den 11 mars

Interpellation

2013/14:344 Säkerhetsarbetet vid svenska reaktorer

av Lise Nordin (MP)

till miljöminister Lena Ek (C)

Den 1 januari 2005 trädde nya säkerhetsföreskrifter för kärnkraftverken i kraft med syftet att ”så långt det är rimligt med beaktande av bästa möjliga teknik, förebygga radiologiska olyckor”. Bakgrunden var en händelse vid Barsebäck många år tidigare.

Även om föreskrifterna formellt trädde i kraft 2005, behövde de inte uppfyllas omedelbart. Vissa av kraven innebar långtgående förändringar och medförde olika åtgärder vid de tio reaktorerna. Därför fick reaktorerna tillfälliga undantag och åtgärdsplaner. Åtgärdsplaner togs fram för alla reaktorer och spände ursprungligen över en period från 2005 till utgången av 2013.

Efter att SKI och Statens strålskyddsinstitut slogs ihop 2008 gavs samma föreskrifter ut igen av den nya Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM): Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om konstruktion och utförande av kärnkraftsreaktorer, SSMFS 2008:17.

Arbetet med åtgärdsplanerna har präglats av problem, förseningar och uppskov. Vid den senaste lägesbeskrivningen från SSM hade endast 60 procent av åtgärderna genomförts sommaren 2012. Nya uppskov har getts och slutdatum är nu satt till 2015 och att man år 2016 ska ”sätta ned foten”. Åtgärderna är alltså fortfarande inte genomförda efter nio år.

I de så kallade samlade säkerhetsvärderingar som görs av svenska reaktorer framkommer en lång rad anmärkningar från SSM, bland annat att de åtgärder som finns i planerna inte genomförs. Nedan återges några formuleringar i dessa rapporter.

Ringhals har ansökt om och beviljats de mest omfattande ändringarna av de åtgärder som föreskrevs av SKI och senare SSM. När det gäller arbetet med att genomföra åtgärderna skriver SSM: ”Utifrån föregående års samlade värdering påtalade SSM att arbetet måste få en högre prioritet. SSM vill även i årets samlade värdering understryka vikten av att arbetet med att göra anläggningarna säkrare måste prioriteras och resurser tillsättas för att ytterligare förseningar ska undvikas.”

Ändå blir myndighetens helhetsomdöme om anläggningen i Ringhals den något kryptiska formuleringen att ”verksamheten vid Ringhals AB i tillräcklig omfattning uppfyller gällande krav på strålsäkerhet under förutsättning att tidigare kända brister i verksamheten åtgärdas enligt plan”.

SSM:s bedömning av OKG:s anläggning i Oskarshamn är ännu mer kritisk. Arbetet med att genomföra åtgärder enligt SSMFS 2008:17 beskrivs så här: ”När dessa föreskrifter trädde ikraft 2005 beslutade myndigheten om s.k. övergångsplaner vilka angav vilka åtgärder som skulle genomföras och i vilken takt. Fram till den 30 juni 2012 har sammantaget ca 55% av de beslutade åtgärderna genomförts.”

”SSM kan notera att arbetet med övergångsplaner, i kombination med de effektökningar som utförts och/eller planeras, har tagit mer tid och resurser i anspråk än vad som förutsågs vid planeringen av arbetet. När det gäller projekt PLEX har förseningarna, så som de hanterats av OKG, tillåtits påverka anläggningens tekniska status negativt (ex. reservkraftsdieslar) vilket SSM ser allvarligt på.”

Därefter följer en rad påpekanden om allvarliga säkerhetsbrister och försummelser som kan sammanfattas med följande citat: ”OKG förmedlar själva en bild av säkerhetsavdelningen som stark, oberoende och med erforderliga resurser. Den bilden överensstämmer inte helt med vad SSM har sett i sin tillsyn.”

”SSM:s samlade bedömning är att verksamheten vid OKG inte i tillräcklig omfattning uppfyller gällande krav på strålsäkerhet.”

Ändå blir SSM:s bedömning av anläggningen som helhet att den kan köras vidare: ”SSM:s samlade bedömning är att anläggningarna vid OKG AB i tillräcklig omfattning uppfyller gällande krav på strålsäkerhet under förutsättning att tidigare kända brister i anläggningarna åtgärdas enligt plan.”

Av 28 § i SSMFS 2008:17 framgår att SSM får medge undantag från föreskrifterna om särskilda skäl föreligger och om det kan ske utan att syftet med föreskrifterna åsidosätts. Att upp till 40 procent av åtgärderna inte genomförs i tid måste rimligen påverka syftet att ”så långt det är rimligt med beaktande av bästa möjliga teknik, förebygga radiologiska olyckor”.

För mig går säkerheten före allt annat när det gäller kärnreaktorer – före effekthöjningar, lönsamhet, kostnadseffektivitet och samarbetsklimat. Men vid läsning av dessa rapporter förefaller SSM inta en hållning som inte alltid sätter säkerheten i främsta rummet. Att reaktorägarna bara hade genomfört drygt hälften av åtgärderna när deadline gick ut men ändå tillåts fortsätta är anmärkningsvärt. Då sätter man inte säkerheten först.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta mot bakgrund av att kärnkraftsägarna endast utfört drygt hälften av de säkerhetskrav som ställdes redan 2005 och som skulle vara klara senast år 2013?

Hur länge avser ministern att låta kärnkraftsreaktorerna vara i drift utan att leva upp till säkerhetsföreskrifterna från 2005?

Vad är ministerns plan om kärnkraftsreaktorerna fortfarande inte lever upp till säkerhetskraven vid det nya slutdatumet 2015?