den
23 oktober
Interpellation
2013/14:53
Bemötande av trafikskadade
av Pyry Niemi
(S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Det anmäls ca 30 000 trafikskador årligen där
de skadelidande drabbats av nackskador. 1 500 personer blir invalidiserade
och 150 personer får förtidspension.
Jag har tagit del av hundratals berättelser från
skadelidande. Många av de lidande skriver om längtan att få arbeta igen, göra
rätt för sig och inte vara samhället till last. De flesta känner sig dock
oerhört utlämnade och frustrerade, för att inte säga förbannade. Att vara
skadelidande med nackskada är som ett lotteri. Vissa vårdgivare är bättre på
att ställa diagnoser än andra. Det råder en stor brist på specialister och
många blir både felbehandlade och felaktigt bemötta. Här finns det mycket att
göra. När det gäller Försäkringskassan och kontakten med hälso- och sjukvården
finns en, milt uttryckt, stor utvecklingspotential och slutligen finns
ändstationen hos försäkringsbolagen.
Många av de skadelidande känner sig kränkta för att
de inte blir trodda och många hamnar helt i onödan i ekonomiska trångmål när
ersättningar uteblir på grund av byråkratiskt trassel, prestige mellan läkare
och försäkringsbolag och så vidare. Den lilla människan blir dubbelt drabbad,
dels av smärtorna och funktionsnedsättningarna från olyckan, dels av allt
krångel, fördröjningar och byråkrati. Bemötandet blir ett nyckelord i
sammanhanget. Att inte bli trodd måste vara en stor kränkning, det anser jag i
alla fall. När den skadelidandes liv i princip förändrats på en bråkdel av en
sekund måste de som tar hand om personen i alla lägen agera professionellt,
värdigt och snabbt. Jag har läst brev där skadelidande fått vänta många år på
att få rimliga besked om exempelvis ersättning och invaliditetsgrad. Jag har
fått samtal där skadelidande hånats för att de visat diffusa symtom, men haft
bestående smärtor. Jag har tagit del av dokumentation där skadelidande fått
möta försäkringsbolag som satsat hundratusentals kronor på att anlita läkare
och advokater för att minimera trovärdigheten hos de skadelidandes uppkomna
skador i samband med trafikolyckor. Det här är en bild av Sverige 2013.
Jag ställer härmed följande frågor till
socialministern:
Vilken form av bemötande anser socialministern är
värdigt för skadelidande vid trafikolyckor enligt ovan?
Vilken form av tillsyn ska utföras av
Socialstyrelsen av de läkare som anlitas av försäkringsbolagen för att göra
bedömningar av trafikskadade?