den 22 november

Interpellation

2013/14:166 Basresurser till forskning vid alla lärosäten

av Thomas Strand (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Regeringen har i två forsknings- och innovationspropositioner (2008 och 2012) angett att det är naturligt att alla lärosäten har en viss basresurs för forskningen. I propositionen Forskning och innovation, 2012/13:30, skriver regeringen: ”För att garantera alla lärosäten en basresurs till forskning och forskarutbildning har respektive universitet och högskola garanterats ett belopp motsvarande 8 000 kr per helårsstudent.” (s. 56) I själva verket gäller inte denna princip alla lärosäten. Enskilda utbildningsanordnare ges exempelvis inte denna basresurs för forskning. Det finns dock undantag. Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping och Handelshögskolan i Stockholm är alla tre enskilda utbildningsanordnare som får del av denna basresurs för forskning. Däremot får inte högskolor som exempelvis Stockholms musikpedagogiska institut, Ersta Sköndals Högskola eller de teologiska högskolorna del av denna basresurs.

Om man vill stärka kvaliteten i alla högskoleutbildningar så är just resurser för forskning mycket viktiga. De leder till en forskningsbaserad utbildning till gagn för de studenter som valt en högskoleutbildning. Det attraherar disputerade forskare till utlysta tjänster. Basresurser till forskning är också viktigt för respektive högskolas utvecklings- och kvalitetsarbete. Det finns också en uppenbar risk att de ojämlika förutsättningarna mellan lärosätena exponeras i samband med Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärderingar och kan riskera examenstillstånden.

De ojämlika grundförutsättningarna som nu råder mellan lärosätena drabbar också studenterna. De förutsätter att de statliga bidragen följer en grundstruktur oberoende av deras val av lärosäte. Det är därför egentligen en demokrati- och rättvisefråga. Nuvarande system är diskriminerande. Hade de studerande på dessa enskilda högskolor i stället valt ett statligt lärosäte eller någon av de enskilda utbildningsanordnarna som ingår i systemet, så hade de genererat en basresurs för forskning av 8 000 kronor per helårsstudent till dessa lärosäten. När nu studenterna gjort ett annat val av högskola så straffas dessa enskilda lärosäten. En skyndsam tillämpning av ett likvärdigt system med jämbördiga fördelningsprinciper mellan lärosätena är en fråga om rättvisa. Det är också i linje med regeringens forsknings- och innovationspropositioner.

Enligt information som lämnats till mig så kan jag också konstatera att även när det gäller omfördelning av resurser i samband med kvalitetsutvärderingar så behandlas de ovan angivna enskilda utbildningsanordnarna på ett orättvist sätt. Utbildningar med ”mycket god kvalitet” ska resultera i en extra resurstilldelning. Även i denna fråga så behandlas de flesta enskilda högskolor på ett annorlunda sätt. Även om de skulle få bedömningen ”mycket god kvalitet” så leder det inte till en ökad resurstilldelning. Jag kan konstatera att det inte råder rättvisa villkor för alla Sveriges lärosäten.

Jag vill därför fråga utbildningsministern följande:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att alla lärosäten ska behandlas på ett rättvist och likvärdigt sätt?