den 16 december

Fråga

2013/14:201 Prostitution som grund för avvisning

av Lena Sommestad (S)

till statsrådet Tobias Billström (M)

I JO:s ämbetsberättelse 2013/14 redovisas ärendet Fråga om huruvida prostitution kan utgöra grund för avvisning (Dnr 4468-2011). Ärendet gäller en kvinna från Rumänien, som avvisades från Göteborg år 2011. Som motivering till avvisningen angavs att kvinnan ”försörjer sig oärligen – genom prostitution”. Kvinnan var senare målsägande i rättegången vid Göteborgs tingsrätt den 14 maj 2012, då sex män dömdes till mellan tre och sex års fängelse för grovt koppleri och, i två fall, får människohandel.

JO Hans-Gunnar Axberger gör bedömningen att polisen, som utvisade kvinnan, inte kan kritiseras för att ha fattat ett felaktigt beslut. Kvinnan hade enligt EU:s rörlighetsdirektiv en principiell rätt att vistas i Sverige, men enligt 8 kap. 2 § utlänningslagen framgår att en utlänning får avvisas om det kan antas att han eller hon inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt. Förarbetena till utlänningslagen (prop. 1979/80:96) pekar just på prostitution som ett icke ärligt försörjningssätt. JO:s beslut, med utgångspunkt i utlänningslagen, står uppenbart i motsättning till de intentioner som lagstiftaren har haft med sexköpslagen (6 kap. 11 § brottsbalken). Enligt propositionen Kvinnofrid (1997/98:55) ska den som utgör den svagare parten i en sexköpsrelation inte bli föremål för bestraffning och ska inte heller behöva känna oro för påföljd därför att hon eller han träder fram som prostituerad.

JO:s beslut i ärendet visar att utlänningslagen fortfarande ger utrymme för en tolkning som beskriver prostitution som ett försörjningssätt och som ställer kvinnan till ansvar.

Är statsrådet beredd att mot denna bakgrund ta initiativ till en översyn av 8 kap. 2 § utlänningslagen?