av Anna-Lena Sörenson (S)
till Statsrådet Maria Larsson (KD)
Tillgången till bra hemtjänst är en förutsättning för att många äldre kan bo kvar hemma och för att de kan ha ett större inflytande och mer delaktighet över sitt liv. Flera kommuner har infört ett enklare sätt för att ge tillgång till hemtjänst för dem som behöver den. Brukaren kommer där överens med utföraren om vad som ska göras, och man behöver inte gå vägen över utredning och biståndsbedömning. Enligt uppgift finns det ingen anledning att tro att hemtjänsten skulle missbrukas eller överkonsumeras.
De kommuner som infört modellen lägger tonvikt vid stöd, information och uppföljning och för att garantera rättssäkerhet finns alltid möjlighet till biståndsprövning. I en rapport från Äldrecentrum, som nyligen presenterades, lyfter man fram modellen som fördelaktig för många äldre. Den beskrivs som tillgänglig, och den ger också större möjligheter till att möta den enskilde brukarens särskilda behov.
Det råder dock osäkerhet kring rättsläget, och till exempel Linköpings kommun har fått vitesföreläggande av Socialstyrelsen för att man inte gör biståndsbedömning. Andra kommuner som vill införa modellen vågar inte på grund av osäkerheten.
Regeringen har tillsatt en utredning där bland annat frågan om hemtjänst utan biståndsprövning ska belysas och det är tillfredsställande, men direktiven till utredningen är knappa och otydliga och man kan befara att utredningen inte kommer att gå tillräckligt långt och vara tillräckligt skarp i sina förslag.
Mina frågor till statsrådet är:
Anser statsrådet att direktiven till utredningen är tillräckligt tydliga för att uppnå det önskade resultatet om en mer tillgänglig hemtjänst?
Hur avser statsrådet att hantera att de kommuner som inför en modell för att göra hemtjänsten mer tillgänglig riskerar att, som Linköping, drabbas av vitesföreläggande från Socialstyrelsen?