den 28 mars

Interpellation

2013/14:390 Inbördeskriget i Syrien och destabiliseringen av läget i Mellanöstern

av Amineh Kakabaveh (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

De senaste veckorna har svenska medier riktat sin uppmärksamhet mot Ukraina och Krim. Situationen där är allvarlig och utvecklas på ett oroande sätt. De konkreta livsvillkoren för människor där är dock ännu inte alls av de dimensioner vi kan se i andra delar av världen – som i exempelvis Syrien.

Syrien är ett land och en stat i totalt sönderfall. Det inbördeskrig som nu pågår, och inleddes med president Bashar al-Assads totala vägran att tillgodose folkets krav på demokrati och mänskliga rättigheter, innebär i dag oerhörda lidanden för landets befolkning.

I dag har 2,8 miljoner människor flytt landet och lever i flyktingläger i grannländerna, främst Turkiet, Jordanien och Libanon, men också i Irak, i irakiska Kurdistan. Mindre grupper har lyckats ta sig till länder i Europa, bland annat Sverige. FN beräknar att det i dag finns 6,5 miljoner internflyktingar i landet. Mer än 110 000 beräknas ha dödats i kriget hittills, bland dem åtminstone 11 000 barn. En folkgrupp som har stora svårigheter att få skydd i Syriens grannländer är de palestinska flyktingar som i årtionden levt i Syrien och ofta diskriminerats och inte släppts in över gränserna till exempelvis Jordanien och Libanon.

Större delen av den välutbildade delen av befolkningen har antingen flytt landet eller fängslats av regimen. I den stora staden Aleppo, där häftiga strider ägt rum, fanns före kriget 2 500 läkare och enligt Amnesty International finns det i dag endast 36.

FN har gått ut med en appell för 2014 med begäran om 6,5 miljarder dollar (mellan 40 och 50 miljarder kronor) för att någorlunda klara av den humanitära situationen i Syrien och i flyktinglägren utanför landet. Det är den högsta begäran i FN:s hela historia.

Denna begäran har dock hörsammats dåligt av världens länder. Levnadsvillkoren i flyktinglägren är vedervärdiga. Resurserna är otillräckliga. De mindre av Syriens grannländer som tar emot flyktingar går ekonomiskt på knäna för att klara av situationen. Ta exempelvis Libanon som befinner sig i en politisk kris internt, som geografiskt är lika stort som Sveriges minsta län, Blekinge, och med ett invånarantal på lite över fyra miljoner får ytterligare en miljon invånare och ska försöka upprätthålla ett minimum av service till befolkningen. Och det är inte bara den dagliga ekonomiska situationen som blir besvärlig i dessa länder. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer dessa länders svagt utvecklade infrastruktur att utsättas för svåra påfrestningar. En så viktig sak som vattenförsörjningen utsätts redan för hårt tryck, likaså transportsystemet och mycket annat. Allt detta gör att hela regionen utsätts för enorma prövningar och ytterligare destabilisering. Situationen är explosiv. Inbördeskriget i Syrien måste få ett slut innan situationen går helt överstyr.

I Syrien lever flera etniska och religiösa folkgrupper – araber, assyrier, kurder, kristna, alawiter och sunnimuslimer. En del av Syriens mäktigare och mäktigare grannländer, lokala militära och ekonomiska stormakter såsom Bahrein, Saudiarabien, Qatar och Iran, spekulerar i det syriska folkets olycka och understöder i eget syfte olika oppositionella grupper i landet, vilket gör situationen i regionen än svårare att hantera.

Trots att hälften av alla syrier, enligt FN, i dag är i behov av hjälp utifrån pågår kriget och mördandet med oförminskad styrka. Den syriska armén omringar och belägrar städer och byar och utsätter sedan en svältande civilbefolkning – som inte kan ta sig därifrån – för flygangrepp och beskjutning med tungt artilleri. Det handlar alltså om systematiskt genomförda krigsförbrytelser.

Amnesty International har nyligen presenterat en rapport, en delstudie, om Yarmuck, en by utanför Damaskus. Människorna där utsätts för bombardemang av flyg och artilleri och hindras av regimens trupper att ta sig därifrån. Det handlar om ett iskallt massmord på civila. Enstaka och otillräckliga hjälpsändningar till befolkningen kan ta sig in i Yarmuck. Endast en rännil når befolkningen. Förråden av livsmedel och mediciner är slut. Människor svälter ihjäl. Och Yarmuck är inte den enda byn som utsätts för belägring av regimens trupper.

Den 22 februari antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 2139 där man uppmanar framför allt Syriens regering att tillåta FN:s humanitära organ och deras partnerorganisationer obehindrat tillträde in i landet, bland annat när det gäller så kallat ”cross-line”‑ och ”cross border”-arbete för att garantera att humanitär hjälp når utsatta. Trots detta klara och enhälliga mandat från säkerhetsrådet så vacklar vissa FN-organ inför resolutionen och reaktionen från regeringen i Damaskus.

Sverige har sedan årtionden ett gott internationellt anseende och åtnjuter respekt i olika läger, men utnyttjar i dag detta mycket dåligt. Visserligen har Sverige tagit emot många flyktingar från Syrien. Det handlar om att agera aktivt i frågan om Syrien i en rad internationella organisationer som i EU, i FN med flera. Det gäller för Sverige att tillsammans med andra stater tvinga stormakter som USA, Ryssland och Kina att inse att det som pågår i Syrien är ett allvarligt hot mot världsfreden – och ytterst mot dessa länder själva. Stormakter inbillar sig gärna att de till följd av storlek och makt ”har läget under kontroll”. Historien har dock flera gånger visat att denna inställning varit fullständigt fel.

Inom EU varierar synen på vad som händer i Syrien. Det är uppenbart att man inte har fullt klart för sig hur allvarlig situationen i Syrien är för hela regionen. Det vore därför viktigt att Sverige ensamt eller tillsammans med andra länder inom eller utom EU försöker att agera kraftfullt mot internationella och regionala stormakters cyniska liknöjdhet inför det syriska folkets lidande. Man kunde till att börja med vända sig till de nordiska länderna för att sedan vända sig till andra stater och efterhand vidga kretsen av stater som eftersträvar fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Jag vill fråga utrikesminister Carl Bildt:

1. Vad avser ministern att göra för att inom EU, FN och i andra internationella sammanhang öka trycket på internationella och regionala stormakter för att få ett slut på inbördeskriget i Syrien?

2. Vad avser ministern att göra inom EU, FN och andra internationella organisationer för att se till att FN:s appell om 6,5 miljarder dollar i bistånd till Syrien blir verklighet?

3. Vad avser ministern att göra för att palestinier som flyr Syrien ska ha samma rätt till asyl i grannländerna som andra folkgrupper?

4. Vad avser ministern att göra för att se till att samtliga FN-organ stöder resolution 2139 fullt ut i och kring Syrien och faktiskt anammar säkerhetsrådets uppmaning?