den 15 januari

Fråga

2013/14:318 Textilåtervinning

av Christina Oskarsson (S)

till miljöminister Lena Ek (C)

Förbrukningen och därmed efterfrågan på textilier i Sverige har ökat kraftigt under de senaste tio åren. Samtidigt slängs mer än hälften av alla kläder, och hemtextilier vi köper hamnar i soporna då det har saknats en teknik för textilåtervinning.

Bomull har i hundratals år varit en av de viktigaste råvarorna för textilier. Priset på bomull har också stigit kraftigt under de senaste åren eftersom bomullen har nått produktionstaket. Odling av bomull är också ytterst vattenkrävande och kräver mycket gifter. Vattnet i bomullsodlande utvecklingsländer behövs för andra ändamål. Vi måste också räkna med att utvecklingsländerna behöver mer av sin textilproduktion för egna behov.

Medierna har rapporterat att forskarna på KTH har lyckats ta fram en effektiv metod för att återvinna bomullen ur kläder, även om den är blandad med andra fibrer. I princip går det till så att de begagnade textilprodukterna klipps i bitar och förbehandlas för att sedan lösas upp i ett lösningsmedel, varifrån bomullen sedan fälls ut. Svensk tekoindustri vill också återvinna fibrerna.

Givetvis kan många kläder och textilier dock i ett första led återanvändas genom en andrahandsmarknad. Många köper redan i dag främst kläder på second-hand. Återvinningen ska inriktas på slitna och trasiga kläder och textilier, det vill säga sådana som förbrukats. De flesta kommuner och de flesta återvinningsbolag vill enligt uppgift börja med organiserad insamling av kläder. Några är också redan i gång.

Genom vilka initiativ och stimulanser vill ministern åstadkomma textilåtervinning i Sveriges kommuner?