den 16 december

Interpellation

2013/14:208 Riskkapitalet inom utbildningssektorn

av Peter Persson (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Jag kan konstatera att åtminstone ett borgerligt parti tycks ha vaknat upp ur den nyliberala törnrosasömnen. Kanske har det skett för att den för de tre småborgerliga partierna hotar att leda till döden under 4-procentsspärren, vilket landets storborgerliga parti kan tjäna på. Tyskland utgör också ett varnande exempel för Sveriges liberaler om vad som kan hända.

För en tid sedan berättade utbildningsministern att partiledningen i Folkpartiet vill ha bort riskkapitalbolag som ägare ur den privata sjuk- och äldrevården. I skrivningen som klubbades igenom på partiets landsmöte i Västerås står att fri etableringsrätt ska råda för de aktörer inom välfärden som lever upp till kvalitetskraven. De vinstdrivande företag som verkar i branscherna måste även ta ett långsiktigt ansvar, annars är det tack och adjö.

Enligt ministern innebär beslutet att riskkapitalbolagen kommer att försvinna från sjuk- och äldrevården om en majoritet i riksdagen ställer sig bakom detta. Enligt medierna yttrade han: ”Om våra förslag genomförs kommer riskkapitalbolagen inte längre att finnas kvar som ägare inom de här välfärdssektorerna. Det beror på att vi anser att de är för kortsiktiga i sitt ägande. De flesta av dem jobbar ju så att de går in i 4-7 år och sedan vill de sälja vidare. De är inte intresserade av långsiktigt ägande.”

Det finns dock en tendens hos de borgerliga partiledarna och statsråden att vara stora i orden när det gäller verksamheter utanför de egna departementen. Regeringskollegerna gör till exempel olika utspel och kampanjer på skolområdet. På så sätt kan både regeringspolitik och opposition bedrivas på samma gång.

Frågan är nu vad som ska hända med riskkapitalet på utbildningsområdet. John Bauer-koncernens upplösning är ett bra exempel på vad som händer när riskkapitalet plötsligt får för sig att sälja och dra sig ur en verksamhet. Avser ministern att följa upp sin uppfattning om privat sjuk- och äldrevård även på utbildningsområdet eller inte? Om så är fallet bör också ministerns privatisering av högskolor och universitet stoppas. Som fristående stiftelser lär de snart ådra sig riskkapitalets intresse som kommer att fråga sig vilka nya möjligheter att klösa fram pengar som nu öppnat sig.

Mina frågor till utbildningsministern är:

Hur avser ministern att förhålla sig till riskkapitalets engagemang inom utbildningssektorn?

Avser ministern att lägga förslag eller stödja förslag efter 2014 som gör att riskkapitalbolagen som ägare helt försvinner inom grund- och gymnasieskolorna?