av Peter Persson (S)
till Finansminister Anders Borg (M)
Statsministern har med uppbackning av finansministern uttalat att det inte ska bli några fler skattesänkningar under åren 2015 och 2016, varje reform ska finansieras ”krona för krona.”
Det oroande är dock att det även före valet 2010 fanns sådana signaler från statsministern men skattesänkningarna fortsatte så fort valdagen var över.
I tidningen Riksdag & Departement nr 7/2014 återges också ett uttalande av finansmarknadsministern Peter Norman. I den journalistiska texten skrivs med någon form av koppling till yttrande av Annie Lööf att ”justeringar av skatter, som jobbskatteavdraget, skapar fler jobb”. Omedelbart därefter uttalas enligt Riksdag & Departement följande:
”-Tittar vi framåt så ska vi fortsätta den här vägen, när den offentliga ekonomin så tillåter. Det vill säga, det måste bli större skillnader mellan att arbeta och att inte arbeta, sade finansmarknadsminister Peter Norman.”
I sak innebär detta att nya skattesänkningar är att vänta och att skatteklyftan mellan såväl pensionärer och löntagare som mellan löntagare och andra grupper ska ökas, jämfört med idag (2014). Uttalandet kan givetvis också innebära ytterligare sänkningar i fråga om a-kassa, sjukersättning etcetera.
Vi talar alltså inte om något skattesänkningsstopp utan mer om en paus, och det har på senare tid alltmer börjat låta som att inte ens denna paus är så säker.
Det är knappast någon hemlighet att jag tillhör dem som menar att dagens skatter inte kan avskaffas eller skattesatser sänkas utifrån de stora behov vi ser inom skola, vård och omsorg. Tar staten inte ut skatterna förflyttas ansvaret över till kommunsektorn som tvingas till en kombination av skattehöjningar och social nedrustning. Det senare sker främst genom sänkt kvalitet och utglesad bemanning. Satta under ekonomisk stress förleds också många kommuner till att låta privata företag ta över driften av olika verksamheter och sköta nedrustningen utifrån vad som då kallas ”effektivitet”. Jag tycker att det är djupt tragiskt att det viktiga effektivitetsbegreppet på detta sätt helt förstörs och solkas ned. Effektivitet behövs i all verksamhet men resurserna måste stå i proportion till mål som god kvalitet.
Mina frågor till finansministern är följande:
1. Står finansministern bakom statsministerns uttalanden om att det inte blir några skattesänkningar i de eventuella borgerliga budgetarna för år 2015 och 2016?
2. Avser finansministern att öka skillnaderna i nettoinkomster mellan löntagare och ålderspensionärer samt mellan löntagare och andra grupper?