den 13 november

Fråga

2013/14:110 Insatser enligt LSS

av Agneta Luttropp (MP)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Frågan om assistans och andra insatser för personer enligt LSS diskuteras återkommande, och många människor som är beroende av insatser vittnar om hur bedömningar blivit snävare. Frågan om var gränserna går för grundläggande behov har också gett upphov till en utredning som pågår hos IFS, Inspektionen för socialförsäkringen.

Programmet Kalla fakta lyfte den 10 november 2013 frågan om insatser enligt LSS och belyser att många kommuner i Sverige anlitar konsultföretag för utbildningsinsatser till handläggare. Det beskrivs som en ny marknad där konsulter lär ut hur handläggare ska säga nej till svårt funktionsnedsatta som behöver hjälp, för att hålla kostnaderna nere.

Enligt Kalla Faktas undersökning har mer än hälften av de 100 största kommunerna vid något tillfälle under de senaste fem åren använt företaget Kommunlex, som utbildar personal. I programmet säger juristen Jonas Reinholdsson på företaget under ett utbildningstillfälle: ”Tittar man riktigt noggrant på förarbetena till LSS så ser man att den inte var tänkt att tillämpas så extensivt som den gjorts. Man skulle varit betydligt mer restriktiva.” Begreppet goda levnadsvillkor ifrågasätts i programmet, och snäva bedömningar föreslås. Vidare framkommer att juristen på Kommunlex även anlitas för att driva enskilda ärenden rättsligt och då företräda kommunen mot enskilda. Jag ser med oro på utvecklingen, som kan göra att lagens intentioner inte tillgodoses på det sätt som det var tänkt.

Ser ministern skäl att utöver den utredning som pågår hos IFS även se över andra delar av LSS för att säkerställa lagens intentioner?