den
15 januari
Fråga
2013/14:318
Textilåtervinning
av Christina
Oskarsson (S)
till miljöminister Lena Ek (C)
Förbrukningen och därmed efterfrågan på textilier i Sverige har ökat
kraftigt under de senaste tio åren. Samtidigt slängs mer än hälften av alla kläder,
och hemtextilier vi köper hamnar i soporna då det har saknats en teknik för
textilåtervinning.
Bomull har i
hundratals år varit en av de viktigaste råvarorna för textilier. Priset på
bomull har också stigit kraftigt under de senaste åren eftersom bomullen har
nått produktionstaket. Odling av bomull är också ytterst vattenkrävande och
kräver mycket gifter. Vattnet i bomullsodlande utvecklingsländer behövs för
andra ändamål. Vi måste också räkna med att utvecklingsländerna behöver mer av
sin textilproduktion för egna behov.
Medierna har
rapporterat att forskarna på KTH har lyckats ta fram en effektiv metod för att
återvinna bomullen ur kläder, även om den är blandad med andra fibrer. I
princip går det till så att de begagnade textilprodukterna klipps i bitar och
förbehandlas för att sedan lösas upp i ett lösningsmedel, varifrån bomullen
sedan fälls ut. Svensk tekoindustri vill också återvinna fibrerna.
Givetvis kan
många kläder och textilier dock i ett första led återanvändas genom en
andrahandsmarknad. Många köper redan i dag främst kläder på second-hand.
Återvinningen ska inriktas på slitna och trasiga kläder och textilier, det vill
säga sådana som förbrukats. De flesta kommuner och de flesta återvinningsbolag
vill enligt uppgift börja med organiserad insamling av kläder. Några är också
redan i gång.
Genom vilka
initiativ och stimulanser vill ministern åstadkomma textilåtervinning i
Sveriges kommuner?