den 19 december

Fråga

2013/14:276 Utvecklingsländerna och kapitalflykten

av Hannah Bergstedt (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Enligt biståndsorganisationen Diakonia menar organisationen Global Financial Integrity att kapitalflykten från fattiga länder till två tredjedelar består av kommersiell verksamhet. Endast en mycket liten del av kapitalflykten, 3 procent, beror på korruption, där den politiska eliten för egen del stjäl statsinkomster och för dem utomlands. Till 97 procent handlar alltså kapitalflykten om att västvärldens storföretag undviker att betala skatt genom både laglig skatteplanering och illegal skatteflykt.

Det finns ett antal olika beräkningar av kapital- och skatteflyktens omfattning. Enligt uträkningar från Christian Aid beräknas utvecklingsländer förlora mer än 160 miljarder dollar i uteblivna skatteintäkter varje år på grund av falska fakturor och manipulerad prissättning. Enligt Global Financial Integrity (GFI) har det från utvecklingsländerna mellan 2001 och 2010 skett ett utflöde av pengar i form av kapitalflykt på nästan 6 000 miljarder dollar. FN-organet UNDP har i en rapport kommit fram till att kapitalflykten från de fattigaste utvecklingsländerna under 1990–2008 var ca 200 miljarder dollar.

Land-för-land-rapportering har utpekats som ett av flera instrument för att bekämpa kapitalflykten och skapa mer av global rättvisa. EU-parlamentet har ställt sig bakom land-för-land-rapportering i fråga om gruv- och oljeindustrin samt skogsföretag. Regeringen har inte verkat för land-för-land-rapportering inom EU och är uppenbarligen emot förslaget, vilket framgick med önskvärd tydlighet av statssekreteraren på Finansdepartementet då han framträdde vid skatteutskottets BEPS-seminarium den 26 november.

Utifrån vilka fakta och argument motsätter sig ministern land-för-land-rapportering?