den
28 mars
Interpellation
2013/14:392
Institutet för språk och folkminnen
av Isak From (S)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth
(M)
Institutet för språk och folkminnen har till uppgift att bedriva
språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om
språk, dialekter, folkminnen, namn och immateriella kulturarv i Sverige.
Institutet
genomförde under 2013 en översyn av sin ekonomi och verksamhet.
Kulturdepartementet har informerats om översynen, och de åtgärder myndigheten
aviserat får konsekvensen att verksamheterna i Umeå och Lund avvecklas. I
budgetpropositionen syntes inte hellre några åtgärder från regeringen för att
möta neddragningarna vid Dal i Lund och Daum i Umeå.
I myndighetens
redovisning av uppdraget Ökat regionalt
perspektiv, som lämnades till regeringen den 1 september 2012, beskriver
myndigheten bland annat hur man avser att ytterligare utveckla och förstärka
det regionala perspektivet för att verksamheten i högre utsträckning ska ge
effekter i hela landet. Planerade insatser är bland annat att samverkan
generellt bör byggas ut med aktörer inom språk- och kulturområdet lokalt och
regionalt och att kontinuerligt utveckla myndighetens samarbete och tjänster
med universiteten och högskolorna.
Kulturministern
har i en fråga från undertecknad svarat:
Regeringen
avser att följa hur det regionala perspektivet utvecklas i enlighet med
uppdraget från 2012. Hur Institutet för språk och folkminnen organiserar sin
verksamhet är dock en fråga för myndigheten.
Regeringens
egen målsättning är att det ska finnas forskning och utbildning av ämneslärare
i dessa språk. För forskning krävs självklart arkiv med erfaren personal till
hjälp för studenter och doktorander.
Riksdagen och
regeringen har pekat ut Daum i Umeå som strategiskt
viktigt för samisk forskning, och universitet i staden har regeringens uppdrag
att utbilda och forska i samiska.
Jag vill nu
fråga kulturministern:
Hur utvecklar
sig Institutet för språk och folkminnens arbete och hur ska forskning och utbildning
inom minoritetsspråk som meänkieli och samiska bevaras och utvecklas?
Vilka insatser
krävs till exempel för att bevara kompetensen?
Anser
kulturministern att det behövs mer insatser än att bara följa utvecklingen?