den
20 mars
Interpellation
2013/14:372
Förlossningsskador
av Hillevi Larsson
(S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Varannan kvinna som föder vaginalt drabbas av någon form av
förlossningsskada. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin i Göteborg.
Studien har följt 5 000 kvinnor tjugo år efter förlossningen. Bland de
kvinnor som fött vaginalt hade hälften drabbats av någon form av
bäckenbottenskada: urininkontinens, avföringsläckage eller framfall.
Dessa är
vanliga men tabubelagda skador. På grund av skamkänslor vågar många kvinnor
inte berätta om sina skador, ibland inte ens för sin närmaste familj.
Skadorna
innebär stort lidande för de drabbade kvinnorna. Många upplever kronisk smärta,
problem vid toalettbesök, svårigheter att arbeta, problem i det sociala livet
och störningar i sexlivet.
Redan tidigare
har det framkommit att bara hälften av dem som drabbas av allvarliga
bristningar i samband med förlossningen opereras direkt. Det finns ett
mörkertal av kvinnor som skickas hem med obehandlade skador. I bästa fall söker
de i ett senare skede hjälp. Men prognosen är då sämre. Dessutom vittnar
åtskilliga kvinnor om bristfällig behandling även i det skedet.
I studien från
Sahlgrenska akademin i Göteborg framkommer att bäckenbottenskadorna är mindre bland kvinnor som förlösts med kejsarsnitt. Men då
kejsarsnitt innebär andra risker för mor och barn är studiens slutsats inte att
ersätta vaginala förlossningar med kejsarsnitt. Däremot resoneras kring
åtgärder för att förebygga omfattande bristningar vid vaginala förlossningar.
Studien visar att klipp har en skyddseffekt mot framför allt tarmläckage
senare. Men mellan 1985–2005 har andelen klipp minskat från 16 procent
till 7 procent.
Det är även
känt att aktivt perinealskydd, en teknik där barnmorskan håller emot när barnet
är på väg ut, förebygger allvarliga bristningar. Trots det används inte den
tekniken rutinmässigt inom förlossningsvården.
Vad gäller
svåra bristningar så är de som regel uppenbara efter förlossningen. Dessutom
finns ett enkelt handgrepp som barnmorskan kan utföra för att upptäcka
omfattande skador, men inte heller den tekniken används rutinmässigt i
förlossningsvården.
Med tanke på
problemens omfattning både vad gäller uppkomsten av skador och i behandlingen
av skador så krävs nu nationella riktlinjer både för att förebygga och behandla
förlossningsskador.
Mina frågor
till ministern:
Vad gör
ministern mot bakgrund av den senaste studien som visar att varannan kvinna som
föder vaginalt drabbas av förlossningsskador?
När kommer nationella
riktlinjer för att förebygga och behandla förlossningsskador?