den 27 november

Interpellation

2013/14:178 FN:s granskning av svensk funktionshinderspolitik

av Lennart Axelsson (S)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

Den svenska funktionshinderspolitiken uppmärksammas nu av Förenta nationerna i Genève. I 46 frågor till den svenska regeringen vill FN:s kommitté få svar på hur Sverige lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ratificerades av Sverige år 2008.

Frågorna som riktas i kommitténs så kallade list of issues från den 13 september 2013 är ett ytterligare steg i en längre granskningsprocess. Den inleddes redan 2011 med en redogörelse från regeringen till FN, parallellt med att en alternativ rapport togs fram av funktionshindersrörelsen. I april 2014 behandlar FN-kommittén det svenska svaret på de ställda frågorna.

FN:s granskning måste ses mot bakgrund av hur levnadsförhållandena är för personer med funktionsnedsättning i Sverige år 2013. I myndigheten Handisams lägesrapport för året ges två dystra bilder av läget i Sverige. Först noterar man att ”inom alla de prioriterade politikområdena har grupper av personer med funktionsnedsättning sämre förutsättningar och lägre grad av delaktighet jämfört med övrig befolkning”. Sedan dras slutsatsen om hur politiken inte förefaller vara tillräckligt offensiv. ”Uppföljningen visar att utvecklingen mot de beslutade inriktningsmålen och delmålen går för långsamt”, skriver man. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget att uppmärksamma såväl FN:s frågor till Sverige som regeringens kommande svar. Det mest centrala är vilken analys regeringen gör av läget och vilka konkreta initiativ man planerar att ta för att skynda på utvecklingen i en positivare riktning.

Såväl kommitténs frågor som analysen från Handisam omfattar viktiga samhällsområden. FN vill veta vilka konkreta planer som finns på att etablera en enhetlig övervakningsmekanism i Sverige för att minimera risken för flerfaldig diskriminering mot personer med funktionsnedsättning. Man frågar om arbetsmarknaden och om orsakerna till nedgången i andelen personer med funktionsnedsättning på den öppna arbetsmarknaden. Man frågar också om hur det ser ut på arbetsmarknaden för män respektive kvinnor med funktionsnedsättning.

Inom utbildningsområdet vill FN veta hur tillgängligheten till skolor uppnås för barn med olika funktionsnedsättningar. Vidare frågar man hur det ser ut med kompetensen hos rektor, lärare och andra om hur elever med funktionsnedsättning integreras i utbildningen.

Även frågan om tillgänglighet ingår i frågebatteriet. FN ber Sverige beskriva på vilket sätt lagar och regler omfattar skyldighet att undanröja hinder för tillgängligheten för alla personer med funktionsnedsättning. Och med det nyligen uppmärksammade inslaget i Kalla fakta om assistansen känns frågan om delaktighet angelägen. FN frågar om det är möjligt för en person med funktionsnedsättning att fritt välja var och hur man bor i det lokala samhället och samtidigt kunna få nödvändig individuellt värderade stöd/personlig assistans.

Med anledning av de oroande rapporterna från myndigheten Handisam och innehållet i FN-kommitténs frågor till den svenska regeringen vill jag ställa följande frågor till ansvarigt statsråd, Maria Larsson:

1. Vilken kommer inriktningen vara i regeringens svar till FN på frågorna om den besvärande situationen på arbetsmarknaden för många personer med funktionsnedsättning?

2. Vilka signaler avser regeringen att sända till FN-kommittén med anledning av frågorna till Sverige på utbildningsområdet?

3. Vad svarar regeringen FN-kommittén när det gäller arbetet med att förbättra tillgängligheten och att undanröja hinder? Avser regeringen att i det svaret tydliggöra frågan om en skarpare diskrimineringslagstiftning där bristande tillgänglighet förs in som en diskrimineringsgrund?

4. Vilket blir den svenska regeringens svar till FN på frågan om inrättande av en fristående övervakningsmekanism/MR-institution i Sverige?

5. Vilket svar avser regeringen att ge FN på frågan om delaktighet för personer med funktionsnedsättning som för detta behöver individuellt stöd i form av personlig assistans?