den
6 november
Interpellation
2013/14:84
Ratificering av ESK-konventionens tilläggsprotokoll
av Valter
Mutt (MP)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Den 5 juni i år trädde tilläggsprotokollet till
ESK-konventionen i kraft. Sveriges regering verkar inte ha för avsikt att vare
sig signera eller ratificera protokollet. I tidigare svar från regeringen har
man framfört att man inte tror att protokollet skulle ha någon effekt. Det är
en märklig inställning.
Sverige har ställt sig bakom att de olika
MR-konventionerna är ömsesidigt stödjande och likvärdiga och att de mänskliga
rättigheterna gäller alla människor överallt. Det är lika viktigt att staten
uppfyller sina åtaganden när det gäller de medborgerliga och politiska
rättigheterna som när det gäller de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna. När det gäller den första typen av rättigheter finns det ett
tilläggsprotokoll som ger individer och grupper klagorätt på sina regeringar,
när alla nationella möjligheter är uttömda. När det gäller det nya tilläggsprotokollet
till konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna har
regeringen hittills vägrat att ge fattiga människor en möjlighet att kräva sin
rätt.
Enligt FAO:s senaste State of food insecurity in the World
hungrar 842 miljoner människor. Det är
lika många som när FAO hade sitt toppmöte 1996, World Food Summit, där Sverige
deltog och där man enades om att halvera antalet svältande på 20 år, ned till
400 miljoner. Måluppfyllelsen är noll.
Enligt ESK-konventionen är mat en mänsklig rättighet.
Men regeringen tror uppenbarligen inte på rättighetsperspektivet när det gäller
de ekonomiska och sociala mänskliga rättigheterna. Det finns andra vägar att
minska fattigdom och svält tror man, trots att de senaste 20 årens
ansträngningar inte lyckats minska antalet svältande.
Det är dags att ändra perspektiv på fattiga
människor och se dem som de rättighetsbärare de är.
Man kan fundera över varför regeringen är så
ovillig att ge fattiga människor en möjlighet att utkräva sina ekonomiska och
sociala mänskliga rättigheter. Sverige har för länge sedan undertecknat
ESK-konventionen och den gäller ju redan här. Och Sverige har genom ett
fungerande skattesystem och välfärdsreformer lyckats uppfylla stora delar av
sina åtaganden. Undertecknar vi protokollet får också fattiga människor i
Sverige individuella klagomöjligheter. Sjuka äldre på särskilda boenden är ofta
undernärda. Fattiga EU-medborgare på våra gator och torg kanske skulle drista
sig till att kräva tak över huvudet. Bostad och hälsa är också mänskliga
rättigheter, liksom utbildning och arbete. Att skydda och respektera människors
ekonomiska och sociala rättigheter i Sverige skulle medföra ökade kostnader. Är
det därför regeringen tvekar?
Det vore bra om regeringen kunde lyfta blicken och
i första hand inse vilka möjligheter en individuell klagorätt skulle kunna ha
för människor i länder där välfärden är bristfällig eller helt saknas.
Rättighetsperspektivet skulle successivt kunna ersätta biståndsperspektivet. De
flesta länder har undertecknat ESK-konventionen och har därmed åtagandet att
skydda och respektera alla sina invånare. De ska till och med göra det till det
yttersta av sin förmåga och med alla tillgängliga resurser. Visserligen
successivt, men ESK-konventionen trädde i kraft redan 1976, så de har haft lång
tid på sig. Nu är det dags för en deadline! Eftersom många länder länge
struntat i sina egna fattiga invånare, ibland trots god ekonomisk tillväxt,
blev det nödvändigt att skapa det nya tilläggsprotokollet för att snabba på
uppfyllandet av de ekonomiska och sociala rättigheterna. Tilläggsprotokollet,
som nu trätt i kraft eftersom mer än tio länder ratificerat det, kan bli ett
bra verktyg för att äntligen utrota extrem fattigdom och hunger, som har
upprepats som mål i många decennier, bland annat i millenniemålen.
Om fattiga människor och grupper i till exempel
våra biståndsländer kunde ställa sina regeringar till svars skulle pressen på
regeringarna att införa någon form av skattesystem för att finansiera
grundläggande välfärd öka kraftigt. Pensioner och barnbidrag är utmärkta sätt
att minska fattigdom. Behovet av bistånd utifrån skulle minska och det är väl
dit vi vill nå?
Det är dags att ta de ekonomiska, sociala och
kulturella mänskliga rättigheterna på allvar och inse vilka möjligheter de ger!
Med anledning av ovanstående frågar jag
utrikesministern:
1. Avser
ministern att ta några initiativ för att använda de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna som en möjlighet att pressa regeringar i våra
biståndsländer att respektera sina invånares rätt till mat, bostad, utbildning,
det vill säga att kunna försörja sig i värdighet?
2. Avser
ministern att agera för att Sverige signerar och ratificerar
tilläggsprotokollet till ESK-konventionen?