den 18 december

Interpellation

2013/14:219 Undantag från upphandlingsdirektivet

av Anna-Lena Sörenson (S)

till försvarsminister Karin Enström (M)

När det gäller den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken i EU driver kommissionen frågan om en öppnare marknad för den europeiska försvarsindustrin. Den svenska regeringen har varit en stor tillskyndare av den här politiken inom GFSP. Regeringen vill att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att implementera upphandlingsdirektivet och överföringsdirektivet och att det ska råda stor restriktivitet när det gäller att åberopa artikel 346 för att undanta områden i försvarsmaterielförsörjningen med hänvisning till rikets säkerhet.

Samtliga medlemsstater har införlivat direktiven i sin lagstiftning och EFS-länderna, med bland annat Norge, avser att göra det i början av 2014. Samtidigt är flera länder tydliga med att man vill värna rätten att undanta vissa områden som har betydelse för ländernas säkerhet från direktivet om upphandling för att kunna lägga beställningar direkt till de industrier som är baserade i landet. Flera länder har också tydligt markerat i sina policydokument eller andra styrande dokument, att den inhemska industrin är en väsentlig del i landets försvarspolitik. Frankrike har till exempel i sin vitbok uttryckt under rubriken ”Det industriella imperativet” att man ser försvarsindustrin som en komponent i Frankrikes strategiska självständighet och att politiken ska ackompanjeras med statligt stöd för att behålla dess position och nivå på forskning och utveckling.

Jag har följande fråga:

Är det försvarsministerns uppfattning att svenskbaserad försvarsindustri utgör en viktig del när det gäller att förse det svenska försvaret med adekvat materiel och att vidmakthålla god försvarsförmåga och avser försvarsministern att presentera en strategi för hur väsentliga delar av materielförsörjning ska undantas från upphandlingsdirektivet?