den 24 september

Fråga

2013/14:13 Turkiet och Ilisuprojektet

av Jens Holm (V)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)

I skuggan av det syriska inbördeskriget pågår i dess grannskap en vandalisering av vår civilisations vagga. Det är den turkiska staten som trotsar all världens expertis på arkeologi, kulturhistoria, ekologi och folkrätt genom att vilja dränka den evigt bördiga Tigrisdalen med 14 mindre städer och 52 byar för att under en begränsad tid utvinna vattenkraft i modernitetens namn. 70 000 kurder riskerar tvångsförflyttning, detta i en region som redan dignar under flyktingtryck. Staden Hasankeyf med 5 500 invånare och tiotusenåriga lämningar skulle hamna på dammens botten. Det så kallade Ilisuprojektet har fördömts av Världsbanken. Alla europeiska stater, banker och företag som tidigare har varit involverade – bland annat Skanska – har dragit sig ur. Miljöorganisationer från Turkiet, Europa och Latinamerika har protesterat och demonstrerat i flera år, och en turkisk domstol har beslutat att dammbygget ska stoppas, men ingenting biter. Den turkiska staten är lika arrogant och omedgörlig som i Geziparken. En kraftig sedimentation riskerar att förkorta den planerade dammens livstid till kanske bara 50 år. Det ska jämföras med nuvarande jordbruksanvändning, som fungerat i tusentals år och som har potential att fungera för all framtid. Dammbygget kan också försämra Tigris möjligheter att ta emot stora mängder orenat avloppsvatten från flera städer i Syrien och Irak. Fisket försämras drastiskt, och risken för malaria ökar. De turkiska myndigheterna är helt ointresserade av att lyssna till dem som bor i och brukar området. De är övervägande kurder och behandlas i bästa fall som andra klassens invånare. Detta strider mot internationell rätt.

Jag vill med anledning av vad som sagts ovan fråga statsrådet:

Avser statsrådet att inom ramen för Turkiets medlemskapsförhandlingar driva att Turkiet ska avbryta det skadliga Ilisuprojektet?