den
30 januari
Fråga
2013/14:369
Inställningen till kontanter
av Anders Karlsson
(S)
till statsrådet Peter Norman (M)
Riksbankchefen Stefan Ingves höll i höstas ett föredrag med rubriken Har kontanter någon framtid?. Stefan
Ingves tonade då ned rädslan för kontanternas försvinnande genom att påpeka att
kontanterna ska finnas kvar. Vad riksbankschefen inte berörde var hur de
viktigaste aktörerna kring kontanternas existens agerar. Storbankerna tar
tydliga och allt snabbare steg för att avskaffa kontanterna. Både
privatpersoner och företag rekommenderas och tvingas att överge kontanter.
Bankerna vill inte ta emot kontanter, och avgifter konstrueras därefter.
Storbankernas plan tycks vara att medborgare och företagare ska börja tycka att
kontanter är besvärliga och att de därför själva vill att de ska tas bort och
ersättas med kortbetalning. Kort kan bankerna belägga med avgifter, och
dessutom tubbas kunderna till kreditköp, vilket ytterligare ökar
inkomstmöjligheterna. Rånrisken har gjorts till ett stort argument mot
kontanter. Det går ju att göra kontanter elektroniskt spårbara, och allteftersom
kontanterna ersätts av elektronisk betalning ökar ju den brottslighet som går
ut på att genom olika typer av dataintrång och falska uppgifter komma över
pengar.
Frågan om
kontanthanteringen är politisk. Regeringen och statsrådet kan inte överlämna
till bankvärlden att helt i eget intresse bestämma över kontantanvändandet och
dess upphörande när det passar dem.
Jag har
följande fråga:
Vilken är
statsrådets och regeringens konkreta uppfattning om formerna för och i den takt
som nu sker i en eventuell utfasning av kontanter?