaltare anmäler att han eller hon är för- hindrad att inom föreskriven tid (inom en månad) lämna sluträkning till överförmyndaren, kan överförmyndaren bestämma en ny tid för avlämnandet.7 Omständigheter som bör kunna utgöra hinder för att lämna sluträkningen inom föreskriven tid är ställföreträdarens sjukdom samt förvaltningens omfattning. Överförmyndaren kan, om det behövs, sätta ut flera frister efter varandra. Om det å andra sidan inte kan anses finnas något hinder mot att avlämna handlingarna,

3NJA II 1995, s. 83 f.

414 kap. 23 § första stycket FB.

5En talan om skadestånd ska väckas inom tre år från det att sluträkning m.m. har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen, se 12 kap. 15 § FB.

614 kap. 22 § och 23 § andra stycket FB.

714 kap. 20 § FB.

150

kan överförmyndaren besluta om vitesföreläggande enligt 16 kap. 13 § FB.8

Om en förordnad god man eller förvaltare dör är det i stället döds- boet som ska svara för att den enskildes egendom redovisas. Döds- boet har o