den 28 november

Interpellation

2013/14:184 Bristande underhåll av järnvägen

av Siv Holma (V)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Nyligen uppdagades brist på åtgärder i underhållet på våra järnvägar (SVT Östnytt den 20 november). Av 61 stora urspårningar sedan 2008 var bristerna kända på över 20 av olyckplatserna men ändå inte åtgärdade. Larmet kom bara dagar efter att ett urspårat godståg i Stockholm lamslagit trafiken trots att brister i underhållet på den aktuella sträckan tidigare hade påtalats. Bristerna i underhållet av våra järnvägar var dock inte överraskande för flertalet verksamma inom järnvägen som upplever hur en allt större underhållsskuld byggts upp i vårt järnvägssystem. Vänsterpartiet bedömer att för att upprätta en fungerande tågtrafik för resenärer och företag krävs ett sammanhållet system där nödvändigt banunderhåll och kontroll av detsamma sker i Trafikverkets egen regi. I dag är järnvägssystemet avreglerat och underhållet och kontrollen av underhållet sker av privata entreprenörer genom egenkontroll. Myndigheterna har därmed bristande kontroll av vår gemensamma infrastruktur. Det bristande underhållet riskerar att allvarligt försämra säkerheten och även i fortsättningen ge stora störningar i trafiken för pendlare och gods. När behovet av hållbara transporter på järnväg av klimatskäl är som störst riskerar förtroendet och kapaciteten att raseras.

En stor andel av Trafikverkets upphandlingar sker numera genom så kallade totalentreprenader i stället för genom utförandeentreprenader. Totalentreprenader innebär en större frihet för entreprenören att utforma anläggningen. Riksrevisionen konstaterade i sin rapport Trafikverkets upphandling av vägar och järnvägar – leder den till hög produktivitet? (RiR 2012:14) att en risk med totalentreprenad består i att kvaliteten blir lidande, till exempel för att beställaren inte lyckats specificera kvaliteten på ett entydigt och rättssäkert sätt. Man konstaterar vidare i rapporten att Trafikverket är en av Sveriges största offentliga beställare, då man köper varor och tjänster för ca 40 miljarder kronor årligen, och att Riksrevisionens granskning inte ger stöd för att Trafikverkets senaste upphandlingsstrategi är ändamålsenlig. På längre sikt finns enligt Riksrevisionen risker för ineffektivitet, eftersom kvaliteten kan befaras bli sämre och livscykelkostnaderna högre till följd av den ökade variantrikedom som totalentreprenader medger. Med anledning av rapporten motionerade Vänsterpartiet om tillkännagivanden baserade på Riksrevisionens rekommendationer i rapporten. Tillkännagivandena fick majoritet i riksdagen och vi förväntar oss att regeringen inom en snar framtid informerar riksdagen om uppnådd effektivitet. Vi befarar att en effekt av avregleringen både på järnväg och på väg är att priserna är så pressade att kvaliteten blir lidande.

I regeringens skrivelse Utförande av drift och underhåll av järnväg (skr. 2012/13:19) konstateras på s. 23: ”Hade underhållets kvalitet märkbart försämrats efter konkurrensinförandet, borde det ha gett större utslag på punktligheten och antalet störningar. Det är därför svårt att bedöma om kvaliteten skulle bli bättre med utförande i Trafikverkets regi.” Vänsterpartiet finner detta konstaterande märkligt och bedömer att varken punktligheten eller antalet störningar, eller för den delen säkerheten, har varit på sådana nivåer att det ger stöd för en fortsatt organisation utan tydligt helhetsansvar för underhållet.

Som om den rådande situationen inte vore allvarlig nog har Trafikverket under hösten, som ett resultat av de ramar och riktlinjer regeringen ger, föreslagit nedläggningar och slopat underhåll på ett antal lågtrafikerade banor.

Vi menar att åtgärder redan nu måste vidtas för ett underhåll som klarar både nödvändig kapacitet och förbättrad säkerhet. För detta krävs både ökat anslag för banunderhåll samt åtgärder för att säkra att skattepengar för ändamålet används långsiktigt effektivt och med hög kvalitet. En förutsättning för detta är att Trafikverket till en början får kontroll över statusen på anläggningarna. Därför bör Trafikverket som en första åtgärd mäta statusen på anläggningarna i egen regi. Ett lämpligt andra steg bör vara att göra om det statliga Infranord till en ren underhållsorganisation. Dessutom finns mycket som talar för att Trafikverket inte längre bör upphandla reinvesteringar och nyinvesteringar på lägsta pris utan att de i stället bör säkerställa att beställd funktion fås till lägsta pris. På sikt är vi övertygade om att den bästa lösningen för det dagliga underhållet av våra järnvägar är att det sker i Trafikverkets egen regi.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att, med anledning av den senaste tidens påvisade brister i banunderhållet, verka för ökat anslag för underhåll av våra järnvägar?

Avser statsrådet att, med anledning av den senaste tidens påvisade brister i banunderhållet, verka för att Trafikverket i egen regi ökar kontrollen av underhållet av järnvägen?

Har statsrådet tagit några initiativ för att riksdagen ska få information om uppnådd effektivitet med olika upphandlings- och kontraktsformer inom Trafikverket?

Har statsrådet vidtagit åtgärder för att Trafikverkets strategier och beslut om upphandling motiveras utifrån empiriskt underlag?

Avser statsrådet att ta några initiativ för att stärka Infranords roll som underhållsorganisation?