den 28 november

Fråga

2013/14:151 Konsekvenser av Ersättningsnämndens avslag

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

Som ett led i upprättelseprocessen för dem som vanvårdats i fosterhem har riksdagen beslutat om ersättning till dem som utsatts för de allvarligaste övergreppen. Därför inrättades Ersättningsnämnden den 1 januari 2013 för att fatta beslut om ersättning. Den information som har kommit om nämndens verksamhet visar att en ganska stor andel av dem som ansöker om ersättning får avslag. I skrivande stund är det hela 43 procent som har fått avslag, vilket uppmärksammas i Sveriges Radios Ekot den 27 november 2013.

En del av avslagen sker på formella grunder medan andra sökande får avslag på grund av att den vanvård de utsatts för inte har varit av tillräckligt allvarlig art enligt Ersättningsnämndens tolkning av lagen.

Ansvarigt statsråd Maria Larsson ger dubbla budskap när hon uttalar sig i en intervju i Ekot: Hon har fullt förtroende för Ersättningsnämnden och dess bedömningar men säger samtidigt att det var väldigt svårt att förutse utfallet vid utformningen av lagstiftningen. Det senare uttalandet antyder att hon inte är helt nöjd med utfallet och att lagstiftningen är alltför restriktiv. Om det är så att lagen behöver justeras bör detta göras utan dröjsmål eftersom det handlar om en tillfällig lagstiftning och sista datum för ansökan är den 31 december 2014.

Med anledning av denna tvetydighet vill jag fråga statsrådet Maria Larsson:

Avser statsrådet att ta initiativ till en översyn av lagen om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall?