den 6 mars

Interpellation

2013/14:329 Institutet för språk och folkminnen

av Isak From (S)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Institutet för språk och folkminnen har till uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och immateriella kulturarv i Sverige.

Institutet genomförde under 2013 en översyn av sin verksamhet och ekonomi. Kulturdepartementet har informerats om myndighetens översyn och de åtgärder myndigheten aviserat med konsekvens att verksamheterna i Umeå och Lund avvecklas.

I budgetpropositionen syntes inte hellre några åtgärder från regeringen för att möta neddragningarna vid Dal i Lund och Daum i Umeå.

I myndighetens redovisning av uppdraget angående Ökat regionalt perspektiv, som lämnades till regeringen den 1 september 2012, beskriver myndigheten bland annat hur man avser att ytterligare utveckla och förstärka det regionala perspektivet för att verksamheten i högre utsträckning ska ge effekter i hela landet. Planerade insatser är bland annat att samverkan generellt bör byggas ut med aktörer inom språk- och kulturområdet lokalt och regionalt och att kontinuerligt utveckla myndighetens samarbete och tjänster med universiteten och högskolorna.

Kulturministern har i en fråga från undertecknad svarat:

”Regeringen avser att följa hur det regionala perspektivet utvecklas i enlighet med uppdraget från 2012. Hur Institutet för språk och folkminnen organiserar sin verksamhet är dock en fråga för myndigheten.”

Regeringens egen målsättning är att det ska finnas forskning och utbildning av ämneslärare i dessa språk. För forskning krävs självklart arkiv med erfaren personal till hjälp för studenter och doktorander. Riksdagen och regeringen har pekat ut Daum i Umeå som strategiskt viktigt för samisk forskning, och universitetet i staden har regeringens uppdrag att utbilda och forska i samiska.

Jag vill nu fråga kulturministern:

Hur utvecklar sig Institutet för språk och folkminnens arbete och hur ska forskningen och utbildningen av minoritetsspråk som meänkieli och samiska bevaras och utvecklas?

Anser kulturministern att det behövs mer insatser än att bara följa utvecklingen?