den 16 december

Interpellation

2013/14:209 Riskkapitalbolag i skola, vård och omsorg

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Kanske representerade hösten 2013 en vändpunkt i det borgerliga förhållningssättet till marknad och vinst inom skola, vård och omsorg. Kanske har vi bara att göra med en opportunistisk uppmarsch inför valet 2014 och ett valtaktiskt tänk om att krympa konfliktytorna gentemot socialdemokratin för att kunna hålla kvar väljare. Tiden och denna kommande interpellationsdebatt får utvisa detta.

Efter SVT:s kritiska dokumentär Skolfesten som bland annat granskade John Bauer-koncernen, som gick i konkurs i juni, kom finansministern ut som riskkapitalkritiker. Filmen avslöjade hur 200 miljoner av skolpengen gick till räntor på lån, i stället för till undervisning fram till konkursen. Det framgick också att myndigheter länge kritiserat brister i undervisningen hos John Bauer men ändå gett företaget tillstånd att starta nya skolor. Finansministern sade sig nu vilja ha bort kortsiktiga riskkapitalbolag från de svenska skolorna. I SVT yttrade han följande: ”Jag tycker att den ägarprövning vi skall göra, bör landa i att det är långsiktiga uthålliga och kompetenta ägare. Det tycker jag talar för att det inte bör vara riskkapitalbolag på det nuvarande sättet i framtiden.”

En annan minister, utbildningsministern och partiledaren Jan Björklund, har därefter gått till storms mot riskkapitalet inom sjukvård och äldreomsorg. På Folkpartiets landsmöte i Västerås kom hela Folkpartiet ut som riskkapitalkritiker. Enligt medierna har Björklund sagt följande: ”Om våra förslag genomförs kommer riskkapitalbolagen inte längre att finnas kvar som ägare inom de här välfärdssektorerna. Det beror på att vi anser att de är för kortsiktiga i sitt ägande. De flesta av dem jobbar ju så att de går in i 4-7 år och sedan vill de sälja vidare. De är inte intresserade av långsiktigt ägande.”

Finansministern och Björklund är överens, överens om att någonting ska göras på ett annat område än dem som de själva har ansvar för. Regeringen har kollektivt ansvar enbart för sina beslut, inte för sina statsråds tyckanden. Frågan är då om allt detta bara är löst prat och dimridåer eller om det finns någon skarp och hederlig avsikt i uttalandena. Om det finns en sådan så är det en vändpunkt eftersom borgerligheten eller delar av den nu ansluter sig till den kritik vi socialdemokrater länge haft och direkt hånats för av borgerliga företrädare. Jag är därför mycket intresserad av finansministerns uppfattning.

Mina frågor till finansministern är:

Avser finansministern att ta initiativ till åtgärder som minskar riskkapitalets engagemang inom skola, vård och omsorg och därmed riskkapitalets exploatering av skattemedel?

Vilka långsiktigt uthålliga och kompetenta ägare utöver stat, kommun, kooperativ och ideella föreningar ser ministern inom skola, vård och omsorg?