Fråga 2013/14:744 Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR)

av Gunvor G Ericson (MP)

till Socialminister Göran Hägglund (KD)

Konventionen antogs av FN:s generalförsamling 1966 och trädde i kraft 1976. Ett tilläggsprotokoll som ger enskilda personer möjlighet att vända sig till kommittén med individuella klagomål antogs av generalförsamlingen i december 2008. Sverige har inte ställt sig bakom tilläggsprotokollet.

Regeringar som har ratificerat konventionen erkänner:

• rätten för var och en att förtjäna sitt uppehälle genom arbete
• sitt ansvar att ge skydd och bistånd till familjen i största möjliga utsträckning
• rätten för var och en att ha en tillfredsställande levnadsstandard, d.v.s. tillräckligt med mat och kläder och en lämplig bostad
• sitt ansvar att förbättra samhällets hälsovård och att förhindra uppkomsten av epidemier, folk- och yrkessjukdomar samt andra sjukdomar
• rätten för var och en att få utbildning och att grundskoleutbildningen ska vara obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla
• Varje konventionsstat ska lämna in en rapport vart femte år som visar hur landet efterlever sina åtaganden. Dessa rapporter granskas av kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Sverige har tidigare jobbat aktivt med hälsofrämjande och varit ett land som legat långt fram i hälsoarbetet. Men nu ökar klyftorna i hälsa. Tilläggsprotokollet som antogs 2008 som ger enskilda personer att vända sig till FN-kommittén skulle kunna ses som en självklar möjlighet.

Min fråga till ministern är:

Vilka skäl ligger till grund för beslutet att inte underteckna tilläggsprotokollet från 2008 till Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR)?