den 22 november

Interpellation

2013/14:164 Rättvisa forskningsförutsättningar vid alla lärosäten

av Thomas Strand (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Att forskning och utbildning på forskarnivå bedrivs i hela landet och vid alla lärosäten har flera fördelar. Det garanterar att högskoleutbildningarna håller hög kvalitet och är forskningsbaserade. Det medför också att Sverige kan utvecklas som forsknings- och kunskapsnation. Det höjer nationens bildningsnivå samt stärker svenskt näringsliv och offentlig sektor. Det hjälper oss att bygga det hållbara samhället, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Vi behöver därför profilerad forskning med hög kvalitet som bedrivs vid breda etablerade universitet, fackinriktade universitet, nya universitet, högskolor och konstnärliga högskolor. Alla lärosäten behövs och ska tillåtas att utvecklas utifrån sina förutsättningar samt ges samma rättvisa forskningsvillkor.

Tyvärr är anslagsutvecklingen inte i balans. Enligt en färsk rapport från Universitetskanslersämbetet (Forskningsresurser i högskolan – En kartläggning av lärosätenas forskningsfinansiering 2008–2012) så har den dominerande intäktsökningen i absoluta tal för forskning och utbildning på forskarnivå tillfallit de breda etablerade universiteten, följt av de fackinriktade universiteten. Deras resursförstärkning omfattar 5 308 miljoner kronor. Det motsvarar 93 procent av den totala intäktsökningen. Det ska jämföras med att högskolornas intäkter ökat med 211 miljoner kronor. De nya universiteten har fått en ökning med 146 miljoner kronor. De konstnärliga högskolorna har fått en intäktsökning med 10 miljoner kronor.

Att de breda etablerade universiteten och de fackinriktade universiteten får en stor andel av resursförstärkningen ska inte ifrågasättas. Den bekymmersamma trenden framträder när man jämför de olika lärosätesgruppernas relativa intäktsökning. De fackinriktade universitetens intäkter ökar med 24 procent och de breda etablerade universiteten med 18 procent. Det ska jämföras med högskolornas ökning med 12 procent och de nya universitetens intäkter som ökar med 11 procent. Vi ser alltså att skillnaden i resursförstärkning ökar mellan å ena sidan de breda etablerade universiteten och de fackinriktade universiteten och å andra sidan högskolorna och de nya universiteten. Det är en utveckling i obalans och som missgynnar de nya universiteten och högskolorna.

Jag vill därför fråga utbildningsministern:

Hur ser ministern på att utvecklingen av resursförstärkningen till forskning och utbildning på forskarnivå ökar skillnaden mellan de olika lärosätesgrupperna och som innebär att de nya universiteten och högskolorna missgynnas?

Vad avser ministern att göra för att resursförstärkningen ska vara rättvis och inte missgynna de nya universiteten och högskolorna?