den
21 januari
Interpellation
2013/14:233
Turkiet och KCK-rättegångarna
av Jacob Johnson
(V)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
I slutet av mars äger nya lokalval rum i Turkiet. Genomförandet av
dessa blir ett viktigt test på hur demokratin utvecklas i landet. I samband med
de föregående lokalvalen i mars 2009 deltog jag som frivillig valövervakare i
den kurddominerade delen av landet. Det dåvarande prokurdiska partiet DTP
(Demokratiska samhällspartiet) hade stora framgångar och vann ett stort antal
borgmästarplatser i valet, men bara ca 14 dagar efter valet påbörjade Turkiet
det som kom att bli massarresteringar av folkvalda politiker med kurdisk
bakgrund, huvudsakligen med argumentet att de var medlemmar av eller gav sitt
stöd till den i Turkiet förbjudna organisationen PKK. I dag sitter fortfarande
tusentals folkvalda politiker med flera fängslade och väntar på sina domar.
Den turkiska
författningsdomstolen förbjöd sedan (i sedvanlig ordning) under hösten DTP,
varpå ett nytt prokurdiskt parti, BDP (Freds- och demokratipartiet), bildades.
Men det var
inte bara DTP-politiker som fängslades i det som kom att kallas
KCK-rättegångarna. Även människorättsaktivister har fängslats, till exempel
advokaten och vice ordföranden för Human Rights Association of Turkey, Muharrem
Erbey. Erbey sitter sedan julen 2009 fängslad i Diyarbakir. Han är åtalad bland
annat för att under ett besök i Sveriges riksdag på inbjudan av det i riksdagen
befintliga nätverket SSKT, Svenska kommittén för mänskliga rättigheter i
Turkiet, ha uttalat sig kritiskt om situationen för mänskliga rättigheter i
Turkiet.
Jag är för
närvarande ordförande för SSKT och har följt och upprörts över hur Erbey
behandlats av den turkiska rättsapparaten sedan 2009. Jag har besökt honom och
hans medåtalade i fängelset i Diyarbakir och följt rättegången på plats vid
olika tillfällen, nu senast den 13 januari 2014.
Domstolen i
Diyarbakir har inte kunnat visa att Erbey begått någon terrorhandling, vilket
också genomgående gäller för övriga åtalade. De har däremot verkat för sitt
folks rättigheter på olika sätt – rätten till sitt eget språk, rätten
till självstyre, rätten att få sin kurdiska identitet erkänd. Den turkiska
statens svar på dessa krav, fängslanden och anklagelser om terrorism, är helt
oacceptabelt. Kurdernas krav måste mötas i en fredlig demokratisk process –
inte genom rättsliga övergrepp. Det är till exempel ur ett svenskt perspektiv
helt omöjligt att tänka sig att en svensk företrädare för en
frivilligorganisation som utomlands uttalar sig kritiskt om situationen i
Sverige ur till exempel ett människorättsperspektiv skulle fängslas och ställas
inför rätta i vårt land för sitt agerande.
Erbeys fall
har uppmärksammats internationellt och han erhöll Ludovic-Trarieux
International Human Rights Prize för 2012. Priset delas ut av advokater för att
hedra andra advokater som kämpat för mänskliga rättigheter. Det är uppkallat
efter den franske advokaten Ludovic-Trarieux som bildade en människorättsorganisation
under Dreyfusaffären i början av 1900-talet. Den förste som erhöll priset var
advokaten Nelson Mandela 1985.
Även internationella
Pen, inklusive Svenska Pen, verkar för Erbeys frigivande, och ett femtiotal
ledamöter av Sveriges riksdag från de flesta av riksdagens partier har krävt
hans frigivande.
Enligt min
uppfattning strider Turkiets behandling av de fängslade i KCK-rättegången mot
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna, särskilt mot dess artikel 6 som säger:
“Article 6 – Right to a fair trial
In the determination of his civil rights and
obligations or of any criminal charge against him, everyone is entitled to a
fair and public hearing within a reasonable time by an independent and
impartial tribunal established by law.”
En del av de
åtalade har nu varit fängslade i snart fem år – det kan inte anses vara
förenligt med konventionens krav på en rättvis rättegång inom rimlig tid.
Konstitutionsdomstolen
i Turkiet beslöt i några uppseendeväckande domar före jul att fängslandet av
ett antal folkvalda parlamentariker var olaglig, bland annat gäller det några
ledamöter från det prokurdiska partiet BDP. Dessa har nu också frisläppts och
har kunnat sväras in i det turkiska parlamentet.
Konstitutionsdomstolen
angav som domskäl dels att fängslandet av folkvalda parlamentariker strider mot
folkets vilja, dels att de fängslade politikerna hade suttit häktade
oproportionerligt lång tid.
Det är en skam
för Turkiet att de behandlar personer som Erbey på detta sätt. Turkiet måste,
om man gör anspråk på att bli medlem i EU, respektera politiska
meningsmotståndares och människorättsföreträdares rätt att fredligt föra fram
sina åsikter. Turkiets hantering av de så kallade KCK-rättegångarna strider
också enligt min mening mot innebörden av Köpenhamnskriterierna, vars
uppfyllande ju är ett villkor för medlemskap i EU.
Mot bakgrund
av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:
Vilka initiativ
avser ministern att ta för att Turkiet fullt ut ska
respektera den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter samt
Köpenhamnskriterierna?