av Anders Karlsson (S)
till Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)
Problemen med de så kallade spökgarnen, dvs. tappade och/eller övergivna fiskeredskap till havs, har växt sig allt större sedan slutet av 50-talet. Då började syntetiskt material användas i redskapen och det gör att näten inte bryts ned när de lämnas, glöms eller tappas bort. Enligt den senaste uppskattningen från 2004 handlar det bland annat om 150 ton torsk, som dör varje år på grund av spökgarnen på svenska sidan av Östersjön. Det är i dag oklart exakt hur mycket spökgarn som finns i svenska vatten.
Ämnet uppmärksammades genom frågor och motioner flera gånger i riksdagen 2000–2006. År 2000 var det 165 000 kilometer fiskenät som kastades ut i svenska vatten – av dessa tappades ungefär 0,1 procent. Men i dag är det mycket färre nät som sätts ut och det är dessutom mindre andel som tappas. Det beror på att garn och fiskenät är dyrare i dag och då är fiskarna mindre angelägna om att lämna kvar redskapen och ny teknik som gps gör det lättare att hålla koll på sakerna.
Ministern har nonchalerat frågan om spökgarn. Det är i dag oklart exakt hur mycket spökgarn som finns i svenska vatten. I Sverige finns i dag inga officiella regler eller lag på att rapportera eller ta hand om förlorade fiskeredskap. Ministern har inte tagit några initiativ i frågan under två valperioder utan är passiv. Lagstiftning finns däremot i Norge och Nordamerika. EU har nu också uppmärksammat frågan och dragit i gång projekt.
Jag har följande fråga:
Vilka svenska åtgärder avser ministern att dra i gång och vilken målsättning har ministern i fråga om att rensa svenska fiskevatten från spökgarn?