den 21 november

Interpellation

2013/14:151 Kärnvapen

av Olle Thorell (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Sverige fortsätter att ställa sig vid sidan om när andra länder tar initiativ i kampen mot kärnvapen.

Krav på kärnvapennedrustning baserade på dessa vapens oacceptabla humanitära konsekvenser tar allt större plats i arbetet för nedrustning. Men, som tidigare har påpekats, har Sverige vid ett flertal tillfällen avstått från att ställa sig bakom initiativ inom ramen för detta. För varje gång frågan lyfts ökar antalet länder som ställer sig bakom. Senast var det 125 länder som ställde sig bakom detta, men tyvärr inte Sverige.

Denna fråga utgör inte det enda spåret i nedrustningsarbetet. Inte heller utesluter ett aktivt ställningstagande i denna fråga andra möjligheter att agera. Vi socialdemokrater anser att Sverige självfallet ska vara aktivt också på andra sätt. Men vi har, trots att frågan ställts många gånger, ännu inte fått svar på varför Sverige inte kan ställa sig bakom detta krav.

Sverige har lämnat NAC-samarbetet i stället för att engagera sig för välbehövlig förnyelse av det. Vilket engagemang ska komma i dess ställe? Avser regeringen att göra Sverige till en pådrivande kraft för att skapa förutsättningar för en internationell konvention om ett fullständigt förbud mot kärnvapen?

Det saknas inte arbetsuppgifter för ett land som vill agera pådrivande i det internationella nedrustningsarbetet.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesministern följande:

Ska Sverige medverka i kommande initiativ om krav på kärnvapennedrustning baserade på dess oacceptabla humanitära konsekvenser?