den 31 oktober

Interpellation

2013/14:79 Möjligheten att sälja utsläppsutrymme till andra EU-länder

av Matilda Ernkrans (S)

till miljöminister Lena Ek (C)

I en skriftlig fråga (2013/14:42) frågade jag miljöminister Lena Ek om hon och regeringen tänker sälja det utsläppsutrymme som skapas genom att Sverige i år släpper ut betydligt mindre växthusgaser än vad som krävs av oss i EU:s så kallade insatsfördelningsbeslut i klimatpolitiken.

En försäljning av årligt utsläppsutrymme är möjlig varje år 2013–2020 till de länder som inte klarar sina årliga åtaganden.

Hon svarade inte på frågan men hon konstaterade liksom jag gjort i min fråga att det är en rimlig slutsats att det kommer att finnas ett utrymme att sälja.

Nyligen kom den europeiska miljömyndighetens rapport om hur medlemsländerna klarar EU:s klimatmål till 2020. Där konstateras att Sverige troligen kommer att klara målet med minst ett par procentenheters marginal. Men där står också att sex medlemsländer – Österrike, Belgien, Finland, Irland, Luxemburg och Spanien – av allt att döma inte kommer att klara sina mål även om de åtgärder som länderna planerar för genomförs.

Ett medlemsland som inte klarar sitt mål för 2013 kommer att tvingas till ännu större minskningar 2014 eftersom insatsfördelningsbeslutet innebär en ”straffränta” för landet på 8 procents utsläppsminskning.

Men de länder som minskar mer än målet kan alltså sälja utrymmet i form av AEA:er (annual emission allocations). Min bedömning är att det kan komma att knacka på dörrarna på våra ambassader i Wien, Bryssel, Helsingfors, Dublin, Luxemburg och Madrid.

Jag tolkar ändå Lena Eks svar på min fråga som att hon då är beredd att hålla dörren öppen för sådana diskussioner. Det finns i alla fall inget i svaret på min fråga som innebär ett principiellt nej. Med andra ord avvisar regeringen inte möjligheten att Sverige kan ekonomiskt exploatera det svenska folkets goda klimatinsatser.

Men frågan är vad det skulle innebära för människors vilja att ställa upp på tuffa klimatåtgärder, på höjda skatter etcetera om de vet att de inte gör det för att undvika farlig klimatförändring utan för att Sverige ska tjäna pengar på det eftersom någon annan i EU kan betala för att släppa ut den minskning vi åstadkommit.

Samma diskussion har ju funnits om möjligheten att sälja det utsläppsutrymme som skapades i och med att vi i Sverige klarade vårt mål i Kyotoprotokollet med god marginal.

Därmed kan jag konstatera att det inte handlar om siffror och tekniska bedömningar, vilket Lena Eks svar på min skriftliga fråga indikerar, utan om ett politiskt ställningstagande.

Jag har följande frågor till miljöministern:

Vilka politiska och principiella överväganden gör miljöministern och regeringen i denna fråga?

Och håller hon och regeringen med om att principen om Sverige ska sälja eller inte är viktig att slå fast relativt snart även om vi ännu inte vet exakt hur stort utrymme vi har?