den 28 mars

Interpellation

2013/14:397 Tillsyn över försäkringsbolagens läkare

av Hillevi Larsson (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Varje år drabbas 60 000–75 000 personer i Sverige av nackskador. Av dessa leder 10–15 procent till invaliditet. En stor del av skadorna är orsakade av trafikolyckor.

Många drabbade får sina liv sönderslagna. Förutom att de får kämpa med fysiska och psykiska men tvingas de också föra en tröstlös kamp mot försäkringsbolag, som nekar dem ekonomisk ersättning för skadan.

Den utdragna rättsliga processen, som vanligtvis tar åratal, är inte bara krävande för den skadelidande utan innebär också som regel ekonomisk ruin. Ersättning till advokaten ska betalas löpande och vid nederlag i rättsprocessen ska den skadelidande även betala försäkringsbolagens advokater och försäkringsläkare. Det kan röra sig om miljonbelopp.

I många fall kan försäkringsbolagen skrämmas med hot om en utdragen och kostsam rättsprocess och därmed komma undan helt och hållet eller med en förlikning på ytterst låg nivå. Förlorare är den trafikskadade.

Trots att trafikförsäkringen är obligatorisk för motorfordonsägare så är möjligheten att få rimlig ekonomisk ersättning från försäkringsbolag för nackskada vid trafikolycka närmast obefintlig.

Försäkringsbolagen betalar sammanlagt drygt 500 försäkringsläkare för att ifrågasätta läkarutlåtanden från de skadades egna läkare.

Samma försäkringsläkare dyker upp närhelst försäkringsbolagen vill komma undan utbetalning av trafikskadeersättning till skadelidande, både i Trafikskadenämnden (som är första instans vid trafikskadeärenden) och i efterföljande rättegång när offret överklagat Trafikskadenämndens beslut.

Försäkringsläkarna träffar inte patienterna, till skillnad från deras behandlande läkare, men de kan ändå slå fast att det inte föreligger någon trafikskada eller att skadan beror på andra orsaker – hur långsökta dessa orsaker än är. Försäkringsläkarna får betalt för att vilseleda domstolar för att spara pengar åt sina uppdragsgivare, försäkringsbolagen.

Samma läkare som ena dagen arbetar som medicinsk rådgivare för ett försäkringsbolag kan andra dagen arbeta som läkare på ett offentligt sjukhus. Många av försäkringsläkarna har samtidigt anställningar inom sjukvården, men ”extraknäcker” som försäkringsläkare. Detta är mycket lukrativt, både för läkarna som får stora extrainkomster och försäkringsbolagen som slipper betala ut trafikskadeersättning till drabbade.

Domstolarna har inte specialistkompetens på nackskadeområdet och försäkringsläkarna använder det förtroende de åtnjuter som läkare för att förvilla domstolen.

Som läkare inom sjukvården står man under Socialstyrelsens kontroll. Den som missköter sig och frångår läkaretiken kan prickas och i förlängningen förlora sin läkarlegitimation. Men i rollen som försäkringsläkare kan samme läkare helt frångå läkaretiken och medvetet vilseleda domstolen för att förhindra att den skadelidande ska få ersättning för sin trafikskada. Socialstyrelsen har ingen tillsyn över läkarna när de uppträder som ”medicinska rådgivare” åt försäkringslidande, trots att deras agerande är förödande för patienterna och för rättssäkerheten.

Mina frågor till ministern är:

Har ministern gjort det ställningstagandet att det är en rimlig ordning att Socialstyrelsen har tillsynsansvar över läkare när de arbetar inom vården, men inte när samma läkare uppträder i rätten på uppdrag av försäkringsbolag?

Kan ministern tänka sig att utöka Socialstyrelsens tillsynsansvar så att det även omfattar försäkringsbolagens medicinska rådgivare?

Har ministern gjort ställningstagandet att det är rimligt att trafikförsäkringen är obligatorisk när chansen att få ekonomisk ersättning för de trafikskadade är så liten?

Vad avser ministern att göra för att öka rättssäkerheten för de trafikskadade?