den 6 november

Interpellation

2013/14:85 Klimattoppmötet COP 19/CMP 9 i Warszawa

av Jens Holm (V)

till miljöminister Lena Ek (C)

Den 11 november 2013 inleds det viktiga klimattoppmötet COP 19/CMP 9 i Warszawa i Polen. Under den andra veckan kommer världens ministrar att vara på plats, inklusive miljöminister Lena Ek. I den rapport från FN:s klimatforskare inom IPCC som presenterades i Stockholm för några veckor sedan framgår att världens regeringar måste vidta väsentligt mycket ambitiösare beslut och styrmedel för att förhindra en temperaturhöjning på över två grader Celsius. Sverige skulle här kunna spela en avgörande roll inför COP 19.

Men Sverige riskerar att återigen missa den möjligheten. På en presskonferens i Stockholm den 5 november utlovade miljöminister Lena Ek 300 miljoner kronor under 2014 till den nya gröna klimatfonden. Men pengarna är inte nya och additionella, trots att Sverige och de så kallade annex 1-länderna lovat att klimatfinansieringen inte ska ske på bekostnad av ordinarie bistånd. Man frågar sig när regeringen kommer att avsätta nya och additionella klimatpengar till den nya klimatfonden och annat klimatbistånd.

På tidigare klimattoppmöten har parterna förbundit sig att mobilisera minst 100 miljarder US-dollar till utvecklingsländerna till 2020. Pengarna – som i sig inte är tillräckliga – ska tas från både offentliga och privata finansieringskällor. Flera länder och andra aktörer har lagt konkreta förslag på så kallade nya och kreativa finansieringskällor, till exempel intäkterna från utsläppshandeln eller skatter/avgifter på fossila energikällor. Man frågar sig om Sverige har lagt fram förslag på nya och kreativa finansieringskällor eller kommer att presentera sådana förslag på klimattoppmötet.

EU:s målsättning är att minska utsläppen med 20 procent till 2020, men att detta kan höjas till 30 procent om andra länder höjer sina åtaganden. Vänsterpartiet menar att detta defensiva ställningstagande bygger på en felaktig föreställning att det är samhällsekonomiskt olönsamt att gå före i en nödvändig omställning. Dessutom har EU på Balitoppmötet anslutit sig till IPCC:s forskningsrapport som kräver minskningar på 25–40 procent i den utvecklade delen av världen till 2020. Ska de rika länderna nå detta mål måste Sverige och EU gå före. Det görs bäst genom att vi själva tar ansvar och gör de kraftigaste minskningarna bland i-länderna. Vänsterpartiet anser därför att EU bör ha som mål att minska utsläppen med minst 40 procent till 2020. Ett antal länder i EU, dock ej Sverige, har under det senaste året verkat för att EU ska höja sin målsättning till åtminstone 30 procent. Man frågar sig om miljöministern inför och under klimattoppmötet avser att verka för att EU skärper sitt minskningsmål för växthusgaser.

Vi ifrågasätter regeringens betoning av fortsatt tillgång till de så kallade flexibla mekanismerna. Ett för stort användande av flexibla mekanismer skjuter bara den viktiga klimatomställningen på framtiden. Sverige borde i stället verka för en uppstramning av systemet med flexibla mekanismer, exempelvis genom en kraftig begränsning av användandet av utsläppskrediter. Sverige borde också verka för en höjning av avgiften på CDM, ett krav som framförts av flera utvecklingsländer.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

Avser ministern att verka för nya och additionella medel för att finansiera ett nytt klimatbistånd samt medel till den nya gröna klimatfonden?

Avser ministern att presentera förslag på nya och kreativa finansieringskällor?

Avser ministern att inför och under klimattoppmötet verka för att skärpa EU:s minskningsmål för växthusgaser?

Avser ministern att verka för att systemet med flexibla mekanismer stramas upp och att till exempel avgiften på CDM höjs?