den 20 februari

Interpellation

2013/14:299 Haverikommission gällande den bristande upprättelsen för våldtäktsoffer

av Hillevi Larsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Endast var femte våldtäkt anmäls och mindre än var tionde anmälning leder till åtal. Bara i två tredjedelar av fallen leder åtalen till fällande dom. Det ska jämföras med andra typer av brottmål där i genomsnitt 95 procent av åtalen leder till fällande dom.

Av omkring 6 000 våldtäktsanmälningar per år resulterar endast 200–300 i fällande domar.

Risken att bli fälld för våldtäkt är med andra ord minimal och har dessutom minskat under senare år. År 2006 var andelen friande tingsrättsdomar 22 procent, år 2010 var siffran uppe i 33 procent.

En förklaring till denna utveckling kan vara de friande prejudicerande domar som kommit från Högsta domstolen och som av åtskilliga tingsrätter tolkats som att stödbevisning alltid krävs. Här behöver lagstiftningen förtydligas, till stöd för den fria bevisprövningen i domstolarna.

Det finns många fall där bevis finns, men som ändå resulterar i friande domar. I en dom frias den misstänkte våldtäktsmannen, trots bevis i form av sperma i den unga flickans underliv. I en annan dom frias den åtalade trots att rätten slår fast att kvinnan både sagt nej, skrikit och gjort motstånd medan hon blev penetrerad och slagen. I ett gruppvåldtäktsmål finns vittnesmål från en av de misstänkta om att flickan sagt nej och varit rädd, ändå frias samtliga åtalade. I ett mål hade kvinnan 2,0 promille alkohol i blodet och föll ihop på gatan framför den åtalade mannen, trots det anser rätten inte att han borde ha förstått att hon var kraftigt berusad och därmed befann sig i en särskilt utsatt situation. Det här är bara några exempel på uppseendeväckande domar.

Åtskilliga offer blir inte trodda när de gör våldtäktsanmälningar, de upplever ofta bristande stöd under processen och slarv förekommer vad gäller att säkra bevis i samband med förundersökningar. Det bidrar till den låga åtalsfrekvensen.

Det finns ett stort mörkertal vad gäller våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Risken är att det kommer att förbli så mot bakgrund av den låga åtalsfrekvensen och den höga andelen friande domar. Obehaget av att tvingas gå igenom intima fysiska undersökningar och att vittna om de övergrepp man utsatts för förstärks om man upplever att man inte blir trodd, utsätts för kränkande frågor och aldrig får någon upprättelse.

Det är hög tid att regeringen tillsätter en haverikommission med uppdrag att granska orsakerna till den låga åtalsfrekvensen och de många friande domarna i våldtäktsmål samt komma med förslag på åtgärder som ökar offrens möjlighet till upprättelse.

Mina frågor till justitieministern är:

Anser ministern att det är ett problem att så få våldtäktsoffer får upprättelse?

Vilka åtgärder tänker ministern vidta mot bakgrund av ökningen av friande domar i våldtäktsmål?

Hur ställer sig ministern till förslaget att tillsätta en haverikommission för att granska orsakerna till den låga åtalsfrekvensen och de få fällande domarna i sexualbrottsmål?