den 21 januari

Interpellation

2013/14:233 Turkiet och KCK-rättegångarna

av Jacob Johnson (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I slutet av mars äger nya lokalval rum i Turkiet. Genomförandet av dessa blir ett viktigt test på hur demokratin utvecklas i landet. I samband med de föregående lokalvalen i mars 2009 deltog jag som frivillig valövervakare i den kurddominerade delen av landet. Det dåvarande prokurdiska partiet DTP (Demokratiska samhällspartiet) hade stora framgångar och vann ett stort antal borgmästarplatser i valet, men bara ca 14 dagar efter valet påbörjade Turkiet det som kom att bli massarresteringar av folkvalda politiker med kurdisk bakgrund, huvudsakligen med argumentet att de var medlemmar av eller gav sitt stöd till den i Turkiet förbjudna organisationen PKK. I dag sitter fortfarande tusentals folkvalda politiker med flera fängslade och väntar på sina domar.

Den turkiska författningsdomstolen förbjöd sedan (i sedvanlig ordning) under hösten DTP, varpå ett nytt prokurdiskt parti, BDP (Freds- och demokratipartiet), bildades.

Men det var inte bara DTP-politiker som fängslades i det som kom att kallas KCK-rättegångarna. Även människorättsaktivister har fängslats, till exempel advokaten och vice ordföranden för Human Rights Association of Turkey, Muharrem Erbey. Erbey sitter sedan julen 2009 fängslad i Diyarbakir. Han är åtalad bland annat för att under ett besök i Sveriges riksdag på inbjudan av det i riksdagen befintliga nätverket SSKT, Svenska kommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, ha uttalat sig kritiskt om situationen för mänskliga rättigheter i Turkiet.

Jag är för närvarande ordförande för SSKT och har följt och upprörts över hur Erbey behandlats av den turkiska rättsapparaten sedan 2009. Jag har besökt honom och hans medåtalade i fängelset i Diyarbakir och följt rättegången på plats vid olika tillfällen, nu senast den 13 januari 2014.

Domstolen i Diyarbakir har inte kunnat visa att Erbey begått någon terrorhandling, vilket också genomgående gäller för övriga åtalade. De har däremot verkat för sitt folks rättigheter på olika sätt – rätten till sitt eget språk, rätten till självstyre, rätten att få sin kurdiska identitet erkänd. Den turkiska statens svar på dessa krav, fängslanden och anklagelser om terrorism, är helt oacceptabelt. Kurdernas krav måste mötas i en fredlig demokratisk process – inte genom rättsliga övergrepp. Det är till exempel ur ett svenskt perspektiv helt omöjligt att tänka sig att en svensk företrädare för en frivilligorganisation som utomlands uttalar sig kritiskt om situationen i Sverige ur till exempel ett människorättsperspektiv skulle fängslas och ställas inför rätta i vårt land för sitt agerande.

Erbeys fall har uppmärksammats internationellt och han erhöll Ludovic-Trarieux International Human Rights Prize för 2012. Priset delas ut av advokater för att hedra andra advokater som kämpat för mänskliga rättigheter. Det är uppkallat efter den franske advokaten Ludovic-Trarieux som bildade en människorättsorganisation under Dreyfusaffären i början av 1900-talet. Den förste som erhöll priset var advokaten Nelson Mandela 1985.

Även internationella Pen, inklusive Svenska Pen, verkar för Erbeys frigivande, och ett femtiotal ledamöter av Sveriges riksdag från de flesta av riksdagens partier har krävt hans frigivande.

Enligt min uppfattning strider Turkiets behandling av de fängslade i KCK-rättegången mot den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt mot dess artikel 6 som säger:

“Article 6 – Right to a fair trial

In the determination of his civil rights and obligations or of any criminal charge against him, everyone is entitled to a fair and public hearing within a reasonable time by an independent and impartial tribunal established by law.”

En del av de åtalade har nu varit fängslade i snart fem år – det kan inte anses vara förenligt med konventionens krav på en rättvis rättegång inom rimlig tid.

Konstitutionsdomstolen i Turkiet beslöt i några uppseendeväckande domar före jul att fängslandet av ett antal folkvalda parlamentariker var olaglig, bland annat gäller det några ledamöter från det prokurdiska partiet BDP. Dessa har nu också frisläppts och har kunnat sväras in i det turkiska parlamentet.

Konstitutionsdomstolen angav som domskäl dels att fängslandet av folkvalda parlamentariker strider mot folkets vilja, dels att de fängslade politikerna hade suttit häktade oproportionerligt lång tid.

Det är en skam för Turkiet att de behandlar personer som Erbey på detta sätt. Turkiet måste, om man gör anspråk på att bli medlem i EU, respektera politiska meningsmotståndares och människorättsföreträdares rätt att fredligt föra fram sina åsikter. Turkiets hantering av de så kallade KCK-rättegångarna strider också enligt min mening mot innebörden av Köpenhamnskriterierna, vars uppfyllande ju är ett villkor för medlemskap i EU.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Turkiet fullt ut ska respektera den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter samt Köpenhamnskriterierna?