av Björn von Sydow (S)
till Statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)
Direktiven till deltagardemokratiutredningen ger anledning till en del frågor. Det är viktigt att utredningen inte bara tar sin utgångspunkt i eländesbeskrivningar som fallande valdeltagande och påstått bristande politiskt engagemang. Det finns många goda exempel i Sverige att ta vara på där partier och organisationer lokalt lyckats väl med politisk och social mobilisering. Här bör särskilt framgångsrika exempel kring invandrargrupper lyftas fram. Jag tror också att såväl problemen med och tillståndet för demokratin ser rätt olika ut i olika typer av kommuner vilket utredningen måste fånga upp. Utredningen har också ett ensidigt individperspektiv. Civilsamhället och kollektiv organisering har ju en central betydelse för demokratisk mobilisering. Att inte nämna fackföreningarnas roll för social och politisk aktivitet på arbetsplatserna synes märkligt. I utredningsdirektiven talas ensidigt om de ungas deltagande. Flera pensionärsorganisationer har väckt frågan om hur den växande gruppen äldre allt mer känner sig utanför politiska församlingar och de politiska besluten. Slutligen borde givetvis ett genusperspektiv genomsyra resonemangen kring formerna för deltagande och samtliga underrepresenterade gruppers deltagande.
Hur avser statsrådet fånga upp frågor som de positiva exemplens makt, invandrarnas roll, kollektiv organisering och ett genomgående genusperspektiv i deltagardemokratiutredningen?