den 16 januari

Interpellation

2013/14:230 Lokaliseringspolitiken

av Peter Eriksson (MP)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

SVT har i en egen undersökning visat att en stor del av de statliga myndigheter som är lokaliserade runt om i landet har sina ledningar på andra håll. Gd sitter ofta i ett kontor i Stockholm och försöker sköta verksamheten. Det är också vanligt att huvudkontoret i sin helhet eller till viss del följer med denna flytt från myndigheten till huvudstaden. Den här utvecklingen är mycket vanlig och berör mängder av myndigheter, allt från Kalix i norr till medelstora städer som Norrköping i södra Sverige.

Det här är en olycklig utveckling som ger anledning till oro och har flera negativa följdeffekter. Erfarenheterna av att ledningen i en viktig verksamhet inte är på plats är dåliga. Risken är stor för att effektiviteten minskar, att kontrollen minskar och kunskapen om verksamheten minskar från ledningens sida. Ofta får det till följd att det blir svårare att rekrytera andra funktioner och personalkategorier och att fler lämnar myndigheten, vilket i sin tur leder till sämre effektivitet. Jag har själv sett en sådan utveckling i flera organisationer när ledningen inte längre vill bo på orten där myndigheten är lokaliserad.

En annan negativ effekt är att betydelsen av den statliga lokaliseringspolitiken minskar och möjligheterna att bygga upp starka regioner med bred arbetsmarknad och regional kompetensutveckling begränsas. Det gör i sin tur att regionala högskolor och universitet får svårare att rekrytera och erbjuda möjlighet till en arbetsmarknad för dem som utbildas på orten. En annan viktig fråga handlar om att det långsiktigt tenderar att bli väldigt dyrt om alla myndigheter ska placeras i huvudstaden. Centraliseringen leder till överhettning i Stockholmsregionen medan vi får en lång rad regioner där investeringar och resurser underutnyttjas.

Utlokaliseringen av statliga myndigheter till hela Sverige är central för att få hela Sverige att leva och fungera. Det är därför viktigt att regeringen reagerar för att inte denna utveckling ska få fortsätta att underminera politiken. Regeringen bör regera i stället för att titta bort och låta myndighetsledningarnas egna intressen styra om lokaliseringspolitiken ska avskaffas.

Jag har följande frågor:

Vad gör regeringen för att inte fler och fler generaldirektörer och ledningsfunktioner vid statliga myndigheter flyttas från myndighetens lokaliseringsort genom egna beslut i myndigheten?

Vad gör regeringen för att se till att regeringsbesluten om myndigheternas lokalisering blir verklighet?