av Jens Holm (V)
till Miljöminister Lena Ek (C)
På FN:s toppmöte om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien 1992 enades världens länder om FN-konventionen om biologisk mångfald, det vill säga Convention on Biological Diversity (CBD). Konventionens övergripande mål handlar om att verka för en global samordning för bevarande av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av naturresurser samt att skapa en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser.
Vid partsmötet i Nagoya 2010 (COP 10) antogs den så kallade Nagoyaplanen där världens länder ställer sig bakom ambitiösa mål för att rädda den biologiska mångfalden till år 2020. Kopplat till detta finns också ett omfattande åtgärdspaket. I Nagoya kom man även överens om det så kallade ABS-protokollet, som sätter internationella regler för hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Även för ett land som Sverige är slutsatserna långtgående, exempelvis avseende skydd av mark och havsområden. Nu har det gått nästan fyra år sedan toppmötet i Nagoya. Planen gäller fram till 2020, det börjar med andra ord att bli bråttom.
Än så länge har Sverige inte ratificerat slutsatserna från Nagoya. En mängd andra länder har däremot gjort det, bland annat Norge.
Ibland framförs att Sverige inte kan ratificera protokollet från Nagoya eller andra konventioner innan EU gjort detsamma, men jag kan inte se att det finns någon legal grund för ett sådant påstående. Ett enskilt EU-land ska inte behöva vänta på EU.
Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:
När avser miljöministern att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av protokollet från Nagoya?