av Anna-Lena Sörenson (S)
till Försvarsminister Karin Enström (M)
I mars 2010 tog riksdagen beslut om regeringens proposition 2009/10:55 En politik för det civila samhället. Samtliga riksdagspartier ställde upp bakom propositionens sex centrala principer för det förhållningssätt som ska gälla från statens sida i förhållande till civilsamhället.
Senare samma år beslutade Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i likalydande beslut om en ny fördelningsmodell för organisationsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Synen på hur organisationsbidraget ska fördelas är alltså samstämmig mellan de båda myndigheterna, trots att myndigheternas uppdrag inte mer än delvis sammanfaller med varandra.
Fördelningsmodellens utformning avviker emellertid på flera väsentliga punkter från det som riksdagen i enighet beslutade i mars 2010.
Detta framgår av en analys som Civilförsvarsförbundet låtit en från förbundet helt fristående utredare göra. MSB har själv utvärderat modellen och kommit till den slutsatsen att den i allt väsentligt inte bör förändras. Den hos myndigheten avvikande tillämpningen skulle därmed komma att befästas.
Samhällets behov av ett engagemang från civilsamhället inom politikområdet försvar och samhällets krisberedskap borde inte vara så särskiljande att Försvarsmakten och MSB inte behöver hålla sig till de, av riksdagen, styrande principerna i synen på civilsamhället och statens principer för bidragsgivning. Ett brett engagemang för att värna medborgarnas behov av skydd och säkerhet både till vardags och vid kris borde välkomnas och understödjas.
Om den grundläggande samsynen i riksdagen från 2010 på statens relation till det civila samhället alltjämt ligger fast, vilka åtgärder är försvarsministern då beredd att vidta för att få en överensstämmelse mellan beslutet och tillämpningen av detta inom sitt ansvarsområde?