den 22 januari

Interpellation

2013/14:240 Åtgärder mot svag tillväxt

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Den svaga ekonomiska utvecklingen i eurozonen och andra delar av världen har drabbat svensk export som minskar under 2013. Svensk ekonomi har också stagnerat som en följd av regeringens ekonomiska politik där skattesänkningar för höginkomsttagare samt en ofinansierad och ineffektiv bolagsskattesänkning prioriterats framför kollektiva investeringar och stöd till eftersatta grupper som ensamstående med barn, unga och pensionärer. Ekonomistyrningsverket har pekat på obalansen och underskottet i svensk ekonomi. En permanent mycket hög arbetslöshet runt 7–8 procent samt kriserna inom skolan (kunskapsresultaten), järnvägen med flera är ett förskräckande facit av två borgerliga regeringsperioder.

Bnp-tillväxten 2012 var 0,9 procent enligt SCB, Ekonomistyrningsverket spår en motsvarande siffra för 2013. Många vill givetvis se ljuset i tunneln 2014 men osäkerhetsfaktorerna är många för världsekonomin. Inget i den borgerliga budgeten inger heller hopp om en annorlunda utveckling än den hittillsvarande. Skattesänkningarna är svaret på alla samhällsproblem för statsrådet fram till nyligen då han och utbildningsministern plötsligt börjat tala om skattehöjningar i vaga ordalag. Regeringens förvirring är uppenbar.

När Alliansen tog över 2006 hade Sverige ett överskott på 65 miljarder kronor i de offentliga finanserna. I år förväntas ett underskott på 87 miljarder kronor. Det är en försämring med 152 miljarder på åtta år. Uttryckt i bnp går Sverige från ett överskott på 2,2 procent under 2006 till minus 2,3 procent under 2014. Ett stort överskott har alltså vänts till ett lika stort underskott. Budgetunderskottet för 2014 är det största sedan 1996, när den dåvarande S-regeringen fick städa upp efter Bildtregeringen 1991–1994.

Sverige har fortfarande starkare finanser än de flesta EU-länder. Men vi faller i jämförelserna, och bara några få andra länder har försämrat sitt läge så mycket som Sverige sedan 2006. Statsskulden är dock fortfarande jämförelsevis låg – vilket till del förklaras av de omfattande utförsäljningarna av statligt ägande de senaste åren – utförsäljningar som samtidigt berövar staten de inkomster som avkastningarna skulle ha gett.

Min fråga är:

Genom vilka åtgärder avser ministern att få fart på den svenska tillväxten?