av Amineh Kakabaveh (V)
till Utrikesminister Carl Bildt (M)
Den 26-åriga Reyhaneh Jabbari greps 2007 och anklagades för mord på Morteza Abdolali Sarbandi, en tidigare anställd vid den iranska underrättelsetjänsten. Under hårda påtryckningar tvingades hon erkänna att hon mördat Sarbandi. Jabbari hade inte rätt till en advokat närvarande vid tidpunkten då hon gjorde sin bekännelse. Hon uppgav att hon dödat Sarbandi i självförsvar då han försökte våldta henne.
Efter erkännandet hölls Reyhaneh Jabbari inspärrad i isoleringscell i två månader i Evinfängelset i Teheran. Under denna tid hade hon ingen tillgång till advokat. Hon bereddes inte heller möjlighet att träffa någon i sin familj.
Reyhaneh Jabbari dömdes till döden vid en brottmålsdomstol i Teheran 2009. Dödsdomen fastställdes av Högsta domstolen samma år men blev uppskjuten. Hennes familj fick i mars 2014 veta att dödsdomen nu kan verkställas när som helst. Den dömda kan inte bli föremål för benådning eller amnesti, vilket strider mot Artikel 6(4) i International Covenant on Civil and Political Rights - en konvention som Islamiska republiken Iran undertecknat.
Den brutala behandlingen av Reyhaneh Jabbari är ett uttryck för den fullständigt rättslösa ställning kvinnor har i det iranska samhället och den totala bristen på respekt för kvinnors rättigheter som råder där. När det gäller kvinnor bryr man sig inte ens om de konventioner regimen själv undertecknat. EU har antagit en osedvanligt skarp resolution om mänskliga rättigheter i Iran. Det vore på sin plats att EU-länders regeringar eller utrikesministrar uttalade sitt fördömande av kvinnors rättslösa ställning i Iran, vilket så tydligt illustreras i fallet Reyhaneh Jabbari.
Jag vill fråga utrikesminister Carl Bildt:
Avser ministern att fördöma behandlingen av fallet Jabbari som ett exempel på kvinnors rättslösa ställning i Iran?