den
6 mars
Interpellation
2013/14:329
Institutet för språk och folkminnen
av Isak From (S)
till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth
(M)
Institutet för språk och folkminnen har till uppgift att bedriva
språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om
språk, dialekter, folkminnen, namn och immateriella kulturarv i Sverige.
Institutet
genomförde under 2013 en översyn av sin verksamhet och ekonomi.
Kulturdepartementet har informerats om myndighetens översyn och de åtgärder
myndigheten aviserat med konsekvens att verksamheterna i Umeå och Lund
avvecklas.
I
budgetpropositionen syntes inte hellre några åtgärder från regeringen för att
möta neddragningarna vid Dal i Lund och Daum i Umeå.
I myndighetens
redovisning av uppdraget angående Ökat
regionalt perspektiv, som lämnades till regeringen den 1 september 2012,
beskriver myndigheten bland annat hur man avser att ytterligare utveckla och
förstärka det regionala perspektivet för att verksamheten i högre utsträckning
ska ge effekter i hela landet. Planerade insatser är bland annat att samverkan
generellt bör byggas ut med aktörer inom språk- och kulturområdet lokalt och
regionalt och att kontinuerligt utveckla myndighetens samarbete och tjänster
med universiteten och högskolorna.
Kulturministern
har i en fråga från undertecknad svarat:
”Regeringen
avser att följa hur det regionala perspektivet utvecklas i enlighet med
uppdraget från 2012. Hur Institutet för språk och folkminnen organiserar sin
verksamhet är dock en fråga för myndigheten.”
Regeringens
egen målsättning är att det ska finnas forskning och utbildning av ämneslärare
i dessa språk. För forskning krävs självklart arkiv med erfaren personal till
hjälp för studenter och doktorander. Riksdagen och regeringen har pekat ut Daum
i Umeå som strategiskt viktigt för samisk forskning, och universitetet i staden
har regeringens uppdrag att utbilda och forska i samiska.
Jag vill nu
fråga kulturministern:
Hur utvecklar
sig Institutet för språk och folkminnens arbete och hur ska forskningen och
utbildningen av minoritetsspråk som meänkieli och samiska bevaras och
utvecklas?
Anser
kulturministern att det behövs mer insatser än att bara
följa utvecklingen?