av Sven-Erik Bucht (S)
till Statsrådet Tobias Billström (M)
I dagarna har vi i medierna uppmärksammats om ett utvisningsärende av en familj boende i Norrbotten och Västerbotten. Ett flickebarn, Maria, två år gammal, och hennes biologiska familj har fått besked av Migrationsverket att de inte får stanna i Sverige och ska utvisas till Armenien. Veckan före påsk kom ett slutgiltigt besked i ärendet då Migrationsöverdomstolen meddelade att den inte beviljar prövningstillstånd av utvisningsbeslutet. Det innebär att hela familjen ska skickas tillbaka till Armenien trots att Maria är född i Sverige och aldrig bott hos sina biologiska föräldrar.
Marias biologiska familj, mamma och pappa samt en två år äldre bror, kom till Sverige 2010, och Maria föddes i Sverige för två år sedan. Hennes biologiska mamma kunde inte ta hand om henne, varför Maria placerades i familjehem en vecka efter födseln. Anledningen till placeringen i familjehem var att hennes mor efter en djup depression hamnade i apati, vilket hon vårdas för än i dag. Pappan, som också är deprimerad, klarade inte av situationen med en sjuk fru och en äldre son att ta hand om. Sonen, i dag fyra år gammal, familjehemsplacerades i en annan familj för sex månader sedan.
Den situation som familjen befinner sig i är djupt tragisk, och en utvisning kan inte upplevas som annat än inhuman och är inte värdig ett välfärdsland som Sverige.
Maria har bott hos en fosterfamilj utanför Piteå sedan hon var en vecka gammal. Denna lilla flicka är i dag trygg glad och väl omhändertagen i sin fosterfamilj. Familjens uppdrag var från början att ta hand om Maria till den dagen då hennes biologiska föräldrar blev friska. Men det är de ännu inte i dag.
Svenska myndigheter har gjort bedömningen att föräldrarna inte klarar av att ta hand om sina barn, men de ska ändå utvisas. Detta är ett mycket speciellt fall, och det finns all anledning att ompröva beslutet. Vårt land måste kunna ställa upp för människor som är i en mycket svår situation i avvaktan på att de tillfrisknar.
Med anledning av det ovan beskrivna vill jag ställa följande frågor till statsrådet Tobias Billström:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att i framtiden undvika situationer som den beskrivna?
Anser statsrådet att det finns anledning att se över lagstiftningen om utvisningsbeslut?