den
16 oktober
Interpellation
2013/14:44
Lysekilsbanans framtid
av Wiwi-Anne
Johansson (V)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Lysekilsbanan firade 100-årsjubileum i somras och
sin ålder till trots finns en ljus framtid för Lysekilsbanans
Banan behöver rustas upp och om detta görs finns
goda förutsättningar för att binda ihop banan från Lysekil med en kommande
djuphamn i Brofjorden och möjlighet att sörja för malmexporten från Bergslagen.
Det finns också ett flertal företag på orten som står i startgroparna och vill
etablera sig utmed Lysekilsbanan så snart ett positivt beslut om banans framtid
fattas. Hallindens terminal AB är ett av dessa företag som räknar med att
använda en upprustad Lysekilsbana till att föra över 100 000 ton virke
från väg till järnväg redan första året. Norska Skangass har slutit ett avtal
med Preem, raffinaderiet i Lysekil, om att bygga en terminal för LNG, Liquefied
Natural Gas, alltså flytande naturgas, att användas av raffinaderiet. Om ingen
järnväg finns kommer minst 20 lastbilstransporter per dygn att belasta väg 161
och miljön varje dygn ytterligare jämfört med i dag. Miljöföretaget Sea Based,
som utvecklar vågenergi, ser järnvägen som ett villkor för att etablera
storskalig produktion i Lysekil.
Ledningen för Lysekils Hamn AB arbetar för högtryck
för att intressera nya kunder till Lysekil i bland annat Dalarna där företaget
Fiskarheden utanför Malungsfors kör 600 000 ton timmer i lastbil till
hamnen i Söderhamn. Om förutsättningarna fanns skulle det bli avsevärt mindre
belastning på miljön och också billigare för företaget om det fanns möjlighet
att köra timret direkt på järnväg till Lysekils hamn på västkusten i stället.
År 2015 när EU:s svaveldirektiv träder i kraft kommer det dessutom att bli
dyrare att transportera gods på Östersjön.
Problemen är att Västerdalsbanan slutar i
Malungsfors och att Trafikverket vill riva upp ytterligare tre mil järnväg
mellan Malung och Rågsveden. Trafikverket har också slutat med underhåll av
Lysekilsbanan och vill på sikt riva den.
Om vi på allvar vill genomföra en förflyttning av
transporter från väg till spår måste, förutom kraftigt ökade investeringar i
nya spår, rimligen våra befintliga banor behållas och underhållas.
Vänsterpartiet har av denna anledning i budgetförslag föreslagit kraftigt ökade
anslag för nya spår och banunderhåll. Dessutom föreslår vi ökat riktat anslag
till våra lågtrafikerade banor med 680 miljoner kronor per år under perioden
2014–2016.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag
fråga statsrådet:
Har statsrådet gjort det ställningstagandet att det
är miljömässigt, trafiksäkerhetsmässigt och samhällsekonomiskt försvarbart att
lägga ned dessa och många andra lågtrafikerade
järnvägar i en tid då utsläppen från tunga transporter på väg stadigt ökar?