den 19 december

Fråga

2013/14:253 Ersättning från Ersättningsnämnden till finska krigsbarn

av Pyry Niemi (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

Sedan beslutet i riksdagen om att skapa en möjlighet för vanvårdade fosterbarn att ansöka om skadestånd för övergrepp som skedde i fosterhem mellan 1920 och 1980 har ca 3 000 ansökningar kommit in till Ersättningsnämnden. Drygt 300 ansökningar har behandlats hittills, varav 200 har blivit godkända och ca 100 blivit underkända.

Föreningen samhällets styvbarn har skrivit nedanstående text:

Från den 1 juli 1944 skulle barnavårdsnämnderna godkänna alla hem som tog emot finska krigsbarn, precis som de skulle godkänna andra fosterhem. Efter det datumet måste det gå att betrakta de finska krigsbarn som var kvar i landet som placerade med stöd av tidens barnavårdslag. Men även dessförinnan var sociala myndigheter involverade, inte minst Socialstyrelsen, och det erkändes också. Statens inspektör för fattigvård och barnavård, som var stationerad på Socialstyrelsen, skrev 1942 till Hjälpkommittén för Finlands barn, att ”även de finska fosterbarnen inbegripas i samhällets barnavårdskontroll i den ordning, vilken i lagen är föreskriven” (citerat från RFK:s rapport). Detta ansvar ska svenska staten inte nu undandra sig med tal om ”privatplacering”. De finska krigsbarnen var ingen privat angelägenhet, de var det svenska samhällets och statens gemensamma åtagande och ansvar.

Med hänvisning till det ovannämnda ställer jag frågan till statsrådet.

Hur många av de vanvårdade fosterbarn som fått sina ansökningar godkända och beviljats skadestånd är så kallade finska krigsbarn?