av Per Bolund (MP)
till Statsminister Fredrik Reinfeldt (M)
Statistik visar att allt fler kvinnor avvisas från kvinnojourerna på grund av platsbrist. Det finns ett stort behov av ett ordentligt statligt grundstöd till kvinnojourernas verksamhet, inte bara till tillfälliga projekt.
I statsminister Fredrik Reinfeldts jultal 2011 utlovade han ökat stöd till kvinnojourer som en del i att förstärka skyddet för utsatta kvinnor. Men regeringens nya regler på området har inneburit en försämring för många kvinnojourer.
Många kommuner förlitar sig helt på ideellt arbetande kvinnojourer för att skydda sina kvinnliga invånare som utsätts för våld i hemmet. Ändå är kvinnojourernas verksamhet nästan alltid osäker. De måste varje år söka nya pengar i form av projektbidrag i stället för att få en grundläggande, långsiktig finansiering av sin skyddsverksamhet som säkrar kvaliteten. Anställda måste varslas varje år eftersom jourerna inte vet om de får fortsatta resurser.
De flesta som tar emot våldsutsatta kvinnor och barn på jourerna får ingen ersättning alls, utan arbetar ideellt. När trycket blir högt och jourerna blir fulla tvingas de dessutom neka våldsutsatta kvinnor och barn hjälp och stöd. För vissa kan en dags väntan på att få skydd vara en fråga om liv eller död.
De senaste åren har antalet kvinnor som nekas plats ökat kraftigt – 30 procent fler kvinnor nekades plats på kvinnojourer under 2013 jämfört med föregående år.
Kvinnojourer måste få statliga resurser så att de kan bedriva långsiktig, oberoende skydds- och stödverksamhet. De ska inte behöva ansöka oftare än till exempel vart tredje år. Det är nödvändigt för att stödet ska vara professionellt och tillräckligt. Det statliga bidraget ska vara i förhållande till det antal människor som bor i jourens eller jourernas geografiska område.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt:
Avser statsministern att vidta åtgärder så att de kvinnor som är i behov av samhällets skydd och stöd också får det?