den 21 november

Interpellation

2013/14:155 WTO

av Jens Holm (V)

till statsrådet Ewa Björling (M)

Den 3–6 december möts världens handelsministrar i Bali, Indonesien, för att försöka få i gång arbetet inom Världshandelsorganisationen, WTO. För drygt tio år sedan brakade den så kallade Doharundan samman, förhandlingarna om ett globalt världshandelsavtal. Sedan dess har inga betydande framsteg gjorts. Stora saker står på spel. Det som kan vara självklart för ett land att avreglera och underlätta för internationell handel kan i ett annat land vara ett vitalt intresse som bör värnas. Världens länder befinner sig på diametralt olika nivåer. Det är därför svårt att upprätta regler som gynnar alla.

Ett konkret exempel är Indien som vill värna livsmedelssäkerheten och kunna stödja inhemsk livsmedelsproduktion med stöd till landets livsmedelsproducenter. Detta är för övrigt ett förfarande som de industrialiserade länder har tillämpat för att trygga sin egen livsmedelsförsörjning. Som bekant är jordbrukssubventionerna i EU och USA fortfarande mycket omfattande. I det här läget driver EU på för att Indien ska avreglera livsmedelsproduktion. Det finns en uppenbar risk att det kan missgynna Indiens möjligheter att försörja sin stora befolkning med livsmedel.

Frihandel kan ha positiva effekter på många sätt, exempelvis på miljön. Genom mer handel kan vi få tillgång till ny och bättre teknik som är avgörande för att minska utsläpp och hushålla med våra begränsade resurser. Men ett ensidigt betonande av frihandel kan få mycket negativa effekter på miljön. Om exempelvis WTO:s investeringsavtal ska vara överordnade nationella lagar, inklusive grundlagar, kan det leda till att landarealer blir spekulationsobjekt och att rätten till mat underordnas. Det kan också försvåra för enskilda länder att införa hårda bestämmelser på miljöområdet om de väntas stå i strid med frihandelsprinciperna. För att mildra dessa effekter finns artikel 20 (b) och (g) som medger att ett enskilt land vidtar handelsrestriktioner om det kan handla om att skydda ”mänskligt, djurs eller växters liv” samt ”bevara naturresurser”. Det här är tyvärr inga starka formuleringar och artikeln är svår att använda i praktiken. Det finns därför ett stort behov av att stärka dessa principer och ge dem en mer framskjuten position i WTO-bestämmelserna.

Tyvärr förs dessa förhandlingar bakom lyckta dörrar och med stort hemlighetsmakeri. En välgärning vore därför att öppna upp förhandlingarna och offentliggöra dokumenten som ligger till grund för förhandlingarna. För svensk del vore det synnerligen angeläget att kunna ta del av den svenska förhandlingspositionen inför WTO-mötet.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet:

Hur avser statsrådet att agera i fallet Indien och vissa andra utvecklingsländer som önskar skydda inhemsk livsmedelsproduktion – avser statsrådet att verka för att de ska kunna göra det inom ramen för WTO-förhandlingarna?

Avser statsrådet att verka för att miljöhänsynen ska stärkas inom WTO?

Avser statsrådet att offentliggöra alla dokument kring WTO-förhandlingarna, inklusive den svenska förhandlingspositionen?