den 30 januari

Fråga

2013/14:369 Inställningen till kontanter

av Anders Karlsson (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

Riksbankchefen Stefan Ingves höll i höstas ett föredrag med rubriken Har kontanter någon framtid?. Stefan Ingves tonade då ned rädslan för kontanternas försvinnande genom att påpeka att kontanterna ska finnas kvar. Vad riksbankschefen inte berörde var hur de viktigaste aktörerna kring kontanternas existens agerar. Storbankerna tar tydliga och allt snabbare steg för att avskaffa kontanterna. Både privatpersoner och företag rekommenderas och tvingas att överge kontanter. Bankerna vill inte ta emot kontanter, och avgifter konstrueras därefter. Storbankernas plan tycks vara att medborgare och företagare ska börja tycka att kontanter är besvärliga och att de därför själva vill att de ska tas bort och ersättas med kortbetalning. Kort kan bankerna belägga med avgifter, och dessutom tubbas kunderna till kreditköp, vilket ytterligare ökar inkomstmöjligheterna. Rånrisken har gjorts till ett stort argument mot kontanter. Det går ju att göra kontanter elektroniskt spårbara, och allteftersom kontanterna ersätts av elektronisk betalning ökar ju den brottslighet som går ut på att genom olika typer av dataintrång och falska uppgifter komma över pengar.

Frågan om kontanthanteringen är politisk. Regeringen och statsrådet kan inte överlämna till bankvärlden att helt i eget intresse bestämma över kontantanvändandet och dess upphörande när det passar dem.

Jag har följande fråga:

Vilken är statsrådets och regeringens konkreta uppfattning om formerna för och i den takt som nu sker i en eventuell utfasning av kontanter?