av Siv Holma (V)
till Statsrådet Peter Norman (M)
I Kiruna och Malmberget flyttar man stora delar av samhället för att LKAB:s gruvor ska kunna fortsätta att växa. Berörda Malmfältsbor känner sig otrygga vad gäller den ekonomiska ersättningen när de måste flytta. Gällande ersättningsregler innebär att de kan tvingas till att vid flytten antingen ta stora bostadslån för att finansiera ersättningsbostäder, betala mycket högre hyror, flytta till mindre boenden eller flytta från orten på grund av att de inte klarar av att finansiera en ny bostad. Det är oacceptabelt och orättvist att de som måste flytta ska stå för kostnader som gruvexpansionen förorsakar, samtidigt som statligt ägda LKAB och regeringen får hela exploateringsvinsten på hundratals miljarder när LKAB på grund av flytten kan komma åt järnmalmen under husen.
LKAB har nyligen redovisat en förlust för andra kvartalet på ca 300 miljoner kronor. Jämfört med andra kvartalet förra året var vinsten 1,4 miljarder. Orsaken till förlusten är lägre järnmalmspriser, och kostnaden för avtalet med Kiruna kommun på 1,3 miljarder belastar detta kvartal.
I Tyskland har hundratals samhällen tvingats flytta de senaste årtiondena på grund av gruvbrytning. De har sedan länge en fungerande och beprövad modell för samhällsflyttar, nyckel-mot-nyckel-principen för alla: villaägare, lägenhetsägare, hyresgäster och företag.
Min fråga till statsrådet Peter Norman är:
Avser statsrådet Peter Norman att skyndsamt tillsätta en utredning om mer sociala och acceptabla ersättningsregler, nyckel-mot-nyckel-principen, för kringboende vid Malmfältsgruvornas expansion?