den 18 december

Fråga

2013/14:217 Växande fattigdom

av Hans Olsson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Arbetarrörelsens tankesmedja har visat att den arbetsmarknadspolitik som regeringen bedrivit varken har varit effektiv eller inkluderande. Mellan 2005 och 2011 har andelen fattiga ökat i hela befolkningen trots jobb, från 4 till drygt 5 procent. Detta är en marginell förändring, men ändå en ökning i motsats till arbetslinjens logik. Ser vi närmare på olika grupper i samhället, bland ensamstående föräldrar med barn och bland familjer med utländsk bakgrund, är förändringen betydligt större. Sedan 2005 har fattigdomen näst intill fördubblats bland ensamstående föräldrar med jobb (från 9 till 16 procent). Detta ska jämföras med den mer blygsamma förändringen från 7 till 9 procent mellan 1991 och 2005. Rapporten visar också på en stor segregerande effekt, då det är fem gånger vanligare att personer med utländsk bakgrund, trots jobb, är fattiga jämfört med familjer med svensk bakgrund.

Andra tecken i tiden är de alltmer omfattande individuella och nya frivilliginsatserna mot fattigdom som det rapporteras om i medierna. Matkassar till barnfamiljer, sopportioner till hemlösa och allmän utdelning av mat till alla som så behöver. Även de etablerade hjälporganisationerna som Frälsningsarmén, Stockholms stadsmission, Svenska kyrkans diakoniverksamhet och olika andra samfund ute i landet rapporterar om ökat hjälpbehov. Det skrämmande är att mottagarna i många fall är helt vanliga och i övrigt socialt väletablerade medborgare.

Genom vilka andra insatser än skattesänkningar vill ministern vända trenden mot en växande fattigdom och fler arbetande fattiga i Sverige?