den
21 november
Interpellation
2013/14:151
Kärnvapen
av Olle
Thorell (S)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Sverige fortsätter att ställa sig vid sidan om när andra länder tar
initiativ i kampen mot kärnvapen.
Krav på
kärnvapennedrustning baserade på dessa vapens oacceptabla humanitära
konsekvenser tar allt större plats i arbetet för nedrustning. Men, som tidigare
har påpekats, har Sverige vid ett flertal tillfällen avstått från att ställa
sig bakom initiativ inom ramen för detta. För varje gång frågan lyfts ökar
antalet länder som ställer sig bakom. Senast var det 125 länder som ställde sig
bakom detta, men tyvärr inte Sverige.
Denna fråga
utgör inte det enda spåret i nedrustningsarbetet. Inte heller utesluter ett
aktivt ställningstagande i denna fråga andra möjligheter att agera. Vi
socialdemokrater anser att Sverige självfallet ska vara aktivt också på andra
sätt. Men vi har, trots att frågan ställts många gånger, ännu inte fått svar på
varför Sverige inte kan ställa sig bakom detta krav.
Sverige har lämnat
NAC-samarbetet i stället för att engagera sig för välbehövlig förnyelse av det.
Vilket engagemang ska komma i dess ställe? Avser regeringen att göra Sverige
till en pådrivande kraft för att skapa förutsättningar för en internationell
konvention om ett fullständigt förbud mot kärnvapen?
Det saknas
inte arbetsuppgifter för ett land som vill agera pådrivande i det
internationella nedrustningsarbetet.
Mot bakgrund
av ovanstående vill jag fråga utrikesministern följande:
Ska Sverige
medverka i kommande initiativ om krav på kärnvapennedrustning baserade på dess
oacceptabla humanitära konsekvenser?