den 12 december

Interpellation

2013/14:206 Överskott av utsläppsrätter

av Jens Holm (V)

till miljöminister Lena Ek (C)

Den 21 februari 2013 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att sälja Sveriges överskott på 1,5 miljoner utsläppsrätter inom den så kallade reserven för nya deltagare inom EU:s handelssystem för utsläppsrätter, EU ETS. Energimyndigheten lyckades sälja 1,3 miljoner av dessa och fick enligt myndighetens delrapport för första halvan av 2013 38,4 miljoner kronor för försäljningen (s. 14). Försäljningen innebär att 1,3 miljoner ton koldioxid kan äga rum på annan plats i Europa (hos dem som köpt utsläppsrätterna). Precis som Riksrevisionen konstaterar i sin rapport Klimat för pengarna (RiR 2013:19) hade Sverige kunnat avstå från försäljning och i stället låta utsläppsrätterna frysa inne. Om Sverige gjort så hade utsläppsrätterna inte kunnat användas av annan part och på så sätt hade utsläpp på 1,3 miljoner ton kunnat undvikas.

EU ETS fungerar i dagsläget mycket illa. Handelssystemet ska vara EU:s främsta verktyg för att få ned utsläppen. Det är också i ETS som ett pris för utsläppen sätts. Detta pris är helt avgörande för omställningen till en mer hållbar ekonomi. Med ett högre pris påskyndas investeringarna i förnybar energi och överlag klimatvänliga lösningar. Med ett lägre pris sker det motsatta. Vid inledningen av den föregående perioden för handelssystemet (2008–2012) låg priset på 25 euro per ton. Enligt grönboken om handel med utsläppsrätter från EU-kommissionen (KOM(2000) 87) krävs ett pris på 33 euro per utsläppsrätt (EUA = ett ton koldioxid) för att utsläppshandelssystemet ska fungera effektivt. I dagsläget ligger priset för en EUA på 5 euro, det vill säga mycket långt ifrån vad det borde. Detta kan jämföras med att priset på att släppa ut ett ton koldioxid inom ramen för den svenska koldioxidskatten ligger på drygt 1 000 kronor.

I det här avseendet tycks jag och miljöminister Lena Ek vara helt överens. I Dagens Nyheter den 11 februari 2013 – endast tio dagar innan hon gav Energimyndigheten i uppdrag att sälja det svenska överskottet av utsläppsrätter – argumenterar miljöministern för färre utsläppsrätter och för ett högre pris per utsläppsrätt:

”Men det låga priset medför också problem. För att EU ska kunna hålla en jämn minskning av utsläpp fram till 2050 måste ETS också vara teknik- och innovationsdrivande. Nuvarande låga pris bidrar inte till detta. Överskottet, som motsvarar nästan ett helt års utsläpp inom ETS, är ett hinder mot hela handelssystemets funktion.”

I ljuset av detta framstår regeringens försäljning av 1,3 miljoner utsläppsrätter som förbryllande. Dessutom var regeringens försäljning helt i strid med våra expertmyndigheter på området, Energimyndigheten och Naturvårdsverket. I rapporten Reformeringen av EG:s direktiv (2003/87/EG) om ett system för handel med utsläppsrätter föreslår de att ett eventuellt överskott inte ska säljas: ”Eventuellt överblivet utrymme i reserven för nya deltagare bör annulleras för att undvika plötsliga och oförutsedda förändringar av utbudet på marknaden.” (s. 5)

När regeringen nu har sålt överskott inom EU:s handelssystem aktualiseras frågan om vilken principiell hållning Sverige egentligen har inom handelssystemen med utsläppsrätter (både EU:s och det som finns inom FN). Man kan för att stärka klimatarbetet välja att frysa inne/annullera överskott eller sälja det vidare och ytterligare försvaga ett för klimatet redan svagt handelssystem.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

Avser ministern att verka för att framtida eventuella överskott av utsläppsrätter inom både FN- och EU-systemet inte ska säljas vidare, utan annulleras?

Har ministern gjort något ställningstagande angående vad de 38,4 miljonerna, som Energimyndigheten fått för försäljningen av utsläppsrätterna, ska användas till?