av Kristina Nilsson (S)
till Socialminister Göran Hägglund (KD)
Det statliga Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket beslutade förra året att slopa statliga subventioner till insulinpumpar för diabetiker. I stället skulle de i fortsättningen tillhandahållas av landsting.
Idag har 16 av landets 21 landsting upphandlat insulinpumpar. På den korta tid som har gått sedan insulinpumparna lyftes ut ur förmånssystemet har förskrivningen sjunkit med närmare 30 procent samtidigt som antalet diabetiker ökar i landet. Vid ett seminarium i Almedalen vittnade patienter om att de har nekats tekniska hjälpmedel med hänsyn till ekonomin. Även om läkarna ska behandla patienterna strikt ur medicinsk synpunkt har de samtidigt ansvaret för att enhetens ekonomi.
Insulinpumpar ökar på ett avgörande sätt diabetikers möjligheter att leva ett normalt liv. Fel medicinering kan ge allvarliga komplikationer och vara direkt livshotande. Föräldrar till barn med diabetes måste dygnet runt kontrollera värdena för att inte riskera sitt barns hälsa.
I en interpellationsdebatt i januari 2012 försäkrade socialministern att landstingen kommer att klara av kostnadsansvaret för insulinpumpar och att slopandet av statliga subventioner inte ska drabba patienter. Tyvärr visar utvecklingen något helt annat.
Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att garantera landets diabetiker likvärdig behandling i fråga om insulinpumpar?