Regeringens proposition 2013/14:30

Vissa avgiftsfrågor på finansmarknadsområdet Prop. 2013/14:30

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 oktober 2013

Fredrik Reinfeldt

Beatrice Ask

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). Tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG utgör tillsynsförordningen ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överens- kommelsen. Förordningen ska börja tillämpas den 1 januari 2014.

I propositionen föreslås en ny lag med kompletterade avgifts- bestämmelser till tillsynsförordningen. Förslaget syftar till att möjliggöra för Finansinspektionen att kunna ta ut avgifter för inspektionens tillsyn och prövning av ansökningar och anmälningar med anledning av EU- förordningen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

1

Prop. 2013/14:30

Innehållsförteckning

 

 

 

 

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

3

 

2

Lagtext ..............................................................................................

4

 

 

2.1

Förslag till lag om avgifter enligt EU:s förordning

 

 

 

 

om tillsynskrav för kreditinstitut och

 

 

 

 

värdepappersföretag ...........................................................

4

 

 

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

 

 

 

 

värdepappersfonder ............................................................

5

 

3

Ärendet och dess beredning ..............................................................

6

 

4

Bakgrund...........................................................................................

6

 

 

4.1

Det nya regelverket och nödvändiga anpassningar av

 

 

 

 

svensk rätt...........................................................................

6

 

 

4.2

Behörig myndighet enligt tillsynsförordningen..................

7

 

5

Avgifter till Finansinspektionen........................................................

8

 

6

Ikraftträdande ....................................................................................

9

 

7

Förslagens konsekvenser ..................................................................

9

 

8

Författningskommentar ...................................................................

10

 

 

8.1

Förslaget till lag om avgifter enligt EU:s förordning

 

 

 

 

om tillsynskrav för kreditinstitut och

 

 

 

 

värdepappersföretag .........................................................

10

 

 

8.2

Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

 

 

 

 

värdepappersfonder ..........................................................

10

 

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

 

 

 

 

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för

 

 

 

 

kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring

 

 

 

 

av förordning (EU) nr 648/2012 ...........................................

11

 

Bilaga 2 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning

 

 

 

 

(EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav

 

 

 

 

för kreditinstitut och värdepappersföretag och om

 

 

 

 

ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ............................

349

 

Bilaga 3

Promemorians lagförslag ....................................................

354

 

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna....................................

355

 

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag ...............................................

356

 

Bilaga 6

Lagrådets yttrande...............................................................

357

 

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober

 

 

 

 

2013 .....................................................................................

358

 

Bilaga 7

Rättsdatablad.......................................................................

359

2

1

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2013/14:30

 

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

2.lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

3

Prop. 2013/14:30

2

Lagtext

 

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

 

2.1

Förslag till lag om avgifter enligt EU:s

 

 

förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och

 

 

värdepappersföretag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

För att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013 ska de institut som omfattas av förordningen betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

4

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)

Prop. 2013/14:30

 

om värdepappersfonder

 

Härigenom föreskrivs att

12 kap. 10 § lagen (2004:46)

om

värdepappersfonder1 ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

 

12 kap.

 

 

 

10 §2

 

Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 22, får Finansinspek- tionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Om ett fondbolag inte i tid lämnar de upplysningar som det är skyldigt att göra enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 21, får Finansinspek- tionen besluta att bolaget ska betala en förseningsavgift på högst 100 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

2Senaste lydelse 2012:192.

5

Prop. 2013/14:30

3

Ärendet och dess beredning

 

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121 (tillsynsförordningen). Tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG2 utgör tillsynsförordningen ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överens- kommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen3, finns som bilagorna 1 och 2.

I augusti 2013 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag om en ny lag med kompletterande avgiftsbestämmelser till tillsynsförordningen. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 4. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3049).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 26 september 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Efter lagrådsföredragningen har det lagts till ett förslag till ändring i 12 kap. 10 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Ändringen avser en rättelse av en felaktig hänvisning till en annan bestämmelse i samma lag. Ändringen är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande över den inte är nödvändig.

4 Bakgrund

4.1Det nya regelverket och nödvändiga anpassningar av svensk rätt

Den 20 juli 2011 presenterade Europeiska kommissionen dels ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkrings- företag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat [KOM

1EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

3EUT L 208, 2.8.2013, s. 68 (Celex 32013R0575R[01]).

6

(2011) 453], dels ett förslag till Europaparlamentets och rådets Prop. 2013/14:30 förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

[KOM (2011) 452]. Syftet med förslagen var bl.a. att genomföra den s.k. Basel 3-överenskommelsen inom EU samt att ytterligare harmonisera EU-rätten inom det finansiella området när det gäller regler om kapital- täckning.

Kommissionens förslag innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut4 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut5 ersätts och omarbetas till en ny förordning och ett nytt direktiv. Direktiven kommer därmed att upphöra att gälla vid ikraft- trädandet av förordningen och det nya direktivet. Förhandlingar rörande förslagen har förts i rådet och Europaparlamentet.

Förhandlingarna inom EU har dragit ut på tiden och avslutades först under våren 2013. Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värde- pappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). Tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värde- pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG utgör tillsynsförordningen ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen ska börja tillämpas den 1 januari 2014 och medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 2013/36/EU.

Det har påbörjats ett arbete med att anpassa svensk lagstiftning till tillsynsförordningen och med att genomföra direktivet. Regeringen tillsatte den 19 april 2012 en utredning som ska lämna förslag till de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra de reviderade kapitaltäckningsregler m.m. som följer av EU-förhandlingarna (dir. 2012:34). Utredningen överlämnade den 16 september 2013 betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Med hänsyn till den svenska lagstiftningsprocessen kommer dock inte de nödvändiga lagändringarna att kunna träda i kraft till den 1 januari 2014.

4.2Behörig myndighet enligt tillsynsförordningen

En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Tillsynsförordningen förutsätter dock att vissa nationella åtgärder vidtas, bl.a. ska en behörig myndighet utses.

4EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

5EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0049).

7

Prop. 2013/14:30 I förordningen anges att den behöriga myndigheten ska vara en offentlig myndighet eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten (artikel 4.40). Institut definieras i förordningen som kreditinstitut eller värdepappersföretag (artikel 4.3).

I Sverige har Finansinspektionen ansvaret för tillsynen över sådana finansiella företag som enligt tillsynsförordningen är institut, och bör således utses till behörig myndighet enligt förordningen.

Regeringen förväntas utse Finansinspektionen till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Därigenom får Finans- inspektionen, från tidpunkten för ikraftträdandet av tillsynsförordningen, de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av den.

5 Avgifter till Finansinspektionen

Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen. För att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt förordningen ska de institut som omfattas av förordningen betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det.

Skälen för regeringens förslag: De kostnader som Finansinspektionen får genom att utses till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen kräver finansiering.

Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövningar av ansökningar och anmälningar. Avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen får inspektionen behålla. De företag som står under tillsyn betalar vidare avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen dock inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten.

Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att bedriva till följd av tillsynsförordningen kommer att bestå dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att förordningens bestämmelser följs. Ansökningar som ska prövas är t.ex. sådana som rör beslut om att bevilja ett institut tillstånd att använda interna modeller enligt artikel 363 i tillsynsförordningen. Anmälningar kan t.ex. vara en anmälan om en transaktion enligt artikel 248.1 i förordningen. Dessa

8

uppgifter är av det slaget att de bör finansieras genom uttag av avgifter Prop. 2013/14:30 för prövning av ansökningar och anmälningar.

De institut som omfattas av tillsynsförordningen bör bekosta Finansinspektionens tillsyn genom att finansiera den med årliga avgifter. En sådan bestämmelse finns redan i dag i 10 kap. 20 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. En bestämmelse med motsvarande innehåll bör därför införas även avseende tillsyns- förordningen.

Med hänsyn till det pågående arbetet och de nära förestående anpassningarna av svensk rätt på kapitaltäckningsområdet föreslås att en ny lag införs med kompletterade avgiftsbestämmelser till tillsyns- förordningen.

I den nya lagen bör Finansinspektionen även ges rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen.

Regeringen bör få meddela föreskrifter om bägge slagen av avgifter.

6 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen om avgifter enligt tillsyns- förordningen ska träda i kraft den 1 januari 2014. Detsamma gäller lagen om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Skälen för regeringens förslag: I artikel 521.2 i tillsynsförordningen

anges att förordningen ska gälla från och med den 1 januari 2014. Förordningen blir vid denna tidpunkt till alla delar bindande och direkt tillämplig. Den nya lagen bör därför träda i kraft samma dag, dvs. den 1 januari 2014.

Lagen om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder bör träda i kraft den 1 januari 2014.

7 Förslagens konsekvenser

Tillsynsförordningen ska tillämpas från och med den 1 januari 2014 och

 

medför i sig olika konsekvenser för aktörerna på de finansiella

 

marknaderna. I detta avsnitt redogörs för de konsekvenser som förslagen

 

i promemorian kan bedömas medföra.

 

De förslag som lämnas i denna promemoria bedöms inte ge några

 

omedelbara effekter på samhällsekonomin. Förslagen möjliggör för

 

Finansinspektionen att, enligt de föreskrifter som regeringen meddelar,

 

kunna täcka kostnader som uppkommer för myndigheten för prövningar

 

av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen. Härigenom

 

undviks att en statsfinansiell belastning uppstår till följd av att

 

förordningen ska börja tillämpas. Förslagen berör alla kreditinstitut och

9

 

Prop. 2013/14:30 värdepappersbolag under Finansinspektionens tillsyn (260 företag i augusti 2013).

För instituten innebär förslagen att de, på samma sätt som under befintlig lagstiftning, kommer att vara skyldiga att betala avgifter till Finansinspektionen för myndighetens prövning av ansökningar och anmälningar samt för årlig avgift för Finansinspektionens övervakning av regelefterlevnaden. Finansinspektionen uppskattar att de berörda institutens avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar kommer att uppgå till cirka fyra miljoner kronor per år.

I nuläget kan det inte förutses att de förslag som lämnas i promemorian medför några ytterligare konsekvenser.

8 Författningskommentar

8.1Förslaget till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut med anledning av tillsynsförordningen. Bestämmelsen omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter.

I första stycket ges Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av sådana ansökningar och anmälningar som ett institut eller någon annan kan komma att göra enligt tillsynsförordningen.

I andra stycket regleras skyldigheten att betala årliga avgifter till Finansinspektionen.

I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna enligt första och andra styckena. Föreskrifter om sådant avgiftsuttag kommer att finnas i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen samt i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet.

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

12 kap. 10 §

Ändringen i första stycket är en följd av att numreringen av punkterna i 13 kap. 1 § har ändrats (se prop. 2012/13:155, SFS 2013:563). Av förbiseende har denna ändring inte gjorts i samband med ändringen i 13 kap. 1 §.

10

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/1

 

 

 

 

 

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ sätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio­ nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran­ de (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono­ miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen uppmanar man också till införande av ett komplette­ rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg­ naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen­ tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts­ burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of­ fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel­ verket.

(2)Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosière- gruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har­ moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto­ nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag på den inre marknaden.

(3)I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro­ sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att den inre marknadens principer och de överenskomna grundläggande minimistandarderna respekteras.

(1)I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet

av det finansiella systemet uppmanas till internationellt enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an­ svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets

(1) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. (2) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39.

(4)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk­ samhet i kreditinstitut (3), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om

(3) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

11

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/2

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (1) har flera gånger genomgått betydande förändringar. Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen denna förordning och Europaparlamentets och rådets di­ rektiv 2013/36/EU (2). För att bli mer tillgängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv 2013/36/EU och denna förordning.

(5)Tillsammans bör denna förordning och direktiv 2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen­ samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas tillsammans med det direktivet.

(6)Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för­ draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för­ draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse­ former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be­ stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice­ rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe­ ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be­ höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed­ lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start­ kapital och tillsyn av institut.

(7)I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk­ samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds­ nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf­ tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt fungerande inre marknad och bör därför grundas på be­ stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i enlighet med domstolens fasta rättspraxis.

(8)Även om man genom direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med­

lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett

(1) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(2) Se sidan 338 i detta nummer av EUT.

stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan­ dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

(9)Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads­ aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För att undvika snedvridningar av marknaden och regelar­ bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge­ nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över­ gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö­ rande för ett smidigt genomförande av denna förordning och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi­ kas.

(10)Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel­ kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda­ hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge­ nomförandet av Basel III och om genomförandet och det nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik­ tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens med internationella minimistandarder i syfte att fastställa skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det råder lika villkor.

(11)För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk, samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet­ liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12)Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för­ utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv. Denna förordning skulle medföra att alla institut som enligt förordningen definieras som sådana följer samma regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning skulle också göra regelverket enklare och minska kost­ naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio­ ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri­ terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen­ dom.

12

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/3

 

 

 

 

 

(13)På de områden som inte omfattas av denna förordning, till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om nationella ordningar för säkerställda obligationer som inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga­ tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi­ ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med­ lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser, under förutsättning att de är förenliga med denna för­ ordning.

(14)De viktigaste rekommendationerna som förordas i de Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom­ bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge­ nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage. På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel­ lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln.

(15)I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör­ jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd­ ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll så att de inte skadar den inre marknadens funktion men så att användningen av dessa verktyg är transparent och enhetlig.

(16)Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na­ tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef­ fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn­ den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets

och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no­ vember 2010 (1) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­ ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 (2) bör ha möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1. (2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio­ nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en­ hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio­ nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar avseende risker som i sista hand kan påverka den makro­ ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän­ digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar­ tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen, avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(17)När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru­ vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets­ ordning (3) på begäran av en medlemsstat eller kommis­ sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de villkor för rådets ingripande som anges i denna förord­ ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem­ staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri­ pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds­ beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig behandling av kommissionens förslag om att avslå den föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange sina skäl på ett klart och tydligt sätt.

(18)Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un­ der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under 2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss medlemsstat.

(19)Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system­ risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems­ staterna för att möta systemrisker rörande dessa med­ lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp­ visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska eller geografiska sektorer inom banksektorn.

(3) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

13

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(20)Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig­ heter konstaterar att det förekommer samma föränd­ ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro­ tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med­ lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems­ staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta­ terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive­ ring av den gemensamma anmälan.

(21)Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav­ nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran­ de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande. Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio­ nen och som påverkar alla medlemsstater.

(22)Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk­ tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba­ ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna­ tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti­ tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

(23)Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner­ het på områden där man inväntar kommissionens anta­ gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin­ jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under­ minera dess tillämpning.

(24)Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde.

(25)De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord­ ning kompletteras av individuella arrangemang som fast­ ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re­ sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti­

tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka arrangemang man vill införa.

(26)Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn­ digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till institut specifika riskprofil.

(27)Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags­ grupper.

(28)Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa­ parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck­ liga personalresurser och finansiella medel ställs till för­ fogande.

(29)Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk­ sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010.

(30)Efter observationsperioden och det fullständiga genom­ förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia­ tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och 21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil­ dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida

kriterierna för en särskild behandling inom en grupp för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en­ ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe­ ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga förslag.

14

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/5

 

 

 

 

 

(31)I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro­ tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel­ lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re­ kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner­ het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all relevant information som samlats in av de behöriga myn­ digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i denna förordning.

(32)Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande effekter är förordningens övergripande mål att upp­ muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe­ kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en övergripande reform av det sätt på vilket besparingar används till produktiva investeringar. För att garantera en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den globala ekonomin.

(33)Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm­ förbara grupper av institut.

(34)Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark­ naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler.

(35)Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags­ grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i enlighet med denna förordning.

(36)Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver­ skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument för att utöva kontroll över institut.

(37)För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut­ ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä­ kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup­ pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar­ medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu­ ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås effektivt på annat sätt.

(38)De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol­ dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp­ nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och den del av samma kapital som är hänförbar till moder­ företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för­ luster, om sådana uppkommer.

(39)De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över­ ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra fi­ nansiella institut (1), som i vissa avseenden anpassar be­ stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den

13 juni 1983 om sammanställd redovisning (2) eller Eu­ ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (3), beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis­ ning enligt nationell lagstiftning.

(40)För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(41)Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka­ pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket). De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför­ livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel­ serna i Basel II- och Basel III-regelverken.

(1) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. (2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. (3) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

15

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(42)Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter­ nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit­ risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär­ dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit­ riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me­ toder. I samband med upprättande av de estimat som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för­ ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät­ ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka­ pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data­ behandling i samband med tillkomst och hantering av exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses omfatta utveckling och validering av system för hantering och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in­ stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me­ toder för mätning och hantering av kreditrisker och också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat

ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd sakkunskap och betydande resurser samt statistik av god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där­ för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me­ toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets­ mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut­ arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel I- golvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift­ ningsförslag.

(43)Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som beror på innehav av ett stort antal exponeringar som var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven.

(44)Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio­ nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys­ selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng­ ligheten till kapital och finansiering för små och medels­ tora företag som är etablerade inom unionen för att dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden alternativa finansieringskällor har gjort små och medels­ tora företag som är etablerade inom unionen än mer känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me­ delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan­ den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels­ tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd­ faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska kunna öka utlåningen till små och medelstora företag. För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt

utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till­ lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till­ räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo­ neringar mot små och medelstora företag och den totala mängden kapitalavdrag.

(45)I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid­ punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru­ ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter­ ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital­ tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis­ sionen se över och rapportera om frågan huruvida en sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och, mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(46)Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm­ melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets­ område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci­ pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings­

förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering ("internmetoden"), erkänns för exponeringar mot hushåll. Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av de risker som är förenade med ett in­ stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak­ ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till­

syn och tekniska standarder för genomförande är för­ enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt. EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls.

(47)De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp­ märksamma fall där de misstänker att information be­ traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att undvika offentliggörande av sådan information. Trots att ett institut får välja att inte offentliggöra information eftersom informationen betraktas som företagsintern eller konfidentiell innebär det faktum att informationen be­ traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an­ svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande inverkan.

16

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/7

 

 

 

 

 

(48)Denna förordnings "utvecklingsbara karaktär" gör det möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit­ risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme­ toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex­ poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di­ rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning. Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn enbart av den anledningen.

(49)Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl­ ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä­ kerheter som normalt används av banker i de olika med­ lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt schablonmetoden och även enligt de andra metoderna.

(50)För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband med institutens verksamheter och investeringar inom vär­ depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel­ ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand­ ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings­ skyldighet för en transaktion eller ett program som an­ vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap­ perisering, även om transaktionen eller programmet har betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(51)Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti­ mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono­ miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin.

(52)Operativa risker är en betydande kategori av risker som institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope­ rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va­ rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci­ tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och

godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam­ manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

(53)Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu­ tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone­ ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för­ lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts solvens.

(54)När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder med inbördes anknytning och därmed exponeringar som utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn till risker som uppkommer genom en gemensam källa till viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt, dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt­ ningar.

(55)Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex­ poneringsbeloppet på det värde som anges för att be­ stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu­ cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut­ formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi­ fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk­ skyddet vid stora exponeringar.

(56)Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som en förlust på grund av någon annan exponering, bör sådana exponeringar behandlas och rapporteras på

samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver­ föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea­ ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an­ nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate­ rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank­ konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite­ rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal­ ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker­ heter.

17

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(57)Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor­ mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller medverkande institut) och de företag som investerar i dessa värdepapper eller in­ strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta bör originatorn eller det medverkande institutet behålla en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna. Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver­ kande instituten att bibehålla en exponering mot risken för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings­ transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo­ neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono­ miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an­ vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in­ formation om värdepapperiseringarna.

(58)I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär­ depapperisering räcker det att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk­ samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe­ terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev­ nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings­ skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är relevanta för analysen av de underliggande riskerna. Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru­ vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt sätt av de behöriga myndigheterna.

(59)Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo­ neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga. Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med­ verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt­ samhet redovisas korrekt.

(60)När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut

bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora exponeringar och i fall som inte enbart rör administra­ tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö­ riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan­ siella institut eller anknutna företag, under förutsättning att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit­ institutet på gruppnivå.

(61)Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk­ känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis­ sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu­ ropaparlamentet och rådet.

(62)Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen­ tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (1), bör ses över.

(63)Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är verksamma på dessa marknader vara proportionerliga och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise­ ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över­ syner av denna förordning.

(64)Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär­ depapperiseringar och exponeringar som inte är vär­ depapperiseringar vilka är underliggande instrument för de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam­ band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone­ ringar i samband med program genom vilka man för­ värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise­ ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan­ dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen

(1) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

18

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/9

 

 

 

 

 

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef­ tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in­ nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot skulle en kreditförstärkning för hela programmet som endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro­ gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs­ tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap­ perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före­ tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel­ lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering.

(65)Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som faktiskt bokförts.

(66)Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital­ krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord­ ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po­ sitionerna ligger i eller utanför handelslagret.

(67)Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja sina handelslager för sådant stöd.

(68)Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck­ ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in­ formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of­ fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö­ rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk­ samma fall där de misstänker att information betraktas som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte att undvika offentliggörande av sådan information

(69)Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi­ seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som är förenad med positionen utan att det kreditskyddet beaktas.

(70)Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be­ räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti­ tut bör också genomföra omvända stresstester för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs­ kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö­ digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli­ gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe­ riseringspositioner med metoder som bygger på interna modeller, bör erkännandet av institutens modeller för värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före­ skrivs.

(71)I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig­ het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka­ pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto­ den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo­ neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) och stressjusterade VaR-värden.

(72)Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade

förluster som drabbade institut under den finansiella och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid­ kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba­ sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital­ basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

19

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp­ fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri­ terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka­ pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet. Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut­ delning som är flera gånger större än den som betalas för aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be­ talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det berörda institutet.

(73)Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad.

(74)Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för­ teckning över de olika former av kapitainstrument som i varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott. EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd­ instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord­ ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in­ strument som av EBA har avförts från förteckningen

åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig­ görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär­ skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning (EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten. Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten, genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet att göra utredningar om det påstås att nationella myn­ digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en­ ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen­ dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for­ mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation, med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn­ digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA, som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg, anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258 i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har

underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio­ nens domstol.

(75)Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig­ heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands­ godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital­ instrument endast tas med bland institutets övriga pri­ märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen­ tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro­ cesser för godkännande.

(76)För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi­ ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys­ ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens.

(77)De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned­ om, minst i form av en sammanfattning, om institutens repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran­

gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar om repor och säkrad finansiering.

(78)Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital­ krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder och att de initiala olikheterna kommer att minska under övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg­ lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs­ perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante­ ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru­ mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka­ pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka­ pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital­ instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm­ melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i denna förordning.

20

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/11

 

 

 

 

 

(79)Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den 31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva­ rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för­ längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an­ tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel­ lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och 2019.

(80)För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär­ depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers­

företag i ett finansiellt konglomerat (1) för att åtgärda sådant "dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen". Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens­ komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings­ grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd­ vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv 2002/87/EG, som förväntas 2015.

(81)Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime­ rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G 20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC- derivat skulle clearas genom en central motpart. De be­ gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea­ ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna med dessa derivat.

(82)Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för­ ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel­ verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas­ kraven för transaktioner för finansiering av instituts OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver­ ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk­ exponeringar mot centrala motparter.

(83)Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC- derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela­

(1) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.

tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi­ nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä­ sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris­ ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker, högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot­ svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester.

(84)Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van­ ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings­ mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om­ fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta krav vara positivt för att se till att institut följer upp och övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som en del av god riskhantering och för att avspegla att inte heller handelsexponeringar mot centrala motparter är riskfria.

(85)En obeståndsfond hos en central motpart är en meka­ nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an­ vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal­ säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala motparten kan ta till, innan den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris­ ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör därför omfattas av högre kapitalbaskrav.

(86)Det "hypotetiska kapital" som innehas av en central mot­ part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat. Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in­ neha.

(87)Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat­ kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en integrerad del av kommissionens försök att garantera effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för­ ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå­ dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis­ ter (2).

(2) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

21

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(88)Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av­ vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta­ terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag för vissa stora exponeringar från dessa regler under en tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre­ ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex­ poneringar, tillsynsrutiner och krishantering (1) och med hänsyn till den internationella utvecklingen och unions­ utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till­ lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om huruvida de risker som är förbundna med dessa expone­ ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt denna förordning.

(89)För att säkerställa att undantag för exponeringar av be­ höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven­ sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över­ gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen, rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller inte.

(90)Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres­ sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin och en djupare och längre kris.

(91)Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä­ kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(92)I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings­ grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97.

(93)I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be­ räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas en observationsperiod från och med den 1 januari 2013 till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten, dess komponenter och dess verkan i förhållande till det riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval av resultaten från denna observationsperiod avser Basel­ kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste­ ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi­ teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess komponenteter tillämpas från och med den 1 januari 2015.

(94)Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings­ instrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre­ ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018.

(95)Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker­ ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el­ ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod,

isamarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas­ sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt

ien lämplig analys där också historiska uppgifter och stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga­ ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter observationsperioden och kalibreringen av respektive bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen, bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan­ dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori­ erna av institut.

(96)Institut bör som en del av den interna bedömningen av kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för­

ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före­ tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker­ ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

22

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/13

 

 

 

 

 

(97)Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent­ liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk­ turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal­ jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings­ praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka institutets riskprofil. Denna information bör göras till­ gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med­ lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal­ jerad information om ersättningar.

(98)Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex­ ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen av en marknad som redan domineras av tre centrala

företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex­ terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna marknaden för andra företag.

(99)Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­ ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti­ tutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2) ska vara fullt tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra­ men för den här förordningen.

(100)Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver­ sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till­

gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark­ naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

undvikas. Under en första observationsperiod bör därför en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an­ vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets­ täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till­ gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä­ kerställda obligationer som handlas på transparenta marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva­ rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns­ ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe­ terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att den genomförs.

(101)Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me­ del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens­ villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar­ diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono­ miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund­ val av de gjorda observationerna bör kommissionen med stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele­ gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de­ taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning för unionen. För att säkerställa global harmonisering på området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak­ ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet med det slutliga internationella regelverket för mätning av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio­ nens särdrag och nationella särdrag.

(102)I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor­ teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av likvida tillgångar beakta den definition av likvida till­ gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill­ syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag. Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable­ rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör

EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri­ pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när det gäller något sådant undantag samt undantag som redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor bör kopplas till deras användning av institut etablerade inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över. EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig rapport till Europeiska kommissionen.

23

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(103)För att öka effektiviteten och minska de administrativa bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor­ tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan­ darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio­ nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor­ teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In­ stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor­ teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven börjar gälla fullt ut.

(104)EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om principerna för användningen av den likvida reserven i en stressituation.

(105)Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik­ viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter. Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn­ digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets­ kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp­ baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under­ gruppsnivå.

(106)Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik­ viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån­ liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand­ ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be­ handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite­ rier och parametrar för att fastställa specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund­ val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet, ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den metod och de objektiva kriterier som de är kopplade till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen av dessa kriterier.

(107)Obligationer som getts ut av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir­

ländska bankernas återhämtning och denna utgivning har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk­ tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga­ tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara

säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de­ legerade akt som den antar i enlighet med denna för­ ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän­ digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en­ lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex­ tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem­ ber 2019.

(108)På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över­ gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som en integrerad del av omstruktureringen av det spanska banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli­ tiken som undertecknades av kommissionen och de spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över­ föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis­ sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro­ blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning, och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci­ fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga­ ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis­ sionen beakta den omständigheten attt institut som be­ räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex­ tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram till december 2023.

(109)På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset Management Company, som tillkommit i samma syfte och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå­ gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i den utsträckning de garanteras av staten i den berörda medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone­ tära myndigheter.

(110)Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic­ kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

24

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/15

 

 

 

 

 

(111) I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie­ ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti­ tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet. Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in­ förs som en minimistandard genom en nationell bestäm­ melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi­ standard.

(112)Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut också anta finansieringsmodeller som är stabila över längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel­ kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort­ sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans­ marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till­ växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser. Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net­

tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en observationsperiod och omfattas av en översynsklausul. I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs­ punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning. På grundval av denna utvärdering bör kommissionen lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett sådant krav senast 2018.

(113)Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank­ sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis­ semang och systemproblem.

(114)För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr­ ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti­ tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning. Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut­ talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange­ mang är adekvata och ändamålsenliga.

(115)För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie­ ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för unionens ekonomi.

(116)För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon­ tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra internationella marknader. Dessutom kan specifika finan­ sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att

skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in­ begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap­ per som handlas på höglikvida marknader eller är upp­ skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att de internationella standarderna färdigställts, och på grundval av den rapportering som krävs i denna förord­ ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor­ mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan­ sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio­ nen.

(117)För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio­ nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen av kapitalbas enligt denna förordning under en över­ gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs­ tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems­ staterna och den definition av kapitalbas som gäller i medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig­ heterna under övergångsperioden, inom angivna övre och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad­ gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt denna förordning ska införas.

(118)För att underlätta en smidig övergång från de diverge­ rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med­ lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un­ der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu­ ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste­ ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord­ ning.

(119)För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini­ tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate­ rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en­ ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade som kärnprimärkapital.

(120)För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö­ rerna korrekt och heltäckande information om enskilda instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar införas stegvis.

25

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/16

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(121)För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa­ renheterna från tillämpningen av denna förordning bör kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro­ paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings­ förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets­ krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit­ risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden, hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital och på tillämpningsnivån för denna förordning.

(122)Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp­ delning mellan banktjänster till privatpersoner och mindre företag och investmentbanktjänster inom en bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio­ nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet.

(123)Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone­ ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam­ heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom­ mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo­ niseras.

(124)För att specificera de krav som anges i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att göra tekniska anpassningar av denna förordning för att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en­ hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino­ login och definitionerna till senare relevanta akter, att anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord­ ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings­ standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på

ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck­ ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re­ levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av­ seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap­ perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet, bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor kopplade till tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG.

(125)Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för­ ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter, förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp­ ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex­ poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck­ lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer

isyfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka­ pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost­ naderna under föregående år i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in­ föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk­ ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät­ ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul­ der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och

igod tid.

(126)I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF- fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade akter på området finansiella tjänster.

(127)Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

26

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/17

 

 

 

 

 

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU. Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden, för överlämnande till kommissionen. I samband med ut­ arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för administration och rapportering. Rapporteringsformaten bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom­ plexiteten av institutens verksamhet.

(128)Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan­ darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo­ perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande, vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino­ ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam­ het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk­ viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik­ viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge­

nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF- fördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis­ sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­ dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa institut och deras verksamheter i fråga om deras art, omfattning och komplexitet.

(129)Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i denna förordning, till exempel delegerade akter avseende likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar­ lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om de rådande idéerna inom kommissionen redan före of­ fentliggörandet av delegerade akter.

(130)Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide­ ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm­ nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk­ bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk­ vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument och valutatransaktioner, användning av interna modeller, bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge­

nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(131)Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan­ darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning,

om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis­ sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord­ ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(132)Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik­ viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för­ ordning.

(133)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genom­ förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge­ nomförandebefogenheter (1).

(134)I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems­ staternas egendomsordning, ska denna förordning varken favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord­ ningar som omfattas av denna förordning.

(135)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande (2).

(136)Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med detta.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (2) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

27

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till­ synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

Artikel 4

Definitioner

1.I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal­ bara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

(2)värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, med un­ dantag av

a)Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och avvecklingsrisk.

b)Krav på begränsning av stora exponeringar.

c)Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisken.

d)Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto­ soliditet.

e)Krav på offentliggörande.

Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö­ riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut, vilka anges i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i Direktiv 2013/36/EU.

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka­ pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare.

a)kreditinstitut,

b)lokala företag,

c)företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en eller flera av de investeringstjänster eller den investe­ ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5 i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före­ tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld gentemot dessa.

(3)institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

(4)lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på marknader för finansiella terminer eller optioner eller andra derivatinstrument och på kontantmarknader en­ bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, eller som handlar för andra medlemmars räkning på de marknaderna och som är garanterade av clearingmed­ lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker­ ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark­ nader.

(5)försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen

iartikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp­ tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk­ ringsverksamhet (Solvens II) (1).

(6)återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi­ nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

28

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/19

 

 

 

 

 

(7)företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en­ ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär­ depapper (fondföretag) (1), inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till­ syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen­ tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (2), eller en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti­ kel 4.1 aa i det direktivet.

(8)offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or­ gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som del­ statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom­ mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

(9)ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(10)verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de­ finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(11)systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar­ tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(12)modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar­ tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(13)originator: en enhet som

a)själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl­ denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller

b)förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk­ ning och därefter värdepapperiserar dem.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. (2) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.

(14)medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo­ neringar från tredje part.

(15)moderföretag:

a)Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna

1och 2 i direktiv 83/349/EEG.

b)Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4 avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU och del fem i den här förordningen är ett moderfö­ retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat företag.

(16)dotterföretag:

a)Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och

2i direktiv 83/349/EEG.

b)Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly­ tande.

Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.

(17)filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in­ stitut.

(18)anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam­ het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan­ dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet som har samband med ett eller flera instituts huvud­ sakliga verksamhet.

(19)kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en­ ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de­ finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri­ pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift­ ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle­ ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

29

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/20

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(20)finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot­ terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan­ siellt holdingföretag.

(21)blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol­ dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG.

(22)holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre­ tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag.

(23)försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred­ jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG.

(24)återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag

itredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG.

(25)erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Om det hade upprättats inom unionen, skulle det omfattas av definitionen av värdepappersföretag.

b)Det har auktoriserats i ett tredjeland.

c)Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en­ ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lika stränga som de som fastställts i denna förordning eller i Direktiv 2013/36/EU.

(26)finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding­ företag och ett betalningsinstitut i den mening som av­ ses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns­ ter på den inre marknaden (1) samt ett kapitalförvalt­ ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv 2009/138/EG.

(1) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

(27)enhet i den finansiella sektorn: något av följande:

a)Ett institut.

b)Ett finansiellt institut.

c)Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade finansiella situationen för ett institut.

d)Ett försäkringsföretag.

e)Ett försäkringsföretag i tredje land.

f)Ett återförsäkringsföretag.

g)Ett återförsäkringsföretag i tredje land.

h)Ett försäkringsholdingföretag.

i)Ett holdingföretag med blandad verksamhet.

j)Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam­ het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv 2009/138/EG.

k)Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ­ det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet.

l)ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.

(28)moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med­ lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut eller finansiellt institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk­ toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

(29)moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems­ stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­ dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(30)finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi­ nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre­ tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems­ stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med­ lemsstat.

30

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/21

 

 

 

 

 

(31)finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå­ gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding­ företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(32)blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems­ stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre­ tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

(33)blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol­ dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

(34)central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

(35)ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv

78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag (1) eller direkt eller indirekt ägande av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(36)kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent­ ligt inflytande över ledningen av detta företag.

(37)kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti­

tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri­ disk person och ett företag.

(38)nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:

a)Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

b)Kontroll.

(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

c)Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till samma tredje part.

(39)grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:

a)Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt kontroll över den eller de andra.

b)Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a men som bör betraktas som en helhet ur risksyn­ punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med­ för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro­ blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings­ problem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe­ ringen bestående av den nationella regeringen och alla de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in­ direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt­ ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt­ ning bestående av den nationella regeringen och andra fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas separat för var och en av de personer som direkt kont­ rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, inklusive den nationella regeringen. Samma princip till­ lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig.

(40)behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be­ fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

(41)samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo­ derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag i EU.

31

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(42)auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet.

(43)hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation.

(44)värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

(45)ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB).

(46)centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen­ tralbanker.

(47)konsoliderad situation: den situation som blir resultatet av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut.

(48)på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa­ tionen.

(49)på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding­ företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex­ klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan­ siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre­ tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta­ get.

(50)finansiella instrument: endera av följande:

a)Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis.

b)Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

c)Derivatinstrument.

d)Primärt finansiellt instrument.

e)Kontantinstrument.

De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella instrument endast om deras värde är beroende av priset

på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå­ gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.

(51)startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti­ tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers­ företag.

(52)operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända­ målsenliga eller fallerade processer, människor, system eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(53)utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins­ kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

(54)sannolikhet för fallissemang ("probability of default", PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.

(55)förlust vid fallissemang ("loss given default", LGD): kvo­ ten av förlusten på en exponering till följd av en mot­ parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.

(56)konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out­ nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän­ delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast­ ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre.

(57)kreditriskreducering: en teknik som används av ett in­ stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer­ ligt innehar.

(58)betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo­ nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be­ lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på institutet.

32

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/23

 

 

 

 

 

(59)obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce­ ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be­ tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

(60)kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu­ sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu­ tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det nominella värdet.

(61)värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari­ genom den kreditrisk som är förenad med en expone­ ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, och som har båda följande egenskaper:

a)Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av expone­ ringen eller gruppen av exponeringar.

b)Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för­ delas under den tid transaktionen eller programmet pågår.

(62)position i värdepapperisering: exponering mot en vär­ depapperisering.

(63)återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i trancher och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperise­ ringsposition.

(64)återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter­ värdepapperisering.

(65)kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge­ nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär­ depapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher

ivärdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk­ skydd.

(66)specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller en annan enhet än ett institut, som inrättats för att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio­ ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs

för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor­ mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de förpliktelser det institut som är originator har, och där de personer som har vinstintresse i företaget har obe­ gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(67)tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi­ tioner i segmentet eller i andra segment.

(68)marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt­ tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in­ begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare.

(69)modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm­ föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden.

(70)oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor­ rekthet och oberoende.

(71)godtagbart kapital: summan av

a)primärkapital enligt artikel 25, och

b)supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(72)erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Den är en reglerad marknad.

b)Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä­ kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning ger ett lämpligt skydd.

(73)diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd som en del av dennes rörliga ersättning och som inte omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

33

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(74)pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast­ ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna till en framtida försäljning av fastigheten genom att be­ akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.

(75)bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen­ het i bostadsrättsföreningar i Sverige.

(76)marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång.

(77)tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder

som institutet måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG.

(78)ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis­ semang som inträffat under en period som inleds ett år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna exponeringsklass ett år före denna dag.

(79)spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller byggnation på mark i samband med fast egendom, eller av eller i samband med sådan egendom, med avsikten att sälja egendomen med vinst.

(80)handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all­ mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(81)statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie­ ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el­ ler direktfinansiering.

(82)repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser endera av följande:

a)Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger

institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en­ skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig att återköpa dem.

b)Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är

fastställd eller ska fastställas av den som överlåter instrumentet. Avtalet är en repa för det institut som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om­ vänd repa för det institut som köper dem.

(83)repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av en repa eller en omvänd repa.

(84)enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill­ gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.

(85)positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en­ dera av följande:

a)Egna positioner och positioner som härrör från verk­ samhet för kunders räkning och som marknads­ garant.

b)Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

c)Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer.

(86)handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas

iavsikt att bedriva handel.

(87)multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt­ form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG.

(88)kvalificerad central motpart: en central motpart som an­ tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för­ ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen.

(89)obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot­

part i enlighet med artikel 42 i förordning

(EU)

nr 648/2012 och används i enlighet med artikel

45 i

den förordningen.

 

34

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/25

 

 

 

 

 

(90)förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds­ fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond som betalats in av ett institut.

(91)marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska betalas till en clearing­ medlem men som denne ännu inte mottagit, och en potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el­ ler en kund mot en central motpart i samband med sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar­ tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92)reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG.

(93)bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till­ gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an­ svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä­ kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta­ gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, men med uteslutande av skyldigheter som endast kan genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i förhållande till institutets kapitalbas.

(94)risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla­

nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva­ rande tillgångarna.

(95)kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe­ cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet med tillämpliga redovisningsregler.

(96)intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po­ sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio­ ner.

(97)referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva­ tet.

(98)externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti­

tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit­ värderingsinstitut (1) eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) nr 1060/2009.

(1) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(99)utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering­ institut som har utsetts av ett institut.

(100)ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002.

(101)primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i direktiv 2009/138/EG.

(102)försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital till­ hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet.

(103)övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital­ poster i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till­ hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet.

(104)försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos­ ter i företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till­ hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.2 i det direktivet.

(105)försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di­ rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.

(106)uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

(107)uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be­ skattningsbar vinst i framtiden.

(108)uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

(109)förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för­ månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

35

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

(110)utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon form.

(111)finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti­ kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG.

(112)reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

(113)goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re­ dovisningsramar.

(114)indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan­ siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något betydande sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finansiella sektorn.

(115)immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill.

(116)övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos­ ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka­ pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i den utvidgade kapitalbasen (tier 3).

(117)övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan­ dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule­ rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel.

(118)kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka­ pital.

(119)kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru­ ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­ instrument.

(120)minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra

fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu­ tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(121)vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis­ ningsramar.

(122)korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru­ ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet.

(123)balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo­ visningsramar.

(124)överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga redovisningsramar.

(125)temporära skillnader: har den innebörd som anges i till­ lämpliga redovisningsramar.

(126)syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn.

(127)ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Instituten omfattas av samma institutionella skydds­ system som det vilket avses i artikel 113.7.

b)Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in­ stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig­ het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för­ ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

c)Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkas­ tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga myndighet.

d)Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds­ system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer för deras likviditet och solvens för att vid behov undvika konkurs.

36

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/27

 

 

 

 

 

e)Det finns system som garanterar omedelbar tillgång till finansiella resurser i form av kapital och likviditet om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad­ gade skyddssystem som avses i led d.

f)Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är adekvata.

g)Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.

h)Den behöriga myndigheten har befogenhet att för­ hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds­ systemet.

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som får användas för det ändamålet före utdelning till inne­ havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm­ melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu­ tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisning­ en.

2.När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie­ bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot­ svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig­ heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in­ nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags­ tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings­ ägare ges ett likvärdigt skydd.

3.Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van­ ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt­ jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär­ digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen. Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer från försäljningen av de underliggande varorna.

Artikel 5

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för kreditrisker

Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini­ tioner:

(1)exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen.

(2)förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon­ teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost­ nader vid inkassering av instrumentet.

(3)förväntad förlust ("expected loss", EL): kvoten av det be­ lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden för fallissemanget.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

KAPITEL 1

Tillämpning av kraven på individuell nivå

Artikel 6

Allmänna principer

1.Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta på individuell nivå.

2.Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med­ lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå.

3.Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen

enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i del åtta på individuell nivå.

4.Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings­ verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi­ viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap­ persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre­ tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

5.Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1 och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju på individuell nivå.

37

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Artikel 7

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1 på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt­ liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka­ pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter­ företag:

a)Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.

b)Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot­ terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en­ dast försumbara risker.

c)Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

d)Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre­ tagets ledningsorgan.

2.De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol­ dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt­ ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

3.De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems­ staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

a)Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i en medlemsstat.

b)De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar moderinstitutet i en medlemsstat.

Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under­ rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl­ jande villkor:

a)Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex.

b)Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

c)Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe­ terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över­ föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

d)Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller

rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i led c uppfylls.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera dessa hinder.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1 är uppfyllda.

38

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/29

 

 

 

 

 

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande delar:

a)Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den enskilda likviditetsundergruppen.

b)Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets­ undergruppen.

c)Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar som måste innehas av de institut för vilka undantaget för del sex ska utnyttjas.

d)Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex.

e)Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna,

f)Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds­ system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut som har en sådan relation med varandra som avses i arti­ kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in­ stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti­ kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå.

Artikel 9

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder­ institut.

2.Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder­ institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran­ den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo­ derföretaget.

3.Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år, informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta­ ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred­ jeland.

Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de­ larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med­ lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

a)För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av det centrala organet.

b)Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess underställda institut övervakas som en helhet grundat på den sammanställda redovisningen från dessa institut.

c)Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in­ struktioner till ledningen för varje underställt institut.

Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord­ ning och direktiv 2013/36/EU.

2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på individuell nivå.

39

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

KAPITEL 2

Konsolidering under tillsyn

A v s n i t t 1

T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å

Artikel 11

Allmänna förfaranden

1.Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu­ tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll­ mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon­ solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti­ ner som garanterar en korrekt konsolidering.

2.Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­ företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges

iartikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade situation.

Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol­ dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in­ stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

3.Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu­ tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi­ ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om­ fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom­ missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup­ pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig­ heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

4.Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses

iden artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord­ ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank­ grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

Artikel 12

Finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers­ företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på kreditinstitutet.

Artikel 13

Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå

1. Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter­ företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding­ företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre­ tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol­ dingföretagets konsoliderade situation.

40

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/31

 

 

 

 

 

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor­ mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

4.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen­ trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska be­ handlas som dotterföretag till det centrala organet.

Artikel 15

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord­ ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone­ ringsbelopp enligt artikel 95.2.

b)Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna i artiklarna 95.1 och 96.1.

c)Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin­ delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

Artikel 14

Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå

1.Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces­ ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre­ rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att dessa bestämmelser efterlevs.

2.Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp­ fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i relation till gruppens samlade riskprofil.

3.Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter­ företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont­ rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta­ blerat.

d)Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi­ nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket här anges som summan av de poster som avses i artiklarna 26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av följande:

i)Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter­ ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna 36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär­ depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­ bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

ii)Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär­ depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings­ bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

e)Gruppen innehåller inga kreditinstitut.

Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär­ depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont­ rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol­ dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför­ valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

41

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum­ man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före­ tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis­ ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital­ förvaltningsbolag och anknutna företag.

Artikel 16

Undantag från tillämpningen av kraven avseende bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till­ lämpa kraven i del sju på gruppnivå.

Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från kapitalbaskraven på gruppnivå

1.Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så­ dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö­ riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under­ gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam­ manhänger med sammansättningen av och källorna till deras kapital och finansiering.

2.Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe­ ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före­ tag som inte är belägna i en medlemsstat.

3.Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas­ kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del åtta tillämpas på individuell nivå.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 18

Metoder för konsoliderad tillsyn

1.De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon­ soliderade situation.

2.De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot­ terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b)Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl­ lande.

c)Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast­ ställts på ett rättsligt bindande sätt.

3.Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

4.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor­ tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas av institut och finansiella institut som leds av ett företag som ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den andel av kapitalet som de innehar.

5.Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an­ vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

42

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/33

 

 

 

 

 

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon­ solidering ska ske i följande fall:

a)När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut­ övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

b)När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel­ ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne­ bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti­ kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka­ pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel.

A v s n i t t 3

 

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e

f ö r

k o n s o l i d e r a d

t i l l s y n

 

Artikel 19

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn

1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen

för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två belopp:

a)10 miljoner EUR.

b)1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans­ räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar­ intresse.

2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till­ synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall:

a)Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b)Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka kreditinstitut.

c)Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp­ baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi­ ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit­ institut.

3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full­ ständigt samråd

a)när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre­ tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be­ gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

43

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna 422.10 och 425.6.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns­ myndigheten.

Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be­ skrivning av den metod som används för att fördela operativt riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i riskmätningssystemet.

2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det gäller

a)ansökan som avses i punkt 1 a,

b)bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär­ skilda behandling som anges i punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande tidpunkt:

a)Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam­ ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe­ fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn­ digheterna.

b)Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten med en analys av åtagandena inom gruppen.

4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­ samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns­ myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be­ gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti­ kel 105 i direktiv 2013/36/EU.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­ ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­ nadersperioden beaktas.

Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre­ taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding­ företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju­ tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­ ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen­ samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full­ ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå­ nadersperioden beaktas.

Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe­ ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären­ det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö­ retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me­ ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

44

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/35

 

 

 

 

 

6.Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag,

dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143, ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri­ erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan­ teringssystem, processer och metoder.

7.De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

8.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande för att specificera det gemensamma beslut som avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och 363, för att underlätta gemensamma beslut.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för likviditetskrav

1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter­ företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns­ myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp­ ning av artikel 8.

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval

av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns­ myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ.

Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in­ stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för likviditetsundergruppen.

2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex­ månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill­ koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom­ föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­ heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­ kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems­ stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå­ nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat­ tats.

Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande.

3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot­ sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom­ föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig­ heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens­ kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

45

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

Artikel 23

KAPITEL 2

Kärnprimärkapital

A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av

Företag i tredjeländer

Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje­ länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp­ fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

Artikel 24

Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen

1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk­ ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings­ ramen.

a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti­ kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda,

b)överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

c)balanserade vinstmedel,

d)ackumulerat annat totalresultat,

e)övriga reserver,

f)reserveringar för allmänna bankrisker.

De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär­ kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart som dessa uppkommer.

2. Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för­ ordning (EG) nr 1606/2002.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del­ års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn­ digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda:

a)Överskottet har verifierats av personer som har en obero­ ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva­ riga för institutet i fråga.

DEL TVÅ

KAPITALBAS

AVDELNING I

KAPITALBASKATEGORIER

KAPITEL 1

Primärkapital

Artikel 25

Primärkapital

Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka­ pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

b)Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från detta överskott.

Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis­ sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som får rådgöra med EBA.

46

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/37

 

 

 

 

 

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd, som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri­ erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda, ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA.

EBA ska på grundval av information från varje behörig myn­ dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 1 februari 2015.

EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in­ strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de­ cember 2014 och tillkännagöra detta.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera innebörden av "förutsebara" vid bedöm­ ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits av.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

iv)ett liknande institut, eller

v)ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt innehas av ett institut som avses i dessa led.

b)Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar­ banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe­ terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam­ manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp­ ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru­ ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp­ ningen av denna del i varje enskilt fall anser är

i)ett ömsesidigt bolag,

ii)en kooperativ sammanslutning,

iii)en sparbank,

Artikel 28

Kärnprimärkapitalinstrument

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka­ pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän­ nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till­ lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan.

b)Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.

c)Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl­ ler deras klassificering:

i)De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG.

47

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

ii)De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis­ ningsramar.

iii)De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt nationell obeståndslagstiftning.

d)Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i institutets finansiella rapporter.

e)Instrumenten är eviga.

f)Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas, utom i något av följande fall:

i)Institutet går i likvidation.

ii)Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­ kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in­ stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet i enlighet med artikel 77.

g)De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut­ tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe­ lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in dessa.

h)Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning:

i)Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning, inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument, och de villkor som gäller för instrumenten ger inga preferensrätter till betalning av utdelning.

ii)Utdelning till innehavare av instrumenten får endast betalas ut från utdelningsbara medel.

iii)De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte någon cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru­ ment som avses i artikel 27.

iv)Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom när det gäller de instrument som avses i artikel 27.

v)De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till innehavarna och institutet har inte heller på andra grun­ der någon sådan skyldighet.

vi)Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär detta inte fallissemang från institutets sida.

vii)Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

i)I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in­ stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio­ nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och varje instrument absorberar förluster i samma omfattning som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

j)Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän­ delse av insolvens eller likvidation av institutet.

k)Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res­ terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru­ ment som avses i artikel 27.

l)Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten vilken lämnats av

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dotterföretag,

iii)det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­ retag,

iv)holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­ terföretag,

v)det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­ terföretag, eller

vi)ett företag som har nära förbindelser till de enheter som avses i leden i–v.

m)Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­ mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

48

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/39

 

 

 

 

 

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp­ fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt att de är likställda.

2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk­ tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital­ instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm­ melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im­ plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

3.Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till en illa avvägd broms på egna medel.

4.Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel­ ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument med färre eller inga rösträtter.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital­ basinstrument,

b)om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av­ vägd broms på egna medel,

c)innebörden av preferensutdelningar.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 29

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut

1.Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo­ perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill­ koren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp­ ningen av denna artikel, är uppfyllda.

2.Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen av kapitalinstrumenten:

a)Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

b)Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

c)Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang från institutets sida.

3.Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be­ gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i institutets bolagsordning.

4.Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu­ tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be­ gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut.

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller samtliga följande villkor:

a)Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru­ ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

b)Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital­ instrument.

49

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5.Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om­ fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital­ instrument som utgivits av detta institut.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in­ stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 30

Konsekvenser av att villkoren för kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller att

a)instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri­ märkapitalinstrument

b)överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att räknas som kärnprimärkapitalposter.

Artikel 31

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i krissituationer

1. I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin­ stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

b)Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis­ sionen.

c)Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali­ seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt stöd.

d)Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.

e)Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster.

f)Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27 ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford­ ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla prioriterade fordringar.

g)De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till­ lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ.

h)Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av det beslutet.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital­ instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri­ märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

A v s n i t t 2

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32

Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings­ ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive följande:

a)En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett resultat av institutets vinst vid försäljning.

b)Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto­ vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning till positionerna i värdepapperiseringen.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som anges i punkt 1 a.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

50

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/41

 

 

 

 

 

Artikel 33

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna skuldförbindelser

1.Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster:

a)Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet förväntade kassaflöden.

b)Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets egen kreditstatus.

c)Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder.

2.Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu­ tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör från motpartsrisk.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp­ fyllda:

a)Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

b)Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig­ het.

c)Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d)Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till marknadsvärde eller nominellt värde.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad som avses i punkt 3 c.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli­ gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

Artikel 35

Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul­ der som bokförts till verkligt värde.

A v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l , u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 36

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl­ jande:

a)Förluster för innevarande räkenskapsår.

b)Immateriella tillgångar.

c)Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

d)Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar riskvägd

exponering med hjälp av internmetoden.

e)De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets balansräkning.

f)Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri­ märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital­ instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för­ pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

51

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

g)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­ tets kapitalbas.

h)Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­ tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt innehav i dessa enheter.

i)Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte­ tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

j)Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål.

k)Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra­

ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo­ neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

i)Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn.

ii)Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 243.1 b, 244.1 b och 258.

iii)Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med artikel 379.3.

iv)Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast­ ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar­ tikel 153.8.

v)Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med artikel 155.4.

l)Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt

1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman­ hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66 a, c och d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu­ ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 (1), försäkrings- och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un­ dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från följande poster i kapitalbasen:

a)Kärnprimärkapitalposter.

b)Övrigt primärkapital.

c)Supplementärkapitalposter.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 37

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till­ gångar på följande sätt:

a)Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar.

b)Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

52

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/43

 

 

 

 

 

Artikel 38

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

1.Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte­ fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som måste dras av i enlighet med denna artikel.

2.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­ ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3.Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero­ ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in­ stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt­ ning att följande villkor är uppfyllda:

a)Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder.

b)De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes­ kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte­ myndighet och avseende samma skattesubjekt.

4.Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an­ vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna skatteskulder som minskar den summa av immateriella till­ gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras av.

5.Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt punkt 4 ska fördelas på

a)uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som inte dras av i enlighet med artikel 48.1,

b)alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet.

Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford­ ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i leden a och b.

Artikel 39

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet

1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre avdelning II:

a)För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

b)Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil­ ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte­ fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu­ tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab­ bas av likvidering eller insolvens.

b)Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags­ tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel­ ning II.

c)Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda.

Artikel 40

Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning­ arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3.

Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns­ bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings­ ramar,

53

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions­ planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för­ månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt 1 b.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri­ märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig­ gande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap­ per, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen.

c)Instituten får "netta" bruttovärdet av långa positioner i egna kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in­

dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka­ pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig­ gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne­ bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och de korta positionerna ingår i samma un­ derliggande index.

ii)Såväl de långa som de korta positionerna innehas an­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 43

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl­ jande villkor är uppfyllt:

a)Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru­ ment som har givits ut av enheten.

b)Institutet har nära förbindelser med enheten och äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten.

c)Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman­ ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

Artikel 44

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i enlighet med följande:

a)Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital­ instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

b)Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne­ hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

54

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/45

 

 

 

 

 

Artikel 45

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och i, i enlighet med följande bestämmelser:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­ nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio­ nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­ instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk­ ningen i led b i denna punkt:

a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­ kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter

iden finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent­ ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti­ tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:

i)Artiklarna 32–35.

ii)Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

och som uppstår ur temporära skillnader.

iii)Artiklarna 44 och 45.

b)Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in­ nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in­ direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­ ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital­ instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

a)Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Andelen av den totala summan av institutets direkta, in­ direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru­

ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kärnprimärkapitalinstrument som innehas.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­ poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­ instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a med summan i led b:

a)Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

55

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som anges i led ii.

i)Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii)Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­ heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

Artikel 47

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions­ garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45 samt underavsnitt 2.

U n d e r a v s n i t t 2

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter

1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

a)Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär­ kapitalposter, beräknade med tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

b)om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn­

tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe­ ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka­ pitalposter, beräknas med tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med det procenttal som avses i led b i denna punkt.

a)Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till­ lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för undantag som anges i den här artikeln.

b)17,65 %.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna punkt med summan i led b i denna punkt:

a)Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill­ nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter.

b)Summan av följande:

i)Det belopp som avses i a.

ii)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital­ poster.

Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel som avses i första stycket.

4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

56

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/47

 

 

 

 

 

Artikel 49

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller institutionella skyddssystem tillämpas

1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi­ viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka­ pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e i denna punkt är uppfyllda:

a)Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag.

b)Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk­ ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol­ dingföretag eller institut som har innehavet.

c)Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för­ väg.

d)De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till­ stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt­ ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är tillräcklig.

e)Innehaven i enheten tillhör något av följande:

i)Moderinstitutet.

ii)Det finansiella moderholdingföretaget.

iii)Det blandade finansiella moderholdingföretaget.

iv)Institutet.

v)Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I avdelning II kapitel 2.

Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

2. Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad

tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe­ ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs.

Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark­ nadens sätt att fungera.

3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital­ basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall:

a)Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill­ koren i leden i–v är uppfyllda.

i)Instituten omfattas av samma institutionella skydds­ system som avses i artikel 113.7.

ii)De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i enlighet med artikel 113.7.

iii)Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda.

iv)Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet

upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti­ kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk­ ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel­ serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an­ passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för­ ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman­ ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege­ rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för be­ räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska­ pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu­ tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen. Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i artikel 99.

57

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

v)De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre­ gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter­ levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en­ heter som inte är medlemmar av den institutionella skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital­ basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste­ met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning­ en.

b)Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i led a i–v är uppfyllda.

4.Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk­ terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be­

räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar­ lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 (1) Esma genom den gemensamma kom­ mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

A v s n i t t 4

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 50

Kärnprimärkapital

Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital­ poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna 32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i artiklarna 48, 49 och 79.

KAPITEL 3

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av

a)kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda,

b)överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill­ skott, om följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten är utgivna och fullt betalda.

b)Instrumenten har inte förvärvats av

i)institutet eller dess dotterföretag, eller

ii)ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

c)Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi­ nansierats av institutet.

d)Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru­ ment i händelse av institutets insolvens.

58

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/49

 

 

 

 

 

e)Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti som ökar förmånsrätten för

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii)det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­ retag,

iv)det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag,

v)det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot­ terföretag,

vi)varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.

f)Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals­ mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation.

g)Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller

instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa in dem.

h)Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut om köp.

i)Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill­ koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp­ fyllda.

j)De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut­ tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i)Efter det att institutet går i likvidation.

ii)Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis­ kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott­ beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77.

k)Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått, att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran om inlösen eller återköp av instrumenten.

l)Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

i)Den betalas ut från utdelningsbara medel.

ii)Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär­ digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iii)De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu­ tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be­ talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan begränsning använda sådana inställda betalningsmedel för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

iv)Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in­ stitutets sida.

v)Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

m)Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul­ der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags­ tiftning.

n)De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in­ strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa.

o)De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

p)Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda följande villkor vara uppfyllda:

i)Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

ii)Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i denna punkt.

59

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el­ ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning att dessa likställs.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)form och art för incitament till inlösen,

b)arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital­ belopp,

c)förfaranden och tidpunkter för att

i)fastställa att en utlösande händelse har inträffat,

instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa primärkapitaltillskott.

c)En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för övrigt omfattas av någon sådan skyldighet.

Artikel 54

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel­ ser gälla för primärkapitaltillskott:

a)En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio­ nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera av följande:

i)5,125 %;

ii)skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp,

d)egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in­ stitutets rekapitalisering,

e)användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka­ pitalbasinstrument.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna hindra institutets rekapitalisering

Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be­ stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte innehålla följande:

a)Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka­ pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument.

b)Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital­ instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­

ii)En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

b)Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses i led a.

c)Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges antingen

i)en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp som får konverteras, eller

ii)ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon­ verteras till kärnprimärkapitalinstrument.

d)Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande belopp:

i)Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid insolvens eller likvidation av institutet.

ii)Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller återköp av instrumentet.

iii)De utdelningar som gjorts på instrumentet.

60

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/51

 

 

 

 

 

2.Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill­ skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

3.Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka­ pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

4.Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande:

a)Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %.

b)Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra följande:

a)Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna.

b)Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

c)Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in­ strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna artikel.

6.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­ terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid­ punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill­ skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka­ pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in­ träffar.

7.Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver­ terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller bestämmelser i avtal.

Artikel 55

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1 inte längre är uppfyllda, gäller att

a)instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett primärkapitaltillskott,

b)den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande:

a)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­ märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­ tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu­ tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig­ heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kapitalbas.

c)Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne­ hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek­ torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri­ märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan­ taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

e)Summan av de poster som måste dras av från supplemen­ tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger institutets supplementärkapital.

61

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

f)Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck­ ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil­ ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för­ luster.

Artikel 57

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka­ pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig­ gande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han­ delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­ rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna primärkapitaltillskott i dessa index.

c)Instituten får "netta" bruttovärdet av långa positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär­ depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från korta positioner i underliggande index, in­ begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts­ risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll­ da:

i)De långa och korta positionerna ingår i samma underlig­ gande index.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 58

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c och d, i enlighet med följande:

a)Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b)Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 59

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i enlighet med följande:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital­ tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda föl­ jande villkor är uppfyllda:

i)Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital­ instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 60

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­ kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­ märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

62

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/53

 

 

 

 

 

ii)artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii)artiklarna 44 och 45.

b)Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­ hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­ kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­ ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denna punkt:

a)Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Den summ som anges i led i delad med den summ som anges i led ii:

i)Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii)Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent­ ligt innehav.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av­ delning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­ instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a med summan i led b:

a)Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

b)Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som anges i led ii.

i)Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii)Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­ heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 4

Supplementärkapital

A v s n i t t 1

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - I n s t r u m e n t

Artikel 62

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av

a)kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att villkoren i artikel 63 är uppfyllda,

b)överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led a,

c)generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte­ effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo­ nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med avdelning II kapitel 2,

d)positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul­ tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till 0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en­ lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be­ räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av­ delning II kapitel 3.

63

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka­ pitalposter eller övrigt primärkapital.

Artikel 63

Supplementärkapitalinstrument

Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt betalda.

b)Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen

har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av

i)institutet eller dess dotterföretag, eller

ii)ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i företaget.

c)Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.

d)Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm­ melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter­ ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till­ lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade fordringsägare.

e)Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av

i)institutet eller dess dotterföretag,

ii)institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

iii)det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö­ retag,

iv)holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot­ terföretag,

v)det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot­ terföretag,

vi)varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v.

f)Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring­ arna på instrumenten respektive de efterställda lånen.

g)Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

h)I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital­ beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

i)Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero­ ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska utnyttjas.

j)Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum, beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i artikel 78.4 är uppfyllda.

k)De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef­ terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för­ väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

l)De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till­ lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal­ ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol­ vens eller likvidation.

m)Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be­ roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag.

n)Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut, beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande villkor vara uppfyllda:

i)Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel­ ning II kapitel 2.

64

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/55

 

 

 

 

 

ii)Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna punkt.

Artikel 64

Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru­ mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

a)Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal­ senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio­ den.

b)Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid.

Artikel 65

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital­ instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda gäller att

a)instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett supplementärkapitalinstrument,

b)överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp­ höra att räknas som supplementärkapitalposter.

A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66

Avdrag från supplementärkapitalposter

Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter:

a)Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen­ tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga

myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu­ tets kapitalbas.

c)Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti­ tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

d)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup­ plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­ torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar.

Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

a)Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net­ tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig­ gande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­ rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna supplementärkapitalinstrument i dessa index.

c)Instituten får "netta" bruttovärdet av långa positioner i egna supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär­ kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under­ liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

i)De långa och korta positionerna har samma underlig­ gande index.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

65

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Artikel 68

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c och d, i enlighet med följande bestämmelser:

a)Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på grundval av bruttovärdet av långa positioner.

b)Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne­ hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Artikel 69

Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och d, i enlighet med följande:

a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk­ nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

i)Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år.

ii)Såväl de korta som de långa positionerna innehas an­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di­ rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär­ kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri­ märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

i)artiklarna 32–35,

ii)artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

iii)artiklarna 44 och 45,

b)Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne­ hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den

finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär­ kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­ pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio­ ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt

1a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu­ ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital­ instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt:

a)Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

b)Den summa som anges i led i delad med den summa som anges i led ii.

i)Den totala summan för supplementärkapitalinstrument.

ii)Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital­ poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

66

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/57

 

 

 

 

 

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas­ instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a med summan i led b:

a)Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt punkt 4.

b)Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som anges i led ii.

i)Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten.

ii)Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en­ heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

Artikel 71

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup­ plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66 och efter tillämpning av artikel 79.

KAPITEL 5

Kapitalbas

Artikel 72

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital och supplementärkapital.

KAPITEL 6

Allmänna krav

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument

1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär­ kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka­ pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru­ mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

b)Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på­ verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

c)Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins­ kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

3.Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument.

4.Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill­ skott och supplementärkapitalinstrument.

5.Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens­ enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill­ kor är uppfyllda:

a)Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol­ dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

b)Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en annan bedömning än den som anges i led a.

6.Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark­ nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

7.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

67

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 74

Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital

Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 75

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen sälja den långa position som säkras.

b)Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont­ raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum köpa den långa position som avses i led a av institutet.

d)De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd, får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu­ derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller båda:

a)Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index.

b)Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup­ plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek­ torn och är inkluderade i index.

3.De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underlig­ gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b

ipunkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)när en skattning som används som alternativ till att beräkna den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till­ räckligt försiktig,

Artikel 76

b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av

punkt 3.

 

Indexinnehav av kapitalinstrument

 

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt­ ning att följande villkor är uppfyllda:

a)Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

b)De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på institutets balansräkning.

c)Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att

a)minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags­ tiftningen tillåtet sätt, och/eller

68

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/59

 

 

 

 

 

b)verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär­ kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens utgång.

Artikel 78

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbasen

1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka­ pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital­ instrument om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill­ kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b)Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds­ ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1 i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän­ dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU.

2.När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in­ komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än de instrument de skulle ersätta.

3.Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses

iartikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för­ utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4.De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi­ gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda:

a)Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp­ fyllda:

i)Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.

ii)Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be­ höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid­ punkten för utgivningen.

b)Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid­ punkten för utgivningen.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa­ citet,

b)lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,

c)processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär­ derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be­ handla en sådan ansökan.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1.Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple­ mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1 och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be­ dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi­ ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

69

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 80

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med­ dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru­ menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru­ ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av instituten i unionen.

2.Ett meddelande ska omfatta följande:

a)En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och omfattning.

b)Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är nödvändiga från kommissionens sida.

c)Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av institutens solvens.

3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA anser krävs på grund av något av följande:

a)Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax­ is.

b)Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings­ standarder.

c)Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av institutens solvens.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se­ nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea­ liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom­ mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns­ standarder för banker.

AVDELNING II

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV DOTTERFÖRETAG

Artikel 81

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat kärnprimärkapital

1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär­ kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru­ ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter­ företag om följande villkor är uppfyllda:

a)Dotterföretaget är endera av följande:

i)Ett institut.

ii)Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­ fattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

c)Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me­ ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per­ soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som är tillämpligt.

2.Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo­ derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli­ derat kärnprimärkapital.

Artikel 82

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice­ rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till­ lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs­ fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp­ fyllda:

a)Dotterföretaget är endera av följande:

i)Ett institut.

ii)Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om­ fattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

70

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/61

 

 

 

 

 

c)Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 83

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö­ retag

1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup­ plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate­ rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a)Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för­ behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

b)Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda.

c)Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti­ kel 63 är uppfyllda.

d)Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka­ pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö­ retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av­ delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till­ lämpligt.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta­ get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe­ ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe­ tydliga i punkt 1 andra stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Artikel 84

Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri­ märkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi­ noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka­ pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a)Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl­ jande:

i)Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär­ skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­ ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­ kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka­ pital.

ii)Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital­

baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definieras i arti­ kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

b)Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro­ centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö­ retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

71

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3.Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­ krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets­ intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be­ traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. De behöriga myndigheterna får välja att inte tillämpa denna artikel på ett finansiellt moderholdingföretag som upp­ fyller samtliga följande villkor:

a)Dess huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar.

b)Det omfattas av gruppbaserad tillsyn.

c)Det konsoliderar ett dotterinstitut där det endast har ett minoritetsägande på grund av att det kontrolleras genom en förbindelse enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.

d)Mer än 90 % av det konsoliderade kärnprimärkapitalet här­ rör från det dotterinstitut som avses i led c, beräknat på undergruppsnivå.

Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna förordnings ikraftträdande blir ett blandat finansiellt moderhol­ dingföretag, får de behöriga myndigheterna bevilja det finansi­ ella moderholdingföretaget det undantag som avses i första stycket, under förutsättning att det uppfyller villkoren i det stycket.

6. Om kreditinstitut som är varaktigt knutna till ett nätverk i ett centralt organ och institut som har inrättats inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som omfattas av villkoren i ar­ tikel 113.7 har inrättat motgarantiordningar där det varken finns några rådande eller förutsägbara väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att medel från kapitalbasen utöver reglerings­ kraven ska kunna överföras från motparten till kreditinstitutet,

ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets­ intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga­ rantier.

Artikel 85

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det konsoliderade primärkapitalet

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­ lificerande primärkapital som ingår i den konsoliderade kapital­ basen, genom att från detta företags kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a) Dotterföretagets primärkapital minus det lägre av följande:

i)Det belopp för primärkapitalet i dotterföretaget som be­ hövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de sär­ skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­ ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­ kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

ii)Det belopp för konsoliderat primärkapital som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 b, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombine­ rade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån dessa krav ska uppfyllas av primärkapital.

b)Kvalificerande primärkapital i dotterföretaget uttryckt som en procentandel av samtliga primärkapitalinstrument i det före­ taget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­ gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får det kvalificerade primärkapitalet i dotterföretag inte ingå i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

72

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/63

 

 

 

 

 

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­ krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kärnprimär­ kapitalinstrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende på vad som är tillämpligt.

Artikel 86

Kvalificerande primärkapital som ingår det konsoliderade övriga primärkapitalet för kapitaltäckningsändamål

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­ rande primärkapital som ingår i det konsoliderade övriga pri­ märkapitalet för kapitaltäckningsändamål, genom att från det kvalificerande primärkapitalet i det företaget som ingår i det konsoliderade primärkapitalet dra de minoritetsintressen för det företaget som ingår i det konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Artikel 87

Kvalificerande kapitalbas som ingår i konsoliderad kapitalbas

1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags kva­ lificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalba­ sen, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas dra resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet i led b:

a)Dotterföretagets kapitalbas minus det lägre av följande:

i)Det belopp för kapitalbas i dotterföretaget som behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie­ ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti­ kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

ii)Det belopp för kapitalbas som rör detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 c, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det särskilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buf­ fertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer.

b)Kvalificerande kapitalbas i företaget, uttryckt som procentan­ del av samtliga kapitalbasinstrument i dotterföretaget som ingår i kärnprimärkapitalposter, övrigt primärkapital och

supplementärkapitalposter samt relaterad överkursfonder, ba­ lanserade vinstmedel och andra reserver.

2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras del­ gruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant beslut får den kvalificerade kapitalbasen i dotterföretaget inte ingå i den konsoliderade kapitalbasen.

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns­ krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska kapitalbas­ instrument inom de dotterföretag som undantaget gäller inte betraktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, bero­ ende på vad som är tillämpligt.

Artikel 88

Kvalificerande kapitalbasinstrument som ingår det konsoliderade supplementärkapitalet

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84.5 och 84.6 ska instituten fastställa summan av ett dotterföretags kvalifice­ rande kapitalbas som ingår i det konsoliderade supplementärka­ pitalet, genom att från detta företags kvalificerande kapitalbas som ingår i den konsoliderade kapitalbasen dra det kvalifice­ rande primärkapitalet för det företaget som ingår i det konsoli­ derade primärkapitalet.

AVDELNING III

KVALIFICERANDE INNEHAV UTANFÖR DEN FINANSIELLA

SEKTORN

Artikel 89

Riskviktning och förbud mot kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn

1. Ett kvalificerande innehav vars belopp överstiger 15 % av institutets godtagbara kapital, i ett företag som inte är något av de följande, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3:

a)En enhet i den finansiella sektorn.

b)Ett företag som inte är en enhet i den finansiella sektorn och som bedriver verksamhet som den behöriga myndigheten bedömer

i)vara en verksamhet som har direkt samband med bank­ verksamhet,

ii)tillhandahålla till bankverksamhet anknutna tjänster, eller

73

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

iii)vara leasing, factoring, förvaltning av värdepappersfon­ der, databehandling eller annan jämförbar verksamhet.

2.Totalsumman av de kvalificerande innehav ett institut har

iandra företag än de som avses i punkt 1 a och 1 b som

överstiger 60 % av det godtagbara kapitalet, ska omfattas av de bestämmelser som fastställs i punkt 3.

3. De behöriga myndigheterna ska tillämpa kraven i led a eller b på institutens kvalificerande innehav enligt punkterna 1 och 2:

a)Vid beräkning av kapitalkravet i enlighet med del tre ska instituten tillämpa en riskvikt på 1 250 % på det större av följande:

i)Den summa av kvalificerande innehav som avses i punkt 1 som överstiger 15 % av det godtagbara kapitalet.

ii)Den totala summan av kvalificerande innehav som avses i punkt 2 och överstiger 60 % av institutets godtagbara kapital.

b)De behöriga myndigheterna ska förbjuda instituten att ha sådana kvalificerande innehav som avses i punkterna 1 och 2 om summorna överstiger den procentandel för godtagbart kapital som fastställts i dessa punkter.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra om de väljer a eller b.

4. För tillämpningen av punkt 1 b ska EBA utfärda riktlinjer där följande begrepp specificeras:

a)Verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet.

b)Verksamheter knutna till bankverksamhet.

c)Liknande verksamheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 90

Alternativ till 1 250 % riskvikt

Som alternativ till att tillämpa 1 250 % riskvikt på de summor som överstiger gränsvärdena i artikel 89.1 och 89.2, får insti­ tuten dra av dessa summor från kärnprimärkapitalposterna i enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 91

Undantag

1. Aktier i andra företag än de som avses i artikel 89.1 a och b ska inte medräknas vid beräkningen av gränsvärden för

godtagbart kapital i enlighet med den artikeln, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Aktierna innehas tillfälligt under en finansiell biståndsinsats enligt artikel 79.

b)Innehavet av aktierna är en garanterad position som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

c)Aktierna innehas i institutets namn och för andras räkning.

2. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggnings­ tillgångar som avse i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG ska inte ingå i den beräkning som beskrivs i artikel 89.

DEL TRE

KAPITALKRAV

AVDELNING I

ALLMÄNNA KRAV, VÄRDERING OCH RAPPORTERING

KAPITEL 1

Krav på kapitalbasens storlek

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v f ö r I n s t i t u t

Artikel 92

Kapitalbaskrav

1. Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 ska institu­ ten vid varje tidpunkt uppfylla följande kapitalbaskrav:

a)En kärnprimärkapitalrelation på 4,5 %.

b)En primärkapitalrelation på 6 %.

c)En total kapitalrelation på 8 %.

2. Instituten ska beräkna sina kapitalrelationer på följande sätt:

a)Kärnprimärkapitalrelationen är institutets kärnprimärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda expo­ neringsbeloppet.

b)Primärkapitalrelationen är institutets primärkapital uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­ beloppet.

74

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/65

 

 

 

 

 

c)den totala kapitalrelationen är institutets kapitalbas uttryckt som en procentandel av det totala riskvägda exponerings­ beloppet.

3. Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas som sum­ man av led a–f i denna punkt med hänsyn tagen till bestäm­ melserna i punkt 4:

a)Den riskvägda exponeringen för kreditrisker och utspäd­ ningsrisker, beräknad enligt avdelning II och artikel 379, när det gäller all affärsverksamhet i ett institut, undantaget beloppen för riskviktad exponering från institutets handels­ lager.

b)Kapitalbaskraven, fastställda i enlighet med avdelning IV i denna del eller del fyra, beroende på vad som är tillämpligt, för ett instituts handelslager, för

i)positionsrisker,

ii)stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artik­ larna 384–390, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden.

c)Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning IV eller V med undantag av artikel 379, beroende på vad som är tillämpligt, för

i)valutarisker,

ii)avvecklingsrisker,

iii)råvarurisker.

d)Kapitalbaskraven beräknade i enlighet med avdelning VI för risker i samband med kreditvärdighetsjustering av OTC-deri­ vat som inte är kreditderivat som minskar de riskvägda ex­ poneringsbeloppen för kreditrisker.

e)Kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning III för operativa risker.

f)De riskvägda exponeringsbeloppen fastställda i enlighet med avdelning II avseende motpartsrisker som uppkommer från institutets verksamhet i handelslagret för följande slag av transaktioner och avtal:

i)kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat.

ii)Repor, värdepappers- och råvarulån eller lånetransaktio­ ner baserade på värdepapper eller råvaror.

iii)Marginalutlåning baserad på värdepapper eller råvaror.

iv)Transaktioner med långfristig avveckling.

4.Följande bestämmelser ska gälla vid beräkning av det to­ tala exponeringsbelopp som avses i punkt 3:

a)Kapitalbaskraven som avses i punkt 3 c, d och e ska inklu­ dera samtliga krav som uppkommer genom institutets affärs­ verksamhet.

b)Institutet ska multiplicera kapitalbaskraven i punkt 3 b–e med 12,5.

Artikel 93

Krav på startkapital för en pågående verksamhet

1.Ett instituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som krävdes då institutet auktoriserades.

2.Kreditinstitut som redan bedrev verksamhet den 1 januari 1993 vilkas totala kapitalbas inte når upp till det startkapital som krävdes kan tillåtas att fortsätta att driva sin verksamhet. I detta fall får institutens totala kapitalbas inte tillåtas understiga den högsta nivå som uppnåtts efter den 22 december 1989.

3.Auktoriserade värdepappersföretag och företag som om­ fattades av artikel 6 i rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinsti­ tut (1) vilka grundades före den 31 december 1995 och vilkas totala kapitalbas inte uppnår det startkapital som krävs får fort­ sätta med sin verksamhet. Sådana företags eller värdepappers­ företags kapitalbas får inte sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter dagen för anmälan enligt direktiv 93/6/EEG. Denna referensnivå utgörs av det dagliga genomsnittet av nivån på kapitalbasen beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad för närmast föregående period.

4.Om ägarkontrollen över ett sådant institut som avses i punkt 2 eller 3 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, ska in­ stitutets totala kapitalbas uppgå till lägst den nivå som krävs för startkapital.

(1) EGT L 141, 11.6.1993, s. 1.

75

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5.Om det sker en fusion mellan två eller flera institut som avses i punkt 2 eller 3, ska institutets totala kapitalbas efter fusionen inte understiga den totala kapitalbasen för de fusione­ rade instituten vid tiden för fusionen, så länge kravet på start­ kapital inte har uppnåtts.

6.Om de behöriga myndigheterna anser det nödvändigt att säkra ett instituts solvens så att kraven under punkt 1 uppfylls ska bestämmelserna i punkterna 2–5 inte gälla.

Artikel 94

Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1. Instituten får ersätta kapitalkravet i artikel 92.3 b med ett kapitalkrav som beräknas i enlighet med led a i den punkten när det gäller verksamhet i handelslagret, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utan­ för balansräkningen uppfyller båda följande villkor:

a)Verksamheten understiger i normala fall 5 % av de totala tillgångarna och 15 miljoner EUR.

b)Verksamheten överskrider aldrig 6 % av de totala tillgångarna och 20 miljoner EUR.

2.När verksamhetens storlek inom och utom balansräk­ ningen beräknas ska institut tillämpa följande:

a)Skuldinstrument värderas till marknadspris eller nominellt värde, aktier till marknadspris och derivatinstrument till no­ minellt värde eller marknadsvärde för underliggande instru­ ment.

b)Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta posisioner.

3.Om ett institut inte uppfyller villkoren i punkt 1 b ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten. Om den behö­ riga myndigheten efter bedömning fastställer och meddelar in­ stitutet att kravet i punkt 1 a inte har uppfyllts, ska institutet inte längre använda punkt 1 från och med nästföljande rappor­ teringsdatum.

A v s n i t t 2

K a p i t a l b a s k r a v f ö r v ä r d e p a p p e r s f ö r e t a g m e d b e g r ä n s a d a u k t o r i s a t i o n a t t t i l l h a n ­ d a h å l l a v ä r d e p a p p e r s t j ä n s t e r

Artikel 95

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska värdepappersföretag som inte är auktoriserade att tillhandahålla de värdepappers­ tjänster och verksamheter som anges i avsnitt A punkterna 3

och 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2.

2.De värdepappersföretag som anges i punkt 1 i denna

artikel och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den inve­ steringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska beräkna totalt riskvägt exponeringsbelopp till det högre av följande belopp:

a)Summan av de poster som anges i artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4.

b)12,5 multiplicerat med det belopp som anges i artikel 97.

De företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhanda­ håller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksam­ het som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i artikel 92.1 och 92.2 baserat på det totala riskvägda exponeringsbelopp som avses i första stycket.

De behöriga myndigheterna får fastställa kapitalbaskraven för de företag som avses i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investeringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som de kapitalbaskrav som skulle vara bindande för dessa företag enligt de nationella införlivandeåtgärder som den 31 december 2013 är i kraft för direktiven 2006/49/EG och 2006/48/EG.

3. De värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativ risk som anges i avdelning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 96

Kapitalbaskrav för värdepappersföretag som innehar ett startkapital i enlighet med bestämmelserna i artikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU

1. Vid tillämpning av artikel 92.3 ska följande kategorier av värdepappersföretag som har ett startkapital i enlighet med ar­ tikel 28.2 i direktiv 2013/36/EU använda den beräkning av totalt riskvägt exponeringsbelopp som anges i punkt 2 i den här artikeln:

a)Värdepappersföretag som handlar för egen räkning endast i syfte att utföra en order för en kunds räkning eller att få tillträde till system för clearing och avveckling eller en er­ känd börs när de uppträder som agent eller utför en kun­ dorder.

76

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/67

 

 

 

 

 

b)Värdepappersföretag som uppfyller samtliga följande villkor, nämligen sådana

i)som inte innehar klienters pengar eller värdepapper,

ii)som enbart handlar för egen räkning,

iii)som inte har några externa kunder,

iv)för vilkas transaktioner ansvaret för genomförandet och avräkningen ligger hos ett clearinginstitut och garanteras av samma clearinginstitut.

2.För de värdepappersföretag som avses i punkt 1 ska det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknas som summan av

a)artikel 92.3 a–d och f efter tillämpning av artikel 92.4,

b)det belopp som anges i artikel 97 multiplicerat med 12,5.

3.Värdepappersföretag som avses i punkt 1 omfattas av alla övriga bestämmelser avseende operativa risker som anges i av­ delning VII kapitel 3 avsnitt II underavsnitt 1 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 97

Kapitalbas baserad på fasta omkostnader

1.I enlighet med artiklarna 95 och 96 ska ett värdepappers­ företag och de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c och som tillhandahåller de investeringstjänster eller utför den investe­ ringsverksamhet som avses i avsnitt A punkterna 2 och 4 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG inneha ett godtagbart kapital som motsvarar minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året.

2.Om värdepappersföretagets verksamhet ändrats sedan det föregående året på ett sätt som den behöriga myndigheten be­ dömer vara omfattande, får den behöriga myndigheten justera kravet i punkt 1.

3.Om ett värdepappersföretag inte har avslutat verksamhe­ ten för ett år, räknat från den dag då verksamheten inleddes, ska värdepappersföretagets godtagbara kapital motsvara minst en fjärdedel av de fasta omkostnader som anges i verksamhetspla­ nen, utom då den behöriga myndigheten kräver att verksam­ hetsplanen justeras.

4.EBA ska i samråd med Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att mer i detalj specificera

a)beräkningen av kravet på godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna under det föregående året,

b)villkoren för att den behöriga myndigheten ska justera kravet att inneha godtagbart kapital motsvarande minst en fjärdedel av de fasta omkostnaderna från det föregående året,

c)beräkningen av förväntade fasta omkostnader om ett vär­ depappersföretag inte har avslutat verksamheten för ett år.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 mars 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 98

Kapitalbas för värdepappersföretag på gruppnivå

1.Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 95.1 ingår

ien grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a)Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 95.2.

b)Kapitalbas ska beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­ nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­ dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt.

2.Om ett värdepappersföretag som avses i artikel 96.1 ingår

ien grupp och denna grupp inte innefattar några kreditinstitut, ska ett modervärdepappersföretag i en medlemsstat och ett vär­ depappersföretag som kontrolleras av ett finansiellt holdingföre­ tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag tillämpa artikel 92 på gruppnivå enligt följande:

a)Totalt riskvägt exponeringsbelopp ska beräknas i enlighet med artikel 96.2.

b)Dess kapitalbas beräknas på grundval av den konsoliderade situationen för modervärdepappersföretaget eller för det fi­ nansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella hol­ dingföretaget, beroende på vad som är tillämpligt, och i överensstämmelse med del ett kapitel 2.

77

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

KAPITEL 2

Beräknings- och rapporteringskrav

Artikel 99

Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1.Instituten ska minst en gång per halvår lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om de uppgifter som krävs i artikel 92.

2.De institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG)

nr 1606/2002 och andra kreditinstitut än de som avses i arti­ kel 4 i den förordningen som utarbetar sin sammanställda re­ dovisning i överensstämmelse med internationella redovisnings­ standarder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 6.2 i den förordningen ska också rapportera finansiell information.

3.De behöriga myndigheterna får kräva att de kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 för att rapportera kapital­ basen på gruppnivå enligt artikel 24.2 i den här förordningen också ska rapportera den finansiella information som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4.Den finansiella information som avses i punkt 2 och i punkt 3 första stycket ska rapporteras i den mån det behövs för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande för att specificera enhetliga format, intervall och datum för rapporteringen, definitioner och vilka it-lösningar som ska tillämpas inom unionen för den rapportering som avses i punkterna 1-4.

Rapporteringskraven ska stå i proportion till arten, omfatt­ ningen och komplexiteten av institutens verksamhet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig­ het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. Om en behörig myndighet anser att den finansiella infor­ mation som avses i punkt 2 krävs för att det ska gå att få en övergripande bild av riskprofilen för institutens verksamhet och

av de systemrisker som instituten innebär för finanssektorn eller den reella ekonomin för andra institut än de som avses i punk­ terna 2 och 3, och som omfattas av redovisningsregler som bygger på direktiv 86/635/EEG, ska de behöriga myndigheterna samråda med EBA om en utvidgning av kraven på rapportering av finansiell information på gruppnivå till dessa institut, under förutsättning att de inte redan lämnar en sådan rapportering.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genom­ förande för att specificera de format som instituten ska använda, och genom vilka de behöriga myndigheterna får utvidga kraven på rapportering i enlighet med första stycket.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015 inom.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder genomförande som avses i andra stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Om den behöriga myndigheten anser att information som inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som avses i punkt 5 är nödvändig för de syften som anges i punkt 4, ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare infor­ mation som den anser behöva ingå i den tekniska standarden för genomförande i punkt 5.

Artikel 100

Ytterligare rapporteringskrav

Instituten ska till de behöriga myndigheterna rapportera nivån, åtminstone på aggregerad nivå, på repor, värdepapperslån och alla former av inteckning av tillgångar.

EBA ska ta med denna information i de tekniska standarder för genomförande om rapportering som avses i artikel 99.5.

Artikel 101

Specifika rapporteringsskyldigheter

1. Instituten ska varje halvår rapportera följande uppgifter till de behöriga myndigheterna för varje nationell fastighetsmarknad mot vilken de är exponerade:

a)Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter, upp till det lägre av det intecknade beloppet och 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlighet med artikel 124.2.

78

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/69

 

 

 

 

 

b)Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

c)Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av bostadsfastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom bostadsfastigheter i enlighet med artikel 124.1.

d)Förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till det lägre av det intecknade beloppet och 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet om inte annat beslutats i enlig­ het med artikel 124.2.

e)Totala förluster från exponeringar för vilka ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

f)Exponeringsvärdet av alla utestående exponeringar för vilka

ett institut har godtagit säkerhet i form av kommersiella fastigheter begränsat till den del som behandlas som fullt ut säkrad genom kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 124.1.

2.De uppgifter som avses i punkt 1 ska rapporteras till den behöriga myndigheten i det relevanta institutets hemmedlems­ stat. Om ett institut har en filial i en annan medlemsstat, ska de uppgifter som rör denna filial även rapporteras till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. Uppgifterna ska rappor­ teras separat för varje fastighetsmarknad inom unionen mot vilken det relevanta institutet är exponerat.

3.De behöriga myndigheterna ska årligen på aggregerad nivå offentliggöra de uppgifter som anges i punkt 1 a-f, tillsammans med historiska uppgifter om sådana finns. En behörig myndig­ het ska på begäran från en annan behörig myndighet i en annan medlemsstat eller på begäran från EBA till denna behöriga myn­ dighet eller till EBA översända mer detaljerade uppgifter om bostadsmarknaden eller den kommersiella fastighetsmarknaden

iden medlemsstaten.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att specificera följande:

a)enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­ portering samt it-lösningar enligt punkt 1,

b)enhetliga format, definitioner, intervaller och datum för rap­ portering samt it-lösningar för de aggregerade uppgifter som avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Handelslager

Artikel 102

Krav som gäller handelslagret

1.Positioner i handelslagret ska antingen vara utan inskränk­ ningar av möjligheten att handla i dem eller ska kunna säkras.

2.Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 103.

3.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artiklarna

104och 105.

4.Instituten får inkludera interna säkringar i beräkningen av kapitalkraven för positionsrisker under förutsättning de innehas

isyfte att bedriva handel och att kraven i artiklarna 103–106 är uppfyllda.

Artikel 103

Förvaltning av handelslagret

När institutet förvaltar sina positioner eller grupper av positio­ ner i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:

a)Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen/instrumentet eller portföljerna, som godkänts av personer i ledande befattning och som anger förväntad in­ nehavsperiod.

b)Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den aktiva förvaltningen av de positioner som ingåtts genom ett handlarbord. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta följande:

i)Vilka positioner som får ingås genom vilket handlarbord.

79

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

ii)Fastställande av positionslimiter och övervakning av de­ ras lämplighet.

iii)Handlare är fria att ingå och förvalta positioner inom överenskomna ramar och enligt den godkända strategin.

iv)Positionsrapportering till personer i ledande befattning ingår som en integrerad del i institutets riskhanterings­ process.

v)Positioner övervakas aktivt med avseende på marknads­ informationskällor och en bedömning görs av möjlighe­ ten att sälja eller säkra positionen eller dess komponent­ risker, inklusive en kvalitets- och tillgänglighetsbedöm­ ning av marknadsdata som utnyttjas i värderingsproces­ sen, marknadsomsättningen och storleken på de positio­ ner som det handlas med på marknaden.

vi)Aktiva åtgärder och kontroller på bedrägeribekämpnings­ området.

c)Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för övervakning av positionerna gentemot institutets handels­ strategi, däribland övervakning av omsättning och positioner för vilka den ursprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits.

Artikel 104

Införande i handelslagret

1.Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102 och definitionen av handelslager i artikel 4.1 led 86, med be­ aktande av institutets förmåga och praxis när det gäller risk­ hantering. Institutet ska ha en fullständig dokumentation över hur dessa riktlinjer och processer efterlevs och ska regelbundet genomföra internrevision i detta avseende.

2.Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska minst innefatta

a)vilka verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

b)i vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dag­ ligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

c)för positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan

i)identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

ii)säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

iii)erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagan­ dena och nyckelparametrarna som använts i modellen,

d)i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt,

e)i vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra drifts­ krav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt,

f)i vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksam­ het,

g)i vilken omfattning institutet kan överföra risker eller posi­ tioner genom att registrera dem utanför eller i handelslagret och kriterierna för sådana överföringar.

Artikel 105

Krav på försiktig värdering

1.Alla positioner i handelslagret ska omfattas av de standar­ der för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet se till att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till positionernas dynamiska karaktär, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende positioner i handels­ lagret.

2.Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller som är tillräckliga för att ge försiktiga och tillförlitliga värderingsbedömningar. Dessa system och kontroller ska minst omfatta följande delar:

a)Skriftliga riktlinjer och processer för värderingsprocessen, inklusive klart definierat ansvar för de olika områden som ingår i värderingen, marknadsinformationskällor och översyn av deras lämplighet, riktlinjer för användning av icke-obser­ verbara indata som ger uttryck för institutets antaganden om vilka faktorer marknadsaktörerna skulle beakta vid prissätt­ ning av positionen, hur ofta den oberoende värderingen ska ske, tidpunkt för slutkurser, processer för värderingsjuste­ ringar, verifikationsprocesser vid månadsslut och vid enskilda tillfällen.

b)Rapporteringsvägarna för den avdelning som är ansvarig för värderingsprocessen ska vara tydliga och oberoende av af­ färsavdelningen.

80

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/71

 

 

 

 

 

Rapporteringsvägen ska sluta hos ledningsorganet.

3.Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret minst en gång dagligen.

4.Instituten ska alltid när så är möjligt marknadsvärdera sina positioner, även när man tillämpar kapitalkravsreglerna på han­ delslagret.

5.Vid marknadsvärdering ska institutet använda den mer försiktiga sidan av köp- och sälj-kurserna såvida institutet inte kan slutavräkna till mittkurs. Om instituten tillämpar detta un­ dantag ska de var sjätte månad informera sina behöriga myn­ digheter om de berörda positionerna och lägga fram bevis för att de kan slutavräkna till mittkurs.

6.När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten ge­ nomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positio­ nerna i handelslagret.

7.Instituten ska uppfylla följande krav vid modellvärdering:

a)Den högsta ledningen ska känna till för vilka delar av han­ delslagret eller andra positioner som redovisas till verkligt värde en modellvärdering görs, och förstå betydelsen av den påtagliga osäkerhet som detta leder till för verksamhe­ tens risk/resultatrapportering.

b)Marknadsinformation ska i möjligaste mån inhämtas från samma källa som marknadspriserna, och frekventa bedöm­ ningar ska göras av marknadsvärdets lämplighet för den sär­ skilda position som värderas och av modellens parametrar.

c)I möjligaste mån ska sådana värderingsmetoder användas som är allmänt vedertagna på marknaden för olika finansi­ ella instrument eller råvaror.

d)Om modellen utvecklas av institutet ska den baseras på lämpliga antaganden som har bedömts och kritiskt granskats av parter som har lämpliga kvalifikationer och som står oberoende från utvecklingsprocessen.

e)Det ska finnas formella processer för ändringskontroller. En säkerhetskopia av modellen ska bevaras och med jämna mellanrum användas för att kontrollera värderingarna.

f)De riskhanteringsansvariga ska vara medvetna om modeller­ nas svagheter och om hur dessa bäst återspeglas i värderings­ resultaten.

g)Institutens modeller ska regelbundet granskas i syfte att kontrollera resultatets pålitlighet, vilket ska innefatta en be­ dömning av om gjorda antaganden fortfarande är lämpliga, analys av resultaträkningseffekter kontra riskfaktorer och

jämförelse mellan faktiska slutavräkningsvärden och modell­ resultat.

I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas obe­ roende av handlarbordet och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och dataprogrammeringen.

8.Instituten ska genomföra oberoende priskontroller utöver den dagliga marknadsvärderingen eller modellvärderingen. Veri­ fiering av marknadspriser och indata för modellen ska göras av en person eller enhet som är fristående från personer eller enheter som drar fördel av handelslagret, minst en gång per månad eller oftare, beroende på marknadens eller handelsverk­ samhetens art. Om inga oberoende prissättningskällor finns eller om källorna är mer subjektiva kan det vara lämpligt med för­ siktighetsåtgärder som t.ex. prisjusteringar.

9.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att bedöma behovet av prisjusteringar.

10.Instituten ska göra en formell bedömning av följande prisjusteringar: ej intjänade räntemarginaler, slutavräkningskost­ nader för öppna positioner, operativa risker, marknadsprisosä­ kerhet, kostnader vid förtida avslut, investerings- och finansie­ ringskostnader, framtida administrativa kostnader och – där detta är relevant - modellrisk.

11.Instituten ska fastställa och upprätthålla metoder för att beräkna justeringar av den löpande värderingen av mindre lik­ vida positioner, vilka särskilt kan uppkomma på grund av mark­ nadsstörningar eller institutsbetingade förhållanden som t.ex. koncentrerade positioner och/eller positioner för vilka den ur­ sprungligen tilltänkta innehavsperioden har överskridits. Institu­ ten ska, när så är nödvändigt, göra sådana justeringar utöver eventuella ändringar av positionens värde som gjorts för den finansiella rapporteringen och utforma dessa så att de avspeglar positionens bristande likviditet. Vid dessa processer ska institu­ ten beakta flera olika faktorer för att avgöra om en prisjustering är nödvändig för mindre likvida positioner. Dessa faktorer in­ nefattar

a)hur lång tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna inom positionen,

b)köp- och säljmarginalernas volatilitet och genomsnittliga spread,

c)tillgången till marknadsnoteringar (marknadsgaranternas an­ tal och identitet) och handelsvolymernas volatilitet och ge­ nomsnitt, inklusive handelsvolymer då marknaderna är ut­ satta för stress,

81

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)marknadskoncentrationer,

e)hur lång tid man har innehaft positionen,

f)i vilken omfattning modellvärdering använts vid värderingen,

g)effekten av andra modellrisker.

12. Om instituten använder värderingar av tredje part eller modellvärderingar, ska de överväga om en prisjustering ska göras eller ej. Instituten ska dessutom överväga behovet av att göra justeringar för mindre likvida positioner och regelbundet undersöka om de fortsatt är ändamålsenliga. Instituten ska också uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar som avser ovissheten hos de parametrar som används för modellerna.

e) Den ska noga övervakas.

Övervakningen ska garanteras genom ändamålsenliga processer.

2.Kraven i punkt 1 gäller utan att det påverkar tillämp­ ningen av kraven som gäller säkrade positioner utanför handels­ lagret.

3.Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 gäller att om ett institut säkrar en kreditriskexponering utanför handelslagret el­ ler en motpartsriskexponering med ett kreditderivat som bok­ förts i dess handelslager, genom intern säkring, ska expone­ ringen utanför handelslagret eller motpartsriskexponeringen inte anses vara säkrad när det gäller beräkning av de riskvägda exponeringsbeloppen, såvida inte institutet från en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditriskskydd förvärvar ett mot­

13.När det gäller komplexa produkter, inbegripet värdepap­ svarande kreditderivat som uppfyller kraven på ofinansierat kre­

periseringsexponeringar och kreditderivat på n:te förfall ska in­ stituten uttryckligen bedöma behovet av prisjusteringar för att avspegla dels den modellrisk som är förenad med användning av eventuellt oriktiga värderingsmetoder och dels den modellrisk som är förenad med användning av icke-observerbara (och eventuellt oriktiga) kalibreringsparametrar i värderingsmodellen.

14. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­ syn för att fastställa de villkor enligt vilka kraven i artikel 105 ska tillämpas enligt punkt 1 i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

ditriskskydd i handelslagret. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 299.2 h i ska varken den interna eller den externa kreditderivatsäkringen tas upp i handelslagret vid beräkning av kapitalkrav, om ett sådant kreditriskskydd förvärvats av tredje man och godkänns som säkring av en exponering utanför han­ delslagret när det gäller beräkning av kapitalkravet.

AVDELNING II

KAPITALKRAV FÖR KREDITRISKER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Artikel 107

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 106

Interna säkringar

1.En intern säkring ska särskilt uppfylla följande krav:

a)Den ska inte i första hand vara avsedd att undgå eller minska kapitalbaskraven.

b)Den ska dokumenteras korrekt och underkastas särskilda interna processer för godkännande och revision.

Kreditriskmetoder

1.Instituten ska antingen använda den schablonmetod som föreskrivs i kapitel 2 eller, om de behöriga myndigheterna ger

sitt godkännande i enlighet med artikel 143, den metod baserad på intern riskklassificering ("internmetoden") som föreskrivs i kapitel 3 vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a och f.

2.För handelsexponeringar och för bidrag till obeståndsfon­ den för en central motpart ska instituten tillämpa den behand­ ling som anges i kapitel 6 avsnitt 9 för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt artikel 92.3 a och f. För alla andra typer av exponeringar mot en central motpart ska instituten behandla exponeringarna på följande sätt:

c)Den ska behandlas enligt marknadsmässiga villkor.

d)Den marknadsrisk som uppkommer genom den interna säk­ ringen ska hanteras dynamiskt i handelslagret inom de till­ låtna limiterna.

a)För andra typer av exponeringar mot en kvalificerad central motpart, som exponeringar mot ett institut.

b)För andra typer av exponeringar mot en icke kvalificerad central motpart som exponeringar mot ett företag.

82

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/73

 

 

 

 

 

3.Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot värdepappersföretag i tredjeland och exponeringar mot kreditinstitut i tredjeland och exponeringar mot clearingorgani­ sationer och börser i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.

4.Vid tillämpning av punkt 3 får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten till den 1 januari 2014 fortsätta att behandla expo­ neringar mot de enheter som avses i punkt 3 som exponeringar mot institut, under förutsättning de relevanta behöriga myndig­ heterna före den 1 januari 2013 har bedömt att det berörda tredjelandet är lämpligt för denna metod.

Artikel 108

Användning av kreditriskreduceringsteknik enligt schablonmetoden och internmetoden

1.När det gäller en exponering för vilken ett institut till­ lämpar schablonmetoden enligt kapitel 2 eller internmetoden enligt kapitel 3 men utan att använda sina egna estimat av LGD-värden (loss given default) och konverteringsfaktorer enligt artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp vid tillämpning av artikel 92.3 a och f eller, om relevant, förväntade förlustbelopp vid den beräkning som avses i artikel 36.1 d och artikel 62 c.

2.När det gäller en exponering för vilken institutet tillämpar internmetoden genom att använda sina egna estimat av LGD- värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 151, får institutet använda kreditriskreducering i enlighet med kapitel 3.

Artikel 109

Behandling av värdepapperiserade exponeringar enligt schablonmetoden och internmetoden

1.Om ett institut använder schablonmetoden enligt kapitel 2 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone­ ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör enligt artikel 112, ska institutet beräkna riskvägda exponerings­ belopp för en värdepapperiseringsposition i enlighet med artik­ larna 245, 246 och 251–258. Institut som använder schablon­ metoden får också använda internmetoden om detta tillåts en­ ligt artikel 259.3.

2.Om ett institut använder internmetoden enligt kapitel 3 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för den expone­ ringsklass som de värdepapperiserade exponeringarna tillhör enligt artikel 147, ska institutet beräkna riskvägt exponerings­ belopp i enlighet med artiklarna 245, 246 och 259–266.

Med undantag av internmetoden, i de fall den endast används för en del av de värdepapperiserade exponeringar som ligger bakom en värdepapperisering, ska institutet använda den metod som gäller för den övervägande delen av de värdepapperiserade exponeringar som ligger bakom denna värdepapperisering.

Artikel 110

Behandling av kreditriskjusteringar

1.Institut som tillämpar schablonmetoden ska behandla all­ männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 62 c.

2.Institut som tillämpar internmetoden ska behandla all­ männa kreditriskjusteringar i enlighet med artikel 159, artikel 62 d samt artikel 36.1 d.

Vid tillämpning av denna artikel och kapitlen 2 och 3 ska all­ männa och specifika kreditriskjusteringar inte omfatta reserve­ ringar för allmänna risker i bankrörelse.

3. Institut som använder internmetoden och tillämpar scha­ blonmetoden för en del av sina exponeringar på gruppnivå eller individuell nivå, i enlighet med artiklarna 148 och 150, ska fastställa hur stor del av den allmänna kreditriskjusteringen som ska ske enligt schablonmetoden för behandling av all­ männa kreditriskjusteringar respektive internmetoden för be­ handling av allmänna kreditriskjusteringar, enligt följande:

a) När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar internmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts allmänna kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 2.

b)När ett institut som ingår i konsolideringen enbart tillämpar schablonmetoden ska, i tillämpliga fall, detta instituts all­ männa kreditriskjusteringar följa den behandling som anges i punkt 1.

c)Resterande kreditriskjusteringar ska fördelas proportionellt efter den andel riskvägda exponeringsbelopp som ska be­ handlas enligt schablonmetoden respektive internmetoden.

83

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar beräkningen av specifika och allmänna kredit­ riskjusteringar i enlighet med tillämpliga redovisningsregler, för följande:

a)Exponeringsvärde enligt den schablonmetod som avses i ar­ tikel 111;

b)Exponeringsvärde enligt den internmetod som avses i artik­ larna 166–168.

c)Behandling av förväntade förlustbelopp enligt artikel 159.

d)Exponeringsvärde för beräkning av de riskvägda expone­ ringsbelopp för värdepapperiseringspositioner som avses i artiklarna 246 och 266.

e)Fastställande av fallissemang enligt artikel 178.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 2

Schablonmetoden

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a p r i n c i p e r

Artikel 111

Exponeringsvärde

1. Exponeringsvärdet för en tillgångspost ska vara dess redo­ visade värde efter tillämpning av specifika kreditriskjusteringar, ytterligare värdejusteringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 samt andra reduceringar av kapitalbasen som är hänförliga till tillgångsposten. Exponeringsvärdet för en post utanför balans­ räkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska utgöra föl­ jande procentandel av dess nominella värde efter reducering av specifika kreditriskjusteringar:

a)100 % om det är en högriskpost.

b)50 % om det är en medelriskpost.

c)20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d)0 % om det är en lågriskpost.

De poster utanför balansräkningen som avses i första stycket, andra meningen, ska indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Om ett institut använder den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 ska exponeringsvärdet för värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för en repa eller värdepappers- eller rå­ varulån, samt marginallån, ökas med lämplig volatilitetsjustering för sådana värdepapper eller råvaror i enlighet med artiklarna 223–225.

2.Det exponeringsvärde för ett derivatinstrument som ingår

iförteckningen i bilaga II ska fastställas i enlighet med kapitel 6, varvid effekterna av avtal om novation och andra nettningsöver­ enskommelser ska beaktas vid tillämpningen av dessa metoder i enlighet med kapitel 6. Exponeringsvärdet för repor, värdepap­ pers- eller råvarulån, långfristiga transaktioner och marginallån kan fastställas antingen i enlighet med kapitel 6 eller kapitel 4.

3.Om en exponering är föremål för förfinansierat kreditrisk­ skydd får det tillämpliga exponeringsvärdet för denna post änd­ ras i enlighet med kapitel 4.

Artikel 112

Exponeringsklasser

Varje exponering ska hänföras till någon av följande expone­ ringsklasser:

a)Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker.

b)Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.

c)Exponeringar mot offentliga organ.

d)Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker.

e)Exponeringar mot internationella organisationer.

f)Exponeringar mot institut.

g)Exponeringar mot företag.

h)Exponeringar mot hushåll.

i)Exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter.

j)Fallerande exponeringar.

84

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/75

 

 

 

 

 

k)Exponeringar som är förenade med särskilt hög risk.

l)Exponeringar i form av säkerställda obligationer.

m)Poster som avser positioner i värdepapperisering.

n)Exponeringar mot institut och företag med ett kortfristigt kreditbetyg.

o)Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (fond).

p)Aktieexponeringar.

q)Övriga poster.

Artikel 113

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1.För att beräkna riskvägda exponeringsbelopp ska riskvikter tillämpas på alla exponeringar, undantaget de som räknats av från kapitalbasen, i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2. Tillämpning av riskvikter ska bygga på den exponeringsklass som exponeringen hänförs till och, i den omfattning som anges

iavsnitt 2, dess kreditkvalitet. Kreditkvaliteten får fastställas genom hänvisning till kreditbedömningar gjorda av externa kre­ ditvärderingsinstitut, eller kreditbedömningar gjorda av export­ kreditorgan i enlighet med avsnitt 3.

2.Vid riskvägning enligt punkt 1 ska exponeringsvärdet mul­ tipliceras med den riskvikt som anges i, eller som fastställts enligt, avsnitt 2.

3.Om en exponering är föremål för kreditriskskydd får den tillämpliga riskvikten för denna post ändras i enlighet med kapitel 4.

4.Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepappe­ riseringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

5.Exponeringar för vilka det inte finns någon beräkning i avsnitt 2 ska åsättas en riskvikt på 100 %.

6.Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för­

handsgodkännande från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på institutets exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dot­ terföretag, syskonföretag eller företag som står i ett sådant sam­ band som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG. De behö­

riga myndigheterna får bevilja godkännande om följande villkor är uppfyllda:

a)Motparten är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahål­ ler anknutna tjänster och omfattas av tillfredsställande till­ synskrav.

b)Motparten ingår utan förbehåll i samma konsolidering som institutet.

c)Samma processer för riskbedömning, riskmätning och kont­ roll gäller för motparten som för institutet.

d)Motparten är etablerad i samma medlemsstat som institutet.

e)Det finns inga rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till institutet.

Om institutet i enlighet med denna punkt får tillstånd att inte tillämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

7. Med undantag för exponeringar som ger upphov till kärnprimärkapital, övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål eller supplementärkapital, får ett institut, efter för­ handstillstånd från de behöriga myndigheterna, besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 i denna artikel på motparter med vilka institutet har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat insti­ tutionellt skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens för att vid behov und­ vika konkurs. De behöriga myndigheterna får bevilja godkän­ nande om följande villkor är uppfyllda:

a)De krav som anges i punkt 6 a, d och e är uppfyllda.

b)Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet från lätt tillgängliga medel kan ge det stöd som krävs enligt dess åtagande.

c)Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering av risker, som ger en fullständig översikt över risksituationen för samtliga enskilda medlemmar och för det institutionella skyddssystemet som helhet, och motsvarande möjligheter till inflytande. Dessa system ska på lämpligt sätt följa expone­ ringar som fallerat i enlighet med artikel 178.1.

85

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)I det institutionella skyddssystemet genomförs egna risk­ bedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna.

e)Det institutionella skyddssystemet ska en gång per år upp­ rätta och offentliggöra en konsoliderad rapport som omfattar en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en läges­ rapport och en riskrapport för det institutionella skydds­ systemet som helhet, eller en rapport som omfattar en ag­ gregerad balansräkning, en aggregerad vinst- och förlustre­ dovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det insti­ tutionella skyddssystemet som helhet.

f)Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att minst 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna det institutionella skyddssystemet.

g)Flerfaldig användning av sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapitalbasen (nedan kallat dubbel användning) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan med­ lemmarna av det institutionella skyddssystemet ska elimine­ ras.

h)Det institutionella skyddssystemet ska grundas på medlem­ skap av många kreditinstitut med en i huvudsak homogen affärsprofil.

i)De relevanta behöriga myndigheterna ska med jämna mel­ lanrum godkänna och övervaka att de system som avses i leden c och d är tillräckliga.

Om institutet i enlighet med denna punkt beslutar att inte till­ lämpa kraven i punkt 1, får det åsätta en riskvikt på 0 %.

A v s n i t t 2

R i s k v i k t e r

Artikel 114

Exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker

1.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker ska åsättas en riskvikt på 100 % om inte punkterna 2–7 till­ lämpas.

2.Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär­ deringsinstitut ska åsättas en riskvikt enligt tabell 1 som mot­ svarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitu­ tet i enlighet med artikel 136.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

0 %

20 %

50 %

100 %

100 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

3.Exponeringar mot ECB ska åsättas riskvikten 0 %.

4.Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker som är uttryckta och finansierade i den na­ tionella regeringens och centralbankens nationella valuta ska åsättas riskvikten 0 %.

5.Till och med den 31 december 2017 ska samma riskvikt åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella re­ geringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella valutan.

6.För exponeringar som anges i punkt 5 gäller följande:

a)År 2018 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen vara 20 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

b)År 2019 ska de beräknade riskvägda exponeringsbeloppen vara 50 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

c)Från och med 2020 ska de beräknade riskvägda expone­ ringsbeloppen vara 100 % av den riskvikt som åsatts dessa exponeringar i enlighet med artikel 114.2.

7. Om de behöriga myndigheterna i ett tredjeland, som till­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, åsätter en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan får instituten ge sådana exponeringar samma riskvikt.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­ nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt för exponeringar mot den nationella regeringen eller centralbanken i tredjelandet, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

86

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/77

 

 

 

 

 

Artikel 115

Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter

1.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska riskviktas som exponeringar mot institut om de inte behandlas som exponeringar mot nationella rege­ ringar enligt punkterna 2 eller 4 eller åsätts en riskvikt i enlighet med punkt 5. Den förmånsbehandling för kortfristiga expone­ ringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte till­ lämpas.

2.Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter ska behandlas på samma sätt som expone­

ringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala själv­ styrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

EBA ska upprätthålla en offentligt tillgänglig databas över alla delstatliga och lokala myndigheter självstyrelseorgan inom unio­ nen som de berörda behöriga myndigheterna behandlar som exponeringar mot de nationella regeringarna.

3.Exponeringar mot kyrkor eller religiösa samfund som har inrättats som juridiska personer enligt offentlig lagstiftning och som har laglig rätt att uppbära skatt ska behandlas som expo­ neringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myn­ digheter. I detta fall ska punkt 2 ska inte tillämpas, och vid tillämpning av artikel 150.1 a ska tillåtelse att tillämpa scha­ blonmetoden inte uteslutas.

4.Om behöriga myndigheter i tredjeland, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, be­ handlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelse­

organ eller myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen, och det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndighe­ ternas särskilda beskattningsrätt och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang, får instituten åsätta samma riskvikt för exponeringar mot så­ dana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­ nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den

metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele­ vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

5. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i medlemsstaterna som inte avses i punkterna 2–4 och som är uttryckta och finansierade i den nationella valutan ska åsättas en riskvikt på 20 %.

Artikel 116

Exponeringar mot offentliga organ

1. Exponeringar mot offentliga organ för vilka det inte finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion som det offentliga organet tillhör åsätts enligt tabell 2 nedan:

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

 

 

 

 

 

 

för nationell

1

2

3

4

5

6

regering

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

För exponeringar mot offentliga organ som är etablerade i stater utan kreditvärdering för den nationella regeringen ska riskvikten vara 100 %.

2.Exponeringar mot offentliga organ för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska be­ handlas i enlighet med artikel 120. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2 och 120.2 ska inte tillämpas på dessa organ.

3.Exponeringar mot offentliga organ med en ursprunglig löptid på högst tre månader ska åsättas riskvikten 20 %.

4.Under exceptionella omständigheter får exponeringar mot offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regeringen, delstatliga eller lokala självstyrel­ seorgan eller myndigheter inom vars jurisdiktion de är belägna, om det enligt de behöriga myndigheterna i den berörda juris­ diktionen inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa ex­ poneringar på grund av att det finns en lämplig garanti från den nationella regeringen eller det delstatliga eller lokala självstyrel­ seorganet eller myndigheten.

5.Om de behöriga myndigheterna inom ett tredjelands juris­ diktion, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen, behandlar expo­ neringar mot offentliga organ i enlighet med punkt 1 eller 2, får instituten ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt. I annat fall ska instituten tillämpa en riskvikt på 100 %.

87

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Vid tillämpning av denna punkt får kommissionen, genom ge­ nomförandeakter och efter det granskningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland till­ lämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjelandet som anges i denna punkt om de rele­ vanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 117

Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker

1. Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte ingår i punkt 2 ska behandlas som exponeringar mot in­ stitut. Den förmånsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i artiklarna 119.2, 120.2 och 121.3 ska inte tillämpas.

Inter-American Investment Corporation, Svartahavsområdets handels- och utvecklingsbank, Centralamerikanska banken för ekonomisk integration och den latinamerikanska utvecklings­ banken CAF ska betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

2. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker ska åsättas riskvikten 0 %.

a)Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (Världsbanken).

b)Internationella finansieringsbolaget (IFC).

c)Interamerikanska utvecklingsbanken.

d)Asiatiska utvecklingsbanken.

e)Afrikanska utvecklingsbanken.

f)Europarådets utvecklingsbank.

g)Nordiska investeringsbanken.

h)Karibiska utvecklingsbanken.

i)Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

j)Europeiska investeringsbanken.

k)Europeiska investeringsfonden.

l)Organisationen för multilaterala investeringsgarantier.

m)Internationella finansieringsfaciliteten för immunisering.

n)Muslimska utvecklingsbanken.

3. Den andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts ska åsättas riskvikten 20 %.

Artikel 118

Exponeringar mot internationella organisationer

Exponeringar mot följande internationella organisationer ska åsättas riskvikten 0 %:

a)Unionen.

b)Internationella valutafonden.

c)Banken för internationell betalningsutjämning (BIS).

d)Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten.

e)Europeiska stabilitetsmekanismen.

f)Ett internationellt finansiellt institut som etablerats av två eller fler medlemsstater, med syfte att få fram finansiering och tillhandahålla finansiellt stöd till medlemmar som drab­ bas eller hotas av allvarliga finansiella problem.

Artikel 119

Exponeringar mot institut

1. Exponeringar mot institut för vilka det finns en kreditvär­ dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk­ vikt i enlighet med artikel 120. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kredit­ värderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med arti­ kel 121.

2.Exponeringar mot institut med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntaga­ rens nationella valuta ska åsättas en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som enligt arti­ kel 114.4–114.7 ges till exponeringar mot den nationella rege­ ringen i den jurisdiktion institutet tillhör.

3.Inga exponeringar med en återstående löptid på högst tre månader som är uttryckta och finansierade i låntagarens natio­ nella valuta ska ges en lägre riskvikt än 20 %.

88

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/79

 

 

 

 

 

4. Exponering mot ett institut i form av minimireserver som institutet måste inneha enligt ECB eller en medlemsstats central­ bank, får åsättas samma riskvikt som exponeringar mot veder­ börande medlemsstats centralbank förutsatt att

a)reserverna innehas i enlighet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (1) eller i enlighet med nationella krav som i alla viktigare hänseenden är likvärdiga med den förordningen,

b)vid konkurs eller insolvens för det institut där reserverna förvaras, reserverna till fullo återbetalas i tid till institutet och inte disponeras för att reglera andra av institutets åta­ ganden.

5.Exponeringar mot finansiella institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av till­ synskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut ska behandlas som exponeringar mot in­ stitut.

Artikel 120

Exponeringar mot kreditvärderade institut

1. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på mer än tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig­ het med tabell 3 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 3

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

20 %

50 %

50 %

100 %

100 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

2. Exponeringar mot ett institut med en återstående löptid på upp till tre månader, för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut, ska åsättas en riskvikt i enlig­ het med tabell 4 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

20 %

20 %

20 %

50 %

50 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

3. Sambandet mellan behandlingen av kortfristiga kreditvär­ deringar enligt artikel 131 och den allmänna förmånsbehand­ ling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2 ska vara som följer:

(1) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

a)Om det inte finns någon kortfristig värdering av expone­ ringen ska den allmänna förmånsbehandlingen för kortfris­ tiga exponeringar som anges i punkt 2 tillämpas på alla exponeringar mot institut med upp till tre månaders åter­ stående löptid.

b)Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk risk­ vikt än den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 2, ska den kortfristiga vär­ deringen endast användas för den specifika exponeringen. Övriga kortfristiga exponeringar ska följa den allmänna för­ månsbehandling för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2.

c)Om det finns en kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig riskvikt än den allmänna för­ månsbehandlingen för kortfristiga exponeringar som anges i punkt 2, ska inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga ford­ ringar som inte är kreditvärderade ska åsättas samma riskvikt som den som tillämpas genom den specifika kortfristiga värderingen.

Artikel 121

Exponeringar mot institut utan kreditvärdering

1. Exponeringar mot institut för vilka det inte finns en kre­ ditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med de kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den nationella regeringen i den jurisdiktion institutet tillhör åsätts i enlighet med tabell 5:

Tabell 5

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

för nationell

regering

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt för expo­

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

nering

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering som är etablerade i stater där den nationella regeringen inte är kredit­ värderad ska riskvikten vara 100 %.

3.För exponeringar mot institut utan kreditvärdering med en ursprunglig effektiv löptid på högst tre månader ska riskvikten vara 20 %.

89

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3 om handelsfinan­ sieringsexponeringar – som avses i artikel 162.3 andra stycket led b – mot institut utan kreditvärdering, ska riskvikten vara 50 % och när den återstående löptiden för dessa handelsfinan­ sieringsexponeringar mot institut utan kreditvärdering är tre månader eller mindre ska riskvikten vara 20 %.

Artikel 122

Exponeringar mot företag

1. Exponeringar för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 6 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 6

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

150 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

2. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig ska åsättas riskvikten 100 % eller riskvikten för ex­ poneringar mot den egna nationella regeringen i den jurisdik­ tion företaget tillhör, varvid det högsta värdet ska ges.

Artikel 123

Hushållsexponeringar

Exponeringar som uppfyller följande kriterier ska åsättas risk­ vikten 75 %.

a)Exponeringen ska gälla antingen fysisk person/fysiska perso­ ner eller ett litet eller medelstort företag.

b)Exponeringen ska omfatta ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

c)Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys­ konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter som har hän­ förts till den exponeringsklass som avses i artikel 112 i, får inte enligt institutets kännedom överstiga 1 miljon EUR. Institutet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

Värdepapper får inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Exponeringar som inte uppfyller de kriterier som avses i första stycket a-c ska inte hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Nuvärdet av minimileasingbetalningar från hushåll får hänföras till klassen hushållsexponeringar.

Artikel 124

Exponeringar säkrade genom panträtt i fast egendom

1. En exponering eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i fast egendom ska åsättas risk­ vikten 100 % om villkoren i artiklarna 125 och 126 inte är uppfyllda, förutom för den del av exponeringen som hänförs till en annan exponeringsklass. Den del av exponeringen som över­ skrider fastighetens pantvärde ska åsättas den riskvikt som är tillämplig på den berörda motpartens exponeringar utan säker­ het.

Den del av exponeringen som behandlas som fullt ut säkrad av fast egendom ska inte vara högre än det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller, i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller an­ dra föreskrifter, pantlånevärdet för den aktuella fastigheten.

2.

På

grundval av de uppgifter som samlas in enligt arti­

kel 101

och eventuella andra relevanta indikatorer, ska de be­

höriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av om riskvikten på 35 % för exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter enligt arti­ kel 125 och riskvikten på 50 % för exponeringar säkrade ge­ nom kommersiella fastigheter enligt artikel 126 inom deras territorium är korrekt baserade på

a)erfarenheterna av förluster avseende exponeringar som är säkrade genom fast egendom,

b)den framtida utvecklingen på marknaden för fast egendom.

De behöriga myndigheterna kan i lämpliga fall åsätta en högre riskvikt eller striktare kriterier än de som fastställs i artiklarna 125.2 och 126.2, grundat på bedömningar av den finansiella stabiliteten.

För exponeringar som är säkrade genom panträtt i bostadsfas­ tigheter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 35 % till och med 150 %.

För exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe­ ter ska den behöriga myndigheten åsätta en riskvikt med en procentsats från 50 % till och med 150 %.

90

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/81

 

 

 

 

 

Inom dessa intervall ska den högre riskvikten åsättas på grund­ val av erfarenheter av förluster och med hänsyn till förväntad marknadsutveckling och överväganden om finansiell stabilitet. När det av bedömningen framgår att riskvikterna enligt artik­ larna 125.2 och 126.2 inte återspeglar de faktiska riskerna i förhållande till ett eller flera fastighetssegment för sådana expo­ neringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfas­ tigheter eller i kommersiella fastigheter som är belägna i en eller flera delar av territoriet ska de behöriga myndigheterna för dessa fastighetssegment av exponeringar åsätta en högre riskvikt som motsvarar de faktiska riskerna.

De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om juste­ ringar av de tillämpade riskvikterna och kriterierna, som kom­ mer att beräknas i enlighet med kriterierna i denna punkt i överensstämmelse med vad som specificeras i de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i punkt 4 i denna artikel. EBA ska offentliggöra de riskvikter och kriterier som de behöriga myn­ digheterna fastställer för de exponeringar som avses i artiklarna 125, 126 och 199.

3.När de behöriga myndigheterna åsätter en högre riskvikt eller striktare kriterier, ska instituten få en övergångsperiod på 6 månader för att tillämpa de nya riskvikterna.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)de strikta kriterier för beräkning av pantlånevärdet som avses i punkt 1,

b)de villkor som avses i punkt 2 och som de behöriga myn­

digheterna ska ta hänsyn till när de åsätter högre riskvikter, i synnerhet begreppet "bedömningar av den finansiella stabili­ teten".

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de riskvikter och kriterier som har fastställts av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat avseende exponeringar som säkrats genom panträtt i kommersiella fastigheter och bostadsfastigheter som är belägna i den medlemsstaten.

Artikel 125

Exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en­ lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk­ rade genom panträtt i bostadsfastighet behandlas på följande sätt:

a)Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller ska bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren när det gäller privata investeringsföretag, ska åsättas riskvik­ ten 35 %.

b)Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, ska åsättas risk­ vikten 35 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast­ ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro­ ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b)Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter­ betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre­ diten ska därför inte i väsentlig grad vara beroende av betal­ ningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet. För dessa andra källor ska institu­ ten fastställa maximala lån/inkomstkvoter som en del av sin utlåningspolicy och införskaffa lämpliga intyg om tillräcklig inkomst vid beviljande av lån.

c)Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

d)Om inte annat fastställs i artikel 124.2, den del av lånet som åsatts riskvikten 35 % överstiger inte 80 % av fastighetens marknadsvärde, eller 80 % av pantlånevärdet för fastigheten i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för be­ dömning av pantlånevärdet genom lagar eller andra före­ skrifter.

91

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­ ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighe­ ter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har visat belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bo­ stadsfastigheter finns inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a)Förluster från utlåning med säkerhet i form av bostadsfas­ tigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pant­ lånevärdet om inte annat beslutats enligt artikel 124.2, över­ stiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

b)De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lå­ nen där säkerhet ställts genom bostadsfastigheter under ett givet år.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

Artikel 126

Exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter

1. Om de behöriga myndigheterna inte beslutat annat i en­ lighet med artikel 124.2 ska exponeringar som är fullt ut säk­ rade genom panträtt i kommersiella fastigheter behandlas som följer:

a)Exponeringar eller någon del av en exponering som är fullt ut säkrad genom panträtter i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter får åsättas riskvikten 50 %.

b)Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing av kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter där institutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa får ges riskvikten 50 % förutsatt att institutets exponering är fullt ut säkrad genom ägande av fastigheten.

2. Instituten ska betrakta en exponering eller en del av en exponering som fullt ut säkrad i den mening som avses i punkt 1 endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Egendomens värde ska inte i väsentlig grad påverkas av låntagarens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fast­ ställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makro­ ekonomiska faktorer påverkar både egendomens värde och låntagarens utförande av sina förpliktelser.

b)Låntagarens risk ska inte i väsentlig grad påverkas av den underliggande fastighetens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande förmåga att åter­ betala skulden från andra källor och återbetalningen av kre­ diten beror därför inte i väsentlig grad av betalningsflöden som härrör från den underliggande fastighet som ställts som säkerhet.

c)Kraven i artikel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1 är uppfyllda.

d)Om inte annat fastställts i artikel 124.2 ska 50 % riskvikt

åsättas den del av lånet som inte överstiger 50 % av fas­ tighetens marknadsvärde eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat fastställts i artikel 124.2 i de medlemsstater som har infört strikta kriterier för bedömning av pantlåne­ värdet genom lagar eller andra föreskrifter.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­ ringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territorium, om den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har kunnat visa att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för kommersiella fastigheter finns inom detta territorium med för­ lustnivåer som inte överstiger följande gränsvärden:

a)Förluster från utlåning där säkerhet ställts genom kommersi­ ella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet, om inte annat beslutats enligt artikel 124.2 överstiger inte 0,3 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

b)De totala förlusterna från utlåning där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter överskrider inte 0,5 % av utestående lån där säkerhet ställts genom kommersiella fastigheter.

4. Om något av gränsvärdena i punkt 3 inte uppfylls ett visst år ska rätten att använda punkt 3 upphöra och villkoret i punkt 2 b ska tillämpas till dess villkoren i punkt 3 åter är uppfyllda ett påföljande år.

92

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/83

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 127

3. Vid bedömning av om andra exponeringar än de som tas

 

 

Fallerande exponeringar

upp i punkt 2

är förknippade med särskilt höga risker ska

 

 

instituten ta hänsyn till följande egenskaper:

 

 

 

 

1. Den osäkrade andelen av en post där gäldenären har fal­ lerat i enlighet med artikel 178 eller, vid hushållsexponeringar, den osäkrade delen av en kreditfacilitet som har fallerat i enlig­ het med artikel 178, ska åsättas riskvikten

a)150 %, om specifika kreditriskjusteringar understiger 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades,

b) 100 %, om specifika kreditriskjusteringar inte understiger 20 % av den del av exponeringen som är utan säkerhet om dessa specifika kreditriskjusteringar inte tillämpades.

2.För fastställande av den säkrade andelen av den förfallna posten ska sådana säkerheter och garantier beaktas som är godkända för kreditriskreducerande ändamål enligt kapitel 4.

3.Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit­ riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter i enlighet med artikel 125 ska åsät­ tas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

4.Det exponeringsvärde som återstår efter specifika kredit­ riskjusteringar av exponeringar som fullt ut är säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter i enlighet med artikel 126 ska åsättas riskvikten 100 % om fallissemang i enlighet med artikel 178 har inträffat.

Artikel 128

Poster förknippade med särskilt hög risk

1.Instituten ska åsätta 150 % riskvikt för exponeringar med särskilt hög risk, även exponeringar i form av aktier eller an­ delar i fonder, när så är lämpligt.

2.Exponeringar med särskilt hög risk ska omfatta följande exponeringar:

a)Investeringar i riskkapitalföretag.

b)Investeringar i alternativa investeringsfonder enligt artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU, utom sådana där fondens mandat inte ger utrymme för en lägre bruttosoliditet än den som krävs enligt artikel 51.3 i direktiv 2009/65/EG.

c)Investeringar i riskkapital.

d)Spekulativ finansiering av fast egendom.

a)Det finns en hög risk för förlust på grund av fallissemang från gäldenärens sida.

b)Det är omöjligt att göra en adekvat bedömning av om ex­ poneringen omfattas av led a.

EBA ska utfärda riktlinjer som specificerar vilka typer av expo­ neringar som är förknippade med särskilt hög risk och under vilka omständigheter.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 129

Exponeringar i form av säkerställda obligationer

1. För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 ska obligationer avse sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG (säkerställda obligationer) som uppfyller kraven i punkt 7 och är säkrade genom någon av följande tillgångar:

a)Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar, ECBS-centralbanker, offentliga organ, regionala regeringar el­ ler lokala myndigheter i unionen.

b)Exponeringar mot eller garanterade av nationella regeringar i tredjeländer, centralbanker i tredjeländer, multilaterala ut­ vecklingsbanker, internationella organisationer som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar mot eller garanterade av offentliga organ i tredjeländer, delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter i tredjeländer som getts riskvikt som expone­ ringar mot institut eller nationella regeringar och centralban­ ker i enlighet med artikel 115.1, 115.2, 116.1, 116.2 eller 116.4 och som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel, samt exponeringar enligt detta led som minst uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 i enlighet med detta kapitel, förutsatt att de inte överstiger 20 % av det nominella beloppet för de emitterande institutens utes­ tående säkerställda obligationer.

c)Exponeringar mot institut som uppfyller kraven för kredit­ kvalitetssteg 1 enligt detta kapitel. Den totala exponeringen av detta slag får inte överstiga 15 % av det nominella belop­ pet för det emitterande institutets utestående säkerställda obligationer. Exponeringar mot institut i EU med en löptid av högst 100 dagar ska inte omfattas av kraven för steg 1, men dessa institut ska minst uppfylla kraven för kreditkva­ litetssteg 2 i detta kapitel.

93

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)Lån mot säkerhet i

i)bostadsfastighet upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella panträtter med bättre rätt och 80 % av värdet av de intecknade fastighe­ terna, eller

ii)bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär­ depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med­ lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i bostad­

sfastigheter. Om sådana bättre rangordnade andelar an­ vänds som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i arti­ kel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åt­ minstone 90 % består av panträtt i bostadsfastigheter till­ sammans med eventuella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nominella belopp som förfaller enligt ande­ larna, det nominella beloppet av panträtterna och 80 % av värdet av de intecknade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 enligt detta ka­ pitel och att sådana andelar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.

e)Bostadslån som fullt ut garanteras av en godtagbar tillhan­ dahållare av kreditriskskydd enligt artikel 201 och som upp­ fyller kraven för minst kreditkvalitetssteg 2 enligt detta ka­ pitel, då den andel av varje lån som används för att uppfylla kravet i denna punkt för att säkra den säkerställda obligatio­ nen inte utgör mer än 80 % av värdet på den motsvarande bostadsfastigheten i Frankrike, och då en lån/inkomstkvot motsvarar högst 33 % när lånet har beviljats. Det ska inte finnas någon panträtt i bostadsfastigheten när lånet beviljas, och för lån som beviljas från och med den 1 januari 2014 ska låntagaren genom avtal förbinda sig att inte ge sådana panträtter utan samtycke från det kreditinstitut som beviljade lånet. Lån/inkomstkvoten motsvarar den del av låntagarens bruttoinkomst som täcker återbetalningen av lånet, inklusive ränta. Tillhandahållaren av kreditriskskydd ska vara antingen ett finansiellt institut som auktoriserats och övervakas av behöriga myndigheter och omfattas av tillsynskrav som i fråga om soliditet är jämförbara med dem som tillämpas för institut, eller ett institut eller ett försäkringsföretag. Till­ handahållaren av kreditriskskydd ska inrätta en ömsesidig garantifond eller ett liknande skydd för försäkringsföretag för att absorbera kreditriskförluster, vars kalibrering ska ses över regelbundet av de behöriga myndigheterna. Såväl kredit­ institutet som tillhandahållaren av kreditriskskydd ska göra en bedömning av låntagarens kreditvärdighet.

f)Lån mot säkerhet i

i)kommersiella fastigheter upp till det lägsta nominella be­ loppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidi­ gare panträtter med bättre rätt och 60 % av värdet av de intecknade fastigheterna, eller

ii)bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för vär­ depapperisering som omfattas av lagstiftningen i en med­ lemsstat om värdepapperisering av exponeringar i kom­ mersiella fastigheter. Om sådana bättre rangordnade an­ delar används som säkerhet ska den särskilda offentliga tillsyn för att skydda obligationsinnehavare, som fastställs i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, garantera att de underliggande tillgångarna för sådana andelar, ständigt under den tid som de ingår i de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa, till åtminstone 90 % består av pan­ trätt i kommersiella fastigheter tillsammans med eventu­ ella panträtter med bättre rätt upp till det lägsta nomi­ nella belopp som förfaller enligt andelarna, det nominella beloppet av panträtterna och 60 % av värdet av de inteck­ nade fastigheterna, att andelarna uppfyller kraven för kre­ ditkvalitetssteg 1 enligt detta kapitel och att sådana an­ delar inte överskrider 10 % av det nominella beloppet av de utestående värdepappren.

Lån mot säkerhet i kommersiella fastigheter är godtagbara om belåningsgraden på 60 % överskrids upp till maximalt 70 %, om värdet av de totala tillgångar som ställts som säkerhet för de säkerställda obligationerna överstiger det no­ minella utestående beloppet på den säkerställda obligationen med minst 10 % och obligationsinnehavarnas fordran upp­ fyller de krav på rättslig förutsebarhet som anges i kapitel 4. Obligationsinnehavarnas fordran ska prioriteras före alla an­ dra fordringar på den ställda säkerheten.

g)Lån mot säkerhet i fartyg (panträtt i fartyg) upp till högst skillnaden mellan 60 % av värdet av det intecknade fartyget och värdet på eventuella tidigare panträtter i fartyg.

Vid tillämpningen av första stycket leden c, d ii och f ii ska exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvalt­ ning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter lik­ vidation för, lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar av intecknade fastigheter eller skuldebrev inte tas med i beräk­ ningen av de gränser som avses i dessa led.

De behöriga myndigheterna får, efter samråd med EBA, delvis avstå från att tillämpa första stycket led c och tillåta kreditkva­ litetssteg 2 för upp till 10 % av den totala exponeringen för det nominella beloppet av det emitterande institutets utestående täckta obligationer, under förutsättning att man kan påvisa be­ tydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda med­ lemsstaterna på grund av att kravet för kreditkvalitetssteg 1 som avses i det ledet tillämpas.

2. De situationer som avses i punkt 1 a–f ska även innefatta säkerheter som av lagstiftningen begränsas till att uteslutande skydda obligationsinnehavare mot förluster.

94

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/85

 

 

 

 

 

3.När det gäller fast egendom som ställs som säkerhet för säkerställda obligationer ska instituten uppfylla kraven i arti­ kel 208 och värderingsreglerna i artikel 229.1.

4.Säkerställda obligationer för vilka det finns en kreditvär­ dering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en risk­ vikt i enlighet med tabell 6a som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med arti­ kel 136.

Tabell 6a

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

10 %

20 %

20 %

50 %

50 %

100 %

 

 

 

 

 

 

 

5. Säkerställda obligationer för vilka det inte finns någon kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts icke efter­ ställda exponeringar utan säkerhet mot det institut som givit ut dem. Följande samband mellan riskvikterna ska gälla:

a)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 20 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 10 %.

b)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 50 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 20 %.

c)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 100 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 50 %.

d)Om exponeringen mot institutet åsätts riskvikten 150 % ska den säkerställda obligationen åsättas riskvikten 100 %.

6.Säkerställda obligationer som givits ut före den 31 decem­ ber 2007 omfattas inte av kraven i punkterna 1 och 3. Den förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 kan till­ lämpas på dessa tills de löper ut.

7.Exponeringar i form av säkerställda obligationer är kvali­ ficerade för förmånsbehandling, förutsatt att det institut som investerar i den säkerställda obligationen kan styrka för de be­ höriga myndigheterna att

a)det får portföljinformation om åtminstone

i)värdet på de tillgångar som fungerar som säkerhetsmassa och utestående säkerställda obligationer,

ii)den geografiska fördelningen och typen av säkerställda tillgångar, lånets storlek, ränta och valutarisker,

iii)de säkerställda tillgångarnas och säkerställda obligationer­ nas löptidsstruktur, och

iv)procentandelen lån som är obetalda mer än 90 dagar efter förfallodagen,

b)emittenten åtminstone varje halvår gör den information som avses i led a tillgänglig för institutet.

Artikel 130

Poster som utgör positioner i värdepapperisering

Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise­ ring ska fastställas enligt kapitel 5.

Artikel 131

Exponeringar mot institut och företag med kortfristig kreditvärdering

Exponeringar mot institut och mot företag för vilka det finns en kortfristig kreditvärdering från ett utsett kreditvärderingsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 7, som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 7

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

150 %

150 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 132

Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Exponeringar i form av andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) ska åsättas risk­ vikten 100 % om inte institutet använder kreditvärderingsmeto­ den i punkt 2, eller gör en genomgång enligt punkt 4, eller använder metoden för genomsnittlig riskvikt i punkt 5 om vill­ koren i punkt 3 är uppfyllda.

2.Exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för vilka det finns en kreditvärdering från ett utsett kreditvär­ deringsinstitut ska åsättas en riskvikt i enlighet med tabell 8 som motsvarar kreditvärderingen från det externa kreditvär­ deringsinstitutet i enlighet med artikel 136.

Tabell 8

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4

5

6

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikt

20 %

50 %

100 %

100 %

150 %

150 %

 

 

 

 

 

 

 

3. Instituten får fastställa riskvikten för en fond i enlighet med punkterna 4 och 5, om följande kriterier är uppfyllda:

a)Fonden förvaltas av ett företag som står under tillsyn i en medlemsstat eller, om det avser en fond i tredjeland, om följande villkor är uppfyllda:

95

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/86

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

i)Fonden förvaltas av ett företag som omfattas av tillsyn som anses motsvara de krav som anges i unionsrätten.

ii)Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna är tillräck­ ligt säkerställt.

b)Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

i)de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att inve­ stera i

ii)om investeringsbegränsningar tillämpas, gränsvärdena i fråga och metoderna för att beräkna dem.

c)Fondens verksamhet ska rapporteras minst en gång per år för att möjliggöra bedömning av tillgångar och skulder, in­ komster och verksamhet under rapporteringsperioden.

Vid tillämpning av led a får kommissionen, genom genomföran­ deakter och efter det granskningsförfarande som avses i arti­ kel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod som anges i denna punkt med avseende på exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder från ett tredjeland, om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

4.Om institutet känner till fondens underliggande expone­ ringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att beräkna en genomsnittlig riskvikt för exponeringarna i form av andelar eller aktier i fonder med hjälp av de metoder som anges i detta kapitel. Om en underliggande exponering för fon­ den i sig själv är en exponering i form av andelar i en annan fond som uppfyller kriterierna i punkt 3, får institutet göra en genomgång av den andra fondens underliggande exponeringar.

5.Om institutet inte känner till fondens underliggande ex­ poneringar, får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för dess exponeringar i form av en andel eller aktie i fonden i enlighet med de metoder som beskrivs i detta kapitel, under antagandet att fonden först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det där­ efter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investe­ ringsgränsen är nådd.

Instituten får förlita sig på följande tredje parter vid beräkning och rapportering av riskvikt för fonden, i enlighet med meto­ derna i punkterna 4 och 5:

a)Fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlånings­ institut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella institut.

b)Fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas av led a och förutsatt att fondens förvaltningsbolag uppfyller kriterierna i punkt 3 a.

En extern revisor ska bekräfta att den beräkning som anges i första stycket är korrekt.

Artikel 133

Aktieexponeringar

1. Följande exponeringar ska klassificeras som aktieexpone­ ringar:

a)Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b)Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner­ skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

2.Aktieexponeringar ska åsättas riskvikten 100 % om de inte måste dras av i enlighet med del två, åsättas riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4, åsättas riskvikten 1 250 % i enlighet med artikel 89.3 eller behandlas som högriskposter i enlighet med artikel 128.

3.Investeringar i aktier eller andra instrument som kan räk­ nas in i kapitalbasen utgivna av institut ska klassificeras som aktiefordringar, om de inte dras av från kapitalbasen eller åsätts riskvikten 250 % i enlighet med artikel 48.4 eller behandlas om högriskposter i enlighet med artikel 128.

Artikel 134

Övriga poster

1. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

96

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/87

 

 

 

 

 

2. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv 86/635/EEG ska åsättas riskvikten 100 %.

A v s n i t t 3

G o d k ä n n a n d e o c h i n d e l n i n g a v k r e d i t r i s k ­ v ä r d e r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

3.Kontanta poster som håller på att uppbäras ska åsättas riskvikten 20 %. Kassabehållning och likvärdiga poster ska åsät­ tas 0 % riskvikt.

4.Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikten 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.

5.I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp ska den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgång­ arna i fråga och inte de som gäller för motparten.

6.Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone­ ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering­ arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av­ sluta kontraktet ska den riskvikt åsättas som föreskrivs i kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om produkten inte har någon kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut ska risk­ vikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1- exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n-1-expo­ neringar som ska undantas från summeringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

7.Vid leasingavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med minimihyresbetalningar av­ ses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas, eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner som man skäligen kan anta kommer att utnyttjas. Annan part än hyrestagaren kan avkrävas betalning av restvärdet av uthyrda fastigheter och om den betalningsförpliktelsen uppfyller vill­ koren i artikel 201 när det gäller skyddstillhandahållarnas lämp­ lighet och även kraven för godkännande av andra slags garantier enligt artiklarna 213–215, kan den betalningsförpliktelsen tas i beaktande som ofinansierat kreditriskskydd enligt kapitel 4.

Dessa exponeringar ska hänföras till relevant exponeringsklass i enlighet med artikel 112. Om exponeringen är ett restvärde av uthyrda tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräk­ nas enligt följande: 1/t × 100 % × restvärdet, där t är det största av 1 och närmast antalet hela år som återstår av hyrestiden.

G o d k ä n n a n d e a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

Artikel 135

Användning av kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut

1.En extern kreditvärdering får endast användas för att fast­ ställa riskvikten för en exponering enligt detta kapitel om den har utförts av ett externt kreditvärderingsinstitut eller stöds av ett externt kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

2.EBA ska offentliggöra förteckningen över externa kredit­ värderingsinstitut i enlighet med artiklarna 2.4 och 18.3 i för­ ordning (EG) nr 1060/2009 på sin webbplats.

U n d e r a v s n i t t 2

I n d e l n i n g a v e x t e r n a k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t s k r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 136

Indelning av externa kreditvärderingsinstituts kreditvär­ deringar

1. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom­ mitté, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som för alla externa kreditvärderingsinstitut specificerar vilket av kreditkvalitetsstegen i avsnitt 2 som kreditvärderingarna från ett externt kreditvärderingsinstitut tillhör (indelning, eller "mapp­ ning"). Dessa bestämningar ska vara objektiva och konsekventa.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014 och ska även när så krävs överlämna omarbetade förslag till tekniska standarder för genomförande.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095.

2. Vid indelningen av kreditvärderingarna ska EBA, Eiopa och Esma uppfylla följande krav:

a)För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge­ nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallis­ semang när det gäller alla poster som getts samma kredit­ värdering. När det gäller nyligen etablerade externa kredit­ värderingsinstitut och sådana som endast hunnit registrera ett fåtal uppgifter om fallissemang ska EBA, Eiopa och Esma begära att det externa kreditvärderingsinstitutet upp­ skattar den långfristiga andelen fallissemang för alla poster som fått samma kreditvärdering.

97

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/88

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks ge­ nom varje kreditvärdering ska EBA, Eiopa och Esma beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som det ex­ terna kreditvärderingsinstitutet täcker, den kreditbetygsskala

som kreditvärderingsinstitutet tillämpar, varje kreditvär­ derings innebörd och kreditvärderingsinstitutets definition av fallissemang.

c)EBA, Eiopa och Esma ska jämföra andelen fallissemang för varje kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvärderings­ institut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra externa kredit­ värderingsinstitut registrerat för en emittentpopulation som anses ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

d)Om andelen fallissemang när det gäller ett enskilt kreditvär­ deringsinstituts kreditvärdering är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet ska EBA, Eiopa och Esma placera kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkva­ litetsskalan som innebär högre risk.

e)När EBA, Eiopa och Esma har höjt den tilldelade riskvikten för en viss kreditvärdering från ett enskilt externt kreditvär­ deringsinstitut och andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget från detta kreditvärderingsinstitut inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, får EBA, Eiopa och Esma åter placera kreditvärderingsinstitu­ tets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitets­ skalan.

3. EBA, Eiopa och Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som specificerar de kvantitativa faktorerna i punkt 2 a, de kvalitativa faktorerna i punkt 2 b och referensvärdet i punkt 2 c.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

 

U n d e r a v s n i t t 3

 

A n v ä n d n i n g

a v

k r e d i t v ä r d e r i n g a r

f r å n

 

e x p o r t k r e d i t o r g a n

 

Artikel 137

Användning av kreditvärderingar från exportkreditorgan

1. Vid tillämpning av artikel 114 får institut använda kredit­ värderingar som utförts av ett exportkreditorgan som detta in­ stitut har utsett, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Värderingen uttrycker en konsensusklassificering från export­ kreditorgan som godkänt OECD:s "överenskommelse om riktlinjer för statsstödda exportkrediter".

b)Exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar, an­ vänder OECD:s överenskomna metod och kreditvärderingen är bunden till en av de åtta minimipremierna för exportför­ säkring som fastställts i OECD:s metod. Ett institut får åter­ kalla sin utnämning av ett exportkreditorgan. Ett institut ska

motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka ka­ pitalkraven.

2. Exponeringar för vilka en kreditvärdering från ett export­ kreditorgans har godkänts för användning vid riskviktning ska åsättas en riskvikt enligt tabell 9.

Tabell 9

Mini­

 

 

 

 

 

 

 

 

mi-

 

 

 

 

 

 

 

 

premie

 

 

 

 

 

 

 

 

för ex­

0

1

2

3

4

5

6

7

port-

 

 

 

 

 

 

 

 

försäk­

 

 

 

 

 

 

 

 

ring

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Risk­

0 %

0 %

20 %

50 %

100 %

100 %

100 %

150 %

vikt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

A v s n i t t 4

 

A n v ä n d n i n g a v k r e d i t v ä r d e r i n g a r

f r å n

e x t e r n t

k r e d i t v ä r d e r i n g s i n s t i t u t

f ö r

 

f a s t s t ä l l a n d e a v r i s k v i k t e r

 

Artikel 138

Allmänna krav

Ett institut får utse ett eller flera externa kreditvärderingsinstitut för att fastställa den riskvikt som ska åsättas tillgångsposter och poster utanför balansräkningen. Ett institut får återkalla sin ut­ nämning av ett externt kreditvärderingsinstitut. Ett institut ska motivera återkallelsen, om det finns konkreta indicier för att det underliggande syftet med återkallelsen är att sänka kapitalkra­ ven. Kreditvärderingar får inte användas selektivt. Ett institut ska använda sig av kreditvärderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. Det får dock använda sig av kredit­ värderingar som kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ, om EBA har bekräftat att kreditvärderingar som ett externt kreditvärderingsinstitut har utfärdat på eget initiativ kva­ litetsmässigt inte skiljer sig från kreditvärderingar som detta externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran. EBA ska vägra eller återkalla denna bekräftelse i synnerhet då det externa kreditvärderingsinstitutet har använt sig av en kreditvär­ dering utfärdad på eget initiativ för att utöva påtryckningar på den kreditvärderade enheten att lägga en order om en kredit­ värdering eller andra tjänster. Vid användning av kreditvär­ deringar ska instituten uppfylla följande krav:

a)Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut för en viss kategori av poster ska konsekvent använda dessa kreditvärderingar för alla exponeringar som tillhör denna kategori.

b)Ett institut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett externt kreditvärderingsinstitut ska använda dem fortlö­ pande och konsekvent.

98

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/89

 

 

 

 

 

c)Ett institut ska endast använda kreditvärderingar från externa kreditvärderingsinstitut där alla belopp som utgör skuld till institutet beaktas, dvs. både kapital- och räntebelopp.

d)Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för en post ska den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikten för den posten.

e)Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut och de ger två olika riskvikter för en post ska den högre riskvikten tillämpas.

f)Om det finns fler än två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda externa kreditvärderingsinstitut för en post ska de två värderingar som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt ska den högre av dessa åsät­ tas. Om de två lägsta riskvikterna är desamma ska den risk­ vikten åsättas.

Artikel 139

Kreditvärderingar av emittenter och emissioner

1.Om det finns en kreditvärdering för ett särskilt emissions­ program eller en särskild facilitet som posten som utgör expo­ neringen tillhör, ska denna kreditvärdering användas för att fastställa den riskvikt som ska åsättas denna post.

2.Om det inte finns någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller en särskild facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten, ska den kreditvärderingen använ­ das i endera av följande fall:

a)Kreditvärderingen medför en högre riskvikt än vad som an­ nars hade varit fallet och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är efterställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till ic­ ke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

b)Kreditvärderingen medför en lägre riskvikt och den berörda exponeringen i alla avseenden likställs med eller är icke-efter­ ställd detta särskilda emissionsprogram eller denna särskilda facilitet eller till icke-efterställda exponeringar av emittenten, i tillämpliga fall.

I alla övriga fall ska exponeringen betraktas som ej kreditvär­ derad.

3.Punkterna 1 och 2 ska inte hindra tillämpningen av ar­ tikel 129.

4.Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom samma företagsgrupp.

Artikel 140

Långfristiga och kortfristiga kreditvärderingar

1.Kortfristiga kreditvärderingar får endast användas för kort­ fristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag.

2.En kortfristig kreditvärdering ska bara tillämpas på den post som den avser och ska inte användas för att härleda risk­ vikt för andra poster, utom i följande fall:

a)Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts risk­ vikten 150 % ska alla exponeringar utan kreditvärdering och utan säkerhet mot den gäldenären, oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % risk­ vikt.

b)Om en kortfristig kreditvärderad facilitet åsätts 50 % riskvikt ska ingen kortfristig exponering utan kreditvärdering åsättas en riskvikt som är lägre än 100 %.

Artikel 141

Poster i nationell och utländsk valuta

En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gälde­ närens nationella valuta får inte användas för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i utländsk valuta.

Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande i ett lån som har getts av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden får kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta an­ vändas för att fastställa riskvikten.

KAPITEL 3

Internmetoden

A v s n i t t 1

T i l l s t å n d f r å n b e h ö r i g a m y n d i g h e t e r a t t a n v ä n d a i n t e r n m e t o d e n

Artikel 142

Definitioner

1.I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.riskklassificeringssystem: alla metoder, processer, kontroller samt datainsamlings- och it-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser och kvan­ tifiering av fallissemangs- och förlustsestimat för en viss typ av exponering.

99

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2.typ av exponering: en grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt och som innehåller en viss typ av faciliteter och begränsas till en enda enhet eller en enda undergrupp av enheter inom en grupp förutsatt att samma typ av expone­ ringar förvaltas på annat sätt i andra enheter i gruppen.

3.affärsenhet: alla olika organisatoriska eller juridiska enheter, affärsområden eller geografiska lokaliseringar.

4.stor enhet i den finansiella sektorn: varje enhet i den finan­ siella sektorn, utöver de som avses i artikel 4.1 led 27 j, som uppfyller följande villkor:

a)dess totala tillgångar, beräknade på individuell nivå eller på gruppnivå, är större eller lika med tröskelvärdet på 70 miljarder EUR, där den senaste reviderade årsredovis­ ningen eller sammanställda redovisningen ska användas för att bestämma storleken på tillgångarna, och

b)den eller ett av dess dotterföretag omfattas av tillsyns­ reglering inom unionen eller lagstiftningen i ett tredjeland som tillämpar reglerings- och tillsynskrav som är åtmin­ stone likvärdiga med de som tillämpas i unionen.

5.oreglerad finansiell enhet: varje annan enhet som inte är en reglerad enhet i den finansiella sektorn men som såsom sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksam­ heter som anges i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

6.motpartsriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem,

iskalan för riskklassning av motparter, till vilken motparten hänförs på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar (sannolikhet för fallissemang) härleds.

7.produktriskklass: riskkategori i ett riskklassificeringssystem för produktrisker till vilken exponeringar hänförs på grund­ val av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken egna estimat av LGD-värden (förlust vid fallissemang) här­ leds.

8.serviceföretag: en enhet som dagligen förvaltar en grupp av förvärvade fordringar eller de underliggande kreditexpone­ ringarna.

2.Vid tillämpning av punkt 1 led 4 b i denna artikel får kommissionen, genom genomförandeakter och efter det gransk­ ningsförfarande som avses i artikel 464.2, anta ett beslut om huruvida ett tredjeland tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i unionen. Utan ett sådant beslut får instituten, till den 1 januari 2015, fortsätta att tillämpa den metod för tredjeland som anges i denna punkt om de relevanta behöriga myndigheterna före den 1 januari 2014 har bedömt att detta tredjeland är lämpligt för denna metod.

Artikel 143

Tillstånd att använda internmetoden

1.Om de villkor som anges i detta kapitel är uppfyllda ska den behöriga myndigheten tillåta institut att beräkna sina risk­ vägda exponeringsbelopp genom att använda den metod som bygger på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden).

2.Förhandstillstånd att använda internmetoden, inklusive

egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, ska krävas för alla exponeringsklasser och alla riskklassificerings­ system och interna modeller för aktieexponeringar och alla me­ toder för skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer som används.

3. Instituten ska erhålla förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna för

a)väsentliga förändringar av tillämpningsområdet för ett risk­ klassificeringssystem eller en intern modell för aktieexpone­ ringar som institutet har fått tillstånd att använda,

b)väsentliga förändringar av ett riskklassificeringssystem eller en intern modell för aktieexponeringar som institutet har fått tillstånd att använda.

Tillämpningsområdet för ett riskklassificeringssystem ska om­ fatta varje relevant typ av exponering som detta riskklassifice­ ringssystem har utvecklats för.

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om alla förändringar av riskklassificeringssystem och interna modeller för aktieexponeringar.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar villkoren för bedömning av väsentligheten hos användningen av det befintliga riskklassificeringssystemet för andra ytterligare exponeringar som inte redan omfattas av risk­ klassificeringssystemet och förändringar i riskklassificeringssyste­ men eller de interna modellerna för aktieexponeringar enligt internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

100

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/91

 

 

 

 

 

Artikel 144

Behöriga myndigheters bedömning av ansökan om användande av internmetoden

1. Den behöriga myndigheten ska i enlighet med artikel 143 bevilja tillstånd för ett institut att använda internmetoden och egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer en­ dast om den behöriga myndigheten är övertygad om att kraven i detta kapitel är uppfyllda, i synnerhet kraven i avsnitt 6, och att institutets system för hantering och klassificering av kredit­ riskexponeringar är sunda och genomförda med integritet, och särskilt att institutet på ett för den behöriga myndigheten till­ fredsställande sätt visat att följande standarder är uppfyllda:

a)Institutets riskklassificeringssystem ger förutsättningar för en ändamålsenlig bedömning av gäldenärens och transaktionens egenskaper, en ändamålsenlig riskdifferentiering samt kor­ rekta och konsekventa kvantitativa riskskattningar.

b)De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikhe­ ten för fallissemang och förluster som används vid beräkning av kapitalbaskraven och därmed sammanhängande system och processer spelar en central roll för institutets riskhante­ ring och beslutsfattande samt för dess funktioner för god­ kännande av krediter, intern kapitalallokering och företags­ styrning.

c)Institutet har en enhet för kontroll av kreditrisker som an­ svarar för dess riskklassificeringssystem och som har en till­ fredsställande grad av oberoende och frihet från otillbörlig påverkan.

d)Institutet samlar in och lagrar alla relevanta uppgifter som ger effektivt stöd för dess processer för mätning och hante­ ring av kreditrisker.

e)Institutet dokumenterar sina riskklassificeringssystem och motiven för deras utformning samt validerar dessa system.

f)Institutet har validerat varje riskklassificeringssystem och varje intern modell för aktieexponeringar under en lämplig tidsperiod innan tillstånd ges att använda riskklassificerings­ systemet eller den interna modellen för aktieexponeringar. Institutet har under denna tid utvärderat om riskklassifice­ ringssystemet eller den interna modellen för aktieexpone­ ringar lämpar sig för tillämpningsområdena för riskklassifi­ ceringssystemet eller för den interna modellen för aktieexpo­ neringar och gjort nödvändiga förändringar av dessa riskklas­ sificeringssystem eller interna modeller för aktieexponering till följd av utvärderingen.

g)Institutet har med hjälp av internmetoden beräknat kapital­ baskraven utifrån sina skattningar av riskparametrar och kan överlämna den rapport som krävs i artikel 99.

h)Institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo­ nering inom tillämpningsområdet för ett riskklassificerings­ system till en riskklass inom detta riskklassificeringssystem; institutet har hänfört och fortsätter att hänföra varje expo­ nering inom tillämpningsområdet för en modell för aktie­ exponeringar till denna interna modell.

Kravet att använda internmetoden, inklusive egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer, gäller även när ett insti­ tut har infört ett riskklassificeringssystem, eller en modell som används i ett riskklassificeringssystem, som de köpt från tredje part.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bedömningsmetodiken som de behöriga myn­ digheterna ska använda när de bedömer huruvida ett institut uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Befogenhet delegeras till kommissionen att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 145

Tidigare erfarenheter av användning av internmetoden

1.Ett institut som ansöker om att få använda internmetoden ska, för exponeringsklasserna i fråga, ha använt riskklassifice­ ringssystem som i stort uppfyller kraven i avsnitt 6 för sin interna riskmätning och riskhantering under minst tre år innan det kan förklaras kvalificerat att tillämpa internmetoden.

2.Ett institut som ansöker om att få använda egna skatt­ ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt styrka att det har genomfört och tillämpat egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer på ett sätt som i stort överensstäm­ mer med de krav för användning av egna skattningar av dessa parametrar som anges i avsnitt 6 under minst tre år, innan det kan förklaras kvalificerat att använda egna skattningar av LGD- värden och konverteringsfaktorer.

3.Om institutet utökar användningen av internmetoden efter det första tillståndet ska det finnas tillräcklig erfarenhet i insti­ tutet för att kraven i punkterna 1 och 2 avseende de tillkom­ mande exponeringarna ska uppfyllas. Om användningen av risk­ klassificeringssystemen utökas till exponeringar som på ett be­ tydande sätt skiljer sig från dem som redan omfattas, så att de

101

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/92

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

befintliga erfarenheterna inte rimligen kan antas vara tillräckliga för att uppfylla kraven i dessa bestämmelser för de tillkom­ mande exponeringarna, ska punkterna 1 och 2 tillämpas separat för de tillkommande exponeringarna.

Artikel 146

Åtgärder som ska vidtas då kraven i detta kapitel inte längre är uppfyllda

Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta kapitel ska det underrätta den behöriga myndigheten och göra endera av följande:

a)Redovisa en plan som den behöriga myndigheten finner till­ fredsställande för hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kraven och genomföra denna plan inom en tid som det kommer överens om med den behöriga myndighe­ ten.

b)På ett tillfredsställande sätt kunna visa för den behöriga myndigheten att effekten av den bristande efterlevnaden är oväsentlig.

Artikel 147

Metod för att hänföra exponeringar till exponeringsklasser

1.De metoder som institutet använder vid fördelningen av exponeringar på de olika exponeringsklasserna ska vara lämp­ liga för ändamålet och tillämpas konsekvent.

2.Varje exponering ska hänföras till någon av följande ex­ poneringsklasser:

a)Exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker.

b)Exponeringar mot institut.

c)Exponeringar mot företag.

d)Exponeringar mot hushåll.

e)Aktieexponeringar.

f)Poster som representerar positioner i värdepapperisering.

g)Övriga motpartslösa tillgångar.

3. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­ klass som anges i punkt 2 a:

a)Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt artiklarna 115 och 116.

b)Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker enligt ar­ tikel 117.2.

c)Exponeringar mot internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt artikel 118.

4. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­ klass som anges i punkt 2 b:

a)Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 115.2 och 115.4.

b)Exponeringar mot offentliga organ som inte ska behandlas som exponeringar mot nationella regeringar i enlighet med artikel 116.4.

c)Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt artikel 117.

d)Exponeringar mot finansiella institut som behandlas som exponeringar mot institut i enlighet med artikel 119.5.

5. För att kunna hänföras till klassen för hushållsexpone­ ringar enligt punkt 2 d ska exponeringarna uppfylla följande kriterier:

a)De ska gälla en av följande:

i)Exponeringar mot en eller flera fysiska personer.

ii)Exponeringar mot små eller medelstora företag, i det fallet under förutsättning att det totala beloppet för skulden till institutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäl­ denär men exklusive exponeringar mot säkerhet i bostad­ sfastighet, enligt institutets kännedom, inte överstiger 1 miljon EUR, vilket institutet ska ha vidtagit rimliga åtgär­ der för att förvissa sig om.

b)Institutet ska i sin riskhantering behandla dem på ett kon­ sekvent och likartat sätt.

c)De ska inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

d)De ska i samtliga fall ingå i en betydande grupp av expone­ ringar som förvaltas på likartat sätt.

Förutom de exponeringar som anges i första stycket ska nu­ värdet av minimihyresbetalningar från hushåll ingå i klassen för hushållsexponeringar.

102

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/93

 

 

 

 

 

6. Följande exponeringar ska hänföras till den exponerings­ klass som anges i punkt 2 e:

a)Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b)Räntebärande exponeringar och andra värdepapper, partner­ skap, derivat eller andra instrument som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i led a.

7.Varje fordran som inte hänförs till någon av de expone­ ringsklasser som anges i punkt 2 a, b, d, e och f ska hänföras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

8.Inom klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c ska instituten separat som specialutlåning särskilja exponeringar med följande egenskaper:

a)Exponeringen är mot en enhet som bildats särskilt för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar eller utgörs av en ekonomiskt jämförbar exponering.

b)Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till.

c)Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

9.Restvärdet av leasade tillgångar ska hänföras till den ex­ poneringsklass som anges i punkt 2 g om restvärdet inte redan ingår i den hyresexponering som fastställs i artikel 166.4.

10.Den exponering som följer av utfärdande av skydd enligt ett till en korg knutet kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska hänföras till den exponeringsklass enligt punkt 2 till vilken exponeringarna i korgen skulle hänföras, utom om de enskilda exponeringarna i korgen skulle hänföras till olika exponeringsklasser; i det fallet ska exponeringen hän­ föras till klassen för företagsexponeringar enligt punkt 2 c.

Förutsatt att de behöriga myndigheterna på förhand godkänner detta, får genomförandet ske stegvis per exponeringsklass enligt artikel 147 inom samma affärsenhet, inom olika affärsenheter i samma företagsgrupp eller för användning av egna skattningar av LGD-värden eller konverteringsfaktorer för beräkning av risk­ vikter för exponeringar mot företag, institut, nationella rege­ ringar och centralbanker.

När det gäller den klass för hushållsexponeringar som avses i artikel 147.5, får genomförandet ske stegvis per undergrupp av exponeringar som motsvarar de olika korrelationerna i arti­ kel 154.

2.De behöriga myndigheterna ska fastställa den tidsperiod under vilken ett institut och varje moderföretag och dess dot­ terföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar. Tidsperioden ska vara den som de behöriga myndigheterna an­ ser vara lämplig med tanke på arten och omfattningen av in­ stitutens eller moderföretagens och dotterföretagens verksamhet samt antalet riskklassificeringssystem som ska tillämpas och deras art.

3.Instituten ska tillämpa internmetoden enligt de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa villkor ska utformas så att de säkerställer att den flexibilitet som erbjuds genom punkt 1 inte utnyttjas selektivt i syfte att uppnå minsk­ ningar av kapitalbaskraven för de exponeringsklasser eller affärs­ enheter som ännu inte omfattas av internmetoden eller vid användningen av egna skattningar av LGD och konverterings­ faktorer.

4.Institut som har börjat tillämpa internmetoden först efter den 1 januari 2013 eller som fram till denna tidpunkt av de behöriga myndigheterna ålades att vara i stånd att beräkna sina kapitalbaskrav enligt schablonmetoden får under genomföran­ deperioden fortsätta att beräkna kapitalbaskraven för alla expo­ neringar enligt schablonmetoden till dess att de behöriga myn­ digheterna har meddelat dem att de är tillfreds med att genom­ förandet av internmetoden med rimlig säkerhet kommer att slutföras.

Artikel 148

Villkor för tillämpning av internmetoden per exponeringsklass och inom olika affärsenheter

1. Institut samt eventuella moderföretag och dotterföretag ska tillämpa internmetoden på alla exponeringar, om de inte har fått godkännande från sina behöriga myndigheter att per­ manent använda schablonmetoden i enlighet med artikel 150.

5. Varje institut som får tillämpa internmetoden på någon exponeringsklass ska också tillämpa internmetoden på aktie­ exponeringsklassen enligt artikel 147.2 e, förutom i de fall då institutet får tillämpa schablonmetoden på aktieexponeringar enligt artikel 150 och på exponeringsklassen övriga motparts­ lösa tillgångar enligt artikel 147.2 g.

103

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/94

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa hur och när det stegvisa införandet av internmetoden per exponerings­ klass enligt punkt 3 är lämpligt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 149

Villkor för att återgå till användning av mindre avancerade metoder

1. Ett institut som tillämpar internmetoden på en viss expo­ neringsklass eller exponeringstyp får inte sluta att tillämpa den metoden och i stället använda schablonmetoden för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, om inte följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd­ ningen av schablonmetoden inte syftar till att sänka institu­ tets kapitalbaskrav, att detta är nödvändigt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda expo­ neringar av denna typ och att det inte kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

b)Institutet har fått förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna.

2. Institut som enligt artikel 151.9 har fått tillstånd att an­ vända egna skattningar av LGD och konverteringsfaktorer får inte återgå till att använda de LGD-värden och konverterings­ faktorer som avses i artikel 151.8, om inte följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har visat de behöriga myndigheterna att använd­ ningen av LGD och konverteringsfaktorer enligt artikel 151.8 på en viss exponeringsklass eller exponeringstyp inte syftar till att sänka institutets kapitalbaskrav, att detta är nödvän­ digt med tanke på arten och komplexiteten hos institutets sammanlagda exponeringar av denna typ och att det inte kommer att ha en väsentlig negativ inverkan på institutets solvens eller förmåga till effektiv riskhantering.

b)Institutet har fått förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten.

3. Tillämpningen av punkterna 1 och 2 är beroende av de villkor som har fastställts av de behöriga myndigheterna för införandet av internmetoden i enlighet med artikel 148 och det tillstånd för permanent partiell användning som avses i artikel 150.

Artikel 150

Villkor för permanent partiell användning

1. Om de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får institut som har tillstånd att använda internmetoden för beräk­ ning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbe­ lopp för en eller flera exponeringsklasser tillämpa schablonme­ toden på följande exponeringar:

a)Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 a, om an­ talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas­ sificeringssystem för dessa motparter.

b)Den exponeringsklass som anges i artikel 147.2 b, om an­ talet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att institutet skulle införa ett riskklas­ sificeringssystem för dessa motparter.

c)Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt expone­ ringsklasser eller exponeringstyper som med hänsyn till sin storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d)Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar, centralbanker och delstatliga och lokala självstyrelseorgan, myndigheter samt administrativa organ och offentliga organ, förutsatt att

i)det inte finns någon skillnad mellan riskerna vid expone­ ringar mot den nationella regeringen och centralbanken och vid de övriga nämnda exponeringarna på grund av riktade offentliga åtgärder, och att

ii)exponeringarna mot den nationella regeringen och cen­ tralbanken åsätts 0 % riskvikt enligt artikel 114.2, 114.4 eller 114.5.

e)Ett instituts exponeringar mot en motpart som är dess mo­ derföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moder­ företag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finan­ siellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag, finan­ siellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster som omfattas av tillfreds­ ställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG.

104

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/95

 

 

 

 

 

f)Exponeringar mellan institut vilka uppfyller de krav som anges i artikel 113.7.

g)Aktieexponeringar mot juridiska personer vilkas kreditåta­ ganden åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2, inbegripet offent­ ligt stödda enheter på vilka riskvikten 0 kan tillämpas.

h)Aktieexponeringar som uppstår inom ramen för lagstift­ ningsprogram för främjande av särskilda sektorer av närings­ livet som i betydande grad subventionerar institutets investe­ ring och som är förenade med någon form av offentlig till­ syn och begränsningar av investeringarna i värdepapper, var­ vid detta undantag från internmetoden endast får tillämpas på exponeringar på högst totalt 10 % av kapitalbasen.

i)De exponeringar som anges i artikel 119.4 och uppfyller villkoren i den artikeln.

j)De statliga och statligt återförsäkrade garantier som avses i artikel 215.2.

De behöriga myndigheterna ska tillåta tillämpning av schablon­ metoden för de aktieexponeringar enligt leden g och h i första stycket som har godkänts för denna behandling i andra med­ lemsstater. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regel­ bundet uppdatera en förteckning över de exponeringar som avses i dessa punkter som ska behandlas enligt schablonmeto­ den.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett instituts expone­ ringsklass avseende aktier inte betraktas som mindre betydande om det sammanlagda värdet av exponeringarna, med undantag av sådana exponeringar i värdepapper som gjorts inom ramen för lagstiftningsprogram enligt punkt 1 g, genomsnittligt under det föregående året överstiger 10 % av institutets kapital. Om dessa exponeringar till antalet uppgår till mindre än 10 enskilda innehav, ska tröskelvärdet i stället vara 5 % av institutets kapital.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att fastställa tillämpningsvillkor för punkt 1 a, b och c.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. EBA ska 2018 utfärda riktlinjer för tillämpningen av punkt 1 d med rekommendationer om gränsvärden uttryckta i procent av den totala balansräkningen och eller riskvägda tillgångar som ska beräknas enligt schablonmetoden.

Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2012.

 

 

A v s n i t t 2

 

B e r ä k n i n g

a v

r i s k v ä g d a

e x p o n e r i n g s ­

 

 

b e l o p p

 

 

 

U n d e r a v s n i t t 1

 

B e h a n d l i n g p e r e x p o n e r i n g s k l a s s

Artikel 151

Behandling per exponeringsklass

1.De riskvägda exponeringsbeloppen för kreditrisker som ingår i någon av de exponeringsklasser som anges i artikel 147.2 a–e och g ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, beräknas i enlighet med underavsnitt 2, förutom när exponeringarna dras av från kärnprimärkapital, övrigt primärkapital eller supplemen­ tärkapital.

2.De riskvägda exponeringsbeloppen för utspädningsrisk av­ seende förvärvade fordringar ska beräknas i enlighet med arti­ kel 157. När ett institut har full regressrätt avseende förvärvade fordringar gentemot säljaren för fallissemangsrisken och utspäd­

ningsrisken ska bestämmelserna i artikel 152 och i arti­ kel 158.1–158.4 inte tillämpas på de förvärvade fordringarna. Exponeringen får i stället behandlas som en exponering med säkerhet.

3.Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk och utspädningsrisk ska bygga på de relevanta parametrar som gäller för exponeringen i fråga. Dessa ska omfatta PD (sanno­ likhet för fallissemang), LGD, löptid (nedan kallad M) och ex­ poneringsvärde för exponeringen. PD och LGD kan tas upp separat eller tillsammans i enlighet med avsnitt 4.

4.Instituten ska utföra beräkningen av de riskvägda expone­

ringsbeloppen för alla exponeringar som tillhör exponerings­ klassen "aktieexponeringar" enligt artikel 147.2 e i enlighet med artikel 155. Instituten får tillämpa de metoder som fast­ ställs i artikel 155.3 och 155.4, om de har fått förhandsgod­ kännande av de behöriga myndigheterna. De behöriga myndig­ heterna ska tillåta ett institut att tillämpa internmetoden enligt artikel 150.4, förutsatt att institutet uppfyller de krav som anges

iavsnitt 6 underavsnitt 4.

5.Beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för kreditrisk

isamband med exponeringar för specialutlåning får göras enligt artikel 153.5.

6.För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–d ska instituten tillhandahålla egna PD- skattningar i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

105

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/96

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

7.För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som avses i artikel 147.2 d ska instituten tillhandahålla egna skatt­ ningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

8.För exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c ska instituten tillämpa de LGD-värden som anges i artikel 161.1 och de konverteringsfaktorer som anges i artikel 166.8 a–d, om de inte fått tillstånd att använda sina egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer för dessa exponeringsklasser i enlighet med punkt 9.

9.De behöriga myndigheterna får för alla exponeringar som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 147.2 a–c tillåta att instituten använder egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlighet med artikel 143 och avsnitt 6.

10.De riskvägda exponeringsbeloppen för värdepapperise­ rade exponeringar och för exponeringar som tillhör den expo­ neringsklass som avses i artikel 147.2 f ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

Artikel 152

Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 och institutet har kännedom om samtliga eller en del av fondens underlig­ gande exponeringar, ska institutet tillämpa genomlysning av dessa underliggande exponeringar i syfte att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlig­ het med de metoder som anges i detta kapitel.

När en underliggande exponering i sig utgör en annan expone­ ring i form av andelar eller aktier i en annan fond, ska det första institutet också tillämpa genomlysning av den andra fondens underliggande exponeringar.

2. Om institutet inte uppfyller villkoren för att använda de metoder som anges i detta kapitel för samtliga eller en del av fondens underliggande exponeringar, ska de riskvägda expone­ ringsbeloppen och beloppen för förväntade förluster beräknas i enlighet med följande metoder:

a)För exponeringar som tillhör klassen "aktieexponeringar" en­ ligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2.

b)För alla andra underliggande exponeringar enligt punkt 1 ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2, om följande villkor är uppfyllda:

i)För exponeringar som omfattas av en specifik riskvikt för exponeringar utan kreditbetyg eller som placerats i det kreditkvalitetssteg som har den högsta riskvikten för en viss exponeringsklass, ska riskvikten multipliceras med två men får inte vara högre än 1 250 %.

ii)För alla övriga exponeringar ska riskvikten multipliceras med 1,1 och vara minst 5 %.

Om institutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar. Om dessa expone­ ringar, tillsammans med institutets direkta exponeringar i denna exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i artikel 150.1 och 150.2 får de tillämpas, förutsatt att de behö­ riga myndigheterna ger sitt godkännande.

3. Om exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 132.3 eller om institutet inte har kännedom om fondens samtliga underlig­ gande exponeringar eller om de underliggande exponeringar som i sig utgör en exponering i form av andelar eller aktier i en fond, ska institutet göra genomlysning av dessa underlig­ gande exponeringar och beräkna riskvägda exponeringsbelopp och belopp för förväntade förluster i enlighet med den förenk­ lade riskviktmetoden i artikel 155.2.

Om institutet därvid inte kan skilja mellan investeringar i risk­ kapitalföretag eller liknande, börsnoterade aktier och övriga ak­ tier, ska det behandla exponeringarna i fråga som exponeringar i övriga aktier. Exponeringar i andra värdepapper än aktier ska hänföras till klassen övriga aktier.

4. Som alternativ till den metod som beskrivs i punkt 3 får instituten själva utföra beräkningen eller utnyttja en tredje part för beräkningen och rapporteringen av de genomsnittliga risk­ vägda exponeringsbeloppen utifrån fondens underliggande ex­ poneringar i enlighet med de metoder som anges i punkt 2 a och b för följande:

a)Fondens förvaringsinstitut eller finansiella institut, förutsatt att fonden endast investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper hos detta förvaringsinstitut eller finansiella institut.

b)För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­ utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­ erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

106

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/97

 

 

 

 

 

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur de behöriga myndigheterna ska fastställa vill­ koren för att instituten ska få tillämpa schablonmetoden i ar­ tikel 150.1 inom ramen för punkt 2 b i den här artikeln.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

U n d e r a v s n i t t 2

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r k r e d i t r i s k

Artikel 153

Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker

1. Om inte annat följer av punkterna 2, 3 och 4, ska de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag,

iii) För 0 < PD < 1:

institut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt följande formler:

Riskvägt exponeringsvärde ¼ RW · exponeringsvärde

där riskvikten (RW) fastställs som

i)För PD = 0, ska RW vara: 0

ii)För PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang:

—där instituten tillämpar LGD-värdena enligt artikel 161.1 ska RW vara: 0

—där instituten tillämpar egna skattningar av LGD-värden ska RW vara RW ¼ max f0,12:5 · ðLGD – ELBEÞg;

Bästa skattning av förväntad förlust ("best estimate of ex­ pected loss", nedan kallad ELBE) ska vara institutets bästa skattning av den förväntade förlusten för den fallerade ex­ poneringen i enlighet med led h i artikel 181.1.

RW

¼

8

LGD · N

8

1 – R

ð

PD

Þ þ r

ð

0:999

Þ9

– LGD · PD

9

·

1

1 – 1,5 · b

 

 

>

 

>

 

 

 

 

 

 

 

>

 

>

 

 

 

 

 

där

:

 

:

 

 

 

 

 

 

;

 

;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

N(x)

= den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs.

 

 

 

sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett

 

 

 

är mindre än eller lika med x),

 

 

 

 

 

 

 

 

 

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva­ riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z),

R = korrelationskoefficienten, som fastställs som

R ¼ 0:12 ·

1 1 – e– 50 þ 0:24 ·

81 –

1 – e– 50

9

 

– e– 50 · PD

>

1 – e– 50 · PD

>

 

 

:

 

;

b = löptidsfaktorn, som fastställs som

b¼ ð0:11852 – 0:05478 · lnðPDÞÞ2.

2.För alla exponeringar mot stora finanssektorsenheter ska korrelationskoefficienten i punkt 1 iii multi­ pliceras med 1,25. För alla exponeringar mot icke reglerade finansiella enheter ska korrelationskoefficien­ terna i punkterna 1 iii och 4 vid behov multipliceras med 1,25.

3.Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering som uppfyller de krav som anges i artiklarna

202och 217 får anpassas enligt följande formel.

107

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/98

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ RW · exponeringsvärde · ð0:15 þ 160 · PDppÞ

där

PDpp = PD-värdet för utfärdaren av kreditriskskyddet.

RW ska beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 1 för den skyddade exponeringen, gälde­ närens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet. Löptidsfaktorn b ska beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddsutfärdarens och gäldenärens.

4. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som företaget tillhör inte överstiger 50 miljoner EUR, får instituten använda följande korrelationsformel i led iii) i punkt 1 för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total omsättning per år i miljoner EUR ≤ S ≤ = 50 miljoner EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5 miljoner EUR ska behandlas som om den motsvarade 5 miljoner EUR. När det gäller en grupp av förvärvade fordringar, ska den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

R ¼ 0:12 ·

1 – e– 50 þ 0:24 ·

81 –

1 1 – e– 50

9

– 0:04 ·

81 –

f f45 g

 

g

9

 

1 – e– 50 · PD

>

– e– 50 · PD

>

 

>

min max 5,S

,50

 

– 5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

>

 

 

 

:

 

;

 

:

 

 

 

 

;

Instituten ska ersätta total omsättning per år med koncernens totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett lämpligare mått än total omsättning per år.

5. För exponeringar som utgör specialutlåning där institutet inte kan göra PD-skattningar eller dess PD-skattningar inte upp­ fyller de krav som anges i avsnitt 6 ska det åsätta dessa expo­ neringar riskvikt enligt tabell 1:

Tabell 1

Resterande löptid

Kategori

Kategori

Kategori

Kategori

Kategori

1

2

3

4

5

 

 

 

 

 

 

 

Mindre än 2,5 år

50 %

70 %

115 %

250 %

0 %

 

 

 

 

 

 

Lika med eller mer än

70 %

90 %

115 %

250 %

0 %

2,5 år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När instituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt, ska de beakta följande faktorer: finansiell styrka, poli­ tiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, dä­ ribland eventuella inkomster från offentliga och privata partner­ skap och förekomsten av säkerheter.

6. För sina förvärvade företagsfordringar ska institut uppfylla kraven i artikel 184. I fråga om förvärvade företagsfordringar som dessutom uppfyller villkoren i artikel 154.5, där det skulle vara onödigt betungande för ett institut att tillämpa standarder för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt avsnitt 6, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar enligt avsnitt 6 användas.

7.I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär­ depapperisering.

8.Om ett institut ger kreditriskskydd för ett antal expone­ ringar på villkor att det n:te fallissemanget bland exponering­ arna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska av­ sluta kontraktet, ska den riskvikt användas som föreskrivs i kapitel 5, förutsatt att produkten har en extern kreditvärdering från ett externt kreditvärderingsinstitut. Om någon sådan kredit­ värdering inte föreligger, ska riskvikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1-exponeringar, där summan av det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte ska överstiga det nominella beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat med 12,5. De n-1-exponeringar som ska undantas från summe­ ringen ska fastställas på basis av att de ska innefatta de expo­ neringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponerings­ belopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen. En riskvikt på 1 250 % ska gälla för positioner i en korg, om ett institut inte kan fastställa riskvikten enligt internmetoden.

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beakta de faktorer som anges i punkt 5 andra stycket, när de åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

108

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/99

 

 

 

 

 

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 154

Riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar

1. De riskvägda exponeringsbeloppen för hushållsexpone­ ringar ska beräknas enligt följande formler:

i) för PD = 1, dvs. i fråga om fallissemang, ska RW vara

RW ¼ max f0,12:5 · ðLGD – ELBEÞg;

där ELBE ska vara institutets bästa skattning av den förvän­ tade förlusten för den fallerade exponeringen enlighet med artikel 181.1 h.

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ RW · exponeringsvärde där riskvikten (RW) fastställs på följande sätt:

RW ¼

8LGD · N8p11– R · GðPDÞ þ

 

>

>

 

 

:

:

där

ii)om 0 < PD < 1, dvs. för varje annat möjligt värde för PD än de värden som anges i led i

r

ð

 

Þ9

 

9

 

 

R

· G

0:999

>

– LGD · PD

>

· 12,5 · 1,06

 

1 – R

 

 

;

 

;

 

 

 

 

 

 

 

 

N(x) = den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x).

G(Z) = den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpva­ riabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x) = z).

R = korrelationskoefficienten som fastställs som

R ¼ 0:03 ·

1 – e– 35 þ 0:16 ·

81 –

1 1 – e– 35

9

 

1 – e– 35 · PD

>

– e– 35 · PD

>

 

 

:

 

;

2.De riskvägda exponeringsbeloppen för varje exponering mot små och medelstora företag enligt artikel 147.5 som upp­ fyller de krav som anges i artiklarna 202 och 217 får beräknas i enlighet med artikel 153.3.

3.För hushållsexponeringar där säkerhet har ställts i form av fastighet ska en koefficient av korrelation (R) på 0,15 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 1.

4.För kvalificerade rullande hushållsexponeringar i enlighet med definitionen i leden a–e ska en koefficient av korrelation

(R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelations­ formeln i punkt 1.

Exponeringar ska betecknas som kvalificerade rullande hushålls­ exponeringar om de uppfyller samtliga följande villkor:

a)Exponeringarna ska vara mot en eller flera fysiska personer.

b)Exponeringarna ska vara rullande, utan säkerhet och, så länge de inte tas i anspråk, villkorslöst återkalleliga av insti­ tutet. I detta sammanhang definieras rullande exponeringar som exponeringar där kundernas utestående belopp tillåts

fluktuera på grundval av deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en gräns som fastställts av institutet. Out­ nyttjade kreditmöjligheter kan betraktas som villkorslöst återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den utsträckning som lagstiftningen om konsuments­ kydd och anknutna områden medger.

c)Exponeringen i underportföljen mot en enskild person får uppgå till maximalt 100 000 EUR.

d)Korrelationen i denna punkt får bara användas för portföljer där förlustnivån visat låg volatilitet i förhållande till genom­ snittsnivån, särskilt inom de låga PD-intervallen.

e)Behandlingen som en kvalificerad rullande hushållsexpone­ ring ska överensstämma med underportföljens underliggande riskegenskaper.

Med avvikelse från led b gäller inte kravet att exponeringen ska vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till ett lönekonto. I detta fall ska de belopp som återvinns från säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.

109

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/100

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

De behöriga myndigheterna ska kontrollera hur volatiliteten i förlustnivån förhåller sig till den genomsnittliga förlustnivån både för den totala portföljen av kvalificerade rullande hushålls­ exponeringar och för de enskilda underportföljerna, och vara beredda att utbyta information över gränserna om särdragen hos de kvalificerade rullande hushållskrediternas förlustnivåer.

5. För att vara berättigade till hushållsbehandling ska de för­ värvade fordringarna uppfylla minimikraven i artikel 184 och samtliga följande villkor:

a)Institutet har förvärvat fordringarna från en eller flera obe­ roende säljande tredje parter och dess exponering mot ford­ ringarnas gäldenärer innefattar inte någon exponering som direkt eller indirekt har sitt ursprung hos institutet.

b)De förvärvade fordringarna ska ha uppstått på rent mark­ nadsmässiga grunder mellan säljaren och gäldenären. Före­ tagsinterna fordringar och fordringar som balanseras mot motkonton mellan företag som köper och säljer till varandra kan därför inte komma ifråga.

c)Det förvärvande institutet har en fordran på all avkastning från de köpta fordringarna eller proportionell ränta på av­ kastningen.

d)Portföljen med köpta fordringar är tillräckligt diversifierad.

6.I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på vär­ depapperisering.

7.I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar, där de förvärvande instituten inte kan separera exponeringar mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushålls­ exponeringar från andra hushållsexponeringar, ska den hushålls­ riskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa ex­ poneringar gälla.

Artikel 155

Riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar

1. Instituten ska fastställa sina riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar, exklusive aktieexponeringar som dras av i enlighet med del två eller omfattas av en riskvikt på 250 % enligt artikel 48, i enlighet med de metoder som anges i punk­ terna 2, 3 och 4 i den här artikeln. Ett institut får tillämpa olika metoder på olika aktieportföljer, när institutet självt använder olika metoder för intern riskhantering. Om ett institut tillämpar olika metoder, ska valet av PD/LGD-metoden eller internmeto­ den vara konsekvent, även i ett längre tidsperspektiv och i förhållande till den metod som används för intern riskhantering av den relevanta aktieexponeringen, och ska inte styras av till­ synsarbitrage.

Instituten får behandla aktieexponeringar mot anknutna företag i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.

2. Enligt den förenklade riskviktmetoden ska den riskvägda exponeringen behandlas enligt formeln

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ RW ä exponeringsvärde:

där

Riskvikt (RW) = 190 % för icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer

Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har ut­ pekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta positioner ska behandlas som om de vore långa positioner var­ vid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde. I fråga om positioner, där det finns en löptidsobalans ska me­ toden för företagsexponeringar tillämpas enligt artikel 162.5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4.

3. Enligt PD/LGD-metoden ska de riskvägda exponerings­ beloppen beräknas enligt formlerna i artikel 153.1. Om institu­ tet inte har tillräckligt med information för att kunna använda definitionen på fallissemang i artikel 178 ska riskvikterna räknas upp med faktorn 1,5.

För varje enskild exponering får summan av den förväntade förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda expone­ ringsbeloppet inte överstiga exponeringsvärdet multiplicerat med 12,5.

Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i kapitel 4. Därvid ska ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot utfär­ daren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexpone­ ringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde på 65 % användas. För detta ändamål ska löptiden M vara fem år.

110

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/101

 

 

 

 

 

4. Enligt metoden med interna modeller ska det riskvägda exponeringsbeloppet motsvara den potentiella förlust på institu­ tets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skill­ naden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad med faktorn 12,5. I fråga om aktieportföljer får de riskvägda exponeringsbeloppen inte vara mindre än den sammanlagda summan av följande:

a)De riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD- metoden.

b)De motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade med 12,5.

De belopp som avses i leden a och b ska beräknas på grundval av de PD-värden som anges i artikel 165.1 och de tillhörande LGD-värden som anges i artikel 165.2.

Instituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieposition.

Artikel 156

Riskvägda exponeringsbelopp för övriga motpartslösa tillgångar

De riskvägda exponeringsbeloppen för övriga motpartslösa till­ gångar ska beräknas enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp ¼ 100 % · exponeringsbelopp,

med undantag av följande:

a)Kassabehållning och likvärdiga poster samt omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats ska åsättas riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktel­ ser i motsvarande form.

b)Exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar. I det fallet ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt föl­ jande:

1t · 100 % · Exponeringsvärde

där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela år som återstår av hyrestiden.

U n d e r a v s n i t t 3

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p f ö r f ö r v ä r v a d e f o r d r i n g a r s u t s p ä d n i n g s r i s k

Artikel 157

Riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringars utspädningsrisk

1.Instituten ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk enligt formeln i artikel 153.1.

2.Instituten ska fastställa parametrarna PD och LGD i enlig­ het med avsnitt 4.

3.Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med avsnitt 5.

4.I denna artikel ska värdet på M vara 1 år.

5.De behöriga myndigheterna ska undanta ett institut från att beräkna och erkänna riskvägda exponeringsbelopp för ut­ spädningsrisken för en typ av exponering som förorsakas av förvärvade företags- eller hushållsfordringar, om institutet kan styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken för det institutet är försumbar för denna typ av exponering.

A v s n i t t 3

F ö r v ä n t a d e f ö r l u s t e r

Artikel 158

Behandling per exponeringsslag

1. Beräkningen av förväntade förlustbelopp ska baseras på samma ingångsvärden för PD och LGD och samma expone­ ringsvärden för varje exponering som de som används för be­ räkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 151.

2. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade expone­ ringar ska beräknas i enlighet med kapitel 5.

3. Förväntat förlustbelopp för exponeringar inom expone­ ringsklassen "övriga motpartslösa tillgångar" enligt arti­ kel 147.2 g ska vara noll.

4. Förväntade förlustbelopp för exponeringar i form av aktier eller andelar i fonder enligt artikel 152 ska beräknas i enlighet med de metoder som anges i den här artikeln.

111

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/102

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5. Förväntade förluster (EL) och förlustbelopp för expone­ ringar mot företag, institut, nationella regeringar och central­ banker samt hushållsexponeringar ska beräknas enligt följande formler:

Förväntade förluster ðELÞ ¼ PD ä LGD

Förväntat förlustbelopp = EL [multiplicerat med] exponerings­ värde.

För fallerade exponeringar (PD = 100 %), om institut använder egna skattningar av LGD, ska EL vara ELBE, institutets bästa skattning av den förväntade förlusten av den fallerade expone­ ringen i enlighet med artikel 181.1 h.

För exponeringar som behandlas i enlighet med artikel 153.3 ska EL vara 0 %.

6. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning, där instituten bestämmer riskvikter enligt metoderna i artikel 153.5, ska fastställas enligt tabell 2.

Tabell 2

Resterande löptid

Kategori

Kategori

Kategori

Kategori

Kategori

1

2

3

4

5

 

 

 

 

 

 

 

Mindre än 2,5 år

0 %

0,4 %

2,8 %

8 %

50 %

 

 

 

 

 

 

Minst 2,5 år

0,4 %

0,8 %

2,8 %

8 %

50 %

 

 

 

 

 

 

7. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt den förenk­ lade riskviktmetoden ska beräknas enligt följande formel:

Förväntat förlustbelopp ¼ EL · exponeringsvärde

Följande EL-värden ska användas:

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för icke noterade aktieexpone­ ringar i tillräckligt diversifierade portföljer.

Förväntad förlust (EL) = 0,8 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Förväntad förlust (EL) = 2,4 % för alla övriga aktieexponeringar.

8. Den förväntade förlusten och det förväntade förlustbelop­ pet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt PD/LGD-metoden ska beräknas enligt följande formler:

Förväntade förluster ðELÞ ¼ PD · LGD

Förväntat förlustbelopp ¼ EL · exponeringsvärde

9.Det förväntade förlustbeloppet ska vara noll för aktieexpo­ neringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoden med interna modeller.

10.Det förväntade förlustbeloppet för förvärvade fordringars utspädningsrisk ska beräknas enligt följande formel:

Förväntade förluster ðELÞ ¼ PD · LGD

Förväntat förlustbelopp ¼ EL · exponeringsvärde

Artikel 159

Behandling av förväntade förlustbelopp

Instituten ska dra av de förväntade förlustbelopp som beräknats i enlighet med artikel 158.5, 158.6 och 158.10 från allmänna och specifika kreditriskjusteringar och ytterligare värdejuste­ ringar i enlighet med artiklarna 34 och 110 och andra avdrag från kapitalbasen som avser dessa exponeringar. Underkurs­ belopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i sam­ band med fallissemang i enlighet med artikel166.1 ska behand­ las på samma sätt som specifika kreditriskjusteringar. Specifika kreditriskjusteringar av exponeringar som har fallerat får inte användas för att täcka förväntade förlustbelopp i samband med andra exponeringar. Förväntade förlustbelopp för vär­ depapperiserade exponeringar samt allmänna och specifika kre­ ditriskjusteringar som avser dessa exponeringar ska inte tas med i denna beräkning.

A v s n i t t 4

P D , L G D o c h l ö p t i d

U n d e r a v s n i t t 1

E x p o n e r i n g a r m o t f ö r e t a g , i n s t i t u t , n a t i o n e l l a r e g e r i n g a r o c h C e n t r a l b a n k e r

Artikel 160

Sannolikhet för fallissemang (PD)

1.PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett in­ stitut ska vara minst 0,03 %.

2.För förvärvade företagsfordringar ska PD-värdet, om insti­ tutet inte kan göra PD-skattningar eller om institutets PD-skatt­ ningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6, fastställas enligt följande metoder:

a)PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsford­ ringar ska motsvara institutets skattning av EL dividerat med LGD för dessa fordringar.

b)PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsford­ ringar ska motsvara institutets skattning av EL.

112

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/103

 

 

 

 

 

c)Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar i enlighet med artikel 143 och det kan bryta ned sina EL- skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får institutet använda den PD- skattning som detta tillvägagångssätt resulterar i.

3.PD för fallerade motparter ska vara 100 %.

4.Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk godtas, utöver de utfärdare av kreditriskskydd som avses i artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, om följande vill­ kor är uppfyllda:

a)Företaget har en kreditvärdering, tilldelat av ett kreditvär­ deringsinstitut, som enligt de behöriga myndigheterna mot­ svarar steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de regler för riskvägning av exponeringar mot företag som anges i kapitel 2.

b)Företaget har inte tilldelats en kreditvärdering av ett erkänt externt ratinginstitut, i fråga om institut som beräknar risk­ vägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, men är internt klassificerad med ett PD-värde som motsvarar den kreditklassificering av externa kreditvär­ deringsinstitut som de behöriga myndigheterna har beslutat att tilldela steg 3 eller högre på kreditkvalitetsskalan enligt de regler för riskvägning av exponeringar mot företag som anges i kapitel 2.

5.Institut som använder egna LGD-skattningar får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värden i en­ lighet med artikel 161.3.

6.För utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar ska PD anges till samma värde som institutets EL-skattning för utspädningsrisk. Om ett institut har fått den behöriga myndig­ hetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar för företags­ exponeringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned sina EL-skattningar av utspädningsrisken för förvärvade fö­ retagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som be­ döms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får insti­ tutet använda den PD-skattning som detta tillvägagångssätt re­ sulterar i. Instituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i kapitel 4. Vid utspädningsrisk god­ tas, utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd som anges i artikel 201.1 g, även säljaren av de förvärvade fordringarna, under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.

7.Med avvikelse från artikel 201.1 g godtas de företagsenhe­ ter som uppfyller villkoren i punkt 4.

Ett institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-skattningar av utspädningsrisken för förvär­ vade företagsfordringar i enlighet med artikel 143 får godta obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet med artikel 161.3.

Artikel 161

Förlust vid fallissemang (LGD)

1.Institut ska använda följande LGD-värden:

a)Icke efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 45 %;

b)Efterställda exponeringar utan godtagbar säkerhet: 75 %;

c)Institut får ta hänsyn till betalt och obetalt kreditriskskydd vid beräkningen av LGD i enlighet med kapitel 4.

d)Säkerställda obligationer som är berättigade till behandlingen

iartikel 129.4 eller 129.5 får ges ett LGD-värde på 11,25 %.

e)Exponeringar i icke efterställda förvärvade företagsfordringar

ide fall där ett institut inte kan göra PD-skattningar eller för vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6: 45 %;

f)Exponeringar i efterställda förvärvade företagsfordringar i de fall där institutet inte kan göra PD-skattningar eller för vilka institutets PD-skattningar inte uppfyller kraven i avsnitt 6: 100 %;

g)Utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar: 75 %.

2.Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till­ stånd att använda egna LGD-skattningar för företagsexpone­ ringar i enlighet med artikel 143 och institutet kan bryta ned sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som bedöms som tillförlitligt av den behöriga myndigheten, får institutet för utspädningsrisk och risk för fallissemang använda LGD-skattningen för förvärvade företagsfordringar.

3.Om ett institut har fått den behöriga myndighetens till­ stånd att använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker i enlig­ het med artikel 143, får obetalt kreditriskskydd godtas genom anpassning av PD eller LGD, under förutsättning att kraven i avsnitt 6 är uppfyllda och att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den ju­ sterade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

113

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/104

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. När det gäller de företag som avses i artikel 153.3, ska LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet motsvara LGD-värdet för antingen en osäk­ rad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gälde­ nären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.

Artikel 162

Löptid

1. Institut som inte har fått tillstånd att använda egna LGD- värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar och centralbanker ska ange en löptid (M) på 0,5 år för exponeringar till följd av repor eller värdepappers- eller råvarulån och en löptid (M) på 2,5 år för alla andra exponeringar.

Alternativt ska de behöriga myndigheterna inom ramen för det tillstånd som avses i artikel 143 besluta om institutet ska till­ lämpa en löptid (M) enligt punkt 2 för alla exponeringar.

2. Institut som har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna LGD-värden och konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar och centralbanker i enlighet med artikel 143 ska beräkna M för varje sådan exponering enligt vad som anges i leden a–e i denna punkt med förbehåll för punkterna 3–5 i den här arti­ keln. Värdet på M får inte vara högre än fem år, utom i de fall som anges i artikel 384.1 när M, såsom där anges, ska använ­ das.

a)För ett instrument med ett fastställt betalningsflödesschema ska M beräknas enligt följande formel:

( (Xt · CFt ))

M ¼ max 1,min

t

 

,5

Xt

CFt

där CFt betecknar kassaflöden (kapitalbelopp, räntebetal­ ningar och avgifter) som enligt kontraktet ska betalas av gäldenären under perioden t.

b)För derivat som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till exponeringens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 1 år. Det teoretiska beloppet för varje exponering ska användas för att väga löptiden.

c)För exponeringar vid transaktioner med derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullstän­ diga säkerheter och marginallånetransaktioner med fullstän­ diga eller nära fullständiga säkerheter som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till transaktio­ nens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 10 dagar.

d)För repor eller värdepappers- eller råvarulån som omfattas av ett ramavtal om nettning ska värdet på M anges till trans­ aktionens vägda genomsnittliga återstående löptid, där M dock ska vara minst 5 dagar. Det teoretiska beloppet för varje transaktion ska användas för att väga löptiden.

e)Om ett institut har fått den behöriga myndighetens tillstånd att använda egna PD-skattningar för förvärvade företagsford­ ringar i enlighet med artikel 143 ska M för belopp som tagits i anspråk motsvara de förvärvade fordringarnas vägda genomsnittliga löptid, där M dock ska vara minst 90 dagar. Samma värde på M ska även användas för outnyttjade be­ lopp inom ramen för ett bindande köpåtagande, förutsatt att faciliteten innehåller effektiva sidovillkor, mekanismer som utlöser förtida amortering eller andra inslag som skyddar det köpande institutet från en betydande försämring av de framtida fordringar som det måste förvärva under facilitetens löptid. Om sådant skydd saknas, ska M för outnyttjade be­ lopp beräknas som summan av den mest långfristiga poten­ tiella fordringen enligt köpavtalet och den återstående löp­ tiden för köpfaciliteten, där M dock ska vara minst 90 dagar.

f)För andra instrument än dem som nämns i denna punkt

eller om ett institut inte kan beräkna M enligt led a, ska M sättas till den maximala återstående tid (i antal år) som gäldenären får ta i anspråk för att uppfylla kontraktsförplik­ telserna fullt ut, där M dock ska vara minst 1 år.

g)Institut som använder den metod baserad på interna model­ ler som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 för beräkningen av exponeringsvärden ska för de exponeringar på vilka de till­ lämpar metoden, om löptiden för det mest långfristiga kont­ raktet i nettningsmängden är längre än ett år, beräkna M enligt följande formel:

<

 

Effective EEtk

k

tk · df tk · stk þ

EEtk

· tk · df tk

· ð1 – stk Þ

=

 

 

·

 

 

 

 

 

 

k

 

 

 

M ¼ min8Xk

 

X

Xtk · df tk

· stk

 

,59

 

 

Effective EEtk ·

 

:

 

 

 

 

 

 

 

;

114

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/105

 

 

 

 

 

där

 

 

 

 

 

 

Stk

= en

dummyvariabel

vars

värde

under

den

 

framtida perioden

tk är

lika

med 0

om

 

tk

> 1år och lika med 1 om tk

≤ 1,

 

EEtk

EffectiveEEtk

df tk

=förväntad exponering under den framtida pe­ rioden tk,

=effektiv förväntad exponering under den framtida perioden tk,

=den riskfria diskonteringsfaktorn för den framtida tidsperioden tk, och

För kvalificerade kortfristiga exponeringar som inte är en del av institutens löpande finansiering av gäldenären, ska M vara minst en dag. Kvalificerade kortfristiga exponeringar omfattar följande:

a)Exponeringar mot institut till följd av avräkning av skulder i utländsk valuta.

b)Självavvecklande finansiella transaktioner vid kortfristig han­ del, med anknytning till utbyte av varor eller tjänster och med upp till ett års återstående löptid i enlighet med arti­ kel 4.1 led 80.

c)Exponeringar till följd av avveckling av köp och försäljning av värdepapper inom ramen för ordinarie leveransperiod eller två bankdagar.

tk ¼ tk – tk–1;

h)Ett institut som använder en intern modell för att beräkna en ensidig kreditvärdighetsjustering får, om de behöriga myn­ digheterna godkänner detta, som M använda den effektiva kreditdurationen enligt skattningen med den egna modellen.

Om inte annat följer av punkt 2, ska formeln i led a till­ lämpas för nettningsmängder där samtliga kontrakt har en ursprunglig löptid som understiger ett år.

i)Ett institut som beräknar exponeringsvärdena med hjälp av den metod baserad på interna modeller som redovisas i avsnitt 6 i kapitel 6 och som har tillstånd att använda en intern modell för den specifika risk som finns i innehav av omsatta skuldinstrument i enlighet med del 3 avdelning IV kapitel 5, ska ange M som 1 i den formel som anges i artikel 153.1, under förutsättning att institutet kan visa de behöriga myndigheterna att effekterna av riskklassmigration innefattas i dess interna modell för beräkning av specifik risk i innehav av omsatta skuldinstrument enligt artikel 383.

d)Exponeringar till följd av kontantbetalning via elektronisk överföring och betalningar via elektroniska betalningstrans­ aktioner och förbetalda kostnader, inklusive övertrasseringar på grund av misslyckade transaktioner som inte överskrider ett litet antal överenskomna bankdagar.

4. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte inom unionen och som har en konsoliderad omsättning och

konsoliderade tillgångar som

uppgår

till mindre än

500 000 000 EUR kan institut

välja att

konsekvent fastställa

M i enlighet med punkt 1 i stället för att tillämpa punkt 2. Instituten får ersätta beloppet 500 000 000 EUR för de totala tillgångarna med 1 000 000 000 EUR för företag som i första hand äger och hyr ut i icke-kommersiella bostadsfastigheter.

5.Löptidsobalanser ska behandlas i enlighet med kapitel 4.

U n d e r a v s n i t t 2

j)Vid tillämpning av artikel 153.3 ska M vara lika med kredit­ riskskyddets effektiva löptid, dock minst 1 år.

3. Om dokumentationen ställer krav på omprövning av mar­ ginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och den innehål­ ler bestämmelser som tillåter snabb avveckling eller avräkning av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att för­ nya marginalsäkerhet, ska M vara minst 1 dag för

a)derivatinstrument som tas upp i bilaga II med fullständiga eller nära fullständiga säkerheter,

H u s h å l l s e x p o n e r i n g a r

Artikel 163

Sannolikhet för fallissemang (PD)

1.En exponerings PD-värde ska vara minst 0,03 %.

2.PD-värdet för gäldenärer som har fallerat och – om en exponeringsansats används – för exponeringar där fallissemang föreligger ska vara 100 %.

b)marginallånetransaktioner med fullständiga eller nära full­ ständiga säkerheter, och

c)transaktioner med repor eller värdepappers- eller råvarulån.

3. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar, ska PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för utspädningsrisk. Om ett institut kan bryta ned sina EL-skatt­ ningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett sätt som de behöriga myndigheterna bedömer som tillförlitligt får PD-skattningen användas.

115

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/106

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. Obetalt kreditriskskydd får beaktas genom justering av PD-värden, om inte annat följer av artikel 164.2. Utöver de som tillhandahåller kreditriskskydd enligt artikel 201.1 g godtas vid utspädningsrisk även säljaren av de förvärvade fordringarna, om villkoren i artikel 160.4 är uppfyllda.

Artikel 164

Förlust vid fallissemang (LGD)

1.Instituten ska ta fram egna skattningar av LGD-värden med iakttagande av kraven i avsnitt 6 och under förutsättning att det beviljas av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 143. För utspädningsrisk för förvärvade fordringar ska ett LGD-värde på 75 % användas. Om ett institut kan bryta ned sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade ford­ ringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får insti­ tutet använda sin egen LGD-skattning.

2.Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom ju­ stering av PD- och LGD-skattningarna, under förutsättning att kraven i artikel 183.1–183.3 är uppfyllda och de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd. Ett institut ska inte justera PD- eller LGD-värdet på garanterade exponeringar på så sätt att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

3.Vid tillämpning av artikel 154.2 ska LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot den utfärdare av kreditrisk­ skyddet som avses i artikel 153.3 vara LGD-värdet för antingen en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäk­ rad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om till­ gängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas, i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen, är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.

4.Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier får inte understiga 10 %.

Det genomsnittliga exponeringsvägda LGD-värdet för alla hus­ hållsexponeringar mot säkerhet i kommersiella fastigheter utan statliga garantier får inte understiga 15 %.

5. På grundval av de uppgifter som samlas in i enlighet med artikel 101 och med beaktande av den framtida utvecklingen på fastighetsmarknaden och andra relevanta indikatorer, ska de behöriga myndigheterna regelbundet, dock minst en gång per år, göra en bedömning av huruvida LGD-minimivärdena i punkt

4 i den här artikeln är lämpliga för exponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter belägna inom deras territorium. De behöriga myndigheterna får i lämpliga fall på grundval av bedömningar av den finansiella stabiliteten fastställa högre minimivärden för det genomsnittliga expone­ ringsvägda LGD-värdet för exponeringar som är säkrade genom fastigheter belägna inom deras territorium.

De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om alla änd­ ringar av LGD-minimivärdena som de gör i enlighet med det första stycket och EBA ska offentliggöra dessa LGD-värden.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor som de behöriga myndigheterna ska beakta vid fastställandet av högre LGD-minimivärden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. Instituten i en medlemsstat ska tillämpa de högre LGD- minimivärden som har fastställts av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat avseende exponeringar som är säkrade ge­ nom fastigheter belägna i denna medlemsstat.

U n d e r a v s n i t t 3

A k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t P D / L G D - M e t o d e n

Artikel 165

Aktieexponeringar enligt PD/LGD-metoden

1. PD-värdena ska fastställas enligt metoderna för företags­ exponeringar.

Följande minimivärden för PD ska tillämpas:

a)0,09 % för exponeringar i börsnoterade aktier, om place­ ringen är en del av en långfristig kundrelation.

b)0,09 % för exponeringar i ej börsnoterade aktier, om avkast­ ningen på placeringen är baserad på regelbundna och åter­ kommande kassaflöden som inte härrör från realisationsvins­ ter.

c)0,40 % för exponeringar i börsnoterade aktier, inbegripet övriga korta positioner enligt artikel 155.2.

d)1,25 % för alla övriga aktieexponeringar, inbegripet övriga korta positioner enligt artikel 155.2.

116

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/107

 

 

 

 

 

2.Exponeringar i icke noterade aktier i tillräckligt diversifie­ rade portföljer får ges ett LGD-värde på 65 %. Alla övriga så­ dana exponeringar ska ges ett LGD-värde på 90 %.

3.Alla exponeringar ska ges ett M-värde på fem år.

A v s n i t t 5

E x p o n e r i n g s b e l o p p

Artikel 166

Exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar

1. Om inget annat anges, ska exponeringsbeloppet för expo­ neringar i balansräkningen vara det redovisade värdet mätt utan hänsyn till eventuella kreditriskjusteringar.

Denna regel gäller även för tillgångar som köpts till ett pris som skiljer sig från skuldbeloppet.

För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp och det redovisade värdet som efter särskilda kreditriskjuste­ ringar registrerades i institutens balansräkningar vid köp av till­ gången som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om det är mindre.

2.Om instituten använder ramavtal om nettning i fråga om repor eller värdepappers- eller råvarulån ska exponeringsbelop­ pet beräknas enligt kapitlen 4 eller 6.

3.För beräkning av exponeringsbeloppetvid nettning i ba­ lansräkningen av lån och insättningar ska instituten använda de metoder som anges i kapitel 4.

4.Vid leasingavtal ska exponeringsbeloppet motsvara nuvär­ det av minimileasingbetalningarna. Med "minimileasingbetal­ ningar" avses de betalningar under leasingtiden som leasingtaga­ ren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Om en annan part än leasingtagaren kan förpliktas att betala rest­ värdet för ett leasingobjekt och denna betalningsskyldighet upp­ fyller kraven i artikel 201 för godtagbart tillhandahållande av kreditriskskydd samt kraven för godkännande av andra slag av garantier i artikel 213, kan betalningsskyldigheten betraktas som ett obetalt kreditriskskydd i enlighet med kapitel 4.

5.När det gäller kontrakt i bilaga II, ska exponeringsbeloppet fastställas genom de metoder som anges i kapitel 6 och inte ta hänsyn till någon kreditriskjustering.

6. Exponeringsbeloppet för beräkning av riskvägda expone­ ringsbelopp för förvärvade fordringar ska motsvara det värde som fastställs i enlighet med punkt 1 minus kapitalbaskrav för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

7.Om en exponering har formen av värdepapper eller råva­ ror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för repor eller värdepappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveckling och marginallån, ska exponeringsbeloppet motsvara värdepapperens eller råvarornas värde enligt artikel 24. Om den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges

iartikel 223 används, ska exponeringsbeloppet ökas med den volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller råvaror enligt den artikeln. Exponeringsbeloppet för repor, vär­ depappers- eller råvarulån, transaktioner med långfristig avveck­ ling och marginallån kan fastställas i enlighet med antingen kapitel 6 eller artikel 220.2.

8.Exponeringsvärdet för följande poster ska beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med en konverteringsfaktor. Instituten ska använda följande konver­ teringsfaktorer i enlighet med artikel 151.8 för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker:

a) För låneramar som när som helst är villkorslöst återkalleliga av institutet utan förhandsanmälan eller som automatiskt kan annulleras om låntagarens kreditvärdighet försämras ska en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsystemen ska göra det möjligt att omedelbart upp­ täcka en försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Outnytt­ jade låneramar kan betraktas som villkorslöst återkalleliga, om villkoren tillåter institutet att annullera dem i den ut­ sträckning som lagstiftningen om konsumentskydd och an­ knutna områden medger.

b)För kortfristiga remburser där levererade varor utgör säkerhet ska en konverteringsfaktor på 20 % tillämpas för både det öppnande och bekräftande institutet.

c)För outnyttjade köpåtaganden för rullande förvärvade ford­ ringar, vilka kan återkallas villkorslöst eller annulleras när som helst av institutet utan förhandsanmälan, ska en kon­ verteringsfaktor på 0 % tillämpas. För att kunna tillämpa en konverteringsfaktor på 0 % ska instituten aktivt övervaka gäldenärens finansiella ställning och de interna kontrollsyste­ men ska göra det möjligt att omedelbart upptäcka en för­ sämring av gäldenärens kreditkvalitet.

117

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/108

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)För övriga låneramar, note issuance facilities (NIF) och revol­ ving underwriting facilities (RUF) ska en konverteringsfaktor på 75 % tillämpas.

e)Institut som uppfyller kraven för användning av egna skatt­ ningar av konverteringsfaktorer enligt avsnitt 6 får använda sina egna skattningar av konverteringsfaktorer för olika pro­ dukttyper enligt leden a–d, under förutsättning att de behö­ riga myndigheterna tillåter det.

9.Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande ska den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas.

10.För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de som nämns i punkterna 1–8, ska exponeringsbeloppet vara lika med följande procentandelar av postens värde:

a)100 % om det är en högriskpost.

b)50 % om det är en medelriskpost.

c)20 % om det är en medel-/lågriskpost.

d)0 % om det är en lågriskpost.

Vid tillämpning av denna punkt ska poster utanför balansräk­ ningen indelas i riskkategorier enligt bilaga I.

Artikel 167

Aktieexponeringar

1.Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar ska vara det redovisade värdet efter särskilda kreditriskjusteringar.

2.Exponeringsbeloppet för aktieexponeringar utanför balans­ räkningen ska vara det nominella värdet efter nedsättning av det nominella värdet genom kreditriskjusteringar specifika för denna exponering.

Artikel 168

Övriga motpartslösa tillgångar

Exponeringsbeloppet för övriga motpartslösa tillgångar ska vara det redovisade värdet efter särskild kreditriskjustering.

A v s n i t t 6

K r a v p å i n t e r n m e t o d e n

U n d e r a v s n i t t 1

R i s k k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m

Artikel 169

Allmänna principer

1.Om ett institut använder flera riskklassificeringssystem, ska motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.

2.Kriterier och metoder för riskklassificering ska periodiskt ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga med hänsyn till den aktuella portföljen och de yttre förutsättning­ arna.

3.Om ett institut använder direkta skattningar av riskpara­ metrar för enskilda gäldenärer eller exponeringar får dessa be­ traktas som estimat hänförliga till en tillämpning av en kon­ tinuerlig riskklasskala.

Artikel 170

Riskklassificeringssystems struktur

1. Strukturen i riskklassificeringssystem för exponeringar mot företag, institut och nationella regeringar samt centralbanker ska uppfylla följande krav:

a)Ett riskklassificeringssystem ska beakta gäldenärens och transaktionens särskilda riskegenskaper.

b)Ett riskklassificeringssystem ska ha en riskklasskala för gäl­ denärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gälde­ närer ska ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och en klass för fallerande gäldenärer.

c)Ett institut ska dokumentera sambandet mellan riskklasserna i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass innebär och de kriterier som används för att särskilja den nivån för fallissemangsrisken.

d)Institut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknads­ segment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang ska ha tillräckligt många riskklasser inom detta intervall för att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild klass ska motiveras genom övertygande empiriska belägg för att riskklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger inom detta spann.

118

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/109

 

 

 

 

 

e)För att de behöriga myndigheterna ska tillåta användning av egna skattningar av LGD för beräkning av kapitalbaskrav ska ett riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade transaktionssärdrag. Definitionen av varje riskklass ska inne­ fatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som an­ vänds för att fastställa klassernas olika risknivåer.

f)Betydande koncentrationer inom en enskild riskklass ska motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klas­ sen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i fråga om alla exponeringar inom denna klass ligger inom detta spann.

2.Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Dessa institut ska för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gälde­ närer.

3.Strukturen i riskklassificeringssystemen för hushållsexpo­ neringar ska uppfylla följande krav:

a)Riskklassificeringssystem ska avspegla både gäldenärs- och transaktionsrisk, och de ska beakta alla relevanta gäldenärs- och transaktionsspecifika egenskaper.

b)Riskdifferentieringen mellan riskklasserna ska säkerställa att antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens egenskaper inom respektive klass. Exponeringarnas och gäl­ denärernas fördelning över riskklasserna ska vara sådan att alltför stora koncentrationer undviks.

c)Processen att hänföra exponeringar till riskklasser ska skapa en lämplig riskdifferentiering, gruppera tillräckligt homogena exponeringar och tillåta en exakt och konsekvent uppskatt­ ning av förlustens egenskaper inom respektive klass. För förvärvade fordringar ska grupperingen avspegla säljarens kravnivå för att ta på sig risk och sammansättningen av dennes kundkrets.

4. Instituten ska beakta följande riskfaktorer när de hänför exponeringar till riskklasser:

a)Motparternas riskegenskaper.

b)Transaktionernas riskegenskaper, även beträffande slag av produkt eller säkerhet eller av båda. Instituten ska särskilt beakta fall där samma säkerhet ställs för flera exponeringar.

c)Misskötsel, såvida inte ett institut kan styrka för den behö­ riga myndigheten att misskötsel inte är en väsentlig riskdri­ vare för exponeringen.

Artikel 171

Åsättande av riskklasser

1. Ett institut ska ha särskilda definitioner, processer och kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett riskklassificeringssystem som uppfyller följande krav:

a)Definitionerna och kriterierna för riskklasser ska vara till­ räckligt detaljerade för att de som ansvarar för klassifice­ ringar konsekvent ska kunna åsätta gäldenärer eller expone­ ringar som representerar liknande risk samma riskklass. Kon­ sekvens ska uppnås mellan verksamhetsgrenar, avdelningar och geografiska lokaliseringar.

b)Dokumentationen om riskklassificeringsprocessen ska göra det möjligt för tredje man att förstå varför exponeringar har hänförts till vissa riskklasser, reproducera tilldelningen av riskklass och utvärdera riktigheten av en tilldelning till en riskklass.

c)Kriterierna ska även överensstämma med institutets interna utlåningsnormer och dess policy för behandling av problem­ tyngda gäldenärer och exponeringar.

2. Ett institut ska beakta all relevant information när de hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informatio­ nen ska vara aktuell och göra det möjligt för institutet att för­ utse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information ett institut har, desto försiktigare ska det vara vid åsättande av riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om ett institut använder en extern rating som primär faktor för att fastställa en intern riskklassificering, ska institutet säkerställa att det också beaktar övrig relevant information.

Artikel 172

Klassificering av exponeringar

1. När det gäller exponeringar för företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3, ska klas­ sificeringen av exponeringar ske enligt följande krav:

a)Alla gäldenärer ska hänföras till en riskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.

b)Vad gäller de exponeringar för vilka ett institut av den be­ höriga myndigheten har erhållit tillåtelse att använda egna skattningar av LGD-värden och konverteringsfaktorer i enlig­ het med artikel 143 ska alla exponeringar även åsättas en produktriskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.

119

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/110

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)Institut som använder metoderna i artikel 153.5 för att fast­ ställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning ska

hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt arti­ kel 170.2.

d)Alla enskilda juridiska personer mot vilka institutet är expo­ nerat ska bedömas individuellt. Ett institut ska ha en lämplig policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av kunder med inbördes anknytning.

e)Alla exponeringar mot samma gäldenär ska hänföras till samma riskklass, oavsett om det finns skillnader mellan de särskilda transaktionernas natur. I de fall förekomsten av flera olika exponeringar får leda till att samma gäldenär hän­ förs till flera klasser ska dock följande beaktas:

i)Transfereringsrisk, som är avhängig av om exponeringen avser belopp i inhemsk eller främmande valuta.

ii)Garantier som ställs för en exponering får beaktas genom anpassning av tilldelningen av riskklass.

iii)Lagstiftning om konsumentskydd, banksekretess eller an­ nan lagstiftning förbjuder utbyte av uppgifter om kun­ derna.

2.För hushållsexponeringar ska alla exponeringar hänföras

till en riskklass inom ramen för processen för godkännande av krediter.

3. Instituten ska skriftligt redovisa de situationer då medarbe­ tare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i klassificeringsprocessen och ange vilka medarbetare som ansva­ rar för att sådana avvikelser godkänns. Instituten ska dokumen­ tera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem. Instituten ska också analysera utvecklingen av de exponeringar som hänförs till en annan riskklass till följd av sådana avvikel­ ser. Analysen ska även innehålla en bedömning, person för person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har ändrats av en viss individ.

Artikel 173

Integritet i riskklassificeringen

1. För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­ ringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall ett institut tillämpar PD/LGD-metoden i artikel 155.3 ska risk­ klassificeringen uppfylla följande integritetskrav:

a)Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem ska utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.

b)Instituten ska se över riskklassificeringarna minst en gång per år och anpassa klassificeringen, om resultatet av över­ synen inte motiverar den gällande klassificeringen. Högrisk­ gäldenärer och problemexponeringar ska ses över oftare. In­ stituten ska göra en ny riskklassificering, om väsentlig infor­ mation om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.

c)Instituten ska ha en effektiv process för att skaffa och upp­ datera relevant information om riskprofiler för gäldenärer som påverkar PD-värden och om riskprofiler för transaktio­ ner som påverkar LGD-värden eller konverteringsfaktorer.

2.När det gäller hushållsexponeringar ska ett institut minst en gång per år se över gäldenärs- och produktriskklassificeringar och anpassa klassificeringen, om resultatet av översynen inte motiverar fortsatt användning av den gällande klassificeringen, eller se över förlustegenskaper och grad av misskötsel när det gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är till­ lämpligt. Ett institut ska även minst en gång per år se över tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i rätt riskklass och anpassa klassificeringen, om resultatet av över­ synen inte motiverar fortsatt användning den gällande klassifi­ ceringen.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för de behöriga myndigheternas metoder för att utvärdera in­ tegriteten i riskklassificeringen och riskbedömningens regelmäs­ sighet och oberoende.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 174

Användning av modeller

Om ett institut använder statistiska modeller och andra meka­ niska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och riskklasser ska följande villkor uppfyllas:

a)Modellen ska ha god prognosförmåga och kapitalkraven får inte förvrängas genom modellen. De ingående variablerna ska utgöra en rimlig och ändamålsenlig grund för progno­ serna. Modellen får inte ha några väsentliga systematiska fel.

120

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/111

 

 

 

 

 

b)Institutet ska ha inrättat en process för prövning av data som matas in i modellen innefattande en bedömning av uppgif­ ternas riktighet, fullständighet och lämplighet.

c)De data som ligger till grund för utveckling av modellen ska vara representativa för populationen av institutets faktiska gäldenärer eller exponeringar.

d)Institutet ska regelbundet validera modellen och därvid även övervaka hur modellen fungerar och hur stabil den är, se över modellspecifikationen och testa hur väl modellens re­ sultat överensstämmer med de faktiska utfallen.

e)Institutet ska komplettera den statistiska modellen med be­ dömningar och övervakning från egna medarbetare för att se över modellbaserade riskklassificeringar och för att säker­ ställa att modellerna används på lämpligt sätt. Översynspro­ cesserna ska syfta till att hitta och begränsa fel som hänger samman med svagheter i modellen. Personlig bedömning ska beakta all relevant information som inte beaktas i modellen. Institutet ska dokumentera hur personlig bedömning och modellresultat ska kombineras.

Artikel 175

Dokumentation av riskklassificeringssystem

1.Instituten ska dokumentera riskklassificeringssystemens ut­ formning och operativa detaljer. Dokumentationen ska styrka riskklassificeringssystemens överensstämmelse med kraven i detta avsnitt och ta upp områden som portföljdifferentiering, riskklassificeringskriterier, ansvar avseende de parter som risk­ klassificerar gäldenärer och exponeringar, frekvensen av över­ syner av riskklassificeringar och ledningens övervakning av risk­ klassificeringsprocessen.

2.Institutet ska dokumentera motiven till och den analys som ligger till grund för dess val av riskklassificeringskriterier. Ett institut ska dokumentera alla betydande förändringar av riskklassificeringsprocessen och dokumentationen ska möjlig­ göra identifiering av de förändringar av riskklassificeringsproces­ sen som har gjorts sedan de behöriga myndigheternas senaste översyn. Riskklassificeringens struktur, inklusive riskklassifice­ ringsprocessen och den interna kontrollstrukturen, ska också dokumenteras.

3.Instituten ska dokumentera de särskilda definitioner av fallissemang och förlust som används internt och säkerställa att de överensstämmer med definitionerna i denna förordning.

4.Om institutet använder statistiska modeller vid riskklas­ sificeringsprocessen, ska institutet dokumentera dessa metoder. Detta material ska

a)tillhandahålla en detaljerad beskrivning av teori, antaganden samt matematisk och empirisk grund för fördelningen av estimat till riskklasser, enskilda gäldenärer eller exponeringar och de datakällor som har använts för estimat av modellen,

b)fastställa en strikt statistisk process för validering av model­ len, vilken inkluderar utfallstest utanför den datamängd och den period som har använts vid kalibreringen,

c)ange alla omständigheter under vilka modellen inte fungerar ändamålsenligt.

5.Ett institut ska nöjaktigt kunna visa den behöriga myndig­ heten att kraven i denna artikel uppfylls, om ett institut har köpt ett riskklassificeringssystem eller en modell som används inom ett riskklassificeringssystem från tredje part och säljaren vägrar institutet tillgång eller begränsar institutets tillgång till information om metoden i riskklassificeringssystemet eller mo­ dellen eller bakomliggande data som har använts för utarbetan­ det av denna metod eller modell, på grundval av att sådan information utgör företagshemligheter.

Artikel 176

Bevarande av data

1.Instituten ska samla in och lagra data om sina interna riskklassificeringar enligt vad som krävs i del åtta.

2.För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­ ringar och centralbanker och för aktieexponeringar när ett in­ stitut använder PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 ska insti­ tuten samla in och lagra data om följande:

a)Gäldenärernas och de godtagna garantigivarnas fullständiga riskklassificeringshistorik.

b)Datum när riskklassificeringen gjordes.

c)Viktiga data och metoder som har använts för att härleda riskklassificeringen.

d)Namnet på den ansvariga för riskklassificeringen.

e)Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.

f)Datum för och omständigheterna kring dessa fallissemang.

g)Data om PD-värden och den faktiska inträffade andelen fal­ lissemang inom olika riskklasser och data om migration mellan riskklasser.

3. Institut som inte använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara data om jämförelser av faktiska LGD-värden med de värden som anges i artikel 161.1 och av faktiska konverteringsfaktorer med de värden som anges i artikel 166.8.

121

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/112

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska samla in och bevara följande:

a)Fullständig datahistorik avseende produktriskklassificering av exponeringar samt estimat av LGD-värden och konverte­ ringsfaktorer som hänger samman med varje riskklasskala.

b)De datum då riskklassificeringarna gjordes och estimaten utfördes.

c)Viktiga data och metod för beräkningen av exponeringarnas riskklassificering och estimat av LGD-värden och konverte­ ringsfaktorer.

d)Namn på de personer som riskklassificerade exponeringarna och utförde estimaten av LGD-värden och konverteringsfak­ torer.

e)Data om estimerade och faktiska LGD-värden och konverte­ ringsfaktorer för varje fallerad exponering.

f)Data om exponeringens LGD-värde före och efter hänsyn­ stagande till en garanti eller ett kreditderivat för de institut som beaktar garantiers och kreditderivats kreditriskreduce­ rande effekter vid beräkning av LGD-värden.

g)Data om förlustkomponenter för varje fallerad exponering.

5. För hushållsexponeringar ska instituten samla in och lagra data om följande:

a)Data som användes under processen för att hänföra expone­ ringar till riskklasser.

b)Data om estimerade PD- och LGD-värden och om konver­ teringsfaktorer i samband med exponeringars riskklasser.

c)Data om fallerade gäldenärer och exponeringars identitet.

d)I fråga om fallerade exponeringar: data om de riskklasser som exponeringen var hänförd till under året före fallis­ semanget och om faktiska utfall avseende LGD-värden och konverteringsfaktorer.

e)Data om förlustnivåer vad gäller kvalificerade rullande hus­ hållsexponeringar.

Artikel 177

Stresstester för bedömning av kapitalkrav

1. Ett institut ska inrätta lämpliga stresstestprocesser för be­ dömning av sitt kapitalkrav. Stresstester ska bl.a. syfta till att identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna ha ofördelaktiga effekter på ett instituts kreditexponeringar och på bedömningen av institutets förmåga att hantera sådana förändringar.

2.Ett institut ska regelbundet utföra kreditriskstresstest för att bedöma effekten av vissa bestämda förhållanden på det to­ tala kapitalkravet för kreditrisk. Institutet får välja vilket test som ska användas, förutsatt att det godkänns av tillsynsmyn­ digheten. Testet ska vara meningsfullt och beakta effekterna av allvarliga, men rimliga, recessionsscenarier. Ett institut ska inom ramen för stresstestscenarierna bedöma migration mellan risk­ klasser i sin riskklassificering. Portföljer som utsätts för stresstest ska innehålla den övervägande majoriteten av ett instituts totala exponering.

3.Institut som tillämpar den behandling som anges i arti­ kel 153.3 ska som en del av sitt stresstestprogram undersöka effekterna av en försämring av kreditkvaliteten hos utfärdarna av kreditriskskydd, särskilt effekten om dessa inte längre upp­ fyller godtagbarhetskriterierna.

U n d e r a v s n i t t 2

R i s k k v a n t i f i e r i n g

Artikel 178

En gäldenärs fallissemang

1. Fallissemang med avseende på en viss gäldenär ska anses föreligga när någon eller båda av följande situationer har upp­ stått:

a)Institutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag, utan att institutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter.

b)Någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar. De behöriga myndigheterna får ersätta de 90 dagarna med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klas­ sen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. De 180 dagarna gäller inte vid tillämpning av arti­ kel 127.

Vid hushållsexponeringar får instituten tillämpa den definition av fallissemang som anges i första stycket leden a och b med avseende på en enskild kreditfacilitet snarare än i förhållande till en låntagares samtliga förpliktelser.

2.Följande ska gälla vid tillämpning av punkt 1 b:

a)För övertrasseringar börjar överskjutande dagar räknas när gäldenären har överskridit en aviserad kreditlimit, har avise­ rats en lägre kreditlimit än det aktuella utestående beloppet eller har utnyttjat kredit utan tillstånd och det underliggande beloppet är väsentligt.

122

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/113

 

 

 

 

 

b)Vid tillämpning av led a avses med en "aviserad limit" en kreditlimit som institutet har fastställt och informerat gälde­ nären om.

c)För kreditkort börjar överskjutande dagar räknas från den dag då minimibeloppet ska betalas.

d)Hur väsentlig en förfallen kreditförpliktelse är ska bedömas i förhållande till en tröskel, vilken ska fastställas av de behö­ riga myndigheterna. Denna tröskel ska avspegla en risknivå som den behöriga myndigheten anser rimlig.

e)Instituten ska ha dokumenterade riktlinjer för hur antalet överskjutande dagar ska beräknas, särskilt med avseende på ny indelning av exponeringar efter antal kreditdagar och beviljandet av förlängningar, ändringar eller uppskov, för­ nyelser och nettning av befintliga konton. Dessa riktlinjer ska tillämpas konsekvent över tiden och ligga i linje med institutets interna riskhantering och beslutsprocess.

3.Vid tillämpning av punkt 1 a ska bl.a. följande faktorer uppfattas som tecken på osannolikhet för betalning:

a)Institutet intäktsför inte längre upplupen ränta för kreditför­ pliktelsen.

b)Institutet gör en specifik kreditriskjustering till följd av att en betydande försämring av kreditkvaliteten har kunnat konsta­ teras efter att institutet godkände exponeringen.

c)Institutet säljer kreditförpliktelsen med en betydande kredit­ relaterad ekonomisk förlust.

d)Institutet går med på en framtvingad omförhandling av kre­ ditförpliktelsen, där det är sannolikt att detta kommer att leda till en minskning av skulden genom en betydande efter­ gift av krediten eller uppskjuten betalning av räntor och amorteringar eller i förekommande fall avgifter. När det gäl­ ler aktieexponeringar som bedöms enligt PD/LGD-metoden, innefattar detta också framtvingad omstrukturering av själva aktiekapitalet.

e)Institutet har lämnat in konkursansökan mot gäldenären el­ ler en liknande ansökan avseende gäldenärens kreditförplik­ telse gentemot institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag.

f)Gäldenären har begärt att försättas eller har försatts i kon­ kurs eller liknande, om detta förhindrar eller försenar betal­ ning av en kreditförpliktelse till institutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag.

4.Institut som använder externa data som inte överensstäm­ mer med definitionen av fallissemang i punkt 1 ska göra lämp­ liga anpassningar för att uppnå grundläggande jämförbarhet med definitionen av fallissemang.

5.Om institutet anser att en tidigare fallerad exponering inte längre uppfyller kriterierna för fallissemang, ska institutet omklassificera gäldenären eller exponeringen som om de inte hade fallerat. Om definitionen av fallissemang på nytt skulle

uppfyllas, ska det anses att ett nytt fallissemang har inträffat.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange villkoren enligt vilka en behörig myndighet ska fastställa den tröskel som avses i punkt 2 d.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna ar­ tikel. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i för­ ordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 179

Övergripande krav för estimering

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­

man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande krav:

a)Ett instituts egna estimat av riskparametrarna PD, LGD, kon­ verteringsfaktorn och EL ska inbegripa alla relevanta data, upplysningar och metoder. Estimaten ska härledas från his­ toriska erfarenheter och empiriska belägg och inte enbart baseras på subjektiva bedömningar. Estimaten ska vara rim­ liga och möjliggöra intuitiv förståelse och ska baseras på de förklaringsfaktorer som är avgörande för respektive riskpara­ meter. Ju mindre data ett institut har desto mer konservativt ska det vara vid sin estimering.

b)Ett institut ska kunna tillhandahålla en specifikation av sin förlusthistorik med avseende på fallissemangsfrekvens, LGD, konverteringsfaktor eller förlust, om EL-estimat används, för­ delad på de förklaringsfaktorer som det betraktar som avgö­ rande för respektive riskparameter. Institutets estimat ska återspegla lång erfarenhet.

123

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/114

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)Alla förändringar när det gäller utlåningspraxis eller indriv­ ningsmetoder under de observationsperioder som avses i artiklarna 180.1 h, 180.2 e, 181.1 j, 181.2, 182.2 och 182.3 ska beaktas. Ett instituts estimat ska avspegla effek­ terna av tekniska framsteg, nya data och övrig information efter hand som de blir tillgängliga. Instituten ska se över sina estimat när ny information framkommer, dock minst en gång om året.

d)Den population av exponeringar som var representerad i det data som användes för estimatet, de riktlinjer för utlåning som tillämpades när data togs fram och andra relevanta kriterier ska vara jämförbara med kriterierna för institutets exponeringar och standarder. De ekonomiska förutsättningar och de marknadsvillkor som ligger till grund för uppgifterna ska vara relevanta för de aktuella och överskådliga förhål­ landena. Antalet exponeringar i urvalet och den period som har använts för kvantifieringen ska vara av tillräcklig omfatt­ ning för att institutet ska kunna utföra exakta och solida estimat.

e)För förvärvade fordringar ska estimaten avspegla all relevant information som finns tillgänglig för det köpande institutet om de underliggande fordringarnas kvalitet, däribland data om liknande grupper som tillhandahållits av säljaren, det köpande institutet eller av externa källor. Det köpande insti­ tutet ska utvärdera alla data från säljaren som det har tagit hänsyn till.

f)Ett institut ska till estimaten lägga en försiktighetsmarginal som avser olika typer av förväntade estimeringsfel. Då me­ toderna och informationen anses vara mindre tillfredsstäl­ lande är de förväntade feltyperna fler, och försiktighetsmar­ ginalen ska vara större.

Om instituten använder olika estimat för beräkning av riskvikter och interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt. Om instituten för de behöriga myndigheterna kan styrka att det, när det gäller data som har samlats in före den 1 januari 2007, har gjorts lämpliga anpassningar för att uppnå grund­ läggande överensstämmelse med definitionen av fallissemang i artikel 178 eller med förlust, får de behöriga myndigheterna tillåta instituten viss flexibilitet i tillämpningen av de erforderliga datakraven.

2. Om ett institut använder sammanställda data från flera institut ska följande krav uppfyllas:

a)De övriga instituten i gruppen har liknande riskklassifice­ ringssystem och kriterier.

b)Data är representativ för den portfölj för vilken de samman­ ställda uppgifterna används.

c)Sammanställd data används konsekvent över tiden av insti­ tutet för sina estimat.

d)Institutet ska förbli ansvarigt för de egna riskklassificerings­ systemens integritet.

e)Institutet ska upprätthålla tillräcklig intern kunskap om risk­ klassificeringssystemet, inbegripet förmåga att effektivt över­ vaka och granska riskklassificeringsprocessen.

Artikel 180

Särskilda krav för PD-estimering

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­ man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda krav för PD-estimering av exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexpone­ ringar, när ett institut använder PD/LGD-metoden enligt arti­ kel 155.3:

a)Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång­ fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt. PD-estimat för gäldenärer med låg bruttosoliditet eller för gäldenärer vilkas tillgångar främst utgörs av handelstillgångar ska återspegla utvecklingen av de underliggande tillgångarna utifrån perioder av ökad volatilitet.

b)När det gäller förvärvade företagsfordringar, får instituten estimera EL-värden per riskklass utifrån långfristiga medel­ värden på de årliga faktiska andelarna fallissemang.

c)Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD- estimat för köpta företagsfordringar från ett estimat av EL och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav för estimat av PD och LGD som anges i denna del och resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som anges i artikel 181.1 a.

d)Instituten ska bara använda metoder för PD-estimering som kompletteras av stödjande analyser. Instituten ska beakta att subjektiva bedömningar har stor betydelse när det gäller att kombinera resultat från olika metoder och att göra anpass­ ningar på grund av metodernas och informationens begräns­ ningar.

e)Om ett institut använder data om interna erfarenheter av fallissemang för estimering av PD-värden, ska estimaten av­ spegla kreditgivningsprinciper och alla eventuella skillnader mellan det riskklassificeringssystem som genererade data och det befintliga riskklassificeringssystemet. Om kreditgivnings­ principerna eller riskklassificeringssystemen har ändrats, ska institutet tillämpa en större försiktighetsmarginal i estimering av PD.

124

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/115

 

 

 

 

 

f)Om ett institut tilldelar eller översätter sina interna riskklas­ ser enligt en skala som används av ett kreditvärderingsinsti­ tut eller av liknande organisationer och sedan överför den fallissemangsfrekvens som noterats för den externa organisa­ tionens klasser till institutets klasser, ska översättningen grundas på en jämförelse mellan interna riskklassificerings­ kriterier och de kriterier som används av den externa orga­ nisationen och på en jämförelse av interna och externa kre­ ditvärderingar för alla gemensamma gäldenärer. Systematiska fel eller inkonsekvenser vad gäller översättningen eller un­ derliggande data ska undvikas. De av den externa organisa­ tionens kriterier som ligger till grund för den data som används för kvantifieringen ska enbart vara inriktade på risk för fallissemang och inte avspegla transaktioners egen­ skaper. Den analys som institutet gör ska innefatta en jäm­ förelse av de tillämpade definitionerna av fallissemang, i en­ lighet med kraven i artikel 178. Institutet ska dokumentera grunden för översättningen.

g)Om ett institut använder statistiska modeller för att förutsäga fallissemang, får det estimera PD-värden som det enkla me­ delvärdet av estimat av sannolikheten för fallissemang när det gäller enskilda gäldenärer i en given klass. Institutets till­ lämpning av modeller för sannolikheten för fallissemang i detta syfte ska uppfylla kraven i artikel 174.

h)Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam­

manställda datakällor eller en kombination av dessa för sina PD-estimat, ska den underliggande observationsperio­ dens längd vara minst fem år för åtminstone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre pe­ riod för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna längre period användas. Detta led ska även tillämpas på PD/ LGD-metoden för aktier. Förutsatt att de får tillåtelse från behöriga myndigheter får de institut som inte har fått till­ stånd av behörig myndighet i enlighet med artikel 143 att använda egna estimat av LGD eller konverteringsfaktorer använda relevanta data för en period på två år, när de till­ lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

2.För hushållsexponeringar ska följande krav gälla:

a)Instituten ska estimera PD-värden per riskklass utifrån lång­ fristiga medelvärden av andelen fallissemang på ett års sikt.

b)PD-estimat får även härledas från ett estimat av totala för­ luster och rimliga estimat av LGD-värden

c)När det gäller att hänföra exponeringar till riskklasser ska instituten beakta interna data som primär informationskälla för estimering av förlustegenskaper. Institut får använda

externa data (däribland sammanställd data) eller statistiska modeller för kvantifiering förutsatt att det finns ett starkt samband både

i)mellan institutets process för att hänföra exponeringar till riskklasser och den process som används av den externa datakällan, och

ii)mellan institutets interna riskprofil och det externa datats sammansättning.

d)Om ett institut härleder långfristiga genomsnittliga PD- och LGD- estimat för hushåll från ett estimat av totala förluster och ett rimligt estimat av PD eller LGD, ska processen för estimering av totala förluster uppfylla de övergripande krav för estimering av PD och LGD som anges i denna del och resultatet ska överensstämma med det LGD-begrepp som anges i artikel 181.1 a.

e)Oavsett om institutet använder externa, interna eller sam­

manställda datakällor eller en kombination av dessa för sina estimat av förlusters egenskaper, ska den underliggande observationsperiodens längd vara minst fem år för åtmin­ stone en källa. Om den tillgängliga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta, ska denna längre period användas. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk data, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. Förutsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda relevant data för en period på två år, när de tillämpar in­ ternmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

f)Instituten ska identifiera och analysera riskparametrarnas för­ väntade förändringar under exponeringarnas löptid (säsongs­ effekter).

För förvärvade hushållsfordringar får instituten använda extern och intern referensdata. Instituten ska använda alla relevanta datakällor för jämförelser.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

a)De villkor enligt vilka behöriga myndigheter får bevilja de tillstånd som avses i punkterna 1 h och 2 e.

b)De metoder enligt vilka behöriga myndigheter ska bedöma ett instituts metod för PD-estimering i enlighet med arti­ kel 143.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

125

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/116

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 181

Särskilda krav för egna LGD-estimat

förlust för varje exponering med hänsyn till de aktuella eko­ nomiska omständigheterna och exponeringens status och sitt estimat av den ökning av förlustnivån som förorsakas av eventuella ytterligare oväntade förluster under återvinnings­ perioden, dvs. mellan datumet för fallissemang och expone­ ringens slutliga realisering.

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­ man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda krav för egna LGD- estimat:

a)Instituten ska estimera LGD-värden per riskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska LGD-värdena per riskklass ge­ nom att använda alla observerade fallissemang inom datakäl­ lorna (fallissemangsviktat medelvärde).

b)Instituten ska använda LGD-estimat som är rimliga för en ekonomisk nedgång, om de är mer konservativa än det lång­ fristiga genomsnittet. Om ett riskklassificeringssystem för­ väntas tillhandahålla faktiska LGD-värden på en konstant nivå per riskklass över tiden, ska instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per riskklass för att begränsa ka­ pitaleffekter av en ekonomisk nedgång.

c)Ett institut ska beakta omfattningen av eventuella samband mellan gäldenärens risk och den risk som är förenad med säkerheten eller den som tillhandahåller säkerheten. Om det föreligger en betydande grad av samband ska sådana ärenden behandlas konservativt.

d)Valutaobalanser mellan den underliggande förpliktelsen och säkerheten ska behandlas konservativt vid institutets bedöm­ ning av LGD.

e)Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhet, ska dessa estimat inte enbart baseras på säkerhetens estime­ rade marknadsvärde. LGD- estimaten ska beakta effekten av att institutet kanske inte omgående kan förfoga över säker­ heten och realisera den.

f)Om LGD-estimaten tar hänsyn till förekomsten av säkerhe­ ter, ska instituten upprätta interna krav på förvaltning av säkerheter, rättslig förutsebarhet och riskhantering som all­ mänt stämmer överens med kapitel 4 avsnitt 3.

g)Om ett institut godtar en säkerhet i samband med faststäl­ landet av exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i enlighet med avsnitt 5 eller 6 i kapitel 6, ska de belopp som säker­ heten förväntas inbringa inte beaktas vid LGD-estimaten.

h)När det särskilt gäller redan fallerade exponeringar, ska in­ stitutet använda summan av sitt bästa estimat av förväntad

i)Om obetalda förseningsavgifter har kapitaliserats i institutets resultaträkning, ska de läggas till institutets redovisning av exponeringar och förluster.

j)För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker ska LGD-estimaten baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgängliga obser­ vationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta ska denna längre period använ­ das.

2.För hushållsexponeringar kan instituten göra följande:

a)Härleda LGD-estimat från realiserade förluster och rimliga estimat av PD-värden.

b)Beakta ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverteringsfaktorer eller i sina LGD-estimat.

c)Använda extern och intern referensdata för att estimera LGD-värden när det gäller förvärvade hushållsfordringar.

För hushållsexponeringar ska LGD-estimat baseras på minst fem års data. Ett institut behöver inte fästa lika stor vikt vid historisk information, om senare data bättre förutsäger förlustnivåer. För­ utsatt att instituten får tillstånd från de behöriga myndigheterna, får de använda relevanta data för en period på två år, när de tillämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

a)Typen, allvarligheten och varaktigheten av en ekonomisk nedgång i enlighet med punkt 1.

b)De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett institut i enlighet med punkt 3 att använda relevanta data för en period på två år, när institutet tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

126

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/117

 

 

 

 

 

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 182

Särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer

1. Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­ man med olika riskklasser ska instituten iaktta följande särskilda krav för egna estimat av konverteringsfaktorer:

a)Instituten ska estimera konverteringsfaktorer per expone­ ringsriskklass på grundval av de genomsnittliga faktiska kon­ verteringsfaktorerna per exponeringsriskklass genom att an­ vända det fallissemangsviktade medelvärdet av alla observe­ rade fallissemang i datakällorna.

b)Instituten ska använda estimat av konverteringsfaktorer som är anpassade till en ekonomisk nedgång, om de är mer konservativt än det långfristiga genomsnittet. Om ett risk­ klassificeringssystem förväntas tillhandahålla faktiska konver­ teringsfaktorer på konstant nivå per riskklass över tiden ska instituten anpassa sina estimat av riskparametrar per risk­ klass för att begränsa kapitaleffekter av en ekonomisk ned­ gång.

c)Vid sin estimering av konverteringsfaktorer ska instituten både före och efter det att den händelse som utlöste fallis­ semanget inträffade beakta gäldenärens möjligheter att ytter­ ligare utnyttja sina kreditmöjligheter. Estimat av konverte­ ringsfaktorer ska innefatta en större konservativ marginal, om en större positiv korrelation rimligtvis kan förväntas mellan förekomsten av fallissemang och konverteringsfak­ torns storlek.

d)Vid estimat av konverteringsfaktorer ska instituten beakta de särskilda riktlinjer och strategier som har antagits med av­ seende på kontoövervakning och betalningshantering. Insti­ tuten ska även beakta om de har kapacitet och är beredda att förhindra ytterligare utnyttjanden av kreditmöjligheter under omständigheter som inte utgör betalningsinställelse, till ex­ empel överträdelser av lånevillkor eller andra tekniskt beting­ ade fallissemang.

e)Instituten ska ha inrättat lämpliga system och processer för att övervaka exponeringsbelopp, aktuella utestående expone­ ringsbelopp för kreditmöjligheter och förändringar av utes­ tående belopp per gäldenär och per klass. Institutet ska dag­ ligen kunna övervaka utestående belopp.

f)Om instituten använder olika estimat av konverteringsfakto­ rer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för interna syften, ska detta dokumenteras och vara rimligt.

2.För exponeringar mot företag, institut, nationella rege­ ringar och centralbanker ska estimaten av konverteringsfaktorer baseras på minst fem års data, som därefter ska öka med ett år för varje år som genomförande sker tills en minimiperiod på sju år har nåtts, från minst en informationskälla. Om den tillgäng­ liga observationsperioden omfattar en längre period för någon källa och dessa data är relevanta ska denna längre period an­ vändas.

3.För hushållsexponeringar får institut beakta ytterligare ut­ nyttjanden av kreditmöjligheter antingen i sina konverterings­ faktorer eller i sina LGD- estimat.

För hushållsexponeringar ska estimat av konverteringsfaktorer baseras på minst fem års data. Genom undantag från punkt 1 a behöver ett institut inte fästa lika stor vikt vid historiska data, om nyare data bättre förutsäger utnyttjande av krediter. För­ utsatt att instituten får tillstånd från behöriga myndigheter får de använda relevant data för en period på två år, när de till­ lämpar internmetoden. Denna period ska varje år förlängas med ett år tills det finns relevant data för en period på fem år.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange följande:

a)Egenskaperna, allvarligheten och varaktigheten av en ekono­ misk nedgång i enlighet med punkt 1.

b)De villkor enligt vilka en behörig myndighet får tillåta ett institut att använda relevanta data för en period på två år, när institutet initialt tillämpar internmetoden.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 183

Krav för bedömning av garantiers och kreditderivats effekt för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker när egna LGD-estimat används samt för hushållsexponeringar

1. Följande krav ska gälla när det gäller godtagbara garanti­ givare och garantier:

a)Instituten ska ha klart specificerade kriterier för de slags gar­ antigivare som de beaktar vid beräkningen av riskvägda ex­ poneringsbelopp.

127

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/118

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Samma regler ska gälla för godtagna garantigivare som för motparter enligt artiklarna 171, 172 och 173.

c)Garantin ska dokumenteras skriftligt, vara oåterkallelig från garantigivarens sida, gälla till dess att förpliktelsen är full­ ständigt återbetald (upp till beloppet för garantin och inom dess giltighetstid) och vara rättsligt bindande i förhållande till garantigivaren i en jurisdiktion där garantigivaren förfogar över tillgångar som kan pantsättas genom en verkställd dom. Villkorade garantier som är förenade med ej bindande villkor för garantigivaren kan godtas med de behöriga myn­ digheternas tillstånd. Kriterierna för riskklassificering ska på lämpligt sätt beakta alla eventuella minskningar av kreditre­ ducerande effekter.

2.Ett institut ska förfoga över klart definierade kriterier för justering av riskklasser eller LGD- estimat och, när det gäller hushållsfordringar och godtagbara förvärvade fordringar, krite­ rier för processen för att hänföra exponeringar till riskklasser för att visa garantiernas effekter på beräkningen av riskvägda expo­ neringsbelopp. Dessa kriterier ska uppfylla kraven i artiklarna 171, 172 och 173.

Kriterierna ska vara rimliga och möjliggöra intuitiv förståelse. De ska beakta garantigivarens förmåga och vilja att utföra sina förpliktelser enligt garantin, vid vilken tidpunkt garantigivaren förväntas betala, i vilken grad garantigivarens förmåga att upp­ fylla sina förpliktelser korrelerar med motpartens förmåga att återbetala och i vilken utsträckning det finns en kvarstående risk gentemot motparten.

3. Kraven för garantier i denna artikel ska även gälla för kreditderivat som refererar till ett namn. Vid bristande överens­ stämmelse mellan den underliggande förpliktelsen och kreditde­ rivatets referensförpliktelse eller den förpliktelse som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum ska kraven i artikel 216.2 tillämpas. När det gäller hushållsexponeringar och godtagbara förvärvade fordringar gäller denna punkt vid processen för att hänföra exponeringar till riskklasser.

Kriterierna ska ta hänsyn till kreditderivatets utbetalningsstruk­ tur och konservativt bedöma dess effekt på storleken på och tidpunkterna för återvinning. Institutet ska beakta i vilken ut­ sträckning andra former av kvarstående risk återstår.

4. De krav som anges i punkterna 1–3 ska inte gälla för garantier som tillhandahålls av institut, nationella regeringar och centralbanker samt företag som uppfyller kraven i arti­ kel 201.1 g om institutet har fått tillstånd att tillämpa schablon­ metoden för exponeringar mot sådana enheter i enlighet med artiklarna 148 och 150. I detta fall ska kraven i kapitel 4 gälla.

5.När det gäller garantier inom hushållsexponeringar ska de krav som anges i punkterna 1, 2 och 3 även gälla vid hän­ förande av exponeringar till riskklasser och för estimering av PD-värden.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange de villkor enligt vilka behöriga myndigheter får till­ låta att villkorade garantier godtas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 184

Krav för förvärvade fordringar

1.Vid kvantifiering av de riskparametrar som hänger sam­ man med olika riskklasser för förvärvade fordringar ska institu­ ten se till att villkoren i punkterna 2–6 uppfylls.

2.Exponeringens struktur ska säkerställa att institutet under alla förutsebara omständigheter är faktisk ägare och kontrollerar alla kontanta överföringar inom ramen för fordringarna. Om gäldenären gör direkta betalningar till en säljare eller ett service­ företag, ska institutet regelbundet verifiera att betalningarna vi­ darebefordras fullständigt och enligt avtalsvillkoren. Instituten ska genom lämpliga processer säkerställa att ägandet av ford­ ringar och inbetalningar är skyddat mot konkursförfaranden eller andra rättsliga anspråk som skulle kunna medföra bety­ dande förseningar när det gäller långivarens förmåga att av­ veckla eller överlåta fordringarna eller behålla kontrollen över inbetalningarna.

3.Institutet ska övervaka både de förvärvade fordringarnas kvalitet och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning. Följande ska gälla:

a)Institutet ska bedöma korrelationen mellan kvaliteten på de förvärvade fordringarna och säljarens och serviceföretagets finansiella ställning och ha inrättat interna riktlinjer och pro­ cesser som tillhandahåller lämpliga säkerhetsåtgärder för att ge skydd mot oförutsedda händelser, däribland åsättande av intern riskklassificering för varje säljare och serviceföretag.

b)Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer för att fastställa säljares och serviceföretags godtagbarhet. Institutet eller dess ombud ska genomföra återkommande översyner av säljare och serviceföretag för att verifiera om

128

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/119

 

 

 

 

 

deras rapporter är riktiga, upptäcka bedrägerier eller opera­ tiva brister och kontrollera kvaliteten på säljarens kreditpo­ licy och serviceföretagets urvalspolicy och urvalsförfarande. Resultaten av dessa översyner ska dokumenteras.

U n d e r a v s n i t t 3

V a l i d e r i n g a v i n t e r n a e s t i m e r i n g a r

Artikel 185

Validering av interna estimat

c)Institutet ska bedöma de förvärvade fordringsgruppernas egenskaper, däribland överutlåning, historik över säljarens förfallna skulder, osäkra fordringar och reserver för osäkra fordringar, betalningsvillkor och eventuella motkonton.

d)Institutet ska ha effektiva riktlinjer och processer för samlad övervakning av gäldenärskoncentrationer både inom grupper och på gruppöverskridande nivå vad gäller förvärvade ford­ ringar.

e)Institutet ska se till att serviceföretaget tillhandahåller till­ räckligt detaljerade rapporter i rätt tid om fordringarnas ål­ dersstruktur och utspädning för att säkerställa överensstäm­ melse med institutets godtagbarhetskriterier och utbetal­ ningspolicy för förvärvade fordringar och tillhandahålla en effektiv metod för att övervaka och bekräfta säljarens försälj­ ningsvillkor och utspädning.

4.Institutet ska ha system och processer för att i ett tidigt skede upptäcka försämringar av säljarens finansiella ställning och de förvärvade fordringarnas kvalitet och för att aktivt kunna ta itu med uppdykande problem. Institutet ska i synnerhet ha klara och effektiva riktlinjer, processer och informationssystem för att övervaka överträdelser av lånevillkor och klara och ef­ fektiva riktlinjer och processer för att vidta rättsliga åtgärder och hantera problem i samband med förvärvade fordringar.

5.Institutet ska ha klara och effektiva riktlinjer och processer för kontroll av förvärvade fordringar, krediter och kontanter. I de skriftliga interna riktlinjerna ska särskilt alla betydande delar i programmet för förvärvade fordringar specificeras, däribland ut­ betalningstakten, godtagna säkerheter, nödvändig dokumenta­ tion, koncentrationsbegränsningar och hantering av inbetalning­ ar. Dessa delar ska ta lämplig hänsyn till alla relevanta och betydande faktorer, däribland säljarens och serviceföretagets fi­ nansiella ställning, riskkoncentrationer och tendenser vad gäller kvaliteten hos de förvärvade fordringarna och säljarens kundbas, och interna system ska säkerställa att medel endast utbetalas mot noga specificerade säkerheter och dokumentation.

6.Institutet ska ha en effektiv intern process för att bedöma om alla interna riktlinjer och processer iakttas. Processen ska inbegripa regelbunden revision av alla kritiska moment i institu­ tets program för förvärvade fordringar, verifiering av ansvars­ fördelningen mellan för det första bedömningen av säljaren och serviceföretaget och bedömningen av gäldenären och för det andra mellan bedömningen av säljaren och serviceföretaget och revisionen av säljaren och serviceföretaget i deras lokaler samt utvärdering av backoffice-transaktioner, med särskild in­ riktning på kvalifikationer, erfarenhet, bemanning och stödjande automatiska system.

Instituten ska validera sina interna estimat i enlighet med föl­ jande krav:

a)Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att riskklassificeringssystemen, processerna och estimeringen av alla relevanta riskparametrar är korrekta och förenliga inbör­ des. Den interna valideringsprocessen ska göra det möjligt för institutet att göra en konsekvent och meningsfull bedöm­ ning av hur de interna systemen för riskklassificering och riskestimering fungerar.

b)Instituten ska regelbundet jämföra faktiska andelar fallis­ semang med estimerade PD-värden för varje klass och sär­ skilt analysera orsakerna till avvikelsen, om de faktiska an­ delarna fallissemang ligger utanför klassens förväntade räck­ vidd. Institut som använder egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer ska även göra en liknande analys av dessa estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång period som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de metoder och data som används vid dessa jämförelser. Analyser och dokumentation ska uppdate­ ras minst en gång per år.

c)Instituten ska även använda andra kvantitativa validerings­ instrument och jämförelser med relevanta externa datakällor. Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observa­ tionsperiod. Institutens interna bedömningar av hur deras riskklassificeringssystem fungerar ska baseras på en så lång period som möjligt.

d)De metoder och data som används för kvantitativ validering ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder och data för estimering och validering (både datakällor och berörda perioder) ska dokumenteras.

e)Instituten ska ha sunda interna standarder för sådana fall när de faktiska PD-värdena, LGD-värdena, konverteringsfakto­ rerna och de totala förlusterna – om EL används - avviker från förväntningarna i tillräckligt hög grad för att estimatens validitet ska ifrågasättas. Dessa standarder ska beakta kon­ junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller fall av fallissemang. Om de faktiska värdena fortsätter att vara högre än de förväntade värdena, ska instituten ju­ stera estimaten uppåt, så att de avspeglar deras erfarenheter av fallissemang och förluster.

129

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/120

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

U n d e r a v s n i t t 4

K r a v f ö r a k t i e e x p o n e r i n g a r e n l i g t m e t o d e n m e d i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 186

Kapitalbaskrav och riskkvantifiering

Vid beräkning av kapitalbaskrav ska instituten uppfylla följande krav:

a)Estimatet av eventuell förlust ska vara stabilt gentemot så­ dana ogynnsamma förändringar av marknadsvillkoren som är relevanta för den långfristiga riskprofilen för institutets specifika innehav. De data som används för att visa avkast­ ningens fördelning ska representera den längsta urvalsperiod för vilken det finns tillgängliga och meningsfulla data för att avspegla institutets specifika aktieexponeringars riskprofil. Uppgifterna ska vara tillräckliga för att tillhandahålla försik­ tiga, statistiskt tillförlitliga och stabila förlustestimat som inte enbart baseras på subjektiva eller skönsmässiga antaganden. Den använda datamängden ska ge ett försiktigt estimat av eventuella förluster under en relevant långfristig konjunktur­ cykel. Institutet ska kombinera empirisk analys av tillgängliga data med justeringar på grundval av en mängd faktorer för att uppnå realistiska och försiktiga modellresultat. När value at risk-modeller konstrueras för estimering av potentiella kvartalsförluster får instituten använda kvartalsuppgifter eller omvandla data med kortare tidshorisont till motsvarande kvartalsuppgifter med hjälp av en analytiskt och empiriskt styrkt metod och genom välutvecklade och dokumenterade överläggningar och analyser. Denna metod ska tillämpas för­ siktigt och konsekvent över tiden. Om det bara finns begrän­ sade relevanta data tillgängliga, ska institutet tillämpa lämp­ liga försiktighetsmarginaler.

b)De tillämpade modellerna ska på lämpligt sätt beakta alla betydande risker i samband med aktieavkastning, inbegripet både institutets aktieportföljs generella marknadsrisk och dess specifika riskexponering. De interna modellerna ska på lämpligt sätt förklara historiska prisvariationer, omfatta både storleken på och förändringen av sammansättningen av po­ tentiella koncentrationer och vara stabil i förhållande till ogynnsamma omständigheter på marknaden. Den popula­ tion riskexponeringar som förekommer i de data som an­ vänts för estimering ska svara mot eller åtminstone vara jämförbar med institutets aktieexponeringar.

c)Den interna modellen ska vara anpassad för riskprofilen och komplexiteten hos institutets aktieportfölj. Om ett institut har betydande innehav av värdepapper som är kraftigt ic­ ke-linjära till sin natur, ska de interna modellerna utformas med lämplig hänsyn till de risker som hänger samman med dessa instrument.

d)Rangordningen av enskilda positioner när det gäller fullmak­ ter, marknadsindex och riskfaktorer ska vara rimlig, möjlig­ göra intuitiv förståelse och vara principiellt sund.

e)Instituten ska genom empiriska analyser visa riskfaktorernas lämplighet och kapacitet att omfatta både generell och spe­ cifik risk.

f)Estimaten av volatiliteten hos aktieexponeringarnas avkast­ ning ska beakta relevanta och tillgängliga data, data och metoder. Interna data och data från externa källor, inbegripet sammanställda data, vilka granskats oberoende av varandra, ska användas.

g)Ett rigoröst och heltäckande program för stresstest ska ha inrättats.

Artikel 187

Process för och kontroller av riskhanteringen

För utvecklingen och användningen av interna modeller för kapitalbaskrav ska instituten upprätta riktlinjer, processer och kontroller för att säkerställa modellens och modellprocessens integritet. Dessa riktlinjer, processer och kontroller ska innefatta följande:

a)Fullständig integrering av den interna modellen i institutets övergripande informationssystem för riskhantering och i hanteringen av aktieportföljen utanför handelslagret. Interna modeller ska integreras fullt ut i institutets infrastruktur för riskhantering, särskilt om de används för att mäta och be­ döma aktieportföljens resultat (däribland det riskjusterade resultatet), allokera kapital till aktieexponeringar och utvär­ dera övergripande kapitalkrav och processen för investerings­ förvaltning.

b)Fastställda förvaltningssystem, processer och kontrollfunktio­ ner för att säkerställa återkommande och oberoende översyn av alla element i den interna modellprocessen, däribland godkännande av modellöversyner, prövning av indata till modellen och översyn av modellresultat, till exempel direkt verifiering av riskberäkning. Dessa översyner ska avse en bedömning av om indata till modellen och modellresultaten är riktiga, fullständiga och lämpliga samt vara inriktade på att finna och begränsa potentiella fel i samband med kända svagheter och att identifiera okända svagheter i modellen. Dessa översyner får genomföras av en intern oberoende en­ het eller av en oberoende extern tredje part.

c)Lämpliga system och processer för övervakning av investe­ ringsgränser och riskexponeringar avseende aktier.

d)De enheter som ansvarar för utformning och tillämpning av modellen ska vara funktionellt oberoende av de enheter som ansvarar för förvaltningen av enskilda investeringar.

130

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/121

 

 

 

 

 

e)De parter som ansvarar för någon del i modellprocessen ska ha lämpliga kvalifikationer. Ledningen ska tilldela modell­ funktionen personal med tillräckliga kvalifikationer och till­ räcklig behörighet.

Artikel 188

Validering och dokumentation

Instituten ska ha inrättat stabila system för att validera att de interna modellerna och modellprocessen är precisa och kon­ sekventa. Alla viktiga delar i de interna modellerna, modellpro­ cessen och valideringen ska dokumenteras.

Validering och dokumentation av institutens interna modeller och modellprocesser ska ske på följande villkor:

a)Instituten ska tillämpa det interna valideringsprocessen för att bedöma de interna modellernas och processernas resultat på ett konsekvent och meningsfullt sätt.

b)De metoder och data som används för kvantitativ validering ska vara konsekventa över tiden. Förändringar av metoder och data för estimering och validering, både i fråga om datakällor och berörda perioder, ska dokumenteras.

c)Instituten ska regelbundet jämföra verklig aktieavkastning (som beräknats med hjälp av realiserade och orealiserade vinster och förluster) med modellernas estimat. Vid dessa jämförelser ska historiska data som omfattar en så lång pe­ riod som möjligt användas. Institutet ska dokumentera de metoder och data som används vid dessa jämförelser. Ana­ lyser och dokumentation ska uppdateras minst en gång per år.

d)Instituten ska använda andra kvantitativa valideringsinstru­ ment och jämförelser med externa datakällor. Analysen ska baseras på data som är lämpliga för portföljen, uppdateras regelbundet och omfatta en relevant observationsperiod. In­ stitutens interna bedömningar av modellresultaten ska base­ ras på en så lång period som möjligt.

e)Instituten ska ha sunda interna standarder för att hantera fall där en jämförelse av den faktiska avkastningen med model­ lernas estimat leder till ifrågasättande av estimatens giltighet eller modellen som sådan. Dessa standarder ska beakta kon­ junkturvariationer och liknande systematiska variationer vad gäller aktieavkastningar. Alla justeringar av interna modeller som görs till följd av översyner ska dokumenteras och över­ ensstämma med institutets standarder för modellöversyn.

f)Den interna modellen och det interna modellprocessen ska dokumenteras, däribland de berörda parternas ansvar för modellprocessen, godkännandet av modellen och modell­ översynen.

U n d e r a v s n i t t 5

I n t e r n s t y r n i n g o c h K o n t r o l l

Artikel 189

Företagsstyrning

1.Alla betydande delar i riskklassificerings- och estimerings­ processerna ska godkännas av institutets ledningsorgan eller en kommitté som har utsetts av denna och den verkställande led­ ningen. Dessa parter ska ha allmänna insikter om institutets riskklassificeringssystem och detaljerade kunskaper om de för­ valtningsrapporter som hänger samman med dessa.

2.Den verkställande ledningen ska uppfylla följande krav:

a)Den ska underrätta ledningsorgan eller den kommitté som har utsetts av denna om betydande förändringar av eller undantag från fastställda riktlinjer som kan få betydande effekter på hur institutets riskklassificeringssystem fungerar.

b)Den ska ha goda insikter i riskklassificeringssystemens ut­ formning och sätt att fungera.

c)Den ska löpande säkerställa att riskklassificeringssystemen fungerar korrekt.

Kreditriskkontrollenheterna ska regelbundet informera den verk­ ställande ledningen om riskklassificeringsprocessens resultat och områden som måste förbättras samt ge lägesrapporter om in­ satser för att förbättra tidigare identifierade svagheter.

3. En analys enligt internmetoden av institutets kreditriskpro­ fil ska vara en viktig del av förvaltningsrapporteringen till dessa parter. Rapporterna ska minst innefatta riskprofil fördelad på klasser, migration mellan klasser, estimering av de relevanta parametrarna per klass och jämförelser av faktisk andel fallis­ semang och, i den utsträckning egna estimat används, av fak­ tiska LGD-värden och konverteringsfaktorer med förväntningar och resultat av stresstest. Hur ofta rapportering ska äga rum beror på hur viktig informationen är och vilken slags infor­ mation det gäller samt mottagarens nivå.

Artikel 190

Kreditriskkontroll

1. Kreditriskkontrollenheten ska vara oberoende av de perso­ nal- och ledningsfunktioner som ger upphov till eller förnyar exponeringar och som ska rapportera direkt till den verkstäl­ lande ledningen. Enheten ska ansvara för riskklassificeringssyste­ mets utformning eller urval, genomförande, kontroll och resul­ tat. Den ska regelbundet utarbeta och analysera rapporter om riskklassificeringssystemets resultat.

131

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L

176/122

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

2.

Kreditriskkontrollenhetens eller

kreditriskkontrollenheter­

Artikel 191

nas ansvarsområden ska innefatta följande:

Internrevision

 

 

 

 

 

 

a)Testning och övervakning av riskklasser.

b)Utarbetande och analys av sammanfattande rapporter om institutets riskklassificeringssystem.

c)Genomförandeförfaranden för att verifiera att definitionerna av riskklasser tillämpas konsekvent inom olika avdelningar och geografiska områden.

d)Översyn och dokumentation av alla ändringar av riskklas­ sificeringsprocessen, däribland skälen till dessa ändringar.

e)Översyn av riskklassificeringskriterierna för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk. Änd­ ringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskrite­ rier eller enskilda riskklassificeringsparametrar ska dokumen­ teras och bevaras.

f)Aktivt deltagande i utformning eller urval, genomförande och validering av de modeller som används i riskklassifice­ ringsprocessen.

g)Kontroll och övervakning av de modeller som används i riskklassificeringsprocessen.

h)Löpande översyn och ändringar av de modeller som används i riskklassificeringsprocessen.

3.Institut som använder sammanställda data i enlighet med artikel 179.2 får lägga ut följande uppgifter på entreprenad:

a)Utarbetande av information som är relevant för testning och övervakning av riskklasser.

b)Utarbetande av sammanfattande rapporter om institutets riskklassificeringssystem.

c)Utarbetande av information som är relevant för översyn av riskklassificeringskriterier för att utvärdera om de fortfarande uppfyller kraven för att förutsäga risk.

d)Dokumentation av ändringar av riskklassificeringsprocessen, riskklassificeringskriterier eller enskilda riskklassificerings­ parametrar.

e)Utarbetande av information som är relevant för löpande översyn och ändringar av modeller som används i riskklas­ sificeringsprocessen.

4. Institut som tillämpar punkt 3 ska se till att de behöriga myndigheterna har tillgång till all relevant information från den tredje part som är nödvändig för att undersöka om kraven efterlevs och att de behöriga myndigheterna får göra undersök­ ningar på plats i samma utsträckning som inom institutet.

Enheten för internrevision eller en annan likvärdig och obero­ ende revisionsenhet ska minst en gång per år göra en översyn av institutets riskklassificeringssystem och dess transaktioner, inbegripet kreditavdelningens verksamhet och estimeringen av PD-, LGD- och EL-värden och konverteringsfaktorer. Vid över­ synen av de olika områdena ska alla tillämpliga krav vara upp­ fyllda.

KAPITEL 4

Kreditriskreducering

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r o c h A l l m ä n n a k r a v

Artikel 192

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.utlånande institut: det institut som har exponeringen i fråga.

2.utlåning mot säkerhet: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, men utan att institutet ges någon rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång om dagen.

3.kapitalmarknadsrelaterad transaktion: alla transaktioner som ger upphov till en exponering med pantsäkerhet, varvid institutet ges rätt att erhålla marginalsäkerhet minst en gång om dagen.

4.underliggande fonder: en fond i vars aktier eller andelar en annan fond har investerat.

Artikel 193

Principer för erkännande av effekten av metoder för kreditriskreducering

1.Ingen exponering, för vilken ett institut erhåller kreditrisk­ reducering, får ge ett högre riskvägt exponeringsbelopp eller förväntat förlustbelopp än en i övrigt identisk exponering, för vilken ett institut inte har vidtagit några kreditriskreducerande åtgärder.

2.Om kreditriskskydd redan har beaktats i det riskvägda exponeringsbeloppet i enlighet med kapitel 2 eller kapitel 3, beroende på vad som är tillämpligt, ska instituten inte ta hänsyn till detta kreditriskskydd i beräkningarna enligt detta kapitel.

132

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/123

 

 

 

 

 

3.Om bestämmelserna i avsnitten 2 och 3 iakttas, får insti­ tuten ändra beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden och beräkningen av riskvägda exponering­ belopp samt belopp för förväntade förluster enligt internmeto­ den i enlighet med bestämmelserna i avsnitten 4, 5 och 6.

4.Instituten ska behandla kontanter, värdepapper eller råva­ ror som har köpts, lånats eller mottagits inom ramen för en repa eller ett värdepappers- eller råvarulån som säkerhet.

5.Om ett institut som beräknar riskvägda exponerings­ belopp enligt schablonmetoden har mer än en form av kredit­ riskreducering som täcker en enskild exponering, ska det göra följande två saker:

a)Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu­ cerande instrument.

b)Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i kapitel 2 och i detta kapitel.

6. Om ett institut som beräknar de riskvägda exponerings­ beloppen enligt schablonmetoden täcker en enskild exponering med kreditriskskydd från en enskild utfärdare av kreditriskskydd och detta skydd har olika löptider, ska institutet göra följande två saker:

a)Fördela exponeringen på de olika typerna av kreditriskredu­ cerande instrument.

b)Beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet separat för varje del som erhållits enligt led a i enlighet med bestämmelserna i kapitel 2 och i detta kapitel.

Artikel 194

Principer för godtagbarheten hos metoder för kreditriskreducering

1. Den teknik som används för att skapa kreditriskskydd ska, tillsammans med de åtgärder det utlånande institutet vidtar och de processer och de riktlinjer som det tillämpar, resultera i ett system för kreditriskskydd som har rättsverkan och vars efter­ levnad kan kontrolleras i alla relevanta jurisdiktioner.

Det utlånande institutet ska på begäran av den behöriga myn­ digheten tillhandahålla den senaste versionen av det/de opartis­ ka, skriftliga och motiverade juridiska utlåtande/utlåtanden som används för att fastställa om dess system för kreditriskskydd uppfyller villkoret i första stycket.

2.Det utlånande institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att systemet för kreditriskskydd är effektivt och för att hantera risker i samband med systemet.

3.Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid

beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast om de tillgångar som ligger till grund för skyddet uppfyller följande två krav:

a)De finns med i förteckningen över godtagbara tillgångar i artiklarna 197–200, beroende på vad som är tillämpligt.

b)De är tillräckligt likvida och har över tiden ett tillräckligt stabilt värde för att skapa tillfredsställande säkerhet i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den metod som används för att beräkna riskvägda exponerings­ belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd­ det

4.Instituten får ta hänsyn till förbetalt kreditriskskydd vid

beräkningen av effekterna av en kreditriskreducering endast om det utlånande institutet har rätt att vid fallissemang, insol­ vens eller konkurs för gäldenären och i tillämpliga fall för den som innehar säkerheten – eller någon annan kredithändelse som anges i de handlingar som rör transaktionen – utan dröjsmål likvidera eller behålla de tillgångar som ligger till grund för säkerheten. Korrelationsgraden mellan värdet av de tillgångar som ligger till grund för skyddet och gäldenärens kreditkvalitet ska inte vara för hög.

5.När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska en utfärdare av kreditriskskydd anses vara godtagbar först när utfärdaren av kreditriskskydd finns med på förteckningen över godtagbara utfärdare av kreditskydd i artikel 201 eller 202, beroende på vilket som är tillämpligt.

6.När det gäller obetalt kreditriskskydd ska en skyddsöver­ enskommelse anses vara godtagbar först när följande två villkor uppfylls:

a)Den finns med i förteckningen över godtagbara skyddsöver­ enskommelser i artiklarna 203 och 204.1.

b)Den har rättsverkan och är verkställbar i de relevanta juris­ diktionerna så att tillfredsställande säkerhet skapas i fråga om det uppnådda kreditriskskyddet, med beaktande av den me­ tod som används för att beräkna riskvägda exponerings­ belopp och av i vilken utsträckning hänsyn får tas till skyd­ det.

c)Utfärdaren av kreditriskskydd uppfyller kriterierna i punkt 5.

133

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/124

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

7.Kreditriskskyddet ska uppfylla kraven i avsnitt 3, beroende på vad som är tillämpligt.

8.Ett institut ska kunna visa för de behöriga myndigheterna att det har riskhanteringsprocesser som är lämpliga för att kont­ rollera de risker som det kan exponeras för vid genomförande av kreditriskreducerande åtgärder.

9.Trots den omständigheten att kreditriskreducering har be­ aktats vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp, ska instituten fortsätta att göra fullständiga kreditriskbedömningar av den underlig­ gande exponeringen och kunna visa de behöriga myndigheterna att detta krav är uppfyllt. När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån ska den underliggande exponeringen, dock en­ dast vid tillämpningen av denna punkt, anses vara exponering­ ens nettobelopp.

10.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­ syn i syfte att specificera vad som utgör tillräckligt likvida till­ gångar och när tillgångsvärden kan anses vara tillräckligt stabila vid tillämpning av punkt 3.

Senast den 30 september 2014 ska EBA överlämna dessa för­ slag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

A v s n i t t 2

G o d t a g b a r a f o r m e r a v K r e d i t r i s k r e d u c e ­ r i n g

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 195

Nettning inom balansräkningen

Ett institut får tillämpa nettning inom balansräkningen av öm­ sesidiga fordringar mellan institutet självt och dess motpart som en godtagbar form av kreditriskreducerande åtgärder.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 196 är godtag­ barheten begränsad till det ömsesidiga likviditetssaldot mellan institutet och motparten. Institut får endast ändra riskvägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbe­ lopp för lån och insättningar som de själva har tagit emot och som omfattas av ett avtal om nettning inom balansräkning­ en.

Artikel 196

Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Institut som tillämpar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter enligt artikel 223 får beakta effekterna av bilaterala avtal om nettning som täcker repor och värdepappers- och råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner med en motpart. Utan att det påverkar tillämpningen av arti­ kel 299 ska antagna säkerheter och värdepapper eller råvaror som har lånats inom ramen för sådana avtal eller transaktioner uppfylla de krav på godtagbarhet för säkerheter som anges i artiklarna 197 och 198.

Artikel 197

Godtagbara säkerheter enligt alla metoder

1. Institut får använda följande poster som godtagbara säker­ heter vid alla metoder:

a)Kontanta medel insatta hos det utlånande institutet eller kontantliknande instrument som innehas av detta.

b)Räntebärande värdepapper som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut eller exportkreditorgan som erkänts i enlighet med kapitel 2 har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 4 eller högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker enligt kapitel 2.

c)Räntebärande värdepapper som har givits ut av institut, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskväg­ ning av exponeringar mot institut enligt kapitel 2.

d)Räntebärande värdepapper som har givits ut av andra enhe­ ter, om dessa värdepapper av ett kreditvärderingsinstitut har

tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av exponeringar mot företag enligt kapitel 2.

e)Räntebärande värdepapper som av ett kreditvärderingsinsti­ tut har tilldelats en kortfristig kreditvärdering som enligt EBA:s bedömning motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av kortfristiga exponeringar enligt kapitel 2.

f)Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt index.

134

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/125

 

 

 

 

 

g)Guld.

h)Värdepapperiseringspositioner som inte är återvärdepapperi­ seringspositioner, vilka har en extern kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som enligt EBA:s bedömning mot­ svarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för riskvägning av värdepapperiseringsexponeringar enligt meto­ den i kapitel 5 avsnitt 3 underavsnitt 3.

2. Vid tillämpning av punkt 1 b ska räntebärande värdepap­ per som har givits ut av nationella regeringar eller centralbanker innefatta följande:

a)Räntebärande värdepapper som har givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när expone­ ringar mot dessa behandlas som exponeringar mot den na­ tionella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade en­ ligt artikel 115.2.

b)Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga organ, vilka behandlas som exponeringar mot nationella re­ geringar i enlighet med artikel 116.4.

c)Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala

utvecklingsbanker som åsätts 0 % riskvikt enligt arti­ kel 117.2.

d) Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio­ nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti­ kel 118.

3. Vid tillämpning av punkt 1 c ska räntebärande värdepap­ per som har givits ut av institut innefatta följande:

a)Andra räntebärande värdepapper som har givits ut av del­ statliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter än de räntebärande värdepapper som avses i punkt 2 a.

b)Räntebärande värdepapper som har givits ut av offentliga organ, mot vilka exponeringar hanteras i enlighet med arti­ kel 116.1 och 116.2.

c)Räntebärande värdepapper som har givits ut av multilaterala utvecklingsbanker som inte åsatts 0 % riskvikt enligt arti­ kel 117.2.

4. Ett institut får använda räntebärande värdepapper som har givits ut av andra institut och som saknar en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som godtagbar säkerhet, om dessa räntebärande papper uppfyller följande krav:

a)De är noterade på en erkänd börs.

b)De är betecknade som prioriterade fordringar.

c)Alla andra kreditvärderade utgivningar med samma förmåns­ rätt av det emitterande institutet har en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut som av EBA har fastställts mot­ svara kreditkvalitetssteg 3 eller högre enligt reglerna för risk­ vägning av institutsexponeringar eller kortfristiga expone­ ringar enligt kapitel 2.

d)Det utlånande institutet har inga uppgifter som tyder på att kreditvärderingen bör vara sämre än det som avses i led c.

e)Instrumentets likviditet på marknaden är tillräcklig för dessa syften.

5. Institut får använda andelar eller aktier i företag för kol­ lektiva investeringar (fond) som godtagbara säkerheter när alla följande villkor uppfylls:

a)Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnotering.

b)Fonderna investerar bara i instrument som är godtagbara för godkännande enligt punkterna 1 och 2.

c)Fonderna uppfyller villkoren i artikel 132.3.

Om en fondinvesterar i aktier eller andelar i en annan fond ska villkoren i första stycket a-c även gälla för en sådan underlig­ gande fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta företag från att vara godtagbara som säkerhet.

6. Vid tillämpning av punkt 5 får instituten, om en fond (nedan kallad den ursprungliga fonden) eller något av dess un­ derliggande fonder inte enbart investerar i instrument som är godtagbara enligt punkterna 1 och 4, använda andelar eller aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något av dess underliggande fonder har inve­ sterat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning enligt respektive regler.

Om en underliggande fond har egna underliggande fonder får instituten använda andelar eller aktier i den ursprungliga fonden som godtagbar säkerhet under förutsättning att de tillämpar den metod som anges i första stycket.

135

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/126

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande, ska instituten göra följande två saker:

a)Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

b)När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång­ arna.

7.Med avseende på punkt 1 b–e ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga kreditvärderingen, när en säkerhet har två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut. Om en säkerhet har mer än två kreditvärderingar från kreditvärderingsinstitut, ska instituten tillämpa de två mest fördelaktiga kreditvärdering­ arna. Om de två mest fördelaktiga kreditvärderingarna skiljer sig åt, ska instituten tillämpa den minst fördelaktiga av de två.

8.Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande för att ange följande:

a)De centrala index som avses i punkt 1 f i den här artikeln, artikel 198.1 a, artikel 224.1 och 4 samt i artikel 299.2 e.

b)De erkända börser som avses i punkt 4 a i den här artikeln samt i artiklarna 198.1 a, 224.1 och 224.4, 299.2 e, 400.2 k, 416.3 e och 428.1 c samt i bilaga III, del 3, punkt 12, i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 4.1 led 72.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 198

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1. Utöver den säkerhet som fastställs i artikel 197, får ett institut som tillämpar den fullständiga metod för finansiella säkerheter som anges i artikel 223 använda följande poster som godtagbara säkerheter:

a)Aktier eller konvertibla obligationer som inte ingår i ett centralt index, men som handlas på en erkänd börs.

b)Andelar eller aktier i fonder, förutsatt att följande två villkor uppfylls:

i)Andelarna eller aktierna har en daglig offentlig prisnote­ ring.

ii)Fonden begränsar sig till att investera i instrument som är godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och 197.4 och i sådana poster som avses i led a.

Om en fond investerar i andelar eller aktier i en annan fond ska villkoren i leden a och b även gälla för en sådan underliggande fond.

Om en fond använder derivatinstrument för att säkra tillåtna placeringar, ska detta inte hindra andelar eller aktier i detta företag från att vara godtagbara som säkerhet.

2. Om en fond eller någon underliggande fond inte enbart investerar i instrument som är godtagbara för godkännande enligt artikel 197.1 och 197.4 och de poster som anges i punkt 1 a får, institut använda andelar eller aktier i denna fond som säkerhet till ett belopp som motsvarar värdet av de godtagbara tillgångar som fonden innehar, förutsatt att fonden eller något av dess underliggande fonder har investerat i icke-godtagbara tillgångar i högsta tillåtna omfattning i respektive regler.

När icke-godtagbara tillgångar kan ha ett negativt värde på grund av skulder eller ansvarsförbindelser som följer av ägande, ska instituten göra följande två saker:

a)Beräkna de icke-godtagbara tillgångarnas totala värde.

b)När beloppet i led a är negativt, dra av det absoluta värdet av detta belopp från det totala värdet av de godtagbara tillgång­ arna.

Artikel 199

Ytterligare godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1. Utöver de säkerheter som avses i artiklarna 197–198 får institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förvän­ tade förlustbelopp enligt internmetoden även använda följande slag av säkerhet:

a)Säkerhet i form av fastigheter i enlighet med punkterna 2, 3 och 4.

b)Fordringar i enlighet med punkt 5.

c)Övriga fysiska säkerheter i enlighet med punkterna 6 och 8.

d)Leasing i enlighet med punkt 7.

136

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/127

 

 

 

 

 

2. Bostadsfastigheter som är eller kommer att bli bebodda eller uthyrda av ägaren eller, när det gäller privata investerings­ bolag, av den faktiska förmånstagaren, och kommersiella fas­ tigheter, inbegripet kontor och andra kommersiella lokaler, får användas som godtagbar säkerhet av instituten, såvida inte an­ nat anges i artikel 124.2 och under förutsättning att följande båda villkor är uppfyllda:

a)Egendomens värde påverkas inte i väsentlig mån av gäldenä­ rens kreditkvalitet. Instituten får underlåta att fastställa hur väsentlig påverkan är i situationer där rent makroekono­ miska faktorer påverkar både egendomens värde och lånta­ garens utförande av sina förpliktelser.

b)Låntagarens risk påverkas inte i väsentlig mån av den un­ derliggande egendomens eller det underliggande projektets resultat, utan av låntagarens underliggande kapacitet att åter­ betala skulden från andra källor. Återbetalningen av krediten påverkas således inte i väsentlig mån av kassaflöden som genereras av den underliggande egendom som ställts som säkerhet.

3. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för expone­ ringar där säkerhet ställts i form av bostadsfastighet som är belägen inom en medlemsstats territorium, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger någon av följande gränser:

a)Förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostadsfastigheter upp till 80 % av marknadsvärdet eller 80 % av pantlånevär­ det överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år, såvida inte annat föreskrivs enligt artikel 124.2.

b)De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av bostad­ sfastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av bostadsfastigheter under ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts under ett senare år.

4. Instituten får göra undantag från punkt 2 b för kommersi­ ella fastigheter som är belägna inom en medlemsstats territori­ um, om de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat har belägg för att den relevanta marknaden är välutvecklad och sedan länge etablerad inom detta territorium med förlustnivåer som inte överstiger någon av följande gränser:

a)Förlusterna på lån mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter upp till 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet överstiger inte 0,3 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett visst år.

b)De totala förlusterna på lån mot säkerhet i form av kom­ mersiella fastigheter överstiger inte 0,5 % av de utestående lånen mot säkerhet i form av kommersiella fastigheter under ett visst år.

Om något av villkoren i första stycket a och b inte är uppfyllt under ett visst år, får instituten inte tillämpa den behandling som anges i första stycket förrän båda villkoren har uppfyllts under ett senare år.

5.Instituten får använda fordringar som är anknutna till en kommersiell transaktion eller kommersiella transaktioner med en ursprunglig löptid på högst ett år som godtagbara säkerheter. Godtagbara fordringar innefattar inte fordringar i samband med värdepapperiseringar, sekundärt deltagande och kreditderivat el­ ler belopp som närstående parter är skyldiga.

6.De behöriga myndigheterna ska tillåta institut att som

godtagbar säkerhet använda fysiska säkerheter av annat slag än vad som anges i punkterna 2, 3 och 4, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Det finns belägg i form av ofta förekommande transaktioner med beaktande av tillgångstyp för att det finns likvida mark­ nader för en snabb och ekonomiskt effektiv avveckling av säkerheten. Instituten ska regelbundet göra en bedömning av huruvida detta villkor är uppfyllt och om det finns uppgifter som tyder på betydande förändringar på marknaden.

b)Säkerheten har väl etablerade offentligt tillgängliga mark­

nadspriser. Instituten får betrakta marknadspriserna som väl etablerade om de hämtas från tillförlitliga informations­ källor, såsom offentliga index, och återspeglar priset på transaktionerna under normala förhållanden. Instituten får betrakta marknadspriserna som offentligt tillgängliga, om dessa priser är offentliggjorda, lättillgängliga och det går att regelbundet få tillgång till dem utan några otillbörliga ad­ ministrativa eller finansiella kostnader.

c)Institutet analyserar marknadspriserna samt den tid och de kostnader som krävs för att realisera säkerheten och den realiserade avkastningen från säkerheten.

137

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/128

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)Institutet kan visa att den realiserade avkastningen från sä­ kerheten inte understiger 70 % av säkerhetens värde i mer än 10 % av alla avvecklingar av säkerheter av ett visst slag. Om det finns en betydande volatilitet i marknadspriserna, ska institutet på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsstäl­ lande sätt visa att dess värdering av säkerheten har varit tillräckligt försiktig.

Instituten ska dokumentera att de uppfyller villkoren i första stycket a–d samt de villkor som anges i artikel 210.

7.Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 230.2 och om kraven i artikel 211 är uppfyllda, får exponeringar till följd av sådana transaktioner där ett institut hyr ut egendom till en tredje part behandlas på samma sätt som lån där säkerhet har ställts i form av fastighet av samma slag som den uthyrda fastigheten.

8.EBA ska offentliggöra en förteckning över kategorier av fysiska säkerheter som instituten kan förutsätta uppfyller de villkor som avses i punkt 6 a och b.

Artikel 200

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

Instituten får använda följande övrigt förbetalt kreditriskskydd som godtagbar säkerhet:

a)Kontanta medel som är insatta hos eller kontantliknande instrument som innehas av ett institut som är tredje part på annan grund än ett depåförvaringsavtal och är pantsatta till förmån för det utlånande institutet.

b)Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande institu­ tet.

c)Instrument som har givits ut av ett tredjepartsinstitut och kommer att återköpas av detta institut på begäran.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 201

Utfärdare av kreditriskskydd som är godtagbara enligt alla metoder

1. Institut får använda följande parter som godtagbara till­ handahållare av obetalt kreditriskskydd:

a)Nationella regeringar och centralbanker.

b)Delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter.

c)Multilaterala utvecklingsbanker.

d)Internationella organisationer, om exponeringar mot dem ska åsättas 0 % riskvikt enligt artikel 117.

e)Offentliga organ, om fordringar på dem ska behandlas i enlighet med artikel 116.

f)Institut och finansiella institut, om exponeringar mot det finansiella institutet behandlas som exponeringar mot institut

ienlighet med artikel 119.5.

g)Övriga företagsenheter, däribland moderföretag, dotterföretag och närstående företag till institutet, som uppfyller något av följande villkor:

i)Dessa övriga företagsenheter har en kreditutvärdering, till­ delad av ett kreditvärderingsinstitut.

ii)I fråga om institut som beräknar riskvägda exponerings­ belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden har dessa övriga företagsenheter inte tilldelats en kredit­ utvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut utan är internt klassificerade av institutet.

h)Centrala motparter.

2. Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, ska garantigiva­ ren, för att vara godtagbar tillhandahållare av obetalt kreditrisk­ skydd, vara internt klassificerad av institutet i enlighet med bestämmelserna i kapitel 3 avsnitt 6.

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra och uppdatera förteckningen över de finansiella institut som är godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd enligt punkt 1 f, eller de vägledande kriterierna för fastställande av sådana godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd, tillsammans med en beskrivning av de tillämpliga tillsynskraven, och överlämna för­ teckningen till de övriga behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 117 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 202

Godtagbara utfärdare av kreditriskskydd enligt internmetoden som är berättigade till behandling enligt artikel 153.3

Ett institut får använda institut, försäkrings- och återförsäkrings­ företag samt exportkreditorgan som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd som är berättigade till behandling enligt artikel 153.3, om de uppfyller samtliga följande villkor:

a)De har tillräcklig sakkunskap om tillhandahållande av obetalt kreditriskskydd.

b)De omfattas av bestämmelser som motsvarar bestämmel­ serna i denna förordning eller hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls, av ett valbart kreditvär­ deringsinstitut tilldelats en kreditvärdering som enligt EBA

138

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/129

 

 

 

 

 

motsvarar kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om riskvägning av exponeringar mot före­ tag i kapitel 2.

c)De hade, vid den tidpunkt då kreditriskskyddet tillhandahölls eller när som helst därefter, en intern kreditvärdering som motsvarar ett PD-värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitetssteg 2 eller högre i enlighet med bestäm­ melserna om riskvägning av exponeringar mot företag i ka­ pitel 2.

d)De har en intern riskklassificering som motsvarar ett PD- värde som inte överstiger det som gäller för kreditkvalitets­ steg 3 eller högre i enlighet med bestämmelserna om risk­ vägning av exponeringar mot företag i kapitel 2.

Vid tillämpning av denna artikel ska det kreditriskskydd som tillhandahålls av exportkreditorgan inte omfattas av någon ut­ trycklig motgaranti från den nationella regeringen.

Artikel 203

Garantier godtagbara som obetalt kreditriskskydd

Instituten får använda garantier som godtagbart obetalt kredit­ riskskydd.

U n d e r a v s n i t t 3

T y p e r a v d e r i v a t

Artikel 204

Godtagbara slag av kreditderivat

1. Som godtagbart kreditriskskydd får instituten använda föl­ jande slag av kreditderivat och instrument som kan bestå av sådana kreditderivat eller som har liknande ekonomisk effekt:

a)Kreditswappar.

b)Totalavkastningsswappar.

c)Kreditlänkade obligationer, i den utsträckning som de har betalats med kontanter.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkast­ ningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande vär­ deminskning på den tillgång som är skyddad (antingen genom reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna), betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart kreditriskskydd.

2. Om ett institut genomför en intern säkring med ett eller flera kreditderivat, ska, för att kreditriskskyddet ska betecknas

som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet tillämpa de regler som anges i avsnitt 4–6 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.

A v s n i t t 3

K r a v

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 205

Krav för avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal om nettning i den mening som avses i artikel 206

Avtal om nettning inom balansräkningen, som inte är ramavtal om nettning i den mening som avses i artikel 206, ska beteck­ nas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om följande villkor är uppfyllda:

a)Dessa avtal har rättsverkan och är verkställbara i alla rele­ vanta jurisdiktioner, inbegripet om motparten skulle bli in­ solvent eller gå i konkurs.

b)Instituten kan när som helst fastställa vilka tillgångar och skulder som omfattas av dessa avtal.

c)Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av riskerna i samband med avslutandet av kreditriskskyddet.

d)Instituten genomför löpande övervakning och kontroll av de relevanta exponeringarna på nettobasis.

Artikel 206

Ramavtal om nettning som täcker repor eller värdepap­ pers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner

Ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska betecknas som en godtagbar form av kreditriskreducering, om den säkerhet som tillhandahålls enligt dessa avtal uppfyller samtliga krav som fastställs i artikel 207.2–207.4 och om samt­ liga följande villkor är uppfyllda:

a)De har rättsverkan och är verkställbara i alla relevanta juris­ diktioner, inbegripet om motparten skulle bli insolvent eller gå i konkurs.

139

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/130

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)De ger den icke-fallerande parten rätt att i god tid avbryta och slutavräkna alla transaktioner inom ramen för avtalet i händelse av ett fallissemang, exempelvis om motparten skulle gå i konkurs eller bli insolvent.

c)De säkerställer nettning av vinster och förluster från trans­ aktioner som har slutavräknats enligt ett avtal, så att den ena parten är skyldig den andra ett enda nettobelopp.

Artikel 207

Krav för finansiella säkerheter

1.Enligt alla metoder ska finansiella säkerheter och guld erkännas som godtagbar säkerhet, om samtliga villkor som fast­ ställs i punkterna 2–4 är uppfyllda.

2.Det får inte finnas väsentlig positiv korrelation mellan gäldenärens kreditkvalitet och säkerhetens värde. Om säkerhe­ tens värde minskar i väsentlig mån ska detta inte i sig innebära en betydande försämring av gäldenärens kreditkvalitet. Om gäl­ denärens kreditkvalitet blir kritisk ska detta inte i sig innebära en betydande minskning av säkerhetens värde.

Värdepapper som givits ut av gäldenären eller någon anknuten koncernenhet får inte betecknas som godtagbar säkerhet. Gäl­ denärens egna utgivningar av sådana säkerställda obligationer som uppfyller villkoren i artikel 129 betecknas emellertid som godtagbar säkerhet, när de ställs som säkerhet för en repa, för­ utsatt att de uppfyller villkoret i första stycket.

3. Instituten ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad­ gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säkerhetsordningarna kan verkställas enligt den lagstiftning som är tillämplig på deras intresse i säkerheten.

Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att säkerhetsordningarna kan verkställas i alla rele­ vanta jurisdiktioner. Vid behov ska de göra förnyade utred­ ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

4.Instituten ska uppfylla följande operativa krav:

a)De ska dokumentera säkerhetsordningarna väl och ha tydliga och stabila processer för avveckling av säkerheten vid läglig tidpunkt.

b)De ska tillämpa stabila förfaranden och processer för att kontrollera risker som uppstår till följd av användning av säkerheter, inklusive risker för att kreditriskskyddet slår fel

eller reduceras, värderingsrisker, risker i samband med avslu­ tande av kreditriskskyddet, koncentrationsrisker till följd av användning av säkerheter och förenligheten med institutets övergripande riskprofil.

c)De ska ha dokumenterade riktlinjer och dokumenterad praxis för vilka slags säkerheter och vilka belopp som accep­ teras.

d)De ska beräkna marknadsvärdet för säkerheten och omvär­ dera den minst en gång i halvåret samt när de har anledning att tro att säkerhetens marknadsvärde har minskat betydligt.

e)Om säkerheten innehas av tredje part, måste instituten vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att den tredje parten skiljer säkerheten från sina egna tillgångar.

f)De ska se till att avsätta tillräckliga resurser för att marginal­ avtalen med motparter för OTC-derivat och värdepappers­ finansiering ska fungera korrekt, mätt i om utgående margi­ nalsäkerhetskrav sker i tid och är korrekta och i svarstiden för inkommande marginalsäkerhetskrav.

g)De ska ha riktlinjer för förvaltning av säkerheterna för kont­ roll, övervakning och rapportering av följande:

i)Vilka risker marginalavtal medför för instituten.

ii)Koncentrationsrisken för vissa slags säkerheter i form av tillgångar.

iii)Återanvändningen av säkerheter, däribland potentiella likviditetsbortfall till följd av återanvändning av säkerhe­ ter erhållna från motparter.

iv)Överlämnandet av rättigheter till säkerheter som har ställts till motparter.

5. Förutom att kraven i punkterna 2–4 ska vara uppfyllda, ska skyddets resterande löptid vara åtminstone lika lång som exponeringens återstående löptid, om finansiella säkerheter ska betecknas som godtagbara säkerheter enligt den förenklade me­ toden för finansiella säkerheter.

Artikel 208

Krav för säkerheter i form av fastigheter

1. Fastigheter ska betecknas som godtagbar säkerhet om samtliga krav som fastställs i punkterna 2–5 vara uppfyllda.

140

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/131

 

 

 

 

 

2. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig förutsebarhet:

a)En panträtt eller säkerhetsupplåtelse ska vara bindande i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då låneavta­ let ingås och panträtten eller säkerhetsupplåtelsen ska regi­ streras på föreskrivet sätt vid läglig tidpunkt.

b)Alla rättsliga krav för att fullborda panten ska vara uppfyllda.

c)Skyddsöverenskommelsen och det bakomliggande rättsliga förfarandet ska göra det möjligt för institutet att realisera skyddets värde inom en rimlig tidsram.

3. När det gäller kontroll av fastighetens värde och fastighe­ tens värdering ska följande krav vara uppfyllda:

a)Instituten ska kontrollera fastighetens värde minst en gång per år för kommersiella fastigheter och en gång vart tredje år för bostadsfastigheter. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare, om marknadsvillkoren förändras avsevärt.

b)Om instituten har tillgång till uppgifter som visar att fas­ tighetens värde kan ha sjunkit avsevärt i förhållande till de allmänna marknadspriserna, ska fastighetens värdering ses över av en värderingsman som har nödvändiga kvalifikatio­ ner, kunskaper och erfarenheter för att utföra en värdering och som är oberoende i förhållande till kreditbeslutsproces­ sen. För lån som överstiger 3 000 000 EUR eller 5 % av institutets kapitalbas ska fastighetens värdering ses över av en sådan värderingsman minst vart tredje år.

Instituten får använda statistiska metoder för att kontrollera fastighetens värde och identifiera fastigheter som behöver om­ värderas.

4.Instituten ska klart och tydligt dokumentera vilka slags bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter de godtar och vilken utlåningspolicy de har i detta avseende.

5.Instituten ska ha inrättat processer för att övervaka att den fastighet som har tagits som säkerhet har lämplig skadeförsäk­ ring.

Artikel 209

Krav för fordringar

1.Fordringar ska betecknas som godtagbar säkerhet om samtliga krav som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.

2.Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller rättslig förutsebarhet:

a)Den rättsliga mekanism genom vilken säkerheten ställs till ett utlånande institut ska vara stabil och effektiv och

säkerställa att detta institut har obestridlig rätt till säkerheten, inklusive rätten till intäkterna från en försäljning av säkerhe­ ten.

b)Instituten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla alla lokala krav för att en panthavare ska ha möjlighet att tillgodogöra sig värdet av panten. De utlånande institutens fordran på den ställda säkerheten ska prioriteras, med för­ behåll för att sådana fordringar fortfarande kan omfattas av de bestämmelser för prioriterade fordringsägares krav som föreskrivs i lagstiftning.

c)Instituten ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att säkerhetsordningarna är verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner.

d)Instituten ska dokumentera sina säkerhetsordningar väl och ha tydliga och stabila processer för indrivning av säkerheten vid läglig tidpunkt.

e)Instituten ska ha processer som säkerställer uppfyllandet av alla rättsliga villkor som krävs för att förklara att ett fallis­ semang har inträffat och driva in säkerheten vid läglig tid­ punkt.

f)Om en låntagare skulle befinna sig i betalningssvårigheter eller fallera, ska instituten ha laglig rätt att sälja eller överlåta fordringarna till andra parter utan samtycke från fordring­ arnas gäldenärer.

3. Följande krav ska vara uppfyllda när det gäller riskhante­ ring:

a)Ett institut ska ha en sund process för att fastställa kredit­ risken i samband med fordringar. En sådan process ska in­ nefatta analyser av en låntagares verksamhet och bransch samt av de olika slags kunder med vilka denna låntagare gör affärer. Om institutet förlitar sig på sina låntagare för att fastställa kundernas kreditrisk, ska institutet se över lån­ tagarnas kreditförfaranden för att förvissa sig om att de är sunda och trovärdiga.

b)Skillnaden mellan exponeringsbeloppet och fordringarnas värde ska avspegla alla lämpliga faktorer, däribland indriv­ ningskostnaden, koncentrationen inom den fordringsgrupp som har pantsatts av en enskild låntagare och eventuella koncentrationsrisker inom institutets totala exponeringar, ut­ över dem som kontrolleras genom institutets allmänna me­ toder. Instituten måste upprätthålla en fortlöpande övervak­ ningsprocess som är anpassad till fordringarna. Dessutom ska de regelbundet se över överensstämmelsen med lånevill­ kor, miljöbegränsningar och övriga rättsliga krav.

141

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/132

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)De fordringar som pantsatts av en låntagare ska vara diver­ sifierade och inte vara otillbörligt korrelerade med låntaga­ ren. Om det föreligger en väsentlig positiv korrelation, ska instituten beakta riskerna i samband med fastställandet av marginaler för säkerhetsgruppen som helhet.

d)Instituten får inte använda fordringar från företag närstående låntagaren, däribland dotterföretag och anställda, som god­ tagbart kreditriskskydd.

e)Instituten ska ha en dokumenterad process för indrivning av fordringar i kritiska situationer. Instituten ska ha erforderliga instrument för indrivning, även om de normalt sett förlitar sig på låntagaren när det gäller indrivningar.

Artikel 210

Krav för övriga fysiska säkerheter

Fysiska säkerheter som inte utgörs av fastigheter ska betecknas som godtagbara säkerheter i enlighet med internmetoden om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)De säkerhetsordningar enligt vilka den fysiska säkerheten tillhandahålls ett institut ska ha rättsverkan och vara verk­ ställbara i alla relevanta jurisdiktioner och ska göra det möj­ ligt för institutet att realisera säkerhetens värde inom en rimlig tidsram.

b)Med undantag endast för sådana prioriterade fordringar med bättre rätt som avses i artikel 209.2 b får endast panter med förmånsrätt eller säkerhetsupplåtelse betecknas som godtag­ bara säkerheter och ett institut ska ha förmånsrätt framför alla övriga långivare till den realiserade avkastningen från säkerheten.

c)Instituten ska kontrollera säkerhetens värde minst en gång per år. Instituten ska genomföra kontrollerna oftare om marknadsvillkoren förändras avsevärt.

d)Låneavtalet ska innehålla detaljerade beskrivningar av säker­ heten samt detaljerade specifikationer av hur förnyad vär­ dering ska gå till och hur ofta den ska genomföras.

e)Instituten ska i interna riktlinjer och processer som ska fin­ nas tillgängliga för granskning tydligt dokumentera vilka slag av fysisk säkerhet de accepterar och vilka riktlinjer och pro­ cesser de tillämpar i fråga om lämpligt belopp för varje slags säkerhet i förhållande till exponeringsbeloppet.

f)Institutets kreditriktlinjer för transaktionsstrukturen ska ta upp

i)lämpliga krav på säkerheten i förhållande till expone­ ringsbeloppet,

ii)förutsättningarna för snabb avveckling av säkerheten,

iii)förutsättningarna för att objektivt fastställa ett pris eller marknadsvärde,

iv)hur ofta detta värde snabbt kan erhållas, inbegripet en fackmässig bedömning eller värdering,

v)volatiliteten eller en proxyvariabel för volatiliteten när det gäller värdet på säkerheten.

g)Vid den inledande och den förnyade värderingen ska insti­ tuten fullt ut beakta all försämring eller föråldring av säker­ heten och särskilt beakta tidsaspekten i fråga om säkerheter som är utsatta för modeväxlingar eller som lätt föråldras.

h)Instituten ska ha rätt att fysiskt inspektera den erhållna sä­ kerheten. Instituten ska dessutom ha riktlinjer och processer som beskriver hur de ska utöva sin rätt till fysisk inspektion.

i)Den säkerhet som tas som skydd ska ha lämplig skadeför­ säkring och instituten ska ha processer för att övervaka det­ ta.

Artikel 211

Krav för att behandla exponeringar genom leasing som utlåning mot pantsäkerhet

Instituten ska behandla exponeringar till följd av leasingtrans­ aktioner som utlåning mot säkerhet i form av den uthyrda egendomen, när följande villkor är uppfyllda:

a)Den aktuella egendomen uppfyller de villkor som anges i artikel 208 eller 210, beroende på vad som är tillämpligt, för att detta slags egendom ska betecknas som godtagbar säkerhet.

b)Uthyraren har ett stabilt riskhanteringssystem med avseende på den hyrda tillgångens användning, läge, ålder och plane­ rade användningstid, inbegripet lämplig övervakning av sä­ kerhetens värde.

c)Uthyraren har äganderätt till tillgången och kan i läglig tid utöva sina rättigheter som ägare.

d)Skillnaden mellan storleken på det utestående beloppet och säkerhetens marknadsvärde, om detta inte redan har konsta­ terats vid beräkningen av LGD-värdet, är inte så stor att den kreditriskreducering som tillskrivs de uthyrda tillgångarna överdrivs.

142

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/133

 

 

 

 

 

Artikel 212

Krav för övrigt förbetalt kreditriskskydd

1. Kontanta medel som är insatta hos ett institut som är tredje part eller kontantliknande instrument som innehas av detta institut ska uppfylla samtliga följande villkor för att vara berättigade till den behandling som anges i artikel 232.1:

a)Låntagarens fordran mot tredjepartsinstitut ska vara pantsatt till förmån för eller överlåten på det utlånande institutet och pantsättningen eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verkställbar i alla relevanta jurisdiktioner och vara ovillkorlig och oåterkallelig.

b)Pantsättningen eller överlåtelsen ska ha anmälts till tredje­ partsinstitutet.

c)Som en följd av denna anmälan får tredjepartsinstitutet en­ bart göra betalningar till det utlånande institutet och får endast göra betalningar till andra parter om det utlånande institutet på förhand gett sitt samtycke.

2. Livförsäkringar som har pantsatts hos det utlånande insti­ tutet ska betecknas som godtagbara säkerheter om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Livförsäkringen ska vara pantsatt till förmån för eller över­ låten på det långivande institutet.

b)Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska ha under­ rättats om pantsättningen eller överlåtelsen och får som ett resultat av detta inte betala förfallna belopp enligt kontraktet utan att det utlånande institutet på förhand ger sitt samtycke.

c)Det utlånande institutet ska ha rätt att annullera försäkringen och erhålla återköpsvärdet om låntagaren skulle fallera.

d)Det utlånande institutet ska underrättas om alla eventuella uteblivna betalningar på försäkringen från försäkringstaga­ rens sida.

e)Kreditriskskyddet ska tillhandahållas för lånets hela löptid. Om detta inte är möjligt på grund av att försäkringsförhål­ landet upphör redan innan kreditförhållandet avslutas, ska

institutet se till att beloppet från försäkringen fungerar som säkerhet för institutet tills kreditavtalets löptid upphör.

f)Panträtten eller överlåtelsen ska ha rättsverkan och vara verk­ ställbar i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då kreditavtalet ingås.

g)Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska uppge dess återköpsvärde, vilket inte går att reducera.

h)Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska på begä­ ran erlägga återköpsvärdet inom skälig tid.

i)Betalning av återköpsvärdet får inte begäras utan att institu­ tet på förhand ger sitt samtycke.

j)Det företag som tillhandahåller livförsäkringen ska omfattas av direktiv 2009/138/EG eller stå under tillsyn av en behörig myndighet i ett tredjeland vars former för tillsyn och regel­ givning är minst likvärdiga med dem som tillämpas inom unionen.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d o c h K r e d i t l ä n k a d e O b l i g a t i o n e r

Artikel 213

Gemensamma krav för garantier och kreditderivat

1. Om inte annat följer av artikel 214.1, ska följande villkor vara uppfyllda för att kreditriskskydd som härrör från en garanti eller ett kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kre­ ditriskskydd:

a)Kreditriskskyddet ska vara direkt.

b)Kreditriskskyddets omfattning ska vara klart och tydligt de­ finierad och obestridlig.

c)Avtalet om kreditriskskydd ska inte innehålla någon klausul vars uppfyllande ligger utanför långivarens direkta kontroll, och som

i)skulle göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att ensidigt upphäva detta,

ii)skulle öka skyddets faktiska kostnader till följd av den skyddade exponeringens försämrade kreditkvalitet,

iii)skulle kunna befria utfärdaren av skyddet från skyldighe­ ten att betala vid läglig tidpunkt, om den ursprunglige gäldenären inte fullgör förfallna betalningar eller om lea­ singkontraktet har löpt ut i samband med erkännande av garanterat restvärde enligt artiklarna 134.7 och 166.4,

iv)skulle kunna göra det möjligt för utfärdaren av skyddet att minska kreditriskskyddets löptid.

d)Kontraktet om kreditriskskydd ska ha rättsverkan och vara verkställbart i alla jurisdiktioner som är relevanta vid den tidpunkt då kreditavtalet ingås.

143

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/134

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2.Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har inrättat system för att hantera potentiella riskkoncentrationer till följd av institutets användning av garantier och kreditderivat. Institutet ska kunna visa de behöriga myndigheterna hur dess strategi för användning av kreditderivat och garantier samverkar med dess hantering av den övergripande riskprofilen.

3.Institutet ska uppfylla alla kontraktsmässiga och lagstad­ gade krav och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det obetalda kreditriskskyddet är verkställbart enligt den lags­ tiftning som är tillämplig på dess intresse i kreditriskskyddet.

Ett institut ska ha genomfört tillräckliga rättsliga utredningar för att bekräfta att det obetalda kreditskyddet är verkställbart i alla relevanta jurisdiktioner. Vid behov ska det göra förnyade utred­ ningar för att säkerställa att verkställbarheten består.

Artikel 214

Motgarantier från stater och andra offentliga organ

1. Instituten får behandla de exponeringar som avses i punkt 2 som om de vore skyddade genom en garanti som tillhanda­ hållits av de enheter som anges i nämnda punkt, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Motgarantin täcker fordringens alla kreditriskelement.

b)Både den ursprungliga garantin och motgarantin uppfyller de krav på garantier som anges i artiklarna 213 och 215.1, förutom att motgarantin inte behöver vara direkt.

c)Skyddet är stabilt och det finns inga tidigare belägg för att motgarantins täckning skulle vara mindre än den täckning som ges genom en direkt garanti från enheten i fråga.

2.Den behandling som fastställs i punkt 1 ska tillämpas för exponeringar som skyddas genom en garanti som i sin tur skyddas genom en motgaranti från någon av följande enheter:

a)Nationell regering eller centralbank.

b)Delstatligt självstyrande organ eller lokal myndighet.

c)Offentliga organ för vilka fordringar behandlas som ford­

ringar på den nationella regeringen i enlighet med arti­ kel 116.4.

d)Multilateral utvecklingsbank eller internationell organisation som åsatts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artiklarna 117.2 respektive 118.

e)Offentliga organ för vilka fordringar behandlas i enlighet med artikel 116.1 och 116.2.

3. Instituten ska också tillämpa den behandling som anges i punkt 1 för en exponering som inte är skyddad genom en motgaranti från någon av enheterna i punkt 2, om denna ex­ ponerings motgaranti i sin tur är direkt skyddad genom en garanti från en av de nämnda enheterna och de villkor som nämns i punkt 1 är uppfyllda.

Artikel 215

Ytterligare krav på garantier

1. Garantier ska betecknas som godtagbart obetalt kreditrisk­ skydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Om motparten fallerar eller underlåter att betala så att ga­ rantin utlöses, har det utlånande institutet rätt att vid läglig tidpunkt kräva garantigivaren på förfallna belopp enligt den fordran avseende vilken skyddet är tillhandahållet, varvid gar­ antigivarens betalning inte ska vara underordnad det faktum att det utlånande institutet först måste kräva gäldenären.

När det gäller ett obetalt kreditriskskydd som innefattar hy­ potekslån, behöver kraven i artikel 213.1 c iii och i första stycket i denna punkt uppfyllas först inom 24 månader.

b)Garantin är en tydligt dokumenterad förpliktelse som gar­ antigivaren har åtagit sig.

c)Det ena av följande villkor ska vara uppfyllt:

i)Garantin täcker alla slags betalningar som gäldenären för­ väntas göra avseende den berörda fordran.

ii)Om vissa betalningstyper är undantagna från garantin, har det utlånande institutet anpassat garantins värde för att avspegla den begränsade täckningen.

2. När det gäller garantier som tillhandahålls i samband med ömsesidiga garantisystem eller tillhandahålls av eller skyddas av en motgaranti från sådana enheter som förtecknas i arti­ kel 214.2, ska kraven i punkt 1 a i denna artikel anses vara uppfyllda om ett av följande villkor är uppfyllt:

a)Det utlånande institutet har rätt att från garantigivaren vid läglig tidpunkt erhålla en preliminär betalning, som uppfyller de båda följande villkoren:

i)Den utgör ett solitt estimat av den ekonomiska förlust som sannolikt åsamkas det utlånande institutet, däribland förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.

144

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/135

 

 

 

 

 

ii)Den står i proportion till garantins täckning.

b)Det utlånande institutet ska kunna visa de behöriga myndig­ heterna att en sådan behandling rättfärdigas av garantins effekter, som även ska täcka förluster till följd av uteblivna räntebetalningar och andra slags betalningar som låntagaren är skyldig att göra.

Artikel 216

Ytterligare krav på kreditderivat

1. Kreditderivat ska betecknas som godtagbart obetalt kredit­ riskskydd om samtliga villkor i artikel 213 och samtliga föl­ jande villkor är uppfyllda:

a)De kredithändelser som anges i kreditderivatavtalet ska inne­ fatta följande:

i)Uteblivna betalningar av förfallna belopp enligt villkoren för den underliggande förpliktelse som gäller vid tid­ punkten för den uteblivna betalningen, med ett betal­ ningsanstånd som är lika med eller kortare än betalnings­ anståndet för den underliggande förpliktelsen.

ii)Gäldenärens konkurs, insolvens eller oförmåga att betala sina skulder eller dennes underlåtenhet eller skriftliga medgivande om sin allmänna oförmåga att betala sina skulder när de förfaller samt liknande händelser.

iii)Omstrukturering av den underliggande förpliktelsen, som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amorte­

ring, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust.

b)Om kontantavräkning medges i kreditderivaten

i)ska instituten ha en stabil värderingsprocess för att es­ timera förlust på ett tillförlitligt sätt,

ii)ska det finnas en klart specificerad period för att erhålla värderingar av den underliggande förpliktelsen efter en kredithändelse.

c)Om skyddsköparens rättighet och kapacitet att överföra den underliggande förpliktelsen till utfärdaren av kreditriskskyd­ det krävs för avveckling, ska villkoren för den underliggande förpliktelsen innebära att det eventuella samtycke som krävs för en sådan överföring inte får undanhållas utan skälig anledning.

d)Vilka parter som är ansvariga för att fastställa om en kredit­ händelse har ägt rum ska vara klart fastställt.

e)Fastställandet av kredithändelsen är inte bara kreditrisk­ skyddsutfärdarens ansvar.

f)Köparen av skyddet ska ha rätt eller möjlighet att underrätta utfärdaren av kreditriskskyddet om att en kredithändelse har ägt rum.

Om kredithändelserna inte innefattar omstrukturering av den underliggande förpliktelsen enligt led a iii får kreditriskskyddet ändå betecknas som godtagbart, med förbehåll för att värdet minskas i enlighet med artikel 233.2.

2. Obalans mellan den underliggande förpliktelsen och kre­ ditderivatets referensförpliktelse eller mellan den underliggande förpliktelsen och den förpliktelse som används för att fastställa om en kredithändelse har ägt rum är endast tillåten om följande båda villkor är uppfyllda:

a)Referensförpliktelsen eller i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum likställs med eller efterställs den underliggande förpliktelsen.

b)Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen el­ ler i tillämpliga fall den förpliktelse som används för att fastställa huruvida en kredithändelse har ägt rum har samma gäldenär och det finns rättsligt verkställbara korsvisa klausu­ ler om fallissemang eller påskyndad betalning.

Artikel 217

Kvalifikationskrav för behandling enligt artikel 153.3

1. För att vara berättigat till behandling enligt artikel 153.3 ska kreditriskskydd genom en garanti eller ett kreditderivat upp­ fylla följande villkor:

a) Den underliggande förpliktelsen ska vara något av följande:

i) En exponering mot sådana företag som avses i arti­ kel 147, dock inte försäkrings- eller återförsäkringsföre­ tag.

ii)En exponering mot en regional regering, en lokal myn­ dighet eller ett offentligt organ vilken inte behandlas som en exponering mot en nationell regering eller en central­ bank i enlighet med artikel 147.

iii)En exponering mot ett litet eller medelstort företag vil­ ken klassificeras som hushållsexponering i enlighet med artikel 147.5.

b)De underliggande gäldenärerna får inte ingå i samma före­ tagsgrupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.

145

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/136

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)Exponeringen är säkrad genom något av följande instrument:

i)Obetalda kreditderivat eller garantier som refererar till ett namn.

ii)Kreditderivat på första förfall.

iii)Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget.

d)Kreditriskskyddet ska uppfylla de tillämpliga kraven i artik­ larna 213, 215 och 216.

e)I den riskvikt som gäller för exponeringen före tillämpningen av behandlingen enligt artikel 153.3 har man ännu inte tagit hänsyn till någon del av kreditriskskyddet.

f)Institutet har rätt och kan förvänta sig att få betalning från utfärdaren av kreditriskskyddet utan att vara tvunget att vidta

rättsliga åtgärder för att erhålla betalning från motparten. Institutet ska i största möjliga utsträckning vidta åtgärder för att förvissa sig om att utfärdaren av kreditriskskyddet är villig att betala skyndsamt, om en kredithändelse inträffar.

g)Det förvärvade kreditriskskyddet ska täcka alla kreditförluster som uppstår för den säkrade delen av en exponering till följd av att någon av de i avtalet angivna kredithändelserna in­ träffar.

2.Vid tillämpning av punkt 1 c ii ska instituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet.

3.Vid tillämpning av punkt 1 c iii får det erhållna skyddet endast beaktas inom denna ram, om ett godtagbart skydd mot (n-1):te fallissemang också har erhållits eller om (n-1) av till­ gångarna i korgen redan har fallerat. Om så är fallet, ska in­ stituten tillämpa den behandling som anges i artikel 153.3 på den tillgång i korgen som har det lägsta riskvägda exponerings­ beloppet.

A v s n i t t 4

B e r ä k n i n g a v K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g e n s e f ­ f e k t e r

U n d e r a v s n i t t 1

F ö r b e t a l t K r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 218

Kreditlänkade obligationer

Investeringar i kreditlänkade obligationer som givits ut av det utlånande institutet får behandlas som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av det förbetalda kreditriskskyddet i en­ lighet med detta underavsnitt, under förutsättning att den kre­ ditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd. För faststäl­ lande av huruvida den kreditswapp som är inbäddad i den kreditlänkade obligationen betecknas som godtagbart obetalt kreditriskskydd får institutet anse att villkoret i artikel 194.6 c är uppfyllt.

Artikel 219

Nettning inom balansräkningen

h)Om betalningsstrukturen medger fysisk avveckling ska det finnas rättslig förutsebarhet avseende möjligheten att leverera ett lån, en obligation eller en ansvarsförbindelse.

i)Om ett institut avser att leverera en annan skuldförbindelse än den underliggande exponeringen, ska det säkerställa att den levererbara förbindelsen är tillräckligt likvid, så att insti­

tutet kan förvärva den för leverans i enlighet med avtalet.

j)Bestämmelserna och villkoren för kreditriskskyddet ska skriftligen bekräftas rättsligt av såväl utfärdaren av kreditrisk­ skyddet som institutet.

k)Instituten har processer för att kunna upptäcka en för hög korrelationsgrad mellan kreditvärdigheten hos en utfärdaren av kreditriskskydd och gäldenären till den underliggande ex­ poneringen till följd av att deras resultat är beroende av gemensamma faktorer utöver systemrisken.

l)När det gäller skydd mot utspädningsrisk, får den som säljer förvärvade fordringar inte vara medlem i samma företags­ grupp som utfärdaren av kreditriskskyddet.

Ut- och inlåning hos det utlånande institutet som är föremål för nettning inom balansräkningen ska av detta institut behandlas som kontant säkerhet vid beräkning av effekten av förbetalt kreditriskskydd för den ut- och inlåning hos det utlånande in­ stitutet som är föremål för nettning inom balansräkningen och som är noterad i samma valuta.

Artikel 220

Användning av metoden för schabloniserade volatilitets­ justeringar eller metoden för egna estimat av volatilitets­ justeringar vid ramavtal om nettning

1. När instituten beräknar det fullständigt justerade expone­ ringsbeloppet (E*) för de exponeringar som omfattas av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor eller vär­ depappers- eller råvarulån eller övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner, ska de beräkna de volatilitetsjusteringar som be­ hövs antingen genom metoden för schabloniserade volatilitets­ justeringar eller genom metoden för egna estimat av volatilitets­ justeringar (nedan kallad metoden för egna estimat) i enlighet med artiklarna 223–226 avseende den fullständiga metoden för finansiella säkerheter.

Vid tillämpning av metoden för egna estimat ska samma villkor och krav gälla som för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter.

146

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/137

 

 

 

 

 

2.Vid beräkning av E* ska instituten

a)beräkna nettopositionen för varje grupp av värdepapper eller varje slag av råvara genom att dra av beloppet i led ii från beloppet i led i, nämligen

i)det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror av samma slag, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt ramavtalet om nettning,

ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i samma valuta som lånats ut eller överförts enligt avtalet,

ii)det totala värdet av de värdepapper som är noterade i den aktuella valutan, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt ramavtalet om nettning, och det belopp i kontanter i samma valuta som lånats eller tagits emot enligt det av­ talet,

ii)det totala värdet av en grupp av värdepapper eller råvaror av samma slag, vilka lånats, köpts eller tagits emot enligt ramavtalet om nettning,

b)beräkna nettopositionen i varje annan valuta än avvecklings­ valutan för ramavtalet om nettning genom att dra av belop­ pet i led ii från beloppet i led i, nämligen

i)det totala värdet av de värdepapper som är noterade i valutan, vilka lånats ut, sålts eller tillhandahållits enligt

c)tillämpa den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp av värdepapper eller för en kontantposition på det absoluta värdet av den positiva eller negativa nettopositionen i värdepapperen i denna grupp,

d)tillämpa valutakursriskens (fx) volatilitetsjustering på den po­ sitiva eller negativa nettopositionen i varje annan valuta än avvecklingsvalutan för ramavtalet om nettning.

3. Instituten ska beräkna E* enligt följande formel:

>X

Ei –

X

Ci

>

þ

X

jEjsecj · Hjsec þ

X

jEkfxj · HkfxØ

Eä ¼ maxÕ0,8

i

i

9

j

k

:

 

 

 

 

;

 

 

 

 

 

där

 

 

 

Hjsec

=

den volatilitetsjustering som är lämplig för en viss grupp

 

 

 

 

 

 

av värdepapper j,

 

 

 

Ei

= exponeringsbeloppet för varje enskild exponering i en­

 

 

 

 

 

 

 

ligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditrisk­

Hfx

=

volatilitetsjustering

för

valutakursen

avseende

 

skydd,

om institutet beräknar

riskvägda exponerings­

k

 

valutan k.

 

 

 

 

belopp

enligt schablonmetoden

eller beräknar de risk­

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlust­ beloppen enligt internmetoden,

Ci

= värdet av de värdepapper i varje grupp eller de råvaror

 

av samma slag som lånats, köpts eller tagits emot eller

 

de kontanter som lånats eller tagits emot avseende varje

 

exponering i,

4. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för­ väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru­ lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram­ avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas enligt punkt 3, som exponeringsvärde för den exponering mot motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.

Esecj

Efxk

=nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss grupp av värdepapper j,

=nettopositionen (positiv eller negativ) i en viss valuta k, annan än avtalets avvecklingsvaluta, vilken beräknats enligt punkt 2 b,

5. Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 avses med grupp av värdepapper sådana värdepapper som har givits ut av samma enhet, har samma utgivningsdatum, löptid, villkor och bestäm­ melser och samma avvecklingsperioder som de som anges i artiklarna 224 och 225, beroende på vad som är tillämpligt.

147

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/138

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Artikel 221

Användning av metoden med interna modeller för ramavtal om nettning

1. Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten, som ett alternativ till metoden för schabloniserad volatilitets­ justering eller metoden för egna estimat för beräkning av full­ ständigt justerat exponeringsvärde (E*) till följd av ett godtagbart ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra kapitalmarknadsrelaterade transaktioner än derivattransaktioner, använda en metod baserad på interna modeller, som beaktar korrelationseffekterna mellan värdepap­ perspositioner som omfattas av ramavtalet om nettning och de berörda instrumentens likviditet.

2.Med de behöriga myndigheternas tillstånd får instituten också använda interna modeller för marginallånetransaktioner, om dessa transaktioner omfattas av ett bilateralt ramavtal om nettning som uppfyller kraven i kapitel 6 avsnitt 7.

3.Ett institut får välja att använda en metod som är baserad på interna modeller oberoende av vilket val det har gjort mellan schablonmetoden och internmetoden för beräkningen av risk­ vägda exponeringsbelopp. Om ett institut väljer att använda en metod som är baserad på interna modeller, måste denna dock användas för alla motparter och värdepapper, med undantag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna es­ timat i enlighet med artikel 220.

Institut som har fått tillstånd att använda en intern riskhante­ ringsmodell i enlighet med avdelning IV kapitel 5 får använda metoden med interna modeller. Om ett institut inte har fått ett sådant tillstånd, kan det ändå ansöka hos de behöriga myndig­ heterna om tillstånd att använda en metod med interna model­ ler vid tillämpning av denna artikel.

4. De behöriga myndigheterna ska endast ge ett institut till­ stånd att använda en metod med interna modeller, om myn­ digheten är övertygad om att institutets system för hantering av risker till följd av transaktioner som täcks av ramavtalet om nettning är principiellt sunt och genomförs med integritet och att följande kvalitativa normer är uppfyllda:

a)Den interna riskberäkningsmodell som används för beräk­ ning av transaktionernas potentiella prisvolatilitet ska vara väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och utgöra grunden för rapportering om institutets riskexpone­ ring till institutets högsta ledning.

b)Institutet ska ha en riskkontrollenhet som uppfyller samtliga följande krav:

i)Den ska vara oberoende av de enheter som bedriver handel och rapportera direkt till institutets högsta led­ ning.

ii)Den ska vara ansvarig för att utforma och genomföra institutets riskhanteringssystem.

iii)Den ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om resultaten av riskberäkningsmodellen och om lämpliga åtgärder som ska vidtas avseende positionslimiter.

c)De dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten ska ses över på en ledningsnivå som har tillräckliga befogen­ heter för att kunna genomdriva minskningar såväl i de po­ sitioner som tas som i institutets totala riskexponering.

d)Institutet ska i riskkontrollenheten ha tillräckligt många an­ ställda med erfarenhet av användning av avancerade model­ ler.

e)Institutet ska ha fastställt processer för övervakning och sä­ kerställande av efterlevnaden av skriftligt fastlagda interna riktlinjer för och kontroller av riskberäkningssystemets sätt att fungera i sin helhet.

f)Institutets modeller ska genom kontrolltester av resultaten ha visat sig ge en rimlig grad av noggrannhet i riskberäkningen, med användning av data omfattande minst ett år.

g)Institutet ska återkommande genomföra rigorösa stresstester och resultaten därav ska ses över av högsta ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer.

h)Institutet ska, som ett led i sin regelbundna internrevisions­ process, genomföra en oberoende översyn av riskberäknings­ systemet. Denna översyn ska inbegripa både de enheter som bedriver handel och den oberoende riskkontrollenhetens verksamhet.

i)Institutet ska minst en gång om året se över sitt riskhante­ ringssystem.

j)Den interna modellen ska uppfylla kraven i artikel 292.8 och 292.9 samt i artikel 294.

5. Ett instituts interna riskberäkningsmodell ska beakta ett tillräckligt antal riskfaktorer för att fånga upp alla väsentliga prisrisker.

148

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/139

 

 

 

 

 

Ett institut får använda empiriska korrelationer inom riskkate­ gorier och mellan olika riskkategorier, om institutets system för att mäta korrelationer är sunt och genomförs med integritet.

6. Institut som använder metoden med interna modeller ska beräkna E* enligt följande formel:

>X

Ei –

X

Ci

>

þ potentiell värdeförändring)

Eä ¼ max(0,8

i

i

9

:

 

 

 

 

;

 

där

Ei = exponeringsbeloppet för varje enskild exponering enligt det avtal som skulle gälla i avsaknad av kreditriskskydd, om institutet beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden eller om institutet beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen och de förväntade förlustbeloppen enligt internmetoden, och

Ci = värdet av lånade, köpta eller mottagna värdepapper eller värdet av lånade eller mottagna kontanter avseende varje sådan exponering.

När instituten beräknar riskvägda exponeringsbelopp med hjälp av interna modeller ska de använda modellens resultat från föregående bankdag.

7. Beräkningen av potentiell värdeförändring enligt punkt 6 ska uppfylla följande krav:

a)Den ska utföras minst en gång per dag.

b)Den ska grunda sig på ett 99-procentigt ensidigt konfidens­ intervall.

c)Den ska grunda sig på en avvecklingsperiod motsvarande fem dagar, utom när det gäller andra transaktioner än vär­ depappersrepor eller värdepapperslån, där en avvecklings­ period motsvarande tio dagar ska tillämpas.

d)Den ska grunda sig på en faktisk historisk observations­ period på minst ett år, utom då en kortare observations­ period är motiverad på grund av en betydande ökning av prisvolatiliteten.

e)Dataunderlaget för beräkningen ska uppdateras var tredje månad.

Om ett institut har en repa, ett värdepappers- eller råvarulån, en marginallånetransaktion eller liknande transaktion eller nett­ ningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kortaste innehavsperiod anpassas till den mar­ ginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punk­ ter i kombination med artikel 285.5.

8.Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och för­ väntade förlustbelopp för repor eller värdepappers- eller råvaru­ lån eller andra kapitalmarknadstransaktioner som täcks av ram­ avtal om nettning ska instituten använda E*, såsom det beräknas enligt punkt 6, som exponeringsvärde för den exponering mot motparten som härrör från de transaktioner som omfattas av ramavtalet om nettning, vid tillämpning av artikel 113 enligt schablonmetoden eller kapitel 3 enligt internmetoden.

9.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera

a)vad som utgör en mindre väsentlig portfölj enligt punkt 3,

b)vilka kriterier som ska avgöra huruvida en intern modell är sund ur begreppsmässig synvinkel och genomförs enligt punkterna 4 och 5 och ramavtal om nettning.,

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast 31 december 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 222

Förenklad metod för finansiella säkerheter

1.Instituten får endast använda den förenklade metoden för finansiella säkerheter om de beräknar riskvägda exponerings­ belopp enligt schablonmetoden. Ett institut får inte använda både den förenklade och den fullständiga metoden för finansi­ ella säkerheter i andra fall än de som avses i artiklarna 148.1 och 150.1. Instituten får inte tillämpa detta undantag selektivt i syfte att åstadkomma sänkta kapitalbaskrav eller använda sig av tillsynsarbitrage.

2.Enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter ska instituten åsätta godtagbara finansiella säkerheter ett värde som motsvarar marknadsvärdet, vilket fastställs i enlighet med artikel 207.4 d.

149

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/140

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. För den andel exponeringsvärden där säkerhet ställts ge­ nom marknadsvärdet på en godtagbar säkerhet ska instituten ange den riskvikt som de skulle ange enligt kapitel 2, om det utlånande institutet vore direkt exponerat mot säkerhetsinstru­ mentet. Därvid ska exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I vara 100 % av postens värde i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1.

Riskvikten för den andel där säkerhet ställts ska vara minst 20 %, förutom i de fall som anges i punkterna 4–6. För resten av exponeringsbeloppet ska instituten ange den riskvikt som de skulle ange för en exponering mot motparten utan säkerhet enligt kapitel 2.

4.Instituten ska ange 0 % riskvikt för den säkrade andel av exponeringen vilken uppstår till följd av sådana repor och vär­ depapperslån som uppfyller kriterierna i artikel 227. Om mot­ parten i transaktionen inte är en central marknadsaktör, ska instituten ange 10 % riskvikt.

5.Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange

0% riskvikt för de exponeringsvärden som fastställts enligt ka­ pitel 6 för de derivatinstrument i bilaga II för vilka det sker en daglig marknadsvärdering och för vilka säkerhet ställts i form av kontanter eller kontantliknande instrument, såvida det inte före­ kommer någon valutaobalans.

Instituten ska, i den utsträckning som säkerhet ställts, ange 10 % riskvikt för exponeringsvärden för sådana transaktioner där säkerhet ställts genom räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker, vilka åsätts 0 % riskvikt enligt kapitel 2.

6. För andra transaktioner än sådana som avses i punkterna 4 och 5 får instituten ange 0 % riskvikt, om exponeringen och säkerheten är noterade i samma valuta och ett av följande vill­ kor är uppfyllt:

a)Säkerheten är banktillgodohavanden eller ett kontantlik­ nande instrument.

b)Säkerheten är i form av räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller centralbanker som är berät­ tigade till 0 % riskvikt enligt artikel 114 och dess marknads­ värde har diskonterats med 20 %.

7. Vid tillämpning av punkterna 5 och 6 ska räntebärande värdepapper som givits ut av nationella regeringar eller central­ banker innefatta följande:

a)Räntebärande värdepapper som givits ut av delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter, när exponeringar

mot dessa behandlas som exponeringar mot den nationella regering inom vars jurisdiktion de är etablerade enligt arti­ kel 115.

b)Räntebärande värdepapper som givits ut av multilaterala ut­ vecklingsbanker och som åsätts 0 % riskvikt enligt eller i kraft av artikel 117.2.

c)Räntebärande värdepapper som har givits ut av internatio­

nella organisationer som åsätts 0 % riskvikt enligt arti­ kel 118.

d)Räntebärande värdepapper som givits ut av offentliga organ och som behandlas som exponeringar mot nationella rege­ ringar i enlighet med artikel 116.4.

Artikel 223

Fullständig metod för finansiella säkerheter

1. När det gäller värdering av finansiell säkerhet vid tillämp­ ning av den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, ska instituten för att beakta prisvolatiliteten tillämpa volatilitetsjuste­ ringar på säkerhetens marknadsvärde i enlighet med artiklarna 224–227.

Om säkerheten är noterad i en annan valuta än den valuta i vilken den underliggande exponeringen är noterad, ska institu­ ten lägga till en justering för valutavolatiliteten till den volatili­ tetsjustering som är tillämplig för säkerheten enligt artiklarna 224–227.

När det gäller transaktioner med OTC-derivat där säkerhet ställts genom nettningsavtal som erkänts av de behöriga myndighe­ terna enligt kapitel 6, ska instituten tillämpa en volatilitetsjuste­ ring som avspeglar valutavolatiliteten, om den valuta som sä­ kerheten är noterad i är en annan än avvecklingsvalutan. Insti­ tuten ska endast tillämpa en volatilitetsjustering, även i de fall där flera valutor berörs av de transaktioner som täcks genom nettningsavtalet.

2. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten (CVA) enligt följande:

CVA ¼ C · Ä1 – HC – HfxÖ

där

C = säkerhetens värde,

HC = den lämpliga volatilitetsjusteringen för säkerheten, beräk­ nad enligt artiklarna 224 och 227, och

150

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/141

 

 

 

 

 

Hfx = den lämpliga volatilitetsjusteringen för valutaobalans, be­ räknad enligt artiklarna 224 och 227.

Vid beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten ska instituten använda formeln i denna punkt för alla trans­ aktioner utom de transaktioner som omfattas av erkända ram­ avtal om nettning, på vilka bestämmelserna i artiklarna 220 och 221 är tillämpliga.

3. Instituten ska beräkna det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen (EVA) enligt följande:

EVA ¼ E · Ä1 þ HEÖ

där

E= exponeringsbeloppet fastställt enligt kapitel 2 eller 3, be­ roende på vad som är tillämpligt, om exponeringen inte är täckt av någon säkerhet,

HE = den lämpliga volatilitetsjusteringen för exponeringen, be­ räknad enligt artiklarna 224 och 227.

Vid transaktioner med OTC-derivat ska instituten beräkna EVA enligt följande:

där

 

EVA

= det volatilitetsjusterade värdet på exponeringen enligt

 

beräkningen i punkt 3, och

CVAM = CVA som justerats ytterligare med hänsyn till eventuell löptidsobalans enligt bestämmelserna i avsnitt 5.

6. Instituten får beräkna volatilitetsjusteringar genom att an­ vända antingen den metod för schabloniserade volatilitetsjuste­ ringar som beskrivs i artikel 224 eller den metod för egna estimat som beskrivs i artikel 225.

Ett institut får välja mellan metoden för schabloniserade volati­ litetsjusteringar och metoden för egna estimat, oberoende av om institutet har valt schablonmetoden eller internmetoden för be­ räkningen av riskvägda exponeringsbelopp.

Om institutet väljer metoden för egna estimat, ska det emeller­ tid tillämpa denna metod på alla slags instrument, med undan­ tag av mindre väsentliga portföljer, där det får använda metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar.

EVA ¼ E.

4. Vid beräkning av E i punkt 3 ska följande gälla:

7. Om säkerheten består av ett antal godtagbara poster ska instituten beräkna volatilitetsjusteringar (H) enligt följande:

X

H ¼ aiHi

i

a)För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden ska exponeringsbeloppet för en post utan­ för balansräkningen som tas upp i bilaga I vara lika med 100 % av värdet på denna post i stället för det exponerings­ värde som anges i artikel 111.1.

b)Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt internmetoden ska beräkna exponeringsbeloppet för de pos­ ter som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverterings­ faktorn 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procentandelar som anges i nämnda punkter.

5. Vid beräkningen av exponeringens fullständigt justerade värde (E*) ska instituten ta hänsyn till både volatilitet och sä­ kerhetens riskreducerande effekter enligt följande:

Eä ¼ max f0;EVA – CVAMg

där

ai = värdet av en godtagbar post i förhållande till säkerhetens totala värde, och

Hi = den volatilitetsjustering som är tillämplig för den godtag­ bara posten i.

Artikel 224

Schabloniserade volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1. I tabellerna 1–4 i denna punkt anges de volatilitetsjuste­ ringar som instituten ska tillämpa enligt metoden för schablo­ niserade volatilitetsjusteringar, under förutsättning att omvär­ dering sker dagligen.

151

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/142

 

 

SV

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

 

 

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VOLATILITETSJUSTERINGAR

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kreditkvalitets­

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

steg till vilken

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kreditvärde­

 

Återstående

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

Volatilitetsjusteringar för

ringen av ränte­

 

värdepapper som givits ut av enheter som

värdepapper som givits ut av enheter som

värdepapperiseringspositioner som uppfyller

bärande vär­

 

 

löptid

avses i artikel 197.1 b

avses i artikel 197.1 c och d

kriterierna i artikel 197.1 h

 

 

 

 

depapper är

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

knuten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 dagars

10 dagars

5 dagars

20 dagars

10 dagars

5 dagars

20 dagars

10 dagars

5 dagars

 

 

 

 

 

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

avvecklings­

 

 

 

 

 

period (i %)

period (i %)

period (i %)

period (i %)

period (i %)

period (i %)

period (i %)

period (i %)

period (i %)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1

år

0,707

0,5

0,354

1,414

1

0,707

2,829

2

1,414

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 1 ≤ 5 år

2,828

2

1,414

5,657

4

2,828

11,314

8

5,657

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 5 år

5,657

4

2,828

11,314

8

5,657

22,628

16

11,313

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2-3

1 år

1,414

1

0,707

2,828

2

1,414

5,657

4

2,828

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 1 ≤ 5 år

4,243

3

2,121

8,485

6

4,243

16,971

12

8,485

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 5 år

8,485

6

4,243

16,971

12

8,485

33,942

24

16,970

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

1 år

21,213

15

10,607

N/A

N/A

N/A

N/A

N/A

N/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 1 ≤ 5 år

21,213

15

10,607

N/A

N/A

N/A

N/A

N/A

N/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 5 år

21,213

15

10,607

N/A

N/A

N/A

N/A

N/A

N/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 2

Kreditkvalitetssteg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

till vilken kredit­

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

Volatilitetsjusteringar för räntebärande

 

 

Volatilitetsjusteringar för

utvärderingen av

värdepapper som givits ut av enheter som avses i

 

värdepapper som givits ut av enheter som avses i

värdepapperiseringspositioner som uppfyller

kortfristiga ränte­

artikel 197.1 c och d med kortfristiga

 

bärande värdepap­

artikel 197.1 b med kortfristiga kreditvärderingar

 

kreditvärderingar

 

 

 

kriterierna i artikel 197.1 h

per är knuten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 dagars

10 dagars

5 dagars

20 dagars

 

10 dagars

 

5 dagars

 

20 dagars

 

10 dagars

5 dagars

 

 

avvecklingspe­

avvecklingspe­

avvecklingspe­

avvecklingspe­

avvecklingspe­

avvecklingspe­

 

avvecklingspe­

avvecklingspe­

avvecklingspe­

 

 

riod (i %)

riod (i %)

riod (i %)

riod (i %)

 

riod (i %)

 

riod (i %)

 

riod (i %)

 

riod (i %)

riod (i %)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

0,707

0,5

0,354

1,414

 

1

 

0,707

 

2,829

 

 

2

1,414

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2-3

 

1,414

1

0,707

2,828

 

2

 

1,414

 

5,657

 

 

4

2,828

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tabell 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga slag av säkerheter och exponeringar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 dagars

 

10 dagars

 

 

5 dagars

 

 

 

 

 

 

 

 

avvecklings-period

avvecklings-period

 

avvecklings-period

 

 

 

 

 

 

 

 

(i %)

 

 

(i %)

 

 

(i %)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Aktier eller konvertibla obligationer som ingår i ett centralt

21,213

 

 

 

15

 

10,607

 

 

index

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga aktier eller konvertibla obligationer som är noterade på

35,355

 

 

 

25

 

17,678

 

 

en erkänd börs

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kontanter

 

 

 

 

0

 

 

 

 

0

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Guld

 

 

 

 

21,213

 

 

 

15

 

10,607

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

152

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/143

 

 

 

 

 

Tabell 4

Volatilitetsjusteringar för valutaobalans

20 dagars

10 dagars

5 dagars

avvecklingsperiod (i %)

avvecklingsperiod (i %)

avvecklingsperiod (i %)

 

 

 

11,314

8

5,657

 

 

 

2. Beräkningen av volatilitetsjusteringar i enlighet med punkt

1 ska uppfylla följande villkor:

a)För utlåning mot säkerhet ska avvecklingsperioden vara 20 bankdagar.

Om de tillgångar i vilka fonden har investerat inte är kända för institutet, ska volatilitetsjusteringen vara den högsta volatilitets­ justering som skulle gälla för alla de tillgångar i vilka fonden har rätt att investera.

6. När det gäller räntebärande värdepapper utan kreditvär­ dering som givits ut av institut och som uppfyller kriterierna för godtagbarhet enligt artikel 197.4, ska volatilitetsjustering­ arna vara desamma som för värdepapper som givits ut av in­ stitut eller företag med en extern kreditutvärdering som fast­ ställts motsvara kreditkvalitetssteg 2 eller 3.

Artikel 225

Egna estimat av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

b)För repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter av­ seende äganderätt till råvaror, och värdepapperslån ska av­ vecklingsperioden vara 5 bankdagar.

c)För övriga kapitalmarknadsrelaterade transaktioner ska av­ vecklingsperioden vara 10 bankdagar.

Om ett institut har en transaktion eller nettningsmängd som uppfyller kriterierna i artikel 285.2, 285.3 och 285.4, ska kor­ taste innehavsperiod anpassas till den marginalriskperiod som skulle vara tillämplig enligt nämnda punkter.

3. I tabellerna 1–4 i punkt 1 och i punkterna 4–6 ska det kreditkvalitetssteg till vilket en kreditvärdering för det räntebä­ rande värdepapperet är knutet vara det kreditkvalitetssteg på kreditkvalitetsskalan som EBA har fastställt för kreditvär­ deringen enligt kapitel 2.

Vid fastställandet av det kreditkvalitetssteg till vilket en kredit­ värdering för det räntebärande papperet är knutet enligt första stycket ska även artikel 197.7 tillämpas.

4.När det gäller ej godtagbara värdepapper eller råvaror som lånats ut eller sålts inom ramen för repor eller värdepapperslån eller råvarulån, ska volatilitetsjusteringen vara densamma som för aktier som inte ingår i ett centralt index och är noterade på en erkänd börs.

5.När det gäller godtagbara andelar i fonder, ska volatilitets­ justeringen vara den vägda genomsnittliga volatilitetsjustering som skulle gälla med hänsyn till transaktionens avvecklings­ period enligt punkt 2 för de tillgångar i vilka fonden har in­ vesterat.

1. De behöriga myndigheterna ska tillåta institut som upp­ fyller kraven i punkterna 2 och 3 att använda egna volatilitets­ estimat för att beräkna de volatilitetsjusteringar som ska till­ lämpas på säkerheter och exponeringar. Ett institut som fått tillstånd att använda egna volatilitetsestimat ska inte återgå till en annan metod, såvida inte institutet kan styrka att det finns goda skäl och de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär­ deringsinstitut har fått en kreditutvärdering motsvarande "in­ vestment grade" eller bättre, får instituten göra en volatilitets­ estimat för varje värdepapperskategori.

När det gäller räntebärande värdepapper som av ett kreditvär­ deringsinstitut har fått en kreditutvärdering som är lägre än "investment grade" och övriga godtagbara säkerheter, ska insti­ tuten beräkna volatilitetsjusteringarna för varje enskild post.

Institut som använder metoden för egna estimat ska estimera säkerhetens volatilitet eller valutaobalansen utan att beakta eventuella korrelationer mellan den osäkrade exponeringen, sä­ kerheten eller valutakurserna.

När det gäller att fastställa relevanta kategorier, ska instituten beakta kategorin av värdepappersutgivare, extern kreditklassifi­ cering av värdepappren samt deras återstående löptid och mo­ difierade duration. Volatilitetsestimaten ska vara representativa för de värdepapper som institutet har tagit upp i en kategori.

2. Beräkningen av volatilitetsjusteringar ska uppfylla följande kriterier:

a)Instituten ska grunda beräkningen på ett 99-procentigt ensi­ digt konfidensintervall.

153

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/144

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Instituten ska grunda beräkningen på följande avvecklings­ perioder:

i)20 bankdagar för utlåning mot säkerhet.

ii)5 bankdagar för repor, utom i den utsträckning som sådana transaktioner avser överföring av råvaror eller garanterade rättigheter avseende äganderätt till råvaror och värdepapperslån.

iii)10 bankdagar för övriga kapitalmarknadstransaktioner.

c)Instituten får använda volatilitetsjusteringar som beräknats med kortare eller längre avvecklingsperioder som ökas eller minskas i enlighet med den avvecklingsperiod som anges i led b för transaktionen i fråga genom att använda följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:

r

HM ¼ HN · TM TN

där

f)Instituten ska minst en gång var tredje månad uppdatera dataunderlagen och beräkna volatilitetsjusteringarna. De ska även göra en ny bedömning av dataunderlagen varje gång marknadspriserna är föremål för betydande förändringar.

3. Estimeringen av volatilitetsjusteringarna ska uppfylla samt­ liga följande kvalitativa kriterier:

a)Ett institut ska använda volatilitetsestimaten i den dagliga riskhanteringsprocessen, även avseende institutets interna ex­ poneringslimiter.

b)Om den avvecklingsperiod som institutet använder i sin dagliga riskhantering är längre än den period som anges i detta avsnitt för transaktionstypen i fråga, ska institutet öka volatilitetsjusteringarna i enlighet med den formel för kva­ dratroten ur tidsperioden som anges i punkt 2 c.

c)Institutet ska ha inrättat processer för att övervaka och säker­ ställa efterlevnaden av dokumenterade riktlinjer och kontrol­ ler för hur systemet för estimering av volatilitetsjusteringar fungerar och för integrering av dessa estimeringar i riskhan­ teringsprocessen.

TM = den relevanta avvecklingsperioden,

HM = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden TM, och

HN = volatilitetsjusteringen baserad på avvecklingsperioden TN.

d)Instituten ska beakta att tillgångar med lägre kreditkvalitet har dålig likviditet. De ska justera avvecklingsperioden uppåt om det råder osäkerhet om säkerhetens likviditet. De ska även ta reda på om det finns historiska data som kan leda till att den potentiella volatiliteten undervärderas. Sådana fall ska hanteras med hjälp av ett stresscenario.

e)Den historiska observationsperiod som instituten använder för beräkning av volatilitetsjusteringar ska vara minst ett år. När det gäller institut som använder ett viktningssystem eller andra metoder för den historiska observationsperioden ska den faktiska observationsperioden vara minst ett år. De be­ höriga myndigheterna får även kräva att ett institut beräknar sina volatilitetsjusteringar med en kortare observationsperiod, om de behöriga myndigheterna bedömer att detta är moti­ verat av en betydande ökning i prisvolatiliteten.

d)En oberoende översyn av institutets system för estimering av volatilitetsjusteringar ska ske regelbundet inom ramen för institutets interna revisionsprocess. En översyn av det över­ gripande systemet för estimering av volatilitetsjusteringar och för integrering av dessa i institutets riskhanteringsprocess ska ske minst en gång per år. Denna översyn ska omfatta minst följande:

i)Integrering av estimerade volatilitetsjusteringar i den dag­ liga riskhanteringen.

ii)Validering av betydande förändringar i processen för es­ timering av volatilitetsjusteringar.

iii)Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet när det gäller de datakällor som ligger till grund för systemet för estimering av volatilitetsjusteringar, däribland datakäl­ lornas oberoende.

iv)Riktighet och lämplighet vad gäller antagandena om vo­ latilitet.

154

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/145

 

 

 

 

 

Artikel 226

Ökning av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

I artikel 224 anges de volatilitetsjusteringar som ett institut ska tillämpa när dagliga omvärderingar görs. Likaledes ska ett insti­ tut som i enlighet med artikel 225 använder sina egna estimat av volatilitetsjusteringar först och främst beräkna dessa på grundval av daglig omvärdering. Om omvärdering inte sker lika ofta som varje dag ska institutet tillämpa större volatilitets­ justeringar. Instituten ska beräkna dessa genom att öka de dag­ liga omvärderingarna av volatilitetsjusteringarna med hjälp av följande formel för kvadratroten ur tidsperioden:

s Ä Ö

H ¼ HM · NR þ TTM – 1

M

där

H = den tillämpliga volatilitetsjusteringen,

HM = volatilitetsjusteringen om det förekommer daglig omvär­ dering,

NR = det faktiska antalet bankdagar mellan omvärderingarna, och

TM = avvecklingsperioden för transaktionstypen i fråga.

Artikel 227

Villkor för tillämpning av 0 % volatilitetsjustering enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.I fråga om repor och värdepapperslån där ett institut till­ lämpar metoden med schabloniserade volatilitetsjusteringar en­ ligt artikel 224 eller metoden för egna estimat enligt artikel 225 och där villkoren i punkt 2 a–h är uppfyllda får institutet till­ lämpa en volatilitetsjustering på 0 %, i stället för de volatilitets­ justeringar som beräknats enligt artiklarna 224–226. Institut som använder den metod med interna modeller som anges i artikel 221 får inte tillämpa den behandling som fastställs i denna artikel.

2.Institut får tillämpa 0 % volatilitetsjustering om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Både exponeringen och säkerheten ska vara kontanter eller räntebärande värdepapper som givits ut av nationella

regeringar eller centralbanker enligt artikel 197.1 b och som är berättigade till 0 % riskvikt enligt kapitel 2.

b)Både exponeringen och säkerheten ska vara noterade i samma valuta.

c)Transaktionens löptid är högst en dag eller både expone­ ringen och säkerheten är föremål för daglig marknadsvär­ dering eller omprövning av marginalsäkerhet.

d)Tiden mellan det senaste fastställandet av marknadsvärdet före motpartens underlåtenhet att ompröva marginalsäkerhe­ ten och avvecklingen av säkerheten får inte vara längre än fyra bankdagar.

e)Transaktionen ska avvecklas inom ett beprövat avvecklings­ system för detta slag av transaktioner.

f)Den dokumentation som avser avtalet eller transaktionen ska vara standarddokument för repor eller värdepapperslån i de berörda värdepapperen.

g)Transaktionen ska regleras genom dokumentation där det anges att transaktionen omedelbart kan sägas upp om mot­ parten inte lyckas uppfylla en förpliktelse att tillhandahålla kontanter eller värdepapper eller tillhandahålla marginal eller fallerar på annat sätt.

h)De behöriga myndigheterna ska betrakta motparten som en central marknadsaktör.

3. De centrala marknadsaktörer som avses i punkt 2 h ska innefatta följande enheter:

a)De enheter som nämns i artikel 197.1 b mot vilka expone­ ringar åsätts riskvikt 0 % enligt kapitel 2.

b)Institut.

c)Övriga finansiella företag i den mening som avses i artikel 13 led 25 b och d i direktiv 2009/138/EG mot vilka expone­ ringar åsätts riskvikt 20 % enligt schablonmetoden eller som, när det gäller institut som beräknar riskvägda exponerings­ belopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden, inte har tilldelats någon kreditvärdering av ett erkänt kredit­ värderingsinstitut och är internt klassificerade av institutet.

d)Reglerade fonder som är underkastade särskilda kapitalkrav eller begränsningar avseende bruttosoliditeten.

e)Reglerade pensionsfonder.

f)Erkända clearingorganisationer.

155

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/146

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Artikel 228

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter

1.Enligt schablonmetoden ska instituten använda E* beräk­ nat enligt artikel 223.5 som exponeringsvärde vid tillämpningen av artikel 113. I fråga om sådana poster utanför balansräk­ ningen som tas upp i bilaga I ska instituten tillämpa procent­ andelarna i artikel 111.1 på värdet E* för att komma fram till exponeringsbeloppet.

2.Enligt internmetoden ska instituten använda faktisk LGD (LGD*) beräknat enligt denna punkt som LGD vid tillämpning av kapitel 3. Instituten ska beräkna LGD* enligt följande:

LGDä ¼ LGD · Eä E

där

LGD = den LGD som skulle gälla för exponeringen enligt ka­ pitel 3 om exponeringen inte var täckt av någon säker­ het,

E = det exponeringsvärde som i enlighet med artikel 223.3;

E*

= fullständigt justerat exponeringsvärde i enlighet med

 

artikel 223.5.

Artikel 229

Värderingsprinciper för övriga godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1. Säkerheter i form av fastigheter ska värderas av en obero­ ende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än marknadsvärdet. Ett institut ska kräva att den oberoende värderingsmannen dokumenterar marknadsvärdet på ett klart och tydligt sätt.

I de medlemsstater som har fastställt strikta kriterier för bedöm­ ning av fastighetsbelåningsvärdet i lagar och andra föreskrifter får fastigheten i stället värderas av en oberoende värderingsman till ett värde som överensstämmer med eller är lägre än fas­ tighetsbelåningsvärdet. Instituten ska kräva att den oberoende värderingsmannen inte tar med spekulativa faktorer i bedöm­ ningen av fastighetsbelåningsvärdet och dokumenterar detta värde på ett klart och tydligt sätt.

Säkerhetens värde ska vara marknadsvärdet eller fastighetsbelå­ ningsvärdet minskat på lämpligt sätt för att avspegla resultaten av den övervakning som krävs enligt artikel 208.3 och för att beakta eventuella fordringar på fastigheten med bättre rätt.

2. Fordringar ska värderas till de belopp som de uppgår till.

3. Instituten ska värdera de fysiska säkerheter som inte är fastigheter till respektive marknadsvärde. I denna artikel avses med marknadsvärde det estimerade värde till vilket egendomen skulle kunna säljas av en villig säljare till en i förhållande till honom eller henne oberoende och villig köpare på värderings­ dagen.

Artikel 230

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för övriga godtagbara säkerheter enligt internmetoden

1. Instituten ska använda LGD* beräknat i enlighet med denna punkt och punkt 2 som LGD vid tillämpning av kapitel 3.

Om förhållandet mellan säkerhetens värde (C) och exponerings­ beloppet (E) ger ett lägre värde än den minimisäkerhetsnivå som krävs för exponeringen (C*) enligt tabell 5, ska LGD* vara det LGD-värde som fastställs i kapitel 3 för exponeringar utan sä­ kerhet mot motparten. Därvid ska instituten beräkna expone­ ringsbeloppet för de poster som tas upp i artikel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentandelen 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller producentandelar som anges i dessa punkter.

Om förhållandet mellan säkerhetens värde och exponerings­ beloppet överstiger ett andra, högre tröskelvärde för C** enligt tabell 5, ska LGD* vara det värde som anges i tabell 5.

Om den nivå på ställd säkerhet C** som krävs inte uppnås avseende exponeringen som helhet, ska instituten betrakta ex­ poneringen som två exponeringar, dvs. en som motsvarar den del som uppfyller den nivå på ställd säkerhet C** som krävs och en som motsvarar den återstående delen.

2. I tabell 5 i denna punkt anges de tillämpliga LGD*-vär­ dena och de säkerhetsnivåer som krävs för de delar av expone­ ringarna där säkerhet ställs:

Tabell 5

Minimivärde på LGD för de delar av exponeringar där säkerhet ställs

 

LGD* vid

LGD* vid

Miniminivå

Miniminivå

 

på ställd

på ställd

 

ickeefter­

efter­

 

säkerhet som

säkerhet

 

ställda

ställda

krävs för

som krävs

 

expone­

expone­

 

exponeringen

för expone­

 

ringar

ringar

(C*)

ringen (C**)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fordringar

35 %

65 %

0 %

125 %

 

 

 

 

 

Bostadsfastigheter/kom­

35 %

65 %

30 %

140 %

mersiella fastigheter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Övriga säkerheter

40 %

70 %

30 %

140 %

 

 

 

 

 

156

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/147

 

 

 

 

 

3. Som ett alternativ till behandlingen i punkterna 1 och 2 och om inte annat följer av artikel 124.2, får instituten inom ramen för begränsningarna i artikel 125.2 d respektive 126.2 d ange 50 % riskvikt för den del av exponeringen där säkerhet är ställd i sin helhet genom bostadsfastighet eller kommersiell fas­ tighet, vilken är belägen inom en medlemsstats territorium där samtliga villkor i artikel 199.4 är uppfyllda.

Artikel 231

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp när det gäller blandade säkerhetstyper

1. Ett institut ska beräkna det LGD*-värde som ska användas som LGD vid tillämpning av kapitel 3 i enlighet med punkterna 2 och 3 om båda följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet använder internmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp.

b)En exponering har säkrats genom både finansiella och andra godtagbara säkerheter.

2.Instituten ska vara skyldiga att dela upp exponeringens volatilitetsjusterade värde, dvs. exponeringens värde efter den volatilitetsjustering som anges i artikel 223.5, i olika delar, så att de erhåller en del som täcks av godtagbara finansiella säker­ heter, en del som täcks av fordringar, en del som täcks av kommersiella fastigheter eller bostadsfastigheter, en del som täcks av övriga godtagbara säkerheter och en del som inte täcks av någon säkerhet, beroende på vad som är tillämpligt.

3.Instituten ska beräkna LGD* separat för varje exponerings­ del som fastställs enligt punkt 2 i enlighet med de relevanta bestämmelserna i detta kapitel.

Artikel 232

Övrigt förbetalt kreditriskskydd

1.Om villkoren i artikel 212.1 är uppfyllda, får insättningar hos institut som är tredje part behandlas som en garanti av det institut som är tredje part.

2.Om villkoren i artikel 212.2 är uppfyllda, ska instituten tillämpa följande behandling för den exponeringsdel för vilken säkerhet har ställts i gällande återköpsvärde för livförsäkringar som pantsatts hos det utlånande institutet:

a)Om institutet tillämpar schablonmetoden för exponeringen,

ska riskvägningen ske med de riskvikter som anges i punkt 3.

b)Om institutet tillämpar internmetoden för exponeringen men inte använder egna estimat av LGD, ska exponeringen åsättas ett LGD på 40 %.

I händelse av valutaobalans ska instituten minska det gällande återköpsvärdet i enlighet med artikel 233.3 och värdet av kre­ ditriskskyddet ska vara lika med livförsäkringens gällande åter­ köpsvärde.

3. Vid tillämpning av punkt 2 a ska instituten ange följande riskvikter utifrån den riskvikt som tilldelats en icke-efterställd exponering utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen:

a)Riskvikten 20 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 20 %.

b)Riskvikten 35 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 50 %.

c)Riskvikten 70 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäkringen har tilldelats riskvikten 100 %.

d)Riskvikten 150 %, om den icke-efterställda exponeringen utan säkerhet mot det företag som tillhandahåller livförsäk­ ringen har tilldelats riskvikten 150 %.

4. Instituten får behandla instrument som återköps på begä­ ran och som är godtagbara enligt artikel 200 c som en garanti av det utgivande institutet. Det godtagbara kreditriskskyddet ska ha följande värde:

a)Om instrumentet ska återköpas till sitt nominella värde, ska detta belopp gälla som värde på skyddet.

b)Om instrumentet ska återköpas till marknadspris, ska värdet av skyddet vara lika med instrumentets, värderat på samma sätt som de räntebärande värdepapper som uppfyller vill­ koren i artikel 197.4.

U n d e r a v s n i t t 2

O b e t a l t k r e d i t r i s k s k y d d

Artikel 233

Värdering

1. Vid beräkning av effekterna av obetalt kreditriskskydd i enlighet med detta underavsnitt ska värdet på obetalt kreditrisk­ skydd (G) vara det belopp som utfärdaren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala i händelse av låntagarens fallissemang eller utebliven betalning eller vid andra specificerade kredithän­ delser.

157

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/148

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. Om de kredithändelser som specificerats i kreditderivatet inte innefattar en omstrukturering av det underliggande instru­ mentet som innebär eftergift eller uppskjuten betalning av amortering, ränta eller avgifter som leder till en kreditförlust, ska

a)instituten minska det värde på kreditriskskyddet som beräk­ nats enligt punkt 1 med 40 %, om det belopp som utfärda­ ren av kreditriskskyddet har åtagit sig att betala inte över­ skrider exponeringsbeloppet,

b)värdet på kreditriskskyddet uppgå till högst 60 % av expo­ neringsbeloppet, om det belopp som utfärdaren av kredit­ riskskyddet har åtagit sig att betala överskrider exponerings­ beloppet.

3.Om obetalt kreditriskskydd är noterat i en annan valuta än den valuta som exponeringen är noterad i, ska instituten minska värdet på kreditriskskyddet genom att tillämpa en vola­ tilitetsjustering enligt följande:

Gä ¼ G · ð1 – HfxÞ

där

G* = kreditriskskyddsbeloppet efter justering för valutakurs­ risk,

G = kreditriskskyddets nominella belopp, och

Hfx = volatilitetsjusteringen för all valutaobalans mellan kredit­ riskskyddet och det underliggande instrumentet, fastställd i enlighet med punkt 4.

Om ingen valutaobalans föreligger är Hfx lika med noll.

4. Instituten ska vid volatilitetsjusteringarna för all valutao­ balans utgå ifrån en avvecklingsperiod på 10 dagar, förutsatt att omvärdering sker dagligen, och får beräkna dem på grundval av metoden för schabloniserade volatilitetsjusteringar eller metoden för egna estimat enligt vad som anges i artikel 224 respektive artikel 225. Instituten ska öka volatilitetsjusteringarna i enlighet med artikel 226.

Artikel 234

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp vid partiellt skydd och uppdelning på trancher

Om ett institut överför en del av lånerisken i en eller flera trancher, ska bestämmelserna i kapitel 5 gälla. Instituten får betrakta tröskelvärden under vilka inga betalningar ska göras i händelse av förlust som jämställda med innehållna förstaförlust­ positioner och som upphov till risköverföring i trancher.

Artikel 235

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden

1. Vid tillämpning av artikel 113.3 ska instituten beräkna riskvägda exponeringsbelopp enligt följande formel:

max f0,E – GAg · r þ GA · g

där

E= exponeringsbeloppet i enlighet med artikel 111, varvid exponeringsbeloppet för en post utanför balansräkningen som ingår i förteckningen i bilaga I ska vara 100 % av dess värde i stället för det exponeringsvärde som anges i artikel 111.1,

GA

= det kreditriskskyddsbelopp som beräknats enligt arti­

 

kel 233.3 (G*), justerat ytterligare för eventuell löptids­

 

obalans enligt vad som anges i avsnitt 5,

r= riskvikten för exponeringar mot gäldenären enligt vad som anges i kapitel 2, och

g= riskvikten för exponeringar mot utfärdaren av kreditrisk­ skydd enligt vad som anges i kapitel 2.

2.Om det skyddade beloppet (GA) är lägre än exponerings­ beloppet (E), får instituten tillämpa den formel som anges i punkt 1, under förutsättning att de skyddade och oskyddade exponeringsdelarna har samma förmånsrätt.

3.Instituten får utvidga behandling enligt artikel 114.4 och 114.7 till att omfatta exponeringar eller delar av exponeringar som garanteras av nationella regeringar eller centralbanker, om garantin är noterad i låntagarens nationella valuta och expone­ ringen är förfinansierad i den valutan.

Artikel 236

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt internmetoden

1. När det gäller den täckta delen av exponeringsbeloppet (E), baserat på kreditriskskyddets justerade värde (GA), får PD enligt kapitel 3 avsnitt 4 anges till kreditriskskyddsutfärdarens PD eller till ett PD-värde som ligger mellan låntagarens och garantigiva­ rens värde om full ersättning inte anses motiverad. I fråga om efterställda exponeringar och icke-efterställt ofinansierat skydd får instituten använda det LGD-värde som de enligt kapitel 3 avsnitt 4 ska tillämpa på icke-efterställda fordringar.

158

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/149

 

 

 

 

 

2.För alla delar av exponeringen för vilka ingen säkerhet ställts ska PD anges till låntagarens värde och LGD till den underliggande exponeringens värde.

3.I denna artikel avses med GA det värde på G* som beräk­ nats enligt artikel 233.3, justerat ytterligare för eventuell löp­ tidsobalans enligt avsnitt 5. E är det exponeringsbelopp som avses i kapitel 3 avsnitt 5. Därvid ska instituten beräkna expo­

neringsbeloppet för de poster som tas upp i arti­ kel 166.8–166.10 med konverteringsfaktorn eller procentande­ len 100 % i stället för de konverteringsfaktorer eller procent­ andelar som anges i dessa punkter.

skyddet har möjlighet att säga upp skyddet och de ursprungliga avtalsvillkoren innehåller ett positivt incitament för institutet att säga upp transaktionen innan avtalet har löpt ut, ska institutet skyddets löptid sträcka sig fram till det tidigaste datum när denna möjlighet kan utnyttjas. I annat fall bör en sådan möj­ lighet inte anses påverka skyddets löptid.

3. Om ingenting hindrar att ett kreditderivat sägs upp innan ett betalningsanstånd löper ut, vilket krävs för att det underlig­ gande instrumentet ska fallera till följd av en utebliven betal­ ning, ska institutet minska skyddets löptid med betalnings­ anståndets längd.

A v s n i t t 5

L ö p t i d s o b a l a n s e r

Artikel 237

Löptidsobalans

1.Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp uppstår en löptidsobalans när kreditriskskyddets resterande löptid är kor­ tare än den skyddade exponeringens löptid. Om skyddet har mindre än tre månaders resterande löptid och skyddets löptid är kortare än den underliggande exponeringens löptid, får detta skydd inte betraktas som godtagbart kreditriskskydd.

2.Om det föreligger en löptidsobalans, ska kreditriskskyddet inte betecknas som godtagbart, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)Skyddets ursprungliga löptid är kortare än 1 år.

b)Exponeringen är en kortfristig exponering för vilken de be­ höriga myndigheterna anger den lägsta gränsen för löptiden

(M)enligt artikel 162.3 till en dag i stället för ett år.

Artikel 238

Kreditriskskyddets löptid

1.Det underliggande instrumentets effektiva löptid ska vara den längsta möjliga resterande tiden innan gäldenären enligt plan ska uppfylla sina förpliktelser, dock högst fem år. Med förbehåll för punkt 2 ska kreditriskskyddets löptid vara tiden fram till det tidigaste datum då skyddet löper ut eller kan sägas upp.

2.Om tillhandahållaren av skyddet har möjlighet att säga upp skyddet, ska skyddets löptid sträcka sig fram till det tidi­ gaste datum då denna möjlighet kan utnyttjas. Om köparen av

Artikel 239

Värdering av skydd

1.Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk­ skydd enligt den förenklade metoden för finansiella säkerheter ska säkerheten inte betecknas som godtagbart förbetalt kredit­ riskskydd, om det föreligger en obalans mellan exponeringens löptid och skyddets löptid.

2.Vid transaktioner som omfattas av förbetalt kreditrisk­ skydd enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter ska instituten uttrycka kreditriskskyddets och exponeringens löptid i säkerhetens justerade värde enligt följande formel:

t – tä

CVAM ¼ CVA · T – tä

där

CVA = det lägsta värdet av det volatilitetsjusterade värdet på säkerheten enligt artikel 223.2 och exponeringsbelop­ pet,

t= det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk­ skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på T,

T= det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone­ ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år, och

t* = 0,25.

Instituten ska använda CVAM som CVA ytterligare justerat för löptidsobalans enligt formeln för beräkning av exponeringens fullständigt justerade värde (E*) enligt artikel 223.5.

159

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/150

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Vid transaktioner som omfattas av obetalt kreditriskskydd ska instituten avspegla kreditriskskyddets och exponeringens löptid i kreditriskskyddets justerade värde enligt följande formel:

GA ¼ Gä · t – tä T – tä

där

GA = G* justerat med hänsyn till eventuell löptidsobalans,

G* = värdet på skyddet justerat med hänsyn till eventuell va­ lutaobalans,

t= det lägsta värdet av antalet år som återstår av kreditrisk­ skyddets löptid beräknad enligt artikel 238 och värdet på T,

T= det lägsta värdet av antalet år som återstår av expone­ ringens löptid beräknad enligt artikel 238 och fem år, och

t* = 0,25.

Instituten ska använda GA som värdet på skyddet enligt artik­ larna 233–236.

A v s n i t t 6

K r e d i t r i s k r e d u c e r i n g f ö r E x p o n e r i n g s k o r ­ g a r

Artikel 240

Kreditderivat på första förfall

Om ett institut erhåller kreditriskskydd för ett antal expone­ ringar på villkor att det första förfallet bland exponeringarna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, får institutet ändra beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlustbeloppet för den exponering som utan kreditriskskydd skulle resultera i det lägsta riskvägda exponeringsbeloppet i en­ lighet med detta kapitel.

a)För institut som använder schablonmetoden ska det risk­ vägda exponeringsbeloppet vara det som räknas fram enligt schablonmetoden.

b)För institut som använder internmetoden ska det riskvägda exponeringsbeloppet vara summan av det riskvägda expone­ ringsbelopp som räknas fram enligt internmetoden och 12,5 gånger det förväntade förlustbeloppet.

Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets värde.

Artikel 241

Kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget

Om det n:te fallissemanget bland exponeringarna utlöser betal­ ning, får det institut som köper skyddet bara beakta skyddet vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och i förekommande fall förväntade förlustbelopp, om skydd också har erhållits för förfall 1 till n-1 eller när n-1 förfall redan har inträffat. I sådana fall får institutet ändra beräkningen av det riskvägda expone­ ringsbeloppet och i förekommande fall det förväntade förlust­ belopp för den exponering som utan kreditriskskydd skulle resultera i det n:te lägsta riskvägda exponeringsbeloppet enligt detta kapitel. Instituten ska beräkna det n:te lägsta beloppet i enlighet med vad som anges i artikel 240 a och b.

Det förfarande som anges i denna artikel ska endast tillämpas om exponeringsvärdet är lägre eller lika med kreditrisksskyddets värde.

Samtliga exponeringar i korgen ska uppfylla de krav som fast­ ställs i artiklarna 204.2 och 216.1 d.

KAPITEL 5

Värdepapperisering

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 242

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

1.överskottsmarginal: det belopp som inflyter i form av rän­ tor och kreditavgifter eller andra intäkter från de värdepap­ periserade exponeringarna minskat med finansieringsutgif­ ter och omkostnader. städoption:

2.städoption: optionsavtal där originatorn kan återköpa eller upphäva positioner i värdepapperisering innan alla under­ liggande exponeringar har återbetalats, om de utestående exponeringarnas belopp sjunker under en fastställd nivå.

3.likviditetsfacilitet: position i värdepapperisering till följd av ett avtal om att tillhandahålla finansiering för att säkerställa att betalningsströmmar når investerarna i rätt tid.

4.KIRB: 8 % av de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats enligt kapitel 3 med avseende på värdepapperi­ serade exponeringar, om de inte hade värdepapperiserats, plus förväntade förluster som hänger samman med dessa exponeringar och som beräknats enligt det kapitlet.

160

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/151

 

 

 

 

 

5.externkreditvärderingsmetod: metod för beräkning av risk­ vägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperise­ ring enligt artikel 261.

6.formelbaserad metod: metod för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering en­ ligt artikel 262.

7.position utan kreditvärdering: en position i värdepapperi­ sering som inte har någon kvalificerad kreditvärdering av ett kreditvärderingsinstitut som avses i avsnitt 4.

8.position med kreditvärdering: en position i värdepapperi­ sering som har en kvalificerad kreditvärdering av ett kredit­ värderingsinstitut som avses i avsnitt 4.

9.program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP): ett vär­ depapperiseringsprogram genom vilket de utgivna vär­ depappren främst förekommer i form av företagscertifikat med en ursprunglig löptid på ett år eller mindre.

10.traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vil­ ken de exponeringar som värdepapperiseras överförs eko­ nomiskt. Detta ska ske genom att ägandet av de värdepap­ periserade tillgångarna överförs från det institut som är originator till ett specialföretag för värdepapperisering eller genom sekundärt deltagande av ett specialföretag för vär­ depapperisering. De utgivna värdepappren medför inte nå­ gon betalningsförpliktelse för det institut som är originator.

11.syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken risköverföringen uppnås genom kreditderivat eller garantier och de exponeringar som värdepapperiseras förblir expo­ neringar för det institut som är originator.

12.rullande exponering: en exponering vid vilken kunders utestående skulder tillåts variera allt efter deras beslut att låna och betala tillbaka upp till en överenskommen gräns.

13.rullande värdepapperisering: en värdepapperisering där själva värdepapperiseringsstrukturen rullar genom. att ex­ poneringar läggs till eller avlägsnas från gruppen av expo­ neringar, oberoende av huruvida exponeringarna rullar eller ej.

14.bestämmelse om förtida amortering: en avtalsklausul i en värdepapperisering av rullande exponeringar eller en rul­ lande värdepapperisering enligt vilken det krävs att investe­ rarnas positioner ska lösas in före de utgivna värdepappe­ rens ursprungliga förfallodag, om vissa särskilt angivna händelser inträffar.

15.tranch i första-förlustläge: den lägst rangordnade tranchen i en värdepapperisering som är den första tranch som bär förluster som uppstår på de värdepapperiserade expone­ ringarna och därigenom ger skydd åt tranchen i andra- förlustläge och de eventuella trancher som är högre rang­ ordnade.

A v s n i t t 2

B e a k t a n d e a v b e t y d a n d e R i s k ö v e r f ö r i n g

Artikel 243

Traditionell värdepapperisering

1. Det institut som är originator vid en traditionell värdepap­ perisering får undanta värdepapperiserade exponeringar från be­ räkningen av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade för­ lustbelopp, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)En betydande kreditrisk förenad med de värdepapperiserade exponeringarna anses som överförd till tredje parter.

b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 % på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri­ märkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd i följande fall:

a)De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande positioner ("mezzanine-trancher") det institut som är origi­ nator som innehas i värdepapperiseringen i fråga överstiger inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap­ perisering.

b)Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise­ ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsbelop­ pet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med betydande marginal överstiger ett skäligt estimat av den för­ väntade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna och det institut som är originator innehar högst 20 % av exponeringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges risk­ vikten 1 250 %.

Om den minskning av de riskvägda beloppen som det institut som är originator skulle kunna uppnå genom värdepapperise­ ringen i fråga inte är motiverad genom en motsvarande över­ föring av kreditrisk till tredje parter, kan de behöriga myndig­ heterna i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje parter.

161

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/152

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings­ positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen, vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett av följande alternativ:

a)Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­ deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.

b)Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­ deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise­ ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre­ ditrisk till tredje parter.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga följande villkor:

a)Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för att bedöma risköverföringen.

b)Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över­ föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo­ kering.

5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska samtliga följande villkor vara uppfyllda:

a)Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap­ periseringens dokumentation.

b)Det institut som är originator och dess fordringsägare ska inte kunna förfoga över de värdepapperiserade exponering­ arna, till exempel vid konkurs och rekonstruktion. Detta ska styrkas genom ett utlåtande från en kvalificerad juridisk råd­ givare.

c)De utgivna värdepapperen medför inte någon betalningsför­ pliktelse för det institut som är originator.

d)Det institut som är originator behåller inte faktisk eller in­ direkt kontroll över de överförda exponeringarna. En origi­ nator ska anses ha behållit faktisk kontroll över de överförda exponeringarna, om denne har rätt att återköpa de tidigare överförda exponeringarna från förvärvaren för att ta hem vinsterna eller är skyldig att åter påta sig den överförda risken. Om det institut som är originator behåller rättigheter

eller förpliktelser avseende förvaltningen av exponeringarna, ska detta i sig inte utgöra en indirekt kontroll över expone­ ringarna.

e)Värdepapperiseringens dokumentation ska uppfylla samtliga följande villkor:

i)Förutom vid bestämmelser om förtida amortering får den inte innehålla klausuler som kräver att positioner i vär­ depapperiseringen ska förbättras av det institut som är

originator, inklusive men inte begränsat till förändring av de underliggande kreditexponeringarna eller ökning av investerarnas avkastning till följd av en försämring av de värdepapperiserade exponeringarnas kreditkvalitet.

ii)Den får inte innehålla klausuler som ökar avkastningen till innehavarna av positioner i värdepapperiseringen till följd av en försämring av den underliggande expone­ ringsgruppens kreditkvalitet.

iii)Det ska i tillämpliga fall tydligt framgå att eventuella köp eller återköp av positioner i värdepapperisering som ori­ ginatorn eller det medverkande institutet gör utanför av­ talsförpliktelserna utgör ett undantag och endast får ske på villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra.

f)Om det föreligger en städoption ska även följande villkor vara uppfyllda:

i)Det institut som är originator avgör fritt om städoptio­ nen ska utnyttjas.

ii)Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo­ neringarna inte återbetalts.

iii)Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för­ delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som innehas av investerare och inte vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit­ förstärkning.

6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk­ ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill­ naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.

162

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/153

 

 

 

 

 

Artikel 244

Syntetisk värdepapperisering

1. Ett institut som är originator till en syntetisk värdepappe­ risering får beräkna riskvägda exponeringsbelopp och i tillämp­ liga fall förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade ex­ poneringarna i enlighet med artikel 249, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)En betydande kreditrisk anses som överförd till tredje parter genom förfinansierat eller obetalt kreditriskskydd.

b) Det institut som är originator tillämpar riskvikten 1 250 % på alla positioner det innehar i värdepapperiseringen eller drar av dessa värdepapperiseringspositioner från sitt kärnpri­ märkapital i enlighet med artikel 36.1 k.

2. En betydande kreditrisk ska anses som överförd, om något av följande villkor är uppfyllt:

a)De riskvägda exponeringsbeloppen för de mellanliggande positioner ("mezzanin-trancher") som det institut som är originator innehar i värdepapperiseringen i fråga överstiger inte 50 % av de riskvägda exponeringsbeloppen för samtliga förekommande mellanliggande positioner i denna värdepap­ perisering.

b)Det finns inga mellanliggande positioner i värdepapperise­ ringen i fråga och originatorn kan visa att exponeringsvärdet för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 % med bety­ dande marginal överstiger ett skälligt estimat av den förvän­ tade förlusten på de värdepapperiserade exponeringarna och det institut som är originator innehar högst 20 % av expo­

neringsvärdena för de värdepapperiseringspositioner som skulle dras av från kärnprimärkapitalet eller ges riskvikten 1 250 %.

c)Om den minskning av de riskvägda exponeringsbeloppen som det institut som är originator skulle kunna uppnå ge­ nom värdepapperiseringen i fråga inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, kan den behöriga myndigheten i varje enskilt fall besluta att en betydande kreditrisk inte ska anses som överförd till tredje parter.

3. I punkt 2 avses med mellanliggande värdepapperiserings­ positioner sådana värdepapperiseringspositioner som tilldelas lägre riskvikt än 1 250 % och som är lägre prioriterade än den högst prioriterade positionen i värdepapperiseringen i fråga och lägre prioriterade än varje position i värdepapperiseringen, vilka i enlighet med avsnitt 4 åsätts kreditkvalitetssteg enligt ett av följande alternativ:

a)Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­ deravsnitt 3 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1.

b)Värdepapperiseringspositioner som omfattas av avsnitt 3 un­ deravsnitt 4 ska åsättas kreditkvalitetssteg 1 eller 2.

4. Som alternativ till punkterna 2 och 3 ska den behöriga myndigheten bevilja tillstånd för ett institut som är originator att anse en betydande kreditrisk som överförd, om det institutet för varje värdepapperisering kan styrka att den minskning av kapitalbaskrav som originatorn uppnår genom värdepapperise­ ringen är motiverad genom en motsvarande överföring av kre­ ditrisk till tredje parter.

Tillstånd ska endast beviljas om institutet uppfyller samtliga följande villkor:

a)Institutet har lämpliga riskkänsliga riktlinjer och metoder för att bedöma risköverföringen.

b)Institutet har dessutom i varje enskilt fall beaktat över­ föringen av kreditrisken till tredje parter inom ramen för institutets interna riskhantering och dess interna kapitalallo­ kering.

5. Utöver de tillämpliga kraven i punkterna 1–4 ska över­ föringen uppfylla samtliga följande villkor:

a)Transaktionens ekonomiska innebörd framgår av värdepap­ periseringens dokumentation.

b)Det kreditriskskydd genom vilket kreditrisken överförs är förenligt med artikel 247.2.

c)De instrument som används för att överföra kreditrisk får inte innehålla bestämmelser eller villkor som

i)fastställer betydande tröskelvärden under vilka kreditrisk­ skydd inte anses kunna utlösas om en kredithändelse uppstår,

ii)gör det möjligt att upphäva skyddet på grund av att de underliggande exponeringarnas kreditkvalitet har försäm­ rats,

iii)i annat fall än vid bestämmelser om förtida amortering, kräver att positioner i värdepapperiseringen ska förbättras av det institut som är originator, eller

iv)ökar institutens kostnad för kreditriskskydd eller avkast­ ningen till innehavarna av positioner i värdepapperise­ ringen till följd av en försämring av den underliggande exponeringsgruppens kreditkvalitet.

163

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/154

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)Ett utlåtande har inhämtats från en kvalificerad juridisk råd­ givare som bekräftar att kreditriskskyddet kan hävdas inom alla relevanta territorier.

e)I värdepapperiseringens dokumentation ska det i tillämpliga fall klart framgå att eventuella köp eller återköp av positioner

ivärdepapperisering som originatorn eller det medverkande institutet gör utanför avtalsförpliktelserna endast får ske på villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra.

f)Om det föreligger en städoption ska följande villkor vara uppfyllda:

i)Det institut som är originator avgör fritt om städoptio­ nen ska utnyttjas.

ii)Städoptionen får bara utnyttjas, om 10 % eller mindre av det ursprungliga värdet på de värdepapperiserade expo­ neringarna inte återbetalts.

iii)Städoptionen får inte vara utformad för att undvika för­ delning av förluster på kreditförstärkningspositioner eller andra positioner som innehas av investerare och inte vara utformad på annat sätt för att tillhandahålla kredit­ förstärkning.

6. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om de särskilda fall som tas upp i punkt 2, när den eventuella minsk­ ningen av de riskvägda beloppen inte är motiverad genom en motsvarande överföring av kreditrisk till tredje parter, och om institutens tillämpning av punkt 4. EBA ska övervaka skill­ naderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska se över medlemsstaternas genomförande av dessa riktlinjer och senast den 31 december 2017 ge kommissionen ett utlåtande om huruvida det krävs en bindande teknisk standard.

A v s n i t t 3

B e r ä k n i n g a v R i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s ­ b e l o p p

U n d e r a v s n i t t 1

P r i n c i p e r

Artikel 245

Beräkning av riskvägda exponeringsbelopp

1. Om ett institut som är originator har överfört en bety­ dande kreditrisk i samband med värdepapperiserade expone­ ringar i enlighet med avsnitt 2, får detta institut

a)vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av risk­ vägda exponeringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp undanta de exponeringar som det har vär­ depapperiserat, och

b)vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda expone­ ringsbelopp och i tillämpliga fall förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med artik­ larna 249 och 250.

2. Om det institut som är originator har beslutat att tillämpa punkt 1, ska det beräkna de riskvägda exponeringsbelopp som föreskrivs i detta kapitel för de eventuella positioner som det innehar i värdepapperiseringen.

Om det institut som är originator inte har överfört någon be­ tydande kreditrisk eller har beslutat att inte tillämpa punkt 1, behöver det inte beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de eventuella positioner det innehar i värdepapperiseringen i fråga, men det ska fortsätta att ta med de värdepapperiserade expone­ ringarna i beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen, som om de inte hade varit värdepapperiserade.

3.Om exponeringen gäller olika trancher i en värdepapperi­ sering, ska exponeringen för varje tranch betraktas som en separat position i värdepapperiseringen. De som tillhandahåller kreditriskskydd för positioner i en värdepapperisering ska anses inneha positioner i värdepapperiseringen i fråga. Med positioner

ivärdepapperisering ska även avses exponeringar som uppkom­ mer genom ränte- eller valutaderivatinstrument.

4.Om ingen värdepapperiseringsposition har dragits av från kärnprimärkapitalet enligt artikel 36.1 k, ska det riskvägda ex­ poneringsbeloppet räknas in i institutets totala riskvägda expo­ neringsbelopp vid tillämpningen av artikel 92.3.

5.En värdepapperiseringspositions riskvägda exponerings­ belopp ska beräknas genom att den relevanta totala riskvikten tillämpas på positionens exponeringsvärde, beräknat enligt arti­ kel 246.

6.Den totala riskvikten ska beräknas som summan av den riskvikt som anges i detta kapitel och eventuell ytterligare risk­ vikt i enlighet med artikel 407.

Artikel 246

Exponeringsvärde

1.Exponeringsbeloppet ska beräknas enligt följande:

a)Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk­ ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok­ förda värde efter specifika kreditriskjusteringar som har be­ handlats i enlighet med artikel 110.

164

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/155

 

 

 

 

 

b)Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en i balansräk­ ningen upptagen värdepapperiseringsposition vara dess bok­ förda värde före eventuella kreditriskjusteringar som har be­ handlats i enlighet med artikel 110.

c)Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 3, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe­ riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi­ nella värde minus eventuell specifik kreditriskjustering av värdepapperiseringspositionen i fråga multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, om inte annat anges.

d)Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 4, ska exponeringsbeloppet för en värdepappe­ riseringsposition utanför balansräkningen vara dess nomi­ nella värde multiplicerat med en konverteringsfaktor enligt vad som föreskrivs i detta kapitel. Konverteringsfaktorn ska vara 100 %, om inte annat anges.

e)Exponeringsbeloppet för en motpartsrisk i samband med ett derivatinstrument som förtecknas i bilaga II ska fastställas enligt kapitel 6.

2.Om ett institut har två eller fler överlappande positioner i en värdepapperisering, ska det, i den utsträckning som dessa överlappar varandra, i sin beräkning av riskvägda exponerings­ belopp ta med endast den position eller den del av en position som ger det högsta riskvägda exponeringsbeloppet. Institutet får även tillgodoräkna sig en sådan överlappning mellan kapitalbas­ kraven för specifika risker för positioner i handelslagret och kapitalbaskraven för värdepapperiseringspositioner utanför han­ delslagret, under förutsättning att institutet kan beräkna och jämföra kapitalbaskraven för de relevanta positionerna. I denna punkt ska med överlappning avses att positionerna helt eller delvis innebär en exponering för samma risk, så att det inom ramen för överlappningen endast är fråga om en enda expone­ ring.

3.När artikel 268 c tillämpas på positioner i program för tillgångsbaserade företagscertifikat, får institutet tillämpa den riskvikt som tilldelats en likviditetsfacilitet för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för företagscertifikatet, under förutsättning att 100 % av det företagscertifikat som givits ut av programmet täcks av denna likviditetsfacilitet eller andra lik­ viditetsfaciliteter, varav samtliga likställs med företagscertifikatet, så att de bildar överlappande positioner.

Institutet ska underrätta de behöriga myndigheterna om att det använder sig av detta förfarande.

Artikel 247

Beaktande av kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering

1. Ett institut får beakta förfinansierat eller obetalt kreditrisk­ skydd som erhållits för en värdepapperiseringsposition i enlighet med kapitel 4 och de krav som fastställs i detta kapitel och i kapitel 4.

Godtagbart betalt kreditriskskydd är begränsat till sådana finan­ siella säkerheter som är godtagbara för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2 enligt vad som anges i ka­ pitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska få beaktas måste motsvarande krav enligt kapitel 4 vara uppfyllda.

2.Godtagbart obetalt kreditriskskydd och godtagbar utfär­ dare av obetalt kreditriskskydd är begränsade till vad som är godtagbart enligt kapitel 4 och för att detta kreditriskskydd ska få beaktas måste motsvarande krav enligt kapitel 4 vara upp­ fyllda.

3.Genom undantag från punkt 2 ska de godtagbara tillhan­ dahållare av obetalt kreditriskskydd som tas upp i artikel 201.1 a–h, utom kvalificerade centrala motparter, ha tilldelats en kre­ ditutvärdering av ett valbart kreditvärderingsinstitut som har bedömts motsvara minst kreditkvalitetssteg 3 enligt artikel 136 och ha tilldelats minst kreditkvalitetssteg 2 vid den tidpunkt då kreditriskskyddet först beaktades. Institut som har tillstånd att tillämpa internmetoden för en direkt exponering mot utfärdaren av kreditriskskyddet får bedöma godtagbarheten i enlighet med första meningen, förutsatt att PD för utfärdaren av kreditrisk­ skyddet är lika med det PD som motsvarar de kreditkvalitetssteg som anges i artikel 136.

4.Genom undantag från punkt 2 är specialföretag för vär­ depapperisering godtagbara utfärdaren av kreditriskskydd, om de äger tillgångar som utgör en godtagbar finansiell säkerhet för vilka det inte finns några rättigheter eller villkorade rättig­ heter som föregår eller likställs med de villkorade rättigheterna för det institut som erhåller obetalt kreditriskskydd och alla krav för beaktande av finansiell säkerhet i kapitel 4 är uppfyllda. I sådana fall ska GA (skyddsbeloppet justerat med hänsyn till eventuell valutaobalans och löptidsobalans i enlighet med kapi­ tel 4) begränsas till det volatilitetsjusterade marknadsvärdet på nämnda tillgångar och g (riskvikten för exponeringar mot ut­ färdaren av kreditriskskyddet i enlighet med schablonmetoden) ska fastställas till den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle tillämpas på dessa tillgångar som finansiella säkerheter enligt schablonmetoden.

Artikel 248

Implicit stöd

1. Ett medverkande institut eller ett institut som är originator och som på en värdepapperisering har tillämpat artikel 245.1 och 245.2 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp eller sålt instrument från sitt handelslager med följden att det inte längre behöver ha en kapitalbas för den risk som är förenad med dessa instrument, får inte för att minska möjliga eller fak­ tiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. En transaktion ska inte

165

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/156

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

anses ge stöd, om den görs på villkor som innebär att parterna är oberoende av varandra samt om transaktionen beaktas i bedömningen av betydande kreditrisköverföring. Varje sådan transaktion ska oavsett om den ger stöd eller inte anmälas till de behöriga myndigheterna och vara föremål för institutets översyn av och godkännandeprocess för krediter. I bedöm­ ningen av huruvida transaktionen är konstruerad för att ge stöd eller inte ska institutet i tillräcklig mån överväga åtmin­ stone

a)återköpspriset,

b)institutets kapital- och likviditetssituation före och efter åter­ köpet,

c)de värdepapperiserade exponeringarnas utveckling,

d)värdepapperiseringspositionernas utveckling, och

e)stödets inverkan på originatorns förväntade förluster i för­ hållande till investerare.

2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för villkoren för att parter ska anses vara oberoende av varandra och för när en transaktion inte ska anses vara konstruerad för att ge stöd.

3. Om ett institut som är originator eller ett medverkande institut inte uppfyller kravet i punkt 1 i fråga om en värdepap­ perisering, får detta institut inte ha en lägre kapitalbas än att den skulle motsvara de värdepapperiserade exponeringarna om ingen värdepapperisering hade skett.

U n d e r a v s n i t t 2

O r i g i n a t o r e r s b e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e ­ r i n g s b e l o p p v i d s y n t e t i s k a v ä r d e p a p p e r i s e ­ r i n g a r

Artikel 249

Allmän behandling

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för värdepappe­ riserade exponeringar när villkoren i artikel 244 är uppfyllda ska det institut som är originator vid en syntetisk värdepappe­ risering, med förbehåll för artikel 250, använda de tillämpliga beräkningsmetoder som anges i detta avsnitt och inte de meto­ der som anges i kapitel 2. För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt kapitel 3 ska det förväntade förlustbeloppet vid sådana exponeringar vara noll.

De krav som anges i första stycket ska gälla för hela den ex­ poneringsgrupp som är föremål för värdepapperiseringen. Med

förbehåll för artikel 250, ska det institut som är originator beräkna riskvägda exponeringsbelopp för alla värdepapperise­ ringstrancher i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt, även för de trancher för vilka institutet beaktar kreditriskredu­ cering i enlighet med artikel 247, varvid den riskvikt som ska tillämpas på denna position får ändras i enlighet med kapitel 4, om kraven i detta kapitel beaktas.

Artikel 250

Behandling av löptidsobalanser vid syntetiska värdepappe­ riseringar

Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 249 ska vid risköverföring eventuell löptidsobalans mellan det kre­ ditriskskydd som utgör en tranch och genom vilket risköver­ föringen uppnås och de värdepapperiserade exponeringarna be­ aktas enligt följande:

a)De värdepapperiserade exponeringarnas löptid ska antas vara lika med löptiden för den av exponeringarna som har längst löptid, dock som längst fem år. Kreditriskskyddets löptid ska fastställas enligt kapitel 4.

b)Ett institut som är originator ska bortse från eventuell löp­ tidsobalans vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för trancher som inom ramen för detta avsnitt tilldelats en riskvikt på 1 250 %. För alla övriga trancher ska den behand­ ling av löptidsobalans som anges i kapitel 4 tillämpas i enlighet med följande formel:

RWä ¼ RWSP ·

t – tä

T – t

 

þ RWAss ·

 

T – tä

T – tä

där

 

 

 

RW* = riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 a,

RWAss = de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha gällt för exponeringarna, om de inte hade vär­ depapperiserats, proportionellt beräknade,

RWSP = riskvägda exponeringsbelopp beräknade enligt ar­ tikel 249, om det inte förelåg någon löptidsoba­ lans,

T= löptiden för de underliggande exponeringarna ut­ tryckt i år,

t = löptiden för kreditriskskyddet uttryckt i år, och

t*

= 0,25.

166

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/157

 

 

 

 

 

U n d e r a v s n i t t 3

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p e n l i g t s c h a b l o n m e t o d e n

Artikel 251

Riskvikter

Om inte annat följer av artikel 252 ska ett institut beräkna riskvägt exponeringsbelopp för en värdepapperiserings- eller återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering genom att tillämpa den riskvikt som är relevant för exponeringsbeloppet.

Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 1 och som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med avsnitt 4.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

1

2

3

4 (endast

Alla öv­

 

 

 

 

för ej

riga kre­

 

 

 

 

kortfris­

dit-kva­

 

 

 

 

tiga

litetssteg

 

 

 

 

kredit-

 

 

 

 

 

värdering­

 

 

 

 

 

ar)

 

 

 

 

 

 

 

Positioner i vär­

20 %

50 %

100 %

350 %

1 250 %

depapperisering

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Positioner i åter­

40 %

100 %

225 %

650 %

1 250 %

värdepapperisering

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om inte annat följer av artiklarna 252–255, ska riskvikten 1 250 % tillämpas vid beräkningen av det riskvägda expone­ ringsbeloppet för en värdepapperiseringsposition utan kreditvär­ dering.

Artikel 252

Originatorer och medverkande institut

För originatorer eller medverkande institut får de riskvägda ex­ poneringsbelopp som beräknats för deras positioner i en vär­ depapperisering begränsas till de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats för de värdepapperiserade exponering­ arna om de inte hade värdepapperiserats, varvid en riskvikt på 150 % ska antas vara tillämpad på

a)alla aktuella fallerande poster, och

b)alla poster som enligt artikel 128 betraktas som förknippade med särskilt hög risk bland de värdepapperiserade expone­ ringarna.

Artikel 253

Behandling av positioner utan kreditvärdering

1. Vid beräkning av riskvägt exponeringsbelopp för en vär­ depapperiseringsposition utan kreditvärdering får ett institut

tillämpa den vägda genomsnittliga riskvikt som skulle ha till­ lämpats på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2 av ett institut som innehade exponeringarna, multiplicerat med den koncentrationsfaktor som anges i punkt 2. Därvid ska institutet alltid känna till hur gruppen av värdepapperiserade exponeringar är sammansatt.

2. Koncentrationsfaktorn ska vara lika med summan av alla tranchernas nominella belopp, dividerad med summan av de nominella beloppen på de trancher som är efterställda eller lik­ ställs med den tranch i vilken positionen innehas, inklusive den

berörda

tranchen. Resulterande riskvikt får inte

överstiga

1 250 %

eller vara lägre än någon riskvikt som är

tillämplig

på en tranch med en bättre rangordning och med kreditvär­ dering. Om institutet inte kan fastställa de riskvikter som skulle tillämpas på de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapi­ tel 2, ska det tillämpa riskvikten 1 250 % på positionen.

Artikel 254

Behandling av värdepapperiseringspositioner i trancher i andra-förlustläge eller bättre i ett program för tillgångsbaserade certifikat (ABCP-program)

Med förbehåll för möjligheten att i enlighet med artikel 255 tillämpa en fördelaktigare behandling av likviditetsfaciliteter utan kreditvärdering får ett institut på värdepapperiseringsposi­ tioner som uppfyller följande villkor tillämpa den riskvikt som är högst av 100 % eller den högsta av de riskvikter som ett institut som innehar exponeringen skulle tillämpa på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.

a)Värdepapperiseringspositionen ska vara i en tranch som eko­ nomiskt sett är i ett andra-förlustläge eller är bättre priorite­ rad i värdepapperiseringen och första-förlusttranchen ska ge påtaglig kreditförstärkning till tranchen i andra-förlustläge.

b)Värdepapperiseringspositionens kvalitet ska minst motsvara kreditkvalitetssteg 3 enligt schablonmetoden.

c)Värdepapperiseringspositionen ska innehas av ett institut som inte innehar någon position i den tranch som är i första-förlustläge.

Artikel 255

Behandling av likviditetsfaciliteter utan kreditvärdering

1. Instituten får för att fastställa exponeringsbeloppet till­ lämpa konverteringsfaktorn 50 % på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet utan kreditvärdering, om följande villkor är uppfyllda:

a)De omständigheter under vilka likviditetsfaciliteten får tas i anspråk ska anges och begränsas klart och tydligt i dess dokumentation.

167

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/158

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Faciliteten får inte utnyttjas för att tillhandahålla kreditstöd genom att täcka förluster som redan uppstått vid tiden för utnyttjandet, särskilt inte för att tillhandahålla likvida medel för exponeringar som fallerat vid tiden för utnyttjandet eller för att förvärva tillgångar till ett pris som är högre än det verkliga värdet.

c)Faciliteten får inte användas för att tillhandahålla ständig eller regelbunden finansiering av värdepapperiseringen.

d)Återbetalning av utnyttjad facilitet ska inte vara efterställd investerares fordringar, annat än när det gäller fordringar som uppstår avseende ränte- eller valutaderivat eller avgifter eller liknande kostnader, och inte heller undantas eller upp­ skjutas.

e)Faciliteten får inte utnyttjas när alla tillämpliga kreditförstärk­ ningar som den omfattas av är uttömda.

f)Faciliteten ska omfattas av en bestämmelse som leder till att det belopp som kan tas i anspråk automatiskt minskas med de fallerade exponeringarna, om det föreligger fallissemang enligt kapitel 3, eller, om gruppen av värdepapperiserade exponeringar består av instrument med kreditvärdering,

som leder till att faciliteten upphävs om gruppens genom­ snittliga kvalitet hamnar under "investment grade".

Riskvikten ska vara den högsta riskvikt som ett institut som innehaft exponeringarna skulle ha tillämpat på någon av de värdepapperiserade exponeringarna enligt kapitel 2.

2. För att fastställa exponeringsbeloppet på kontantförskotte­ ringsfacilitet får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det nominella beloppet för en likviditetsfacilitet med villkorslös uppsägning, förutsatt att villkoren i punkt 1 är uppfyllda och att återbetalning av utnyttjanden av faciliteten inte är efterställda några andra fordringar på kassaflödena från de värdepapperise­ rade exponeringarna.

Artikel 256

Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av rullande exponeringar med bestämmelser om förtida amortering

1.När en värdepapperisering av rullande exponeringar om­ fattas av en

bestämmelse om förtida amortering, ska det institut som är originator i enlighet med denna artikel beräkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp som gäller risken för att de kredit­ risker som institutet är exponerat för kan öka till följd av att bestämmelsen om förtida amortering tillämpas.

2.Institutet ska beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp för summan av originatorns och investerarnas respektive andel av exponeringsbeloppet.

För värdepapperiseringsstrukturer där de värdepapperiserade ex­ poneringarna innehåller rullande och icke-rullande exponeringar ska ett institut som är originator tillämpa behandlingen enligt punkterna 3–6 på den del av den underliggande gruppen som innehåller rullande exponeringar.

Originatorns andel av exponeringsbeloppet ska vara expone­ ringsbeloppet för det teoretiska värdet på den andel av hela gruppen av utnyttjade belopp som har överförts till en vär­ depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapitalåter­ betalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är tillgängliga för utbetalningar till innehavare av positioner i vär­ depapperiseringen. Originatorns andel ska inte vara efterställd investerarnas andel. Exponeringsbeloppet för investerarnas andel ska vara exponeringsbeloppet för det teoretiska värdet på den återstående andelen av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp.

Det riskvägda exponeringsbelopp som avser exponeringsbelop­ pet för originatorns andel ska beräknas som en proportionell exponering mot de värdepapperiserade exponeringarna, som om dessa inte hade värdepapperiserats.

3. Institut som är originatorer vid följande typer av vär­ depapperiseringar är undantagna från kravet i punkt 1 på att beräkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp:

a)Värdepapperiseringar av rullande exponeringar där investe­ rarna förblir helt exponerade för låntagarnas alla framtida utnyttjanden, så att de underliggande faciliteternas risk inte faller tillbaka på det institut som är originator ens efter det att en förtida amortering har utlösts.

b)Värdepapperiseringar där bestämmelser om förtida amorte­ ring endast utlöses av händelser som inte är relaterade till de värdepapperiserade tillgångarnas eller originatorns resultat, exempelvis betydande förändringar av skattelagar och andra författningar.

4. För ett institut som är originator och är skyldigt att be­ räkna ett ytterligare riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med punkt 1 får summan av de riskvägda exponeringsbeloppen med avseende på dess positioner i investerarnas andel och de risk­ vägda exponeringsbelopp som beräknats enligt punkt 1 inte vara större än det största av

a)de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats med avse­ ende på dess positioner i investerarnas andel, och

b)de riskvägda exponeringsbelopp som skulle ha beräknats med avseende på de värdepapperiserade exponeringarna av ett institut som innehade exponeringarna, om de inte hade värdepapperiserats till ett belopp motsvarande investerarnas andel.

168

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/159

 

 

 

 

 

I förekommande fall ska det avdrag för nettovinst enligt arti­ kel 32.1 som uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster, inte omfattas av det maximala belopp som anges i föregående stycke.

5. Det riskvägda exponeringsbelopp som ska beräknas enligt punkt 1 ska fastställas genom att exponeringsbeloppet på inve­ sterarnas andel multipliceras med produkten av den tillämpliga konverteringsfaktorn enligt punkterna 6–9 och den vägda ge­ nomsnittliga riskvikt som skulle gälla för de värdepapperiserade exponeringarna, om de inte hade varit värdepapperiserade.

En ordning med förtida amortering ska anses vara kontrollerad, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Det institut som är originator ska ha en lämplig plan för att säkerställa en tillräcklig egen kapitalbas och likviditet i hän­ delse av en förtida amortering.

b)Under transaktionens löptid ska originatorns andel och in­ vesterarnas andel av räntebetalningar, kapitalbelopp, utgifter, förluster och återvinningar fördelas proportionellt på grund­ val av saldot för utestående fordringar vid en eller flera referenspunkter under varje månad.

c) Amorteringsperioden ska bedömas som tillräcklig för att 90 % av den totala utestående skulden (originatorns och investerarnas andelar) i början av den förtida amorterings­ perioden ska kunna betalas tillbaka eller redovisas som obe­ tald.

d)Återbetalningstakten ska inte vara snabbare än vad den skulle ha varit vid rak amortering under den period som anges i led c.

6. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär­ depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill­ korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor­ teringen utlöses av att överskottsmarginalens nivå hamnar un­ der ett angivet gränsvärde, ska instituten jämföra överskottsmar­ ginalens tremånadersgenomsnitt med den nivå där överskottet enligt avtalsvillkoren måste börja innehållas.

Om värdepapperiseringen inte kräver att överskottsmarginalen ska innehållas, ska punkten där överskottsutbetalningen upphör anses vara 4,5 procentenheter högre än nivån på överskotts­ marginalen när en förtida amortering utlöses.

Konverteringsfaktorn ska fastställas utifrån nivån på den faktiska genomsnittliga överskottsmarginalen under tre månader enligt tabell 2.

Tabell 2

 

Värdepapperise­

Värdepapperise­

 

ringar som

 

ringar som omfattas

 

omfattas av en be­

 

av en bestämmelse

stämmelse om

 

om kontrollerad

 

icke-kontrollerad

 

förtida amortering

 

förtida amortering

 

 

 

 

 

Tremånaders genomsnittlig över­

Konverteringsfaktor

Konverteringsfaktor

skotts-marginal

 

 

Över nivå A

0 %

0 %

 

 

 

Nivå A

1 %

5 %

 

 

 

Nivå B

2 %

15 %

 

 

 

Nivå C

10 %

50 %

 

 

 

Nivå D

20 %

100 %

 

 

 

Nivå E

40 %

100 %

 

 

 

Nivåerna i tabell 2 är indelade enligt följande:

a)Med nivå A avses en nivå på överskottsmarginalen som understiger 133,33 % av den nivå där överskott ska börja innehållas, men som inte understiger 100 % av den nivån.

b)Med nivå B avses en nivå på överskottsmarginalen som un­ derstiger 100 % av den nivå där överskott ska börja innehål­ las, men som inte understiger 75 % av den nivån.

c)Med nivå C avses en nivå på överskottsmarginalen som understiger 75 % av den nivå där överskott ska börja inne­ hållas, men som inte understiger 50 % av den nivån.

d)Med nivå D avses en nivå på överskottsmarginalen som understiger 50 % av den nivå där överskott ska börja inne­ hållas, men som inte understiger 25 % av den nivån.

e)Med nivå E avses en nivå på överskottsmarginalen som un­ derstiger 25 % av den nivå där överskott ska börja innehål­ las.

7. Om en bestämmelse om förtida amortering avser vär­ depapperiseringar av obekräftade hushållsexponeringar med vill­ korslös uppsägning utan förhandsbesked, där den förtida amor­ teringen utlöses av ett kvantitativt värde som gäller något annat än den genomsnittliga överskottsmarginalen under en tremå­ nadersperiod, får instituten med de behöriga myndigheternas tillstånd tillämpa en behandling som nära ansluter sig till den som föreskrivs i punkt 6 för att fastställa den där angivna konverteringsfaktorn. Den behöriga myndigheten ska bevilja till­ stånd, om följande villkor är uppfyllda:

a)Denna behandling är lämpligare, då institutet kan fastställa ett kvantitativt mått, som, i förhållande till det kvantitativa värde som utlöser förtida amortering, är likvärdigt med den nivå där överskott ska börja innehållas.

169

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/160

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Denna behandling leder till att den kreditrisk som institutet är exponerat för kan öka genom att bestämmelsen om för­ tida amortering tillämpas, vilket är beräknat med samma försiktighet som vid beräkningen enligt punkt 6.

8.För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om kontrollerad förtida amortering av rullande exponeringar ska en konverteringsfaktor på 90 % tillämpas.

9.För alla övriga värdepapperiseringar som omfattas av en bestämmelse om icke-kontrollerad förtida amortering av rul­ lande exponeringar ska en konverteringsfaktor på 100 % till­ lämpas.

Artikel 257

Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering enligt schablonmetoden

Om kreditriskskydd erhålls för en position i värdepapperisering, får beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp ändras i enlig­ het med kapitel 4.

Artikel 258

Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

Om en värdepapperiseringsposition har tilldelats riskvikten 1 250 %, får institut i enlighet med artikel 36.1 k, som ett alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, dra av positionens exponeringsvärde från kärnprimärkapitalet. I detta syfte får beräkningen av expone­ ringsbeloppet motsvara godtagbart förbetalt kreditriskskydd på ett sätt som är förenligt med artikel 257.

Om ett institut som är originator utnyttjar detta alternativ, får det subtrahera 12,5 gånger det belopp som har dragits av enligt artikel 36.1 k från det belopp som i artikel 252 anges som det aktuella riskvägda exponeringsbelopp som skulle beräknas för de värdepapperiserade exponeringarna, om de inte hade varit värdepapperiserade.

U n d e r a v s n i t t 4

B e r ä k n i n g a v r i s k v ä g d a e x p o n e r i n g s b e l o p p e n ­ l i g t i n t e r n m e t o d e n

Artikel 259

Rangordning av metoder

1. Instituten ska använda metoderna enligt följande rangord­ ning:

a)När det gäller en position med kreditvärdering eller en po­ sition för vilken en härledd kreditvärdering får användas, ska det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt externk­ reditvärderingsmetoden enligt artikel 261.

b)När det gäller en position utan kreditvärdering får institut använda den formelbaserade metoden enligt artikel 262, om det kan göra estimat av PD och anger tillämpliga expone­ ringsvärden och LGD i den formelbaserade metoden i enlig­ het med de krav på estimat av dessa parametrar som anges för internmetoden i avsnitt 3. Ett institut som inte är origi­ nator får endast använda den formelbaserade metoden med de behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, vilket endast ska beviljas när institutet uppfyller villkoret i första meningen i denna punkt.

c)Ett institut får, som ett alternativ till led b och bara för positioner utan kreditvärdering i ABCP-program använda in­ ternmetoden i enlighet med punkt 4, om de behöriga myn­ digheterna har godkänt detta.

d)I alla övriga fall ska positioner i värdepapperisering utan kreditvärdering tilldelas riskvikten 1 250 %.

e)Trots vad som föreskrivs i led d, och med de behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, får ett institut be­ räkna riskvikten för en position utan kreditvärdering i ett ABCP-program i enlighet med artikel 253 eller 254, om positionen utan kreditvärdering inte är ett företagscertifikat och faller under tillämpningsområdet för en internmetod för vilken ett godkännande har begärts. De sammanlagda expo­ neringsvärden som omfattas av undantaget får inte vara vä­ sentliga och ska i alla fall vara mindre än 10 % av de sam­ manlagda exponeringsvärden som institutet behandlar enligt internmetoden. Institutet ska sluta använda denna metod när godkännandet av tillämplig internmetod har vägrats.

2. Vid användning av härledd kreditvärdering ska ett institut ge en position utan kreditvärdering en härledd kreditvärdering som motsvarar kreditvärderingen av den bäst prioriterade refe­ renspositionen med kreditvärdering som i alla avseenden är efterställd den berörda värdepapperiseringspositionen utan kre­ ditvärdering och uppfyller samtliga följande villkor:

a)Referenspositionen ska i alla avseenden vara efterställd vär­ depapperiseringspositionen utan kreditvärdering.

b)Referenspositionens löptid ska vara minst lika lång som löp­ tiden för den berörda positionen utan kreditvärdering.

c)En härledd kreditvärdering ska fortlöpande uppdateras för att avspegla alla förändringar av kreditvärderingen av referens­ positionerna.

170

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/161

 

 

 

 

 

3. De behöriga myndigheterna ska ge instituten tillstånd att använda internmetoden i enlighet med punkt 4, om följande villkor är uppfyllda:

a)Positioner i de certifikat som givits ut inom ABCP-program­ met ska vara positioner med kreditvärdering.

b)Den interna bedömningen av positionens kreditkvalitet ska avspegla ett eller flera kreditvärderingsinstituts offentligt till­ gängliga värderingsmetoder för betygsättning av värdepap­ per som baseras på exponeringar av det slag som värdepap­ periserats.

c)Bland de kreditvärderingsinstitut vilkas metoder ska avspeg­ las enligt led b ska de kreditvärderingsinstitut ingå som har tillhandahållit en extern kreditvärdering för de certifikat som givits ut inom ABCP-programmet. Kvantitativa element – till exempel stressfaktorer – som används för att bedöma om positionen motsvarar en viss kreditkvalitet ska åtminstone vara lika försiktiga som de metoder som används i det berörda kreditvärderingsinstitutets aktuella värderingsmeto­ dik.

d)Vid utvecklingen av sin internmetod ska institutet beakta relevanta offentliggjorda kreditvärderingsmetoder som an­ vänds av de kreditvärderingsinstitut som klassificerar certifi­ kat emitterade inom ABCP-programmet. Detta ska doku­ menteras av institutet och uppdateras regelbundet, i enlighet med vad som anges i led g.

e)Institutets internmetod ska innefatta kreditvärderingsklasser. Dessa kreditvärderingsklasser ska motsvara kreditvärderings­ institutens kreditvärderingsklasser. Detta ska klart och tyd­ ligt dokumenteras.

f)Internmetoden ska användas i institutets interna riskhante­ ringsprocess, däribland vid beslutsfattande, i information till ledningen och vid interna processer för kapitalallokering.

g)Interna eller externa revisorer, ett kreditvärderingsinstitut

eller institutets interna kreditöversyns- eller riskhanterings­ avdelning ska göra regelbundna översyner av den interna värderingsprocessen och kvaliteten på de interna bedöm­ ningarna av kreditkvaliteten på institutets exponeringar mot ABCP-program. Om institutets avdelningar för intern­ revision, kreditöversyn eller riskhantering utför översynen, ska dessa vara oberoende från affärsområdet ABCP-program och kunderna.

h)Institutet ska följa upp de interna klassificeringarna över tiden för att utvärdera den interna värderingsmetodens re­ sultat och vid behov göra anpassningar av metoden, när exponeringarnas resultat regelmässigt avviker från den in­ terna klassificeringen.

i)ABCP-programmet ska i form av riktlinjer för krediter och investeringar även innehålla kravnivåer för att påta sig kre­ ditrisk. Vid beslut om att köpa en tillgång ska ABCP-pro­ gramförvaltaren ta hänsyn till vilket slags tillgång som köps, arten och värdet av de exponeringar som härrör från till­ handahållande av likviditetsfaciliteter och kreditförstärkning­ ar, förlustfördelning och rättsligt och ekonomiskt avskil­ jande av de överförda tillgångarna från den säljande enhe­ ten. En kreditanalys av tillgångssäljarens riskprofil ska utfö­ ras och denna ska innefatta analys av tidigare och förväntat ekonomiskt resultat, nuvarande marknadsställning, förvän­ tad framtida konkurrenskraft, bruttosoliditet, betalningsflö­ den, räntetäckning och skuldkreditvärdering. Dessutom ska en översyn av säljarens kravnivåer, betalningsförmåga och indrivningsprocesser utföras.

j)I ABCP-programmet ska minimikriterier för tillgångarnas godtagbarhet fastställas, som särskilt

i)utesluter förvärv av tillgångar som är oreglerade sedan längre tid eller har fallerat,

ii)begränsar alltför stor inriktning på en enskild gäldenär eller ett geografiskt område, och

iii)begränsar löptiden hos de tillgångar som ska förvärvas.

k)ABCP-programmet ska för indrivning ha riktlinjer och pro­ cesser som tar hänsyn till serviceföretagets operativa kapa­ citet och kreditkvalitet. Programmet ska minska den risk som beror på säljaren och serviceföretaget genom olika metoder, till exempel genom utlösningsmekanismer base­ rade på aktuell kreditkvalitet som skulle utesluta samman­ blandning av medel.

l)I det sammanlagda förlustestimatet av en tillgångsgrupp som ABCP-programmet avser att köpa ska alla potentiella riskkällor beaktas, till exempel kredit- och utspädningsrisk. Om den av säljaren tillhandahållna kreditförstärkningen bara är baserad på de kreditrelaterade förlusternas storlek, ska en särskild reserv inrättas för utspädningsrisk, såvida utspädningsrisk är väsentlig för den berörda exponerings­ gruppen. Dessutom ska programmet vid bedömning av förstärkningens nivå granska flera års tidigare information, däribland om förluster, misskötsel, utspädningar och ford­ ringarnas omsättningstakt.

m)ABCP-programmets köp av exponeringar ska ha strukturella inslag, såsom utlösningsmekanismer för avveckling, för att minska den underliggande portföljens potentiella kreditför­ sämring.

171

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/162

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4.Enligt internmetoden ska institutet hänföra positionen utan kreditvärdering till en av de kreditvärderingsklasser som beskrivs i punkt 3 e. Positionen ska ges en bedömd kreditvär­ dering som överensstämmer med kreditvärderingarna för kredit­ värderingsklassen enligt punkt 3 e. Om den bedömda kredit­

värderingen i början av värdepapperiseringen är i nivå med "investment grade" eller bättre, ska den för beräkningen av risk­ vägda exponeringsbelopp betraktas som likvärdig med en god­ tagbar kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut.

5.Institut som har fått tillstånd att använda internmetoden får inte återgå till att använda andra metoder, såvida inte samt­ liga följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har visat den behöriga myndigheten att institutet har goda skäl att göra detta.

b)Institutet har fått den behöriga myndighetens tillstånd i för­ väg.

Artikel 260

Maximala riskvägda exponeringsbelopp

Ett institut som är originator, ett medverkande institut eller ett annat institut som kan beräkna KIRB får begränsa de riskvägda exponeringsbelopp som beräknats för positioner i en värdepap­ perisering till det belopp som enligt artikel 92.3 skulle medföra ett kapitalbaskrav motsvarande 8 % av de riskvägda expone­ ringsbeloppen, om de värdepapperiserade tillgångarna inte hade värdepapperiserats och fanns i institutets balansräkning, plus dessa exponeringars förväntade förlustbelopp.

Artikel 261

Externkreditvärderingsmetod

1. Enligt externkreditvärderingsmetoden ska ett institut be­ räkna det riskvägda exponeringsbeloppet för en värdepapperise­ rings- eller återvärdepapperiseringsposition med kreditvärdering genom att tillämpa den riskvikt som är relevant för expone­ ringsbeloppet och multiplicera resultatet med 1,06.

Relevant riskvikt ska vara den riskvikt som anges i tabell 4 och som motsvarar kreditvärderingen av positionen i enlighet med avsnitt 4.

Tabell 4

Kreditkvalitetssteg

Positioner i värdepapperisering

Positioner i omvär­

 

 

 

 

 

depapperisering

Ej kortfris­

Kortfristiga

 

 

 

 

 

tiga kredit­

kreditvärde­

A

B

C

D

E

värderingar

ringar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

1

7 %

12 %

20 %

20 %

30 %

 

 

 

 

 

 

 

2

 

8 %

15 %

25 %

25 %

40 %

 

 

 

 

 

 

 

Kreditkvalitetssteg

Positioner i värdepapperisering

Positioner i omvär­

 

 

 

 

 

depapperisering

Ej kortfris­

Kortfristiga

 

 

 

 

 

tiga kredit­

kreditvärde­

A

B

C

D

E

värderingar

ringar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

10 %

18 %

35 %

35 %

50 %

 

 

 

 

 

 

 

4

2

12 %

20 %

 

40 %

65 %

 

 

 

 

 

 

 

5

 

20 %

35 %

 

60 %

100 %

 

 

 

 

 

 

 

6

 

35 %

50 %

100 %

150 %

 

 

 

 

 

 

7

3

60 %

75 %

150 %

225 %

 

 

 

 

 

 

 

8

 

 

100 %

 

200 %

350 %

 

 

 

 

 

 

 

9

 

 

250 %

 

300 %

500 %

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

425 %

 

500 %

650 %

 

 

 

 

 

 

 

11

 

 

650 %

 

750 %

850 %

 

 

 

 

 

 

 

Alla övriga samt ej kre­

 

 

1 250 %

 

 

ditvärderade

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riskvikterna i kolumn C i tabell 4 ska tillämpas om värdepap­ periseringspositionen inte är en återvärdepapperiseringsposition och det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar är lägre än sex.

För övriga värdepapperiseringspositioner som inte är återvär­ depapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn B tilläm­ pas, utom i de fall då positionen ingår i värdepapperiseringens bäst rangordnade tranch, då riskvikterna i kolumn A ska till­ lämpas.

För omvärdepapperiseringspositioner ska riskvikterna i kolumn E tillämpas, utom i de fall då återvärdepapperiseringspositionen ingår i återvärdepapperiseringens bäst rangordnade tranch och ingen av de underliggande exponeringarna i sig är återvärdepap­ periseringspositioner, då riskvikterna i kolumn D ska tillämpas.

När det fastställs om en tranch är den bäst rangordnade, är det inte nödvändigt att beakta belopp som ska betalas enligt ränte- eller valutaderivatavtal eller avgifter och andra liknande betal­ ningar.

När det effektiva antalet värdepapperiserade exponeringar beräk­ nas, ska flera exponeringar mot en gäldenär behandlas som en exponering. Det effektiva antalet exponeringar beräknas enligt följande:

8XEADi

92

>

>

:

;

N ¼ Xi EAD2i

i

där EADi motsvarar summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar mot den i:te gäldenären. Om den andel i portföl­ jen som är förenad med den största exponeringen C1 är känd, får institutet beräkna N som 1/C1.

172

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/163

 

 

 

 

 

2. Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får beaktas i enlighet med artikel 264.1 och 264.4, förutsatt att villkoren i artikel 247 är uppfyllda.

Artikel 262

Formelbaserad metod

1. Enligt den formelbaserade metoden ska riskvikten för en värdepapperiserad position beräknas enligt följande men får inte understiga 20 % för återvärdepapperiserade positioner respektive 7 % för alla övriga värdepapperiseringspositioner:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12:5 ·

SÜL þ T â

Ü

L

â

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

T

 

– S

 

 

 

där

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

S[x] =

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

x,

ω ·

 

KIRBR

– x

 

 

 

 

d · KIRBR

 

 

 

< KIRBR

þ

K x – K

KIRBR

â þ

8

1 – exp

 

ð

 

 

Þ

99

·

 

 

,

 

 

 

 

KIRBR

 

 

 

ω

 

 

:

 

Ü

â

Ü

 

8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

>

>

 

 

 

 

 

>>

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

:

:

 

 

 

 

 

;;

 

 

 

 

där

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

>

 

KIRBR

>

N

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

h ¼

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

:

 

 

;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

81 –

ELGD9

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

cKIRBR

¼1 – h

om x ≤ KIRBR

om x > KIRBR

v ¼ ðELGD – KIRBRÞ · KIRBR þ 0,25 · ð1 – ELGDÞ · KIRBR N

 

¼ 8

1 – h

 

 

9

þ

ð

 

1 –Þh · τ

f

>

v þ KIRBR2

– c2

>

 

 

1 – KIRBR

·

KIRBR – ν

 

 

 

 

 

 

 

 

ð

 

Þ

 

 

:

 

 

 

 

 

;

 

 

 

 

 

 

g ¼

ð

1 – c

Þ

· c

– 1

 

 

 

 

 

 

 

 

f

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

a ¼ g · c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

b ¼ g · ð1 – cÞ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

d ¼ 1 – ð1 – hÞ · ð1 – BetaÜKIRBR; a;bâÞ

KÜxâ ¼ ð1 – hÞ · ÄÄ1 – BetaÜx; a;bâÖ · x þ BetaÜx; a þ 1;bâ · cÖ

τ = 1 000;

ω = 20;

Beta [x; a, b] = den kumulativa betafördelningen med parametrarna a och b värderade vid x.

T = tjockleken på den tranch där positionen innehas mätt som kvoten mellan a) tranchens nominella belopp och b) summan av de värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp. För derivat­ instrument som förtecknas i bilaga II ska summan av den aktuella ersättningskostnaden och den potentiella framtida kreditexponeringen beräknad enligt kapitel 6 användas, i stället för det nominella beloppet.

173

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/164

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

KIRBR = kvoten mellan a) KIRB och b) summan av de värdepap­ periserade exponeringarnas exponeringsvärden, uttryckt

i decimalform.

N ¼

8C1

· Cm þ

8 m – 11

9

· max

1 – m · C1,0

9

 

 

>

 

>

Cm – C

>

n

 

o>

–1

 

:

 

:

 

;

 

 

;

 

L = kreditförstärkningsnivån beräknad som kvoten mellan det nominella beloppet för alla trancher som är efterställda den tranch i vilken positionen innehas och summan av de vär­ depapperiserade exponeringarnas nominella belopp. Kapita­ liserad framtida inkomst ska inte inkluderas vid beräkning av L. Fordringar på motparter avseende sådana derivat­ instrument som förtecknas i bilaga II och som utgör tran­ cher som är efterställda den aktuella tranchen får vid be­ räkning av förstärkningsnivån anges till sin aktuella ersätt­ ningskostnad, utan potentiella framtida kreditexponeringar.

N = det effektiva antalet exponeringar beräknat enligt arti­ kel 261. Vid återvärdepapperiseringar ska institutet beakta antalet värdepapperiserade exponeringar i den aktuella gruppen och inte antalet underliggande exponeringar i de ursprungliga grupper från vilka de underliggande vär­ depapperiseringsexponeringarna härrör.

ELGD = exponeringsvägd genomsnittlig förlust vid fallissemang beräknad enligt följande:

X

LGDi · EADi

ELGD ¼ i X

EADi

i

där

LGDi = genomsnittligt LGD-värde avseende alla exponeringar mot den i:te gäldenären, där LGD fastställs enligt ka­ pitel 3. Om det är fråga om en värdepapperisering av exponeringar som i sig är positioner i tidigare vär­ depapperiseringar, ska ett LGD-värde på 100 % till­ lämpas på de värdepapperiserade positionerna. Om risk för fallissemang och utspädningsrisk för förvär­ vade fordringar aggregeras inom ramen för en vär­ depapperisering, ska LGDi grundas på ett vägt genom­ snitt av LGD för kreditrisk och LGD-värdet 75 % för utspädningsrisk. Som vikter ska användas de kapital­ baskrav för kreditrisk och utspädningsrisk som skulle gälla om respektive risktyp behandlades var för sig.

2. Om det nominella beloppet för den största värdepapperi­ serade exponeringen C1 inte är mer än 3 % av summan av de värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp, får insti­ tutet vid tillämpning av den formelbaserade metoden ange LGD till 50 % vid värdepapperiseringar som inte är återvärdepappe­ riseringar och N till något av följande värden:

 

1

 

 

N ¼

 

 

 

C1

där

 

 

 

Cm

= förhållandet mellan summan av de nominella beloppen

 

på de största "m-exponeringarna" och summan av de

 

värdepapperiserade exponeringarnas nominella belopp.

 

Nivån på "m" får fastställas av institutet.

När det gäller värdepapperiseringar där i praktiken alla vär­ depapperiserade exponeringar avser hushållsexponeringar, får instituten med den behöriga myndighetens tillstånd använda den formelbaserade metoden med förenklingarna h=0 och v=0, såvida det effektiva antalet exponeringar inte är litet och exponeringarna inte är i hög grad koncentrerade.

3. De behöriga myndigheterna ska regelbundet informera EBA om institutens tillämpning av punkt 2. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering får beaktas i enlighet med artikel 264.2–264.4, förutsatt att vill­ koren i artikel 247 är uppfyllda.

Artikel 263

Likviditetsfaciliteter

1.För att fastställa exponeringsvärdet på positioner i vär­ depapperisering utan kreditvärdering i form av kontantförskot­ teringsarrangemang får en konverteringsfaktor på 0 % tillämpas på det nominella beloppet på en likviditetsfacilitet med villkors­ lös uppsägning som uppfyller villkoren i artikel 255.2.

2.Om det inte är möjligt för institutet att beräkna riskvägda exponeringsbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna som om de inte hade värdepapperiserats, får ett institut undan­ tagsvis med de behöriga myndigheternas tillstånd tillfälligtvis tillämpa den metod som anges i punkt 3 för att beräkna risk­ vägda exponeringsbelopp för en värdepapperiseringsposition utan kreditvärdering i form av en likviditetsfacilitet som upp­ fyller villkoren i artikel 255.1. Instituten ska till de behöriga myndigheterna anmäla att de tillämpar den första meningen samt ange sina skäl till detta och hur länge tillämpningen be­ räknas pågå.

En beräkning av riskvägda exponeringsbelopp ska normalt sett betraktas som icke möjlig, om varken en härledd kreditvär­ dering, internmetoden eller den formelbaserade metoden står till institutets förfogande.

174

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/165

 

 

 

 

 

3. Den högsta riskvikt som skulle ha tillämpats enligt kapitel 2 på någon av de värdepapperiserade exponeringarna om de inte hade värdepapperiserats får tillämpas på en värdepapperi­ seringsposition som utgörs av en likviditetsfacilitet som upp­ fyller villkoren i artikel 255.1. Vid beräkningen av positionens exponeringsvärde ska konverteringsfaktorn 100 % tillämpas.

Artikel 264

Kreditriskreducering för positioner i värdepapperisering enligt internmetoden

1.Om riskvägda exponeringsbelopp beräknas med externk­ reditvärderingsmetoden får exponeringsvärdet eller riskvikten för en position i värdepapperisering för vilken kreditriskskydd har erhållits ändras i enlighet med kapitel 4, när de tillämpas för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2.

2.När det gäller fullständigt kreditriskskydd, om riskvägda exponeringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden, ska följande krav vara uppfyllda:

a)Institutet ska fastställa positionens "effektiva riskvikt". Det ska göra detta genom att dividera positionens riskvägda ex­ poneringsbelopp med positionens exponeringsvärde och multiplicera resultatet med 100.

b)När det gäller förbetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp genom att multiplicera den effektiva riskvikten med positio­ nens förfinansierade skyddsanpassade exponeringsbelopp (E*), beräknat enligt kapitel 4 för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt kapitel 2, med värdepapperiserings­ positionens belopp angett till E.

c)När det gäller obetalt kreditriskskydd, ska institutet beräkna värdepapperiseringspositionens riskvägda exponeringsbelopp genom att multiplicera skyddsbeloppet, justerat med hänsyn

till eventuella valutaobalanser och löptidsobalanser (GA) i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, med riskvikten för utfärdaren av kreditriskskyddet. Denna summa ska sedan adderas till det belopp som erhållits genom multiplikation av

värdepapperiseringspositionens belopp minus GA med den effektiva riskvikten.

3. När det gäller partiellt kreditriskskydd, om riskvägda ex­ poneringsbelopp beräknas med den formelbaserade metoden, ska följande krav vara uppfyllda:

a)Om kreditriskreduceringen täcker första-förlust eller förluster på proportionell grund i värdepapperiseringspositionen, får institutet tillämpa punkt 2.

b)I övriga fall ska institutet behandla värdepapperiseringsposi­ tionen som två eller flera positioner och den andel som saknar skydd ska anses vara den position som har lägst kreditkvalitet. Vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för denna position ska bestämmelserna i artikel 262 gälla med följande ändringar: T ska ändras till e* när det gäller förbetalt kreditriskskydd och till T-g när det gäller obetalt kreditriskskydd, där e* anger kvoten mellan E* och det totala

teoretiska beloppet för den underliggande gruppen, där E* är värdepapperiseringspositionens justerade exponeringsbelopp beräknat i enlighet med bestämmelserna i kapitel 4, så som de tillämpas för beräkning av riskvägda exponerings­ belopp enligt kapitel 2, med värdepapperiseringspositionens belopp angivet till E. g är kvoten mellan kreditriskskyddets nominella belopp, justerat för eventuell valutaobalans och löptidsobalans i enlighet med kapitel 4, och summan av de värdepapperiserade exponeringsbeloppen. När det gäller obetalt kreditriskskydd ska riskvikten för utfärdaren av kre­ ditriskskyddet tillämpas på den andel av positionen som inte faller inom ramen för det justerade värdet på T.

4. Om de behöriga myndigheterna för obetalt kreditrisk­ skydd har beviljat ett institut tillstånd att beräkna riskvägda exponeringsbelopp för motsvarande direkta exponeringar mot utfärdaren av kreditriskskyddet i enlighet med kapitel 3, ska riskvikten g för exponeringarna mot utfärdaren av kreditrisk­ skyddet i enlighet med artikel 235 fastställas i enlighet med kapitel 3.

Artikel 265

Ytterligare kapitalbaskrav för värdepapperisering av rullande exponeringar med bestämmelser om förtida amortering

1.Utöver de riskvägda exponeringsbelopp som ett institut som är originator beräknar för sina positioner i värdepapperi­ sering ska det beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med den metod som anges i artikel 256, när det säljer rullande exponeringar inom ramen för en värdepapperisering som inne­ håller bestämmelser om förtida amortering.

2.Genom undantag från artikel 256 ska exponeringsvärdet på originatorns andel vara summan av följande poster:

a)Exponeringsvärdet för den teoretiska andel av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till en vär­ depapperisering, vars andel av hela den värdepapperiserade gruppen bestämmer den andel av kassaflödena från kapita­ låterbetalningar, räntor och andra anknutna belopp som inte är tillgänglig för utbetalningar till innehavare av positioner i värdepapperiseringen, och

175

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/166

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)exponeringsvärdet för den andel av hela gruppen av outnytt­ jade kreditlimiter där de motsvarande utnyttjade kreditbelop­ pen har överförts till en värdepapperisering, vars andel av samtliga dessa outnyttjade belopp är densamma som den andel som det i led a beskrivna exponeringsvärdet utgör av hela gruppen av utnyttjade kreditbelopp som har överförts till värdepapperisering.

Originatorns andel får inte vara efterställd investerarnas andel.

Exponeringsvärdet för investerarnas andel ska vara exponerings­ värdet för den teoretiska andel av gruppen av utnyttjade belopp som inte faller inom ramen för led a plus exponeringsvärdet för den andel av gruppen av outnyttjade kreditlimiter, där de mot­ svarande utnyttjade kreditbeloppen överförts till värdepapperise­ ringen, som inte faller inom ramen för led b.

3. Det riskvägda exponeringsbeloppet avseende exponerings­ värdet för originatorns andel i enlighet med punkt 2 a ska beräknas som en proportionell exponering mot de värdepappe­ riserade utnyttjade exponeringsbeloppen som om de inte hade värdepapperiserats, och som en proportionell exponering mot de outnyttjade beloppen av de kreditramar för vilka de utnytt­ jade beloppen har överförts till värdepapperiseringen.

Artikel 266

Reducering av riskvägda exponeringsbelopp

1.Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär­ depapperisering med riskvikten 1 250 % får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla specifika kreditriskjusteringar som har behandlats i enlighet med artikel 110 som institutet gjort för de värdepapperiserade exponeringarna. I den mån specifika kredit­ riskjusteringar beaktas i detta syfte får de inte beaktas vid den beräkning som fastställs i artikel 159.

2.Det riskvägda exponeringsbeloppet för en position i vär­ depapperisering får reduceras med 12,5 gånger beloppet av alla specifika kreditriskjusteringar som behandlas i enlighet med ar­ tikel 110 som institutet gjort för positionen.

3.I enlighet med artikel 36.1 k får institut, när det gäller en värdepapperiseringsposition med riskvikten 1 250 %, som ett alternativ till att ta med positionen i sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp dra av positionens exponeringsvärde från kapitalbasen enligt följande:

a)Positionens exponeringsvärde får härledas från det riskvägda exponeringsbeloppet med hänsyn till eventuella minskningar enligt punkterna 1 och 2.

b)Beräkningen av exponeringsvärdet får avspegla godtagbart förfinansierat skydd på ett sätt som överensstämmer med den metod som föreskrivs i artiklarna 247 och 264.

c)Om den formelbaserade metoden används för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp och L < KIRBR samt [L+T] >

KIRBR, får positionen

behandlas som två positioner,

där L

är lika med

KIRBR för

den av positionerna som har

bättre

förmånsrätt.

 

 

 

4. Om ett institut utnyttjar alternativet i punkt 3, får 12,5 gånger det belopp som dragits av enligt den punkten subtrahe­ ras från det belopp som avses i artikel 260, till vilket det risk­ vägda exponeringsbeloppet avseende dess positioner i en vär­ depapperisering får begränsas.

A v s n i t t 4

E x t e r n a K r e d i t v ä r d e r i n g a r

Artikel 267

Användning av kreditvärderingar från kreditvärderings­ institut

Instituten får endast använda kreditvärderingar för att fastställa en värdepapperiseringspositions riskvikt om kreditvärderingen är utförd eller stöds av ett kreditvärderingsinstitut enligt förord­ ning (EU) nr 1060/2009.

Artikel 268

Krav på kreditvärderingsinstitutens kreditvärderingar

Följande villkor ska vara uppfyllda för att instituten ska få an­ vända en kreditvärdering från ett kreditvärderingsinstitut för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med avsnitt 3:

a)Det ska inte föreligga någon obalans mellan de betalnings­ slag som avspeglas i kreditvärderingen och de betalningsslag som institutet har rätt till inom ramen för det kontrakt som ger upphov till den berörda värdepapperiseringspositionen.

b)Kreditvärderingsinstitutet ska offentliggöra förlust- och kas­ saflödesanalys samt kreditvärderingens känslighet för föränd­ ringar i de antaganden som ligger till grund för kreditvär­ deringen, inbegripet de underliggande tillgångarnas resultat­ utveckling, samt kreditvärderingar, processer, metoder, anta­ ganden och de faktorer som ligger till grund för bedöm­ ningen i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009. Upp­ gifter som bara gjorts tillgängliga för ett begränsat antal enheter ska inte betraktas som offentliggjorda. Kreditvär­ deringarna ska ingå i kreditvärderingsinstitutets övergångs­ matris.

c)Kreditbedömningen ska inte, vare sig helt eller delvis, baseras på ofinansierat stöd från institutet självt. I sådana fall ska institutet betrakta den aktuella positionen som utan kredit­ värdering och därmed beräkna riskvägda exponeringsbelopp för denna position i enlighet med avsnitt 3.

Kreditvärderingsinstitutet ska vara skyldigt att offentliggöra förklaringar till hur tillgångsgruppernas resultatutveckling på­ verkar denna kreditvärdering.

176

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/167

 

 

 

 

 

Artikel 269

Användning av kreditvärderingar

1.Ett institut får utse ett eller flera kreditvärderingsinstitut,

vilkas kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av insti­ tutets riskvägda exponeringsbelopp enligt detta kapitel (ett "ut­ sett kreditvärderingsinstitut").

2.Ett institut ska genomgående och inte selektivt använda kreditvärderingar för institutets positioner i värdepapperisering i enlighet med följande principer:

a)Ett institut får inte använda ett kreditvärderingsinstituts kre­ ditvärderingar för sina positioner i vissa trancher och ett annat kreditvärderingsinstituts kreditvärderingar för sina po­ sitioner i andra trancher inom ramen för samma värdepap­ perisering, oavsett om de har bedömts av det första kredit­ värderingsinstitutet eller inte.

b)Om en position har två kreditvärderingar av utsedda kredit­ värderingsinstitut, ska institutet använda den minst fördel­ aktiga kreditvärderingen.

c)Om en position har mer än två kreditvärderingar av utsedda kreditvärderingsinstitut, ska de två mest fördelaktiga använ­ das. Om de två mest fördelaktiga värderingarna skiljer sig åt, ska den minst fördelaktiga användas.

d)Ett institut får inte aktivt begära ett återkallande av mindre fördelaktiga kreditvärderingar.

3. Om kreditriskskydd som är godtagbart enligt kapitel 4 tillhandahålls direkt till specialföretaget för värdepapperisering och skyddet avspeglas i ett utsett kreditvärderingsföretags kredit­ värdering av en position, får riskvikten som hör ihop med denna kreditvärdering användas. Om skyddet inte är godtagbart enligt kapitel 4, får kreditvärderingen inte beaktas. I de fall då kreditriskskyddet inte tillhandahålls specialföretaget utan direkt till en värdepapperiseringsposition, får kreditvärderingen inte beaktas.

Artikel 270

Inplacering

EBA ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder för att för alla kreditvärderingsinstitut besluta vilka av de kredit­ kvalitetssteg som anges i detta kapitel som ett kreditvärderings­ instituts olika kreditvärderingar ska motsvara. Dessa beslut ska vara objektiva och konsekventa och följa följande principer:

a)EBA ska göra åtskillnad mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje betyg.

b)EBA ska beakta kvantitativa faktorer, såsom andelen fallis­ semang och/eller andelen förluster, samt hur varje kreditvär­

deringsinstituts kreditvärderingar har utvecklats över tid för olika tillgångsklasser.

c)EBA ska beakta kvalitativa faktorer, såsom de olika typer av transaktioner som bedömts av kreditvärderingsinstitutet, dess metoder och kreditvärderingens innebörd, i synnerhet om den grundar sig på förväntad förlust eller första-förlust i euro och på om räntan har betalts i tid eller slutlig räntebe­ talning.

d)EBA ska försöka se till att positioner i värdepapperisering som åsatts samma riskvikt på grundval av ett kreditvär­ deringsinstituts kreditvärdering också har motsvarande kre­ ditrisknivåer. EBA ska överväga att vid behov ändra sitt be­ slut om vilket kreditkvalitetssteg som en viss kreditutvär­ dering ska motsvara.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 6

Motpartsrisk

A v s n i t t 1

D e f i n i t i o n e r

Artikel 271

Fastställande av exponeringsvärdet

1.Ett institut ska fastställa exponeringsvärdet för de derivat­ instrument som tas upp i bilaga II i enlighet med detta kapitel.

2.Ett institut får fastställa exponeringsvärdet för repor, vär­ depappers- eller råvarulån, transaktioner med lång avvecklings­ cykel och marginallånetransaktioner i enlighet med detta kapitel,

istället för att tillämpa kapitel 4.

Artikel 272

Definitioner

I detta kapitel och avdelning VI i denna del gäller följande definitioner:

Allmänna termer

1.motpartsrisk (CCR): risken för att motparten i en trans­ aktion fallerar före slutavvecklingen av transaktionens kas­ saflöden.

177

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/168

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Transaktionsslag

2.transaktioner med lång avvecklingscykel: transaktioner i vilka en motpart åtar sig att leverera ett värdepapper, en råvara eller ett belopp i utländsk valuta mot betalning i kontanter, andra finansiella instrument eller råvaror, eller omvänt, med den avtalade avvecklings- eller leveransfrist som är kortast av följande: en frist som är längre än mark­ nadsnormen för denna typ av transaktion eller fem bank­ dagar efter den dag då transaktionen avtalades.

3.marginalutlåning: transaktioner där ett institut lämnar kre­ dit i samband med köp, försäljning och innehav av eller handel med värdepapper. Marginalutlåning innefattar inte andra lån där värdepapper har ställts som säkerhet.

Nettningsmängder, säkringsmängder och anknytande termer

4.nettningsmängd: en grupp transaktioner mellan ett institut och en enda motpart som omfattas av ett bilateralt nett­ ningsavtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt av­ snitt 7 och kapitel 4.

Transaktioner som inte omfattas av ett bilateralt nettnings­ avtal som kan hävdas rättsligt och godtas enligt avsnitt 7 ska behandlas som egna nettningsmängder vid tillämpning av detta kapitel.

Enligt den metod med interna modeller som beskrivs i avsnitt 6 får alla nettningsmängder som bestämts med en enda motpart behandlas som en enda nettningsmängd, om negativa simulerade marknadsvärden för den enskilda nett­ ningsmängden fastställs till 0 i estimeringen av den för­ väntade exponeringen (nedan kallad EE).

5.riskposition: ett risktal som enligt en i förväg fastställd algoritm tilldelas en transaktion vid tillämpningen av den schablonmetod som beskrivs i avsnitt 5.

6.säkringsmängd: en grupp riskpositioner som härrör från transaktionerna inom en enda nettningsmängd, där man endast använder saldot för dessa riskpositioner för att fast­ ställa exponeringsvärdet vid tillämpningen av den scha­ blonmetod som beskrivs i avsnitt 5.

7.marginalavtal: avtal eller avtalsbestämmelser som innebär att en motpart måste ställa säkerhet till en andra motpart när denna andra motparts exponering gentemot den första motparten överstiger en viss angiven nivå.

8.marginaltröskel: det största belopp i en exponering som får förbli utestående innan någon part har rätt att begära sä­ kerhet.

9.marginalriskperiod: perioden från den senaste utväxlingen av säkerheter för en nettningsmängd av transaktioner med en fallerande motpart fram till dess att transaktionerna har slutavräknats och den marknadsrisk som uppstått har säk­ rats på nytt.

10.effektiv löptid enligt metoden med interna modeller för en nettningsmängd med längre löptid än ett år: kvoten mellan förväntad exponering summerad under hela löptiden för transaktionerna i en nettningsmängd, diskonterad med den riskfria räntan, och av nettningsmängdens förväntade exponering summerad under ett år, diskonterad med den riskfria räntan.

Denna effektiva löptid får justeras för att beakta omsätt­ ningsrisken genom att den förväntade exponeringen ersätts med den effektiva förväntade exponeringen för de fall där prognoshorisonten är mindre än ett år.

11.produktövergripande nettning: inräkning av transaktioner ur olika produktkategorier inom samma nettningsmängd enligt de bestämmelser om produktövergripande nettning som anges i detta kapitel.

12.aktuellt marknadsvärde (CMV): med avseende på avsnitt 5 nettomarknadsvärdet av transaktionsportföljen inom en nettningsmängd, där både positiva och negativa marknads­ värden beaktas vid beräkningen av CMV.

Fördelningar

13.marknadsvärdesfördelning: den prognostiserade sannolik­ hetsfördelningen av nettomarknadsvärdena för transaktio­ nerna inom en nettningsmängd vid en framtida tidpunkt (prognoshorisonten) beräknad utifrån dessa transaktioners uppnådda marknadsvärde vid prognostillfället.

14.exponeringsfördelning: den prognostiserade sannolikhets­ fördelning av marknadsvärdena som uppkommer om pro­ gnostiserade negativa nettomarknadsvärden sätts till noll.

15.riskneutral fördelning: fördelning av marknadsvärden eller exponeringar vid en framtida tidpunkt, där fördelningen beräknats med marknadsimplicita värden, exempelvis im­ plicit volatilitet.

178

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/169

 

 

 

 

 

16.löpande fördelning: fördelning av marknadsvärden eller ex­ poneringar vid en framtida tidpunkt som beräknats med historiska eller uppnådda värden, exempelvis volatilitet be­ räknad utifrån tidigare pris eller kursförändringar.

Exponeringsmått och justeringar

17.aktuell exponering: det värde som är högst av noll och det marknadsvärde av en transaktion eller en transaktionsport­ följ inom en nettningsmängd med en motpart som skulle gå förlorat, om motparten fallerar, under antagandet att värdet av transaktionerna inte till någon del skulle kunna återvinnas vid insolvens eller likvidation.

18.toppexponering: en hög percentil av exponeringsfördel­ ningen vid en framtida tidpunkt innan löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i en nettnings­ mängd.

19.förväntad exponering (nedan kallad EE): den genomsnittliga exponeringsfördelningen vid en framtida tidpunkt, innan löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i en nettningsmängd.

20.effektiv förväntad exponering vid ett visst datum (nedan kallad effektiv EE): den maximala förväntade exponering som föreligger vid detta eller något tidigare datum. Alter­ nativt kan begreppet definieras för ett visst datum som det värde som är högst av följande två: den förväntade expo­ neringen detta datum och den effektiva förväntade expo­ neringen vid ett föregående datum.

21.förväntad positiv exponering (nedan kallad EPE): det vägda medelvärdet av förväntade exponeringar under en period, där vikterna motsvarar den andel av hela tidsperioden som en enskild förväntad exponering svarar för.

Vid beräkningen av kapitalbaskrav ska instituten beräkna medelvärdet för det första året eller, om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom mindre än ett år, för tiden fram till dess att avtalet med den längsta löptiden bland avtalen i nettningsmängden har löpt ut.

22.effektiv förväntad positiv exponering (nedan kallad effektiv EPE): det vägda medelvärdet av den effektiva förväntade exponeringen under det första året för en nettningsmängd eller, om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom mindre än ett år under löptiden för avtalet med den längsta löptiden bland avtalen i nettningsmängden, där vikterna

motsvarar den andel av hela tidsperioden som en enskild förväntad exponering svarar för.

Risker relaterade till motpartsrisken

23.omsättningsrisk: beloppet med vilket den förväntade posi­ tiva exponeringen (EPE) undervärderas när nya transaktio­ ner med en motpart förväntas genomföras kontinuerligt.

Den ytterligare exponeringen till följd av dessa nya trans­ aktioner ingår inte i beräkningen av EPE.

24.motpart: med avseende på avsnitt 7 en juridisk eller fysisk person som ingår ett nettningsavtal och har avtalsenlig rätt att göra detta.

25.avtal om produktövergripande nettning: en bilateral avtals­ överenskommelse mellan ett institut och en motpart med vilket det skapas en enda rättslig förpliktelse (grundad på nettning av täckta transaktioner) som täcker alla i avtalet ingående bilaterala ramavtal och transaktioner inom olika produktkategorier.

Med "olika produktkategorier" avses i denna definition

a)repor samt värdepappers- och råvarulån,

b)marginallånetransaktioner, och

c)de kontrakt som förtecknas i bilaga II.

26.betalningsben: den överenskomna betalningen i en trans­ aktion med OTC-derivat med linjär riskprofil, där ett finan­ siellt instrument ska utbytas mot betalning.

Vid transaktioner där betalning ska utbytas mot betalning, ska dessa två betalningsben bestå av de överenskomna bruttobetalningarna, inbegripet transaktionens teoretiska belopp.

A v s n i t t 2

M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s ­ v ä r d e

Artikel 273

Metoder för beräkning av exponeringsvärde

1. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i enlighet med denna artikel.

179

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/170

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Ett institut som inte får använda behandlingen i artikel 94 får inte använda den metod som anges i avsnitt 4. Institutet får inte använda den metod som anges i avsnitt 4 för att fastställa exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i bilaga II. Institut får inom en koncern alltid använda en kom­ bination av de metoder som redovisas i avsnitten 3-6. Ett en­ skilt institut får inte kombinera de metoder som anges i avsnit­ ten 3-6 på permanent basis, men ska tillåtas att kombinera de metoder som anges i avsnitten 3 och 5 när en av metoderna används för de fall som anges i artikel 282.6

2.Om de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd i enlighet med artikel 283.1 och 283.2, får ett institut tillämpa den metod med interna modeller som redovisas i avsnitt 6 för att fastställa exponeringsvärdet för

a)kontrakt som förtecknas i bilaga II,

b)repor,

c)värdepappers- och råvarulån,

d)marginallånetransaktioner, och

e)transaktioner med lång avvecklingscykel.

3.När ett institut köper kreditriskskydd genom ett kreditde­ rivat för en exponering som inte hänförs till handelslagret eller för en motpartsriskexponering, får det beräkna sitt kapitalbas­ krav för den säkrade tillgången i enlighet med antingen

a)artiklarna 233–236, eller

b)artikel 153.3, alternativt artikel 183, om tillstånd har bevil­ jats i enlighet med artikel 143.

Exponeringsvärdet för dessa kreditderivats motpartsrisk ska sät­ tas till noll, såvida inte institutet tillämpar den metod som anges i artikel 299.2 h ii.

4. Utan hinder av punkt 3 får ett institut emellertid välja att vid beräkning av kapitalbaskraven för motpartsrisk konsekvent inkludera alla kreditderivat som inte ingår i handelslagret och som förvärvats som ett skydd mot en exponering som inte ingår i handelslagret eller mot en motpartsrisk, om kreditrisk­ skyddet godtas enligt denna förordning.

5.Om ett institut behandlar kreditswappar sålda av ett annat institut som kreditriskskydd tillhandahållet av detta institut och dessa är föremål för kapitalbaskrav för kreditrisk till hela det teoretiska beloppet för de underliggande tillgångarna, ska deras exponeringsvärde vara noll med avseende på motpartsrisken för de exponeringar som inte ingår i handelslagret.

6.Enligt samtliga metoder som redovisas i avsnitten 3–6 ska exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettnings­ mängd avseende den motparten.

För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettnings­ mängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräk­ nat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden (CVA) avseende denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från ka­ pitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.

7.För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska institut välja en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6, oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC- derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallå­ netransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för trans­ aktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oav­ sett värdet av sådana positioner.

8.När det gäller metoderna i avsnitten 3 och 4, ska institutet tillämpa en enhetlig metod för att fastställa det teoretiska be­ loppet för olika produkttyper och säkerställa att det teoretiska belopp som ska beaktas är ett lämpligt mått på den risk som kontraktet medför. Om det i kontraktet föreskrivs en multipli­ cering av kassaflöden, ska institutet justera det teoretiska belop­ pet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktets risk­ struktur.

När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 ska instituten behandla transaktioner där man konstaterat specifik korrelationsrisk i enlighet med artikel 291.2, 291.4, 291.5 och 291.6beroende på vad som är lämpligt.

180

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/171

 

 

 

 

 

A v s n i t t 3

M e t o d e r f ö r b e r ä k n i n g a v e x p o n e r i n g s ­ v ä r d e

Artikel 274

Marknadsvärderingsmetoden

1.För att fastställa den aktuella ersättningskostnaden för alla kontrakt med positivt värde ska instituten åsätta kontrakten de aktuella marknadsvärdena.

2.För att fastställa den möjliga framtida kreditexponeringen ska instituten antingen multiplicera de teoretiska beloppen eller de underliggande värdena med procentsatserna i tabell 1 i en­ lighet med följande principer:

a)Kontrakt som inte ingår i någon av de fem kategorier som anges i tabell 1 ska behandlas som kontrakt avseende andra råvaror än ädelmetaller.

Tabell 2

 

Ädelmetaller

 

Jordbruks-

Övrigt, in­

Återstående löptid

Basmetaller

begripet

(utom guld)

produkter

energi-pro­

 

 

 

 

 

 

dukter

 

 

 

 

 

Ett år eller mindre

2 %

2,5 %

3 %

4 %

 

 

 

 

 

Över ett år och högst

5 %

4 %

5 %

6 %

fem år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Över fem år

7,5 %

8 %

9 %

10 %

 

 

 

 

 

4. Exponeringsvärdet är summan av den aktuella ersättnings­ kostnaden och den möjliga framtida kreditexponeringen.

A v s n i t t 4

U r s p r u n g l i g å t a g a n d e m e t o d

Artikel 275

Ursprunglig åtagandemetod

b)För kontrakt där kapitalbeloppet utväxlas vid flera tillfällen, ska procentsatserna multipliceras med det antal betalningar som återstår i enlighet med kontraktet.

c)För kontrakt som är så utformade att den utestående expo­ neringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum, ska den åter­ stående löptiden vara lika med tiden fram till nästa juste­ ringsdag. Vid räntebaserade kontrakt som uppfyller dessa villkor och har en återstående löptid på mer än ett år, ska procenttalen överstiga 0,5 %.

Tabell 1

 

 

Kontrakt

Kontrakt

Kontrakt

Kontrakt

Återstående

Ränte-

baserade

baserade

som gäller

baserade

på ädel-

på råvaror

löptid

kontrakt

valuta-kurser

på aktier

metaller

utom ädel-

 

 

och guld

 

 

 

utom guld

metaller

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett år eller

0 %

1 %

6 %

7 %

10 %

mindre

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Över ett år och

0,5 %

5 %

8 %

7 %

12 %

högst fem år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Över fem år

1,5 %

7,5 %

10 %

8 %

15 %

 

 

 

 

 

 

3. För de kontrakt som är baserade på andra råvaror än guld och som avses i punkt 3 i bilaga II får ett institut tillämpa procentsatserna i tabell 2 i stället för procentsatserna i tabell 1, förutsatt att detta institut för sådana kontrakt följer den utökade löptidsmetoden enligt artikel 361.

1. Exponeringsvärdet är det teoretiska beloppet för varje in­ strument multiplicerat med de procentsatser som anges i ta­ bell 3.

Tabell 3

 

 

Kontrakt avse­

Ursprunglig löptid

Räntekontrakt

ende valutakurser

 

 

och guld

 

 

 

Ett år eller mindre

0,5 %

2 %

 

 

 

Över ett år och högst två år

1 %

5 %

 

 

 

Tillägg för varje ytterligare år

1 %

3 %

 

 

 

2. Vid beräkningen av exponeringsvärdet för räntekontrakt får ett institut välja att använda antingen ursprunglig eller åter­ stående löptid.

A v s n i t t 5

S c h a b l o n m e t o d e n

Artikel 276

Schablonmetoden

1. Instituten får endast använda schablonmetoden för att beräkna exponeringsvärdet för OTC-derivat och transaktioner med lång avvecklingscykel.

181

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/172

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. Vid tillämpning av schablonmetoden ska instituten beräkna exponeringsvärdet separat för varje nett­ ningsmängd, med avdrag för säkerhet, enligt följande:

(

Exponeingsvärde ¼ β · max CMV – CMC;

där

CMV = det aktuella marknadsvärdet för transaktionsportföljen inom nettningsmängden med en motpart utan avdrag för säkerhet, där:

X

CMV ¼ CMVi

i

där

CMVi = det aktuella marknadsvärdet för transaktionen i,

CMC = det aktuella marknadsvärdet på den säkerhet som hän­ för sig till nettningsmängden,

X

CMC ¼ CMCl

Xj jXi

RPTij – Xl

RPCljj· CCRMj)

b)Endast säkerhet som är godtagbar enligt artiklarna 197, 198 och 299.2 d får användas i schablonmetoden.

c)Ett institut får bortse från ränterisken från betalningsben med en återstående löptid på mindre än ett år.

d)Ett institut får behandla transaktioner som består av två betalningsben noterade i samma valuta såsom en enda sam­ lingstransaktion. Behandlingen av betalningsbenen gäller samlingstransaktionen.

Artikel 277

l

där

CMCl = det aktuella marknadsvärdet på säkerhet l,

i = ett index för att identifiera transaktionen,

l = ett index för att identifiera säkerhet,

j = ett index för att identifiera typen av säkringsmängd.

Dessa säkringsmängder motsvarar här riskfaktorer, där riskposi­ tioner med motsatta tecken kan avräknas mot varandra för att ge en nettoriskposition som måttet för exponeringen sedan baseras på.

RPTij

=

riskposition till följd av transaktion i avseende säk­

 

 

ringsmängd j.

RPClj

=

riskposition till följd av säkerhet l avseende säkrings­

 

 

mängd j.

Transaktioner med linjär riskprofil

1. Instituten ska tilldela transaktioner med linjär riskprofil riskpositioner i enlighet med följande bestämmelser:

a)Transaktioner med linjär riskprofil där de underliggande fi­ nansiella instrumenten är aktier (även aktieindex), guld, an­ dra ädelmetaller eller andra råvaror ska tilldelas en riskposi­ tion för respektive aktie (eller aktieindex) eller råvara och en ränteriskposition för betalningsbenet.

b)Transaktioner med linjär riskprofil som har ett skuldinstru­ ment som underliggande instrument ska tilldelas en ränte­ riskposition för skuldinstrumentet och en annan ränterisk­ position för betalningsbenet.

c)Transaktioner med linjär riskprofil enligt vilka betalning ska ske mot betalning, inbegripet valutaterminer, ska tilldelas en ränteriskposition för vardera betalningsbenet.

CCRMj = multiplikator för motpartsrisk (CCR) enligt tabell 5 avseende säkringsmängd j.

β

= 1,4.

Om ett betalningsben eller det underliggande skuldinstrumentet är uttryckt i utländsk valuta och avser en transaktion som tas upp i leden a, b eller c, ska betalningsbenet eller det underlig­ gande instrumentet även tilldelas en riskposition i denna valuta.

3.Vid beräkning enligt punkt 2 gäller följande:

a)Godtagbar säkerhet från en motpart ska ha positivt tecken och säkerhet som lämnats till en motpart ska ha negativt tecken.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska en riskpositions storlek till följd av en transaktion med linjär riskprofil vara det effektiva teoretiska värdet (marknadspris multiplicerat med kvantitet) av det underliggande finansiella instrumentet eller råvarorna, om­ räknat till institutets nationella valuta genom multiplicering med relevant valutakurs, utom för skuldinstrument.

182

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/173

 

 

 

 

 

3.För skuldinstrument och betalningsben ska riskpositionens storlek vara lika med det effektiva teoretiska värdet av de utes­ tående bruttobetalningarna (inbegripet det teoretiska beloppet), omräknat till hemmedlemsstatens valuta och multiplicerat med skuldinstrumentets respektive betalningsbenets modifierade du­ ration, enligt vad som är tillämpligt.

4.En riskpositions storlek till följd av en kreditswapp ska vara lika med skuldinstrumentets teoretiska värde multiplicerat med den återstående löptiden för kreditswappen.

Artikel 278

Transaktioner med icke-linjär riskprofil

1.Instituten ska fastställa riskpositionernas storlek för trans­ aktioner med icke-linjär riskprofil i enlighet med följande styc­ ken.

2.En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med

icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå swappavtal ("swaptions"), där det underliggande instrumentet

inte är ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara lika med deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av transaktionens underliggande finansiella instrument i enlighet med artikel 280.1.

3. En riskpositions storlek till följd av ett OTC-derivat med icke-linjär riskprofil, inbegripet optioner och optioner att ingå swappavtal ("swaptions"), där det underliggande instrumentet är ett skuldinstrument eller ett betalningsben, ska vara lika med deltaekvivalenten av det effektiva teoretiska värdet av det finan­ siella instrumentet eller betalningsbenet multiplicerat med den modifierade durationen för skuldinstrumentet respektive betal­ ningsbenet, enligt vad som är tillämpligt.

Artikel 279

Behandling av säkerheter

i)som det effektiva teoretiska värdet om det gäller en trans­ aktion med linjär riskprofil,

∂V

ii) som deltaekvivalent teoretiskt värdepref · ∂p , om det gäller en transaktion med icke-linjär riskprofil,

där

 

Pref

= priset på det underliggande instrumentet, uttryckt

 

i referensvalutan,

V= det finansiella instrumentets värde (för en option: optionspriset), och

p= priset på det underliggande instrumentet uttryckt i samma valuta som V.

b)För skuldinstrument och betalningsben för alla transaktioner:

i)som det effektiva teoretiska värdet multiplicerat med den modifierade durationen om det gäller en transaktion med linjär riskprofil,

ii)som deltaekvivalent teoretiskt värde multiplicerat med

den modifierade durationen,∂∂Vr , om det gäller en trans­ aktion med icke-linjär riskprofil,

där

V = det finansiella instrumentets värde (för en option: optionspriset), och

r= räntenivån.

Vid fastställandet av riskpositioner ska instituten behandla sä­ kerheter enligt följande:

a)Säkerheter som erhållits från en motpart ska behandlas som en fordran på denne enligt ett derivatkontrakt (lång position) som förfaller samma dag som fastställandet.

b)Säkerheter som institutet har ställt till motparten ska be­ handlas som en skuld till denne (kort position) som förfaller samma dag som fastställandet.

Artikel 280

Beräkning av riskpositioner

1. Ett institut ska beräkna en riskpositions storlek och tecken enligt följande:

a) För alla andra instrument än skuldinstrument

Om V är uttryckt i en annan valuta än referensvalutan, ska derivatet omräknas till referensvalutan genom multiplikation med den relevanta växelkursen.

2. Instituten ska gruppera riskpositionerna i säkringsmäng­ der. Det absoluta beloppet för summan av de uppkomna risk­ positionerna ska beräknas för varje säkringsmängd. Nettorisk­ positionen ska vara resultatet av denna beräkning och ska med avseende på artikel 276.2 beräknas enligt följande:

jXi

RPTij – Xl

RPCljj

Artikel 281

Ränteriskpositioner

1. Vid beräkningen av ränteriskpositionen ska instituten till­ lämpa följande bestämmelser:

183

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/174

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2.När det gäller ränteriskpositioner till följd av

a)penningdepositioner som erhållits som säkerhet från motpar­ ten,

b)betalningsben, och

c)underliggande skuldinstrument,

för vilka i varje enskilt fall ett kapitalkrav på högst 1,60 % ska tillämpas i enlighet med tabell 1 i artikel 336, varvid instituten ska hänföra dessa positioner till en av de sex säkringsmängderna per valuta som anges i tabell 4.

Tabell 4

 

Statliga referensrän­

Icke-statliga

 

 

tor

referensräntor

 

 

 

 

 

 

Löptid

<

1

år

> 1

≤ 5 år

 

>

5

år

<

1

år

 

> 1

≤ 5 år

>

5

år

 

 

 

 

 

 

 

3. För ränteriskpositioner till följd av underliggande skuld­ instrument eller betalningsben med en räntesats som är kopplad till en referensränta som uttrycker en allmän marknadsränte­ nivå, ska den återstående löptiden vara lika med den tid som återstår fram till nästa justering av räntesatsen. I alla övriga fall ska den vara lika med den återstående löptiden för det under­ liggande skuldinstrumentet eller, i fråga om ett betalningsben, den återstående tiden för transaktionen.

Artikel 282

Säkringsmängder

1.Instituten ska fastställa säkringsmängder i enlighet med punkterna 2–5.

2.Det ska finnas en säkringsmängd för varje utgivare av något av referensskuldinstrument som är underliggande instru­ ment för en kreditswapp.

Kreditswappar som förfaller på det n:te fallissemanget i en korg ska behandlas på följande sätt:

a)Storleken på en riskposition i ett referensskuldinstrument i en korg som är underliggande instrument för en kreditswapp som förfaller på det n:te fallissemanget ska vara referenss­ kuldinstrumentets effektiva teoretiska värde, multiplicerat med den modifierade durationen för det derivat som förfaller på det n:te fallissemanget med avseende på en förändring av referensskuldinstrumentets kreditspread.

b)Det ska finnas en säkringsmängd för varje referensskuld­ instrument i en korg som är underliggande instrument för en viss kreditswapp som förfaller på det n:te fallissemanget. Riskpositioner från olika kreditswappar som förfaller på det n:te fallissemanget får inte tas med i samma säkringsmängd.

c)Den multiplikator för motpartsrisk som är tillämplig på varje säkringsmängd som skapas för ett av referensskuldinstru­ menten till ett derivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska vara följande:

i)0,3 % för referensskuldinstrument som har en kreditvär­ dering från ett erkänt kreditvärderingsinstitut motsva­ rande kreditkvalitetssteg 1–3.

ii)0,6 % för övriga skuldinstrument.

3.För ränteriskpositioner till följd av

a)penningdepositioner som ställts som säkerhet till en motpart när motparten inte har några utestående skuldförbindelser med låg specifik risk, och

b)underliggande skuldinstrument, för vilka enligt tabell 1 i artikel 336 ett kapitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas,

ska det finnas en säkringsmängd för varje utgivare.

När ett betalningsben efterliknar ett sådant skuldinstrument, ska det också finnas en säkringsmängd för varje utgivare av refe­ rensskuldinstrumentet.

Ett institut får till samma säkringsmängd hänföra riskpositioner som uppkommer till följd av skuldinstrument från en viss ut­ givare eller referensskuldinstrument från samma utgivare som efterliknas av betalningsben eller som är underliggande instru­ ment för en kreditswapp.

4. Andra underliggande finansiella instrument än skuldinstru­ ment ska endast hänföras till samma säkringsmängder, om de är identiska eller likartade instrument. I alla övriga fall ska de hänföras till separata säkringsmängder.

Vid tillämpningen av denna punkt ska instituten enligt följande principer fastställa om de underliggande instrumenten är lik­ artade:

a)När det gäller aktier är det underliggande instrumentet likar­ tat, om det har samma utgivare. Ett aktieindex ska betraktas som en separat utgivare.

b)När det gäller ädelmetaller är det underliggande instrumentet likartat, om det avser samma metall. Ett ädelmetallindex ska betraktas som en separat ädelmetall.

184

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/175

 

 

 

 

 

c)När det gäller elkraft är det underliggande instrumentet li­ kartat, om leveransrätterna och leveransskyldigheterna hän­ för sig till samma högbelastnings- eller lågbelastningsintervall under ett dygn.

d)När det gäller råvaror är det underliggande instrumentet likartat, om det avser samma råvara. Ett råvaruindex ska betraktas som en separat råvara.

5. Multiplikatorer för motpartsrisk (CCRM) för de olika ka­ tegorierna av säkringsmängder anges i följande tabell:

Tabell 5

 

Kategorier av säkringsmängder

CCRM

 

 

 

1.

Räntor:

0,2 %

 

 

 

2.

Räntor för riskpositioner till följd av ett referensskuld­

0,3 %

 

instrument som är underliggande instrument för en

 

 

kreditswapp och för vilket ett kapitalkrav på högst

 

 

1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i avdelning IV i

 

 

kapitel 2.

 

 

 

 

3.

Räntor för riskpositioner till följd av ett skuldinstru­

0,6 %

 

ment eller referensskuldinstrument, för vilket ett ka­

 

 

pitalkrav på över 1,60 % ska tillämpas enligt tabell 1 i

 

 

kapitel 2 b avdelning IV.

 

 

 

 

4.

Växelkurser

2,5 %

 

 

 

5.

El

4 %

 

 

 

6.

Guld

5 %

 

 

 

7.

Aktier

7 %

 

 

 

8.

Ädelmetaller (utom guld)

8,5 %

 

 

 

9.

Andra råvaror (utom ädelmetaller och el)

10 %

 

 

 

10.

Underliggande instrument till OTC-derivat som inte

10 %

 

tillhör någon av ovanstående kategorier

 

 

 

 

De underliggande instrument för OTC-derivat som avses i tabell 5 punkt 10 ska hänföras till separata enskilda säkringsmängder för varje kategori av underliggande finansiellt instrument.

6.Det kan finnas transaktioner med icke–linjär riskprofil

eller betalningsben och transaktioner med skuldinstrument som underliggande instrument, för vilka institutet inte kan fast­ ställa deltavärde respektive modifierad duration, enligt vad som är tillämpligt, med en instrumentmodell som de behöriga myn­ digheterna har godkänt för bestämningen av kapitalbaskrav för marknadsrisk. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna an­ tingen fastställa riskpositionernas storlek och tillämpliga CCRMj med försiktighet eller kräva att institutet använder metoden i avsnitt 3. Nettning får inte beaktas (dvs. exponeringsvärdet ska bestämmas som om det fanns en nettningsmängd med bara en enskild transaktion).

7.Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att en transaktion, innan den tas med i en säkringsmängd, omfattas av ett nettningsavtal med rättslig verkan som uppfyller de till­ lämpliga kraven enligt avsnitt 7.

8.Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att säkerheterna, innan deras effekter beaktas i beräkningarna, upp­ fyller tillämpliga normer för rättslig förutsebarhet enligt kapitel

A v s n i t t 6

M e t o d e n m e d i n t e r n a m o d e l l e r

Artikel 283

Tillstånd att använda metoden med interna modeller

1. Om de behöriga myndigheterna finner att ett institut upp­ fyller kravet i punkt 2, ska de ge institutet tillstånd att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av exponerings­ värdet för

a)transaktionerna i artikel 273.2 a,

b)transaktionerna i artikel 273.2 b, c och d, och

c)transaktionerna i artikel 273.2 a–d.

Om ett institut fått tillstånd att använda denna modell vid be­ räkning av exponeringsvärdet för någon av de transaktioner som anges i leden a–c i första stycket, får det även använda den på transaktionerna i artikel 273.2 e.

Utan hinder av artikel 273.1 tredje stycket får ett institut välja att inte tillämpa denna metod på exponeringar som inte är av väsentlig betydelse med avseende på storlek eller risk. I så fall ska institutet på dessa exponeringar tillämpa någon av de me­ toder som anges i avsnitten 3–5, om de relevanta kraven för varje modell är uppfyllda.

2.För att de behöriga myndigheterna ska ge ett institut till­ stånd att använda metoden med interna modeller vid de beräk­ ningar som avses i punkt 1 ska institutet ha styrkt att det uppfyller kraven i detta avsnitt och de behöriga myndigheterna ska ha kontrollerat att institutets system för hantering av mot­ partsrisken är sunda och används korrekt.

3.De behöriga myndigheterna får ge institut tillstånd att under en begränsad period genomföra metoden med interna modeller stegvis för olika transaktionstyper. Under denna period av stegvis genomförande får instituten använda de metoder som anges i avsnitt 3 eller 5 för de transaktionstyper som de inte behandlar enligt metoden med interna modeller.

185

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/176

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. Ett institut ska använda de metoder som anges i avsnitt 3 eller 5 på alla OTC-derivattransaktioner och transaktioner med lång avvecklingscykel för vilka institutet inte fått tillstånd enligt punkt 1 att använda metoden med interna modeller.

Inom en koncern får en kombination av dessa metoder använ­ das på permanent basis. Inom ett institut får en kombination av dessa metoder endast användas, om en av metoderna används för de fall som anges i artikel 282.6.

5.Ett institut som fått tillstånd i enlighet med punkt 1 att använda metoden med interna modeller får inte återgå till att använda metoderna i avsnitt 3 eller 5, såvida det inte fått till­ stånd till detta av den behöriga myndigheten. De behöriga myn­ digheterna ska ge sitt tillstånd om institutet kan styrka att det finns goda skäl till detta.

6.Om ett institut inte längre uppfyller kraven i detta avsnitt, ska det anmäla detta till den behöriga myndigheten och an­ tingen

a)redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det i god tid åter ska kunna uppfylla kraven, eller

b)styrka för den behöriga myndigheten att effekterna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga.

Artikel 284

Exponeringsvärde

1. Om ett institut fått tillstånd i enlighet med artikel 283.1 att använda metoden med interna modeller vid beräkningen av exponeringsvärde för vissa av eller alla de transaktioner som anges i den punkten, ska dessa transaktioners exponeringsvärde mätas på nettningsmängdsnivå.

I detta syfte ska institutet använda en modell genom vilken

a)prognosfördelningen anges för de förändringar av nettnings­ mängdens marknadsvärde som kan tillskrivas förändringar av relevanta marknadsvariabler, som räntor och växelkurser,

b)nettningsmängdens exponeringsvärde vid varje framtida tid­ punkt beräknas utifrån marknadsvariablernas förändringar.

2.För att modellen ska fånga upp effekterna av marginalavtal ska modellen för säkerhetens värde uppfylla de kvantitativa och kvalitativa kraven samt datakraven för metoden med interna modeller i enlighet med detta avsnitt och institutet får endast ta med godtagbara finansiella säkerheter enligt artiklarna 197,

198och 299.2 c och d i sina prognosfördelningar för föränd­ ringar av nettningsmängdens marknadsvärde.

3.Kapitalbaskravet för motpartsrisken avseende de motparts­ exponeringar för vilka institutet tillämpar metoden med interna modeller ska vara det högsta av följande:

a)Kapitalbaskravet för de exponeringar som beräknas utifrån effektiv EPE med aktuella marknadsdata.

b)Kapitalbaskravet för dessa exponeringar, beräknat utifrån ef­ fektiv EPE med en enda enhetlig kalibrering av stresstesterna för alla motpartsexponeringar som metoden med interna modeller tillämpas på.

4. Med undantag för motparter för vilka man konstaterat en specifik korrelationsrisk enligt artikel 291.4 och 291.5 ska in­ stituten beräkna exponeringsvärdet som produkten av alfa (α) multiplicerat med effektiv EPE enligt följande:

Exponeingsvärde ¼ α · effektiv EPE

där

α = 1,4, såvida inte de behöriga myndigheterna kräver ett högre värde på α eller tillåter instituten att använda egna estimat i enlighet med punkt 9.

Effektiv EPE ska beräknas genom att förväntad exponering (EEt) estimeras som den genomsnittliga exponeringen vid en framtida tidpunkt t, där beräkningen av genomsnittet ska grunda sig på relevanta marknadsriskfaktorers möjliga framtida värden.

I modellen ska EE estimeras vid en följd av framtida tidpunkter: t1, t2, t3 osv.

5.Effektiv EE ska beräknas rekursivt som

effektiv EEtk ¼ max feffektiv EEtk–1; EEtkg

där

den aktuella tidpunkten betecknas med t0, och

effektiv EEt0 är lika med den aktuella exponeringen.

6. Effektiv EPE är lika med genomsnittlig effektiv EE under den framtida exponeringens första år. Om alla avtal inom nett­ ningsmängden löper ut inom mindre än ett år, ska EPE vara lika med medelvärdet av EE fram till dess att alla avtal inom nett­ ningsmängden har löpt ut. Effektiv EPE ska beräknas som det vägda medelvärdet av effektiv EE:

min f1 ar; löptidg

effektiv EPE ¼

X

effektiv EEtk · tk

k¼1

där vikterna tk ¼ tk – tk–1 tillämpas, om den framtida expone­ ringen beräknas vid tidpunkter som är ojämnt fördelade över tiden.

186

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/177

 

 

 

 

 

7.Instituten ska beräkna måtten för EE eller toppexponering utifrån en fördelning av exponeringarna som tar hänsyn till möjligheten att denna kan vara annat än normalfördelad.

8.Ett institut får för varje motpart använda ett mått på den fördelning som beräknas enligt modellen vilket är försiktigare än produkten av α och effektiv EPE beräknat enligt ekvationen i punkt 4.

9.Utan hinder av punkt 4 får de behöriga myndigheterna tillåta att instituten använder egna estimat av α, där

a)α ska vara lika med kvoten av det interna kapitalet vid en fullständig simulering av motpartsexponeringen för samtliga motparter (täljare) och det interna kapitalet baserat på EPE (nämnare), och

b)EPE i nämnaren ska uppfattas som ett fast utestående be­ lopp.

Vid estimering i enlighet med denna punkt får α inte understiga 1,2.

10.Vid estimering av α enligt punkt 9 ska ett institut säker­ ställa att täljare och nämnare beräknas på ett sätt som över­ ensstämmer med modellmetodiken, parameterspecifikationerna och portföljsammansättningen. Den metod som används för att estimera α ska bygga på institutets egen behandling av internt kapital, vara väl dokumenterad och bli föremål för oberoende validering. Institutet ska dessutom se över sina estimat av α minst varje kvartal och oftare om portföljens sammansättning varierar över tiden. Institutet ska också bedöma modellrisken.

11.Ett institut ska visa de behöriga myndigheterna att dess egna estimat av α leder till att täljarvärdet för de olika motpar­ terna beaktar väsentliga källor till beroende mellan fördelningar av marknadsvärden på transaktioner eller transaktionsportföljer för de olika motparterna. I de egna estimaten av α ska instituten ta hänsyn till graden av storleksmässig diversifiering inom port­ följerna.

12.Vid övervakningen av hur estimat enligt punkt 9 har använts, ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till den be­ tydande variation i estimaten av α som följer av risken för felangivelser i de modeller som används för täljaren, särskilt där det förekommer konvexitet.

13.Där så är befogat ska volatiliteten och korrelationen för de marknadsriskfaktorer som används i modellerna för mark­ nads- och kreditrisken villkoras med avseende på kreditriskfak­ torn för att återspegla eventuella ökningar av volatiliteten eller korrelationen under en ekonomisk nedgång.

Artikel 285

Exponeringsvärde för nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal

1. Om nettningsmängden omfattas av ett marginalavtal och marknadsvärderas dagligen, får ett institut använda ett av de följande EPE-måtten:

a)Effektiv EPE utan beaktande av eventuella säkerheter som innehas eller ställs genom marginalavtal samt eventuella sä­ kerheter som har ställts till motparten oavsett daglig vär­ dering och marginalavtal eller aktuell exponering.

b)Ett tillägg för att ta hänsyn till exponeringens potentiella ökning under den avtalade marginalriskperioden samt det värde som är störst av

i)den aktuella exponeringen, inklusive alla säkerheter som vid denna tidpunkt innehas eller har ställts, utom begärda säkerheter och säkerheter som är föremål för tvist,

ii)den största nettoexponeringen, inberäknat säkerheter en­ ligt marginalavtalet, som inte skulle utlösa en begäran av säkerhet. Detta belopp ska avspegla alla tillämpliga trös­ kelvärden, minsta transfereringsbelopp, oberoende belopp och initialsäkerheter enligt marginalavtalet.

c)Om modellen beaktar effekterna av marginalavtal i estime­ ringen av EE, får institutet använda modellens EE-mått direkt

iekvationen i artikel 284.5, förutsatt att de behöriga myn­ digheterna ger sitt tillstånd till detta. De behöriga myndighe­ terna ska endast bevilja detta tillstånd, om de är förvissade om att effekterna av marginalavtal i estimeringen av EE be­ aktas korrekt i modellen.

Med avseende på led b ska instituten beräkna tillägget som den förväntade positiva ökningen av transaktionernas marknads­ värde under marginalriskperioden. Förändringar av säkerhetens värde ska avspeglas genom de schabloniserade volatilitetsjuste­ ringarna i enlighet med kapitel 4 avsnitt 3 eller genom de egna estimaten av volatilitetsjusteringar enligt den fullständiga meto­ den för finansiella säkerheter, men inga betalningar för säker­ heten får förekomma under marginalriskperioden. Marginalrisk­ perioden styrs av de minimiperioder som anges i punkterna 2–5.

2. För transaktioner med daglig omprövning av marginalsä­ kerhet och daglig marknadsvärdering ska marginalriskperioden i modellen för beräkning av exponeringsvärde med marginalavtal vara minst

a)fem bankdagar för nettningsmängder som endast består av repor, värdepappers- eller råvarulån samt marginallånetrans­ aktioner, och

187

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/178

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b) tio bankdagar för alla övriga nettningsmängder.

3.För punkt 2 a och b gäller följande undantag:

a)För alla nettningsmängder där antalet transaktioner översti­ ger 5 000 vid något tillfälle under ett kvartal ska marginal­ riskperioden för det påföljande kvartalet vara minst 20 bank­ dagar. Detta undantag ska inte gälla institutens handelsrela­ terade exponeringar.

b)För nettningsmängder som innehåller en eller flera trans­ aktioner i samband med antingen en illikvid säkerhet eller ett OTC-derivat som är svårt att ersätta, ska marginalrisk­ perioden vara minst 20 bankdagar.

Ett institut ska avgöra om säkerheten är illikvid eller om OTC- derivaten är svåra att ersätta vid påfrestningar på marknaderna, som utmärks av att det saknas varaktigt aktiva marknader där en motpart inom högst två dagar skulle erhålla ett flertal pris­ noteringar som inte skulle förändra marknaden eller utgöra ett pris som avspeglar en underkurs på marknaden (för säkerheter) eller en överkurs (för OTC-derivat).

Ett institut ska överväga om de transaktioner eller värdepapper som det innehar som säkerhet är koncentrerade till en viss motpart och om institutet skulle kunna ersätta dessa transaktio­ ner eller värdepapper, om denna motpart plötsligt skulle utträda från marknaden.

4.Om ett institut under de senaste två kvartalen har varit inblandat i fler än två tvister om marginalsäkerhetskrav avse­ ende en viss nettningsmängd, vilka har varat längre än den till­ lämpliga marginalriskperioden enligt punkterna 2 och 3, ska institutet under de påföljande två kvartalen för denna nettnings­ mängd tillämpa en minst dubbelt så lång marginalriskperiod som den som anges i punkterna 2 och 3.

5.Om omprövning av marginalsäkerhet sker med N dagars mellanrum, ska marginalriskperioden vara minst lika lång som den period som anges i punkterna 2 och 3, F, plus N dagar minus en dag. Det innebär följande:

Marginalriskperioden ¼ F þ N – 1

6.Om den interna modellen beaktar marginalsäkerhetens effekt på förändringar av nettningsmängdens marknadsvärde, ska institutet modellera säkerheter, utom kontanta medel i samma valuta som själva exponeringen, tillsammans med expo­ neringen i sina beräkningar av exponeringsvärdet för OTC-deri­ vat och transaktioner för värdepappersfinansiering.

7.Om ett institut inte kan modellera säkerheter tillsammans med exponeringen, får det i beräkningarna av exponeringsvärdet för OTC-derivat och transaktioner för värdepappersfinansiering inte ta hänsyn till effekten av säkerheter, förutom kontanta

medel i samma valuta som själva exponeringen, såvida det inte använder antingen volatilitetsjusteringar som uppfyller vill­ koren för den fullständiga metoden för finansiella säkerheter med egna estimat av volatilitetsjusteringarna eller de schabloni­ serade volatilitetsjusteringarna i enlighet med kapitel 4.

8. Ett institut som använder metoden med interna modeller ska i sina modeller bortse från att exponeringsvärdets effekt minskar på grund av en klausul i ett avtal om säkerhet, enligt vilken säkerheten ska ställas om motpartens kreditkvalitet för­ sämras.

Artikel 286

Hantering av motpartskreditrisk – styrdokument, processer och system

1. Varje institut ska fastställa och upprätthålla ramar för hantering av motpartstrisk. Dessa ramar ska omfatta

a)styrdokument, processer och system för att säkerställa iden­ tifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rap­ portering av motpartsrisker, och

b)processer för att säkerställa att dessa styrdokument, processer och system efterlevs.

Dessa styrdokument, processer och system ska vara principiellt sunda, tillämpas med integritet och dokumenteras. Dokumenta­ tionen ska innehålla en förklaring av de empiriska metoder som används för att mäta motpartsrisken.

2. De ramar för hantering av motpartsrisk som krävs enligt punkt 1 ska beakta marknadsrisker, likviditetsrisker och rättsliga och operativa risker som är knutna till motpartsrisker. I synner­ het ska ramarna säkerställa att institutet följer följande principer:

a)Det får inte inleda affärsverksamhet med en motpart utan att bedöma dennes kreditvärdighet.

b)Det ska vederbörligen beakta kreditrisker vid och före av­ veckling.

c)Dessa risker ska hanteras så övergripande som möjligt på motpartsnivå, med aggregering av motpartsexponeringar och andra kreditexponeringar, och på företagsomfattande nivå.

3. Ett institut som använder metoden med egna modeller ska på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt visa att det inom ramen för hantering av motpartsrisk beaktar lik­ viditetsrisker för samtliga följande krav:

a)Eventuella inkommande marginalsäkerhetskrav vid mark­ nadsstörningar och förändringar av variationsmarginal eller andra slags marginalsäkerheter, som initialsäkerhet eller obe­ roende säkerhet.

188

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/179

 

 

 

 

 

b)Eventuella inkommande krav på återlämnande av överskju­ tande säkerhet som ställts av motparter.

c)Krav som följer av en eventuell nedgradering av den externa värderingen av institutets egna kreditkvalitet.

Ett institut ska säkerställa att återanvändningen av säkerheter är utformad på ett sätt och med ett perspektiv som är förenligt med institutets likviditetsbehov och inte äventyrar dess förmåga att ställa eller återlämna säkerheter i tid.

4.Ett instituts ledningsorgan och verkställande ledning ska medverka aktivt i och se till att tillräckliga resurser avsätts till hanteringen av motpartsrisker. Ledningen ska vara medveten om den använda modellens begränsningar och underliggande antaganden och genom en formell process ta reda på vilken inverkan dessa begränsningar och antaganden kan ha på resul­ tatens tillförlitlighet. Ledningen ska också vara medveten om osäkerheten på marknaden, om operativa frågor och om hur modellen tar hänsyn till sådana faktorer.

5.De dagliga rapporterna om institutets exponeringar för motpartsrisker i enlighet med artikel 287.2 b ska bedömas på tillräckligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna ge­ nomdriva såväl minskningar av positioner som har tagits av enskilda kredithandläggare eller handlare som minskningar av institutets samlade exponering för motpartsrisker.

6.De ramar för hantering av motpartsrisker som institutet upprättat enligt punkt 1 ska tillämpas i förening med interna kredit- och handelslimiter. Dessa limiter ska vara konsekvent relaterade till institutets riskmätningsmodell på ett sätt som kredithandläggare, handlare och verkställande ledning har god kännedom om. Ett institut ska ha en formell process för rap­ portering till lämplig ledningsnivå av eventuella fall där risk­ gränserna överskridits.

7.Mätning av hur krediter utnyttjas på daglig basis och intra­ dagsbasis ska ingå i ett instituts mätningar av motpartsrisk. Institutet ska mäta den aktuella exponeringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säkerheter. Det ska på portfölj- och motpartsnivå beräkna och övervaka maximal exponering eller potentiell framtida exponering inom det konfidensintervall som institutet har valt. Institutet ska beakta stora eller koncent­ rerade positioner med avseende på grupper av motparter med inbördes anknytning, branscher och marknader.

8.Ett institut ska inrätta och upprätthålla rutiner och ett strikt program för stresstest. Den verkställande ledningen ska regelbundet och minst kvartalsvis se över resultaten av stresstes­ terna och hänsyn ska tas till dessa resultat i de styrdokument och de gränsvärden för motpartsrisk som fastställts av lednings­ organet eller den verkställande ledningen. Om stresstesterna visar på särskild sårbarhet för en viss kombination av omstän­ digheter, ska institutet snabbt vidta åtgärder för att dessa risker ska hanteras.

Artikel 287

Organisationsstruktur för hanteringen av motpartsrisker

1. Ett institut som använder metoden med interna modeller ska inrätta och upprätthålla

a)en riskkontrollenhet som uppfyller villkoren i punkt 2, och

b)en enhet för förvaltning av säkerheter som uppfyller vill­ koren i punkt 3.

2. Riskkontrollenheten ska ansvara för utformning och ge­ nomförande av hanteringen av motpartsrisker, inbegripet inle­ dande och fortlöpande validering av den egna modellen, och ska ha följande uppgifter och uppfylla följande krav:

a)Den ska ansvara för utformning och genomförande av in­ stitutets system för hantering av motpartsrisker.

b)Den ska utarbeta dagliga rapporter och analysera resultaten från institutets riskmätningsmodell. Analysen ska bland an­ nat omfatta en utvärdering av förhållandet mellan måtten för motpartsriskens exponeringsvärden och handelslimiterna.

c)Den ska kontrollera indatas integritet samt utarbeta och analysera rapporter om resultaten från institutets riskmät­ ningsmodell, som bland annat ska omfatta en utvärdering av förhållandet mellan måtten för riskexponeringen och kre­ dit- och handelslimiterna.

d)Den ska vara oberoende i förhållande till de affärsdrivande kredit- och handelsenheterna och fri från otillbörlig påver­ kan.

e)Den ska ha tillräckliga personalresurser.

f)Den ska rapportera direkt till institutets verkställande led­ ning.

g)Dess arbete ska vara nära integrerat med institutets dagliga kreditriskhantering.

h)Dess resultat ska utnyttjas som en integrerad del av plane­ ring, övervakning och kontroll av institutets kreditriskprofil och samlade riskprofil.

189

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/180

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Enheten för förvaltning av säkerheter ska ha följande upp­ gifter och funktioner:

a)Beräkna och begära marginalsäkerhet, hantera tvister om marginalsäkerhetskrav och rapportera nivåer på oberoende belopp, initialsäkerheter och variationsmarginaler korrekt och dagligen.

b)Kontrollera att de data som används för att begära margi­ nalsäkerhet är tillförlitliga samt se till att de är konsekventa och regelbundet görs förenliga med alla relevanta datakällor inom institutet.

c)Bevaka omfattningen av återanvändning av säkerheter och eventuella ändringar av institutets rättigheter till eller i sam­ band med de säkerheter som det ställer.

d)Rapportera till lämplig ledningsnivå om vilka slags tillgångar som återanvänds som säkerhet och vilka villkor som gäller för återanvändningen, bland annat instrument, kreditkvalitet och löptid.

e)Bevaka i vilken mån de tillgångar som institutet godtar som säkerhet är koncentrerade till vissa typer av tillgångar.

f)Regelbundet och minst kvartalsvis till den verkställande led­ ningen lämna information om förvaltningen av säkerheter, bland annat information om vilka slags säkerheter som er­ hållits och ställts, storlek och åldrande samt orsak till tvister om marginalsäkerhetskrav. Den interna rapporteringen ska även avspegla tendenser när det gäller dessa siffror.

4.Den verkställande ledningen ska avsätta tillräckliga resur­ ser till den enhet för förvaltning av säkerheter som krävs enligt punkt 1 b för att säkerställa att dess system fungerar tillräckligt väl, mätt i punktlighet och korrekthet med avseende på margi­ nalsäkerhetskrav från institutets sida respektive institutets punkt­ lighet när det gäller svar på marginalsäkerhetskrav från motpar­ ternas sida. Den verkställande ledningen ska se till att enheten har tillräckliga personalresurser för att i tid behandla krav och tvister även under allvarliga marknadskriser och göra det möjligt för institutet att begränsa antalet stora tvister till följd av han­ delsvolymerna.

Artikel 288

Översyn av systemet för hantering av motpartsrisker

Varje institut ska regelbundet genomföra en oberoende översyn av sitt system för hantering av motpartsrisker inom ramen för sin egen internrevision. Denna översyn ska inbegripa verksam­ heten vid både den kontrollenhet och den enhet för förvaltning av säkerheter som föreskrivs enligt artikel 287 och ska särskilt omfatta minst följande:

a)Kontroll av att dokumentationen av system och processer för hantering av motpartsrisker är tillfredsställande enligt artikel 286.

b)Organisation av den kontrollenhet för motpartsrisker som krävs enligt artikel 287.1 a.

c)Organisation av den enhet för förvaltning av säkerheter som krävs enligt artikel 287.1 b.

d)Integrering av åtgärderna för att mäta motpartsrisker i den dagliga riskhanteringen.

e)Processsen för att godkänna prissättningsmodeller för risk och värderingssystem som används av personalen inom af­ färs- och administrationsavdelningar.

f)Validering av alla betydelsefulla ändringar av processen för mätning av motpartsrisker.

g)Omfattningen av de motpartsrisker som beaktas av riskmät­ ningsmodellen.

h)Tillförlitligheten hos ledningens informationssystem.

i)Hur riktiga och fullständiga data om motpartsrisker är.

j)Att juridiska termer i avtal om säkerheter och nettning korrekt avspeglas vid mätning av exponeringsvärde.

k)Kontroll av konsekvens, aktualitet och tillförlitlighet hos datakällor som används för egna modeller, inbegripet dessa datakällors oberoende.

l)Hur riktiga och lämpliga antagandena om volatilitet och korrelationer är.

m)Beräkningarnas tillförlitlighet vid värdering och riskomvand­ ling.

n)Kontroll av modellens tillförlitlighet genom täta utfallstest i enlighet med artikel 293.1 b–e.

o)Kontroll av att kontrollenheten för motpartsrisker och en­ heten för förvaltning av säkerheter följer relevanta rättsliga bestämmelser.

Artikel 289

Användningstest

1. Instituten ska se till att den exponeringsfördelning som genereras av den interna modell som används för att beräkna effektiv EPE är väl integrerad i institutets dagliga hantering av motpartsrisker samt att modellens resultat beaktas vid kredit­ godkännande, hantering av motpartsrisker, intern kapitalalloke­ ring och företagsstyrning.

190

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/181

 

 

 

 

 

2.Institutet ska visa de behöriga myndigheterna att det har använt en modell som i stort uppfyller de krav som anges i detta avsnitt för att beräkna de exponeringsfördelningar som ligger till grund för beräkningen av EPE under minst ett år innan institutet fick tillstånd av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 283 att använda metoden med interna modeller.

3.Den modell som används för att generera fördelningen av exponeringarna ska ingå i de ramar för hantering av motparts­ risker som krävs enligt artikel 286. Ramarna ska även omfatta mätning av hur beviljade krediter har utnyttjats, aggregering av motpartsexponeringar med andra kreditexponeringar och allo­ kering av internt kapital.

4.Utöver EPE ska ett institut mäta och hantera aktuella ex­ poneringar. Om lämpligt ska institutet mäta den aktuella expo­ neringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säker­ heter. Ett institut uppfyller användningskravet om det använder andra mått för motpartsrisk, exempelvis toppexponering, som bygger på den exponeringsfördelning som genererats genom samma modell som för beräkningen av EPE.

5.Ett institut ska ha systemkapacitet att skatta EE dagligen, såvida det inte kan förvissa de behöriga myndigheterna om att dess exponeringar för motpartsrisker är sådana att det är till­ räckligt med mindre frekventa beräkningar. Institutet ska också beräkna EE vid framtida tidpunkter enligt en tidsprofil för pro­ gnoshorisonter som i tillräcklig utsträckning återspeglar tids­ strukturen för framtida betalningsflöden och avtalens löptid samt på ett sätt som motsvarar exponeringarnas grad av väsent­ lighet och sammansättning.

6.Exponeringen ska mätas, övervakas och kontrolleras under hela löptiden för alla avtal inom en nettningsmängd och inte bara i ettårsperspektivet. Institutet ska ha metoder för att iden­ tifiera och kontrollera motpartsrisker i fall då exponeringen ökar bortom ettårsgränsen. Den prognostiserade exponerings­ ökningen ska även vara ett av ingångsvärdena i institutets in­ terna modell för internt kapital.

Artikel 290

Stresstest

1.Ett institut ska ha ett omfattande stresstestprogram för motpartsrisker, även för bedömning av kapitalbaskraven i sam­ band med motpartsrisker, och detta program ska uppfylla kra­ ven i punkterna 2–10.

2.Det ska upptäcka eventuella händelser eller framtida för­ ändringar av de ekonomiska förhållandena, vilka skulle kunna få ogynnsamma effekter på institutets kreditexponeringar samt be­ döma institutets förmåga att stå emot sådana förändringar.

3.Programmets stressmått ska jämföras med riskgränser och institutet ska betrakta dem som en del av den process som beskrivs i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU.

4.Programmet ska göra en omfattande kartläggning av han­ deln och på motpartsnivå aggregera exponeringar för alla for­ mer av motpartsrisk i tillräckligt god tid för att regelbundna stresstester ska kunna genomföras.

5.Minst en gång i månaden ska det genomföras stresstest av exponeringar med avseende på viktiga marknadsriskfaktorer, såsom räntesatser, valutakurser, aktienoteringar, kreditspreadar och råvarupriser för alla institutets motparter, i syfte att identi­ fiera och göra det möjligt för institutet att vid behov minska en alltför hög koncentration av risker i vissa riktningar. Stresstesten av exponeringar – inbegripet risker kopplade till en respektive flera faktorer samt väsentliga oriktade risker – och stresstest av exponering tillsammans med kreditvärdighet ska genomföras avseende motpartsrisken på följande nivåer: för varje enskild motpart, för varje motpartsgrupp och sammantaget för alla institutets motparter.

6.Minst kvartalsvis ska stresstestscenarion omfattande flera faktorer tillämpas och väsentliga oriktade risker utvärderas, dä­ ribland räntekurvsrisk och basrisk. Stresstester med flera fakto­ rer ska minst omfatta följande scenarion, där

a)allvarliga ekonomiska händelser eller marknadshändelser har inträffat,

b)likviditeten har minskat väsentligt på marknaden som helhet, och

c)ett stort finansinstitut avvecklar positioner.

7.Stresstestets syfte ska vara anpassat efter hur allvarliga störningar som de underliggande riskfaktorerna kan framkalla. Vid stresstest av solvens ska de underliggande riskfaktorerna ge tillräckligt allvarliga störningar för att orsaka historiskt extrema omständigheter på marknaderna och extrema men rimliga på­ frestningar på marknaderna. Stresstesten ska utvärdera hur så­ dana störningar inverkar på kapitalbas, kapitalbaskrav och re­ sultat. Vid daglig övervakning av portföljer, säkring och hante­ ring av koncentrationer ska testprogrammet även beakta mindre allvarliga och mer sannolika scenarier.

8.Programmet ska om lämpligt innefatta omvända stresstes­ ter för att identifiera extrema men rimliga scenarier som skulle kunna ge påtagligt ogynnsamma resultat. Omvända stresstester ska beakta effekterna av en portföljs väsentliga icke-linjära egen­ skaper.

9.Resultaten av programmets stresstest ska regelbundet och minst kvartalsvis rapporteras till den verkställande ledningen. Rapporterna och analysen av resultaten ska omfatta de största effekterna på respektive motpartsnivå i portföljen, väsentliga koncentrationer inom olika segment i portföljen (inom samma bransch eller region) samt relevanta portfölj- och motpartsspe­ cifika tendenser.

191

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/182

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

10.Den verkställande ledningen ska ha en ledande roll i b) Inom varje sådan enskild nettningsmängd ska exponerings­

arbetet på att integrera stresstesten i institutets ramar för risk­ hantering och dess riskkultur samt se till att resultaten är me­ ningsfulla och används vid hanteringen av motpartsrisker. Stres­ stestresultaten för väsentliga exponeringar ska utvärderas utifrån riktlinjer som anger institutets riskbenägenhet och ska förmedlas till den verkställande ledningen för diskussion och åtgärder, när orimliga eller koncentrerade risker upptäcks.

Artikel 291

Korrelationsrisk

1.Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla:

a)Allmän korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det finns en positiv korrelation mellan sannolikheten för att motparter fallerar och allmänna marknadsriskfaktorer.

b)Specifik korrelationsrisk avser en risk som uppstår när det på grund av transaktionernas art finns en positiv korrelation mellan den framtida exponeringen mot en viss motpart och sannolikheten för att denna motpart fallerar (PD). Ett institut ska anses vara exponerat för specifik korrelationsrisk om den framtida exponeringen mot en viss motpart förvän­ tas vara hög när sannolikheten för att motparten fallerar också är hög.

2.Ett institut ska vederbörligen beakta exponeringar som ger upphov till en väsentlig grad av specifik och allmän korrela­ tionsrisk.

3.För att upptäcka eventuell allmän korrelationsrisk ska ett institut utforma stresstester och scenarioanalyser för att stres­ stesta riskfaktorer som inverkar negativt på motpartens kredit­ värdighet. Sådana tester ska omfatta risken för allvarliga stör­ ningar vid ändrade förhållanden mellan riskfaktorerna. Ett insti­ tut ska övervaka den allmänna korrelationsrisken per produkt, region, bransch eller i förhållande till andra kategorier som är relevanta för verksamheten.

värdet för kreditswappar som refererar till ett enda namn vara lika med hela den förväntade värdeminskningen för det underliggande instrumentets resterande verkliga värde vid antagandet att den underliggande utgivaren har trätt i likvidation.

c)Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 3 ska ange LGD-värdet 100 % för sådana swappar.

d)Ett institut som använder den metod som beskrivs i kapitel 2 ska tillämpa samma riskvikt som för en transaktion utan säkerhet.

e)För alla övriga transaktioner som refererar till ett enda namn i en sådan enskild nettningsmängd ska beräkningen av ex­ poneringsvärdet överensstämma med antagandet att de un­ derliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt sam­ band mellan utgivaren och motparten plötsligt fallerar. För alla övriga transaktioner som refererar till en korg av namn eller ett index ska plötsligt fallissemang för de respektive underliggande skuldförbindelser där det finns ett rättsligt samband mellan utgivaren och motparten tillämpas, om de är väsentliga.

f)I den mån institutet använder befintliga beräkningar av marknadsrisken för kapitalbaskraven för tillkommande fallis­ semangs- och migrationsrisker i enlighet med avdelning IV kapitel 5 avsnitt 4 vilka redan innehåller ett antagande om LGD, ska LGD-värdet 100 % anges i den formel som an­ vänds.

6. Instituten ska förse den verkställande ledningen och lämp­ lig kommitté i ledningsorganet med regelbundna rapporter om både specifik och allmän korrelationsrisk samt de åtgärder som vidtas för att hantera dessa risker.

Artikel 292

4.Ett institut ska ha metoder för att för varje rättslig enhet identifiera, övervaka och kontrollera fall av specifik korrelations­ risk, från och med inledandet av en transaktion och under hela dess fortsatta löptid.

5.Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för motpartsk­ reditrisker med avseende på transaktioner där man konstaterat specifik korrelationsrisk och där det finns ett rättsligt samband mellan motparten och utgivaren av OTC-derivatets underlig­ gande tillgång eller den underliggande tillgång avseende de transaktioner som avses i artikel 273.2 b, c och d i enlighet med följande principer:

a)De instrument där det föreligger specifik korrelationsrisk ska inte ingå i samma nettningsmängd som övriga transaktioner med motparten och varje sådant instrument ska behandlas som en enskild nettningsmängd.

Modellprocessens integritet

1. Ett institut ska säkerställa modellprocessens integritet i enlighet med artikel 284 genom att anta åtminstone följande åtgärder:

a)Den interna modellen ska beakta villkor och specifikationer för transaktionerna utan dröjsmål, fullständigt och med för­ siktighet.

b)Villkoren ska åtminstone omfatta teoretiska kontraktsbelopp, löptid, referenstillgångar samt arrangemang för marginalsä­ kerheter och nettning.

c)Villkoren och specifikationerna ska registreras i en databas som är föremål för återkommande formell revision.

192

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/183

 

 

 

 

 

d)Det ska finnas en process för att godta nettningsarrange­ mang enligt vilket det ska krävas en jurists bekräftelse av att nettning enligt dessa arrangemang kan hävdas rättsligt.

e)Den bekräftelse som krävs enligt led d ska föras in i den databas som anges i led c av en oberoende enhet.

f)Överföringen av data om transaktionsvillkor och specifika­ tioner till EPE-modellen ska vara föremål för internrevision.

g)Det ska finnas processer för formell avstämning mellan mo­ dellen och källdatasystemen, så att det fortlöpande kan kont­ rolleras att transaktionsvillkor och specifikationer beaktas vid EPE-beräkningen på ett korrekt eller åtminstone försiktigt sätt.

2. Aktuella exponeringar ska beräknas utifrån aktuella mark­ nadsdata. Ett institut får kalibrera sin EPE-modell med hjälp av antingen historiska marknadsdata eller marknadsimplicita data för att fastställa parametrar för underliggande stokastiska pro­ cesser, som förskjutning, volatilitet och korrelation. Om ett institut använder historiska data, ska dessa data avse minst tre år. Dessa data ska uppdateras minst kvartalsvis och oftare om det behövs för att återspegla förhållandena på marknaden.

För beräkning av effektiv EPE genom kalibrering av stresstester ska ett institut kalibrera effektiv EPE utifrån antingen treårsdata som innefattar en period med påfrestningar på motparternas kreditspreadar eller marknadsimplicita data från en sådan kritisk period.

Institutet ska uppfylla kraven i punkterna 3, 4 och 5 i detta syfte.

3.Ett institut ska minst kvartalsvis förvissa den behöriga myndigheten om att den kritiska period som används i beräk­ ningen enligt denna punkt sammanfaller med en period då antalet kreditswappar eller andra kreditspreadar (såsom lån eller företagsobligationer) ökade för ett representativt urval av de av dess motparter som handlat med kreditspreadar. Om institutet inte har tillräckliga data om en motparts kreditspreadar, ska det åsätta denna motpart specifika data för kreditspreadar baserade på region, intern kreditvärdering och affärsslag.

4.EPE-modellen för alla motparter ska bygga på data, an­ tingen historiska eller implicita, som innefattar data från den kritiska kreditperioden och ska använda sådana data på ett sätt som är förenligt med den metod som används för att kalibrera EPE-modellen mot aktuella data.

5.För att utvärdera hur kalibreringen av stresstest inverkar på effektiv EPE ska ett institut skapa flera referensportföljer, som är sårbara för de huvudsakliga riskfaktorer som institutet är exponerat för. Exponeringen mot dessa referensportföljer ska beräknas med a) en metod med stresstest som bygger på aktu­ ella marknadsvärden och modellparametrar som kalibrerats mot kritiska marknadsförhållanden, och b) den exponering som ge­ nererats under den kritiska perioden, men genom den metod som beskrivs i detta avsnitt (marknadsvärdet i slutet av den kritiska perioden, volatilitet och korrelationer från den treåriga kritiska perioden).

De behöriga myndigheterna ska kräva att institutet justerar ka­ libreringen av stresstest, om referensportföljernas exponeringar avviker väsentligt från varandra.

6. Ett institut ska validera modellen enligt en process som klart beskrivs i institutets styrdokument och förfaranden. Vali­ deringsprocessen ska

a)innehålla information om vilket slag av test som krävs för att säkerställa modellens integritet och för att identifiera under vilka förhållanden de antaganden som modellen bygger på är olämpliga och därför kan leda till en underskattning av EPE, och

b)omfatta en översyn av modellens fullständighet.

7. Ett institut ska övervaka relevanta risker och ha inrättat processer för att justera sina skattningar av effektiv EPE, när dessa risker får väsentlig betydelse. För att efterleva denna punkt ska institutet göra följande:

a)Identifiera och hantera sina exponeringar för specifika kor­ relationsrisker i enlighet med artikel 291.1 b och expone­ ringar för allmänna korrelationsrisker i enlighet med arti­ kel 291.1 a.

b)När det gäller exponeringar vilkas riskprofil ökar efter ett år, ska institutet regelbundet jämföra skattningen av ett relevant exponeringsmått för ett år med samma exponeringsmått för hela den tid exponeringen varar.

c)När det gäller exponeringar med mindre än ett års återstå­ ende löptid, ska institutet regelbundet jämföra ersättnings­ kostnaden (aktuell exponering) med den realiserade expone­ ringsprofilen och lagra data som möjliggör sådana jämförel­ ser.

8.Ett institut ska ha interna processer för att kontrollera att en transaktion, innan den tas med i en nettningsmängd, omfat­ tas av ett nettningsavtal, som kan hävdas rättsligt och uppfyller kraven enligt avsnitt 7.

9.Ett institut som använder säkerheter för att reducera sina motpartsrisker ska ha interna processer för att kontrollera att säkerheterna uppfyller tillämpliga normer för rättslig förutsebar­ het enligt kapitel 4, innan deras effekter beaktas i beräkning­ arna.

193

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/184

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

10. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer för tillämpningen av denna artikel i enlig­ het med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 293

Krav på riskhanteringssystemet

1.Varje institut ska uppfylla följande krav:

a)Det ska uppfylla de kvalitativa kraven i del III avdelning IV kapitel 5.

b)Det ska genomföra ett regelbundet utfallstestprogram, som jämför de riskmått som genereras av modellen med realise­ rade riskmått och hypotetiska förändringar utifrån statiska positioner med realiserade mått.

c)Det ska göra en inledande validering och en fortlöpande periodisk översyn av sin exponeringsmodell för motpartsris­ ker och de riskmått som genereras av denna. Valideringen och översynen ska vara oberoende av modellens utveckling.

d)Ledningsorganet och den verkställande ledningen ska med­ verka i riskkontrollprocessen och se till att tillräckliga resur­ ser ägnas åt kontroll av kreditrisker och motpartsrisker. I detta syfte ska de dagliga rapporter som utarbetas av den oberoende riskkontrollenheten, inrättad i enlighet med arti­ kel 287.1 a, ses över på tillräckligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna driva igenom såväl minskningar av positioner som anskaffats av enskilda handlare som minsk­ ningar av institutets samlade riskexponering.

e)Den interna modellen för mätning av riskexponering ska integreras i institutets dagliga riskhantering.

f)Riskmätningssystemet ska tillämpas i förening med interna handels- och exponeringslimiter. I detta syfte ska expone­ ringslimiterna vara konsekvent relaterade till institutets risk­ mätningsmodell på ett sätt som handlare, kredithandläggare och verkställande ledning har god kännedom om.

g)Ett institut ska säkerställa att dess riskhanteringssystem är väl dokumenterat. I synnerhet ska det ha en rad interna riktlin­ jer, kontroller och processer för riskmätningssystemets drift samt arrangemang som säkerställer att dessa riktlinjer efter­ levs.

h)En oberoende översyn av riskhanteringssystemet ska genom­ föras regelbundet inom ramen för institutets egna internre­ vision. Denna översyn ska omfatta både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens verksamhet. Den övergripande riskhanteringen ska ses över regelbundet (minst en gång per år), och denna översyn ska som ett minimum specifikt omfatta samtliga punkter i arti­ kel 288.

i)Den fortlöpande valideringen av modeller för motpartsrisk, bland annat utfallstester, ska ses över regelbundet på tillräck­ ligt hög ledningsnivå med befogenheter att kunna besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera eventuella svag­ heter i modellen.

2.De behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till i vilken mån ett institut uppfyller kraven i punkt 1 när de anger värdet för alfa i enlighet med artikel 284.4. Endast de institut som helt uppfyller nämnda krav ska få tillämpa den minsta multiplika­ tionsfaktorn.

3.Ett institut ska dokumentera processen för inledande och fortlöpande validering av sin exponeringsmodell för motparts­ risk och beräkningen av riskmått som genereras av modellerna så utförligt att en tredje part skulle kunna upprepa analysen respektive återskapa riskmåtten. I denna dokumentation ska det anges hur ofta analys av utfallstest och eventuell annan fortlöpande validering ska ske, hur valideringen utförs med av­ seende på dataflöden och portföljer samt vilka analyser som görs.

4.Ett institut ska ange kriterier för hur det utvärderar sina exponeringsmodeller för motpartsrisk och de modeller som le­ vererar data till exponeringsberäkningen samt ha skriftliga riktlinjer med en beskrivning av den process som används för att upptäcka och komma till rätta med oacceptabla tillväga­ gångssätt.

5.Ett institut ska fastställa hur de representativa motparts­ portföljer är sammansatta som används vid valideringen av en exponeringsmodell för motpartsrisk och dess riskmått.

6.Vid den validering av exponeringsmodeller för motparts­ risk och dess riskmått som ger prognosfördelningar ska mer än en uppgift för prognosfördelningen beaktas.

Artikel 294

Valideringskrav

1. Ett institut ska inom ramen för den inledande och fortlö­ pande valideringen av sin exponeringsmodell för motpartsrisker och sina riskmått säkerställa att följande krav är uppfyllda:

a)Institutet ska genomföra utfallstest med användning av his­ toriska data om förändringar av marknadsriskfaktorerna, innan de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd i enlighet med artikel 283.1. Utfallstesten ska beakta ett antal be­ stämda prognosperioder under minst ett år med en rad olika starttidpunkter och avseende ett stort antal marknads­ villkor.

194

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/185

 

 

 

 

 

b)Institut som använder den metod som anges i artikel 285.1 b ska regelbundet validera sin modell för att testa om de realiserade aktuella exponeringarna överensstämmer med

prognoserna för samtliga marginalriskperioder under ett år. Om vissa av transaktionerna i nettningsmängden har kortare löptid än ett år och nettningsmängden har högre känslighet för riskfaktorerna utan dessa transaktioner, ska detta beaktas i valideringen.

c)Det ska genomföra utfallstest av hur exponeringsmodellen för motpartsrisker fungerar, av de relevanta riskmåtten i modellen samt av de prognostiserade marknadsriskfaktorer­ na. För transaktioner där säkerhet ställts ska prognosperio­ derna även avspegla sådana typiska marginalriskperioder som tillämpas vid handel där säkerhet ställts eller där mar­ ginalavtal ingår.

d)Om modellvalideringen tyder på att effektiv EPE är under­ skattad, ska institutet vidta de åtgärder som krävs för att hantera bristerna i modellen.

e)Det ska i den inledande och fortlöpande modellvalideringen ingå att testa de värderingsmodeller som används för att beräkna motpartsexponering vid ett givet scenario för fram­ tida störningar som påverkar marknadsriskfaktorerna. Vär­ deringsmodellerna för optioner ska ta hänsyn till options­ värdenas icke-linjära karaktär med avseende på marknads­ riskfaktorerna.

f)Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska fånga den transaktionsspecifika information som behövs för att expo­ neringarna ska kunna aggregeras på nettningsmängdsnivå. Instituten ska kontrollera att transaktionerna hänförs till den korrekta nettningsmängden inom modellen.

g)Exponeringsmodellen för motpartsrisker ska omfatta trans­ aktionsspecifik information för att effekterna av marginal­ avtal ska kunna beaktas. Den ska beakta både det aktuella marginalsäkerhetsbeloppet och den marginalsäkerhet som skulle överföras mellan motparter i framtiden. Modellen ska beakta om marginalavtalen är ensidiga eller ömsesidiga, hur ofta marginalsäkerheter begärs, marginalriskperioden, miniminivån för den exponering utan marginalsäkerhet som institutet är villigt att acceptera och minsta transfere­ ringsbelopp. I modellen ska antingen förändringarna av den ställda säkerhetens marknadsvärde skattas eller de regler till­ lämpas som anges i kapitel 4.

h)Statiska historiska utfallstester av representativa motparts­ portföljer ska ingå i modellvalideringen. Institutet ska regel­ bundet genomföra sådana utfallstester på ett antal represen­ tativa motpartsportföljer som är faktiska eller hypotetiska. Dessa representativa portföljer ska väljas utifrån känslighe­ ten för de väsentliga riskfaktorer och kombinerade riskfak­ torer som institutet är exponerat för.

i)Institutet ska genomföra utfallstest som är utformade för att testa huvudantagandena i exponeringsmodellen för mot­ partsrisker och de relevanta riskmåtten, inbegripet förhållan­ det i modellerna mellan löptider med samma riskfaktorer och mellan riskfaktorer.

j)Lämpliga rutiner ska gälla för utfallstester av hur expone­ ringsmodeller för motpartsrisker och tillhörande riskmått fungerar. Programmet för utfallstester ska vara utformat så att det upptäcker eventuella brister i riskmåtten i en EPE- modell.

k)Ett institut ska validera sina exponeringsmodeller för mot­ partsrisker och alla riskmått med tidsperspektiv som mot­ svarar löptiden för de transaktioner för vilka exponeringar beräknas med hjälp av metoden med interna modeller i enlighet med artikel 283.

l)Ett institut ska inom ramen för den fortlöpande modellvali­ deringen regelbundet testa de värderingsmodeller som an­ vänds för beräkning av motpartsexponering mot lämpliga oberoende referensvärden.

m)I den fortlöpande valideringen av ett instituts exponerings­ modell för motpartsrisker och de relevanta riskmåtten ska det ingå en bedömning av om den senaste tidens resultat varit tillfredsställande.

n)Institutet ska i sin inledande och fortlöpande validering be­ döma hur ofta parametrarna i en exponeringsmodell för motpartsrisker bör uppdateras.

o)I den inledande och fortlöpande valideringen av expone­ ringsmodeller för motpartsrisker ska det ingå en bedömning av om exponeringsberäkningarna av motpartsnivån och nettningsmängdens exponering är ändamålsenliga eller inte.

2.Vid beräkningen av föreskrivet exponeringsvärde för varje motpart får ett mått som är försiktigare än det metriska använ­ das i stället för alfa multiplicerat med effektiv EPE, förutsatt att de behöriga myndigheterna gett sitt förhandstillstånd. Graden av relativ försiktighet bedöms efter de behöriga myndigheternas förhandstillstånd och vid den regelbundna granskningen av EPE-modellerna. Ett institut ska regelbundet validera försiktighe­ ten. Den fortlöpande utvärderingen av hur modellerna fungerar ska omfatta alla motparter på vilka modellerna tillämpas.

3.Om utfallstesterna visar att en modell inte är tillräckligt tillförlitlig, ska de behöriga myndigheterna återkalla godkännan­ det av modellen eller ålägga institutet att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

195

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/186

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

A v s n i t t 7

A v t a l s n e t t n i n g

Artikel 295

Erkännande av avtalsnettning som riskreducerande

Under förutsättning att de behöriga myndigheterna har godkänt nettningsavtalet i enlighet med artikel 296 och att institutet uppfyller kraven i artikel 297 får ett institut behandla följande slags nettningsavtal som riskreducerande i enlighet med arti­ kel 298:

a)Bilaterala avtal om novation mellan ett institut och dess motpart enligt vilka avtal om ömsesidiga fordringar och för­ pliktelser automatiskt avräknas på så sätt att det vid novation fastställs ett enda nettobelopp varje gång novation tillämpas, så att det skapas ett enda nytt juridiskt bindande avtal som ersätter tidigare avtal och alla förpliktelser mellan parterna enligt dessa avtal.

b)Andra bilaterala nettningsavtal mellan ett institut och dess motpart.

c)Avtal om produktövergripande nettning för institut som har erhållit tillstånd att använda metoden i avsnitt 6 för trans­ aktioner som omfattas av denna metod. De behöriga myn­ digheterna ska lämna EBA en förteckning över de avtal om produktövergripande nettning som har godkänts.

Nettning mellan transaktioner som ingåtts av olika juridiska personer i en grupp får inte godkännas vid beräkning av ka­ pitalbaskraven.

Artikel 296

Godkännande av nettningsavtal

1.De behöriga myndigheterna får endast godkänna ett avtal om nettning om villkoren i punkt 2 och i tillämpliga fall även punkt 3 är uppfyllda.

2.Följande villkor ska vara uppfyllda för alla avtal om nett­ ning som ett institut använder för att fastställa exponeringsvär­ det i denna del:

a)Institutet ska med sin motpart ha ingått en överenskom­ melse om avtalsnettning som ger upphov till en enda juri­ disk förpliktelse som omfattar alla ingående transaktioner, så att institutet, om en motpart fallerar, endast har rätt att fordra eller är förpliktad att betala nettosumman av de

positiva och negativa marknadsvärdena av de ingående en­ skilda transaktionerna.

b)Institutet ska till den behöriga myndigheten ha lämnat skrift­ liga och motiverade juridiska utlåtanden, så att institutets fordringar och förpliktelser vid en talan mot nettningsavtalet inte skulle överskrida dem som anges i led a. Det juridiska utlåtandet ska hänvisa till tillämplig lagstiftning i

i)den jurisdiktion där motparten har sitt säte,

ii)den jurisdiktion där en företagsfilial är belägen, om det gäller en filial i ett annat land än det där företaget har sitt säte,

iii)den jurisdiktion vars lag reglerar de enskilda transaktio­ ner som ingår i nettningsavtalet,

iv)den jurisdiktion vars lag reglerar varje avtal eller över­ enskommelse som är nödvändig för att genomföra nett­ ningsavtalet.

c)Kreditrisken mot varje motpart ska aggregeras till en enda rättslig exponering mot samtliga transaktioner med denna motpart. Detta aggregat ska beaktas vid fastställande av kre­ ditlimiter och allokering av internt kapital.

d)Avtalet får inte innehålla någon klausul som vid en motparts fallissemang medger att en icke försumlig motpart endast behöver betala delvis eller inte alls till den fallerande partens konkursbo, även om den fallerande parten är en nettoford­ ringsägare (dvs. en walkaway-klausul).

Om någon av de behöriga myndigheterna inte är förvissad om att nettningsavtalet är lagenligt och verkställbart enligt lagen i var och en av de jurisdiktioner som anges i led b, ska nettnings­ avtalet inte godkännas som en riskreduceringsmetod för någon av parterna. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna under­ rätta varandra om detta.

3. De juridiska utlåtanden som anges i led b får utformas med hänvisning till olika slags avtalsnettning. För produktöver­ gripande nettningsavtal ska dessutom följande villkor vara upp­ fyllda:

a)Nettosumman i punkt 2 a ska vara nettosumman av de positiva och negativa slutavräkningsvärdena för alla ingående enskilda bilaterala ramavtal och de positiva och negativa marknadsvärdena för de enskilda transaktionerna (det pro­ duktövergripande nettobeloppet).

196

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/187

 

 

 

 

 

b)De juridiska utlåtandena enligt punkt 2 b ska ta upp hela det produktövergripande nettningsavtalets giltighet och verkställ­ barhet samt dess effekter på väsentliga bestämmelser i even­ tuellt ingående enskilda bilaterala ramavtal.

Artikel 297

Institutens förpliktelser

1.Ett institut ska inrätta och upprätthålla processer för att säkerställa att nettningsavtalets rättsliga giltighet och verkställ­ barhet ses över med anledning av lagändringar i de berörda jurisdiktionerna enligt artikel 296.2 b.

2.Institutet ska arkivera all erforderlig dokumentation om sin avtalsnettning.

3.Institutet ska beakta effekterna av nettning vid sin mät­ ning av den samlade kreditriskexponeringen mot varje motpart och hantera sin motpartsrisk utifrån resultaten av denna mät­ ning.

4.Vid avtal om produktövergripande nettning enligt arti­ kel 295 ska institutet ha processer enligt artikel 296.2 c för att kontrollera att alla transaktioner som ska ingå i en nettnings­ mängd omfattas av ett juridiskt utlåtande i enlighet med arti­ kel 296.2 b.

Institutet ska med beaktande av avtalet om produktövergripande nettning fortsätta att uppfylla godkännandekraven på bilateral nettning och kraven i kapitel 4 för godkännande av kreditrisk­ skydd i tillämplig form när det gäller alla ingående enskilda bilaterala ramavtal och transaktioner.

Artikel 298

Effekter av godkännande av nettning som riskreducerande

1.Nettningsavtal ska behandlas som följer:

a)Nettning vid tillämpning av avsnitten 5 och 6 ska godkännas enligt bestämmelserna i dessa avsnitt.

b)Vid avtal om novation får de enskilda nettobelopp som fast­ ställs genom sådana avtal viktas i stället för bruttobeloppen.

Vid tillämpning av avsnitt 3 får instituten ta hänsyn till avtalet om novation när de fastställer

i)de aktuella ersättningskostnaderna enligt artikel 274.1, och

ii)de teoretiska kapitalbeloppen eller underliggande värdena enligt artikel 274.2.

Vid tillämpning av avsnitt 4 får instituten ta hänsyn till avtalet om novation, när de beräknar det teoretiska belopp som anges i artikel 275.1. I sådana fall ska instituten till­ lämpa procentsatserna i tabell 3.

c)För andra nettningsöverenskommelser ska instituten tillämpa avsnitt 3 enligt följande:

i)Den aktuella ersättningskostnad som avses i artikel 274.1 för avtalen i en nettningsöverenskommelse ska beräknas med beaktande av den faktiska hypotetiska nettoersätt­ ningskostnad som avtalet medför; om nettningen leder till en nettoskuld för det institut som beräknar nettoer­

sättningskostnaden, ska den aktuella ersättningskostnaden sättas till "0".

ii)Talet för eventuell framtida kreditexponering enligt arti­ kel 274.2 ska för alla avtal i en nettningsöverenskom­ melse minskas i enlighet med följande formel:

PCEred ¼ 0:4 · PCEbrutto þ 0:6 · NGR · PCEbrutto

där

 

 

PCEred

= det

reducerade talet för eventuell framtida

 

exponering för kreditrisk för alla kontrakt

 

med en given motpart som ingår i ett rätts­

 

ligt

giltigt bilateralt nettningsavtal,

PCEbrutto = summan av talen för eventuell framtida ex­ ponering för kreditrisk för alla kontrakt med

en given motpart vilka ingår i ett rättsligt giltigt bilateralt nettningsavtal och är beräk­ nade genom att deras teoretiska kapitalbe­ lopp multipliceras med de procenttal som anges i tabell 1, och

NGR

= netto-bruttokvoten, beräknad som

kvoten

 

mellan

nettoersättningskostnaden

för

alla

 

kontrakt som ingår i ett rättsligt giltigt bila­

 

teralt nettningsavtal med en given motpart

 

(täljare)

och bruttoersättningskostnaden

för

 

alla kontrakt som ingår i en rättsligt giltig

 

bilateral nettningsöverenskommelse med den

 

motparten (nämnare).

 

 

197

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/188

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk i enlighet med formeln i punkt 1 får instituten be­ handla kontrakt som helt matchar varandra och ingår i nett­ ningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teore­ tiskt belopp som är lika med nettointäkterna.

Vid tillämpningen av artikel 275.1 får instituten behandla kont­ rakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med nettointäkterna, varvid de teoretiska beloppen ska multipliceras med de procentsatser som anges i tabell 3.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med kontrakt som helt matchar varandra avses valutaterminer eller liknande kontrakt, där det teoretiska beloppet är lika med kassaflödena, om kas­ saflödena förfaller till betalning samma valutadag och helt och hållet är i samma valuta.

3. För alla andra kontrakt som ingår i ett nettningsavtal får de tillämpliga procentsatserna minskas enligt tabell 6:

Tabell 6

Ursprunglig löptid

Räntekontrakt

Valutakurskont­

rakt

 

 

 

 

 

Ett år eller mindre

0,35 %

1,50 %

 

 

 

Över ett år men högst två år

0,75 %

3,75 %

 

 

 

Tillägg för varje ytterligare år

0,75 %

2,25 %

 

 

 

4. I fråga om räntekontrakt får instituten med de behöriga myndigheternas samtycke välja antingen ursprunglig eller åter­ stående löptid.

A v s n i t t 8

P o s t e r i h a n d e l s l a g r e t

Artikel 299

Poster i handelslagret

1. För tillämpningen av denna artikel ska bilaga II innehålla en hänvisning till derivatinstrument för överföring av kreditrisk enligt vad som anges i avsnitt C.8 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

2. Vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp för mot­ partsrisken ska instituten tillämpa följande principer på poster i handelslagret:

a)Vid beräkning av den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk enligt metoden i avsnitt 3 ska för kreditderivat i form av totalavkastningsswappar och kreditswappar instru­ mentets nominella belopp multipliceras med följande pro­ centsatser:

i)5 %, om referensförpliktelsen är sådan att den skulle vara en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den gav upphov till direkt exponering för institutet.

ii)10 %, om referensförpliktelsen är sådan att den inte skulle vara en kvalificerad post enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den gav upphov till direkt exponering för institu­ tet.

Om ett instituts exponering till följd av en kreditswapp är en lång position i det underliggande instrumentet, får procent­ satsen 0 % användas för den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk, såvida inte denna kreditswapp omfattas av en likvidationsklausul vid insolvens i den enhet vars exponering till följd av swappen utgör en kort position i det underlig­ gande instrumentet, även om detta inte fallerat.

Om kreditderivatet ger skydd vid förfall vid det n:te fallis­ semanget bland flera underliggande förpliktelser, ska institu­ tet bestämma vilken av de föreskrivna procentsatser som avses i första stycket som ska tillämpas på den förpliktelse som har den n:te sämsta kreditkvaliteten och skulle anses vara kvalificerad enligt del III avdelning IV kapitel 2, om den innehades av institutet.

b)Instituten får inte använda den förenklade metoden för fi­ nansiella säkerheter enligt artikel 222 för att beakta effek­ terna av finansiella säkerheter.

c)När det gäller repor och värdepappers- eller råvarulån som förtecknats i handelslagret, får instituten beakta alla finansi­ ella instrument och råvaror som får ingå i handelslagret som godtagbar säkerhet.

d)För exponeringar till följd av OTC-derivat som förtecknats i handelslagret får instituten beakta råvaror som får ingå i handelslagret som godtagbar säkerhet.

198

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/189

 

 

 

 

 

e)Vid beräkning av volatilitetsjusteringar i fall när sådana fi­ nansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i handels­ lagret enligt kapitel 4 lånas ut, säljs eller tillhandahålls re­ spektive lånas, köps eller tas emot som säkerhet eller på något annat sätt inom ramen för en sådan transaktion och ett institut tillämpar schablonmetoden för volatilitetsjuste­ ringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet behandla så­ dana instrument och råvaror på samma sätt som aktier utanför huvudindexet på en erkänd börs.

f)Om ett institut tillämpar metoden med egna skattningar av volatilitetsjusteringar enligt kapitel 4 avsnitt 3, ska institutet för finansiella instrument eller råvaror som inte får ingå i handelslagret enligt kapitel 4 beräkna volatilitetsjusteringar för varje enskild post. Ett institut som har erhållit tillstånd att använda metoden med egna modeller enligt kapitel 4 får också tillämpa denna metod på handelslagret.

g)I samband med beaktande av ramavtal om nettning som täcker repor, värdepappers- eller råvarulån eller andra ka­ pitalmarknadsdrivna transaktioner, får instituten bara beakta nettning mellan positionerna i eller utanför handelslagret om de nettade transaktionerna uppfyller följande villkor:

i)Alla transaktioner marknadsvärderas dagligen.

ii)Alla poster som lånas, köps eller tas emot i samband med

transaktionerna får beaktas som godtagbara finansiella säkerheter enligt kapitel 4, utan tillämpning av leden c–f i denna punkt.

h) Om ett kreditderivat i handelslagret utgör en del av en intern säkring och kreditriskskyddet överensstämmer med arti­ kel 204 i denna förordning, ska instituten tillämpa en av följande metoder:

i)Behandla det som om ingen motpartsrisk uppstod på grund av positionen i kreditderivatet.

ii)Vid beräkning av kapitalbaskravet för motpartsrisker kon­ sekvent ta med alla de kreditderivat i handelslagret som utgör en del av interna säkringar eller som köpts som skydd mot exponering för motpartsrisk, om kreditrisk­ skyddet betraktas som godtagbart enligt kapitel 4.

A v s n i t t 9

K a p i t a l b a s k r a v f ö r e x p o n e r i n g a r m o t e n c e n t r a l m o t p a r t

Artikel 300

Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

1.konkursskydd: en kundtillgång blir genom effektiva arrange­ mang inte tillgänglig för fordringsägare hos en central motpart eller för en clearingmedlem, om denna centrala motpart eller clearingmedlem skulle drabbas av insolvens, eller tillgången blir inte tillgänglig för clearingmedlemmen för täckande av förluster som den har ådragit sig till följd av att en eller flera andra kunder än de som tillhandahöll denna tillgång har fallerat.

2.motpartsrelaterad transaktion: ett kontrakt eller en transaktion enligt artikel 301.1 mellan en kund och en clearingmedlem med direkt anknytning till ett kontrakt eller en transaktion som för­ tecknas i den punkten mellan denna clearingmedlem och en central motpart.

3.clearingmedlem: en clearingmedlem enligt definitionen i arti­ kel 2.14 i förordning (EU) nr 648/2012.

4.kund: en kund enligt definitionen i artikel 2.15 i förordning (EU) nr 648/2012 eller ett företag som har upprättat indirekta clearingarrangemang med en clearingmedlem i enlighet med artikel 4.3 i den förordningen.

Artikel 301

Huvudsakligt tillämpningsområde

1. Detta avsnitt gäller följande kontrakt och transaktioner så länge de är utestående hos en central motpart:

a)Kontrakt som förtecknas i bilaga II samt kreditderivat.

b)Repor.

c)Värdepappers- och råvarulån.

d)Transaktioner med långfristig avveckling.

e)Marginallånetransaktioner.

199

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/190

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. Instituten får välja om de vill använda en av följande två behandlingar i samband med kontrakt och transaktioner som är utestående hos en kvalificerad central motpart och som anges i punkt 1:

a)Behandlingen för handelsrelaterade exponeringar och expo­ neringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden och som anges i artikel 306, med undantag av den behandling som anges i punkt 1 b i den artikeln och artikel 307.

b)Den behandling som anges i artikel 310.

3. Instituten ska använda den behandling som anges i arti­ kel 306 med undantag av den behandling som anges i punkt 1 a i den artikeln samt i artikel 309, i tillämpliga fall, i samband med kontrakt och transaktioner som är utestående hos en icke kvalificerad central motpart och som anges i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 302

Övervakning av exponeringar mot centrala motparter

1.Instituten ska övervaka alla sina exponeringar mot centrala motparter och fastställa processer för regelbunden rapportering av information om dessa exponeringar till den verkställande ledningen och till lämplig kommitté eller lämpliga kommittéer

iledningsorganet.

2.Instituten ska med hjälp av lämpliga scenarioanalyser och stresstester bedöma om storleken på den kapitalbas som de har för exponeringar mot en central motpart, inklusive potentiella framtida kreditexponeringar, exponeringar som härrör från bi­ drag till obeståndsfonden och, när institutet fungerar som en clearingmedlem, exponeringar som följer av avtalsmässiga arran­ gemang enligt artikel 304, på ett adekvat sätt står i relation till de risker som är förenade med dessa exponeringar.

Artikel 303

Behandling av clearingmedlemmars och kunders transaktioner

1.Om ett institut fungerar som clearingmedlem, antingen för egen del eller som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för sina exponeringar mot en central motpart i enlighet med artik­ larna 301.2 och 301.3.

2.Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel.

3.Om ett institut är kund till en clearingmedlem ska det beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktio­ ner med clearingmedlemmen i enlighet med de tillämpliga av­ snitten 1-8 i detta kapitel.

4. Som alternativ till tillvägagångssättet i punkt 3 får ett institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina mot­ partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet med artikel 305.2, förutsatt att båda följande villkor är upp­ fyllda:

a)Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa transaktioner kan för både clearingmedlemmen och den cen­ trala motparten urskiljas och separeras i enlighet med arti­ kel 39 i förordning (EU) nr 648/2010 från de positioner och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som dennes övriga kunder och denna separering leder till att dessa posi­ tioner och tillgångar är konkursskyddade, om clearingmed­ lemmen eller en eller flera av dennes övriga kunder skulle drabbas av fallissemang eller insolvens.

b)De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in­ stitut eller för den centrala motparten säkerställer, om clea­ ringmedlemmen skulle drabbas av fallissemang eller insol­ vens, överföringen av institutets positioner i samband med dessa kontrakt och transaktioner samt respektive säkerheter till en annan clearingmedlem inom den relevanta marginal­ riskperioden.

5.Om ett institut som fungerar som clearingmedlem ingår ett avtal med en kund till en annan clearingmedlem för att säkerställa överföringen av de tillgångar och positioner som avses i punkt 4 b, får det institutet ange exponeringsvärdet noll för den villkorade förpliktelse som skapas till följd av detta avtalsmässiga arrangemang.

Artikel 304

Behandling av clearingmedlemmars exponeringar mot kunder

1.Om ett institut fungerar som clearingmedlem och i denna egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska det beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel och med avdel­ ning VI i del tre.

2.Om ett institut fungerar som clearingmedlem och ingår ett avtal med en kund till en annan clearingmedlem, vilket i enlig­ het med artikel 48.5 och 48.6 i förordning (EU) nr 648/2012 underlättar överföringen av tillgångar och säkerheter enligt ar­ tikel 305.2 b i den här förordningen för denna kund, och detta avtalsmässiga arrangemang ger upphov till en villkorad förplik­ telse för det institutet, får institutet ange exponeringsvärdet noll för den villkorade förpliktelsen.

200

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/191

 

 

 

 

 

3.Ett institut som fungerar som clearingmedlem får tillämpa en kortare marginalriskperiod vid beräkningen av kapitalbaskra­ vet för exponeringar mot en kund i enlighet med metoden med interna modeller. Den marginalriskperiod som tillämpas av in­ stitutet får inte vara kortare än fem dagar.

4.Ett institut som fungerar som clearingmedlem får multi­ plicera sin fallerade exponering med en skalär vid beräkningen av kapitalbaskravet för exponeringar mot en kund i enlighet med marknadsvärderingsmetoden, schablonmetoden eller den ursprungliga åtagandemetoden. Instituten får tillämpa följande skalärer:

a)0,71 för en marginalriskperiod på fem dagar.

b)0,77 för en marginalriskperiod på sex dagar.

c)0,84 för en marginalriskperiod på sju dagar.

d)0,89 för en marginalriskperiod på åtta dagar.

e)0,95 för en marginalriskperiod på nio dagar.

f)1 för en marginalriskperiod på tio dagar eller mer.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange den marginalriskperiod som instituten får använda vid tillämpningen av punkterna 3 och 4.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA tillämpa följande principer:

a)EBA ska ange marginalriskperioden för varje typ av kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1.

b)Den marginalriskperiod som ska fastställas enligt led a ska återspegla slutavräkningsperioden för de kontrakt och trans­ aktioner som avses i det ledet.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 305

Behandling av kundernas exponeringar

1.Om ett institut är kund, ska det beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med clearingmedlem­ men i enlighet med avsnitten 1-8 i detta kapitel och med av­ delning VI i del tre, beroende på vad som är tillämpligt.

2.Utan att det påverkar tillvägagångssättet i punkt 1 får ett institut som är kund beräkna kapitalbaskraven för sina handels­ exponeringar för motpartsrelaterade transaktioner med clearing­ medlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Institutets positioner och tillgångar i samband med dessa transaktioner kan urskiljas och separeras, för både clearing­ medlemmen och den centrala motparten, från de positioner och tillgångar som tillhör såväl clearingmedlemmen som dennes övriga kunder, och denna åtskillnad och separering leder till att dessa positioner och tillgångar är konkursskyd­ dade, om clearingmedlemmen eller en eller flera av dennes övriga kunder skulle drabbas av fallissemang eller insolvens.

b)De relevanta lagar, förordningar, regler och avtalsmässiga arrangemang som är tillämpliga eller bindande för detta in­ stitut eller för den centrala motparten underlättar över­ föringen av kundens positioner i samband med dessa kont­ rakt och transaktioner samt respektive säkerheter till en an­ nan clearingmedlem inom den tillämpliga marginalriskperio­ den, om den ursprungliga clearingmedlemmen skulle drab­ bas av fallissemang eller insolvens. Under sådana omständig­ heter ska kundens positioner och säkerheten överföras till marknadsvärde, om inte kunden begär att positionen ska avräknas till marknadsvärde.

c)Institutet har ett opartiskt, skriftligt och motiverat juridiskt utlåtande där det konstateras att relevanta domstolar och

administrativa myndigheter vid en talan skulle finna att kun­ den inte skulle bära några förluster på grund av att clearing­ medlemmen eller någon av clearingmedlemmens kunder blir insolvent enligt den lagstiftning som institutet, clearingmed­ lemmen och den centrala motparten omfattas av, den lags­ tiftning som reglerar de transaktioner och kontrakt som clearas genom den centrala motparten, den lagstiftning som är tillämplig på säkerheten och den lagstiftning som reglerar varje avtal eller överenskommelser som behövs för att uppfylla villkoren i led b.

d) Den centrala motparten är en kvalificerad central motpart.

3. Utan att det påverkar de villkor som anges i punkt 2 får kunden, om ett institut som är en kund inte är skyddat mot förluster för den händelse att clearingmedlemmen och en annan av clearingmedlemmens kunder gemensamt skulle drabbas av fallissemang, men alla andra villkor enligt punkt 2 är uppfyllda, beräkna kapitalbaskraven för sina handelsexponeringar för mot­ partsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att den 2-procentiga riskvikten enligt punkt 1 a i den artikeln ersätts med en 4-procentig riskvikt.

201

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/192

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. Om ett institut som är en kund har tillgång till en central motparts tjänster genom indirekta clearingarrangemang i enlig­ het med artikel 4.3 i förordning (EU) nr 648/2012 får det institutet tillämpa den behandling som anges i punkt 2 eller 3 endast om villkoren i varje punkt uppfylls på alla nivåer i kedjan av intermediärer.

Artikel 306

Kapitalbaskrav för handelsrelaterade exponeringar

1. Ett institut ska tillämpa följande behandling på sina han­ delsrelaterade exponeringar mot centrala motparter:

a)Det ska tillämpa riskvikten 2 % på exponeringsvärden för alla sina handelsrelaterade exponeringar mot kvalificerade centrala motparter.

b)Det ska tillämpa den riskvikt som används för schablonme­ toden för kreditrisk enligt artikel 107.2 b på alla sina han­ delsrelaterade exponeringar mot icke-kvalificerade centrala motparter.

c)När ett institut agerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart och villkoren för den motparts­ relaterade transaktionen fastställer att institutet inte är skyl­ digt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av förändringar av denna transaktions värde om den centrala motparten skulle fallera. Exponeringsvärdet för den trans­ aktion med den centrala motparten som motsvarar den mot­ partsrelaterade transaktionen är lika med noll.

2.Utan hinder av punkt 1 får ett institut ange exponerings­ värdet noll för exponeringarna avseende motpartsrisken för de tillgångar som ställts som säkerhet till en central motpart eller en clearingmedlem vilka är konkursskyddade, om den centrala motparten, clearingmedlemmen eller en eller flera av clearing­ medlemmens övriga kunder skulle drabbas av insolvens.

3.Ett institut ska beräkna exponeringsvärden för sina han­ delsrelaterade exponeringar mot en central motpart i enlighet med de tillämpliga avsnitten 1-8 i detta kapitel.

4.Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för sina handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter enligt artikel 92.3 som summan av exponeringsvärdena för sina handelsrelaterade exponeringar mot centrala motparter, beräk­ nad i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln, multi­ plicerad med den fastställda riskvikten enligt punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 307

Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till den centrala motpartfondens obeståndsfond

Ett institut som agerar som clearingmedlem ska tillämpa föl­ jande behandling för sina exponeringar som följer av dess bi­ drag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond.

a)Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bi­ drag till en kvalificerad central motpartsfonds obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 308.

b)aDet ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motpartsfonds obe­ ståndsfond i enlighet med den behandling som anges i ar­ tikel 309.

Artikel 308

Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond

1.Exponeringsvärdet för ett instituts förfinansierade bidrag

till en kvalificerad central motparts obeståndsfond (DFi) ska vara det belopp som betalats in eller marknadsvärdet av de tillgångar som levererats av det institutet, minskat med eventu­ ella belopp för detta bidrag som den kvalificerade centrala mot­ parten redan har använt till att täcka sina förluster till följd av att en eller flera av dess clearingmedlemmar fallerat.

2.Ett institut ska beräkna kapitalbaskravet (Ki) för att täcka exponeringen till följd av sitt förfinansierade bidrag (DFi) enligt följande:

Ki ¼

Í1 þ β · N – 2Î

·

DFCM · KCM

 

 

N

 

DFi

där

β= den koncentrationsfaktor som den centrala motparten har anmält till institutet,

N= det antal clearingmedlemmar som den centrala mot­ parten har anmält till institutet,

DFCM

= summan av förfinansierade bidrag som den centrala

 

motparten

har

erhållit

 

från

samtliga

 

clearingmedlemmar (

DF

iÞ

och anmält till institu­

 

tet, och

 

ðXi

 

 

 

KCM

= summan av kapitalbaskraven för den centrala motpar­

 

tens samtliga clearingmedlemmar, beräknad med

 

tillämplig formel i punkt 3 (ðXi

KiÞ.

 

3.Ett institut ska beräkna KCM på följande sätt:

a) Om KCCP ≤ DFCCP ska institutet använda följande formel:

KCM ¼ c1 · DFäCM;

b)Om DFCCP < KCCP ≤DF* ska institutet använda följande for­ mel:

KCM ¼ c2 · ðKCCP – DFCCPÞ þ c1 · ðDFä – KCCP Þ;

c) Om DF*CCP ska institutet använda följande formel:

KCM ¼ c2 · μ · ðKCCP – DFäÞ þ c2 · DFäCM

där

DFCCP = den centrala motpartens förfinansierade finansiella medel, vilka den har anmält till institutet,

202

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/193

 

 

 

 

 

KCCP

= den

centrala motpartens hypotetiska kapital, vilket

 

 

 

 

den har anmält till institutet,

 

 

 

DF*

=

DFCCP þ DFCMä ;

 

 

 

 

 

DFCMä

=

DFCM – 2 ·

 

i;

 

 

 

 

DF

 

 

 

 

 

i;

=

 

det

 

 

genomsnittliga

förfinansierade

bidrag,

DF

 

 

 

 

 

1

 

·

DFCM, som den centrala motparten har anmält

 

 

 

 

 

 

 

 

N

 

 

 

 

till

institutet

 

 

 

 

 

 

 

c1

=

en

 

 

kapitalfaktor

som

är

lika

med

 

 

 

max

(

1:6%

0:3 ; 0:16%)

 

 

 

 

 

 

Ê

DFä

Ì

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KCCP

 

 

 

 

 

c2

=

en kapitalfaktor som är lika med 100 %, och

 

μ= 1.2.

4.Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag

enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (Ki) fastställt i enlighet med punkt 2, multiplicerat med 12,5.

5.Om KCCP är lika med noll, ska instituten sätta c1 till 0,16 % vid beräkningen enligt punkt 3.

Artikel 309

Kapitalbaskravet för förfinansierade bidrag till en icke- kvalificerad central motparts obeståndsfond och från ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motpart Beräkning av en central motparts hypotetiska kapital

1. Ett institut ska använda följande formel för att beräkna kapitalbaskravet (Ki) för exponeringarna till följd av sina för­ finansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obe­ ståndsfond (DFi) och från ofinansierade bidrag (UCi) till en så­ dan central motpart:

Ki ¼ c2 · μ · ðDFi þ UCiÞ där c2·och μ definieras i artikel 308.3.

2.Ofinansierade bidrag betyder enligt punkt 1 bidrag som ett institut som agerar som clearingmedlem enligt avtal har åtagit sig att tillhandahålla till en central motpart efter att den centrala motparten har förbrukat sin obeståndsfond för att täcka de förluster som den ådragit sig till följd av att en eller flera clearingmedlemmar har fallerat.

3.Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag

enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (Ki) fastställt i enlighet med punkt 1, multiplicerat med 12,5.

Artikel 310

Alternativ beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar mot en kvalificerad central motpart

Ett institut ska använda följande formel för att beräkna kapital­ baskravet (Ki) för exponeringar som härrör från dess och dess kunders handelsexponeringar (TEi) och förfinansierade bidrag (DFi) till en kvalificerad central motparts obeståndsfond:

Ki ¼ 8% · minÜ2% · TEi þ 1 250% · DFi; 20% · TEiâ

Artikel 311

Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter som inte längre uppfyller vissa villkor

1. Ett institut ska tillämpa den behandling som anges i denna artikel om ett eller båda av följande villkor har uppfyllts:

a) Institutet har mottagit den anmälan som krävs från en cen­

tral motpart

enligt

artikel

50b j ii i förordning (EU)

nr 648/2012

om att

denna

centrala motpart har upphört

att beräkna KCCP.

 

 

b)Det har kommit till institutets kännedom, till följd av ett offentligt tillkännagivande eller meddelande från den behö­ riga myndigheten för en central motbart som används av institutet eller från denna centrala motpart själv, att den centrala motparten inte längre uppfyller villkoren för aukto­ risation eller godkännande, beroende på vad som är tillämp­ ligt.

2. Om endast villkoret i punkt 1 a har uppfyllts ska institu­ tets behöriga myndighet kontrollera skälen till att den centrala motparten har upphört att beräkna KCCP.

Om den behöriga myndigheten anser att de skäl som avses i första stycket är giltiga får den tillåta att institut i dess medlems­ stat tillämpar den behandling som anges i artikel 310 på sina handelsexponeringar och bidrag till obeståndsfonden till den centrala motparten. Om den beviljar ett sådant tillstånd ska den offentliggöra skälen till sitt beslut.

Om den behöriga myndigheten anser att de skäl som avses i första stycket inte är giltiga ska alla institut i medlemsstaten, oavsett den behandling som de väljer enligt artikel301.2, till­ lämpa den behandling som anges i punkt 3 leden a–d i den här artikeln.

3. Om villkoret i punkt 1 b har uppfyllts, oavsett om vill­ koret i led a i den punkten har uppfyllts eller inte, ska ett institut inom tre månader av uppkomsten av den omständighet som avses i led b i den punkten, eller tidigare om det institutets behöriga myndighet så kräver, göra följande med avseende på sina exponeringar mot den centrala motparten:

a)Upphöra att tillämpa den behandling det valde i enlighet med artikel 301.2.

b)Tillämpa den behandling som anges i artikel 306.1 b på sina handelsrelaterade exponeringar mot den centrala motparten.

203

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/194

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)Tillämpa den behandling som anges i artikel 309 på sina förfinansierade bidrag till den centrala motpartens obestånds­ fond och till sina ofinansierade bidrag till den centrala mot­ parten.

d)Behandla exponeringar utöver de som förtecknas i leden b och c mot den centrala motparten som exponeringar mot ett företag i enlighet med den schablonmetod för kreditrisk som anges i kapitel 2.

AVDELNING III

KAPITALBASKRAV FÖR OPERATIVA RISKER

KAPITEL 1

Allmänna principer för användning av de olika metoderna

Artikel 312

Tillstånd och anmälan

1. För att få använda schablonmetoden ska instituten upp­ fylla kriterierna i artikel 320 och dessutom uppfylla de generella riskhanteringsstandarder som anges i artiklarna 74 och 85 i direktiv 2013/36/EU. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna innan de använder schablonmetoden.

De behöriga myndigheterna ska tillåta instituten att använda en alternativ relevant indikator för affärsområdena "hushållsbank" och "storkundsbank", om de villkor som anges i artiklarna 319.2 och 320 är uppfyllda.

2. De behöriga myndigheterna ska tillåta instituten att an­ vända avancerade mätmetoder (internmätningsmetoder) base­ rade på sina egna mätningsmetoder för operativa risker, om alla kvalitativa och kvantitativa standarder som anges i artik­ larna 321 respektive 322 uppfylls och om instituten uppfyller de generella riskhanteringsstandarder som anges i artiklarna 74 och 85 i direktiv 2013/36/EU och i avdelning VII kapitel 3 avsnitt II i det direktivet.

Instituten ska också ansöka om tillstånd från sina behöriga myndigheter om de vill utvidga och ändra sin internmätnings­ metod på ett väsentligt sätt. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja tillstånd, om instituten fortsätter att uppfylla de standarder som anges i första stycket efter dessa väsentliga ut­ vidgningar och ändringar.

3.Instituten ska anmäla alla ändringar av modellerna för internmätningsmetoder till de behöriga myndigheterna.

4.EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder som specificerar

a)de metoder som de behöriga myndigheterna använder för att bedöma om institut ska tillåtas att använda internmätnings­ metoder,

b)villkoren för bedömning av hur väsentliga utvidgningarna och ändringarna av internmätningsmetoderna är,

c)formerna för den anmälan som krävs enligt punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 313

Återgång till användning av mindre sofistikerade metoder

1.Institut som använder schablonmetoden får endast återgå till att använda basmetoden om villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

2.Institut som använder internmätningsmetoder får endast återgå till att använda schablonmetoden eller basmetoden om villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3.Ett institut får endast återgå till att använda en mindre

sofistikerad metod för operativ risk om båda följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har på ett tillfredsställande sätt för den behöriga myndigheten visat att användningen av en mindre sofistike­ rad metod inte föreslås i syfte att sänka kapitalbaskravet för institutets operativa risker, är nödvändig på grund av institu­ tets egenskaper och komplexitet och inte skulle få någon betydande negativ inverkan på institutets solvens eller dess förmåga att hantera den operativa risken effektivt.

b)Institutet har fått förhandstillstånd från den behöriga myn­ digheten.

Artikel 314

Kombinerad användning av olika metoder

1.Institut får använda en kombination av metoder, under förutsättning att de får tillstånd för detta av de behöriga myn­ digheterna. De behöriga myndigheterna ska bevilja ett sådant tillstånd, om de krav som fastställs i punkterna 2–4 i tillämpliga fall är uppfyllda.

2.Ett institut får tillämpa en internmätningsmetod tillsam­ mans med antingen basmetoden eller schablonmetoden, för­ utsatt att båda följande villkor är uppfyllda:

a)Den kombination av metoder som institutet använder fångar upp institutets samtliga operativa risker och de behöriga myndigheterna har godkänt den metod som institutet ska tillämpa för att täcka olika verksamheter, geografiska lokali­ seringar, rättsliga strukturer eller andra relevanta indelningar som fastställts internt.

204

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/195

 

 

 

 

 

b)De kriterier som anges i artikel 320 och i de standarder som fastställs i artiklarna 321 och 322 ska vara uppfyllda för den del av verksamheterna som omfattas av schablonmetoden och internmätningsmetoden.

3. Behöriga myndigheter ska införa följande tilläggsvillkor för att ge ett institut tillstånd att tillämpa en internmätningsmetod tillsammans med antingen basmetoden eller schablonmetoden:

a)Den dag då en internmätningsmetod börjar tillämpas ska en betydande del av institutets operativa risker kunna fångas upp av denna metod.

b)Institutet ska åta sig att gradvis införa internmätningsmeto­ den för en väsentlig del av verksamheten enligt en tidsplan som har överlämnats till och godkänts av de behöriga myn­ digheterna.

4. Ett institut får endast begära tillstånd från den behöriga myndigheten för att tillämpa en kombination av basmetoden och schablonmetoden under särskilda omständigheter, till ex­ empel vid förvärv av ny verksamhet, som kan kräva en över­ gångsperiod för införandet av schablonmetoden.

En behörig myndighet ska endast bevilja ett sådant tillstånd, om institutet har åtagit sig att tillämpa schablonmetoden enligt en tidsplan som har överlämnats till och godkänts av den behöriga myndigheten.

5. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder som specificerar

a)de villkor som de behöriga myndigheterna ska tillämpa vid sin bedömning av den metod som avses i punkt 2 a,

b)de villkor som de behöriga myndigheterna ska tillämpa när de beslutar huruvida de ska införa de tilläggsvillkor som avses i punkt 3.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2016.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 2

Basmetoden

Artikel 315

Kapitalbaskrav

1. Enligt basmetoden är kapitalbaskravet för operativ risk lika med 15 % av det treåriga genomsnittet av den relevanta indika­ tor som anges i artikel 316.

Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet av den rele­ vanta indikatorn på grundval av de senaste tre tolvmånadersob­ servationer som gjorts vid räkenskapsårets slut. Om inga revide­ rade uppgifter finns tillgängliga får instituten använda företagets egna skattningar.

2.Om ett institut har varit verksamt i mindre än tre år, får det använda företagets egna framåtblickande skattningar vid beräkningen av den relevanta indikatorn, förutsatt att institutet börjar använda historiska data så snart de finns tillgängliga.

3.Om ett institut för sin behöriga myndighet kan visa att användningen av ett treårigt genomsnitt för att beräkna den relevanta indikatorn - på grund av en fusion, ett förvärv eller en försäljning av enheter eller verksamheter - skulle leda till felskattningar av kapitalbaskrav för operativ risk, får den behö­ riga myndigheten tillåta institutet att ändra beräkningen på ett sätt som skulle ta hänsyn till sådana händelser och ska veder­ börligen underrätta EBA om detta. Under sådana omständighe­ ter får den behöriga myndigheten på eget initiativ även kräva att ett institut ändrar beräkningen.

4.Om den relevanta indikatorn är negativ eller noll för en viss observation, ska instituten inte beakta denna uppgift vid beräkningen av det treåriga genomsnittet. Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet som summan av de positiva talen, dividerad med antalet positiva tal.

Artikel 316

Relevant indikator

1. För institut som tillämpar de redovisningsstandarder som införs genom direktiv 86/635/EEG, baserade på redovisnings­ kategorierna för resultaträkning för institut enligt artikel 27 i det direktivet, ska den relevanta indikatorn vara summan av de poster som anges i tabell 1 i denna punkt. Instituten ska in­ kludera varje post i summan med sitt positiva eller negativa tecken.

Tabell 1

1.Ränteintäkter och liknande intäkter

2.Räntekostnader och liknande kostnader

3.Intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig/fast avkastning

4.Provisionsintäkter

5.Provisionskostnader och avgifter

6.Nettovinst eller nettoförlust av finansiella transaktioner

7.Övriga rörelseintäkter

205

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/196

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Instituten ska anpassa dessa poster så att de avspeglar följande villkor:

a)Instituten ska beräkna den relevanta indikatorn före avdrag av avsättningar och rörelsekostnader. Instituten ska till rörel­ sekostnaderna räkna arvoden för utkontrakterade tjänster som tillhandahållits av tredje part som inte är moder- eller dotterföretag till institutet eller dotterföretag till ett moder­ företag som också är kreditinstitutets moderföretag. Institu­ ten får dra av kostnaderna för utkontrakterade tjänster som tillhandahållits av tredje part från den relevanta indikatorn i de fall då de betalas till ett företag som är föremål för bestämmelser i den bemärkelse som avses i denna förord­ ning.

b)Instituten får inte använda följande poster vid beräkningen av den relevanta indikatorn:

i)Realiserad vinst/förlust från försäljning av poster utanför handelslagret.

ii)Inkomster från extraordinära poster eller poster som inte avser den normala verksamheten.

iii)Försäkringsintäkter.

c)Om omvärdering av handelsposter ingår i resultaträkningen, får instituten inkludera omvärderingen. Om ett institut till­ lämpar artikel 36.2 i direktiv 86/635/EEG, ska det inkludera sådan omvärdering som tas upp i resultaträkningen.

2.Om ett institut omfattas av andra redovisningsstandarder än de som fastställs i direktiv 86/635/EEG, ska det beräkna den relevanta indikatorn på grundval av de uppgifter som bäst av­ speglar den definition som anges i denna artikel.

3.EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

isyfte att fastställa metoden för att beräkna den relevanta in­ dikator som avses i punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2017.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

KAPITEL 3

Schablonmetoden

Artikel 317

Kapitalbaskrav

1. Enligt schablonmetoden ska instituten dela in sina verk­ samheter i de affärsområden som anges i tabell 2 i punkt 4 och i enlighet med principerna i artikel 318.

2.Instituten ska beräkna kapitalbaskravet för operativ risk som det treåriga genomsnittet av summan av de årliga kapital­ baskraven för samtliga de affärsområden som avses i tabell 2 i punkt 4. Det årliga kapitalbaskravet för varje affärsområde är lika med produkten av den motsvarande betafaktor som anges i tabellen och den del av den relevanta indikatorn som har för­ delats på respektive affärsområde.

3.För ett visst år får instituten utan begränsningar kvitta negativa kapitalbaskrav till följd av en negativ del av den rele­ vanta indikatorn i ett affärsområde mot positiva kapitalbaskrav inom andra affärsområden. Om det sammanlagda kapitalbas­ kravet för samtliga affärsområden för ett visst år är negativt, ska instituten ange värdet noll som täljare för det året.

4.Instituten ska beräkna det treåriga genomsnittet av den summa som avses i punkt 2 på grundval av de senaste tre tolvmånadersobservationer som gjorts vid räkenskapsårets slut. Om inga reviderade uppgifter finns tillgängliga får instituten använda företagets egna skattningar.

Om ett institut för sin behöriga myndighet kan visa att använd­ ningen av ett treårigt genomsnitt för att beräkna den relevanta indikatorn, på grund av en fusion, ett förvärv eller en försäljning av enheter eller verksamheter, skulle leda till felskattningar av kapitalbaskrav för operativ risk, får den behöriga myndigheten tillåta instituten att ändra beräkningen på ett sätt som skulle ta hänsyn till sådana händelser och ska vederbörligen underrätta EBA om detta. Under sådana omständigheter får den behöriga myndigheten på eget initiativ även kräva att ett institut ändrar beräkningen.

Om ett institut har varit verksamt i mindre än tre år, får det använda företagets egna framåtblickande skattningar vid beräk­ ningen av den relevanta indikatorn, förutsatt att institutet börjar använda historiska data så snart de finns tillgängliga.

Tabell 2

 

 

Procentan­

Affärsområde

Verksamhet

del

 

 

(betafaktor)

 

 

 

Företagsfinansiering

Garantiverksamhet för finansiella

18 %

 

instrument eller placering av fi­

 

 

nansiella instrument på grundval

 

 

av ett fast åtagande.

 

 

Tjänster i samband med garanti­

 

 

givning.

 

 

Investeringsrådgivning.

 

 

Rådgivning till företag i fråga om

 

 

kapitalstruktur, industriell strategi

 

 

och närliggande frågor samt råd

 

 

och tjänster avseende fusioner och

 

 

företagsförvärv.

 

 

Investerings- och finansanalys samt

 

 

andra former av allmänna rekom­

 

 

mendationer rörande handel med

 

 

finansiella instrument.

 

 

 

 

206

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/197

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Procentan­

 

Affärsområde

Verksamhet

del

 

 

 

 

 

 

 

(betafaktor)

 

 

 

 

 

Handel

och

finans­

Handel för egen räkning.

18 %

förvaltning

 

 

 

Penningmarknadsmäkling.

 

 

 

 

 

 

 

Mottagande och vidarebefordran av

 

 

 

 

 

 

 

order beträffande ett eller flera fi­

 

 

 

 

 

 

 

nansiella instrument.

 

 

 

 

 

 

 

Utförande av order för kunds räk­

 

 

 

 

 

 

 

ning.

 

 

 

 

 

 

 

Placering av finansiella instrument

 

 

 

 

 

 

 

utan fast åtagande.

 

 

 

 

 

 

 

Drift av multilaterala handelsplatt­

 

 

 

 

 

 

 

formar.

 

 

 

 

Privatkundsmäkleri

Mottagande och vidarebefordran av

12 %

(Verksamhet

 

som

order beträffande ett eller flera fi­

 

avser

fysiska

perso­

nansiella instrument.

 

ner

eller

små

och

Utförande av order för kunds räk­

 

medelstora

 

företag

ning.

 

som

uppfyller

krite­

Placering av finansiella instrument

 

rierna i

artikel

123

utan fast åtagande.

 

om klassen för hus­

 

 

hållsexponeringar)

 

 

 

 

 

 

Storkundsbank

 

Mottagande av insättningar och

15 %

 

 

 

 

 

 

andra återbetalningspliktiga medel.

 

 

 

 

 

 

 

Utlåning.

 

 

 

 

 

 

 

Finansiell leasing.

 

 

 

 

 

 

 

Garantiförbindelser och ställande

 

 

 

 

 

 

 

av säkerhet.

 

 

 

 

Privata banktjänster

Mottagande av insättningar och

12 %

(Verksamhet

 

som

andra återbetalningspliktiga medel.

 

avser

fysiska

perso­

Utlåning.

 

ner

eller

små

och

Finansiell leasing.

 

medelstora

 

företag

Garantiförbindelser och ställande

 

som

uppfyller

krite­

av säkerhet.

 

rierna i

artikel

123

 

 

om klassen för hus­

 

 

hållsexponeringar)

 

 

 

 

 

 

 

Betalning

och

av­

Betalningsförmedling.

18 %

veckling

 

 

 

 

Utställande och administration av

 

 

 

 

 

 

 

betalningsmedel.

 

 

 

 

Administrationsupp­

Förvaring och handhavande av fi­

15 %

drag

 

 

 

 

 

nansiella instrument för kunders

 

 

 

 

 

 

 

räkning, bland annat värdepap­

 

 

 

 

 

 

 

persförvaring och liknande tjänster,

 

 

 

 

 

 

 

exempelvis handhavande av kon­

 

 

 

 

 

 

 

tanta medel/finansiella säkerheter.

 

 

 

 

Kapitalförvaltning

Portföljförvaltning.

12 %

 

 

 

 

 

 

Fondförvaltning.

 

 

 

 

 

 

 

Övrig kapitalförvaltning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 318

Principerna för fördelning i affärsområden

1.Instituten ska utveckla och dokumentera särskilda riktlin­ jer och kriterier för fördelning av den relevanta indikatorn på berörda affärsområden och aktiviteter inom den standardiserade ram som anges i artikel 317. De ska se över och anpassa dessa riktlinjer och kriterier i tillämpliga delar till nya eller förändrade affärsverksamheter och risker.

2.Instituten ska tillämpa följande principer för fördelning i affärsområden:

a)Instituten ska fördela alla aktiviteter i affärsområden utan överlappning, så att de täcker hela affärsområdet.

b)Instituten ska allokera alla aktiviteter som inte lätt kan pla­ ceras inom affärsområdesramen, men som utgör en stöd­ jande verksamhet till en verksamhet inom ramen, som till­ hörande det affärsområde som aktiviteten stöder. Om mer än ett affärsområde stöds av den stödjande verksamheten, ska instituten använda objektiva fördelningskriterier.

c)Om en aktivitet inte kan placeras in i ett visst affärsområde, ska instituten använda det affärsområde som har den högsta procentsatsen. Detsamma gäller också för en stödjande verk­ samhet med koppling till verksamheten.

d)Institut har möjlighet att använda interna prissättningsmeto­ der för att fördela den relevanta indikatorn på olika affärs­ områden. Kostnader som genererats inom ett affärsområde men som kan tillskrivas ett annat affärsområde får omför­ delas till det affärsområde som de tillhör.

e)Fördelningen av aktiviteter i affärsområden för kapitalkrav för operativ risk ska överensstämma med de kategorier som instituten använder för kredit- och marknadsrisker.

f)Den verkställande ledningen ska ansvara för riktlinjerna för fördelning i affärsområden under överinseende av institutets ledningsorgan.

g)Instituten ska låta fördelningen i affärsområden genomgå oberoende översyn.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren för de principer för fördelning i affärsområden som anges i denna artikel.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande till kommissionen senast den 31 december 2017.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 319

Alternativ schablonmetod

1. Enligt den alternativa schablonmetoden ska instituten till­ lämpa följande för affärsområdena "hushållsbank" och "stor­ kundsbank":

a)Den relevanta indikatorn ska vara en standardiserad in­ täktsindikator som är lika med det nominella beloppet av lån och förskott, multiplicerat med 0,035.

b)Lån och förskott består av de totala utnyttjade beloppen i motsvarande kreditportföljer. För affärsområdet "storkunds­ bank" ska instituten också inbegripa värdepapper utanför handelslagret i det nominella beloppet av lån och förskott.

207

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/198

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. För att få använda den alternativa schablonmetoden ska institutet uppfylla följande villkor:

a)Institutets hushålls- och/eller storkundsbankverksamheter ska svara för minst 90 % av intäkterna.

b)En väsentlig andel av institutets hushålls- och/eller stor­ kundsbankverksamhet ska innefatta lån där sannolikheten för fallissemang (PD) är hög.

c)Den alternativa schablonmetoden ska vara en lämplig grund för beräkning av institutets kapitalbaskrav för operativ risk.

Artikel 320

Kriterier för schablonmetoden

De kriterier som avses i artikel 312.1 första stycket är följande:

a)Ett institut ska ha ett väldokumenterat bedömnings- och hanteringssystem för operativ risk med tydlig ansvarsfördel­ ning. Det ska identifiera sina exponeringar mot operativ risk och spåra relevanta data om operativ risk, däribland data om betydande förluster. Detta system ska vara föremål för regel­ bunden och oberoende översyn, som ska genomföras av en intern eller extern part med den kunskap som krävs för att genomföra en sådan översyn.

b)Ett instituts klassificeringssystem för operativ risk ska vara nära integrerat med institutets riskhanteringsprocesser. Resul­ taten ska utnyttjas som en del av processen för övervakning och kontroll av institutets riskprofil avseende operativ risk.

c)Ett institut ska upprätta ett system för rapportering till den verkställande ledningen som förser relevanta verksamhets­ områden inom instituten med rapporter avseende operativ risk. Ett institut ska ha rutiner för att kunna vidta lämpliga åtgärder utifrån uppgifterna i rapporterna.

KAPITEL 4

Internmätningsmetoder

Artikel 321

Kvalitativa standarder

De kvalitativa standarder som avses i artikel 312.2 är följande:

a)Ett instituts interna metod för mätning av operativa risker ska vara nära integrerad med dess dagliga riskhanteringspro­ cesser.

b)Ett institut ska ha en oberoende riskhanteringsfunktion för operativa risker.

c)Ett institut ska regelbundet rapportera om exponeringar mot operativa risker och om förluster och ha rutiner för att kunna vidta lämpliga korrigerande åtgärder.

d)Ett instituts riskhanteringssystem ska vara väl dokumenterat. Institutet ska ha rutiner för att säkerställa överensstämmelse

med dokumentationen och riktlinjer för hantering av situa­ tioner, då riskhanteringen inte överensstämmer med doku­ mentationen.

e)Ett instituts processer för hantering av operativa risker och mätsystem ska vara föremål för regelbunden översyn av in­ terna eller externa revisorer.

f)Ett instituts interna valideringsprocesser ska fungera sunt och tillfredsställande.

g)Dataflödena och processerna förknippade med ett instituts riskmätningssystem ska vara transparenta och tillgängliga.

Artikel 322

Kvantitativa standarder

1.De kvantitativa standarder som avses i artikel 312.2 om­ fattar standarder för processer, intern och extern data, scenario­ analys, affärsmiljö samt interna kontrollsystem, enligt vad som anges i punkterna 2–6.

2.Följande standarder avser processer:

a)Vid beräkning av kapitalbaskrav ska ett institut beakta både förväntade och ej förväntade förluster, såvida inte förväntad förlust fångas upp på lämpligt sätt i dess interna affärspraxis. Måttet på operativ risk ska fånga upp extrema händelser som kan ge allvarliga följder och uppnå en statistisk säkerhetsnivå som är jämförbar med ett konfidensintervall på 99,9 % un­ der en ettårsperiod.

b)Ett instituts mätningssystem för operativa risker ska innefatta användning av intern och extern data, scenarioanalys och faktorer som avspeglar affärsmiljön samt interna kontroll­ system enligt vad som anges i punkterna 3–6. Ett institut ska ha en väldokumenterad metod för att väga in använd­ ning av dessa fyra delar i det övergripande riskmätnings­ systemet för operativa risker.

c)Ett instituts riskmätningssystem ska fånga upp de avgörande riskfaktorer som påverkar formen av fördelningskurvans yt­ terområden för den estimerade fördelningen av förluster.

d)Ett institut får bara åberopa antaganden om korrelationer beträffande förluster för operativa risker som är hänförliga till olika händelsetyper om dess system för mätning av kor­ relationer är sunda, genomförda med integritet och beaktar den osäkerhet som omger alla sådana korrelationsskattning­ ar, särskilt under kritiska perioder. Ett institut ska validera sina korrelationsantaganden genom att använda lämpliga kvantitativa och kvalitativa metoder.

e)Ett instituts riskmätningssystem ska vara inbördes kon­ sekvent och undvika dubbelräkning av kvalitativa estimat eller riskreducerande åtgärder som godkänts inom andra om­ råden i denna förordning.

208

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/199

 

 

 

 

 

3.Följande standarder avser interna data:

a)Ett institut ska basera sina internt framtagna riskmått för operativ risk på en minimihistorisk observationsperiod på

minst fem år. När ett institut för första gången tillämpar en internmätningsmetod, får en historisk period på tre år godtas.

b)Ett institut ska kunna hänföra sina data om historiska in­ terna förluster på de affärsområden som definieras i arti­ kel 317 och på de typer av händelser som definieras i ar­

tikel 324 och på begäran lämna dessa data till de behöriga myndigheterna. Under särskilda omständigheter får ett insti­

tut föra förlusthändelser som påverkar hela institutet till ett

ytterligare affärsområde,

"företagsövergripande poster".

Ett

institut ska ha dokumenterade och objektiva kriterier

för

att hänföra förluster till

de specificerade affärsområdena

och händelsetyperna. Ett institut ska registrera de förluster till följd av operativa risker som avser kreditrisker och som tidigare har inkluderats i de interna databaserna för kreditrisk i databaserna för operativ risk och identifiera dessa separat. Sådana förluster ska inte omfattas av kapitalkrav för opera­ tiva risker, så länge som institutet måste fortsätta att be­ handla dem som kreditrisker vid beräkningen av kapitalbas­ kraven. Ett institut ska innefatta de förluster till följd av operativa risker som avser marknadsrisker i kapitalbaskravet för operativ risk.

c)Institutets data om interna förluster ska vara heltäckande, så att de fångar in alla väsentliga verksamheter och expone­ ringar från alla lämpliga undersystem och geografiska loka­ liseringar. Ett institut ska kunna motivera att alla utelämnade verksamheter eller exponeringar, både enskilt och tillsam­ mans, inte skulle ha fått någon väsentlig effekt på de över­ gripande riskskattningarna. Ett institut ska fastställa lämpliga minimiförlusttrösklar för insamling av data om interna för­ luster.

d)Utöver information om bruttoförlustbelopp ska ett institut samla information om datum för händelserna, eventuella återvinningar av bruttoförlustbelopp, samt beskrivande infor­ mation om de bakomliggande faktorerna eller orsakerna till förlusten.

e)Ett institut ska ha särskilda kriterier för att fördela förluster som uppstått till följd av en förlusthändelse inom en central funktion eller en verksamhet som omfattar mer än ett affärs­ område samt till följd av därtill relaterade förlusthändelser under en tidsperiod.

f)Ett institut ska ha dokumenterade rutiner för bedömning av registrerade förlustdatas löpande relevans, däribland situatio­ ner då individuella bedömningar, upptäckning av belopp och andra justeringar får tillämpas, i vilken utsträckning de får användas och vem som har tillåtelse att fatta sådana beslut.

4.Följande kvalificeringsstandarder avser externa data:

a)Ett instituts mätningssystem för operativ risk ska utnyttja relevanta externa data, särskilt när det finns anledning att tro att institutet är utsatt för ovanliga, men potentiellt all­ varliga, förluster. Varje institut ska ha en systematisk process för fastställande av i vilka situationer extern data ska använ­ das och för att avgöra vilka metoder som ska användas för att föra in data i riskmätningssystemet.

b)Ett institut ska regelbundet se över och dokumentera villkor och rutiner för användning av extern data samt låta dem bli föremål för återkommande oberoende översyn.

5.Ett institut ska använda scenarioanalyser som bygger på expertutlåtanden tillsammans med externa data för att utvärdera exponering mot extrema händelser. Institutet ska kontinuerligt validera och omvärdera sådana bedömningar genom jämförelse med faktiska förluster för att säkerställa att de är rimliga.

6.Följande kvalificeringsstandarder avser affärsmiljö och in­ terna kontrollfaktorer:

a)Ett instituts interna riskklassificeringsmetod ska fånga upp den centrala affärsmiljön och interna kontrollfaktorer som kan förändra institutets riskprofil med avseende på operativ risk.

b)Ett institut ska motivera valet av varje faktor som betydelse­ full riskfaktor baserat på erfarenhet och expertutlåtanden om de berörda affärsområdena.

c)Ett institut ska inför de behöriga myndigheterna kunna mo­ tivera riskskattningarnas känslighet för förändringar av fak­ torerna och den relativa vikten för de olika faktorerna. Ut­ över att fånga upp förändringar i risk till följd av förbättrad riskkontroll ska institutets riskmätningsramverk även fånga upp potentiell ökningar av risk till följd av verksamhetens ökade komplexitet eller ökad omsättning.

d)Ett institut ska dokumentera sitt riskmätningsramverk och låta det omfattas av oberoende översyn inom institutet och av de behöriga myndigheterna. Ett institut ska kontinuerligt validera och omvärdera processen och resultaten genom jämförelse med faktiska interna förluster och relevanta ex­ terna data.

209

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/200

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Artikel 323

Försäkringseffekter och andra mekanismer för risköverföring

1. De behöriga myndigheterna ska på de villkor som anges i punkterna 2–5 ge instituten tillstånd att erkänna försäkrings­ effekter och andra mekanismer för risköverföring, om instituten kan visa att en märkbar riskreducerande effekt uppnås.

b)Försäkringens uppsägningstid, om den är kortare än ett år.

c)Osäkerhet i fråga om med betalning samt obalanser i för­ säkringsskyddet när det gäller försäkringens täckning.

5. Minskningen av kapitalbaskraven till följd av att ett insti­ tut tillgodoräknar försäkring och andra former av risköverföring får inte överstiga 20 % av kapitalbaskravet för operativ risk utan de riskreducerande åtgärderna.

2.Försäkringsgivaren ska vara auktoriserad att tillhandahålla försäkringar eller återförsäkringar och ska ha en minsta skade­ regleringsförmåga, vilken ska fastställas av ett externt kreditvär­ deringsinstitut, som av EBA getts kreditkvalitetssteg 3 eller högre i enlighet med reglerna för fastställande av riskvikt för exponeringar mot de institut som avses i avdelning II kapitel 2.

3.Försäkringsinstitutens och institutens försäkringsramverk ska uppfylla samtliga följande villkor:

a)Försäkringen har en ursprunglig löptid på minst ett år. För försäkringar med en resterande löptid på mindre än ett år ska institutet göra lämpliga nedsättningar som avspeglar för­ säkringens minskande återstående löptid upp till en fullstän­ dig hundraprocentig nedsättning för försäkringar med en återstående löptid på 90 dagar eller mindre.

b)Försäkringen har en uppsägningstid på minst 90 dagar för annullering av kontraktet.

c)Försäkringen innehåller inte några undantag eller begräns­ ningar som utlöses av tillsynsmyndighetens åtgärder eller som, om institutet skulle gå i konkurs, hindrar institutets konkursförvaltare eller likvidator från att återvinna skador som åsamkats eller kostnader som institutet får, utom i fråga om händelser som inträffat efter inledandet av konkursför­ valtningen eller likvidationsförfarandet avseende institutet. Försäkringen får emellertid utesluta böter, viten eller skades­ tånd som ålagts av de behöriga myndigheterna.

d)I beräkningen av de riskreducerande åtgärdernas effekt ska försäkringsskyddet vägas in på ett sätt som är öppet och som ansluter till den faktiska sannolikhet för förluster och deras effekter som användes vid den övergripande beräk­ ningen av kapitalkravet för operativa risker.

e)Försäkringen ska tillhandahållas av tredje part. Vid försäk­ ringar genom captivebolag och närstående företag måste exponeringen överföras på en oberoende tredje part som uppfyller kvalifikationskriterierna i punkt 2.

f)Ramverket för erkännande av försäkring ska vara väl moti­ verat och dokumenterat.

4. Metoden för att erkänna försäkringar ska genom tillämp­ ning av avdrag eller nedsättningar avseende försäkringsbeloppet omfatta samtliga följande delar:

a) Försäkringens återstående löptid, om den är mindre än ett år.

Artikel 324

Klassificering av förlusthändelsetyper

De förlusthändelsetyper som avses första stycket i artikel 322.3 b är följande:

 

Tabell 3

 

 

Händelsetyp

Definition

 

 

Interna bedrägerier

Förluster till följd av handlingar som är avsedda

 

att bedra, tillskansa sig egendom eller kringgå

 

bestämmelser, lagstiftning eller företagets policy,

 

med undantag för förluster som orsakats av

 

diskriminering eller som sammanhänger med

 

social eller kulturell mångfald, vilka involverar

 

åtminstone en intern part.

Externa bedrägerier

Förluster till följd av tredje mans handlingar i

 

syfte att undanhålla, tillskansa sig egendom eller

 

kringgå lagstiftning.

 

 

Anställningsförhål­

Förluster till följd av handlingar som inte är

landen och arbets­

förenliga med lagar och avtal om anställning,

miljö

hälsa och säkerhet, till följd av betalning av

 

skadestånd för personskada, däribland även för­

 

luster som orsakats av diskriminering eller som

 

sammanhänger med social eller kulturell mång­

 

fald.

Clients, Products &

Förluster till följd av att en professionell för­

Business Practices

pliktelse mot vissa kunder (inbegripet krav på

 

förtroende och lämplighet) oavsiktligt eller ge­

 

nom försummelse inte uppfyllts eller förluster till

 

följd av en produkts karaktär eller utformning.

Skador på materi­

Förluster som uppkommer genom förlust av eller

ella tillgångar

skada på materiella tillgångar till följd av natur­

 

katastrofer eller andra händelser.

 

 

Avbrott i affärs­

Förluster till följd av avbrott i affärsverksamheten

verksamhet och sy­

eller systemfel.

stemfel

 

Utförande, leverans

Förluster till följd av misslyckad transaktions­

och processtyrning

hantering eller processtyrning i samband med

 

kontakter med handelspartner och säljare.

AVDELNING IV

KAPITALBASKRAV FÖR MARKNADSRISK

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 325

Beräkning av sammanställda kapitalbaskrav

1. Ett institut får, med förbehåll för punkt 2 och enbart i syfte att på gruppnivå beräkna nettopositioner och kapitalbas­ krav i enlighet med denna avdelning, avräkna positioner i ett institut eller företag mot positioner i ett annat institut eller företag.

210

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/201

 

 

 

 

 

2. Ett institut får endast tillämpa punkt 1 med tillstånd av de behöriga myndigheterna och detta tillstånd ska utfärdas om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Det finns en tillfredsställande kapitalbasfördelning inom fö­ retagsgruppen.

b)De ramar för institutens verksamhet som bestäms av förord­ ningar, lagstiftning eller avtal är sådana att ömsesidigt eko­ nomiskt stöd inom gruppen garanteras.

3. Om företag är belägna i tredjeländer ska samtliga följande villkor vara uppfyllda, utöver dem som anges i punkt 2:

a)Företagen har auktoriserats i ett tredjeland och uppfyller antingen definitionen av kreditinstitut eller är erkända vär­ depappersföretag i tredjeland.

b)Företagen uppfyller på individuell nivå kapitalbaskrav som motsvarar dem som fastställs i denna förordning.

c)Det finns inga föreskrifter i de berörda tredjeländerna som väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom företagsgrup­ pen.

KAPITEL 2

Kapitalbaskrav för positionsrisk

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r o c h s p e c i f i k a i n ­ s t r u m e n t

Artikel 326

Kapitalbaskrav för positionsrisk

Ett instituts kapitalbaskrav för positionsrisk ska vara summan av kapitalbaskravet för institutets generella och specifika positions­ risk i skuldinstrument och aktier. Värdepapperiseringspositioner i handelslagret ska behandlas som skuldinstrument.

Artikel 327

Nettning

1.Det absoluta värdet på överskottet av ett instituts långa (korta) positioner i förhållande till dess korta (långa) positioner i samma aktie, skuldinstrument och konvertibla värdepapper och identiska finansiella terminer, optioner, köpoptioner och täckta köpoptioner ska utgöra dess nettopositioner i vart och ett av de olika instrumenten. Vid beräkning av nettopositionen ska posi­ tioner i derivatinstrument behandlas i enlighet med vad som fastställts i artiklarna 328-330. Ett instituts innehav av egna skuldinstrument ska inte beaktas vid beräkning av specifika ka­ pitalkrav för risker i enlighet med artikel 336.

2.Nettning ska inte tillåtas mellan en konvertibel och en motstående position i det underliggande instrumentet, såvida inte de behöriga myndigheterna använder en metod som inne­ bär att sannolikheten för att en viss konvertibel växlas in beak­ tas eller ställer kapitalbaskrav som motsvarar den förlust som

inväxlingen kan medföra. Sådana metoder eller kapitalbaskrav ska anmälas till EBA. EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Alla nettopositioner, oavsett om de är positiva eller nega­ tiva, ska dagligen räknas om till institutets rapportvaluta till rådande dagskurs innan de sammanräknas.

Artikel 328

Ränteterminer och forwardkontrakt

1.Ränteterminer, framtida räntesäkringsavtal (FRA) och an­ dra terminsåtaganden att köpa eller sälja skuldinstrument ska behandlas som kombinerade långa och korta positioner. Posi­ tioner i långa ränteterminer ska således behandlas som en kom­ bination av ett lån med förfallodag den dag terminen ska full­ göras och ett innehav av en tillgång med en förfallodag som motsvarar den som gäller för det instrument eller den teoretiska position som svarar mot ifrågavarande termin. På motsvarande sätt ska en såld FRA behandlas som en lång position med förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen plus kontraktets löptid och en kort position med en förfallodag som motsvarar avvecklingsdagen. Både lånet och innehavet av tillgången ska tas upp i den första kategori som anges i tabell 1 i artikel 336 för att kapitalbaskravet ska kunna beräknas för den specifika risken för ränteterminer och FRA. Ett terminsåtagande att köpa ett skuldinstrument ska behandlas som en kombination av ett lån med förfallodag på fullgörandedagen och en lång (spot) position

iskuldinstrumentet som sådant. Lånet ska tas upp i den första kategori som anges i tabell 1 i artikel 336 i fråga om specifika risker och skuldinstrument under den kolumn i tabellen som är tillämplig.

2.Vid tillämpning av denna artikel avses med "lång position"

ett innehav för vilket ett institut har fastställt den räntesats det ska erhålla vid någon tidpunkt i framtiden och "kort position" ett innehav för vilket institutet har fastställt den räntesats det ska betala vid någon tidpunkt i framtiden.

Artikel 329

Optioner och warrants

1. Optioner och warrants på räntesatser, skuldinstrument, aktier, aktieindex, finansiella terminer, swappar och utländska valutor ska behandlas som om de vore positioner som till vär­ det motsvarade värdet av det underliggande instrument till vilket optionen hänvisar, multiplicerat med optionens delta på det sätt som anges i detta kapitel. De får nettas mot motstående posi­ tioner i samma slag av underliggande värdepapper eller derivat­ instrument. Det delta som används ska vara det som gäller för berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller där delta från den berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna delta med användning av lämplig modell, under förutsättning att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande upp­ skattning av graden av förändring av optionens eller warrantens värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det underliggande instrumentet.

211

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/202

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2.Instituten ska i kapitalbaskraven på ett tillfredsställande sätt avspegla andra risker i samband med optioner, bortsett från deltarisken.

3.EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta­ risker i kapitalbaskravet, enligt vad som avses i punkt 2, på ett sätt som står i proportion till omfattningen av och komplex­ iteten i institutens verksamheter i optioner och warrants.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­ niska standarder som avses i första stycket i enlighet med för­ farandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. Innan de tekniska standarder som avses i punkt 3 träder i kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe­ terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december 2013.

Artikel 330

Swappar

Swappar ska vid beaktande av ränterisken behandlas på samma sätt som instrument i balansräkningen. En ränteswapp enligt vilken ett institut erhåller en rörlig ränta och betalar en fast ränta ska således behandlas som likvärdig med en lång position i ett instrument med rörlig ränta med en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan fastställs och en kort position i ett instrument med fast räntesats med samma löptid som den som gäller för swappen.

Artikel 331

Ränterisk för derivatinstrument

1. Institut som marknadsvärderar och beräknar ränterisken för sådana derivatinstrument som behandlas i artiklarna 328–330 på grundval av nutidsvärdet på framtida betalningar får, under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd, använda känslighetsmodeller för att beräkna de posi­ tioner som avses i dessa artiklar och får använda dem för obligationer som amorteras under den återstående löptiden och inte genom en slutlig återbetalning av huvudfordran. Till­ stånd ska beviljas om dessa modeller leder till positioner som har samma känslighet mot förändringar i räntenivån som det underliggande kassaflödet. Denna känslighet ska bedömas med beaktande av oberoende rörelser i de utvalda räntorna utmed avkastningskurvan med åtminstone en känslighetspunkt för var och en av de löptidsband som anges i tabell 2 i artikel 339. Positionerna ska ingå i beräkningen av kapitalbaskrav för gene­ rell risk för skuldinstrument.

2. Institut som inte använder modeller enligt punkt 1 får såsom fullt avräkningsbara behandla sådana positioner i derivat­ instrument som omfattas av artiklarna 328–330 och som åt­ minstone uppfyller följande villkor:

a)Positionerna har samma värde och är angivna i samma va­ luta.

b)Referensräntan (för positioner med rörlig ränta) respektive kupongen (för positioner med fast ränta) svarar väl mot varandra.

c)Nästa tidpunkt för fastställande av ränta eller – vid positioner med fast räntekupong – återstående löptid överensstämmer enligt följande:

i)Mindre än en månad framåt: samma dag.

ii)Mellan en månad och ett år framåt: skillnaden är högst sju dagar.

iii)Mer än ett år framåt: skillnaden är högst 30 dagar.

Artikel 332

Kreditderivat

1. Vid beräkning av kapitalbaskraven för generell och speci­ fik risk för den part som tar på sig kreditrisken (skyddssäljaren), ska, såvida inget annat uttryckligen anges, det teoretiska belop­ pet i kreditderivatkontraktet användas. Trots vad som anges i föregående mening får institutet välja att ersätta det teoretiska värdet med det teoretiska värdet plus nettoförändringen i kre­ ditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till handel, var­ vid en negativ nettoförändring ur skyddssäljarens perspektiv anges med ett minustecken. Vid beräkningen av den specifika risken ska, utom för totalavkastningsswappar, kreditderivatkont­ raktets löptid tillämpas i stället för skuldförbindelsens löptid. Positionerna ska bestämmas enligt följande:

a)En totalavkastningsswapp medför en lång position i den generella marknadsrisken för referensförpliktelsen och en kort position i den generella risken för en statsobligation som har en löptid som motsvarar tiden till nästa gång räntan fastställs och som tilldelas en riskvikt på 0 % i enlighet med avdelning II kapitel 2. Den medför även en lång position i den specifika risken för referensförpliktelsen.

b)En kreditswapp medför inte någon position i den generella risken. Vad gäller specifik risk ska institutet registrera en syntetisk lång position i en förpliktelse för referensenheten, utom om derivatet har ett kreditbetyg och uppfyller villkoren för en kvalificerad skuldpost, då en lång position i derivatet registreras. Om premier eller räntor ska betalas inom ramen för produkten, ska dessa betalningsflöden betraktas som teo­ retiska positioner i statsobligationer.

212

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/203

 

 

 

 

 

c)En kreditlänkad obligation som refererar till ett enda namn medför en lång position i den generella risken för själva obligationen, som en ränteprodukt. Vad gäller specifik risk skapas en syntetisk lång position i en förpliktelse för refe­ rensenheten. Ytterligare en lång position skapas i utgivaren av obligationen. När en kreditlänkad obligation har en extern kreditvärdering och uppfyller villkoren för en kvalificerad skuldpost, behöver endast en enda lång position med obli­ gationens specifika risk registreras.

d)Utöver en lång position i den specifika risken för utgivaren av obligationen, medför en kreditlänkad obligation som re­ fererar till flera namn och som ger proportionellt skydd en position i var och en av referensenheterna, där det samlade teoretiska kontraktsbeloppet fördelas på de olika positio­ nerna efter hur stor del av det samlade teoretiska beloppet som varje exponering mot en referensenhet utgör. Om mer än en skuldförbindelse från en referensenhet kan väljas be­ stäms den specifika risken av den förpliktelse som har högst riskvikt.

e)Ett kreditderivat på första förfall ger upphov till en position motsvarande det teoretiska beloppet i en förpliktelse för varje referensenhet. Om det maximala belopp som kan ut­ betalas vid en kredithändelse understiger det kapitalbaskrav som framkommer enligt första meningen i denna punkt, får kapitalbaskravet för specifik risk sättas lika med detta max­ imibelopp.

Ett kreditderivat på n:te förfall ger upphov till en position mot­ svarande det teoretiska beloppet i en förpliktelse för varje refe­ rensenhet minus n-1 referensenheterna med det minsta kapital­ baskravet för specifik risk. Om det maximala belopp som kan utbetalas vid en kredithändelse understiger det kapitalbaskrav som framkommer enligt första meningen i denna punkt, får kapitalbaskravet för specifik risk sättas lika med detta belopp.

Om ett kreditderivat på n:te förfall har ett externt kreditbetyg ska skyddssäljaren beräkna kapitalbaskravet för specifik risk ge­ nom att använda derivatets kreditvärdering och tillämpa respek­ tive riskvikter för en värdepapperisering i förekommande fall.

2. För den part som överför kreditrisken (skyddsköparen) fastställs positionerna som de omvända mot vad som gäller för skyddssäljaren, med undantag för en kreditlänkad obligation (som inte medför någon kort position i utgivaren). Vid beräk­ ning av kapitalbaskraven för skyddssäljaren ska det teoretiska beloppet i kreditderivatkontraktet användas. Trots vad som anges i föregående mening får institutet välja att ersätta det teoretiska värdet med det teoretiska värdet plus nettoföränd­ ringen i kreditderivatets marknadsvärde sedan det upptogs till handel, varvid en negativ nettoförändring ur skyddssäljarens perspektiv anges med ett minustecken. Om det vid en viss tidpunkt föreligger en köpoption tillsammans med en step-up, ska den tidpunkten betraktas som skyddets förfallodag.

3. Kreditderivat i enlighet med artikel 338.1 eller 338.3 ska endast tas med i fastställandet av kapitalbaskravet för specifik risk i enlighet med artikel 338.4.

Artikel 333

Värdepapper som säljs eller lånas ut på grundval av en repa

Den som överför värdepapper eller garanterade rättigheter av­ seende äganderätt till värdepapper i en repa och den som lånar ut värdepapper i ett värdepapperslån ska ta med dessa värdepap­ per vid beräkningen av sitt kapitalbaskrav enligt detta kapitel under förutsättning att sådana värdepapper är positioner i han­ delslagret.

A v s n i t t 2

S k u l d i n s t r u m e n t

Artikel 334

Nettopositioner i skuldinstrument

Nettopositioner ska klassificeras efter vilken valuta de är teck­ nade i, och för varje valuta ska kapitalbaskravet beräknas separat mot generella och specifika risker.

U n d e r a v s n i t t 1

S p e c i f i k r i s k

Artikel 335

Övre gräns för kapitalbaskravet för en nettoposition

Ett institut får sätta en övre gräns för kapitalbaskravet för spe­ cifik risk för en nettoposition i ett skuldinstrument till den största möjliga förlusten vid fallissemang. För en kort position kan denna gräns beräknas som en värdeändring till följd av att instrumentet eller, om tillämpligt, fallissemangsrisken hos un­ derliggande namn plötsligt bortfaller.

Artikel 336

Kapitalbaskrav för skuldinstrument som inte är värdepapperiseringar

1. Institutet ska föra sina nettopositioner i handelslagret i instrument som inte är värdepapperiseringspositioner, beräk­ nade i enlighet med artikel 327, till respektive kategori i tabell 1 på grundval av utgivaren eller gäldenären, extern eller intern kreditvärdering och återstående löptid och därefter multiplicera beloppen med de vikttal som anges i tabellen. Institutet ska addera de vägda positioner som uppstår med tillämpning av denna artikel, oavsett om de är långa eller korta, för att beräkna kapitalbaskravet för specifik risk.

213

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/204

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Tabell 1

Kategorier

 

 

Kapitalbaskrav för specifik risk

 

 

 

 

 

Skuldförbindelser

som

skulle

få

0 %

riskviktningen 0 % enligt scha­

 

blonmetoden för kreditrisk.

 

 

 

 

Skuldförbindelser som skulle få en

0,25 % (återstående löptid högst

riskviktning på 20 eller 50 % en­

sex månader)

ligt schablonmetoden för kredit­

1,00 % (återstående löptid mer än

risk och andra kvalificerade vär­

sex månader och upp till och med

depapper enligt

definitionen

i

24 månader)

punkt 4.

 

 

 

1,60 % (återstående löptid mer än

 

 

 

 

24 månader)

 

 

 

 

 

Skuldförbindelser

som

skulle

få

8,00 %

riskviktningen 100 % enligt scha­

 

blonmetoden för kreditrisk.

 

 

 

 

 

 

 

Skuldförbindelser

som

skulle

få

12,00 %

riskviktningen 150 % enligt scha­

 

blonmetoden för kreditrisk.

 

 

 

 

 

 

 

2.I fråga om institut som tillämpar internmetoden för risk­ klassificering på den exponeringsklass som utgivaren av skuld­ instrument tillhör, krävs för att en exponering ska vara kvalifi­ cerad för ett visst kreditkvalitetssteg enligt den schablonmetod för kreditrisk som avses i punkt 1 att utgivaren av exponeringen har åsatts en intern kreditvärdering med ett PD-värde som är lika med eller lägre än det som gäller för det tillämpliga kredit­ kvalitetssteget enligt schablonmetoden.

3.Ett institut får beräkna de specifika kraven för risker för

alla obligationer som är kvalificerade för en riskviktning på 10 % enligt behandlingen i artikel 129.4, 129.5 och 129.6 som hälften av det tillämpliga specifika kapitalbaskravet för risken för den andra kategorin i tabell 1.

4.Andra kvalificerade värdepapper är följande:

a)Långa och korta positioner i tillgångar för vilka det inte finns någon tillgänglig kreditvärdering av något utsett kreditvär­ deringsinstitut och som uppfyller samtliga följande krav:

i)De betraktas som tillräckligt likvida av det berörda insti­ tutet.

ii)Deras placeringskvalitet är enligt institutets egen bedöm­ ning minst likvärdig med placeringskvaliteten för de till­ gångar som anges i tabell 1 andra raden.

iii)De är noterade på åtminstone en reglerad marknad i någon medlemsstat eller vid en börs i ett tredjeland

som är erkänd av de behöriga myndigheterna i den be­ rörda medlemsstaten.

b)Långa eller korta positioner i tillgångar som är utgivna av institut som omfattas av de kapitalbaskrav som anges i denna förordning och som av det berörda institutet anses tillräckligt likvida och vilkas investeringskvalitet enligt insti­ tutets egen bedömning åtminstone är likvärdig med de till­ gångar som anges i tabell 1 andra raden.

c)Värdepapper som är utgivna av institut som bedöms ha samma eller högre kreditkvalitet än den som motsvarar kre­ ditkvalitetssteg 2 enligt schablonmetoden för kreditrisk för exponeringar mot institut och som omfattas av tillsyn och reglering som är jämförlig med vad som krävs enligt denna förordning och direktiv 2013/36/EU.

Institut som använder led a eller b ska ha en dokumenterad metod för att bedöma om tillgångarna uppfyller kraven i dessa led och ska anmäla denna metod till de behöriga myndigheter­ na.

Artikel 337

Kapitalbaskrav för värdepapperiseringsinstrument

1. För instrument i handelslagret som är värdepapperiserings­ positioner ska institutet väga sina nettopositioner beräknade i enlighet med artikel 327.1 med följande:

a)För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för samma instituts övriga verksamhet skulle omfattas av scha­ blonmetoden: 8 % av riskvikten enligt schablonmetoden i enlighet med avdelning II, kapitel 5, avsnitt 3.

b)För värdepapperiseringspositioner som inom ramen för samma instituts övriga verksamhet skulle omfattas av den interna metoden för riskklassificering: 8 % av de riskvägda exponeringsbeloppen enligt den interna metod för riskklas­ sificering som anges i avdelning II, kapitel 5, avsnitt 3.

2. Den formelbaserade metod som anges i artikel 362 får användas, om institutet kan ta fram skattningar av PD och om tillämpligt av exponeringsvärdet och LGD som indata till den formelbaserade metoden i enlighet med kraven för skatt­ ningar av sådana parametrar enligt den interna metoden för riskklassificering i enlighet med avdelning II, kapitel 3.

De andra institut än institut som är originatorer vilka kan till­ lämpa den formelbaserade metoden för samma värdepapperise­ ringsposition i sin verksamhet utanför handelslagret får endast använda metoden om de behöriga myndigheterna ger sitt till­ stånd, vilket ska beviljas om institutet uppfyller villkoret i första stycket.

214

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/205

 

 

 

 

 

Skattningar av PD och LGD som indata till den formelbaserade metoden får alternativt också fastställas utifrån skattningar som härleds ur en intern modell som används av ett institut som har fått tillstånd att använda en intern modell för specifik risk i skuldinstrument. Det senare alternativet får endast användas med tillstånd av de behöriga myndigheterna, som ska bevilja detta, om skattningarna uppfyller de kvantitativa kraven för den interna kreditvärderingsmetoden i enlighet med avdelning II, kapitel 3.

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för användningen av skattningar av PD och LGD som indata, när dessa skattningar bygger på en intern modell.

3. För värdepapperiseringspositioner som omfattas av en ex­ tra riskvikt i enlighet med artikel 407: 8 % av den totala risk­ vikten.

Med undantag av värdepapperiseringspositioner som behandlas i enlighet med artikel 338.4, ska institutet addera de vägda posi­ tioner som uppstår med tillämpning av denna artikel (oavsett om de är långa eller korta) för att beräkna kapitalbaskravet för specifik risk.

4.Genom undantag från punkt 3 andra stycket ska institutet under en övergångsperiod fram till den 31 december 2014 separat addera sina vägda långa nettopositioner och sina vägda korta nettopositioner. Det största av dessa belopp ska utgöra kapitalbaskravet för specifik risk. Institutet ska dock varje kvar­ tal rapportera summan av både sina vägda långa nettopositioner och sina vägda korta nettopositioner, uppdelade på underlig­ gande tillgångar, till den behöriga myndigheten i hemmedlems­ staten.

5.När ett institut som är originator vid en traditionell vär­ depapperisering inte uppfyller villkoren för betydande risköver­ föring i artikel 243, ska det i beräkningen av kapitalbaskravet enligt denna artikel inkludera de värdepapperiserade expone­ ringarna istället för sina positioner i värdepapperisering till följd av denna värdepapperisering.

När ett institut som är originator vid en syntetisk värdepappe­ risering inte uppfyller villkoren för betydande risköverföring i artikel 244, ska det i beräkningen av kapitalbaskravet enligt denna artikel inkludera de värdepapperiserade exponeringarna från denna värdepapperisering, men inte något kreditriskskydd som erhållits för den värdepapperiserade portföljen.

Artikel 338

Kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen

1. Korrelationshandelsportföljen ska bestå av värdepapperise­ ringspositioner och kreditderivat på n:te förfall som uppfyller följande kriterier:

a)Positionerna är varken återvärdepapperiseringspositioner, op­ tioner på en tranch i värdepapperiseringen eller några andra derivat på värdepapperiseringsexponeringar som inte ger nå­ gon proportionell andel i avkastningen från en tranch i vär­ depapperiseringen.

b)Alla referensinstrument refererar till antingen

i)endast ett namn, inbegripet kreditderivat som refererar till ett namn, för vilka en likvid tvåvägsmarknad existerar, eller

ii)allmänt omsatta index som baseras på dessa referensenhe­ ter.

En tvåvägsmarknad ska anses existera när det finns oberoende och äkta erbjudanden att köpa och sälja så att ett pris som står i rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas inom en dag och avvecklas till ett sådant pris inom en relativt kort tid i enlighet med gängse handelspraxis.

2. Positioner som refererar till någondera av följande ska inte ingå i korrelationshandelsportföljen:

a)En underliggande position som kan hänföras till expone­ ringsklassen "hushållsexponeringar" eller till exponeringsklas­ sen "exponeringar säkrade genom panträtt i fastigheter" en­ ligt schablonmetoden för ett instituts kreditrisk utanför han­ delslagret.

b)En fordran på ett specialföretag, för vilken säkerhet ställts, direkt eller indirekt, genom en position som i sig inte skulle vara berättigad att inkluderas i korrelationshandelsportföljen i enlighet med punkt 1 och den här punkten.

3.Ett institut får i korrelationshandelsportföljen inkludera positioner som varken är värdepapperiseringspositioner eller kreditderivat på n:te förfall men som säkrar andra positioner i denna portfölj, förutsatt att en likvid tvåvägsmarknad enligt beskrivningen i punkt 1 sista stycket existerar för instrumentet eller dess underliggande instrument.

4.Ett institut ska fastställa det större av följande belopp som det specifika riskkapitalbaskravet för korrelationshandelsportföl­ jen:

a)De totala kapitalbaskraven för specifik risk som skulle gälla enbart långa nettopositioner i korrelationshandelsportföljen.

b)De totala kapitalbaskraven för specifik risk som skulle gälla enbart korta nettopositioner i korrelationshandelsportföljen.

215

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/206

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

U n d e r a v s n i t t 2

G e n e r e l l r i s k

Artikel 339

Löptidsgrundad beräkning av generell risk

1.För att beräkna kapitalbaskrav för generell risk ska alla positioner viktas med hänsyn till deras löptid på det sätt som förklaras i punkt 2 för beräkning av den kapitalbas som krävs för att täcka riskerna. Detta belopp ska minskas med den vik­ tade positionen i motstående position om en sådan finns jäm­ sides inom samma löptidsband. En nedsättning av kapitalbas­ kravet ska också göras om de motstående viktade positionerna faller inom olika löptidsband varvid nedsättningens storlek ska bero dels på om de två positionerna hör till samma zon eller inte och dels på vilka zoner de hör till.

2.Institutet ska hänföra sina nettopositioner till respektive löptidsband i kolumn två respektive tre i tabell 2 i punkt 4. Det ska göra detta på grundval av återstående löptid för instru­ ment med fast räntesats och på grundval av den tid som återstår till dess att räntesatsen nästa gång ska fastställas för de instru­ ment för vilka räntesatsen kan ändras före den slutliga förfallo­ dagen. Det ska även göra åtskillnad mellan skuldinstrument med en räntekupong på 3 % eller mer och sådana med en räntekupong på mindre än 3 % och hänföra dem till kolumn två respektive kolumn tre i tabell 2. Det ska därefter multipli­

cera var och en av dem med det vikttal som för löptidsbandet i fråga anges i kolumn fyra i tabell 2.

3.Institutet ska därefter beräkna summan av de viktade långa positionerna och summan av de viktade korta positio­ nerna i varje löptidsband. Summan av viktade långa positioner som motsvaras av viktade korta positioner i ett visst löptids­ band ska utgöra den avstämda viktade positionen i bandet, medan återstående långa eller korta positioner ska utgöra den icke avstämda viktade positionen i samma band. Summan av avstämda viktade positioner i alla band ska sedan beräknas.

4.Institutet ska beräkna summan av icke avstämda viktade långa positioner för de band som ingår i var och en av zonerna

itabell 2 för att erhålla den icke avstämda viktade långa posi­ tionen för varje zon. På motsvarande sätt ska den icke avstämda viktade korta positionen i en viss zon beräknas som summan av de icke avstämda viktade korta positionerna för varje band i zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa positionen för en viss zon som motsvaras av de icke avstämda viktade korta positionerna i samma zon ska utgöra den avstämda vik­ tade positionen i den zonen. Den del av den icke avstämda viktade långa eller icke avstämda viktade korta positionen för en zon som inte kan avstämmas på angivet sätt ska utgöra den icke avstämda viktade positionen i den zonen.

 

 

 

 

Tabell 2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zon

 

Löptidsband

 

Vikttal (i %)

Antagen

 

 

 

 

 

 

 

Kupong med 3 % ränta eller mer

Kupong med mindre än 3 % ränta

 

ränteförändring (i %)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett

 

0 ≤ 1 månad

0 ≤ 1 månad

0,00

—

 

 

 

 

 

 

 

 

> 1 ≤ 3 månader

> 1 ≤ 3 månader

0,20

1,00

 

 

 

 

 

 

 

 

> 3 ≤ 6 månader

> 3 ≤ 6 månader

0,40

1,00

 

 

 

 

 

 

 

 

> 6 ≤ 12 månader

> 6 ≤ 12 månader

0,70

1,00

 

 

 

 

 

 

 

 

Två

 

> 1

≤ 2 år

> 1,0

≤ 1,9 år

1,25

0,90

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 2

≤ 3 år

> 1,9

≤ 2,8 år

1,75

0,80

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 3

≤ 4 år

> 2,8

≤ 3,6 år

2,25

0,75

 

 

 

 

 

 

 

 

Tre

 

> 4

≤ 5 år

> 3,6

≤ 4,3 år

2,75

0,75

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 5

≤ 7 år

> 4,3

≤ 5,7 år

3,25

0,70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 7 ≤ 10 år

> 5,7

≤ 7,3 år

3,75

0,65

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 10

≤ 15 år

> 7,3

≤ 9,3 år

4,50

0,60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 15

≤ 20 år

> 9,3 ≤ 10,6 år

5,25

0,60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 år

> 10,6

≤ 12,0 år

6,00

0,60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

> 12,0

≤ 20,0 år

8,00

0,60

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20 år

12,50

0,60

 

 

 

 

 

 

 

 

216

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/207

 

 

 

 

 

5.Beloppet av den icke avstämda viktade långa eller korta position i zon 1 som motsvaras av den icke avstämda viktade korta eller långa positionen i zon 2 ska vara den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och zon 2. Motsvarande be­ räkning ska därefter göras med avseende på den del av den icke avstämda viktade positionen i zon 2 som återstår och den icke avstämda viktade positionen i zon 3 för att beräkna den av­ stämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3.

6.Institutet får vända på beräkningsordningen i punkt 5, så att det beräknar den avstämda viktade positionen mellan zon 2 och zon 3 innan det beräknar motsvarande position mellan zon

1och zon 2.

7.Återstoden av den icke avstämda viktade positionen i zon

1ska därefter avstämmas mot det som återstår av denna i zon 3, sedan denna avstämts mot zon 2, för att erhålla den av­ stämda viktade positionen mellan zon 1 och zon 3.

8.Återstående positioner efter de tre avstämningsberäkningar som anges i punkterna 5, 6 och 7 läggs därefter samman.

9.Institutets kapitalbaskrav ska beräknas som summan av följande belopp:

a)10 % av de avstämda viktade positionerna i alla löptidsband.

b)40 % av den avstämda viktade positionen i zon 1.

c)30 % av den avstämda viktade positionen i zon 2.

d)30 % av den avstämda viktade positionen i zon 3.

e)40 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.

f)150 % av den avstämda viktade positionen mellan zon 1 och zon 3.

g)100 % av återstående icke avstämda viktade positioner.

Artikel 340

Durationsbaserad beräkning av generell risk

1.Instituten får använda en metod för att beräkna kapital­ baskravet för generell risk för skuldinstrument som avspeglar duration i stället för den metod som anges i artikel 339, under förutsättning att institutet gör detta konsekvent.

2.Enligt den durationsbaserade metod som avses i punkt 1 ska institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument med fast räntesats och därefter beräkna dess avkastning fram till förfallodagen, vilket ger den underförstådda diskonterings­ räntan för instrumentet i fråga. För instrument med rörlig ränte­ sats ska institutet utgå från marknadsvärdet för varje instrument och därefter beräkna dess avkastning under antagande att hu­ vudfordran förfaller vid den tidpunkt då räntesatsen nästa gång kan ändras.

3. Institutet ska därefter beräkna den modifierade durationen för varje skuldinstrument på grundval av följande formel:

Modifieradlöptid ¼

 

D

 

 

 

1 þ R

där

 

 

 

 

 

 

 

D = duration beräknad enligt formeln:

 

 

M

 

t ·

Ct

 

 

 

 

 

 

t¼1

ð1 þ RÞt

 

D

¼

X

 

 

 

 

M

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

X Ct

t¼1 ð1 þ RÞt

där

R = avkastning fram till förfallodagen,

Ct = kontantbetalning vid tidpunkt t,

M = total löptid.

Korrigeringar ska göras vid beräkningen av den modifierade durationen för skuldinstrument som omfattas av risk för förtida betalning. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för tillämpningen av sådana korrigeringar.

4. Institutet skall därefter föra varje skuldinstrument till re­ spektive zon i tabell 3 med ledning av den modifierade löptiden för varje instrument.

Tabell 3

 

Zon

Modifierad duration

Antagen ränteför­

 

(i år)

ändring (i %)

 

 

 

 

 

 

Ett

 

> 0 ≤ 1,0

1,0

 

 

 

 

Två

 

> 1,0 ≤ 3,6

0,85

 

 

 

 

Tre

 

> 3,6

0,7

 

 

 

 

5. Institutet ska därefter beräkna den durationsviktade posi­ tionen för varje instrument genom att multiplicera dess mark­ nadspris med dess modifierade duration och med den antagna förändringen av räntesatsen för instrument med just denna mo­ difierade duration (se kolumn tre i tabell 3).

217

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/208

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

6. Institutet ska beräkna sina durationsviktade långa och sina durationsviktade korta positioner inom varje zon. Summan av de förra avstämda mot de senare inom varje zon utgör den avstämda durationsviktade positionen i den zonen.

Institutet ska därefter beräkna den icke avstämda durationsvik­ tade positionen för varje zon. Det ska därefter tillämpa det förfarande som har fastställts för icke avstämd viktad position i artikel 339.5–339.8.

7. Institutets kapitalbaskrav ska därefter beräknas som sum­ man av följande belopp:

a)2 % av den avstämda durationsviktade positionen i varje zon.

b)40 % av den avstämda durationsviktade positionen mellan zon 1 och zon 2 och mellan zon 2 och zon 3.

c)150 % av den avstämda durationsviktade positionen mellan zon 1 och zon 3.

d)100 % av återstående icke avstämda durationsviktade posi­ tioner.

A v s n i t t 3

A k t i e r

Artikel 341

Nettopositioner i aktieinstrument

1.Institutet ska separat beräkna summan av alla sina långa nettopositioner och av alla sina korta nettopositioner enligt artikel 327. Summan av de absoluta värdena av dessa två be­ lopp ska utgöra institutets totala bruttoposition.

2.Institutet ska separat för varje marknad beräkna skillnaden mellan summan av de långa och de korta nettopositionerna. Summan av de absoluta värdena av dessa skillnader ska utgöra institutets totala nettoposition.

3.EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

isyfte att definiera begreppet "marknad" enligt punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­ niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar­ tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 342

Specifik risk i aktieinstrument

Institutet ska multiplicera sin totala bruttoposition med 8 % för att beräkna sitt kapitalbaskrav för täckande av specifik risk.

Artikel 343

Generell risk i aktieinstrument

Kapitalbaskravet för ett institut för täckande av generell risk ska utgöras av dess totala nettoposition multiplicerad med 8 %.

Artikel 344

Aktieindex

1. EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande med en förteckning över de aktieindex för vilka de behandlingar som anges i andra meningen i punkt 4 är tillgäng­ liga.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2.Innan de tekniska standarder som avses i punkt 1 träder i kraft, får instituten fortsätta att använda den behandling som anges i punkterna 3 och 4, om de behöriga myndigheterna har tillämpat denna behandling före den 1 januari 2014.

3.Aktieindexterminer, deltaviktade motsvarigheter till optio­ ner och aktieindex benämns här nedan sammanfattningsvis "ak­ tieindexterminer". Dessa kan fördelas på positioner i var och en av däri ingående aktier. Dessa positioner får behandlas som underliggande positioner i aktierna i fråga och får nettas som sådana mot motstående positioner i de underliggande instru­ menten. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om sin användning av denna behandling.

4.Om en aktieindextermin inte fördelas på underliggande positioner, ska den behandlas som om den vore en enskild aktie. Den specifika risken för en sådan aktie kan dock lämnas utan avseende, om aktieterminen i fråga omsätts på en börs och representerar ett relevant på lämpligt sätt diversifierat index.

A v s n i t t 4

E m i s s i o n s g a r a n t i e r

Artikel 345

Reducering av nettopositioner

1. Vid garantigivning vid emissioner av aktier och skuld­ instrument får ett institut använda följande förfarande vid be­ räkning av kapitalbaskravet. För det första ska institutet beräkna sina nettopositioner genom att dra av de emissionsgarantiposi­ tioner som tecknats eller i sin tur garanterats av tredjeman på grund av uttryckligt avtal. Därefter ska institutet minska sina nettopositioner med reduktionsfaktorerna i tabell 4 och beräkna sitt kapitalbaskrav med ledning av de reducerade emissionsgar­ antipositionerna.

218

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/209

 

 

 

 

 

 

Tabell 4

 

 

 

arbetsdag 0:

 

100 %

 

 

 

arbetsdag 1:

 

90 %

 

 

 

arbetsdag 2 till 3:

 

75 %

 

 

 

arbetsdag 4:

 

50 %

 

 

 

arbetsdag 5:

 

25 %

 

 

 

efter arbetsdag 5:

 

0 %.

 

 

 

"Arbetsdag 0" är den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett över­ enskommet pris.

2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om hur de använder punkt 1.

 

A v s n i t t 5

 

K a p i t a l b a s k r a v

f ö r

s p e c i f i k

r i s k f ö r

p o s i t i o n e r

s o m

ä r

s ä k r a d e

g e n o m

 

k r e d i t d e r i v a t

 

Artikel 346

Tillgodoräknande av skydd genom kreditderivat

1.Skydd genom kreditderivat ska beaktas enligt principerna i punkterna 2–6.

2.Instituten ska behandla positionen i kreditderivatet som det ena "benet" och den skyddade positionen som har samma

nominella eller i tillämpliga fall teoretiska belopp som det andra "benet".

3.Fullt tillgodoräknande ska ske, när värdena av de två be­ nen alltid utvecklas i motsatt riktning och i ungefär samma omfattning. Detta är fallet i följande två situationer:

a)De två benen består av helt identiska instrument.

b)En lång avistaposition är säkrad genom en totalavkastnings­ swapp (eller omvänt) där referensförpliktelsen exakt matchar den underliggande exponeringen (dvs. avistapositionen). Själva swappen kan ha en annan löptid än den underlig­ gande exponeringen.

I dessa situationer ska kapitalbaskrav för specifik risk inte till­ lämpas på någon sida av positionen.

4. Ett tillgodoräknande om 80 % ska tillämpas när värdena av de två benen alltid utvecklas i motsatt riktning och det finns en exakt överensstämmelse mellan referensförpliktelsen, löp­ tiden för såväl referensförpliktelsen som kreditderivatet och va­ lutan som använts för den underliggande exponeringen. Des­

sutom ska kreditderivatkontraktets huvudegenskaper inte med­ föra att kreditderivatets prisförändring väsentligt skiljer sig från avistapositionens prisförändring. I den mån transaktionen med­ för en risköverföring tillämpas en avräkning om 80 % av den specifika risken på den sida av transaktionen som har högst kapitalbaskrav, medan kapitalkravet för specifik risk på den andra sidan ska vara noll.

5. Partiellt tillgodoräknande ska, utom vid de situationer som anges i punkterna 3 och 4, medges i följande situationer:

a)Positionen omfattas av punkt 3 b, men det råder obalans i tillgångar mellan referensförpliktelsen och den underliggande exponeringen. Positionerna uppfyller dock följande krav:

i)Referensförpliktelsen rankas jämsides eller efter den un­ derliggande förpliktelsen.

ii)Den underliggande förpliktelsen och referensförpliktelsen avser samma gäldenär och det finns rättsligt bindande korsvisa klausuler om förfall eller påskyndad återbetal­ ning.

b)Positionen omfattas av punkt 3 a eller 4, men det råder obalans i valuta eller löptid mellan kreditriskskyddet och den underliggande tillgången. En sådan valutaobalans ska ingå i kapitalbaskravet för valutakursrisken.

c)Positionen omfattas av punkt 4, men det råder obalans i tillgångar mellan avistapositionen och kreditderivatet. I kre­ ditderivatets dokumentation anges dock den underliggande tillgången bland de leveransbara fordringarna.

För att medge partiellt tillgodoräknande ska kapitalbaskraven för den specifika risken inte läggas ihop på varje sida av transaktio­ nen. I stället ska enbart det högre av de två kapitalbaskraven användas.

6. I alla situationer som inte omfattas av punkterna 3–5 ska kapitalbaskravet för den specifika risken beräknas separat för båda sidor av positionerna.

Artikel 347

Beaktande av skydd genom kreditderivat som förfaller på det första och n:te fallissemanget

För kreditderivat som förfaller på det första fallissemanget och kreditderivat som förfaller på det n:te fallissemanget ska följande tillämpas för beaktande i enlighet med artikel 346:

a)Om ett institut får kreditskydd för ett antal referensenheter som ligger till grund för ett kreditderivat på villkor att det första förfallet bland tillgångarna ska utlösa betalning och att denna kredithändelse ska avsluta kontraktet, får instituten avräkna specifik risk för referensenheten med den lägsta specifika risken bland de underliggande referensenheterna enligt tabell 1 i artikel 336.

219

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/210

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Om ett kreditderivat av typen n:te förfall bland exponering­ arna utlöser betalning enligt kreditriskskyddet, får skydds­ köparen bara avräkna specifik risk, om det också erhållits skydd för förfall 1 till n-1 eller om n-1 förfall redan har inträffat. I sådana fall ska den metod som anges i led a för kreditderivat enligt principen om första förfall tillämpas, på lämpligt sätt anpassad för produkter som förfaller på det n:te fallissemanget.

A v s n i t t 6

K a p i t a l b a s k r a v f ö r f ö r e t a g f ö r k o l l e k t i v a i n v e s t e r i n g a r ( f o n d )

Artikel 348

Kapitalbaskrav för företag för kollektiva investeringar (fond)

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmel­ ser i detta avsnitt ska positionerna i fonder omfattas av ett kapitalbaskrav för positionsrisk (generell och specifik) på 32 %. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 353 i förening med den ändrade behandlingen av guld enligt arti­ kel 352.4 och artikel 367.2 b ska positionerna i fonderna om­ fattas av ett kapitalbaskrav för positionsrisk (generell och speci­ fik) och valutakursrisk på högst 40 %.

2. Om inget annat anges i artikel 350, ska nettning inte till­ låtas mellan en fonds underliggande investeringar och andra positioner som innehas av institutet.

Artikel 349

Allmänna kriterier för fonder

En fond ska få tillämpa den metod som anges i artikel 350 om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Fondens prospekt eller motsvarande dokument ska innefatta

i)de kategorier av tillgångar som fonden får investera i,

ii)om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa be­ gränsningarna och metoder för att beräkna dem,

iii)om hävstångsmetoder är tillåtna, den maximala hävs­ tångsnivån, och

iv)om placering i finansiella OTC-derivat eller transaktioner av repotyp eller värdepapperslån är tillåtna, en policy för att begränsa den motpartsrisk som uppstår till följd av dessa transaktioner.

b)Verksamheten i fonden ska rapporteras i en halvårs- och en helårsrapport för att göra det möjligt att bedöma tillgångar och skulder, inkomster och verksamhet under rapportperio­ den.

c)Andelarna/aktierna i fonden kan dagligen lösas in i kontanter från företagets tillgångar, på begäran av innehavaren.

d)Investeringarna i fonden ska vara skilda från de tillgångar som tillhör det förvaltande företaget.

e)Det investerande institutet ska göra en tillfredsställande risk­ bedömning av fonden.

f)Fonder ska förvaltas av personer som står under tillsyn i enlighet med direktiv 2009/65/EG eller motsvarande lagstift­ ning.

Artikel 350

Specifika metoder för fonder

1.Om institutet dagligen får kännedom om fondens under­ liggande investeringar, får institutet granska dessa underliggande investeringar för att beräkna kapitalbaskraven för positionsris­ ker, omfattande både specifik och generell risk. Enligt en sådan metod ska positioner i fonder behandlas som positioner i fon­ dens underliggande investeringar. Nettning ska vara tillåten mel­ lan positioner i fondens underliggande investeringar och andra positioner som innehas av institutet, under förutsättning att institutet innehar tillräckligt många andelar eller aktier, så att inlösen/tillskapande kan ske i utbyte mot de underliggande in­ vesteringarna.

2.Instituten får beräkna kapitalbaskraven för positionsrisken, omfattande både generell och specifik risk, för positioner i fon­ der med hjälp av hypotetiska positioner som motsvarar de po­ sitioner som är nödvändiga för att reproducera sammansättning och resultat av det externt genererade indexet eller den fasta korgen av aktier eller skuldförbindelser som avses i led a, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Syftet med fondens mandat är att reproducera sammansätt­ ningen och resultaten av ett externt genererat index eller en fast korg av aktier eller skuldförbindelser.

b)Det kan under en period på minst sex månader klart fast­ ställas en korrelationskoefficient mellan den dagliga avkast­ ningen från fonden och det index eller den korg av aktier eller skuldförbindelser som det följer på minst 0,9.

220

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/211

 

 

 

 

 

3. Om institutet inte dagligen får kännedom om fondens underliggande investeringar, får institutet beräkna kapitalbaskra­ ven för positionsrisker, omfattande både generell och specifik risk, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)Det antas att fonden först separat investerar i tillgångsklas­ serna med de högsta kapitalbaskraven för specifik och gene­ rell risk i den utsträckning som maximalt tillåts enligt dess mandat och därefter fortsätter att i fallande ordning investera

ide efterföljande exponeringsklasserna till dess att den max­ imala totala investeringsgränsen är nådd. Positionen i fonden behandlas som direkt ägande i den hypotetiska positionen.

b)Instituten ska ta hänsyn till den maximala indirekta expone­ ring de kan uppnå genom att ta positioner med hävstångs­ effekt genom fonden, när de beräknar sina kapitalbaskrav separat för specifik och generell risk, genom att positionen

ifonden ökas proportionellt upp till den maximala expone­ ringen mot de underliggande investeringarna i enlighet med dess mandat.

c)Om kapitalbaskravet för specifik och generell risk tillsam­ mans i enlighet med denna punkt överskrider det som anges

iartikel 348.1 ska kapitalbaskravet begränsas till den nivån.

4. Institut får använda sig av följande tredje parter för att enligt de metoder som anges i detta kapitel beräkna och rap­ portera kapitalbaskravet för positionsrisk för positioner i fonder som omfattas av punkterna 1–4:

a)Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b)För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­ utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­ erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

KAPITEL 3

Kapitalbaskrav för valutakursrisk

Artikel 351

Miniminivå och viktning för valutakursrisk

Om summan av den totala nettopositionen i valuta och netto­ positionen i guld hos ett institut beräknade i enlighet med förfarandet i artikel 352, inbegripet eventuella nettopositioner i valuta och nettopositioner i guld för vilka kapitalbaskrav be­ räknas med en intern modell, överstiger 2 % av dess samman­ lagda kapitalbas, ska institutet beräkna ett kapitalbaskrav för valutakursrisk. Kapitalbaskravet för valutakursrisk ska vara sum­ man av institutets totala nettoposition i valuta och dess netto­ position i guld i rapportvalutan, multiplicerad med 8 %.

Artikel 352

Beräkning av den totala nettopositionen i valuta

1. Institutets öppna nettoposition i varje valutaslag (inklusive rapportvalutan) och i guld ska beräknas som summan av föl­ jande (positiva eller negativa) poster:

a)Nettopositionen avista (dvs. alla tillgångsposter minus alla skuldposter, inklusive upplupen ränta i ifrågavarande valuta, eller, vad gäller guld, nettopositionen avista i guld).

b)Nettoterminspositionen, som är alla tillgodohavanden minus alla belopp som ska betalas på grundval av terminsaffärer med valuta och guld, inklusive valuta- och guldterminer och kapitalbeloppet i valutaswappar som inte inberäknas i avis­ tapositionen.

c)Oåterkalleliga garantier och jämförbara instrument som med visshet kommer att behöva infrias och för vilka sannolikt återbetalning inte kommer att ske.

d)Nettodeltaekvivalent eller deltabaserad ekvivalent för det samlade innehavet av optioner i utländsk valuta och i guld.

e)Marknadsvärdet på andra optioner.

Det delta som används för led d ska vara det som gäller för berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller där delta från den berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna delta med användning av lämplig modell, under förutsättning att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande upp­ skattning av graden av förändring av optionens eller warrantens värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det underliggande instrumentet.

Institutet får räkna in nettointäkter och nettoutgifter som ännu inte har uppstått men som redan är helt säkrade, om det gör detta konsekvent.

Institutet får fördela nettopositioner för sammansatta valutor på däri ingående valutor efter gällande kvoter.

2. Positioner som ett institut avsiktligt har skaffat för att säkra sig mot kursförändringars negativa påverkan på dess kvo­ ter i enlighet med artikel 92.1 får undantas från beräkningen av öppna nettopositioner i valuta, under förutsättning att de behö­ riga myndigheterna ger sitt tillstånd. Sådana positioner ska vara av en art som inte är avsedd att omsättas eller av strukturell art, och varje förändring av villkoren för att utesluta dem ska god­ kännas separat av de behöriga myndigheterna. Samma behand­ ling får på samma villkor tillämpas på de av ett instituts posi­ tioner som är hänförliga till poster som redan har dragits av vid beräkningen av kapitalbasen.

221

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/212

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3.Ett institut får använda nettonuvärdet vid beräkning av den öppna nettopositionen i varje valuta och i guld, under förutsättning att institutet använder denna metod konsekvent.

4.Korta och långa nettopositioner i varje valuta förutom

rapportvalutan och den långa eller korta nettopositionen i guld ska omräknas till rapportvalutan efter avistakursen. De ska därefter adderas var för sig för att ge summan av korta nettopositioner respektive summan av långa nettopositioner. Det högre av dessa två belopp utgör institutets totala nettopo­ sition i utländsk valuta.

5.Instituten ska på ett tillfredsställande sätt avspegla andra risker, bortsett från deltarisken, i samband med optioner i ka­ pitalbaskraven.

6.EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta­ risker i kapitalbaskravet, på ett sätt som står i proportion till omfattningen av och komplexiteten i institutens verksamheter i fråga om optioner och teckningsoptioner.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­ niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar­ tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan de tekniska standarder som avses i första stycket träder i kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe­ terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december 2013.

Artikel 353

Fonders valutakursrisk

1.Vid sådan beräkning som avses i artikel 352 ska i fråga om fonder de aktuella valutapositionerna i fonden tas med i beräkningen.

2.Instituten får använda sig av följande tredjeparters rappor­ ter om valutapositionerna i fonden:

a)Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b)För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­ utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­ erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att beräkningen är korrekt.

3. Om ett institut inte är medvetet om valutapositionerna i fonden ska man utgå ifrån att fonden har investerat i valuta upp

till den högsta tillåtna gränsen och institutet ska, för positioner i handelslagret, ta hänsyn till den maximala indirekta exponering de kan uppnå genom att ta in positioner med hävstångseffekt via fonden, när de beräknar sina kapitalbaskrav för valutakurs­ risken. Detta görs genom att positionen i fonden ökas propor­ tionellt upp till den maximala exponeringen mot de underlig­ gande investeringar som kommer från investeringsmandatet. Fondens antagna valutaposition ska behandlas som en separat valuta i enlighet med behandlingen av investeringar i guld, med förbehåll för att den samlade långa positionen läggs till den samlade, långa öppna valutapositionen och den samlade korta positionen läggs till den samlade, korta öppna valutapositionen, om inriktningen på fondens investeringar är känd. Ingen nett­ ning mellan sådana positioner ska vara tillåten före beräkning­ en.

Artikel 354

Nära sammanhängande valutor

1.Instituten får tillämpa lägre kapitalbaskrav för täckande av positioner i relevanta nära sammanhängande valutor. Två valu­ tor får endast behandlas som nära sammanhängande, om san­ nolikheten för att det uppstår en förlust – beräknad på basis av dagliga växelkursdata för de föregående tre eller fem åren – på lika stora motstående positioner i de båda valutorna under de närmast följande tio arbetsdagarna, vilken är 4 % eller mindre av värdet av den avstämda positionen i fråga (värderad i rapport­ valutan), är åtminstone 99 %, om en observationsperiod på 3 år används, och 95 %, om en observationsperiod på fem år an­ vänds. Kapitalbaskravet för den avstämda positionen i två nära sammanhängande valutor ska vara 4 % multiplicerat med värdet av den avstämda positionen.

2.Vid beräkning av kraven i detta kapitel får instituten bortse från positioner i valutor som är föremål för juridiskt

bindande mellanstatliga avtal för begränsning av förändringar i förhållande till andra valutor som omfattas av samma över­ enskommelse. Instituten ska beräkna sin avstämda position i sådana valutor och underkasta dem ett kapitalbaskrav som inte är lägre än hälften av den högsta tillåtna kursvariation som fastställts i ifrågavarande mellanstatliga avtal avseende de berörda valutorna.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande med en förteckning över de valutor för vilka den behandling som anges i punkt 1 är tillgänglig.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet medartikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

222

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/213

 

 

 

 

 

4.De behöriga myndigheterna får tillåta att kapitalbaskravet för avstämda positioner i sådana medlemsstaters valutor som deltar i andra etappen i den ekonomiska och monetära unionen sätts till 1,6 % av värdet av sådana avstämda positioner.

5.Endast de icke avstämda positionerna i sådana valutor som avses i denna artikel ska införlivas i den totala öppna nettopositionen i enlighet med artikel 352.4.

6.När dagliga växelkursdata för de föregående tre eller fem åren - på lika stora och motstående positioner i två valutor under de kommande 10 arbetsdagarna - visar att dessa båda valutor har en fullständigt positiv korrelation och att institutet alltid kan möta en köp- och säljkursskillnad som är lika med noll för respektive transaktioner kan institutet efter uttryckligt tillstånd från sin behöriga myndighet tillämpa ett kapitalbaskrav på 0 % fram till utgången av 2017.

KAPITEL 4

Kapitalbaskrav för råvarurisk

Artikel 355

Val av metod för råvarurisk

Om inte annat följer av artiklarna 356–358 ska instituten be­ räkna kapitalbaskraven för valutarisk med någon av de metoder som anges i artikel 359, 360 eller 361.

Artikel 356

Kompletterande råvaruhandel

1. Institut som bedriver kompletterande handel med jord­ bruksråvaror får vid utgången av varje år fastställa sina kapital­ baskrav för sitt fysiska råvarulager för följande år under för­ utsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet har vid varje tidpunkt på året en kapitalbas för denna risk som inte understiger det genomsnittliga kapital­ baskravet för den risken enligt en försiktig uppskattning för det kommande året.

b)Institutet gör en försiktig uppskattning av den förväntade volatiliteten för den siffra som beräknats i led a.

c)Institutets genomsnittliga kapitalbaskrav för denna risk över­ stiger inte 5 % av dess kapitalbas eller 1 miljon EUR och det förväntade högsta kapitalbaskravet överstiger inte 6,5 % av dess kapitalbas, med beaktande av den volatilitet som beräk­ nats i enlighet med led b.

d)Institutet övervakar kontinuerligt att de beräkningar som har gjorts enligt led a och b fortfarande avspeglar verkligheten.

2. Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om hur de använder alternativet i punkt 1.

Artikel 357

Positioner i råvaror

1.Varje position i råvaror eller råvaruderivat ska uttryckas i termer av standardiserade måttenheter. Avistapriset på varje rå­ vara ska uttryckas i rapportvalutan.

2.Positioner i guld eller guldderivat ska anses vara föremål för valutakursrisk och i tillämpliga delar behandlas i enlighet med kapitel 3 eller 5 vid beräkning av marknadsrisk.

3.För tillämpning av artikel 360.1 ska ett instituts nettopo­ sition i varje råvara vara lika med överskottet av ett instituts långa positioner i förhållande till dess korta positioner eller vice versa i samma råvara och i identiska råvaruterminer, optioner och warrants. Derivatinstrument ska behandlas som positioner i den underliggande råvaran i enlighet med artikel 358.

4.Vid beräkning av en position i en råvara ska följande positioner behandlas som positioner i samma råvara:

a)Positioner i olika underkategorier av råvaror i de fall där underkategorierna kan levereras i stället för varandra.

b)Positioner i likartade råvaror, om det klart kan fastställas att korrelationen i prisrörlighet mellan dessa år är minst 0,9 över en period om minst ett år.

Artikel 358

Särskilda instrument

1.Råvaruterminer och andra terminsåtaganden att köpa eller sälja enskilda råvaror ska inordnas i måttsystemet som teore­ tiska belopp uttryckta i den gängse måttenheten och åsättas en löptid med hänvisning till förfallodagen.

2.Råvaruswappar där transaktionens ena sida är ett fast pris och den andra är det löpande marknadspriset ska behandlas som en serie positioner lika med värdet på kontraktets teore­ tiska belopp, där varje position i tillämpliga fall motsvarar en betalning på swappen och placeras in i ett löptidsband enligt artikel 359.1. Positionerna ska vara långa positioner, om insti­ tutet betalar ett fast pris och erhåller ett rörligt pris, och korta positioner, om institutet erhåller ett fast pris och betalar ett rörligt pris. Råvaruswappar där transaktionens båda sidor är i olika råvaror placeras i relevanta kategorier enligt löptidsmeto­ den.

223

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/214

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Optioner och warrants på råvaror eller råvaruderivat ska behandlas som om de vore positioner vilkas värde motsvarar det underliggande värde som optionen hänför sig till, multipli­ cerat med dess delta vid tillämpning av detta kapitel. De senare nämnda positionerna får nettas mot motstående positioner i samma slag av underliggande råvara eller råvaruderivat. Det delta som används ska vara det som gäller för berörd börs. Vid optioner i OTC-handel eller om delta från den berörda börsen inte finns att tillgå får institutet självt beräkna delta med användning av lämplig modell, under förutsättning att de behöriga myndigheterna har gett sitt tillstånd till detta. Tillstånd ska beviljas, om modellen ger en tillfredsställande uppskattning av graden av förändring av optionens eller warrantens värde i förhållande till små förändringar i marknadspriset på det under­ liggande instrumentet.

Instituten ska på ett tillfredsställande sätt avspegla andra risker, bortsett från deltarisken, i samband med optioner i kapitalbas­ kraven.

4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder med en rad olika metoder för att avspegla andra risker än delta­ risker i kapitalbaskravet, på ett sätt som står i proportion till omfattningen av och komplexiteten i institutens verksamheter i fråga om optioner och teckningsoptioner.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2013.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tek­ niska standarder som avses i första stycket i enlighet med ar­ tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan de tekniska standarder som avses i första stycket träder i kraft får de behöriga myndigheterna fortsätta att tillämpa de befintliga nationella behandlingarna om de behöriga myndighe­ terna har tillämpat dessa behandlingar före den 31 december 2013.

5. Om ett institut är något av följande, ska det ta med de berörda råvarorna i beräkningen av sitt kapitalbaskrav för råva­ rurisk:

a)Den som överför råvaror eller garanterade rättigheter avse­ ende äganderätt till råvaror i en repa.

b)Den som lånar ut råvaror i ett avtal om råvarulån.

Artikel 359

Löptidsmetod

 

 

 

 

 

Tabell 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Löptidsband

 

Spridningsfaktor (i %)

 

 

 

 

(1)

 

(2)

 

 

 

 

0

≤ 1 månad

 

1,50

 

 

 

 

 

> 1 ≤

3

månader

 

1,50

 

 

 

 

 

> 3 ≤

6

månader

 

1,50

 

 

 

 

 

> 6

≤

12 månader

 

1,50

 

 

 

 

 

 

> 1

≤

2

år

 

1,50

 

 

 

 

 

 

> 2

≤

3

år

 

1,50

 

 

 

 

 

> 3

år

 

 

1,50

 

 

 

 

 

 

 

2. Positioner i samma råvara får avräknas och föras till re­ spektive löptidsband på nettobasis för följande:

a)Positioner i kontrakt som förfaller samma dag.

b)Positioner i kontrakt som förfaller inom tio dagar från va­ randra, om kontrakten omsätts på marknader som har dag­ liga leveranstidpunkter.

3.Institutet ska därefter beräkna summan av de långa posi­ tionerna och summan av de korta positionerna i varje löptids­ band. Summan av långa positioner som motsvaras av korta positioner i ett visst löptidsband ska utgöra den avstämda po­ sitionen i detta band, medan återstående långa eller korta posi­ tioner ska utgöra den icke avstämda positionen i samma band.

4.Den del av den icke avstämda långa positionen i ett visst löptidsband som motsvaras av den icke avstämda korta positio­ nen eller vice versa i ett högre löptidsband ska utgöra den avstämda positionen mellan två löptidsband. Den del av den icke avstämda långa eller icke avstämda korta positionen som inte kan avstämmas på detta sätt ska utgöra den icke avstämda positionen.

5.Institutets kapitalbaskrav för varje råvara ska beräknas på grundval av den relevanta löptidsmetoden som summan av följande:

a)Summan av de avstämda långa och korta positionerna, mul­ tiplicerad med relevant grundfaktor enligt kolumn 2 i tabell 1 för varje löptidsband och med råvarans avistapris.

1. Institutet ska använda en särskild löptidsmetod för varje råvara i överensstämmelse med tabell 1. Alla positioner i en viss råvara ska föras till respektive löptidsband. Fysiska lager ska föras till första löptidsbandet från 0 till och med 1 månad.

b)Den avstämda positionen mellan två löptidsband för varje löptidsband dit en icke avstämd position överförs, multipli­ cerad med 0,6 %, vilket är överföringsfaktorn, och med rå­ varans avistapris.

224

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/215

 

 

 

 

 

c) Återstående icke avstämda positioner multiplicerade med 15 %, vilket är restfaktorn, och med råvarans avistapris.

6. Institutets totala kapitalbaskrav för varje råvarurisk ska beräknas som summan av de kapitalbaskrav som beräknas för varje råvara i enlighet med punkt 5.

Artikel 360

Förenklad metod

1. Institutets kapitalbaskrav för varje råvara ska beräknas som summan av följande:

a)15 % av nettopositionen, lång eller kort, multiplicerad med råvarans avistapris.

b)3 % av bruttopositionen, lång och kort, multiplicerad med råvarans avistapris.

2. Institutets totala kapitalbaskrav för varje råvarurisk ska beräknas som summan av de kapitalbaskrav som beräknas för varje råvara i enlighet med punkt 1.

Artikel 361

Utökad löptidsmetod

Instituten får använda de minimigrund-, överförings- och rest­ faktorer som anges i följande tabell 2 i stället för de faktorer som anges i artikel 359 under förutsättning att instituten

a)har en betydande handel med råvaror,

b)har en ändamålsenligt diversifierad råvaruportfölj, och

c)ännu inte har möjlighet att använda interna modeller för att beräkna kapitalbaskrav för råvarurisk.

Tabell 2

 

Ädelmetaller

 

 

Övrigt, in­

 

Basmetaller

Jordbruks-

begripet

 

(utom guld)

produkter

energipro­

 

 

 

 

 

 

dukter

 

 

 

 

 

Grundfaktor (%)

1,0

1,2

1,5

1,5

 

 

 

 

 

Överförings-faktor

0,3

0,5

0,6

0,6

(%)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Restfaktor (%)

8

10

12

15

 

 

 

 

 

Instituten ska anmäla sin användning av denna artikel till de behöriga myndigheterna tillsammans med belägg för sina an­ strängningar för att införa en intern modell för att beräkna kapitalbaskravet för råvarurisk.

KAPITEL 5

Användning av interna modeller för beräkning av kapitalbaskrav

A v s n i t t 1

T i l l s t å n d o c h k a p i t a l b a s k r a v

Artikel 362

Specifika och generella risker

Positionsrisk avseende ett omsatt skuldinstrument, aktie eller aktierelaterat instrument eller härav relaterade ränte- eller aktie­ derivat får delas upp i två komponenter vid tillämpningen av detta kapitel. Den första komponenten ska vara den specifika riskkomponenten och omfatta risken för en prisförändring för instrumentet som beror på omständigheter hänförliga till den som utfärdat instrumentet eller, i fråga om ett derivatinstru­ ment, den som givit ut det underliggande instrumentet. Den generella riskkomponenten ska omfatta risken för en prisför­ ändring för instrumentet, som, när det gäller ett omsatt skuld­ instrument eller räntederivat, beror på ändrad räntenivå eller, när det gäller en aktie eller aktierelaterat instrument eller härav relaterade aktiederivat, beror på en allmän rörelse på aktiemark­ naden som inte är kopplad till någon särskild egenskap hos ett enskilt värdepapper.

Artikel 363

Tillstånd att använda interna modeller

1. Efter att ha kontrollerat att ett institut i tillämpliga fall uppfyller kraven i avsnitten 2, 3 och 4 ska de behöriga myn­ digheterna bevilja institutet tillstånd att beräkna sina egna ka­ pitalbaskrav för en eller flera av följande riskkategorier med hjälp av egna interna modeller i stället för eller i kombination med de metoder som anges i kapitlen 2–4:

a)Generell risk i aktier eller aktierelaterade instrument.

b)Specifik risk i aktier eller aktierelaterade instrument.

c)Generell risk i skuldinstrument.

d)Specifik risk i skuldinstrument.

e)Valutakursrisk.

f)Råvarurisk.

2. Institutet ska i tillämpliga fall fortsätta att beräkna sina kapitalbaskrav i enlighet med kapitlen 2, 3 och 4 för de risk­ kategorier för vilka det inte har fått tillstånd att använda sina interna modeller i enlighet med punkt 1. Tillstånd från de be­ höriga myndigheterna att använda interna modeller ska krävas för varje riskkategori och ska endast beviljas, om den interna modellen täcker en betydande andel av positionerna i en viss riskkategori.

225

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/216

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Väsentliga ändringar i användningen av interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda, utvidgningen av användningen av interna modeller som institutet har fått till­ stånd att använda, särskilt för ytterligare riskkategorier, samt den första beräkningen av stressjusterade Value-at-Risk-värden i enlighet med artikel 365.2 ska godkännas separat av den behöriga myndigheten.

Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om alla övriga utvidgningar och ändringar avseende användningen av de interna modeller som institutet har fått tillstånd att använda.

4. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder som specificerar

a)villkoren för att bedöma hur väsentliga utvidgningar och ändringar i användningen av interna modeller är,

b)bedömningsmetodik enligt vilken de behöriga myndighe­ terna tillåter institut att använda interna modeller.

c)de villkor enligt vilka andelen positioner som täcks av den interna modellen inom en riskkategori ska anses vara "bety­ dande" i enlighet med punkt 2.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska stan­ darder till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de reglerande tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 364

Kapitalbaskrav när interna modeller används

b)Det högre av följande värden:

i)Institutets senaste tillgängliga stressjusterade Value-at- Risk-värde, beräknat i enlighet med artikel 365.2 (sVaRt–1).

ii)Ett genomsnitt av de stressjusterade Value-at-Risk-vär­ dena, beräknade på det sätt och med den frekvens som anges i artikel 365.2, under de föregående sextio affärs­

dagarna (sVaRavg), multiplicerat med multiplikationsfak­ torn (ms) i enlighet med artikel 366.

2. Institut som använder en intern modell för att beräkna kapitalbaskravet för specifik risk i skuldinstrument ska uppfylla ett ytterligare kapitalbaskrav som uttrycks som summan av le­ den a och b:

a)Det kapitalbaskrav som beräknats i enlighet med artiklarna 337 och 338 för den specifika risken för värdepapperise­ ringspositioner och kreditderivat på n:te fallissemanget i han­ delslagret med undantag av dem som räknas in i ett kapital­ baskrav för den specifika risken för korrelationshandelsport­ följen i enlighet med avsnitt 5 och i tillämpliga fall kapital­ baskravet för specifik risk i enlighet med kapitel 2 avsnitt 6 för sådana positioner i fonder för vilka varken villkoren i artikel 350.1 eller 350.2 är uppfyllda.

b)Det som är högst av

i)det senaste riskvärdet för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker beräknat i enlighet med avsnitt 3,

ii)genomsnittet av detta värde för de föregående tolv vec­ korna.

1. Utöver beräkningen av kapitalbaskrav i enlighet med ka­ pitlen 2, 3 och 4 för de riskkategorier för vilka tillstånd att tillämpa en intern modell inte har beviljats, ska varje institut som använder en intern modell uppfylla ett kapitalbaskrav som uttrycks som summan av leden a och b.

a)Det högre av följande värden:

i)Institutets Value-at-Risk-värde för föregående dag, beräk­ nat i enlighet med artikel 365.1 (VaRt–1).

ii)Ett genomsnitt av de dagliga Value-at-Risk-värdena, be­ räknade i enlighet med artikel 365.1, för samtliga före­

gående sextio affärsdagar (VaRavg), multiplicerat med mul­ tiplikationsfaktorn (mc) i enlighet med artikel 366.

3. Institut som har en korrelationshandelsportfölj som upp­ fyller kraven i artikel 338.1–338.3 får uppfylla ett kapitalbas­ krav på grundval av artikel 377 i stället för artikel 338.4, vilket beräknas som det högsta av

a)det senaste riskvärdet för korrelationshandelsportföljen, be­ räknat i enlighet med avsnitt 5,

b)genomsnittet av detta värde för de föregående tolv veckorna,

c)8 % av det kapitalbaskrav som vid tidpunkten för beräk­ ningen av det senaste riskvärdet enligt led a skulle beräknas i enlighet med artikel 338.4 för samtliga positioner som ingår i den interna modellen för korrelationshandelsportföl­ jen.

226

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/217

 

 

 

 

 

A v s n i t t 2

A l l m ä n n a k r a v

Artikel 365

Beräkning av VaR och stressjusterad VaR

1. Beräkningen av det Value-at-Risk-värde som avses i arti­ kel 364 ska omfattas av följande krav:

a)Daglig beräkning av Value-at-Risk-värdet.

b)Ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall.

c)En innehavsperiod motsvarande tio dagar.

d)En faktisk historisk observationsperiod på minst ett år, utom då en kortare observationsperiod är motiverad på grund av en betydande ökning i prisvolatiliteten.

e)Minst månatliga uppdateringar av dataunderlaget.

Institutet får använda Value-at-Risk-värden som beräknats i en­ lighet med kortare innehavsperioder än tio dagar, vilka räknas om till tio dagar med lämplig metod, som ses över regelbundet.

2. Varje institut ska dessutom minst varje vecka beräkna ett stressvärde för Value-at-Risk för den aktuella portföljen i enlig­ het med de krav som anges i första stycket, där indata för Value-at-Risk-modellen kalibrerats mot historisk data från en sammanhängande tolvmånadersperiod med betydande finansiell stress, som är relevant för institutets portfölj. Valet av historisk data ska ses över minst årligen av institutet, som ska meddela de behöriga myndigheterna resultatet. EBA ska övervaka skill­ naderna i praxis beräkningen av ett stressvärde för Value-at-Risk och ska utfärda riktlinjer för denna praxis i enlighet med arti­ kel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 366

Föreskrivna utfallstest och multiplikationsfaktorer

Tabell 1

Antal överskridanden

Addend

 

 

Färre än 5

0,00

 

 

5

0,40

 

 

6

0,50

 

 

7

0,65

 

 

8

0,75

 

 

9

0,85

 

 

10 eller fler

1,00

 

 

3. Instituten ska dagligen beräkna överskridanden på grund­ val av utfallstester av hypotetiska och faktiska förändringar i portföljens värde. Ett överskridande är en endagsförändring i portföljens värde som överskrider motsvarande endagsvärde för det Value-at-Risk-värde som genererats av institutets modell. För att bestämma addenden ska antalet överskridanden faststäl­ las åtminstone kvartalsvis och uppgå till det större av antalet överskridanden på grundval av hypotetiska och faktiska föränd­ ringar i portföljens värde.

Utfallstest med avseende på hypotetiska förändringar av port­ följens värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens värde vid dagens slut och, under antagande om oförändrade positioner, dess värde vid slutet av påföljande dag.

Utfallstest med avseende på faktiska förändringar av portföljens värde ska baseras på en jämförelse mellan portföljens värde vid dagens slut och dess faktiska värde vid slutet av påföljande dag, exklusive avgifter, provisioner och nettoränteintäkter.

4.De behöriga myndigheterna får i enskilda fall begränsa

addenden till den som följer av överskridanden på grundval av hypotetiska förändringar, där antalet överskridanden på grundval av faktiska förändringar inte är ett resultat av brister i den interna modellen.

5. För att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att kon­ tinuerligt övervaka de multiplikativa faktorernas lämplighet ska institutet snarast och under alla omständigheter senast inom fem arbetsdagar underrätta de behöriga myndigheterna om alla överskridanden som konstateras med institutets program för utfallstest.

1.Resultatet av de beräkningar som avses i artikel 365 ska räknas upp med multiplikationsfaktorerna (mc) och (ms).

2.Var och en av multiplikationsfaktorerna (mc) och (ms) ska vara summan av minst 3 och en addend mellan 0 och 1 i enlighet med tabell 1. Värdet på denna addend är beroende av det antal överskridanden av Value-at-Risk-värdet enligt arti­ kel 365.1 vilka konstaterats genom institutets utfallstester under de närmast föregående 250 bankdagarna.

Artikel 367

Krav på riskmätning

1. Varje intern modell som används för att beräkna kapital­ krav för positionsrisk, valutakursrisk, råvarurisk och varje intern modell för korrelationshandel ska uppfylla samtliga följande krav:

a)Modellen ska på ett precist och korrekt sätt fånga upp alla väsentliga prisrisker.

227

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/218

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Modellen ska fånga upp ett tillräckligt antal riskfaktorer, beroende på institutets aktivitetsnivå på respektive mark­ nader. Om en riskfaktor ingår i institutets prissättnings­ modell men inte i riskmätningsmodellen, ska institutet på ett tillfredsställande sätt kunna motivera ett sådant uteläm­ nande för den behöriga myndigheten. Riskmätningsmodellen ska fånga icke-linjära effekter från optioner och andra pro­ dukter samt korrelationsrisker och basisrisker. Om proxyva­ riabler används för riskfaktorer, ska det vara dokumenterat att de tidigare fungerat väl för den faktiska position som innehas.

2. Varje intern modell som används för att beräkna kapital­ krav för positionsrisk, valutakursrisk och råvarurisk ska uppfylla samtliga följande krav:

a)Modellen ska omfatta en uppsättning riskfaktorer som mot­ svarar räntorna i varje valuta i vilken institutet har räntekäns­ liga positioner, vare sig i eller utanför balansräkningen. In­ stitutet ska basera sina avkastningskurvor på en allmänt ve­ dertagen metod. När det gäller väsentlig ränteriskexponering i de viktigaste valutorna och på de viktigaste marknaderna, ska avkastningskurvan delas upp i minst sex löptidssegment för att fånga upp variationer i räntornas volatilitet utmed avkastningskurvan. Modellen ska även fånga upp den risk som är förknippad med ej fullständigt korrelerade rörelser mellan olika avkastningskurvor.

b)Modellen ska omfatta riskfaktorer som hänför sig till guld och de enskilda utländska valutorna som institutets positio­ ner är denominerade i. I fråga om fonder ska de aktuella valutapositionerna för fonden tas med i beräkningen. Insti­ tuten får använda sig av tredje parts rapporter om valutapo­ sitionerna för fonden, när rapportens riktighet kan säkerstäl­ las på lämpligt sätt. Om ett institut inte känner till fondens valutapositioner ska denna position lyftas ut och hanteras i enlighet med artikel 353.3.

c)Modellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de aktiemarknader där institutet har väsentliga positioner.

d)Modellen ska tillämpa en särskild riskfaktor åtminstone för var och en av de råvaror där institutet har väsentliga posi­ tioner. Modellen ska dessutom fånga upp risken i ej full­ ständigt korrelerade rörelser mellan likartade men ej iden­ tiska råvaror och även exponering för förändringar i term­ inspriser som uppstår till följd av bristande överensstäm­ melse mellan löptider. Den ska också beakta marknadssärd­ rag, särskilt leveransdagar och handlares möjligheter att stänga positioner.

e)Institutets interna modell ska ge en försiktig bedömning av den risk som uppkommer till följd av mindre likvida posi­ tioner och positioner med begränsad pristransparens vid rea­ listiska marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimidatakrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och endast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte ger uttryck för en positions eller portföljs verkliga vo­ latilitet.

3. I de interna modeller som avses i detta kapitel får institut endast använda empiriska korrelationer inom riskkategorier och mellan olika riskkategorier, om institutets metod för att mäta korrelationer är sund och genomförs med integritet.

Artikel 368

Kvalitativa krav

1. En intern modell som används i enlighet med detta kapitel ska vara sund och implementeras med integritet och ska i syn­ nerhet uppfylla samtliga följande kvalitativa krav:

a)Varje intern modell som används för att beräkna kapitalkrav för positionsrisk, valutakursrisk eller råvarurisk ska vara väl integrerad i institutets dagliga riskhanteringsprocess och ut­ göra grunden för rapportering om riskexponering till den verkställande ledningen.

b)Institutet ska ha en enhet för riskkontroll som är fristående från de affärsdrivande handlarenheterna och som rapporterar direkt till den verkställande ledningen. Enheten ska ha ansvar för utformningen och tillämpningen av varje intern modell som används enligt detta kapitel. Enheten ska genomföra inledande och fortlöpande validering av varje intern modell som används enligt detta kapitel och ha ansvar för det över­ gripande riskhanteringssystemet. Enheten ska utarbeta och analysera dagliga rapporter om resultaten av den interna modell som används för att beräkna kapitalkrav för posi­ tionsrisk, valutakursrisk och råvarurisk och om lämpliga åt­ gärder som ska vidtas avseende limiter i handeln.

c)Institutets ledningsorgan och verkställande ledning ska ta aktiv del i riskkontrollprocessen och de dagliga rapporter som utarbetas av riskkontrollenheten ska ses över på en ledningsnivå med tillräckliga befogenheter för att kunna ge­ nomdriva minskningar såväl i de positioner som enskilda handlare tar som i institutets totala riskexponering.

d)Institutet ska ha tillräckligt många anställda med kunskaper i användningen av avancerade modeller, inbegripet de model­ ler som används enligt detta kapitel, inom områdena handel, riskkontroll, revision och affärsadministration (back-office).

228

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/219

 

 

 

 

 

e)Institutet ska ha fastställt förfaranden för övervakning och efterlevnad med en rad skriftligt fastlagda interna riktlinjer för, och kontroller av den övergripande hanteringen av in­ stitutets interna modeller, inbegripet sådana som används enligt detta kapitel.

f)Varje intern modell som används enligt detta kapitel ska ha en dokumenterad historia av rimlig noggrannhet i sina risk­ beräkningar.

g)Institutet ska frekvent genomföra ett rigoröst program för stresstest, inklusive omvända stresstester, vilket ska omfatta alla interna modeller som används enligt detta kapitel, och resultaten därav ska granskar av den verkställande ledningen och återspeglas i de riktlinjer och limiter som den fastställer. Denna process ska särskilt ta upp bristande marknadslikvidi­ tet under stressade marknadsförhållanden, koncentrationsris­ ker, enkelriktade marknader (one way markets), risker för

oförutsedda händelser och plötsliga fallissemang, risker i samband med positioner som är långt "out of the money", icke linearitet hos produkterna, positioner med stora vär­ deringsspann och andra risker som inte med säkerhet fångas upp korrekt av den interna modellen. De chocker som till­ lämpas ska anpassas till portföljernas art och till den tid det skulle kunna ta att säkra eller hantera riskerna under svåra marknadsförhållanden.

h)Institutet ska, som ett led i sin regelbundna interna revision, genomföra en oberoende översyn av sina interna modeller, inbegripet sådana som används enligt detta kapitel.

2.Den översyn som avses i punkt 1 h ska inbegripa både de affärsdrivande handelsenheternas och den fristående riskkontrol­ lenhetens verksamhet. Åtminstone en gång om året ska institu­ tet se över sin riskhanteringsprocess i dess helhet. Vid denna översyn ska följande beaktas:

a)Hur ändamålsenlig dokumentationen från riskhanterings­ systemet och -processen är samt hur riskkontrollenheten är organiserad.

b)Integreringen av riskmätningen i den dagliga riskhanteringen och integriteten i informationssystemet för riskhanteringen.

c)Vilken process institutet använder för att godkänna riskvär­ deringsmodeller och värderingssystem som används av per­ sonalen inom handelsavdelningar och affärsadministrations­ avdelningar.

d)Omfattningen av de risker som fångas upp genom riskmät­ ningsmodellen och valideringen av betydande förändringar i riskmätningsprocessen.

e)Graden av riktighet och fullständighet i positionsdata, graden av riktighet och lämplighet i antaganden om volatilitet och korrelation samt riktigheten i värdering och beräkningar av riskkänslighet.

f)Vilken kontrollprocess som institutet använder för att utvär­ dera konsistens, aktualitet och tillförlitlighet i de datakällor som används för den interna modellen, inbegripet dessa datakällors oberoende.

g)Vilken kontrollprocess som institutet använder för att utvär­ dera de utfallstest som utförs för att bedöma den interna modellens riktighet.

3. Instituten ska, allteftersom tekniker och bästa praxis ut­ vecklas, tillämpa ny teknik och praxis i de interna modeller som används enligt detta kapitel.

Artikel 369

Intern validering

1. Instituten ska ha infört processer för att säkerställa att alla interna modeller som de använder i enlighet med detta kapitel har validerats tillfredsställande av parter med lämpliga kvalifika­ tioner och fristående från utvecklingsprocessen för att se till att modellerna är begreppsmässigt sunda och i tillräcklig utsträck­ ning fångar upp alla väsentliga risker. Valideringen ska genom­ föras när den interna modellen utvecklas för första gången och när väsentliga ändringar av den görs. Validering ska även göras periodiskt, men framför allt när det har inträffat sådana väsent­ liga strukturella förändringar på marknaden eller i sammansätt­ ningen av institutets portfölj som kan leda till att den interna modellen inte längre fungerar tillfredsställande. Allteftersom tek­ nik och bästa praxis för intern validering utvecklas ska institu­ ten tillämpa dessa framsteg. Valideringen av den interna model­ len ska inte begränsas till utfallstester utan även omfatta minst följande:

a)Tester för att styrka att antaganden inom den egna modellen är lämpliga och inte innebär en underskattning eller över­ skattning av riskerna.

b)Utöver de föreskrivna programmen för utfallstest ska insti­ tuten genomföra egna valideringstest, inbegripet utfallstest, av den interna modellen med anknytning till risker och strukturer i sina portföljer.

c)Hypotetiska portföljer ska användas för att säkerställa att den interna modellen kan fånga upp vissa särskilda strukturdrag som kan uppkomma, exempelvis väsentliga basisrisker och koncentrationsrisker.

2. Institutet ska göra utfallstest med avseende på både fak­ tiska och hypotetiska förändringar i portföljens värde.

229

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/220

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

A v s n i t t 3

S ä r s k i l d a k r a v f ö r m o d e l l e r f ö r s p e c i f i k r i s k

Artikel 370

Krav för modeller för specifik risk

En intern modell för att beräkna kapitalbaskravet för specifik risk och en intern modell för korrelationshandel ska uppfylla följande ytterligare krav:

a)Den förklarar den historiska prisvariationen i portföljen.

b)Den fångar upp koncentrationen i fråga om omfattning och förändring av portföljens sammansättning.

c)Den är robust mot ogynnsamma marknadsbetingelser.

d)Den utvärderas genom utfallstest i syfte att uppskatta om den specifika risken fångas upp på ett riktigt sätt. Om in­ stitutet utför detta utfallstest på grundval av relevanta under­ portföljer, ska dessa väljas på ett konsekvent sätt.

e)Den fångar upp namnrelaterade basrisker och ska framför allt vara känslig för väsentliga idiosynkratiska skillnader mel­ lan liknande men ej identiska positioner.

f)Den fångar upp risken för oförutsedda händelser.

Artikel 371

Undantag från modeller för specifik risk

1.Ett institut får välja att från sin beräkning av kapitalbas­ krav för specifika risker enligt en intern modell undanta posi­ tionsrisker för vilka det uppfyller ett kapitalbaskrav för specifika risker enligt artikel 332.1 e eller artikel 337, med undantag av de positioner som omfattas av artikel 377.

2.Ett institut får välja att i sin interna modell inte fånga upp fallissemangs- och migrationsrisker avseende omsatta skuld­ instrument om det fångar upp dessa risker genom de krav som fastställs i avsnitt 4.

 

A v s n i t t

4

I n t e r n

m o d e l l

f ö r

t i l l k o m m a n d e

f a l l i s s e m a n g s - o c h m i g r a t i o n s r i s k

Artikel 372

ska också ha en intern modell för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk (IRC) för att fånga upp de fallissemangs- och migrationsrisker för sina positioner i handelslagret som tillkom­ mer utöver de risker som fångas upp av Value-at-Risk-måttet enligt artikel 365.1. Institutet ska visa att dess interna modell når upp till följande standarder under antagandet att en kon­ stant risknivå föreligger och om lämpligt anpassa den för att återspegla inverkan av likviditet, koncentration, risksäkring och optionalitet:

a)Den interna modellen ska tillhandahålla en lämplig riskdiffe­ rentiering samt noggranna och konsekventa skattningar av tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk.

b)Den interna modellens skattningar av potentiella förluster ska spela en central roll i institutets riskhantering.

c)De marknads- och positionsdata som används för den in­ terna modellen ska vara aktuella och föremål för en lämplig kvalitetsbedömning.

d)Kraven i artiklarna 367.3, 368, 369.1 och 370 b, c, e och f ska vara uppfyllda.

EBA ska utfärda riktlinjer om kraven i artiklarna 373 - 376.

Artikel 373

Omfattning för den interna IRC modellen

Den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och mig­ rationsrisk ska omfatta alla positioner som omfattas av ett ka­ pitalbaskrav för specifik ränterisk, inbegripet sådana som om­ fattas av ett kapitalkrav för specifik risk på 0 % enligt arti­ kel 336, men inte värdepapperiseringspositioner och kreditderi­ vat på n:te förfall.

Under förutsättning att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkän­ nande får institutet välja att genomgående ta med alla positioner i börsnoterade aktier och derivatpositioner med börsnoterade aktier. Godkännandet ska ges om detta införlivande är förenligt med hur institutet mäter och hanterar risk internt.

Artikel 374

Parametrar för den interna IRC modellen

Krav för en intern modell för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk (IRC modell)

Ett institut som använder en intern modell för att beräkna kapitalbaskrav för specifik risk för omsatta skuldinstrument

1. Instituten ska använda den interna modellen för att be­ räkna ett värde som mäter förluster till följd av fallissemang och ändrad intern eller extern kreditvärdering inom ett konfidens­ intervall på 99,9 % under en kapitalhorisont på ett år. Instituten ska beräkna detta värde minst en gång per vecka.

230

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/221

 

 

 

 

 

2.Korrelationsantagandena ska stödjas av en analys av ob­ jektiva data inom ett begreppsmässigt sunt ramverk. Den in­ terna modellen ska på ett tillfredsställande sätt beakta koncent­ rationer av utgivare. Även koncentrationer som i stressituationer kan uppkomma inom och tvärs över produktkategorier ska beaktas.

3.Den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk ska beakta effekter av korrelationer mellan fallissemangs- och migrationshändelser. Den ska inte avspegla effekter av diversifiering mellan å ena sidan fallissemangs- och migrationshändelser och å andra sidan andra riskfaktorer.

4.Den interna modellen ska bygga på ett antagande om konstant risknivå med en tidshorisont på ett år, vilket innebär att givna enskilda positioner eller positionsmängder i handels­ lagret som har utsatts för fallissemang eller migration under sin likviditetshorisont återställs vid utgången av sina likviditetshori­ sonter, så att de återfår sin ursprungliga risknivå. Instituten får som alternativ välja att genomgående använda antagandet om konstanta ettåriga positioner.

5.Likviditetshorisonterna ska fastställas utifrån den tid som krävs för att sälja positionen eller för att säkra alla väsentliga relevanta prisrisker under stressade marknadsförhållanden med särskilt beaktande av positionens storlek. Likviditetshorisonterna ska ta hänsyn till faktisk praxis och erfarenheter under perioder av såväl systematisk som idiosynkratisk stress. Likviditetshori­ sonten ska mätas utifrån försiktiga antaganden och vara till­ räckligt lång för att försäljnings- eller säkringshandlingen i sig själv inte väsentligt ska påverka det pris som skulle gälla vid ett genomförande av försäljningen eller säkringen.

6.Vid fastställandet av lämplig likviditetshorisont för en po­ sition eller en grupp positioner ska en minimigräns på tre må­ nader gälla.

7.Vid fastställandet av den lämpliga likviditetshorisonten för en position eller en uppsättning positioner ska ett instituts in­ terna riktlinjer för prisvärdejusteringar och hantering av inaktu­ ella positioner beaktas. När ett institut fastställer likviditetshori­ sonter för positionsmängder och inte för enskilda positioner, ska kriterierna för definition av positionsmängder fastställas på ett sätt som tar adekvat hänsyn till skillnader i likviditet. Lik­ viditetshorisonterna ska vara längre för koncentrerade positioner med hänsyn till den längre tid som krävs för att likvidera sådana positioner. Likviditetshorisonten för en warehousing-facilitet för värdepapperiseringar ska avspegla den tid som krävs för att bygga upp, sälja och värdepapperisera tillgångarna eller för att säkra väsentliga riskfaktorer under stressade marknadsförhållan­ den.

Artikel 375

Erkännande av risksäkringar för den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk

1. Risksäkringar kan införlivas med ett instituts interna mo­ dell för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och

migrationsrisker. Positioner kan nettas när köp- och säljpositio­ ner avser samma finansiella instrument. Säkrings- eller diversi­ fieringseffekter i samband med långa och korta positioner av­ seende olika instrument eller olika värdepapper med samma gäldenär samt långa och korta positioner med olika utgivare får endast bokföras med explicita modeller av långa och korta positioner redovisade brutto för de olika instrumenten. Institu­ ten ska beakta effekterna av väsentliga risker som kan förverkli­ gas under mellantiden mellan löptiden för risksäkringen och likviditetshorisonten samt potentialen för väsentliga basrisker inom säkringsstrategierna avseende produktslag, rangordning i kapitalstrukturen, intern eller extern kreditvärdering, löptid, emissionstidpunkt och andra skillnader mellan instrumenten. Instituten ska endast beakta risksäkringar i den utsträckning som de kan upprätthållas också när gäldenären närmar sig en kredithändelse eller annan händelse.

2. För positioner som är risksäkrade genom dynamiska stra­ tegier får en omviktning av säkringen inom likviditetshorisonten för den säkrade positionen beaktas, förutsatt att institutet

a)väljer att modellera omviktningen konsekvent för hela den relevanta mängden av positioner i handelslagret,

b)kan visa att omviktningen leder till bättre riskmätning,

c)kan visa att marknaderna för de instrument som fungerar som risksäkring är tillräckligt likvida för att möjliggöra en sådan omviktning även under perioder av stress. Alla kvars­ tående risker i samband med dynamiska risksäkringsstrate­ gier ska beaktas i kapitalbaskravet.

Artikel 376

Särskilda krav för den interna IRC modellen

1.Den interna modellen för att fånga upp tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker ska vara anpassad till de icke-linjära effekterna av optioner, strukturerade kreditderivat och andra positioner med i väsentlig utsträckning icke-linjärt beteende vid prisändringar. Institutet ska också vederbörligen beakta omfattningen av de modellrisker som är förenade med värdering och skattning av prisrisker i samband med sådana produkter.

2.Den interna modellen ska vara baserad på data som är objektiv och aktuell.

3.Inom ramen för den oberoende översynen och valide­ ringen av sina interna modeller enligt detta kapitel, inbegripet avseende riskmätningssystemet, ska institutet framför allt utföra alla följande uppgifter:

a)Validera att dess modelleringsansats för korrelationer och prisförändringar är lämpliga för deras portföljer, även i fråga om val och viktning av systematiska riskfaktorer.

231

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/222

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Genomföra ett urval stresstester, däribland känslighetsanalys och scenarieanalyser, för att bedöma den interna modellens kvalitativa och kvantitativa lämplighet, särskilt i fråga om behandlingen av koncentrationer. Dessa tester ska inte be­ gränsas till en uppsättning historiska händelsekedjor.

c)Genomföra adekvat kvantitativ validering, även med utnytt­ jande av relevant intern benchmarking av modelleringen.

4.Den interna modellen ska vara förenlig med institutets interna riskhanteringsmetoder för identifiering, mätning och hantering av handelsrisker.

5.Instituten ska dokumentera sina interna modeller, så att de behöriga myndigheterna kan få en överblick över deras korre­ lationsantaganden och andra modelleringsantaganden.

6.Den interna modellen ska ge en försiktig bedömning av den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimida­ takrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får en­ dast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte ger uttryck för en positions eller portföljs verkliga volatilitet.

A v s n i t t 5

I n t e r n m o d e l l f ö r k o r r e l a t i o n s h a n d e l

Artikel 377

Krav för en intern modell för korrelationshandel

1.De behöriga myndigheterna ska ge sådana institut som har tillstånd att använda en intern modell för specifik risk för skuld­ instrument och som uppfyller kraven i punkterna 2–6 i den här artikeln samt i artiklarna 367.1, 367.3, 368, 369.1 och 370 a, b, c, e, och f tillstånd att använd en intern modell för kapital­ baskravet för korrelationshandelsportföljen i stället för kapital­ baskravet i enlighet med artikel 338.

2.Instituten ska använda denna interna modell för att be­ räkna ett värde som på ett tillfredsställande sätt mäter alla pris­ risker inom ett konfidensintervall på 99,9 % med en tidshori­ sont på ett år, under antagandet att en konstant risknivå före­ ligger och om lämpligt anpassa den för att återspegla inverkan av likviditet, koncentrationer, risksäkring och optionalitet. Insti­ tuten ska beräkna detta värde minst en gång per vecka.

3.Den modell som avses i punkt 1 ska fånga upp följande risker på ett tillfredsställande sätt:

a)Den kumulativa risk som uppstår genom flera fallissemang, inbegripet olika rangordning av fallissemang, för produkter som delas upp i trancher.

b)Kreditspreadrisken, även gamma- och "cross-gamma"-effek­ ter.

c)Volatiliteten inom implicita korrelationer, även den korsvisa effekten mellan spreadar och korrelationer.

d)Basisrisk, inbegripet både

i)basisen mellan spreaden för ett index och spreadarna för de ingående enskilda namnen, och

ii)basisen mellan den implicita korrelationen för ett index och korrelationen för särskilt anpassade portföljer (s.k. bespoke portfolios).

e)Volatiliteten för återvinningsgraden, till den del som den hänför sig till benägenheten för återvinningsgrader att in­ verka tranchpriser.

f)I den utsträckning det övergripande riskmåttet (CRM-måttet) innefattar vinsterna från dynamisk risksäkring, risken för nedsatt risksäkring och de potentiella kostnaderna för att vikta om sådana risksäkringar.

g)Alla andra väsentliga prisrisker för positioner i korrelations­ handelsportföljen.

4.Ett institut ska använda tillräcklig marknadsdata i den modell som avses i punkt 1 för att garantera att det till fullo beaktar de mest framträdande riskerna för dessa exponeringar i sin interna metod i enlighet med de krav som anges i denna artikel. Det ska genom utfallstester eller på andra lämpliga sätt kunna visa de behöriga myndigheterna att dess modell i till­ räckligt hög grad kan förklara den historiska prisvariationen hos dessa produkter.

Institutet ska ha tillfredsställande interna regler och processer för att separera de positioner vilka det har tillstånd att införliva i kapitalbaskravet i enlighet med denna artikel från andra posi­ tioner för vilka det inte har ett sådant tillstånd.

5. När det gäller portföljen med samtliga de positioner som ingår i den modell som avses i punkt 1, ska institutet regelbun­ det tillämpa en rad särskilda i förväg fastställda stresscenarion. Genom dessa stresscenarion ska man undersöka effekten av stress på fallissemangsgrader, återvinningsgrader, kreditspreadar, basisrisk, korrelationer och andra relevanta riskfaktorer för kor­ relationshandelsportföljen. Institutet ska åtminstone varje vecka tillämpa stresscenarion och åtminstone kvartalsvis rapportera resultaten till de behöriga myndigheterna, inbegripet jämförelser med institutets kapitalbaskrav enligt denna artikel. I fall då stres­ stester visar på ett väsentligt underskott i kapitalbaskravet för korrelationshandelsportföljen ska detta rapporteras till de behö­ riga myndigheterna inom rimlig tid. EBA ska utarbeta riktlinjer om tillämpningen av stresscenarier för korrelationshandelsport­ följen.

232

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/223

 

 

 

 

 

6. Den interna modellen ska ge en försiktig bedömning av den risk som uppkommer till följd av mindre likvida positioner och positioner med begränsad pristransparens vid realistiska marknadsscenarier. Modellen ska dessutom uppfylla minimida­ takrav. Proxyvariabler ska vara tillräckligt försiktiga och får en­ dast användas, om tillgänglig data är otillräcklig eller inte åters­ peglar en positions eller portföljs verkliga volatilitet.

AVDELNING V

KAPITALBASKRAV FÖR AVVECKLINGSRISK

Artikel 378

Avvecklings-/leveransrisk

Vid transaktioner i vilka räntebärande instrument, aktier, ut­ ländsk valuta och råvaror, utom transaktioner i repor samt utlåning och lån av värdepapper eller råvaror, inte är avvecklade efter den överenskomna leveransdagen ska ett institut beräkna den prisskillnad det riskerar.

Prisskillnaden beräknas som skillnaden mellan överenskommet pris för det räntebärande instrumentet, aktien, den utländska valutan eller råvaran i fråga och dess aktuella marknadsvärde, om skillnaden skulle kunna medföra en förlust för kreditinsti­ tutet.

Institutet ska multiplicera denna prisskillnad med tillämplig fak­ tor i den högra kolumnen i tabell 1 nedan för att beräkna institutets kapitalbaskrav för avvecklingsrisk.

Tabell 1

 

Antal arbetsdagar efter avtalad avvecklingsdag

(%)

 

 

5 — 15

8

 

 

 

16

— 30

50

 

 

 

31

— 45

75

 

 

 

46

eller fler

100

 

 

 

Artikel 379

Transaktioner utan samtidig prestation

1. Ett institut ska uppfylla ett kapitalbaskrav i enlighet med tabell 2 när

a)institutet har erlagt betalning för värdepapper, utländsk va­ luta eller råvaror innan det har erhållit dem eller har levererat värdepapper, utländsk valuta eller råvaror innan det har er­ hållit betalning för dem,

b)vid gränsöverskridande handel en dag eller fler har förflutit efter det att betalningen eller leveransen ägde rum.

Tabell 2

Kapitalbehandling vid transaktioner utan samtidig prestation

Kolumn 1

Kolumn 2

 

Kolumn 3

Kolumn 4

 

 

 

 

Transaktionsslag

Fram till första avtalade be­

Från första avtalade betal­

5 affärsdagar efter avveck­

 

talnings- /leveransben

nings-/leveransben fram till

lingsdatum fram till det att

 

 

4 dagar efter det andra avta­

transaktionen upphör

 

 

lade

betalnings-/leverans­

 

 

 

 

 

benet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utan samtidig prestation

Inget kapitalkrav

Behandlas som exponering

Behandlas

som

exponerings­

 

 

 

 

risk som

har

vägts till

 

 

 

 

1 250 %

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. Institut som använder den metod som beskrivs i del tre avdelning II kapitel 3 får, när de fastställer riskvikter för transaktioner utan samtidig prestation som behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, tilldela motparter, mot vilka de inte har någon ytterligare exponering utanför handelslagret, PD-värden utifrån motpartens externa kreditvärdering. Institut som använder egna LGD-skattningar får tillämpa LGD-värdet i artikel 161.1 på riskvikter för sådana exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation som behandlas enligt kolumn 3 i tabell 2, förutsatt att institutet tillämpar det på alla sådana exponeringar. Alternativt får institut som använder den metod för intern kreditklassificering som anges i del tre avdelning II kapitel 3 tillämpa antingen de riskvikter som återfinns i schablonmetoden i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2, förutsatt att de tillämpar dem på alla sådana exponeringar, eller en riskvikt på 100 % på alla sådana exponeringar.

Om beloppet för den positiva exponering som härrör från transaktioner utan samtidig prestation inte är väsentligt, får instituten tillämpa riskvikten 100 % på dessa exponeringar, utom när det krävs en riskvikt på 1 250 % i enlighet med kolumn 4 i tabell 2 i punkt 1.

233

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/224

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 % på exponeringar från transaktioner utan samtidig prestation i enlighet med kolumn 4 i tabell 2 i punkt 1, får institut dra av det överförda värdet plus den löpande positiva exponeringen som dessa exponeringar ger upphov till från poster i kärnpri­ märkapitalet i enlighet med artikel 36.1 k.

Artikel 380

Undantag

Om ett avvecklingssystem, ett clearingsystem eller en central motpart drabbas av en störning som omfattar hela systemet, får de behöriga myndigheterna åsidosätta de kapitalbaskrav som beräknats enligt bestämmelserna i artiklarna 378 och 379 fram till dess att situationen har rättats till. En motparts oförmåga att avveckla en transaktion ska i detta fall inte be­ traktas som fallissemang i kreditriskavseende.

AVDELNING VI

KAPITALBASKRAV FÖR KREDITVÄRDIGHETSJUSTERINGS­

RISK

Artikel 381

Betydelse av kreditvärdighetsjustering

Vid tillämpningen av denna avdelning och av avdelning II ka­ pitel 6 avses med kreditvärdighetsjustering en justering från marknadens mittvärde på portföljen av transaktioner med en motpart. Denna justering tar hänsyn till det aktuella marknads­ värdet på motpartens kreditrisk för institutet men inte till det aktuella marknadsvärdet på institutets kreditrisk för motparten.

Artikel 382

Tillämpningsområde

1.Ett institut ska beräkna sitt kapitalbaskrav för kreditvär­ dighetsjusteringsrisk i enlighet med denna avdelning för samt­ liga OTC-derivatinstrument i samband med all affärsverksamhet

iinstitutet, utom för kreditderivat som erkänns minska de risk­ viktade exponeringsbeloppen för kreditrisk.

2.Ett institut ska ta med transaktioner för värdepappers­ finansiering i den beräkning av kapitalbaskrav som krävs enligt punkt 1 om den behöriga myndigheten fastställer att institutets exponeringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk från dessa trans­ aktioner är väsentliga.

3.Transaktioner med en kvalificerad central motpart och en kunds transaktioner och en clearingmedlem ska uteslutas ur kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk, när clearing­ medlemmen agerar som mellanhand mellan kunden och en kvalificerad central motpart och transaktionerna ger upphov till handelsexponering för clearingmedlemmen, mot den kvalifi­ cerade centrala motparten.

4.Följande transaktioner ska uteslutas ur kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk:

a)Transaktioner med icke-finansiella motparter enligt artikel 2.9 i förordning (EU) nr 648/2012 eller med icke-finansiella motparter etablerade i ett tredjeland, om dessa transaktioner inte överskrider tröskelvärdet i artikel 10.3 och 10.4 i den förordningen.

b)Transaktioner inom grupper i enlighet med artikel 3 i för­ ordning (EU) nr 648/2012om inte medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning inom en bankgrupp; om så är fallet får de behöriga myn­ digheterna kräva att sådana transaktioner inom grupper mel­ lan strukturellt uppdelade institut tas med i kapitalbaskraven.

c)Transaktioner med motparter enligt vad som avses i arti­

kel 2.10 i förordning (EU) nr 648/2012 och som omfattas av övergångsbestämmelserna i artikel 89.1 i den förordning­ en, till dess att dessa övergångsbestämmelser upphör att gälla.

d)Transaktioner med motparter enligt vad som avses i arti­ kel 1.4 a och 1.4 b, och artikel 1.5 a, b och c i förordning (EU) nr 648/2012 och transaktioner med motparter för vilka artikel 115 i den här förordningen anger en riskvikt på 0 % för exponeringar mot dessa motparter i fråga.

Undantaget från kreditvärdighetsjusteringskostnader för de transaktioner som avses i led c i denna punkt vilka ingås under den övergångsperiod som fastställs i artikel 89.1 i förordning (EU) nr 648/2012 skall tillämpas under hela transaktionsavtalets löptid.

5. EBA ska genomföra en översyn senast den 1 januari 2015 och vartannat år därefter mot bakgrund av utvecklingen inom internationell lagstiftning, inklusive av potentiella metoder för kalibrering och trösklar för tillämpning av kreditvärdighetsjuste­ ringskostnader för icke-finansiella motparter som är etablerade i tredjeland.

EBA ska i samarbete med Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och där specificera förfarandena för ute­ slutning av icke-finansiella motparter som är etablerade i ett tredjeland från kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusterings­ risk.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn inom sex månader från dagen för den översyn som avses i första stycket.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.]

234

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/225

 

 

 

 

 

Artikel 383

Avancerad metod

1. Ett institut som har tillstånd att använda en intern modell för specifik risk i skuldinstrument i enlighet med artikel 363.1 d ska för alla transaktioner för vilka det har tillstånd att använda metoden med interna modeller för att fastställa exponeringsvärdet för en motpartsrisk i enlighet med artikel 283 fastställa ka­ pitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk genom att modellera effekterna av förändringar i motpar­ tens kreditspreadar på kreditvärdighetsjusteringarna för samtliga motparter för dessa transaktioner, med beaktande av tillåtna risksäkringar för kreditvärdighetsjustering i enlighet med artikel 386.

Ett institut ska använda sin interna modell för att fastställa kapitalbaskrav för den specifika risken i samband med positioner för omsättningsbar skuld och ska tillämpa ett 99-procentigt konfidensintervall och en innehavsperiod motsvarande tio dagar. Den interna modellen ska användas på ett sådant sätt att den simulerar förändringar i motparternas kreditspreadar, men inte modellerar kreditvärdighetsjusteringens käns­ lighet för förändringar i andra marknadsfaktorer, däribland förändringar i värdet på referenstillgången, råvaran, valutan eller räntan i ett derivat.

Kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje motpart ska beräknas enligt följande formel:

 

 

 

X

 

>

 

>

>

 

>

 

 

 

 

 

 

 

 

T

 

(0,exp8–

s – 1 · ti – 1

9

– exp8–

si · ti

 

9)

 

EEi – 1 ·

Di – 1

þ

EEi · Di

 

CVA ¼ LGDMKT ·

 

max

i

 

·

 

 

 

 

i 1

LGDMKT

LGDMKT

 

2

 

 

 

 

 

¼

 

:

 

;

:

 

;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

där

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ti

=

tidpunkten för omvärdering nr i, med början från t0 = 0,

 

 

 

 

 

 

 

tT

= den längsta avtalade löptiden i de nettningsmängder som bestämts med motparten,

si

=

motpartens kreditspread vid löptid ti, vilken används för att beräkna motpartens kreditvärdig­

 

 

hetsjustering; i de

fall motpartens kreditswappsspread finns

tillgänglig, ska

institutet använda

denna spread; i de fall det inte finns någon kreditswappsspread tillgänglig, ska institutet använda en lämplig skattning av spreaden med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region,

LGDMKT

= effektiv förlust (LGD) vid motpartens fallissemang, vilket ska baseras på spreaden för ett av

 

 

motpartens marknadsinstrument, om ett motpartsinstrument finns tillgängligt; om det inte finns

 

 

något motpartsinstrument tillgängligt, ska institutet använda en lämplig skattning av spreaden

 

 

med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region.Den första faktorn i summan

 

 

motsvarar en approximering av den marknadsimplicita marginella sannolikheten

 

 

för ett fallissemang mellan tidpunkterna ti–1 och ti,

EEi

=

den förväntade exponeringen mot motparten vid omvärderingstidpunkten ti där exponeringar i

 

 

olika nettningsmängder för denna motpart läggs till och där den längsta löptiden för varje

 

 

nettningsmängd anges med den längsta avtalade löptiden i nettningsmängden; ett institut ska

 

 

tillämpa den behandling som avses i punkt 3 när det är fråga om handel med marginalsäkerhet,

 

 

om institutet använder det EPE-mått som avses i artikel 285.1 a eller b för handel med

 

 

marginalsäkerhet,

Di

=

den riskfria diskonteringsfaktorn vid tiden ti, där D0 =1.

2. Vid beräkningen av kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk för en motpart ska ett institut basera alla indata i sin interna modell för specifik risk för skuldinstrument på följande formler (beroende på vilken som är tillämplig):

a)Om modellen är baserad på fullständig räntejustering, ska formeln i punkt 1 användas direkt.

b)Om modellen är baserad på kreditspreadskänslighet för specifika löptider ska ett institut basera varje kreditspreadskänslighet ("Reglering CS01") på följande formel:

>

s · ti

>

 

EEi – 1 · Di – 1 – EEi

 

1 · Di 1

Regulatory CS01i ¼ 0:0001 · ti · exp8–

i

 

9

·

 

þ

þ

LGD

MKT

2

 

 

:

 

 

;

 

 

 

 

235

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/226

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

För den sista perioden i=T är motsvarande formel följande:

>

sT · tT

>

 

EET – 1 · DT – 1

 

EET · DT

Reglering CS01T ¼ 0:0001 · tT · exp8–

 

9

·

 

þ

 

LGDMKT

2

 

 

:

 

;

 

 

 

 

c)Om modellen använder kreditspreadskänslighet för parallella förändringar i kreditspreadar, ska institutet använda följande formel:

Reglering CS01 ¼ 0:0001 ·

i 1

8ti · exp8–

LGDMKT

9

– ti – 1

· exp8–

iLGDMKT

99

·

2

þ

 

X>

>

 

>

 

>

 

>>

 

 

 

 

T

:

:

si · ti

;

 

:

s – 1 · ti – 1

;;

 

EEi – 1 · Di – 1

EEi · Di

¼

d)Om modellen använder andra gradens känslighet för förändringar i kreditspreadar (spread gamma), ska gammavärdena beräknas på grundval av formeln i punkt 1.

3. Ett institut som använder EPE-måttet för de säkrade OTC- derivat som avses i artikel 285.1 a eller b ska vidta båda föl­ jande åtgärder, när det fastställer kapitalbaskrav för kreditvär­ dighetsjusteringsrisk i enlighet med punkt 1:

a)Förutsätta en konstant EE-profil.

b)Ange EE till samma värde som den effektiva förväntade exponeringen, beräknad enligt artikel 285.1 b för en löptid som är lika med det största av följande båda värden:

i)Hälften av den längsta löptiden i nettningsmängden.

ii)Den teoretiska viktade genomsnittliga löptiden för samt­ liga transaktioner inom nettningsmängden.

4. Ett institut som har tillstånd av de behöriga myndighe­ terna i enlighet med artikel 283 att använda metoden med interna modeller för att beräkna exponeringsvärden för merpar­ ten av sin verksamhet, men som använder den metod som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 för mindre portföljer, och som har tillstånd att använda metoden med interna modeller för marknadsrisk i enlighet med artikel 363.1 d får, förutsatt att de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd, beräkna kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk enligt punkt 1 för de nettningsmängder som inte ingår i metoden med interna modeller. De behöriga myndigheterna ska endast ge ett sådant tillstånd om institutet använder den metod som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 för ett be­ gränsat antal mindre portföljer.

För en beräkning enligt föregående stycke ska institutet, om metoden med interna modeller inte ger en förväntad expone­ ringsprofil, vidta följande båda åtgärder:

a)Förutsätta en konstant EE-profil.

b)Ange EE till samma värde som exponeringsvärdet enligt be­ räkningen med de metoder som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 eller metoden för interna modeller för en löptid som är lika med det största av följande båda värden:

i)Hälften av den längsta löptiden i nettningsmängden.

ii)Den teoretiska viktade genomsnittliga löptiden för samt­ liga transaktioner inom nettningsmängden.

5.Ett institut ska fastställa kapitalbaskravet för kreditvärdig­ hetsjusteringsrisk i enlighet med artiklarna 364.1, 365 och 367 som summan av de icke stressjusterade och de stressjusterade Value-at-Risk-värdena, vilka ska beräknas enligt följande:

a)För det icke stressjusterade Value-at-Risk-värdet ska aktuella parameterkalibreringar för förväntad exponering enligt arti­ kel 292.2 första stycket användas.

b)För det stressjusterade Value-at-Risk-värdet ska framtida EE- profiler för motparten med användning av en stressjusterad kalibrering i enlighet med artikel 292.2 andra stycket använ­ das. Stressperioden för kreditspreadparametrarna ska vara den allvarligaste ettåriga period av stress som ingår i den treåriga stressperiod som används för exponeringsparamet­ rarna.

c)Multiplikatorfaktorn tre, som ligger till grund för beräk­ ningen av kapitalbaskravet baserat på ett Value-at-Risk-värde och för ett stressjusterat Value-at-Risk-värde i enlighet med artikel 364.1, ska användas för dessa beräkningar. EBA ska för att säkerställa konsekvens övervaka alla former av tillsyn som används för att tillämpa en multiplikationsfaktor högre än tre för indata från Value-at-Risk-värden och stressjus­ terade Value-at-Risk-värden för kreditvärdighetsjusteringskra­ vet. Behöriga myndigheter som tillämpar en multiplikator högre än tre ska överlämna en skriftlig motivering till EBA.

d)Beräkningen ska utföras minst en gång i månaden och det EE som används ska beräknas med samma frekvens. Om en frekvens lägre än en dag används för den beräkning som avses i artikel 364.1 a ii och 364.1 b ii, ska instituten ta genomsnittet under tre månader.

6. För exponeringar mot en motpart för vilken institutets godkända interna modell för den specifika risken för skuld­ instrument inte ger någon lämplig skattning av spreaden med hänsyn till motpartens kreditvärdering, bransch och region ska institutet använda den metod som avses i artikel 384 för att beräkna kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisk.

236

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/227

 

 

 

 

 

7.EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder i syfte att närmare specificera följande:

a)Hur en skattning av spreaden ska fastställas genom institutens godkända interna modell för den specifika risken med skuldinstrument i syfte att identifiera si och LGDMKT i punkt 1.

b)Antalet och storleken på de portföljer som uppfyller det krav på ett begränsat antal mindre portföljer som anges i punkt 4.

EBA ska lägga fram dessa förslag till reglerande tekniska standarder till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 384

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Schablonmetoden

 

 

 

 

 

 

 

1.

 

Ett institut som inte beräknar sitt kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för sina motparter i

 

enlighet med artikel 383 ska beräkna ett portföljkapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk för varje

 

motpart enligt följande formel, med hänsyn till risksäkringar för kreditvärdighetsjusteringsrisk som är

 

godtagbara enligt artikel 386.

 

 

 

 

i i

i

¼

 

 

v i i

 

 

u8

i

 

8

 

 

9

 

ind

 

9

þ

i

Ê

Ì

 

 

 

u

X

 

 

Mi · EADtotal

– MhedgeBi

 

 

X

 

 

2

X

Mi · EADtotal

– MhedgeBi 2

K 2:33

· ph

·

t>

0:5 · wi ·

>

>

–

wind · Mind · Bind

>

 

0:75 · w2 ·

 

där

:

 

 

:

 

 

;

 

 

 

;

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

h

 

 

= den ettåriga riskhorisonten (i enheter på ett år); h = 1;

 

 

 

 

 

 

wi

 

 

=

den viktning som ska tillämpas på motparten "i".

 

 

 

 

 

 

Motparten "i" ska kopplas till en av de sex viktningarna wi på grundval av en extern kredit­ värdering av ett av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut enligt tabell 1. För en motpart för vilken en kreditvärdering av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut inte är tillgänglig ska

 

 

a) ett institut som använder modellen i avdelning II kapitel 3 koppla motpartens interna

 

 

kreditvärdering till en extern kreditvärdering,

 

 

b) ett institut som använder modellen i avdelning II kapitel 2 tilldela wi=1,0 % to denna

 

 

motpart. Om ett institut emellertid använder artikel 128 för att riskvikta motpartsrisk­

 

 

exponeringen mot denna motpart, ska den tilldelas wi=3,0 %.

EADitotal

= Det sammanlagda värdet för kreditriskexponeringen för motparten "i" (summerat över dess

 

 

nettningsmängder), i tillämpliga fall inbegripet effekten av säkerheter i enlighet med de

 

 

metoder som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 3–6 för beräkning av kapitalbaskrav för

 

 

motpartsrisk för motparten i fråga. Ett institut som använder en av de metoder som anges i

 

 

avdelning II kapitel 6 avsnitt 3 och 4 får som EADitotal använda det fullständigt justerade

 

 

exponeringsvärdet i enlighet med artikel 223.5.

 

 

För ett institut som inte använder den metod som anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska

 

 

exponeringen diskonteras med följande faktor:

 

 

 

1 – e–0:05 · Mi

 

 

 

 

0:05 · Mi

 

 

Bi

=

Det teoretiska värdet på förvärvade risksäkringar av kreditswappar som refererar till ett enda

 

 

namn (summerade om det finns mer än en position) och som hänvisar till motparten "i" och

 

 

används för att risksäkra kreditvärdighetsjusteringsrisk.

 

 

Detta teoretiska belopp ska diskonteras med följande faktor:

 

 

1 – e–0:05 · Mihedge

 

 

 

0:05 · Mihedge

 

Bind

=

Hela det teoretiska beloppet för en eller flera indexerade kreditswappar i förvärvat skydd som

 

 

används för att risksäkra kreditvärdighetsjusteringsrisk.

237

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/228

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

wind

Mi

Mhedgei

Detta teoretiska belopp ska diskonteras med föl­ jande faktor:

1 – e–0:05 · Mind

0:05 · Mind

=Den viktning som ska tillämpas på indexerade risksäkringar.

Institutet ska fastställa Wind genom att beräkna ett vägt genomsnitt av wi som är tillämpligt på de enskilda beståndsdelarna i indexet.

=Den effektiva löptiden för transaktionerna med motparten i.

För ett institut som använder den metod som

anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska Mi beräknats i enlighet med artikel 162.2 g. För

detta ändamål ska Mi dock inte begränsas till fem år utan till den längsta avtalsenliga resterande löptiden i nettningsmängden.

För ett institut som inte använder den metod som

anges i avdelning II kapitel 6 avsnitt 6 ska Mi vara lika med den genomsnittliga teoretiska vik­ tade löptiden i enlighet med artikel 162.2 b. För

detta ändamål ska Mi dock inte begränsas till fem år utan till den längsta avtalsenliga resterande löptiden i nettningsmängden.

=Löptiden för risksäkringsinstrumentet med teore­ tiskt Bi (kvantiteterna Mihedge Bi ska läggas sam­ man om dessa är flera positioner).

Artikel 385

Alternativ till användningen av kreditvärdighetsjustering för beräkning av kapitalbaskrav

Som ett alternativ till artikel 384 får institut som använder ursprungligt åtagandemetoden i enlighet med artikel 275 med förbehåll för att den behöriga myndigheten har gett sitt medgi­ vande för de instrument som avses i artikel 382 tillämpa en multiplikationsfaktor på 10 på det resulterande riskvägda expo­ neringsbeloppet för motpartsrisk avseende dessa exponeringar, i stället för att beräkna kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuste­ ringsrisk.

Artikel 386

Godtagbar risksäkring

1. Risksäkringar ska endast vara godtagbara risksäkringar vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk enligt artiklarna 383 och 384 om de används för att reducera kreditvärdighetsjusteringsrisken och förvaltas som sådana samt är något av följande:

a)Kreditswappar som refererar till ett enda namn eller andra likvärdiga risksäkringsinstrument som refererar direkt till motparten.

b)Indexerade kreditswappar, förutsatt att basen mellan en en­ skild motparts spread och spreaden för risksäkringar genom indexerade kreditswappar avspeglas, på ett för den behöriga myndigheten tillfredsställande sätt, i Value-at-Risk-värdet.

Kravet i led b om att basen mellan en enskild motparts spread och spreadarna för risksäkringarna genom indexerade kredits­ wappar ska avspeglas i Value-at-Risk-värdet ska också tillämpas om en skattning av motpartens spread används.

Mind

= Löptiden för den indexerade risksäkringen.

 

Om det finns mer än en indexerad risksäkrings­

 

position, ska Mind vara den teoretiska viktade löp­

 

tiden.

2. Om en motpart ingår i ett index på vilket en kreditswapp som används för att risksäkra motpartsrisk baseras, får institutet dra av det teoretiska belopp som kan hänföras till motparten i enlighet med dess referensenhetsviktning från det teoretiska be­ loppet för den indexerade kreditswappen och behandla det som en risksäkring som refererar till ett enda namn (Bi) för den enskilda motparten, där löptiden baseras på löptiden för index­ et.

Tabell 1

Kreditkvalitetssteg

Vikt wi

1

0,7 %

 

 

2

0,8 %

 

 

3

1,0 %

 

 

4

2,0 %

 

 

5

3,0 %

 

 

6

10,0 %

 

 

För samtliga motparter för vilka ett institut tillämpar en skatt­ ning ska institutet tillämpa rimliga bastidsserier från en repre­ sentativ grupp av liknande namn för vilka en spread finns till­ gänglig.

Om basen mellan en enskild motparts spread och spreadarna för risksäkringar genom indexerade kreditswappar inte avspeglas till den behöriga myndighetens belåtenhet ska ett institut endast avspegla 50 % av det teoretiska beloppet i indexerade risksäk­ ringar i Value-at-Risk-värdet.

Översäkring av exponeringar med kreditswappar som refererar till ett enda namn enligt den metod som anges i artikel 383 är inte tillåten.

2.Ett institut ska inte avspegla andra typer av risksäkringar för motparter vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvär­ dighetsjusteringsrisk. Framför allt är kreditswappar som delas upp i trancher eller kreditswappar som förfaller på det n:te fallissemanget och kreditlänkade obligationer inte godtagbara risksäkringar vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdig­ hetsjusteringsrisk.

3.Godtagbara risksäkringar som tas med i beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk ska inte tas med

iberäkningen av kapitalbaskrav för specifik risk i enlighet med avdelning IV eller behandlas som annan kreditriskreducering än för motpartsrisken i samma transaktionsportfölj.

238

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/229

 

 

 

 

 

DEL FYRA

STORA EXPONERINGAR

Artikel 387

Syfte

c)Exponeringar till följd av sådana transaktioner, överenskom­ melser och avtal som avses i artikel 299 och i artiklarna 378–380 med ifrågavarande kund, med exponeringarna be­ räknade på det sätt som fastställs i de artiklarna för beräk­ ning av exponeringsbelopp.

Instituten ska övervaka och kontrollera sina stora exponeringar i enlighet med denna del.

Artikel 388

Negativt tillämpningsområde

Denna del ska inte tillämpas på värdepappersföretag som upp­ fyller kriterierna i artikel 95.1 eller artikel 96.1.

Denna del ska inte tillämpas på en konsoliderad grupp om den gruppen endast omfattar värdepappersföretag enligt artikel 95.1 eller 96.1 och närstående företag, förutsatt att denna grupp inte omfattar kreditinstitut.

Artikel 389

Definition

Med exponeringar avses i denna del varje tillgångspost eller post utanför balansräkningen som avses i del tre avdelning II kapitel 2 utan tillämpning av riskvikter eller grader av risk.

Artikel 390

Beräkning av exponeringsvärdet

Vid tillämpning av led b beräknas nettoexponeringen genom avdrag av de emissionsgarantipositioner som tecknats eller ga­ ranterats av tredje man genom uttryckligt avtal, minskat med de faktorer som anges i artikel 345.

Såvitt avser led b ska instituten inrätta system för övervakning och kontroll av sina exponeringar på grund av emissionsgaran­ tier för tiden mellan tidpunkten för ursprungligt åtagande och nästa affärsdag i ljuset av arten av de risker som uppstår på ifrågavarande marknader.

Vid tillämpningen av led c ska del tre avdelning II kapitel 3 undantas från hänvisningen i artikel 299.

4.De sammanlagda exponeringarna mot enskilda kunder el­ ler grupper av kunder med inbördes anknytning ska beräknas genom sammanläggning av exponeringarna i handelslagret och exponeringarna utanför handelslagret.

5.Exponeringarna mot grupper av kunder med inbördes anknytning ska beräknas genom sammanläggning av expone­ ringarna mot enskilda kunder inom en grupp.

6.Exponeringar omfattar inte följande poster:

1.Exponeringar som uppkommer till följd av poster som

avses i bilaga II ska beräknas enligt någon av de metoder som anges i del tre avdelning II kapitel 6.

2.Ett institut som har tillstånd att använda metoden med interna modeller i enlighet med artikel 283 får använda denna metod för att beräkna exponeringsvärdet för repor, aktie- eller råvarulån, marginallån och transaktioner med långfristig avveck­ ling.

3.De institut som beräknar kapitalbaskraven för den verk­ samhet som hänför sig till handelslagret i enlighet med del tre avdelning IV kapitel 2 artikel 299 och del tre avdelning V samt

itillämpliga fall med del tre avdelning IV kapitel 5 ska beräkna exponeringar mot enskilda kunder som uppkommer i handels­ lagret genom sammanläggning av följande poster:

a)Det positiva överskottet av ett instituts långa positioner över dess korta positioner i alla de finansiella instrument som har utgivits av ifrågavarande kund, med nettopositionen i varje instrument beräknad enligt de metoder som fastställts i del tre avdelning IV kapitel 2.

b)Nettoexponeringen i fall av emissionsgaranti vid emissioner av ränte- eller aktieinstrument.

a)Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två arbetsdagar efter betalning.

b)Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en trans­ aktion under fem arbetsdagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller värdepapperen har levererats, bero­ ende på vilket som inträffar först.

c)Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöver­ föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster eller vid clearing-, avvecklings- och förvaringstjänster för fi­ nansiella instrument för kunders räkning: försenat motta­ gande av finansiering och andra exponeringar som uppkom­ mer genom kundaktiviteter och som inte varar längre tid än till följande bankdag.

d)Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöver­ föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster, intradagexponeringar gentemot de kreditinstitut som tillhan­ dahåller dessa tjänster.

e)Exponeringar som har dragits av från kapitalbasen i enlighet med artiklarna 36, 56 och 66.

239

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/230

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

7.För att fastställa den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med avseende på kunder mot vilka institutet har exponeringar ge­ nom sådana transaktioner som avses i artikel 112 m och 112 o eller genom andra transaktioner, om det föreligger en expone­ ring mot underliggande tillgångar, ska institutet utvärdera dess underliggande exponeringar med beaktande av den ekonomiska substansen i transaktionens struktur och riskerna i samband med själva transaktionens struktur, i syfte att fastställa huruvida den utgör en ytterligare exponering.

8.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a)de villkor och metoder som ska användas för att bestämma den sammanlagda exponeringen mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning med avseende på de typer av exponeringar som avses i punkt 7,

b)de villkor enligt vilka transaktionens struktur enligt punkt 7 inte utgör en ytterligare exponering.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 391

Definition av institut för stora exponeringar

Vid beräkning av exponeringarnas värde i enlighet med denna del ska begreppet institut omfatta privata och offentliga företag, inklusive deras filialer, som, om de vore etablerade i unionen, skulle motsvara definitionen av begreppet institut och som är auktoriserade i ett tredjeland och tillämpar tillsyns- och regle­ ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i unio­ nen.

Artikel 392

Definition av stor exponering

Ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning ska anses som en stor expo­ nering när värdet uppgår till minst 10 % av institutets godtag­ bara kapital.

Artikel 393

Förmåga att identifiera och hantera stora exponeringar

Institut ska ha sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt lämpliga interna kontrollrutiner för att identifiera, hantera, övervaka, rapportera och registrera alla stora exponeringar och senare förändringar av dessa i enlighet med denna förordning.

Artikel 394

Rapporteringskrav

1.Ett institut ska rapportera följande information om alla

stora exponeringar till de behöriga myndigheterna, inklusive de stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen av artikel 395.1.

a)Identifiering av den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor exponering.

b)Exponeringsbeloppet innan man tar hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c)Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant används.

d)Exponeringsbeloppet sedan man tagit hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1.

Om ett institut omfattas av del tre avdelning II kapitel 3, ska dess 20 största exponeringar på gruppbasis, med undantag av dem som undantas från tillämpningen av artikel 395.1, redo­ visas för de behöriga myndigheterna.

2. Ett institut ska, utöver den rapportering av information som avses i punkt 1, till de behöriga myndigheterna rapportera följande information, med avseende på sina tio största expone­ ringar på gruppbasis mot institut samt sina tio största expone­ ringar på gruppbasis mot oreglerade finansiella enheter, inklu­ sive stora exponeringar som är undantagna från tillämpningen av artikel 395.1:

a)Identifiering av den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning gentemot vilken institutet har en stor exponering.

b)Exponeringsvärdet innan man tar hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c)Typen av kreditriskskydd, betalt eller obetalt, om sådant används.

d)Exponeringsvärdet efter att man tagit hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, som beräknats enligt artikel 395.1.

e)Den förväntade avvecklingen av exponeringen, uttryckt som det belopp som förfaller inom månatliga förfalloperioder upp till ett år, kvartalsvisa förfalloperioder upp till tre år och därefter årligen.

3.Rapporteringen ska göras minst två gånger per år.

240

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/231

 

 

 

 

 

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att specificera följande:

a)De enhetliga formaten för rapportering enligt punkt 3, vilka ska stå i proportion till arten och omfattningen av samt komplexiteten i institutets verksamhet.

b)Intervall och datum för rapporteringen enligt punkt 3.

c)It-lösningar för rapporteringen enligt punkt 3.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 395

Gräns för stora exponeringar

1. Ett institut får inte ådra sig en exponering, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 399–403, gentemot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning, vars värde överstiger 25 % av institu­ tets godtagbara kapital. Om kunden är ett institut eller om en grupp av kunder med inbördes anknytning inbegriper ett eller flera institut, ska detta värde inte överstiga det högsta beloppet av antingen 25 % av institutets godtagbara kapital eller 150 miljoner EUR, förutsatt att summan av exponeringsvärdena, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 399–403, gentemot alla kunder med inbördes anknytning som inte utgör institut, inte överstiger 25 % av institutets godtagbara kapital.

Om beloppet på 150 miljoner EUR överstiger 25 % av institu­ tets godtagbara kapital, ska värdet på exponeringen, efter det att hänsyn tagits till effekten av kreditriskreduceringen i enlighet med artiklarna 399–403, inte överstiga ett rimligt gränsvärde i förhållande till institutets godtagbara kapital. Detta gränsvärde ska fastställas av instituten och vara förenligt med de riktlinjer och processer som avses i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU för att bemöta och kontrollera koncentrationsrisker. Detta grän­ svärde får inte överstiga 100 % av institutets godtagbara kapital.

Medlemsstaterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än 150 mil­ joner EUR och ska informera EBA och kommissionen om detta.

2. EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, med beaktande av effekten av kreditriskreduce­ ring i enlighet med artikel 399-403 och resultaten av utveck­ lingen av skuggbanksverksamhet och stora exponeringar på

unionsnivå och internationell nivå, senast den 31 december 2014 utarbeta riktlinjer för fastställande av lämpliga aggrege­ ringsgränser mot sådana exponeringar eller snävare individuella gränser för exponeringar mot skuggbankenheter som bedriver oreglerad bankverksamhet.

Vid utarbetandet av dessa riktlinjer ska EBA ta hänsyn till om införandet av ytterligare gränser skulle få en väsentligt negativ inverkan på riskprofilen hos institut som är etablerade i unio­ nen, tillhandahållandet av krediter till den reella ekonomin eller stabiliteten på finansmarknaderna och deras sätt att fungera.

Senast den 31 december 2015 ska kommissionen bedöma lämpligheten och inverkan av införandet av gränser för expo­ neringar mot skuggbankenheter som bedriver oreglerad bank­ verksamhet, med beaktande av utvecklingen av skuggbanksverk­ samhet och stora exponeringar på unionsnivå och internationell nivå samt kreditriskreducering i enlighet med artikel 399-403. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag om gränser för exponering mot skuggbankenheter som bedriver oreglerad bankverksamhet.

3.Om inte annat följer av artikel 396, ska ett institut vid varje tidpunkt iaktta den i punkt 1 föreskrivna relevanta grän­ sen.

4.Tillgångar som utgörs av krav på och andra exponeringar mot erkända värdepappersföretag i tredjeland får behandlas på det sätt som föreskrivs i punkt 1.

5.De gränsvärden som fastställs i denna artikel får överskri­ das för exponeringar i institutets handelslager, om följande vill­ kor är uppfyllda:

a)Exponeringar utanför handelslagret gentemot den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning det gäller över­ skrider inte den gräns som fastställs i punkt 1, vilken beräk­ nas med hänvisning till det godtagbara kapitalet, så att över­ skridandet till sin helhet härrör från handelslagret.

b)Institutet uppfyller ett ytterligare kapitalbaskrav för den över­ skjutande delen i förhållande till den gräns som fastställs i punkt 1, vilket beräknas i enlighet med artiklarna 397 och 398.

c)Om tio eller färre dagar har förflutit efter det att överskri­ dandet uppkom, ska de exponeringar som härrör från han­ delslagret för kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning i fråga inte överstiga 500 % av institutets god­ tagbara kapital.

241

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/232

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

d)Överskridande som har förelegat i mer än tio dagar över­ stiger inte sammanlagt 600 % av institutets godtagbara ka­ pital.

I varje fall där gränsvärdet har överskridits ska storleken av överskridandet och namnet på berörd kund och, i tillämpliga fall, namnet på gruppen av kunder med inbördes anknytning, utan dröjsmål anmälas till de behöriga myndigheterna.

6. I denna punkt avses med strukturåtgärder åtgärder som antas av en medlemsstat och genomförs av denna medlemsstats behöriga myndigheter före ikraftträdandet av en rättsakt som uttryckligen harmoniserar sådana åtgärder, vari det fastställs att kreditinstitut som är auktoriserade i medlemsstaten ska minska sina exponeringar mot olika rättsliga enheter beroende på deras verksamhet, oberoende av var dessa verksamheter är belägna, med syftet att skydda insättare och upprätthålla finan­ siell stabilitet.

Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln och artikel 400.1 f får de behöriga myndigheterna, när medlemsstaterna antar nationella lagar vari det fastställs att strukturåtgärder måste vid­ tas inom en bankgrupp, kräva att de institut inom bankgruppen som har insättningar som omfattas av ett insättningsgaranti­ system i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insätt­ ningar (1) eller ett likvärdigt insättningsgarantisystem i tredjeland ska tillämpa en gräns för stora exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 31 December 2014 e och den 30 juni 2015 och därefter 10 % från och med den 1 juli 2015 på delgruppsnivå i enlighet med artikel 11.5 för exponeringar inom gruppen, om dessa exponeringar består av exponeringar mot en enhet som inte tillhör samma delgrupp vad gäller struk­ turåtgärderna i fråga.

Vid tillämpning av denna punkt ska följande villkor vara upp­ fyllda:

a)Alla enheter inom samma delgrupp vad gäller strukturåtgär­ der ska betraktas som en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning.

b)De behöriga myndigheterna ska tillämpa en enhetlig gräns för de exponeringar som avses i första stycket.

Tillämpningen av denna metod ska inte påverka effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte leda till en oproportionerlig negativ inverkan på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet eller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

(1) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.

7. Innan de behöriga myndigheterna antar de strukturåtgär­ der som avses i punkt 6 rörande stora exponeringar, ska de minst två månader före offentliggörandet av beslutet att anta strukturåtgärderna underrätta rådet, kommissionen, de berörda behöriga myndigheterna och EBA samt lägga fram relevanta kvantitativa eller kvalitativa uppgifter om

a)räckvidden för de verksamheter som är föremål för struk­ turåtgärderna,

b)en förklaring om varför sådana åtgärder anses vara passande, verksamma och proportionerliga som skydd för insättare, och

c)en bedömning av åtgärdernas sannolika positiva eller nega­ tiva inverkan på den inre marknaden på grundval av infor­ mation tillgänglig för medlemsstaten.

8. Befogenheten att anta en genomförandeakt för godkän­ nande eller avvisande av de föreslagna nationella åtgärder som avses i punkt 7 delegeras till kommissionen, som ska agera i enlighet med det förfarande som avses i artikel 464.2.

Inom en månad efter att ha mottagit den underrättelse som avses i punkt 7 ska EBA avge ett yttrande till rådet, kommis­ sionen och den berörda medlemsstaten om de punkter som nämns i den punkten. De berörda behöriga myndigheterna får också avge yttranden till rådet, kommissionen och den berörda medlemsstaten om de punkter som nämns i den punkten.

Med största beaktande av de yttranden som avses i andra styc­ ket ska kommissionen, om det föreligger robusta och starka belägg för att åtgärderna har en negativ inverkan på den inre marknaden som uppväger fördelarna för den finansiella stabili­ teten, inom två månader efter att ha mottagit underrättelsen avvisa de föreslagna nationella åtgärderna. Annars ska kommis­ sionen godkänna de föreslagna nationella åtgärderna under en inledande period på två år och åtgärderna kan vid behov bli föremål för ändringar.

Kommissionen ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgär­ derna, om den anser att de föreslagna nationella åtgärderna leder till en oproportionerlig negativ inverkan på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och därmed utgör eller skapar ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera eller för den fria rörligheten för kapital i enlighet med bestämmelserna i EUF-fördraget.

Kommission ska i sin bedömning beakta EBA:s yttrande och de uppgifter som har lagts fram i enlighet med punkt 7.

242

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/233

 

 

 

 

 

Innan åtgärderna löper ut får de behöriga myndigheterna föreslå nya åtgärder för förlängning av tillämpningsperioden med en ytterligare period på två år varje gång. I så fall ska den under­ rätta kommissionen, rådet, de berörda behöriga myndigheterna och EBA. Godkännande av dessa nya åtgärder ska vara under­ kastat den process som anges i denna artikel. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av artikel 458.

Artikel 396

Överensstämmelse med kraven för stora exponeringar

1. Om en exponering i undantagsfall överstiger den gräns som anges i artikel 395.1, ska institutet utan dröjsmål anmäla värdet på exponeringen till de behöriga myndigheterna, som, när omständigheterna föranleder det, får medge institutet en viss tidsfrist inom vilken det ska se till att gränsvärdet efterlevs.

Om det belopp på 150 miljoner EUR som avses i artikel 395.1 är tillämpligt, får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att gränsen på 100 % i förhållande till institutets godtagbara kapital överskrids.

2. Om förpliktelserna för institut, individuellt eller på under­ gruppsnivå, enligt denna del inte uppfylls med stöd av artikel 7.1 eller om bestämmelserna i artikel 9 tillämpas på moderinstitut i en medlemsstat, ska åtgärder vidtas för att säkerställa en lämplig riskfördelning inom gruppen.

Artikel 397

Beräkning av ytterligare kapitalbaskrav för stora exponeringar i handelslagret

1. Det överskjutande belopp som avses i artikel 395.5 b ska beräknas genom att välja av de beståndsdelar i den samlade exponeringen mot kunden eller gruppen av kunder med inbör­ des anknytning i fråga som har det högsta kapitalkravet för specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 och/eller krav enligt artikel 299 och del tre avdelning V, varvid summan ska vara lika med det överskjutande belopp som avses i arti­ kel 395.5 a.

2.Om överskottet inte har funnits i mer än tio dagar, ska det ytterligare kapitalkravet vara 200 % av de krav som avses i punkt 1 för däri ingående beståndsdelar.

3.Från och med den tionde dagen efter det att överträdelsen har uppkommit ska de beståndsdelar som har valts ut i enlighet med punkt 1 hänföras till respektive rad i kolumn 1 i tabell 1 i stigande ordning utifrån krav för specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 och/eller kraven enligt artikel 299 och

del tre avdelning V. Det ytterligare kapitalbaskravet ska mot­ svara summan av kravet för specifik risk i del tre avdelning IV kapitel 2 och/eller kraven i artikel 299 och del tre avdelning V för dessa beståndsdelar, multiplicerade med respektive faktor i kolumn 2 i tabell 1.

Tabell 1

 

 

 

Kolumn 1: Överskott utöver gränsvärdena

Kolumn 2: Faktor

(grundat på procentandelen av det godtagbara kapitalet)

 

 

 

Upp till 40 %

200 %

 

 

Från 40 % till 60 %

300 %

 

 

Från 60 % till 80 %

400 %

 

 

Från 80 % till 100 %

500 %

 

 

Från 100 % till 250 %

600 %

 

 

Över 250 %

900 %

 

 

Artikel 398

Förfaranden för att förhindra institut från att undvika ytterligare kapitalbaskrav

Instituten får inte avsiktligt undvika de ytterligare kapitalbaskrav som anges i artikel 397, vilka de annars skulle ådra sig för sådana exponeringar som överskrider den gräns som fastställs i artikel 395.1 så snart sådana exponeringar har förelegat i mer än tio dagar, genom att tillfälligt överföra exponeringarna i fråga till ett annat bolag inom eller utom samma grupp och/eller genom att företa skentransaktioner för att stänga exponeringen under tiodagarsperioden och i stället skapa en ny exponering.

Instituten ska ha system som säkerställer att varje överföring som har den verkan som avses i första stycket omedelbart anmäls till de behöriga myndigheterna.

Artikel 399

Godtagbara kreditriskreducerande metoder

1.Vid tillämpningen av artiklarna 400–403 ska garanti in­ kludera andra kreditderivat som erkänns enligt del tre avdelning II kapitel 4, med undantag för kreditlänkade obligationer.

2.Om inte annat följer av punkt 3 i denna artikel, ska en förutsättning för att kreditriskskydd (betalt eller obetalt) ska kunna erkännas, i de fall då detta är tillåtligt enligt artiklarna 400-403, vara att detta sker i enlighet med de krav för godtag­ barhet och andra krav som anges i del tre avdelning II kapitel 4.

243

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/234

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3.Om ett institut stöder sig på artikel 401.2, ska det för att betalt kreditriskskydd ska erkännas krävas att de relevanta kra­ ven i del tre avdelning II kapitel 3 är uppfyllda. För tillämp­ ningen av denna del ska ett institut inte ta hänsyn till den säkerhet som avses i artikel 199.5–199.7, såvida detta inte är tillåtet enligt artikel 402.

4.Institut ska i möjligaste mån analysera sina exponeringar mot utgivare av säkerheter, tillhandahållare av obetalt kreditrisk­ skydd och underliggande tillgångar enligt artikel 390.7 när det gäller möjliga koncentrationer och om lämpligt vidta åtgärder och rapportera viktiga resultat till den behöriga myndigheten.

Artikel 400

Undantag

1. Följande exponeringar ska undantas från tillämpningen av artikel 395.1:

a)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella rege­ ringar, centralbanker eller offentliga organ vilka utan stäl­ lande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.

b)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker vilka utan ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.

c)Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka nationella regeringar, centralbanker, internationella organisationer, mul­ tilaterala utvecklingsbanker eller offentliga organ har lämnat uttryckliga garantier, om fordringar utan säkerhet på den enhet som ställt garantin skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.

d)Andra exponeringar gentemot nationella regeringar, central­ banker, internationella organisationer, multilaterala utveck­ lingsbanker eller offentliga organ eller exponeringar garante­ rade av dessa, om fordringar utan säkerhet på den enhet som exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.

e)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege­ ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga­ rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig­ heter, vilka ska åsättas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2.

f) Exponeringar gentemot de motparter som anges i arti­ kel 113.6 eller artikel 113.7, om de skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt del tre avdelning II kapitel 2. Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de undantas från artikel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gente­ mot tredje part.

g)Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det finns säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det långivande institutet eller hos ett institut som är moderföretag eller dotterföretag till det långivande institutet.

h)Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det finns säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det lån­ givande institutet eller av ett institut som är moderföretag eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.

i)Exponeringar på grund av outnyttjade kreditfaciliteter som klassificeras som lågriskposter utanför balansräkningen i bi­

laga I, förutsatt att ett avtal har ingåtts med kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning enligt vilket

faciliteten

endast

kan

utnyttjas, om det har fastställts att

det inte

kommer

att

leda till att gränsvärdet enligt arti­

kel 395.1 överskrids.

 

j)Handelsexponeringar mot centrala motparter samt bidrag till obeståndsfonden för centrala motparter.

k)Exponeringar mot insättningsgarantisystem enligt direktiv 94/19/EG till följd av finansieringen av sådana system, om de institut som är medlemmar i systemet har en rättslig eller avtalsmässig skyldighet att finansiera systemet.

Kontanta medel som tas emot för en kreditlänkad obligation som givits ut av institutet samt insättningar eller mottagna lån från en motpart till institutet, vilka omfattas av ett avtal om nettning av poster i balansräkningen vilket godkänts enligt del tre avdelning II kapitel 4 ska anses hänförliga till led g.

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis undanta följande exponeringar:

a)Säkerställda obligationer i enlighet med artikel 129.1, 129.3 och 129.6.

b)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege­ ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga­ rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig­ heter, vilka ska åsättas riskvikten 20 % enligt del tre avdel­ ning II kapitel 2.

244

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/235

 

 

 

 

 

c)Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföre­ tag till moderföretaget eller sina egna dotterföretag, under förutsättning att dessa företag är föremål för samma grupp­

baserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från arti­ kel 395.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot tredje part.

d)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­ poneringar, även andelar eller andra typer av innehav, gente­ mot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinsti­ tutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags­ ordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmel­ ser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.

e)Tillgångsposter som utgörs av kreditinstituts fordringar på

och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, varav ett är verksamt på icke-konkurrensutsatt grund och erbjuder eller garanterar lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolags­ ordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under någon form av statlig övervakning och med begränsningar för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att re­ spektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som förmedlas till låntagarna via kreditinstitut eller genom garan­ tierna för dessa lån.

f)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­ poneringar gentemot institut, förutsatt att dessa expone­ ringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar längre än till påföljande bankdag och inte är angivna i en viktig handelsvaluta.

g)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i form av föreskrivna minimireserver som förvaras hos dessa centralbanker i deras nationella valutor.

h)Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och anges och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den

kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett externt ratinginstitut, motsvarar "investment grade".

i)50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräk­ ningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk utanför balansräkningen enligt bilaga I och, efter godkän­ nande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garan­ tier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.

j)Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypoteks­ lån som finansieras genom utfärdande av hypoteksobligatio­ ner betalas till låntagaren före den slutliga registreringen av hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte an­ vänds för att minska risken i beräkningen av de riskvägda exponeringsbeloppen.

k)Tillgångar som utgörs av krav på och andra exponeringar mot erkända börser.

3. De behöriga myndigheterna får använda undantaget enligt punkt 2 endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Den specifika karaktären hos exponeringen, motparten eller förhållandet mellan institutet och motparten eliminerar eller minskar den risk som är förenad med exponeringen. and

b)Återstående koncentrationsrisker kan hanteras genom andra lika effektiva metoder såsom de arrangemang, processer och mekanismer som anges i artikel 81 i direktiv 2013/36/EU.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om huruvida de avser att använda något av de undantag som föreskrivs i punkt 2 i enlighet med leden a och b i den här punkten och ska samråda med EBA om detta val.

Artikel 401

Beräkning av effekten av användningen av kreditriskreducerande metoder

1. För beräkningen av exponeringars värde enligt arti­ kel 395.1 får ett institut tillämpa "fullständigt justerat expone­ ringsvärde", beräknat enligt del tre avdelning II kapitel 4, med beaktande av kreditriskreducering, volatilitetsjusteringar och eventuell löptidsobalans (E*).

2. Ett institut som har tillstånd att använda egna estimat av LGD-värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt del tre avdelning II kapitel 3 får, under förutsättning att de behöriga myndigheterna ger sitt tillstånd, tillämpa effekterna av finansiella säkerheter vid beräkningen av exponeringsvärden enligt artikel 395.1.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som avses i föregående stycke, om institutet kan göra ett estimat av effekterna av finansiella säkerheter på deras exponeringar sepa­ rat från andra aspekter som är relevanta för LGD-värdet.

245

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/236

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

De estimat som institutet tagit fram ska vara tillräckligt lämpliga för att reducera exponeringsvärdet i syfte att efterleva bestäm­ melserna i artikel 395.

Om ett institut har tillstånd att använda egna estimat av effek­ terna av finansiella säkerheter, ska det göra detta på ett sätt som är förenligt med den metod som valts för att beräkna kapital­ baskraven i enlighet med denna förordning.

Institut som har tillstånd att använda egna estimat av LGD- värden och konverteringsfaktorer för en exponeringsklass enligt del tre avdelning II kapitel 3 och som inte beräknar värdet på sina exponeringar enligt den metod som avses i första stycket i denna punkt får använda den fullständiga metoden för finansi­ ella säkerheter eller den metod som anges i artikel 403.1 b för beräkningen av exponeringarnas värde.

3. Ett institut som använder den fullständiga metoden för finansiella säkerheter eller som har tillstånd att använda den metod som beskrivs i punkt 2 i denna artikel vid beräkning av exponeringsvärden för det ändamål som avses i artikel 395.1 ska genomföra återkommande stresstester av sina kreditriskkon­ centrationer, även i fråga om det realiserbara värdet av eventu­ ellt mottagen säkerhet.

De periodiska stresstester som avses i första stycket ska gälla risker som kan orsakas av potentiella förändringar av förhål­ landena på marknaden vilka kan få negativa konsekvenser för institutets kapitaltäckning och risker vid brådskande realisering av säkerheter.

De stresstester som utförs ska vara tillräckliga och lämpliga för bedömningen av dessa risker.

Om det periodiska stresstestet visar på ett lägre realiserbart värde av en mottagen säkerhet än vad som skulle få beaktas vid användning av den fullständiga metoden för finansiella sä­ kerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2, ska värdet av den säkerhet som får tas med i beräkningen av exponerings­ värden enligt artikel 395.1 minskas i motsvarande grad.

De institut som avses i första stycket ska i sina strategier för att bemöta koncentrationsrisker inbegripa följande:

a)Strategier och processer för att bemöta risker till följd av löptidsobalanser mellan exponeringar och det eventuella kre­ ditriskskyddet för dessa.

b)Strategier och processer i fall då ett stresstest indikerar ett lägre realiserbart värde för säkerheter än som beaktas vid användning av den fullständiga metoden för finansiella sä­ kerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2.

c)Strategier och processer för koncentrationsrisker till följd av tillämpningen av tekniker för reducering av kreditrisker, sär­ skilt vid stora indirekta kreditexponeringar (exempelvis mot

en enskild utgivare av värdepapper som tagits emot som säkerhet).

Artikel 402

Exponeringar till följd av lån säkerställda med panträtt

1. Vid beräkningen av exponeringsbelopp i enlighet med artikel 395 får ett institut minska värdet på en exponering eller en del av en exponering som är fullständigt säkrad av fastighet i enlighet med artikel 125.1 med det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller pantlånevärdet för den berörda fastigheten, men inte med mer än 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet i de medlemsstater som har infört strikta krite­ rier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har inte åsatt en högre riskvikt än 35 % för exponeringar eller delar av exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter i en­ lighet med artikel 124.2.

b)Exponeringen eller en del av exponeringen är fullständigt säkrad genom

i)panträtt i bostadsfastigheter, eller

ii)en bostadsfastighet i en transaktion med fastighetsleasing där leasegivaren bibehåller fullt ägande av bostadsfastig­ heten och leasetagaren ännu inte har utövat sin rätt att köpa.

c)De krav som anges i artiklarna 208 och 229.1 är uppfyllda.

2. Vid beräkningen av exponeringsvärden i enlighet med ar­ tikel 395 får ett institut minska värdet på en exponering eller en del av en exponering som är fullständigt säkrad av fastighet i enlighet med artikel 126.1 med det intecknade beloppet av marknadsvärdet eller pantlånevärdet för den berörda fastigheten, men inte med mer än 50 % av marknadsvärdet eller 60 % av pantlånevärdet i de medlemsstater som har infört strikta krite­ rier för beräkning av pantlånevärdet genom lagar eller andra föreskrifter, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har inte åsatt en högre riskvikt än 50 % för exponeringar eller delar av exponeringar som är säkrade genom kommersiella fastighe­ ter i enlighet med artikel 124.2.

b)Exponeringen är fullständigt säkrad genom

i)panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fas­ tigheter, eller

ii)kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter och exponeringar som avser transaktioner med fastighets­ leasing.

246

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/237

 

 

 

 

 

c)De krav som anges i artiklarna 126.2 a, 208 och 229.1 är uppfyllda.

d)De kommersiella fastigheterna ska vara helt uppförda.

3. Ett institut får behandla en exponering mot en motpart som härrör från en omvänd repa enligt vilken institutet av motparten har förvärvat av den säkrade skulden oberoende pan­ trätter i tredje parters fasta egendom som ett antal enskilda exponeringar mot var och en av dessa tredje parter, under för­ utsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Motparten är ett institut.

b)Exponeringen är fullständigt säkrad genom de panträtter i dessa tredje parters fasta egendom som institutet har förvär­ vat, och institutet kan göra dessa rätter gällande.

c)Institutet har sett till att kraven i artiklarna 208 och 229.1 är uppfyllda.

d)Institutet blir innehavare av de fordringar som motparten har gentemot tredje parterna i händelse av motpartens fallis­ semang, insolvens eller likvidation.

e)Institutet rapporterar i enlighet med artikel 394 till de be­ höriga myndigheterna totalbeloppet för de exponeringar mot varje annat institut som behandlas i enlighet med denna punkt.

I detta syfte ska institutet förutsätta att det har en exponering mot varje tredje part för beloppet på den fordran som motpar­ ten har mot den tredje parten i stället för motsvarande belopp för exponeringen mot motparten. Återstoden av exponeringen mot motparten, om en sådan återstod finns, ska även fortsätt­ ningsvis behandlas som en exponering mot motparten.

b)behandla den del av exponeringen som har säkerhet i form av marknadsvärdet på erkända säkerheter som om den gjorts mot tredje part i stället för mot kunden, om exponeringen garanteras genom säkerhet och under förutsättning att den säkrade delen av exponeringen skulle åsättas en motsvarande eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den ej säkrade exponeringen gentemot kunden enligt del tre avdelning II kapitel 2.

Den metod som anges i första stycket led b får inte användas av ett institut om det föreligger en obalans mellan löptiden för exponeringen och löptiden för skyddet.

Vid tillämpning av denna del får ett institut enbart använda både den fullständiga metoden för finansiella säkerheter och den metod som anges i första stycket led b, om det har tillstånd att använda både den fullständiga metoden för finansiella säker­ heter och den förenklade metoden för finansiella säkerheter vid tillämpning av artikel 92.

2.När ett institut tillämpar punkt 1 a

a) ska det belopp av exponeringen som ska betraktas som säkrad beräknas enligt bestämmelserna om behandlingen av valutaobalanser för obetalt kreditskydd i del tre avdelning II kapitel 4, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den som gäller för exponeringen,

b)ska en obalans mellan löptiderna för exponeringen respek­ tive skyddet behandlas enligt bestämmelserna om behandling av löptidsobalanser i del tre avdelning II kapitel 4,

c)kan partiell täckning få beaktas genom den behandling som anges i del tre avdelning II kapitel 4.

Artikel 403

Substitutionsmetod

1. När en exponering gentemot en kund garanterats av en tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part, får ett institut

a)behandla den garanterade delen av exponeringen som om den gällde mot garantigivaren i stället för mot kunden, under förutsättning att den ej säkrade exponeringen mot garantigi­ varen skulle ha tilldelats en motsvarande eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den ej säkrade exponeringen mot kunden enligt del tre avdelning II kapitel 2,

DEL FEM

EXPONERINGAR MOT ÖVERFÖRD KREDITRISK

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER FÖR DENNA DEL

Artikel 404

Tillämpningsområde

Avdelningarna II och III ska tillämpas på nya värdepapperise­ ringar utgivna den 1 januari 2011 eller därefter. Efter den 31 december 2014 ska avdelningarna II och III tillämpas på befintliga värdepapperiseringar, om nya underliggande expone­ ringar har tillkommit eller ersatts efter den dagen.

247

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/238

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

AVDELNING II

KRAV FÖR INVESTERANDE INSTITUT

Artikel 405

Utgivarens kvarvarande intresse

1. Ett institut som inte agerar som originator, medverkande institut eller ursprunglig långivare ska endast vara exponerat mot kreditrisken i en värdepapperiseringsposition i eller utanför sitt handelslager, om originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren uttryckligen har meddelat in­ stitutet att vederbörande fortlöpande kommer att bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto, vilket under inga omstän­ digheter får understiga 5 %.

Endast något av följande kvalificeras som bibehållande av ett väsentligt ekonomiskt intresse netto på minst 5 %:

a)Bibehållande av minst 5 % av det nominella värdet av varje tranch som sålts eller överförts till investerarna.

b)Vid värdepapperisering av rullande exponeringar, bibehål­ lande av originatorns andel på minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.

c)Bibehållande av slumpvis utvalda exponeringar som motsva­ rar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperi­ serade exponeringarna, vilka annars skulle ha värdepapperi­ serats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet po­ tentiella värdepapperiserade exponeringar ursprungligen inte understiger 100.

d)Bibehållande av den tranch som är i första-förlustläge och vid behov andra trancher med samma eller högre riskprofil än de som överförts eller sålts till investerare, vilka inte har kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare, så att bibehållandet totalt motsvarar minst 5 % av det nomi­ nella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.

e)Bibehållande av den exponering som är i första-förlustläge och som motsvarar minst 5 % av varje värdepapperiserad exponering i värdepapperiseringen.

eller ett av dess dotterföretag i egenskap av originator eller medverkande kreditinstitut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut, värdepappersföretag eller andra finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn, kan kravet i punkt 1 uppfyllas på grundval av den konsoliderade situationen för det närstående moderinstitutet inom EU, det finansiella hol­ dingföretaget inom EU eller det blandade finansiella holding­ företaget inom EU.

Det första stycket ska endast vara tillämpligt om de kreditinsti­ tut, värdepappersföretag eller finansiella institut som gav upp­ hov till de värdepapperiserade exponeringarna själva har åtagit sig att följa de krav som anges i artikel 408 och att i god tid till originatorn eller det medverkande kreditinstitutet och till mo­ derinstitutet inom EU, det finansiella holdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella holdingföretaget inom EU över­ lämna de uppgifter som behövs för att uppfylla kraven i arti­ kel 398.

3. Punkt 1 ska inte gälla när de värdepapperiserade expone­ ringarna är exponeringar mot eller helt, ovillkorligt och oåter­ kalleligt garanterade av följande enheter:

a)Nationella regeringar eller centralbanker.

b)Delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga or­ gan i medlemsstaterna.

c)Institut som har tilldelats riskvikten 50 % eller mindre enligt del tre avdelning II kapitel 2.

d)Multilaterala utvecklingsbanker.

4.Punkt 1 ska inte tillämpas på transaktioner som grundar sig på ett klart, transparent och allmänt tillgängligt index, där de underliggande referensenheterna är identiska med de enheter som ingår i ett index av enheter med stor omsättning eller är andra överlåtbara värdepapper än värdepapperiseringspositioner,

Artikel 406

Tillbörlig aktsamhet

Ekonomiskt intresse netto mäts vid ursprungstidpunkten och ska upprätthållas fortlöpande. Det ekonomiska intresset netto, inbegripet bibehållna positioner, intressen eller exponeringar ska inte omfattas av någon kreditriskreducering eller några korta positioner eller någon annan risksäkring och får inte säljas. Det ekonomiska intresset netto ska bestämmas av det teoretiska värdet för poster utanför balansräkningen.

Bibehållandekraven ska inte tillämpas mer än en gång för en given värdepapperisering.

2. När ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holdingföre­ tag inom EU, ett blandat finansiellt holdingföretag inom EU

1. Institut ska innan de blir exponerade för värdepapperise­ ringsrisker och vid behov därefter för de behöriga myndighe­ terna för var och en av sina individuella värdepapperiserings­ positioner kunna redovisa att de har en heltäckande och grund­ lig förståelse för och har tillämpat formella policyriktlinjer och formella förfaranden som lämpar sig för positioner i och utan­ för handelslagret, i proportion till riskprofilen för deras investe­ ringar i värdepapperiseringspositioner, för att analysera och re­ gistrera följande:

a)Den information som meddelats enligt artikel 405.1 av ori­ ginatorer, medverkande institut eller ursprungliga långivare för att närmare ange det ekonomiska intresse netto i vär­ depapperiseringen som de fortlöpande bibehåller.

248

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/239

 

 

 

 

 

b)Den enskilda värdepapperiseringspositionens riskegenskaper.

c)Riskegenskaperna hos värdepapperspositionens underlig­ gande exponeringar.

d)Originatorernas eller de medverkande kreditinstitutens anse­ ende och förluster vid tidigare värdepapperiseringar i vär­ depapperiseringspositionens relevanta underliggande expone­ ringsklasser.

e)De uttalande384n som gjorts och den information som gi­ vits av originatorer eller medverkande institut eller av deras ombud eller rådgivare om deras noggranna genomgång av de värdepapperiserade exponeringarna och i tillämpliga fall av kvaliteten på säkerheterna för de värdepapperiserade ex­ poneringarna.

f)I tillämpliga fall, de metoder och begrepp på vilka vär­ deringen av säkerheter för de värdepapperiserade expone­ ringarna baseras och de policyriktlinjer som originatorn eller det medverkande kreditinstitutet har antagit för att garantera värderingsmannens oberoende.

g)Alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan ha en väsentlig inverkan på resultatet för institutets värdepap­ periseringsposition, t.ex. avtalsmässiga prioritetsordningar för kontantflöden och därmed sammanhängande triggers, kredit­ förstärkningar, likviditetsförstärkningar, triggers för mark­ nadsvärde och transaktionsspecifik definition av fallissemang.

Institut ska regelbundet utföra egna stresstester som lämpar sig för deras värdepapperiseringspositioner. I detta syfte kan insti­ tuten förlita sig på finansiella modeller som utvecklats av ett externt ratinginstitut, under förutsättning att instituten på an­ modan kan visa att de före investeringen noggrant har validerat relevanta antaganden i modellerna och modellernas struktur och att de förstår metoder, antaganden och resultat.

2. Institut som inte agerar som originatorer, medverkande kreditinstitut eller ursprungliga långivare ska införa formella förfaranden som lämpar sig för deras handelslager eller utanför deras handelslager, i proportion till riskprofilen för deras inve­ steringar i värdepapperiserade positioner, för att fortlöpande och i rätt tid övervaka information om utvecklingen av deras vär­ depapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Detta ska i tillämpliga fall innefatta exponeringsslaget, procentandelen lån som är obetalda 30, 60 respektive 90 dagar efter förfallo­ dagen, fallissemangsfrekvens, frekvensen förskottsbetalade lån, lån som sagts upp, typ av säkerheter och huruvida de är be­ bodda, frekvensfördelningen av kreditpoäng eller andra mått för kreditvärdighet inom underliggande exponeringar, sektoriell och geografisk spridning och frekvensfördelning av belåningsgrader med intervallbredder som underlättar lämpliga känslighetsanaly­ ser. I de fall de underliggande exponeringarna själva utgörs av värdepapperiseringspositioner ska instituten ha den information som anges i detta stycke inte endast om de underliggande vär­ depapperiseringstrancherna, t.ex. utgivarens namn och kreditvär­ dighet, utan även om egenskaper och resultatutveckling för de grupper av tillgångar som ligger under dessa värdepapperise­ ringstrancher.

Institut ska även tillämpa samma analysstandarder på ägarande­ lar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part, oavsett om sådana ägarandelar eller emis­

sionsgarantier innehas i deras handelslager eller utanför handels­ lagret.

Artikel 407

Ytterligare riskviktning

I de fall kraven i artiklarna 405, 406 eller 409 i något väsentligt hänseende inte är uppfyllda på grund av institutets försumlighet eller underlåtenhet, ska de behöriga myndigheterna fastställa en proportionerlig extra riskvikt på minst 250 % av den riskvikt (maximerad till 1 250 %) som ska tillämpas för de relevanta värdepapperiseringspositionerna enligt artiklarna 245.6 respek­ tive 337.3. Den extra riskvikten ska ökas stegvis med varje påföljande överträdelse av bestämmelserna om tillbörlig aktsam­ het.

De behöriga myndigheterna ska beakta undantagen för vissa värdepapperiseringar enligt artikel 405.3 genom att minska den riskvikt som annars skulle fastställas enligt denna artikel avseende en värdepapperisering för vilken artikel 405.3 är till­ lämplig.

AVDELNING III

KRAV FÖR MEDVERKANDE INSTITUT OCH INSTITUT SOM

ÄR ORIGINATORER

Artikel 408

Kriterier för kreditgivning

Medverkande institut och institut som är originatorer ska till­ lämpa samma sunda och väldefinierade kriterier för kreditgiv­ ning i enlighet med kraven i artikel 79 i direktiv 2013/36/EU på exponeringar som ska värdepapperiseras som de tillämpar på exponeringar som innehas utanför det egna handelslagret. I detta syfte ska samma processer för att godkänna och i före­ kommande fall ändra, förnya och återfinansiera krediter tilläm­ pas av det institut som är originator och det medverkande institutet.

Om kraven i första stycket i denna artikel inte är uppfyllda, ska artikel 245.1 inte tillämpas av ett institut som är originator och det ska inte ges tillåtelse att utesluta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav enligt denna förordning.

Artikel 409

Information till investerare

Institut som agerar som originatorer, medverkande institut eller ursprungliga långivare ska upplysa investerare om nivån på sina åtaganden enligt artikel 405 att bibehålla ett ekonomiskt in­ tresse netto i värdepapperiseringen. Medverkande institut och institut som är originatorer ska säkerställa att framtida investe­ rare har lätt och snabb tillgång till alla i sak relevanta data om kreditkvaliteten och resultatutvecklingen för de enskilda under­ liggande exponeringarna, kassaflödena och säkerheterna för en värdepapperiseringsexponering samt sådan information som är nödvändig för att utföra heltäckande och väl underbyggda stres­ stester på kassaflödena och värdena på säkerheterna för de un­ derliggande exponeringarna. I detta syfte ska "i sak relevanta data" fastställas den dag då värdepapperiseringen sker och i till­ lämpliga fall beroende på värdepapperiseringens art därefter.

249

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/240

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 410

a) Ett kreditinstitut.

 

Enhetliga villkor för tillämpning

1.EBA ska årligen rapportera till kommissionen om de åt­ gärder som de behöriga myndigheterna har vidtagit för att sä­ kerställa att instituten uppfyller kraven i avdelningarna II och III.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att närmare specificera följande:

a)De krav i artiklarna 405 och 406 som gäller institut som blir exponerade mot värdepapperiseringsrisken.

b)Bibehållandekravet, inklusive kvalifikationskriterierna för att bibehålla ett väsentligt ekonomiskt intresse netto enligt ar­ tikel 405 och bibehållandenivån.

c)Kraven på tillbörlig aktsamhet i artikel 406 för institut som blir exponerade mot en värdepapperiseringsposition.

d)Kraven i artiklarna 408 och 409 som gäller medverkande institut och institut som är originatorer.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 januari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att underlätta samstämmighet i tillsynspraxis när det gäller genomförandet av artikel 407, inbegripet för åtgärder som ska vidtas i händelse av bristande efterlevnad av kraven på noggranna genomgångar och riskhantering.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlig­ het med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

DEL SEX

LIKVIDITET

AVDELNING I

DEFINITIONER OCH KRAV PÅ LIKVIDITETSTÄCKNING

Artikel 411

Definitioner

I denna del gäller följande definitioner:

1. finansiell kund: en kund som i sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2013/36/EU eller är något av följande:

b)Ett värdepappersföretag.

c)Ett specialföretag för värdepapperisering.

d)En fond.

e)En fond med fast andelskapital.

f)Ett försäkringsföretag.

g)Ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföre­ tag med blandad verksamhet.

2. inlåning från allmänheten: en skuld till en fysisk person eller till ett litet eller medelstort företag, om den fysiska personen eller det företaget skulle kunna hänföras till klassen hushålls­ exponeringar enligt schablonmetoden eller internmetoden för kreditrisk eller en skuld till ett företag som är berättigat till den behandling som anges i artikel 153.4 och där de samman­ lagda insättningarna till alla sådana företag på gruppbasis inte överstiger 1 miljon EUR.

Artikel 412

Likviditetstäckningskrav

1.Instituten ska ha tillräckliga likvida tillgångar till ett sam­ manlagt värde som täcker likviditetsutflödena minus likviditets­ inflöden i stressituationer, för att se till att instituten har lik­ viditetsbuffertar som är tillräckliga för att möta eventuella oba­ lanser mellan likviditetsinflöden och -utflöden i svåra stressitua­ tioner under en period av trettio dagar. Under stressperioder får instituten använda sina likvida tillgångar till att täcka sina net­ tolikviditetsutflöden.

2.Instituten ska inte räkna dubbla likviditetsinflöden och likvida tillgångar.

3.Instituten får använda de likvida tillgångar som avses i punkt 1 för att uppfylla sina skyldigheter i stressituationer i enlighet med artikel 414.

4.Bestämmelserna i avdelning II ska uteslutande tillämpas för att närmare fastställa de rapporteringsskyldigheter som anges i artikel 415.

5.Innan bindande minimistandarder för likviditetstäcknings­ krav har fastställts och införts fullt ut i unionen i enlighet med artikel 460, får medlemsstaterna behålla eller införa nationella bestämmelser i fråga om likviditetskrav. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna får kräva att nationellt auktoriserade institut, eller en undergrupp av dessa institut, behåller ett högre likviditetstäckningskrav på upp till 100 % till dess att en bin­ dande minimistandard på 100 % införs fullt ut i enlighet med artikel 460.

250

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/241

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 413

artikel 416.1 a, b och c har erhållits mot säkerhet som inte är

 

 

 

 

kvalificerad enligt artikel 416.1 a, b och c och har kvittats på ett

Stabil finansiering

korrekt sätt

 

1.Instituten ska säkerställa att långsiktiga skyldigheter till­ godoses på ett tillfredsställande sätt med hjälp av en uppsättning stabila finansieringsinstrument, både under normala förhållan­ den och i stressituationer.

2.Bestämmelserna i avdelning II ska uteslutande tillämpas för att närmare fastställa de rapporteringsskyldigheter som anges i artikel 415.

3.Innan bindande minimistandarder för kraven på stabil nettofinansiering har fastställts och införts i unionen i enlighet med artikel 510 får medlemsstaterna behålla eller införa natio­ nella bestämmelser i fråga om krav på stabil finansiering.

2. Ett institut ska rapportera separat till de behöriga myndig­ heterna i hemmedlemsstaten de poster som avses i punkt 1 i nedanstående valuta när det har

a)samlade skulder i en annan valuta än den som anges som rapporteringsvaluta i punkt 1, uppgående till eller överskri­ dande 5 procent av institutets eller likviditetsundergruppens totala skulder, eller

Artikel 414

Uppfyllande av likviditetskraven

Om ett institut inte uppfyller, eller förväntar sig att inte upp­ fylla, det krav som anges i artikel 412 eller den allmänna skyl­ dighet som anges i artikel 413.1, även under stressperioder, ska det omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna och utan onödigt dröjsmål lägga fram en plan för de behöriga myndig­ heterna över hur det inom skälig tid åter ska kunna uppfylla kravet i artikel 412 eller artikel 413.1. Tills dess att institutet åter uppfyller kravet ska det rapportera de poster som avses i avdelning II eller avdelning III, beroende på vad som är lämpligt, dagligen i slutet av varje affärsdag, såvida inte den behöriga myndigheten tillåter en lägre rapporteringsfrekvens och en längre svarstid för rapportering. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt i ett in­ stituts enskilda situation och med beaktande av omfattningen av och komplexiteten i institutets verksamhet. De ska övervaka genomförandet av återställningsplanen och ska vid behov kräva en snabbare återställning.

AVDELNING II

LIKVIDITETSRAPPORTERING

Artikel 415

Rapporteringsskyldighet och rapporteringsformat

b)en betydande filial i enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU i en värdmedlemsstat som använder en annan valuta än den som anges som rapporteringsvaluta i punkt 1 i den här artikeln.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att specificera följande:

a)Enhetliga format och it-lösningar med tillhörande instruktio­ ner för frekvens och referens- och överföringsdatum. Rap­ porteringsformat och -frekvenser ska stå i proportion till arten och omfattningen av samt komplexiteten i institutens olika verksamheter och ska omfatta den rapportering som krävs enligt punkterna 1 och 2.

b)Ytterligare likviditetsövervakningsmått som krävs för att de behöriga myndigheterna ska få en grundlig förståelse över likviditetsriskprofilen, i proportion till arten och omfatt­ ningen av samt komplexiteten i ett instituts verksamhet.

1. Instituten ska i en enda valuta, oberoende av deras faktiska valuta, till de behöriga myndigheterna rapportera de poster som avses i avdelningarna II och III och deras komponenter, inbegri­ pet sammansättningen av deras likvida tillgångar i enlighet med artikel 416. Innan likviditetstäckningskravet i del sex har fast­ ställts till fullo och införts som en minimistandard i enlighet med artikel 460, ska instituten rapportera de poster som anges i avdelning II och bilaga III. Instituten ska rapportera de poster som anges i avdelning III. Rapporter ska lämnas minst en gång i månaden för de poster som avses i avdelning II och bilaga III och minst en gång per kvartal för de poster som avses i av­ delning III.

Rapporteringsformaten ska inbegripa all nödvändig information och ska möjliggöra för EBA att bedöma om utlåning mot sä­ kerhet och swappar i fall där de likvida tillgångar som avses i

EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avseende de element som anges i led a senast den 1 februari 2015, och led b senast den 1 januari 2014.

Innan bindande likviditetskrav införts fullt ut får de behöriga myndigheterna fortsätta att samla information genom övervak­ ningsverktyg i syfte att övervaka efterlevnaden av befintliga na­ tionella likviditetsstandarder.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

251

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/242

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4.De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska på begäran utandröjsmål och på elektronisk väg ge de behöriga myndigheterna och den nationella centralbanken i värdmed­ lemsstaten samt EBA de enskilda rapporterna i enlighet med denna artikel.

5.De behöriga myndigheter som utövar tillsyn på gruppnivå

ienlighet med artikel 112 i direktiv 2013/36/EU ska på begäran utan dröjsmål och på elektronisk väg ge följande myndigheter samtliga rapporter som institutet har lämnat in i enlighet med det enhetliga format som avses i punkt 3:

a)De behöriga myndigheterna och den nationella centralban­ ken i den värdmedlemsstat där det finns betydande filialer i enlighet med artikel 51 i direktiv 2013/36/EU till moder­ institutet eller institut som är kontrollerade av samma finan­ siella moderholdingföretag.

b)De behöriga myndigheter som har auktoriserat dotterföretag till moderinstitutet eller institut som kontrolleras av samma finansiella moderholdingföretag och centralbanken i samma medlemsstat.

c)EBA.

d)ECB.

6. De behöriga myndigheter som har auktoriserat ett institut som är ett dotterföretag till ett moderinstitut eller ett finansiellt moderholdingföretag ska på begäran utan dröjsmål och på elek­ tronisk väg ge de behöriga myndigheter som ska utöva grupp­ baserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU, centralbanken i den medlemsstat där institutet är auktoriserat samt EBA alla rapporter som det institutet har lämnat i enlighet med de enhetliga rapporteringsformat som avses i punkt 3.

Artikel 416

Rapportering om likvida tillgångar

1. Instituten ska rapportera följande som likvida tillgångar, om de inte är uteslutna enligt punkt 2 och endast om de likvida tillgångarna uppfyller kraven i punkt 3:

a)Kontanta medel och exponeringar mot centralbanker i den mån som dessa exponeringar kan tas ut när som helst under stressperioder. Vad gäller insättningar hos centralbanker ska den behöriga myndigheten och centralbanken sträva efter att nå en gemensam överenskommelse om i vilken utsträckning minimireserver kan tas ut under stressperioder.

b)Andra överlåtbara tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkvalitet.

c)Överlåtbara tillgångar som utgör fordringar eller som garan­ teras av

i)den nationella regeringen i en medlemsstat, en region med befogenhet att uppbära och driva in skatt eller ett tredjeland i den nationella eller regionala regeringens va­ luta, om institutet har en likviditetsrisk i den medlems­ staten eller det tredjelandet som det täcker genom att inneha dessa likvida tillgångar,

ii)centralbanker och offentliga organ som inte tillhör den nationella regeringen, i centralbankens och de offentliga organens valuta,

iii)banken för internationell betalningsutjämning, Internatio­ nella valutafonden, Europeiska kommissionen och multi­ laterala utvecklingsbanker,

iv)Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europe­ iska stabilitetsmekanismen.

d)Överlåtbara tillgångar av hög likviditets- och kreditkvalitet.

e)Standbykreditmöjligheter i reserv som beviljats av central­ banker inom ramen för penningpolitiken i den mån som dessa faciliteter inte täcks av någon säkerhet genom likvida tillgångar och förutom likviditetsstöd i krislägen.

f)Om kreditinstitutet ingår i ett nätverk enligt bestämmelser i lag eller bolagsordning, lagstadgade eller obligatoriska mini­ miinsättningarna hos det centrala kreditinstitutet och annan obligatorisk eller genom avtal tillgänglig likvid finansiering från det centrala kreditinstitutet eller institut som är med­ lemmar i det nätverk som avses i artikel 113.7, eller berät­ tigat till det undantag som anges i artikel 10, i den mån som denna finansiering inte säkerställs av likvida tillgångar.

I väntan på en enhetlig definition i enlighet med artikel 460 av hög och extremt hög likvids- och kreditkvalitet ska instituten själva i en bestämd valuta identifiera omsättningsbara tillgångar som är av hög respektive extremt hög likviditets- och kredit­ kvalitet. I väntan på en enhetlig definition får de behöriga myn­ digheterna, med beaktande av de kriterier som anges i arti­ kel 509.3, 509.4 och 509.5, tillhandahålla generell vägledning, som instituten ska följa när de identifierar tillgångar av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet. I avsaknad av sådan vägledning ska instituten använda transparenta och objektiva kriterier för detta ändamål, däribland vissa eller samtliga av de kriterier som anges i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.

252

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/243

 

 

 

 

 

2.Följande ska inte betraktas som likvida tillgångar:

a)Tillgångar som har emitterats av ett kreditinstitut, såvida de inte uppfyller något av följande villkor:

i)De är obligationer som är berättigade till den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller instrument med bakomliggande tillgångar om de visar sig vara av högsta kreditkvalitet fastställd av EBA i enlighet med kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.

ii)De är andra obligationer än de obligationer som avses under led i i denna punkt i enlighet med artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

iii)Kreditinstitutet har inrättats av den nationella eller regio­ nala regeringen i en medlemsstat och denna regering har skyldighet att skydda institutets finansiella status och sä­ kerställa dess fortlevnad under hela dess livstid, eller ge­ nom att tillgången garanteras uttryckligen av regeringen eller minst 90 % av de lån som institutet beviljat är direkt eller indirekt garanterade av regeringen och tillgången används huvudsakligen för att finansiera subventionerade lån som beviljas på icke konkurrensutsatt, icke vinstdri­ vande grund i syfte att främja regeringens offentliga poli­ tiska mål.

b)Nya tillgångar som tillhandahålls institutet som säkerhet inom ramen för finansiella transaktioner avseende omvända repor och transaktioner för värdepappersfinansiering och som innehas av institutet endast i syfte att reducera kredit­ risken och som inte är tillgängliga för användning av insti­ tutet enligt lag och avtal.

c)Tillgångar som har emitterats av något av följande:

i)Ett värdepappersföretag.

ii)Ett försäkringsföretag.

iii)Ett finansiellt holdingföretag.

iv)Ett blandat finansiellt holdingföretag.

v)Någon annan enhet som i sin huvudsakliga verksamhet utför en eller flera av de verksamheter som är förteck­ nade i bilaga I till direktiv 2013/36/EU.

3. I enlighet med punkt 1 ska instituten som likvida till­ gångar endast rapportera de tillgångar som uppfyller följande villkor:

a)De är inte ianspråkstagna eller tillgängliga inom portföljer med säkerheter som ska användas för att erhålla ytterligare finansiering inom ramen för beviljade men ännu ej finansie­ rade krediter som är tillgängliga för institutet.

b)De är inte emitterade av institutet självt eller dess moder­ institut eller dotterföretag eller något annat dotterföretag till institutets moderinstitut eller finansiella moderholdingföre­ tag.

c)Deras pris är föremål för överenskommelse mellan mark­ nadsdeltagare och kan lätt observeras på marknaden eller deras pris kan fastställas med en formel som är lätt att beräkna på grundval av offentligt tillgängliga uppgifter och är inte beroende av antaganden som brukar vara fallet för strukturerade eller exotiska produkter.

d)De är godtagbara säkerheter för en centralbanks standardise­ rade likviditetsåtgärder i en medlemsstat, eller om de likvida tillgångarna innehas för att möta likviditetsutflöden i valutan i ett tredjeland, hos centralbanken i det tredjelandet.

e)De är noterade på en erkänd börs eller de är överlåtbara genom direkt försäljning eller via en bilateral repa på god­ kända repomarknader. Dessa kriterier ska bedömas separat för varje marknad.

De villkor som avses i leden c, d och e i första stycket ska endast tillämpas på de tillgångar som anges i punkt 1 e.

Det villkor som avses i led d i första stycket ska inte tillämpas i fråga om likvida tillgångar som innehas för att möta likviditets­ utflöden i en valuta där det finns en extremt snäv definition av belåningsbarhet hos centralbanken. När det gäller likvida till­ gångar uttryckta i tredjelandsvalutor, ska detta undantag till­ lämpas och endast tillämpas om de behöriga myndigheterna i tredjelandet tillämpar samma eller ett motsvarande undantag.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1, 3 och 3 ska instituten i avvaktan på specificeringen av ett bindande lik­ viditetskrav i enlighet med artikel 460 och i enlighet med punkt 1 andra stycket i den här artikeln rapportera om

a)andra tillgångar som inte är belåningsbara i centralbanken men överlåtbara, såsom aktier och guld, utifrån transparenta och objektiva kriterier, inbegripet vissa eller alla kriterier som är förtecknade i artikel 509.3, 509.4 och 509.5,

b)andra tillgångar som är belåningsbara i centralbanken och överlåtbara, såsom instrument med bakomliggande tillgångar av högsta kreditkvalitet fastställd av EBA i enlighet med kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5,

c)andra tillgångar som är belåningsbara i centralbanken men inte överlåtbara såsom kreditfordringar, fastställda av EBA i enlighet med kriterierna i artikel 509.3, 509.4 och 509.5.

253

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/244

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande med en förteckning över de valutor som uppfyller de krav som avses i punkt 3 tredje stycket.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Innan de tekniska standarder som avses i tredje stycke träder i kraft, får instituten fortsätta att använda den behandling som anges i punkt 3 andra stycket, om de behöriga myndigheterna har tillämpat den behandlingen före den 1 januari 2014.

6. Aktier eller andelar i fonder får behandlas som likvida tillgångar upp till ett absolut belopp på 500 miljoner EUR av varje enskilt instituts portfölj av likvida tillgångar, under för­ utsättning att kraven i artikel 132.3 är uppfyllda och att fonden, utöver derivat för att reducera ränterisk, kreditrisk eller valuta­ risk, enbart investerar i likvida tillgångar i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

En fonds användning eller potentiella användning av derivat­ instrument för att säkra risker med tillåtna placeringar ska inte hindra fonden från att godtas. När marknadsvärdet av dess andelar inte regelbundet beräknas av sådana tredje parter som anges artikel 418.4 a och b och den behöriga myndigheten inte är övertygad om att institutet har utvecklat stabila metoder och processer för sådana värderingar i enlighet med första me­ ningen i artikel 418.4, ska andelar i fonden inte behandlas som likvida tillgångar.

7. Om en likvid tillgång upphör att vara godtagbar i reserven av likvida tillgångar får ett institut ändå fortsätta att betrakta den som en likvid tillgång under en ytterligare period på 30 kalenderdagar. Om en likvid tillgång i en fond upphör att vara godtagbar för den behandling som anges i punkt 5, kan aktier eller andelar i fonden ändå betraktas som en likvid tillgång under en ytterligare period på 30 dagar, förutsatt att dessa till­ gångar inte överskrider 10 procent av fondens samlade tillgång­ ar.

Artikel 417

Operativa krav för innehav av likvida tillgångar

Institutet ska endast rapportera innehav av likvida tillgångar som uppfyller följande villkor som likvida tillgångar:

a)De är ändamålsenligt diversifierade. Diversifiering krävs inte när det gäller tillgångar som motsvarar artikel 416.1 a, b och c.

b)De kan rättsligt och i praktiken lätt och snabbt när som helst under de närmaste 30 dagarna likvideras genom direkt för­ säljning eller via en bilateral repa på en godkänd repomark­ nad för att möta förfallande ingångna förpliktelser. De lik­ vida tillgångar som avses i artikel 416.1 c vilka innehas i tredjeländer där det finns överföringsbegränsningar eller som är denominerade i icke-konvertibla valutor ska endast vara tillgängliga i den mån de motsvarar utflöden i det berörda tredjelandet eller den berörda valutan såvida inte institutet kan visa de behöriga myndigheterna att de på ett tillbörligt sätt säkrat valutarisken.

c)De likvida tillgångarna kontrolleras av en funktion för lik­ viditetsförvaltning.

d)En andel av de likvida tillgångarna, med undantag för de tillgångar som anges i leden a, c och e i artikel 416.1, lik­ videras regelbundet och minst en gång per år genom direkt försäljning eller via bilaterala repor på en godkänd repo­ marknad i syfte att

i)pröva tillträdet till marknaden för dessa tillgångar,

ii)pröva effektiviteten i institutets processer för likvidering av tillgångar,

iii)pröva tillgångarnas användbarhet,

iv)minimera risken för negativa signaler under en stress­ period.

e)Prisrisker förknippade med tillgångarna får säkras, men de likvida tillgångarna måste omfattas av ändamålsenliga interna arrangemang som säkerställer att de vid behov är obehindrat tillgängliga för finansförvaltningen, och särskilt att de inte kommer att användas i andra pågående operationer, dä­ ribland

i)risksäkring eller andra handelsstrategier,

ii)tillhandahållande av kreditförstärkningar i strukturerade transaktioner,

iii)som täckning för operativa kostnader.

f)Valören av de likvida tillgångarna stämmer överens med fördelningen per valuta av likviditetsutflöden efter avdrag för inflöden.

254

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/245

 

 

 

 

 

Artikel 418

Värdering av likvida tillgångar

1.Värdet på en likvid tillgång som ska rapporteras ska vara dess marknadsvärde, med hänsyn tagen till lämpliga nedsätt­ ningar som åtminstone reflekterar durationen, kredit och lik­ viditetsrisken samt typiska nedsättningar för repor under perio­ der av allmänna störningar på marknaden. Nedsättningarna ska vara minst 15 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 d. Om institutet säkrar prisrisken förknippade med tillgången, ska det ta hänsyn till det kassaflöde som genereras vid en eventuell stängning av säkringen.

2.Andelar i fonder i enlighet med artikel 416.6 ska nedsät­ tas genom en genomlysning av de underliggande tillgångarna enligt följande:

a)0 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 a.

b)5 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 b och c.

c)20 % för de tillgångar som anges i artikel 416.1 d.

3. Den genomlysningsmetod som avses i punkt 2 ska till­ lämpas enligt följande:

a)När institutet känner till en fonds underliggande exponering­ ar, får det göra en genomlysning av dessa underliggande exponeringar för att hänföra dem till artikel 416.1 a–d.

b)När institutet inte känner till en fonds underliggande expo­ neringar, ska det antas att fonden investerar upp till den högsta tillåtna gränsen i fallande ordning i de tillgångstyper som avses i artikel 416.1 a–d tills dess att den maximala totala investeringsgränsen är nådd.

4. Instituten ska utarbeta robusta metoder och processer för att beräkna och rapportera marknadsvärde och nedsättningar för aktier eller andelar i fonder. Endast om de nöjaktigt kan visa den behöriga myndigheten att den väsentliga innebörden av exponeringen inte motiverar att egna metoder utarbetas får institut använda sig av följande tredjeparter för att beräkna och rapportera nedsättningarna för aktier eller andelar i fond­ företag i enlighet med de metoder som anges i punkt 3 a och b:

a)Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga värdepapper hos detta förvaringsinstitut.

b)För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under för­ utsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriteri­ erna i artikel 132.3 a.

En extern revisor ska styrka att förvaringsinstitutets eller fon­ dens förvaltningsföretags beräkningar är korrekta.

Artikel 419

Valutor med begränsningar för de likvida tillgångarnas tillgänglighet

1.EBA ska bedöma institutens tillgång av de likvida till­ gångar som avses i artikel 416.1 b i de valutor som är relevanta för institut som är etablerade i unionen.

2.När det motiverade behovet av likvida tillgångar mot bak­ grund av kravet i artikel 412 överskrider tillgängligheten till dessa likvida tillgångar i en valuta ska ett eller flera av följande undantag tillämpas:

a)Genom undantag från artikel 417 f får den likvida tillgång­ ens valuta avvika från fördelningen per valuta av likviditets­ utflöden efter avdrag för likviditetsinflöden.

b)För valutor i medlemsstater eller tredjeländer får de likvida tillgångar som krävs ersättas med kreditfaciliteter från cen­ tralbanken i medlemsstaten eller tredjelandet som enligt avtal oåterkalleligen lämnas för de närmaste 30 dagarna till ett rimligt pris, oberoende av det belopp som för närvarande utnyttjas, förutsatt att medlemsstatens eller tredjelandets be­ höriga myndigheter gör detsamma och att medlemsstaten eller tredjelandet har jämförbara rapporteringskrav.

3.De undantag som tillämpas enligt punkt 2 ska stå i om­ vänd proportion till tillgängligheten för de berörda tillgångarna. Institutens motiverade behov ska bedömas med beaktande av deras möjlighet att genom sund likviditetsförvaltning minska behovet av dessa likvida tillgångar och andra marknadsdeltaga­ res innehav av dessa tillgångar.

4.EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande med en förteckning över de valutor som uppfyller de villkor som anges i denna artikel.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

255

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/246

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5. EBA ska utarbeta förslag till reglerande tekniska standarder

isyfte att specificera de undantag som avses i punkt 2, inbegri­ pet villkoren för tillämpningen av dessa.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 420

Likviditetsutflöden

1. I avvaktan på specificeringen av ett likviditetskrav i enlig­ het med artikel 460 ska de likviditetsutflöden som ska rappor­ teras inbegripa följande:

a)Det aktuella utestående beloppet för inlåning från allmänhe­ ten i enlighet med artikel 421.

b)De aktuella utestående beloppen för andra skulder som för­ faller, kan bli föremål för begäran om återbetalning från de emitterande instituten eller tillhandahållaren av finansie­ ringen eller innebära en underförstådd förväntan från till­ handahållaren av finansieringen om att institutet kommer att betala tillbaka skulden under de närmaste 30 dagarna i enlighet med artikel 422.

c)De ytterligare likviditetsutflöden som avses i artikel 423.

d)Det största belopp som kan utnyttjas under de närmaste 30 dagarna från outnyttjade beviljade krediter och likviditetsfaci­ liteter, i enlighet med artikel 424

e)De ytterligare likviditetsutflöden som identifieras vid bedöm­ ningen i enlighet med punkt 2.

2. Instituten ska regelbundet bedöma sannolikheten för och den potentiella volymen likviditetsutflöden under de närmaste 30 dagarna i fråga om produkter och tjänster som inte faller under artiklarna 422, 423 och 424 och som de erbjuder eller finansierar och som potentiella köpare skulle anse vara förknip­ pade med dem, inbegripet, men inte begränsat till likviditets­ flöden som beror på eventuella avtalsarrangemang som poster utanför balansräkningen och villkorade finansieringsåtaganden, inbegripet – men inte begränsat till – beviljade finansierings­ faciliteter, outnyttjade lån och förskott till motparter som inte är hushållskunder, inteckningar som har överenskommits men ännu inte utnyttjats, kreditkort, övertrasseringar, planerade ka­ pitalutflöden kopplade till förnyande eller utökning av nya kundkrediter eller kundlån, planerade derivatskulder och han­ delsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen, i enlig­ het med artikel 429 och bilaga I. Dessa utflöden ska bedömas mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkratiskt och marknads­ omfattande stresscenario.

Vid denna bedömning ska instituten särskilt ta hänsyn till de väsentliga skador på deras anseende som kan uppstå, om de inte tillhandahåller likviditetsstöd för sådana produkter eller tjänster. Instituten ska till de behöriga myndigheterna minst en gång per år rapportera sådana produkter och tjänster för vilka sannolikheten för och den potentiella volymen likviditets­ utflöden som avses i första stycket är väsentlig och de behöriga myndigheterna ska fastställa vilka utflöden som ska tilldelas dem. De behöriga myndigheterna får tillämpa en utflödessats på upp till 5 % för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen, i enlighet med artikel 429 och bilaga I.

De behöriga myndigheterna ska minst en gång per år rapportera till EBA för vilka typer av produkter och tjänster de har fastställt utflöden på grundval av institutens rapporter. De ska i denna rapport också förklara den metod som har tillämpats för att fastställa utflödena.

Artikel 421

Likviditetsutflöden från inlåning från allmänheten

1. Instituten ska separat rapportera det belopp för inlåning från allmänheten som täcks av insättningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tred­ jeland och multiplicera med minst 5 %, när insättningen

a)ingår i en etablerad relation som innebär att uttag är mycket osannolikt,

b)ingår i ett transaktionskonto, inbegripet konton på vilka lön regelbundet sätts in.

2.Instituten ska multiplicera övrig inlåning från allmänheten, vilka inte avses i punkt 1, med minst 10 %.

3.EBA ska senast den 1 januari 2014, med beaktande av lokala insättares beteende i enlighet med rekommendationer

från behöriga myndigheter, offentliggöra riktlinjer för kriterier i syfte att fastställa villkor för tillämpningen av punkterna 1 och 2 i fråga om identifieringen av inlåning från allmänheten som omfattas av andra utflöden samt definitionerna av sådana pro­ dukter för tillämpningen av denna avdelning. Dessa riktlinjer ska beakta sannolikheten för att dessa insättningar leder till likviditetsutflöden under de närmaste 30 dagarna. Dessa utflö­ den ska bedömas mot bakgrund av ett kombinerat idiosynkra­ tiskt och marknadsomfattande stresscenario.

4. Instituten ska trots det som anges i punkterna 1 och 2 multiplicera inlåning från allmänheten i tredjeländer med en större procentandel än vad som anges i dessa punkterna om denna procentandel anges i jämförbara rapporteringskrav i det tredjelandet.

256

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/247

 

 

 

 

 

5.

Instituten får utesluta vissa tydligt avgränsade kategorier

av inlåning från allmänheten från beräkningen

av utflödena,

förutsatt att institutet i varje enskilt fall mycket

noggrant till­

lämpar följande för hela kategorin av sådana insättningar, utom under enskilt motiverade svåra omständigheter för insättaren:

a)Insättaren får inte ta ut insättningen inom 30 dagar.

b)För förtida uttag inom 30 dagar ska insättaren betala en straffavgift som inbegriper förlusten av ränta mellan dagen för uttaget och den avtalsenliga förfallodagen plus en väsent­ lig straffavgift som inte behöver överstiga den ränta som ska betalas för den tid som har gått mellan dagen för insätt­ ningen och dagen för uttaget.

Artikel 422

Likviditetsutflöden från andra skulder

1.Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av institutets egna rörelsekostnader med 0 %.

2.Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsrelaterade transaktio­ ner enligt definitionen i artikel 192.3 med

a)0 % upp till värdet av de likvida tillgångarna i enlighet med­ artikel 418, om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

b)100 % över värdet av de likvida tillgångarna i enlighet med artikel 418, om de är säkerställda med tillgångar som kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

c)100 % om de är säkerställda med tillgångar som inte kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416, med undantag för transaktioner som täcks av led d och e i denna punkt.

d)25 %, om de är säkerställda med tillgångar som inte kan klassificeras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416 och långivaren är staten, ett offentligt organ i den medlems­ stat där kreditinstitutet har auktoriserats eller har etablerat en filial, eller en multilateral utvecklingsbank. Offentliga organ som erhåller denna behandling begränsas till sådana som har en riskvikt på 20 % eller lägre enligt del 3 avdelning II kapitel 2.

e)0 % om långivaren är en centralbank.

3. Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av insättningar som måste bibehållas

a)av insättaren för att erhålla clearingtjänster, förvaringstjänster eller betalningshanteringstjänster eller andra jämförbara tjänster från institutet,

b)i samband med delning av gemensamma uppgifter inom ramen för ett institutionellt skyddssystem som uppfyller kra­ ven i artikel 113.7 eller som en lagstadgad eller obligatorisk minimiinsättning av en annan enhet som är medlem i samma institutionella skyddssystem,

c)av insättaren inom ramen för en annan etablerad operativ relation än det som avses i led a,

d)av insättaren för att erhålla kontanttransaktions- och clea­ ringtjänster och centrala kreditinstituttjänster och om kredit­ institutet ingår i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags­ ordning eller motsvarande,

med 5 % i fråga om led a i den mån de omfattas av en insätt­ ningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tredjeland och i övriga fall med 25 %.

Inlåning från kreditinstitut som placeras i centrala kreditinstitut som anses vara likvida tillgångar i enlighet med artikel 416.1 f ska multipliceras med 100 % utflödesats.

4. De tjänster i samband med clearing, förvaring, betalnings­ hantering eller motsvarande tjänster som avses i punkt 3 a och d gäller endast sådana tjänster i den omfattning de utförs inom ramen för ett etablerat förhållande som insättaren i väsentlig grad är beroende av. De ska inte enbart bestå i korresponden­ tens bank- eller prime brokerage-tjänster och institutet ska ha belägg för att kunden inte kan ta ut belopp som lagligen ska betalas inom en 30-dagarsperiod utan att den operativa driften skadas.

I väntan på en enhetlig definition av etablerad operativ relation enligt punkt 3 c ska instituten själva fastställa kriterier för vad som betecknar en etablerad operativ relation för vilken de har belägg för att kunden inte kan ta ut belopp som lagligen ska betalas inom en 30-dagarsperiod utan att den operativa driften skadas och rapportera sina kriterier till de behöriga myndighe­ terna. De behöriga myndigheterna får i avsaknad av en enhetlig definition tillhandahålla generell vägledning som instituten ska följa när de identifierar inlåning som bibehålls av insättaren inom ramen för en etablerad operativ relation.

257

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/248

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5.Instituten ska multiplicera skulder som uppstår till följd av insättningar från kunder som inte är finansiella kunder med

40% om de inte omfattas av punkterna 3 och 4 med och ska multiplicera beloppet för dessa skulder som omfattas av en insättningsgaranti i enlighet med direktiv 94/19/EG eller en likvärdig insättningsgaranti i ett tredje land med 20 %.

6.Instituten ska ta hänsyn till de förväntade likviditetsutflö­ den och likviditetsinflöden inom 30-dagarsperioden till följd av de avtal som förtecknas i bilaga II på nettobasis över motpar­ terna och multiplicera dessa med 100 %, om det uppstår ett nettolikviditetsutflöde. Med nettobasis avses också netto efter säkerhet som ska tas emot och som kan klassificeras som lik­ vida tillgångar enligt artikel 416.

7.Instituten ska rapportera övriga skulder som inte omfattas av punkterna 1–5 separat.

8.Behöriga myndigheter får tillåta att en lägre utflödespro­ centandel tillämpas från fall till fall på de skulder som avses i punkt 7, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Insättaren är

i)ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller ett annat dotterföretag till samma moderföretag,

ii)knuten till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

iii)ett institut som omfattas av samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7,

iv)det centrala institutet eller medlem i ett nätverk i enlighet med artikel 400.2 d.

b)Det finns skäl att förvänta sig ett lägre utflöde under de närmaste 30 dagarna även vid ett kombinerat idiosynkratiskt och marknadsomfattande stresscenario.

c)Ett motsvarande symmetriskt eller mer konservativt inflöde tillämpas av insättaren genom undantag från artikel 425.

d)Institutet och insättaren är etablerade i samma medlemsstat.

9. De behöriga myndigheterna får göra undantag från vill­ koren i punkt 8 d, om artikel 20.1 b tillämpas. I så fall ska ytterligare objektiva kriterier i enlighet med den delegerade akt som avses i artikel 460 uppfyllas. Om ett sådant lägre likvidi­ tetsutflöde får tillämpas, ska de behöriga myndigheterna infor­ mera EBA om resultatet av den process som avses i artikel 20.1

b. De behöriga myndigheterna ska regelbundet kontrollera att villkoren för sådana lägre utflöden är uppfyllda.

10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till­ syn i syfte att ytterligare specificera de objektiva kriterier som avses i punkt 9.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 423

Ytterligare likviditetsutflöden

1.Andra säkerheter än tillgångar som avses i artikel 416.1 a, b och c som institutet ställer som säkerhet för de avtal som förtecknas i bilaga II, samt för kreditderivat, ska omfattas av ett ytterligare utflöde på 20 %.

2.Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om alla avtal som de har ingått vilkas avtalsvillkor inom 30 dagar till följd av en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet leder till likviditetsutflöden eller ytterligare behov av att ställa säkerheter. Om de behöriga myndigheterna anser sådana avtal väsentliga i förhållande till institutets potentiella likviditetsutflö­ den, ska de kräva att institutet lägger till ett ytterligare likvidi­ tetsutflöde för dessa avtal, inbegripet ett likviditetsutflöde som motsvarar de ytterligare behov att ställa säkerheter som följer av en väsentlig försämring av institutets kreditkvalitet, t.ex. genom att institutets externa kreditvärdering sänks med tre steg. Insti­ tutet ska regelbundet se över omfattningen av denna väsentliga försämring mot bakgrund av vad som är relevant enligt de avtal som det har ingått och anmäla resultatet av sin översyn till de behöriga myndigheterna.

3.Institutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsva­ rar de behov av att ställa säkerheter som skulle uppstå till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på institutets derivattransaktioner, finansiella transaktioner och andra avtal, om de är väsentliga.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att fastställa tillämpningsvillkoren i fråga om begreppet "väsentlig" och metoder för mätning av detta ytterligare utflöde.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014.

258

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/249

 

 

 

 

 

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.Institutet ska lägga till ett ytterligare utflöde som motsva­ rar marknadsvärdet på värdepapper eller andra tillgångar som blankats och ska levereras inom en 30-dagarsperiod, såvida institutet inte äger de värdepapper som ska levereras eller har lånat dem på villkor som innebär att de ska återlämnas först efter 30-dagarsperioden och värdepapperen inte ingår i institu­ tets likvida tillgångar.

5.Institutet ska lägga till ett ytterligare likviditetsutflöde som motsvarar

a)den överskjutande säkerhet som institutet innehar och som enligt avtal när som helst kan begäras åter av motparten,

b)säkerheter som ska återlämnas till en motpart;

c)säkerheter som motsvarar tillgångar som kan kvalificeras som likvida tillgångar enligt artikel 416 och som kan ersättas med tillgångar som inte motsvarar tillgångar som kan kva­ lificeras som likvida tillgångar enligt artikel 416 utan institu­ tets medgivande.

6. Inlåning som erhållits som säkerhet ska inte anses vara skulder vid tillämpningen av artikel 422 utan i tillämpliga fall omfattas av bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 424

Likviditetsutflöden från kredit- och likviditetsfaciliteter

1. Instituten ska rapportera likviditetsutflöden från beviljade kreditfaciliteter och beviljade likviditetsfaciliteter, vilka ska fast­ ställas som en procentandel av det högsta belopp som kan utnyttjas inom de närmaste 30 dagarna. Detta högsta belopp som kan utnyttjas får uppskattas med hänsyn till nettovärdet enligt artikel 420.2 för handelsfinansieringsposter utanför ba­ lansräkningen och med hänsyn till nettovärdet i enlighet med artikel 418 av den säkerhet som ska ställas om institutet kan återanvända säkerheten och om säkerheten innehas i form av likvida tillgångar i enlighet med artikel 416. Den säkerhet som ska ställas ska inte vara tillgångar utfärdade av facilitetens mot­ part eller någon av dess anknutna enheter. Om institutet har tillgång till den information som krävs, ska det högsta belopp som kan utnyttjas för kredit- och likviditetsfaciliteter fastställas som det högsta belopp som skulle kunna tas ut med hänsyn till motpartens egna förpliktelser eller med hänsyn till den på för­ hand fastställda avtalsenliga planen med förfallodag inom de närmaste 30 dagarna.

2.Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaci­ liteter inom de närmaste 30 dagarna ska multipliceras med 5 %, om de kan hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering för kreditrisk.

3.Det högsta belopp som kan utnyttjas från outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och outnyttjade beviljade likviditetsfaci­

liteter inom de närmaste 30 dagarna ska multipliceras med 10 % om de uppfyller följande villkor:

a)De kan inte hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering för kreditrisk.

b)De har tillhandahållits kunder som inte är finansiella kunder.

c)De har inte tillhandahållits i syfte att ersätta kundens finan­ siering i lägen där denne inte kan tillgodose sina finansie­ ringsbehov via de finansiella marknaderna.

4.Det beviljade beloppet för en likviditetsfacilitet som har tillhandahållits ett specialföretag för värdepapperisering i syfte att göra det möjligt för ett sådant specialföretag för värdepap­ perisering att förvärva andra tillgångar än värdepapper från kunder som inte är finansiella kunder ska multipliceras med

10%, i den mån det beviljade beloppet överstiger summan av nuvarande tillgångar förvärvade från kunder och om det högsta belopp som kan tas ut är avtalsenligt begränsat till summan av de nuvarande förvärvade tillgångarna.

5.Instituten ska rapportera det högsta belopp som kan ut­ nyttjas från andra outnyttjade beviljade kreditfaciliteter och out­ nyttjade beviljade likviditetsfaciliteter inom de närmaste 30 da­ garna. Det gäller särskilt i följande fall:

a)Andra likviditetsfaciliteter som institutet har beviljat special­ företag för värdepapperisering än de som avses i punkt.

b)Arrangemang som innebär att institutet är skyldigt att köpa eller byta tillgångar från ett specialföretag för värdepapperi­ sering.

c)Faciliteter som ställts ut till kreditinstitut.

d)Faciliteter som ställts ut till finansiella institut och värdepap­ persföretag.

259

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/250

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

6. Institut som har inrättats och finansieras av åtminstone en central eller regional regering i en medlemsstat får genom un­ dantag från punkt 5 tillämpa de behandlingar som anges i punkterna 2 och 3 även på kredit- och likviditetsfaciliteter som tillhandahålls institut med det enda syftet att direkt eller indirekt finansiera subventionerade lån som kan hänföras till de exponeringsklasser som avses i de punkterna. Om sådana sub­ ventionerade lån beviljas via ett annat institut som förmedlare (pass through-lån), får symmetriska in- och utflöden tillämpas av instituten, genom undantag från artikel 425.2 d. Sådana subventionerade lån ska endast vara tillgängliga för personer som inte är finansiella kunder på icke konkurrensutsatt och icke vinstdrivande grund i syfte att främja offentliga politiska mål för unionen och/eller den centrala eller regionala regeringen i medlemsstaten. Det ska endast vara möjligt att utnyttja sådana faciliteter efter en rimligen förväntad begäran om ett subventio­ nerat lån och upp till beloppet för en sådan begäran, kopplat till en resulterande rapport om användningen av de utbetalade medlen.

Artikel 425

Likviditetsinflöden

1.Instituten ska rapportera sina likviditetsinflöden. De max­ imala likviditetsinflödena ska vara likviditetsinflödena begrän­ sade till 75 % av likviditetsutflödena. Instituten får undanta lik­ viditetsinflöden från insättningar som görs hos andra institut och som är kvalificerade för de behandlingar som anges i ar­ tikel 113.6 och 113.7 från denna gräns. Instituten får från denna begränsning undanta likviditetsinflöden från fordringar på låntagare och investerare i obligationer säkerställda med pan­ trätt som finansieras genom sådana obligationer som omfattas av artikel 129.4, 129.5 eller 129.6 eller obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG. Instituten får undanta inflö­ den från subventionerade lån som institutet har förmedlat (pass through-lån). Med förbehåll för ett förhandsgodkännande från den behöriga myndighet som är ansvarig för den individuella övervakningen, får institutet helt eller delvis undanta inflöden där insättaren är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i ar­ tikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.

2.Likviditetsinflödena ska mätas under de närmaste 30 da­ garna. De ska endast omfatta avtalsenliga inflöden från expone­ ringar som inte har förfallit för vilka institutet inte har något skäl att förvänta sig betalningsunderlåtenhet inom 30-dagars­ perioden. Likviditetsinflödena ska rapporteras i sin helhet, med följande likviditetsinflöden rapporterade separat:

a)Fordringar på kunder som inte är finansiella kunder för betalning av kapitalbelopp ska räknas ned med 50 % av värdet eller av de avtalsenliga förpliktelserna gentemot dessa kunder om att förlänga finansieringen, beroende på vilket värde som är högst. Detta ska inte tillämpas på fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna trans­ aktioner i enlighet med definitionen i artikel 192.3, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet med artikel 416 enligt led d i denna punkt.

Med avvikelse från första stycket i denna punkt får de in­ stitut som har erhållit en utfästelse enligt artikel 424.6 om att de ska betala ut ett subventionerat lån till en slutlig mottagare beakta ett likviditetsinflöde upp till det belopp som motsvarar det utflöde som de tillämpar på den mot­ svarande förpliktelse att bevilja sådana subventionerade lån.

b)Fordringar från handelsfinansieringstransaktioner enligt arti­ kel 162.3 andra stycket b med upp till 30 dagars återstående löptid ska till fullo beaktas som inflöden.

c)Tillgångar med obestämt slutdatum för avtalet ska beaktas med ett 20-procentigt inflöde, förutsatt att banken enligt avtalet har rätt att ta ut och begära betalning inom 30 dagar.

d)Fordringar från utlåning mot säkerhet och kapitalmarknads­

drivna transaktioner i enlighet med definitionen i arti­ kel 192.3, där säkerhet har ställts i form av likvida tillgångar i enlighet med artikel 416.1, ska inte beaktas upp till netto­ värdet med hänsyn för nedsättningar av de likvida tillgång­ arna och ska beaktas till fullo för den återstående fordran.

e)Fordringar som det institut som är skyldigt dessa belopp behandlar i enlighet med artikel 422.3 och 422.4 ska multi­ pliceras med ett motsvarande symmetriskt inflöde.

f)Fordringar från positioner i större aktieindexinstrument, för­ utsatt att det inte sker någon dubbelräkning med likvida tillgångar.

g)Alla outnyttjade kredit- eller likviditetsfaciliteter och andra eventuella erhållna förpliktelser ska inte beaktas.

3.Förväntade likviditetsutflöden och likviditetsinflöden inom 30-dagarsperioden till följd av de avtal som förtecknas i bilaga II ska avspeglas på nettobasis över motparterna och multipliceras med 100 % av ett nettoinflöde. Med nettobasis avses också netto efter säkerhet som ska tas emot och som kan klassificeras som likvida tillgångar enligt artikel 416.

4.De behöriga myndigheterna får genom undantag från punkt 2 g ge institutet tillstånd att tillämpa ett högre likviditets­ inflöde från fall till fall för kredit- och likviditetsfaciliteter, när samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Det finns skäl att förvänta sig ett högre likviditetsinflöde, även när insättaren befinner sig i en kombinerad marknads­ stress och idiosynkratisk stress.

260

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/251

 

 

 

 

 

b)Motparten är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG eller medlem i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i denna förordning eller det centrala institutet eller en medlem i ett nätverk som omfattas av det undantag som avses i artikel 10 i denna förordning.

c)Ett motsvarande symmetriskt eller mer konservativt likvidi­ tetsutflöde tillämpas av motparten med avvikelse från artik­ larna 422, 423 och 424.

d)Institutet och motparten ska vara etablerade i samma med­ lemsstat.

5.De behöriga myndigheterna får göra undantag från vill­ koret i punkt 4 d, om artikel 20.1 b tillämpas. I så fall ska ytterligare objektiva kriterier i enlighet med den delegerade akt som avses i artikel 460 uppfyllas. Om ett sådant högre likvidi­ tetsutflöde får tillämpas, ska de behöriga myndigheterna infor­ mera EBA om resultatet av den process som avses i artikel 20.1 b. De behöriga myndigheterna ska regelbundet kontrollera att villkoren för sådana högre likviditetsutflöden är uppfyllda.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare specificera de ytterligare objektiva kriterier som avses i punkt 5.

EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen enast den 1 januari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.Instituten ska inte rapportera inflöden från någon av de likvida tillgångar som rapporteras i enlighet med artikel 416, med undantag för fordringar på tillgångar som inte avspeglas i tillgångens marknadsvärde.

8.Institutet ska inte rapportera inflöden från nyingångna skyldigheter.

9.Instituten ska endast beakta likviditetsinflöden som ska tas emot tredjeländer med överföringsbegränsningar eller som är denominerade i icke-konvertibla valutor i den mån de motsvarar utflöden i det berörda tredjelandet respektive den berörda valu­ tan.

Artikel 426

Uppdatering av framtida likviditetskrav

När kommissionen har antagit en delegerad aklt för att specifi­ cera likviditetskraven i enlighet med artikel 460, får EBA ut­ arbeta ett förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera villkoren i artikel 421.1, 422, med undantag av punkterna 8, 9 och 10 i den artikeln, och artikel 424 för att beakta internationellt överenskomna standarder.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

AVDELNING III

RAPPORTERING OM STABIL FINANSIERING

Artikel 427

Poster som ger stabil finansiering

1. Instituten ska i enlighet med rapporteringskraven i arti­ kel 415.1 och de enhetliga rapporteringsformaten som avses i artikel 415.3 till de behöriga myndigheterna rapportera följande poster och deras komponenter för att möjliggöra en bedömning av tillgängligheten till stabil finansiering:

a)Följande kapitalbas, om lämpligt med avräkning av

i)primärkapitalinstrument,

ii)supplementärkapitalinstrument,

iii)andra preferensaktier och kapitalinstrument utöver tillåtet supplementärkapitalbelopp med en effektiv löptid på ett år eller mer.

b)Följande skulder, som inte ingår i led a:

i)Inlåning från allmänheten vilka är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 421.1.

ii)Inlåning från allmänheten vilka är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 421.2.

iii)Insättningar som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 422.3 och 422.4.

iv)Av de insättningarsom avses i led iii, de som omfattas av ett system för insättningsgaranti i enlighet med di­ rektiv 94/19/EG eller ett motsvarande system för insätt­ ningsgaranti i ett tredjeland och insättningsgarantier i enlighet med artikel 421.2.

261

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/252

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

v)Av de insättningar som avses i led iii, de som omfattas av artikel 422.3 b.

vi)Av de insättningar som avses i led iii, de som omfattas av artikel 422.3 d.

vii)Insatta belopp som inte omfattas av led i, ii eller iii, om de inte har satts in av finansiella kunder.

viii)All finansiering från finansiella kunder.

ix)Separat från belopp som omfattas av led vii respektive viii, finansiering från utlåning mot säkerhet och kapital­ marknadsrelaterade transaktioner enligt definitionen i artikel 192.3,

—vilken är säkrad med tillgångar som skulle vara kva­ lificerade som likvida tillgångar i enlighet med arti­ kel 416,

—vilken är säkrad med andra tillgångar.

x)Skulder som uppstår till följd av emitterade värdepapper som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller i enlighet med artikel 52.4

idirektiv 2009/65/EG.

xi)Följande andra skulder som härrör från emitterade vär­ depapper som inte omfattas av led a:

—Skulder som härrör från emitterade värdepapper med en effektiv löptid på ett år eller mer.

—Skulder som härrör från emitterade värdepapper med en effektiv löptid på mindre än ett år.

xii)Alla övriga skulder.

2.I tillämpliga fall ska alla poster redovisas under följande fem kategorier efter tidigaste förfallodag och det tidigaste datum då de enligt avtalet kan bli föremål för begäran om utbetalning:

a)Inom tre månader.

b)Mellan tre och sex månader.

c)Mellan sex och nio månader.

d)Mellan nio och tolv månader.

e)Efter tolv månader.

Artikel 428

Poster som kräver stabil finansiering

1. Följande poster ska, såvida de inte dras från kapitalbasen, rapporteras separat till de behöriga myndigheterna för att möj­ liggöra en bedömning av behovet av stabil finansiering:

a)vilken är säkrad med tillgångar som skulle vara kvalificerade som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416,

b)Följande värdepapper och penningmarknadsinstrument som inte omfattas av led a:

i)Tillgångar som är kvalificerade för kreditnivå 1 enligt artikel 122.

ii)Tillgångar som är kvalificerade för kreditnivå 2 enligt artikel 122.

iii)Övriga tillgångar.

c)Aktierelaterade värdepapper från icke-finansiella enheter som är noterade i ett stort index på en erkänd börs.

d)Andra aktierelaterade värdepapper.

e)Guld.

f)Andra ädelmetaller.

g)Icke förlängningsbara lån och fordringar, och separat sådana icke förlängningsbara lån och fordringar för vilka låntagarna

i)är andra fysiska personer än kommersiella enmansföre­ tagare och partnerskap,

ii)är små och medelstora företag som kan hänföras till klassen hushållsexponeringar enligt schablonmetoden el­ ler internmetoden för kreditrisk eller till företag som omfattas av behandlingen i artikel 153.4, där den sam­ manlagda insättningen från kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning är mindre än 1 miljon EUR,

iii)är suveräna stater, centralbanker och offentliga organ,

iv)är andra kunder än finansiella kunder, vilka inte anges i leden i och ii,

v)är finansiella kunder, vilka inte anges i leden i, ii och iii, varav separat sådana som är kreditinstitut och andra finansiella kunder.

h)Icke förlängningsbara lån och fordringar enligt led g, varav separat sådana för vilka låntagarna

i)har säkerhet som ställts genom kommersiella fastigheter,

ii)har säkerhet som ställts genom bostadsfastigheter,

iii)är finansierade på matchande löptider (pass through) via obligationer som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller via obligationer i enlighet med artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

i)Derivatfordringar.

j)Alla övriga tillgångar.

k)Outnyttjade beviljade kreditfaciliteter av medelrisktyp eller av medel-lågrisktyp enligt bilaga I.

262

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/253

 

 

 

 

 

2. I tillämpliga fall ska samtliga poster redovisas i de fem kategorier som beskrivs i artikel 427.2.

DEL SJU

BRUTTOSOLIDITET

Artikel 429

Beräkning av bruttosoliditetsgraden

1.Institut ska beräkna sin bruttosoliditetsgrad i enlighet med den metod som anges i punkterna 2–11.

2.Bruttosoliditetsgraden ska beräknas som ett instituts ka­ pitalmått dividerat med institutets totala exponeringsmått och ska uttryckas i procent.

Instituten ska beräkna bruttosoliditetsgraden som det enkla arit­ metiska medelvärdet av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal.

3.Vid tillämpningen av punkt 2 ska kapitalmåttet vara pri­ märkapitalet.

4.Det totala exponeringsmåttet är summan av exponerings­ värdena för samtliga tillgångar och poster utanför balansräk­ ningen som inte dras av vid beräkningen av det kapitalmått som avses i punkt 3.

I de fall instituten tar med enheter i den finansiella sektorn i vilka de har en väsentlig investering i enlighet med artikel 43 i sin konsolidering i enlighet med den tillämpliga redovisnings­ ramen men inte i sin konsolidering under tillsyn i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2, ska de inte fastställa sitt expone­ ringsvärde för den väsentliga investeringen i enlighet med punkt 5 a i den här artikeln utan som det belopp som erhålls vid multiplicering av det belopp som fastställs i led a i detta stycka med den faktor som fastställs i led b i detta stycke:

a)Summan av exponeringsvärdena för alla exponeringar för den enhet i finanssektorn där den väsentliga investeringen innehas.

b)För alla institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten i den finansiella sektorn, summan av sådana poster som inte dragits av enligt artiklarna 47 och 48.1 b, delad med totalsumman av sådana poster.

5. Instituten ska fastställa exponeringsvärdet i enlighet med följande principer:

a)Exponeringsvärden för tillgångar, exklusive de kontrakt som förtecknas i bilaga II och kreditderivat, dvs. exponeringsvär­ den i enlighet med första meningen i artikel 111.1.

b)Förvärvade fysiska eller finansiella säkerheter, garantier eller kreditriskreduceringar ska inte användas för att reducera ex­ poneringsvärdet för tillgångar.

c)Lån ska inte nettas mot insättningar.

6. Instituten ska fastställa exponeringsvärden för de poster som förtecknas i bilaga II och för kreditderivat, inklusive sådana som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med den metod som anges i artikel 274.

När instituten fastställer exponeringsvärdet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II och för kreditderivat ska de ta hänsyn till effekterna av avtal om novation och andra nettningsavtal, utom avtal om produktövergripande nettning, i enlighet med arti­ kel 295.

7.Med avvikelse från punkt 6 får instituten endast använda den metod som anges i artikel 275 för att fastställa expone­ ringsvärdet för kontrakt som förtecknas i bilaga II.1 och II.2, om de också använder denna metod för att fastställa expone­ ringsvärdet för dessa kontrakt i syfte att uppfylla de kapitalbas­ krav som anges i artikel 92.

8.Instituten ska, när de fastställer den möjliga framtida kre­ ditexponeringen för kreditderivat tillämpa de principer som fast­ ställs i artikel 299.2 på alla sina kreditderivat, inte bara på dem som hänförs till handelslagret.

9.Institut ska fastställa exponeringsvärden för utlåning eller inlåning av repor, värdepapper eller råvaror, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner, inklusive sådana som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med artikel 220.1-220.3 och artikel 222, och ska beakta verkning­ arna av ramavtal om nettning, utom avtal om produktövergri­ pande nettning, i enlighet med artikel 206.

10.Instituten ska fastställa exponeringsvärdet för poster

utanför balansräkningen i enlighet med artikel 111.1, utom för de poster som avses i punkterna 6 och 9 i den här artikeln, med följande ändringar av de konverteringsfaktorer som anges i den artikeln:

a)De konverteringsfaktorer som ska tillämpas på det nominella värdet för outnyttjade kreditmöjligheter som kan återtas när som helst utan föregående avisering, vilka avses i bilaga I.4 a och b, ska vara 10 %.

263

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/254

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Konverteringsfaktorn för poster utanför balansräkningen re­ laterade till handelsfinansiering av medel- eller lågrisktyp enligt bilaga I.3 a och till poster utanför balansräkningen relaterade till statsstödda exporkrediter enligt bilaga I.3 b ska vara 20 %.

c)Konverteringsfaktorn för poster utanför balansräkningen re­ laterade till handelsfinansiering av medelrisktyp enligt bilaga I punkt 2 a och b (i) och till poster utanför balansräkningen relaterade till statsstödda exportkrediter enligt bilaga I punkt 2 b ii ska vara 50 %.

d)Konverteringsfaktorn för alla andra poster utanför balansräk­ ningen som förtecknas i bilaga I ska vara 100 %.

11. Om förvaltningstillgångar enligt nationell god redovis­ ningssed ska redovisas i balansräkningen i enlighet med arti­ kel 10 i direktiv 86/635/EEG, får dessa tillgångar tas bort från det sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden, under förutsättning att de uppfyller de kriterier för icke upp­ tagande i balansräkningen som fastställs i IAS (Internationel Accounting Standard) 39 i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och i tillämpliga fall de kriterier för icke-konsoli­ dering som fastställs i IFRS (International Financial Reporting Standard) 10 i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002.

Artikel 430

Rapporteringskrav

1. Instituten ska överlämna all nödvändig information om bruttosoliditetsgraden och dess komponenter i enlighet med artikel 429 till de behöriga myndigheterna. De behöriga myn­ digheterna ska ta hänsyn till denna information, när de gör den tillsynsbedömning som avses i artikel 97 i direktiv 2013/36/EU.

Instituten ska också överlämna all nödvändig information för utarbetande av de rapporter som avses i artikel 511 till de behöriga myndigheterna.

De behöriga myndigheterna ska på begäran överlämna den in­ formation som de har fått från instituten till EBA för att under­ lätta den granskning som avses i artikel 511.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att fastställa den enhetliga rapporteringsmal­ len, instruktioner om hur mallen ska användas, frekvens och tidpunkter för rapporteringen samt it-lösningar, i enlighet med de rapporteringskrav som anges i punkt 1.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

DEL ÅTTA

INSTITUTENS UPPLYSNINGSPLIKT

AVDELNING I

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 431

Upplysningskravens omfattning

1.Instituten ska offentliggöra den information som fastställs

iavdelning II i enlighet med bestämmelserna i artikel 432.

2.Tillstånd från de behöriga myndigheterna i enlighet med del tre om att använda de instrument och metoder som avses i avdelning III ska beviljas under förutsättning att instituten of­ fentliggör de uppgifter som anges där.

3.Instituten ska anta en formell policy för uppfyllandet av upplysningskraven i denna del och ha utarbetade riktlinjer för bedömningen av huruvida deras information är tillfredsställan­ de, även i fråga om kontroll och frekvens. Instituten ska även ha riktlinjer för bedömningen av om de upplysningar de meddelar ger marknadsaktörerna en heltäckande bild av deras riskprofiler.

Om upplysningarna inte ger en sådan heltäckande bild, ska instituten offentliggöra den information som är nödvändig ut­ över vad som krävs i enlighet med punkt 1. De ska dock endast vara skyldiga att offentliggöra väsentliga upplysningar som inte utgör företagshemligheter eller konfidentiell information i enlig­ het med artikel 432.

4. Institut ska på begäran förklara sina beslut om riskklas­ sificering för små och medelstora företag och andra företag som ansöker om lån och på begäran göra detta i skriftlig form. Institutens administrativa kostnader för detta ska stå i propor­ tion till lånets storlek.

Artikel 432

Icke väsentliga upplysningar, företagshemligheter eller konfidentiell information

1. Instituten får utelämna en eller flera av de upplysningar som förtecknas i avdelning II, om den information som till­ handahålls genom sådana upplysningar inte anses vara väsentlig, med undantag för de upplysningar som föreskrivs i artiklarna 435.2 c, 437 och 450.

Upplysningar ska anses väsentliga vid lämnande av upplysning­ ar, om ett utelämnande eller en förvrängning av dem skulle kunna förändra eller påverka en användares bedömning eller beslut, om denne förlitar sig på informationen för att fatta ekonomiska beslut.

264

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/255

 

 

 

 

 

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer för hur instituten ska bedöma väsentlighet i förhållande till upplysningskraven i avdelning II.

2. Instituten får också utelämna en eller flera av de uppgifter som ingår i de upplysningar som förtecknas i avdelningarna II och III, om dessa uppgifter omfattar information som betraktas som företagshemligheter eller konfidentiell information i enlig­ het med andra och tredje stycket, med undantag för de upp­ lysningar som föreskrivs i artiklarna 437 och 450.

Upplysningar ska betraktas som ett instituts egendom, om of­ fentliggörande av dem för allmänheten skulle undergräva insti­ tutets konkurrensställning. Det kan gälla upplysningar om pro­ dukter eller system, som, om de spreds till konkurrenterna, skulle göra att institutets investeringar i dem blir mindre vär­ defulla.

Upplysningar ska betraktas som konfidentiella, om det finns förpliktelser gentemot kunder eller andra motpartsförbindelser, som gör att institutet måste behandla upplysningarna konfiden­ tiellt.

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer för hur instituten ska bedöma företagshemligheter och kon­ fidentialitet i förhållande till upplysningskraven i avdelningarna

IIoch III.

3.I de undantagsfall som avses i punkt 2 ska instituten i fråga i sin information ange att specifik information inte offent­ liggörs och skälet till detta samt offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller, förutom i de fall denna specifika information ska betraktas som företags­ intern eller konfidentiell information.

4.Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka räckvidden för ansvaret för underlåtenhet att lämna väsentliga upplysningar.

Artikel 433

Upplysningsfrekvens

Instituten ska offentliggöra de upplysningar som krävs enligt denna del minst varje år.

Årliga upplysningar ska offentliggöras i samband med årsredo­ visningen.

Instituten ska bedöma om det finns anledning att offentliggöra vissa eller alla upplysningar oftare än en gång per år mot bak­ grund av verksamhetens särdrag, till exempel verksamhetens omfattning, verksamhetens slag, närvaro i olika länder, engage­ mang i olika ekonomiska sektorer och deltagande på interna­ tionella finansiella marknader och i betalnings-, avvecklings- och clearingsystem. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas, om det är nödvändigt att oftare lämna sådana upplysningar som anges i artikel 437 och artikel 438 c–f och sådana som gäller riskexponeringar och andra poster som är föremål för snabba förändringar.

EBA ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 senast den 31 december 2014 utfärda riktlinjer för institutens bedömning av upplysningsfrekvensen vad gäller avdelningarna II och III.

Artikel 434

Upplysningsmetoder

1.Instituten får själva fastställa informationsmedium, publi­ ceringsplats och kontrollmetoder som är lämpliga för att effek­ tivt uppfylla upplysningskraven i denna del. Alla upplysningar ska så långt möjligt lämnas via samma medium eller på samma plats. Om en liknande uppgift lämnas i två eller flera medier, ska en hänvisning till den likvärdiga uppgiften i de andra me­ dierna införas i vart och ett av medierna.

2.Likvärdig information som instituten offentliggör för att uppfylla redovisningskrav, krav för börsnotering eller andra krav får anses även uppfylla kravet i denna del. Om information inte återfinns i årsredovisningen, ska instituten i årsredovisningen entydigt ange var man kan finna den.

AVDELNING II

TEKNISKA KRITERIER FÖR TRANSPARENS OCH

UPPLYSNINGSPLIKT

Artikel 435

Mål och riktlinjer för riskhantering

1. Instituten ska offentliggöra sina mål och riktlinjer för risk­ hanteringen och för varje separat riskkategori, inbegripet de risker som avses i denna avdelning. I dessa upplysningar ska följande ingå:

a)Strategier och processer för att hantera riskerna.

b)Den berörda riskhanteringsfunktionens struktur och organi­ sation, inbegripet upplysningar om dess behörighet och stad­ ga, eller andra relevanta förhållanden.

c)Riskrapporteringens och mätsystemens omfattning och ka­ raktär.

d)Riktlinjerna för risksäkring och riskreducering och strategi­ erna och processerna för övervakning av de risksäkrande och riskreducerande åtgärdernas fortlöpande effektivitet.

e)En deklaration, som har godkänts av ledningsorganet, om att institutets arrangemang för riskhantering är tillfredsställande, där det försäkras att de riskhanteringssystem som införts är ändamålsenliga i förhållande till institutets profil och strategi.

265

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/256

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

f)En kortfattad riskförklaring, som har godkänts av lednings­ organet, där det ges en kort beskrivning av institutets över­ gripande riskprofil i samband med affärsstrategin. Denna förklaring ska innehålla nyckeltal och siffror som ger externa intressenter en uttömmande överblick över institutets risk­ hantering, inbegripet hur riskprofilen samverkar med den risktolerans som ledningsorganet har fastställt.

2. Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om företags­ styrningen, inbegripet regelbundna uppdateringar minst en gång per år:

a)Antal styrelseuppdrag som medlemmarna i ledningsorganet har.

b)Rekryteringspolicy för val av medlemmarna i ledningsorga­ net samt deras faktiska kunskaper, färdigheter och sakkun­ skap.

c)Policyn för mångfald i fråga om val av medlemmarna i led­ ningsorganet, mål och eventuella relevanta riktmärken i po­ licyn samt i vilken utsträckning dessa mål och riktmärken har uppnåtts.

d)Huruvida institutet har inrättat en separat riskkommitté och hur många gånger denna kommitté har sammanträtt.

e)Beskrivning av informationsflödet i fråga om risk till led­ ningsorganet.

Artikel 436

Tillämpningsområde

Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om tillämpnings­ området för kraven i denna förordning i enlighet med direktiv 2013/36/EU:

a)Namnet på det institut på vilka kraven i denna förordning ska tillämpas.

b)Uppgifter om skillnaderna i konsolideringsgrund i redovis­ nings- och tillsynssyfte, tillsammans med en kort beskrivning av de enheter som ingår, med en förklaring om huruvida de är

i)fullständigt konsoliderade,

ii)proportionellt konsoliderade,

iii)avdragna från kapitalbasen,

iv)varken konsoliderade eller avdragna från kapitalbasen.

c)Alla aktuella eller förutsedda väsentliga praktiska eller rätts­ liga hinder för snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder mellan moderföretag och dot­ terföretag.

d)Det totala belopp med vilket den faktiska kapitalbasen un­ derstiger det föreskrivna beloppet i alla de dotterföretag som inte innefattas i konsolideringen och namnet eller namnen på dessa dotterföretag.

e)I tillämpliga fall de omständigheter som innebär att bestäm­ melserna i artiklarna 7 och 9 ska tillämpas.

Artikel 437

Kapitalbas

1. Instituten ska offentliggöra följande uppgifter om sin ka­ pitalbas:

a)En fullständig avstämning av poster i kärnprimärkapital, öv­ rigt primärkapital, supplementärkapital samt filter och avdrag som tillämpats i enlighet med artiklarna 32–35, 36, 56, 66 och 79 på institutets kapitalbas och balansräkning i institu­ tets reviderade årsredovisning.

b)En beskrivning av de viktigaste delarna i instrument för kärnprimärkapital och primärkapitaltillskott samt i supple­ mentärkapital som emitterats av institutet.

c)De fullständiga villkoren för samtliga instrument för kärnpri­ märkapital, primärkapitaltillskott och supplementärkapital.

d)Separata upplysningar om egenskaperna och beloppen för följande:

i)Varje filter för tillsyn som har tillämpats i enlighet med artiklarna 32–35.

ii)Varje avdrag som har gjorts i enlighet med artiklarna 36, 56 och 66.

iii)Poster som inte har dragits av i enlighet med artiklarna 47, 48, 56, 66 och 79.

e)En beskrivning av samtliga begränsningar som har tillämpats på beräkningen av kapitalbasen i enlighet med denna för­ ordning och de instrument, filter för tillsyn och avdrag som dessa begränsningar ska tillämpas på.

f)Om ett institut offentliggör kapitalrealtaioner som har beräk­ nats med element i kapitalbasen vilka har fastställts på andra grunder än dem som anges i denna förordning, ska institutet lämna en uttömmande förklaring av på vilka grunder dessa kapitalrelationer har beräknats.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att fastställa enhetliga mallar för de upp­ lysningar som anges i punkt 1 a, b, d och e.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.

266

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/257

 

 

 

 

 

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 438

Kapitalkrav

Ett institut ska lämna följande information om huruvida det uppfyller kraven i artikel 92 i denna förordning och artikel 73 i direktiv 2013/36/EU:

a)En sammanfattning av institutets metod för bedömning av om det interna kapitalet är tillräckligt för att ligga till grund för aktuell och framtida verksamhet.

b)På den relevanta behöriga myndighetens begäran resultatet av institutets interna bedömning av kapitaltäckningen, in­ begripet sammansättningen av de extra kapitalbaskraven grundad på det översynsförfarande som avses i artikel 104.1

idirektiv 2013/36/EU andra pelarens tillägg.

c)För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt del tre avdelning II kapitel 2, 8 % av de riskvägda expone­ ringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras

iartikel 112.

d)För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt del tre avdelning II kapitel 3, 8 % av de riskvägda expone­ ringsbeloppen för alla de exponeringsklasser som specificeras

iartikel 147. För hushållsexponeringsklassen gäller detta krav separat för de exponeringskategorier som de olika kor­ relationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot. När det gäller aktieexponeringsklass gäller detta krav för

i)alla de metoder som anges i artikel 155,

ii)exponeringar som omsätts på en börs, privata aktieexpo­ neringar i tillräckligt diversifierade portföljer och övriga exponeringar,

iii)exponeringar för vilka av tillsynsmyndigheten medgivna övergångsregler gäller för kapitalbaskravet,

iv)exponeringar för vilka äldre regler för kapitalbaskravet får fortsätta att tillämpas.

e)Kapitalbaskrav beräknade i enlighet med artikel 92.3 b och c.

f)Kapitalbaskrav beräknade i enlighet med del tre avdelning III kapitel 2, 3 och 4 och offentliggjorda separat.

De institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 153.5 eller 155.2 ska redovisa de exponeringar som hänförts till tabellkategorierna i tabell 1 i artikel 153.5 eller som åsatts de riskvikter som nämns i artikel 155.2.

Artikel 439

Exponering för motpartskreditrisk

Ett institut ska lämna följande information om sina expone­ ringar för motpartskreditrisk i enlighet med del tre avdelning

IIkapitel 6:

a)Upplysningar om den metod som används för att fastställa internt kapital och kreditlimiter för motpartskreditexpone­ ringar.

b)Upplysningar om strategier för tagande av säkerheter och upprättande av kreditreserver.

c)Upplysningar om strategier för exponeringar med korrela­ tionsrisk.

d)Upplysningar om effekterna på beloppet av de säkerheter institutet skulle behöva ställa om dess kreditbetyg försämra­ des.

e)Verkligt positivt bruttovärde av kontrakt, nettningsvinster, aktuell kvittad kreditexponering, säkerheter som innehas och nettokreditexponering för derivat. Nettokreditexponering för derivat är kreditexponeringen mot derivattransaktioner efter det att hänsyn tagits till såväl vinsterna från rättsligt bindande nettningsöverenskommelser som säkerhetsordning­ ar.

f)Mått på exponeringsvärde enligt de för detta fall tillämpliga metoder som beskrivs i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 3–6.

g)Det teoretiska värdet av kreditderivatsäkringar och fördel­ ningen av aktuell kreditexponering efter typ av kreditexpo­ nering.

h)De teoretiska beloppen för kreditderivattransaktioner, upp­ delade mellan sådana som används i kreditinstitutets egen kreditportfölj respektive i dess förmedlingsverksamheter, in­ begripet fördelningen mellan de slag av kreditderivatproduk­ ter som används, och ytterligare uppdelade på kreditrisk­ skydd som köpts och sålts inom varje produktgrupp.

i)Skattningen av alfa, om institutet har fått tillstånd av de behöriga myndigheterna att skatta alfa.

Artikel 440

Kapitalbuffertar

1. Ett institut ska lämna följande uppgifter om sin efterlev­ nad av kravet på en sådan konjunkturutjämnande kapitalbuffert som avses i avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU:

a)Den geografiska fördelningen av de kreditexponeringar som är relevanta för beräkningen av institutets konjunkturutjäm­ nande kapitalbuffert.

267

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/258

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b)Värdet av sin institutsspecifika konjunkturutjämnande ka­ pitalbuffert.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att närmare fastställa de upplysningskrav som anges i punkt 1.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 441

Indikatorer på global systemviktighet

1.Institut som har identifierats som globalt systemviktiga i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU ska på årlig basis redovisa värdet av de indikatorer som använts för att bestämma institutens ställning i enlighet med den identifierings­ metod som anges i den artikeln.

2.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande för att fastställa enhetliga format och datum för den redovisning som avses i punkt 1. Vid utarbetandet av så­ dana tekniska standarder ska EBA ta hänsyn till internationella standarder.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 442

Kreditriskjusteringar

Instituten ska lämna följande information om institutets expo­ neringar för kreditrisk och utspädningsrisk:

a)Definitioner för redovisningsändamål av begreppen förfallen och osäker.

b)En beskrivning av de metoder som antagits för att fastställa specifika och allmänna kreditriskjusteringar.

c)Det totala beloppet av alla exponeringar, efter tillåten redo­ visningsmässig kvittning men utan hänsyn till effekterna av de kreditriskreducerande åtgärderna, och det genomsnittliga exponeringsbeloppet under perioden, fördelat på olika typer av exponeringsklasser.

d)Exponeringarnas geografiska spridning, fördelad på viktiga områden och väsentliga exponeringsklasser och om lämpligt på mer detaljerad nivå.

e)Exponeringarnas spridning per bransch eller motpartsslag, fördelad på exponeringsklasser, inklusive specificering av ex­ poneringar mot små och medelstora företag, och om lämp­ ligt på mer detaljerad nivå.

f)En uppdelning av alla exponeringars återstående löptid, för­ delad på exponeringsklasser och om lämpligt på mer detal­ jerad nivå.

g)Följande belopp, fördelade på viktiga branscher och mot­ partsslag:

i)Osäkra exponeringar och förfallna exponeringar var för sig.

ii)Specifika och allmänna kreditriskjusteringar.

iii)Kostnader för specifika och allmänna kreditriskjusteringar under rapportperioden.

h)Summan av osäkra respektive förfallna exponeringar, för­ delade på viktiga geografiska områden och, om möjligt sum­ man av specifika och allmänna kreditriskjusteringar för varje geografiskt område.

i)En avstämning av förändringar i de specifika och allmänna kreditriskjusteringarna för osäkra fordringar var för sig. In­ formationen ska innefatta följande:

i)En beskrivning av de specifika och allmänna kreditrisk­ justeringarnas typ.

ii)Ingående balanser.

iii)De belopp som bokats mot kreditriskjusteringarna under rapporteringsperioden.

iv)De belopp som avsatts eller återförts för skattade för­ modade förluster avseende exponeringar under rappor­ teringsperioden, alla övriga regleringar, inklusive sådana som beror på växelkursskillnader, företagssammanslag­ ningar, förvärv och försäljning av dotterföretag och över­ föringar mellan kreditriskjusteringar.

v)Utgående balanser.

Specifika kreditriskjusteringar och återvinningar som registrerats direkt i resultaträkningen ska offentliggöras separat.

Artikel 443

Icke intecknade tillgångar

EBA ska senast den 30 juni 2014 utfärda riktlinjer som speci­ ficerar redovisningen av icke intecknade tillgångar, med hänsyn tagen till Europeiska systemrisknämndens rekommendation ESRB/2012/2 av den 20 december 2012 om kreditinstitutens finansiering (1) och särskilt rekommendation D – insyn i mark­ naden avseende inteckning av tillgångar. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(1) EUT C 119, 25.4.2013, s. 1.

268

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/259

 

 

 

 

 

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar redovisningen av balansräkningsvärdet för varje ex­ poneringsklass och uppdelat i tillgångskvalitet och den totala summan av det icke intecknade balansräkningsvärdet, med be­ aktande av rekommendation ESRB/2012/2 och förutsatt att EBA i sin rapport anser att sådan ytterligare redovisning ger tillförlitlig och meningsfull information.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2016.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 444

Användning av externa ratinginstitut

För institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt del tre avdelning II kapitel 2 ska följande information lämnas för alla de exponeringsklasser som anges i artikel 112:

a)Namnen på de utsedda externa ratinginstituten och export­ kreditorganen och skälen för eventuella ändringar.

b)De exponeringsklasser för vilka varje externt ratinginstitut och exportkreditorgan används.

c)En beskrivning av den process som används för att överföra emittentbetyg och kreditbetyg för emissioner till poster som inte är inkluderade i handelslagret.

d)Sambandet mellan kreditbetyg från utsedda ratinginstitut el­ ler exportkreditorgan och den kreditkvalitetsskala som anges i del tre avdelning II kapitel 2, med beaktande av att denna information inte behöver offentliggöras, om institutet följer den inplacering som offentliggjorts av EBA.

e)Exponeringsvärden och exponeringsvärden efter kreditrisk­ reducerande åtgärder för varje kreditkvalitetssteg som be­ skrivs i del tre avdelning II kapitel 2 samt de exponerings­ värden som dragits av från kapitalbasen.

Artikel 445

Exponering för marknadsrisk

De institut som beräknar kapitalbaskrav enligt artikel 92.3 b och c ska lämna separata upplysningar om dessa krav för varje risk som avses i dessa bestämmelser. Dessutom ska separat upplysning ges om kapitalbaskravet för värdepapperiseringsposi­ tionernas specifika ränterisk.

Artikel 446

Operativ risk

Instituten ska offentliggöra vilka bedömningsmetoder för ka­ pitalbaskraven för operativ risk som de får tillämpa, tillsammans

med en beskrivning av den metod som anges i artikel 312.2, om institutet använder denna, samt en diskussion om relevanta interna och externa faktorer som beaktas i institutets mätmetod. Om metoden bara används delvis, ska de olika använda meto­ dernas räckvidd och omfattning anges.

Artikel 447

Exponeringar i aktier som inte ingår i handelslagret

Instituten ska offentliggöra följande information om expone­ ringar i aktier som inte ingår i handelslagret:

a)Exponeringarnas fördelning efter avsikten med innehavet, till exempel vinstsyfte eller strategiska skäl, och en översikt av den redovisningsteknik och de värderingsmetoder som till­ lämpas, inbegripet huvudantaganden och praxis som påver­ kar värdering och alla betydande förändringar av denna praxis.

b)Balansräkningsvärdet, det verkliga värdet och för dem som omsätts på en börs en jämförelse med marknadspriset, om det skiljer sig avsevärt från det verkliga värdet.

c)Slag, karaktär och belopp vad gäller börsnoterade expone­ ringar, privata aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer och övriga exponeringar.

d)Kumulativa faktiska vinster eller förluster till följd av försälj­ ningar och avvecklingar under perioden.

e)De totala orealiserade vinsterna eller förlusterna, de totala dolda omvärderingsvinsterna eller omvärderingsförlusterna och de av dessa belopp som inbegripits i den primära eller supplementära kapitalbasen.

Artikel 448

Exponering för ränterisk för positioner som inte ingår i handelslagret

Instituten ska offentliggöra följande information om sina expo­ neringar för ränterisker avseende positioner som inte ingår i handelslagret:

a)Ränteriskens och huvudantagandenas karaktär (däribland an­ taganden avseende förtida återbetalningar av lån och utveck­ lingen av insättningar utan avtalad löptid) och hur ofta rän­ terisken mäts.

b)Förändring av resultat, av ekonomiskt värde eller av varje annan relevant variabel som ledningen använder för ränte­ chocker (uppåt eller nedåt) i enlighet med sin metod för att mäta ränterisken, fördelat efter valuta.

269

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/260

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Artikel 449

Exponering för värdepapperiseringspositioner

Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelning II kapitel 5 eller kapitalbaskrav enligt artikel 337 eller 338 ska lämna följande upplysningar, i till­ lämpliga fall med uppdelning på handelslager och övrig verk­ samhet:

a)En beskrivning av institutets syften med värdepapperise­ ringsverksamheten.

b)Arten av andra risker förenade med de värdepapperiserade tillgångarna, däribland likviditetsrisk.

c)Arten av de risker i samband med de underliggande vär­ depapperiseringspositionernas rangordning och de underlig­ gande tillgångarna för dessa värdepapperiseringspositioner som kreditinstitutet har tagit på sig och behållit genom återvärdepapperiseringsverksamhet.

d)Institutets olika roller i värdepapperiseringsprocessen.

e)Uppgift om i vilken utsträckning institutet är engagerat i var och en av de roller som avses i led d.

f)En beskrivning av vilka processer som upprättats för att övervaka förändringar av värdepapperiseringspositionernas kredit- och marknadsrisk, inbegripet uppgift om hur de underliggande tillgångarnas rörelser påverkar värdepapperi­ seringspositionerna och en beskrivning av hur dessa proces­ ser skiljer sig åt vid återvärdepapperiseringsexponeringar.

g)En beskrivning av institutets policy för användning av risk­ säkring och obetalt skydd för att reducera risker som är förenade med behållna värdepapperiserings- och återvär­ depapperiseringsexponeringar, inbegripet redovisning av vik­ tiga risksäkringsmotparter per relevant slag av riskexpone­ ring.

h)De metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp som institutet tillämpar i sin värdepapperiseringsverksamhet, inbegripet de slag av värdepapperiseringsexponeringar på vilka varje metod tillämpas.

i)De slag av specialföretag för värdepapperisering som insti­ tutet i egenskap av medverkande institut anlitar för vär­ depapperisering av tredje parters exponeringar, med uppgift om huruvida och i så fall i vilken form och utsträckning institutet är exponerat mot dessa specialföretag, separat för exponeringar inom och utanför balansräkningen, samt en förteckning över de enheter som institutet leder eller ger råd till och som investerar antingen i de värdepapperiserings­ positioner som institutet har skapat eller i de specialföretag för värdepapperisering som institutet stöder.

j)En sammanfattning av institutets principer för redovisning av värdepapperiseringsverksamhet, vilken ska innefatta föl­ jande:

i)Huruvida transaktionerna behandlas som försäljning el­ ler finansiering.

ii)Redovisning av försäljningsvinster.

iii)Metoder, centrala antaganden och indata samt föränd­ ringarna i förhållande till den föregående perioden för värdering av värdepapperiseringspositioner.

iv)Behandlingen av syntetisk värdepapperisering, om detta inte täcks av några andra redovisningsriktlinjer.

v)Hur tillgångar redovisas i avvaktan på värdepapperise­ ring och huruvida de redovisas i institutets handelslager eller inom ramen för dess övriga verksamhet.

vi)Policy för redovisande av skulder i balansräkningen av­ seende arrangemang som kan leda till krav på institutet att lämna ekonomiskt stöd till värdepapperiserade till­ gångar.

k)Namnen på de externa ratinginstitut som används vid vär­ depapperiseringar och de olika slag av exponeringar som de olika instituten används till.

l)I tillämpliga fall en beskrivning av internmetoden enligt del tre avdelning II kapitel 5 avsnitt 3, inklusive den interna bedömningsprocessens struktur och förhållandet mellan in­ terna bedömningar och externa värderingar, användning av internmetoden för annat än beräkning av kapitalkrav, kon­ trollmekanismer för den interna bedömningsprocessen, med en redogörelse för oberoende, ansvarsfördelning och över­ syn av den interna bedömningsprocessen, slag av expone­ ringar som internmetoden tillämpas på och stressfaktorer som används för att fastställa nivåer för kreditförstärkning per exponeringsslag.

m)Förklaring av väsentliga förändringar av någon av de kvan­ titativa uppgifterna i leden n–q i förhållande till närmast föregående rapportperiod.

n)Redovisat separat för handelslager respektive övrig verksam­ het, följande upplysningar uppdelade på olika exponerings­ slag:

i)Totalbelopp för de utestående exponeringar som vär­ depapperiserats av institutet, uppdelat på traditionella och syntetiska värdepapperiseringar, och värdepapperise­ ringar vid vilka institutet endast är medverkande institut.

ii)Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner i balansräkningen som behållits eller förvärvats samt vär­ depapperiseringsexponeringar utanför balansräkningen.

iii)Aggregerat belopp för tillgångar för vilka värdepapperi­ sering förbereds.

270

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/261

 

 

 

 

 

iv)För värdepapperiserade faciliteter med bestämmelser om förtida amortering: aggregerade utnyttjade exponeringar som tillförts originatorn respektive investerarna, aggre­ gerade kapitalkrav som ålagts institutet mot originatorns andel och de aggregerade kapitalkrav som institutet ålagts gentemot investerarnas andelar av utnyttjade sal­ don och outnyttjade dragningsmöjligheter.

v)Belopp för värdepapperiseringspositioner som dras ifrån kapitalbasen eller tilldelas riskvikten 1 250 %.

vi)Sammanfattning av den innevarande periodens vär­ depapperiseringsverksamhet, inbegripet belopp för de värdepapperiserade exponeringarna och redovisad vinst eller förlust av försäljning.

o)Följande upplysningar redovisade separat för handelslager respektive övrig verksamhet:

i)Aggregerat belopp för värdepapperiseringspositioner som behållits eller förvärvats och därmed sammanhängande kapitalkrav, med uppdelning på värdepapperiserings- och återvärdepapperiseringsexponeringar och ytterligare in­ delning på ett rimligt antal riskvikts- eller kapitalkravs­ intervall för varje utnyttjad metod för fastställande av kapitalkrav.

ii)Aggregerat belopp för återvärdepapperiseringar som be­ hållits eller förvärvats, indelade efter exponering före och efter risksäkring/försäkring och exponering mot finansi­ ella garantigivare, med uppdelning efter garantigivarnas kreditvärdighetskategorier eller namn.

p)För exponeringar som värdepapperiserats av institutet utan­ för handelslagret: belopp för värdepapperiserade nedskrivna/ förfallna tillgångar och institutets bokförda förluster under löpande period, båda uppdelade på exponeringsslag.

q)För handelslagret: totala utestående exponeringar som vär­ depapperiserats av institutet och omfattas av ett kapitalkrav för marknadsrisk med uppdelning på traditionella respektive syntetiska värdepapperiseringar och på exponeringsslag.

r)I tillämpliga fall huruvida institutet har lämnat stöd enligt artikel 248.1 och inverkan på kapitalbasen.

Artikel 450

Ersättningspolitik

1. Instituten ska åtminstone offentliggöra följande upplys­ ningar om institutets ersättningspolitik och -praxis för medarbe­

tarkategorier vilkas verksamhet i tjänsten väsentligt kan påverka institutets riskprofil:

a)Uppgifter om beslutsprocessen för ersättningspolicyn samt antal möten i det organ som är huvudansvarig för övervak­ ning av ersättningen under räkenskapsåret, i tillämpliga fall inbegripet uppgifter om ersättningskommitténs sammansätt­ ning och befogenheter, den externa konsult som anlitats för utarbetandet av ersättningspolicyn samt relevanta intressen­ ters roll.

b)Uppgifter om sambandet mellan lön och resultat.

c)De viktigaste särdragen i utformningen av ersättningssyste­ met, inklusive uppgifter om kriterierna för resultatmätning och riskjustering, uppskovspolicy och kriterier för erhållande av rättigheter.

d)förhållandet mellan fast och rörlig ersättning angivet i enlig­ het med artikel 94.1 g i direktiv 2013/36/EU.

e)Uppgifter om de resultatkriterier som ligger till grund för

rättigheter till aktier, optioner eller rörliga ersättningsdelar.

f)De huvudsakliga parametrarna och motiveringen för samtliga förekommande system med rörliga komponenter och andra, icke-kontanta förmåner.

g)Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelat per affärsenhet.

h)Aggregerade kvantitativa uppgifter om ersättning, uppdelade på den verkställande ledningen och den personal som vä­ sentligt kan påverka institutets riskprofil, med angivande av följande:

i)Ersättningens belopp för räkenskapsåret, uppdelat på fast och rörlig ersättning, och antalet mottagare.

ii)Den rörliga ersättningens belopp och form, uppdelat på kontanter, aktier och aktieanknutna instrument och öv­ rigt.

iii)Belopp för utestående uppskjuten ersättning, uppdelat på intjänade och icke intjänade delar.

iv)Belopp för uppskjuten ersättning som beviljats under räkenskapsåret, utbetalade och minskade genom resultat­ justeringar.

v)Betalningar i samband med nyanställningar och avgångs­ vederlag som erlagts under räkenskapsåret och antalet mottagare av sådana betalningar.

271

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/262

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

vi)Belopp för avgångsvederlag som beviljats under räken­ skapsåret och det högsta vederlaget till en enskild person.

i)Antalet enskilda personer som får en ersättning på 1 miljon EUR eller mer per räkenskapsår, för ersättning mellan 1 miljon EUR och 5 miljoner EUR fördelat på lönesteg om 500 000 EUR, och för ersättning på minst 5 miljoner EUR fördelat på lönesteg om 1 miljon EUR.

j)På begäran av medlemsstaten eller den behöriga myndighe­ ten, den totala ersättningen för varje medlem av lednings­ organet eller den verkställande ledningen.

2. För institut som är betydande i fråga om sin storlek och interna organisation och sin verksamhets art, omfattning och komplexitetsgrad ska de kvantitativa uppgifter som avses i denna artikel också redovisas för allmänheten när det gäller medlemmar av institutets ledningsorgan.

Institut ska uppfylla kraven i denna artikel på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till deras storlek och interna organisation och deras verksamheters art, omfattning och komplexitetsgrad, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG.

Artikel 451

Bruttosoliditet

1. Instituten ska lämna följande information om sin brutto­ soliditetsgrad beräknad i enlighet med artikel 429 och sin han­ tering av risken för alltför låg bruttosoliditet.

a)Bruttosoliditetsgraden och information om hur institutet till­ lämpar artikel 499.2 och 499.3.

b)En uppdelning av det sammanlagda exponeringsmåttet samt en avstämning av det sammanlagda exponeringsmåttet mot den relevanta information som lämnas i offentliggjorda års­ redovisningar.

c)I tillämpliga fall summan av förvaltningsposter som har ta­ gits bort från balansräkningen i enlighet med artikel 429.11.

d)En beskrivning av vilka åtgärder som vidtas för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet.

e)En beskrivning av de faktorer som har påverkat bruttosoli­ diteten under den period som den offentliggjorda bruttoso­ liditeten avser.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande i syfte att fastställa den enhetliga mallen för de

upplysningar som avses i punkt 1, tillsammans med instruktio­ ner om hur mallen ska användas.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för ge­ nomförande till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

AVDELNING III

KRAV SOM ÄR VILLKOR FÖR ANVÄNDNING AV SÄRSKILDA

INSTRUMENT ELLER METODER

Artikel 452

Användning av metoden för intern riskklassificering för kreditrisk

Institut som beräknar de riskvägda exponeringsbeloppen med metoden för intern riskklassificering ska offentliggöra följande information:

a)De behöriga myndigheternas godkännande av metod eller övergångsordning.

b)En förklaring och översikt av

i)de interna riskklassificeringssystemens struktur och för­ hållandet mellan intern och extern rating,

ii)användningen av interna skattningar för andra ändamål än beräkning av riskvägda exponeringsbelopp enligt del tre avdelning II kapitel 3,

iii)metoden för att hantera och godkänna kreditriskreduce­ rande åtgärder, och

iv)kontrollmekanismerna för riskklassificeringssystemen, in­ klusive en beskrivning av oberoende, ansvarsfördelning och översyn av riskklassificeringssystemen.

c)En beskrivning av den interna riskklassificeringsmetoden ska lämnas separat för följande exponeringsklasser:

i)Nationella regeringar och centralbanker.

ii)Institut.

iii)Företag, däribland små och medelstora företag, special­ utlåning och förvärvade företagsfordringar.

272

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/263

 

 

 

 

 

iv)Hushåll, för var och en av de exponeringskategorier som de olika korrelationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot.

v)Aktier.

d)Exponeringsvärden för var och en av de exponeringsklasser som anges i artikel 147. Exponeringar mot nationella rege­ ringar och centralbanker, institut och företag där instituten använder egna skattningar av LGD-värden eller konverte­ ringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp ska redovisas separat från exponeringar där instituten inte använder sådana skattningar.

e)För exponeringsklasserna nationella regeringar och central­ banker, institut, företag och aktier, över ett tillräckligt antal riskklasser (däribland fallissemang) för att medge en lämplig differentiering av kreditrisk, ska institutet lämna upplys­ ningar om följande:

i)De totala exponeringarna för exponeringsklasserna natio­ nella regeringar och centralbanker, institut och företag, inbegripet summan av utestående lån och exponerings­ värden för outnyttjade kreditmöjligheter samt för aktier inbegripet det utestående beloppet.

ii)Exponeringsvägd genomsnittlig riskvikt.

iii)För institut som använder egna skattningar av konverte­ ringsfaktorer för beräkning av riskvägda exponerings­ belopp: summan av outnyttjade kreditmöjligheter och exponeringsvägda genomsnittliga exponeringsvärden för alla exponeringsklasser.

f)För hushållsexponeringsklassen och för de kategorier som anges under c iv: antingen de upplysningar som anges under e (i tillämpliga fall i grupperad form) eller en analys av exponeringar (utestående lån och exponeringsvärden för out­ nyttjade kreditmöjligheter) i förhållande till ett tillräckligt antal EL-klasser för att medge en lämplig differentiering av kreditrisk (i tillämpliga fall i grupperad form).

g)De faktiska specifika kreditriskjusteringarna under den när­ mast föregående perioden för varje exponeringsklass (för hushållsexponeringar för alla kategorier som anges under c

iv)och hur de avviker från tidigare erfarenheter.

h)En beskrivning av de faktorer som påverkade förlusterna under den närmast föregående perioden (till exempel om institutet har haft en högre andel fallissemang än tidigare eller högre LGD-värden och konverteringsfaktorer) än ge­ nomsnittliga.

i)Institutets skattningar jämfört med faktiska resultat under en längre period. Detta ska minst omfatta information om skattningar av förluster jämfört med faktiska förluster inom varje exponeringsklass (för hushållsexponeringar för alla de kategorier som anges under led c iv) under en tillräckligt lång period för att det ska gå att göra en lämplig bedömning av de interna klassificeringsförfarandenas resultat för varje exponeringsklass (för hushåll för alla de kategorier som

anges under c iv). Instituten ska där det är lämpligt göra ytterligare nedbrytningar för att tillhandahålla en analys av resultat för PD och, för de institut som använder egna skatt­ ningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer, av LGD och konverteringsfaktorer jämfört med de skattningar som tillhandahållits i de upplysningar om bedömning av kvantitativ risk som avses i denna artikel.

j)Följande uppgifter för samtliga exponeringsklasser som anges

iartikel 147 och för varje exponeringskategori som de olika korrelationerna i artikel 154.1–154.4 svarar mot:

i)För institut som använder egna LGD-skattningar för be­ räkning av riskvägda exponeringsbelopp, det exponerings­ vägda genomsnittliga LGD- och PD-värdet i procent för varje relevant geografisk lokalisering för kreditexponering­ arna.

ii)För institut som inte använder egna LGD-skattningar, det exponeringsviktade genomsnittliga PD-värdet i procent för varje relevant geografisk lokalisering för kreditexpo­ neringarna.

Vid tillämpning av led c ska beskrivningen innehålla de expo­ neringsslag som ingår i exponeringsklassen, definitioner, meto­ der och data för skattning och validering av PD och i tillämpliga fall LGD och konverteringsfaktorer, däribland de antaganden som användes vid härledningen av dessa variabler, och beskriv­ ning av betydande avvikelser från definitionen av fallissemang enligt artikel 178, inklusive de breda segment som påverkas av sådana avvikelser.

Vid tillämpning av led j avses med relevant geografisk lokalise­ ring för kreditexponeringar exponeringar i de medlemsstater i vilka institutet är godkänt och medlemsstater eller tredjeländer i vilka institutet bedriver verksamhet genom en filial eller ett dotterföretag.

Artikel 453

Användning av kreditriskreducerande metoder

De institut som tillämpar kreditriskreducerande metoder ska lämna följande information:

a)Riktlinjerna och metoderna för nettning inom och utanför balansräkningen samt uppgift om i vilken utsträckning sådan nettning utnyttjas.

b)Riktlinjerna och metoderna för värdering och hantering av säkerheter.

c)En beskrivning av de viktigaste typerna av säkerhet som institutet accepterar.

d)De viktigaste kategorierna av garantigivare och kreditderivat­ motparter och deras kreditvärdighet.

e)Information om koncentrationer med avseende på mark­ nads- eller kreditrisk inom de kreditreducerande åtgärder som vidtagits.

273

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/264

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

f)De institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering, men som inte tillhandahåller egna skattningar av LGD-vär­ den eller konverteringsfaktorer med hänsyn till exponerings­ klass ska, separat för varje exponeringsklass, ange det totala exponeringsvärde (om tillämpligt efter nettning inom och utanför balansräkningen) som täcks – efter tillämpning av volatilitetsjusteringar – av godtagbara finansiella och andra säkerheter.

g)Institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt schablonmetoden eller metoden för intern riskklassificering ska separat för varje exponeringsklass ange det totala expo­ neringsvärde (om tillämpligt efter nettning inom och utanför balansräkningen) som täcks av garantier eller kreditderivat. För aktieexponeringsklassen gäller detta krav för alla de me­ toder som anges i artikel 155.

Artikel 454

Användning av internmätningsmetoder för operativ risk

Institut som använder de internmätningsmetoder som anges i artiklarna 321–324 för beräkning av kapitalbaskraven för ope­ rativ risk ska lämna en beskrivning av användningen av för­ säkring och andra former av risköverföring för att reducera sådana risker.

Artikel 455

Användning av interna modeller för marknadsrisk

Institut som beräknar sina kapitalkrav i enlighet med artikel 363 ska offentliggöra följande information:

a)För varje underportfölj

i)särdrag hos de använda modellerna,

ii)i tillämpliga fall, för de interna modellerna för tillkom­ mande fallissemangs- och migrationsrisk samt korrela­ tionshandel, de metoder som tillämpats och de risker som mätts med användning av intern modell, inklusive en beskrivning av den metod institutet använder för att fastställa likviditetshorisonter, de metoder som tillämpas för att nå fram till en kapitalbedömning som är förenlig med den sundhetsstandard som krävs och de metoder som använts vid valideringen av modellen,

iii)en beskrivning av det stresstest som tillämpas på under­ portföljen,

iv)en beskrivning av de metoder som används för att göra back-testing och validera om de interna modellerna och modellförfarandena är noggranna och konsekventa.

b)Den behöriga myndighetens godkännandespann.

c)En beskrivning av i vilken utsträckning och med vilka me­ toder kraven i artiklarna 104 och 105 uppfylls.

d)Högsta, lägsta och genomsnittliga värden för följande:

i)De dagliga Value-at-Risk-värdena för rapportperioden och för periodens sista dag.

ii)Stressjusterade Value-at-Risk-värden för rapportperioden och för periodens sista dag.

iii)Riskvärdena för tillkommande fallissemangs- och migra­ tionsrisker och för den specifika risken för korrelations­ handelsportföljen under rapportperioden och för perio­ dens sista dag.

e)Elementen i kapitalbaskravet i enlighet med artikel 364.

f)Det vägda genomsnittet av likviditetshorisonterna för varje underportfölj som omfattas av de interna modellerna för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisker och för korrelationshandel.

g)En jämförelse av slutvärdena för Value-at-Risk per dag med den dagliga förändringen av portföljens värde vid utgången av följande affärsdag tillsammans med en analys av eventu­ ella betydande överskridanden under rapportperioden.

DEL NIO

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER

Artikel 456

Delegerade akter

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak­ ter i enlighet med artikel 462 med avseende på följande aspek­ ter:

a)Förtydligande av definitionerna i artiklarna 4, 5, 142, 153, 192, 242, 272, 300, 381 och 411 för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning.

b)Förtydligande av definitionerna i artiklarna 4, 5, 142, 153, 192, 242, 272, 300, 381 och 411 för att beakta utveck­ lingen på finansmarknaderna vid tillämpningen av denna förordning.

c)Ändringar av förteckningen över exponeringsklasser i artik­ larna 112 och 147 för att beakta utvecklingen på finans­ marknaderna.

d)Det belopp som anges i artikel 123 c, artikel 147.5 a, ar­ tikel 153.4 och artikel 162.4 för att ta hänsyn till inflations­ effekter.

274

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/265

 

 

 

 

 

e)Förteckningarna över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen i bilagorna I och II för att beakta utveck­ lingen på finansmarknaderna.

f)Anpassning av de kategorier av värdepappersföretag som

anges i artikel 95.1 och 96.1 för att beakta utvecklingen på finansmarknaderna.

g)Förtydligande av kraven i artikel 97 för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning.

h)En ändring av kapitalbaskraven enligt artiklarna 301–311 i denna förordning och artikel 50a–50d i förordning (EU) 648/2012 för att ta hänsyn till en utveckling eller ändring av internationella standarder för exponeringar mot en central motpart.

i)Förtydligande av villkoren i de undantag som anges i arti­ kel 400.

j)Den förändring av kapitalmåttet och det sammanlagda ex­

poneringsmåttet i bruttosoliditetsgraden som avses i arti­ kel 429.2, för att korrigera eventuella brister som har upp­ täckts på grundval av den rapportering som avses i arti­ kel 430.1, innan bruttosoliditetsgraden måste offentliggöras av instituten i enlighet med artikel 451.1 a.

2. EBA ska övervaka kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjuste­ ringsrisk och senast den 1 januari 2015 överlämna en rapport till kommissionen. I rapporten ska särskilt följande bedömas:

a)Behandlingen av kreditvärdighetsjusteringsrisk som ett sepa­ rat krav i motsats till en integrerad del av ramen för mark­ nadsrisker.

b)Tillämpningsområdet för kravet för kreditvärdighetsjuste­ ringsrisk inklusive undantaget i artikel 482.

c)Godtagbara risksäkringar.

d)Beräkningen av kapitalkrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk.

På grundval av den rapporten och om det visar sig att sådana åtgärder krävs ska kommissionen också ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 462 för att ändra artik­ larna 381, 382.1-382.3 och 383-386 avseende dessa frågor.

Artikel 457

Tekniska justeringar och rättelser

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 462 för att göra tekniska justeringar och rättelser av icke väsentliga delar av följande bestämmelser för att ta hänsyn till utveckling avseende nya finansiella produkter eller verksamheter, göra justeringar för att ta hänsyn till utvecklingen efter antagandet av denna förordning av andra lagstiftningsakter

i unionen om finansiella tjänster och redovisning, inbegripet redovisningsstandarder baserade på förordning (EG) nr 1606/2002:

a)De kapitalbaskrav för kreditrisk som fastställs i artiklarna 111–134 och i artiklarna 143-191.

b)Effekterna av kreditriskreducering i enlighet med artiklarna 193–241.

c)De kapitalbaskrav för värdepapperisering som fastställs i ar­ tiklarna 243–266.

d)De kapitalbaskrav för motpartskreditrisk som fastställs i ar­ tiklarna 272–311.

e)De kapitalbaskrav för operativ risk som fastställs i artiklarna 315–324.

f)De kapitalbaskrav för marknadsrisk som fastställs i artiklarna 325–377.

g)De kapitalbaskrav för avvecklingsrisk som fastställs i artik­ larna 378 och 379.

h)De kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk som fast­ ställs i artiklarna 383, 384 och 386.

i)Del två och artikel 99 endast till följd av utveckling av redovisningsstandarder eller redovisningskrav, där unions­ lagstiftningen beaktas.

Artikel 458

Makrotillsynsrisker eller systemrisker identifierade på medlemsstatsnivå

1.Medlemsstaterna ska utse den myndighet som ska ansvara för tillämpningen av denna artikel. Denna myndighet ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten.

2.Om den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1 identifierar förändringar i intensiteten i makrotillsynsrisker eller systemrisker i det finansiella systemet som kan medföra allvar­ liga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och rea­ lekonomin i en särskild medlemsstat och som enligt den myn­ digheten bör hanteras genom strängare nationella åtgärder, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen, ESRB och EBA om detta och överlämna relevanta kvantitativa eller kvalitativa belägg om följande:

a)Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsrisker eller sy­ stemrisker.

b)Orsakerna till att dessa förändringar skulle kunna utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten på nationell nivå.

275

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/266

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)En motivering till varför artiklarna 124 och 164 i denna förordning och artiklarna 101, 103, 104, 105, 133 och 136 i direktiv 2013/36/EU inte är lämpliga för att hantera de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemriskerna med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet.

d)Förslag till nationella åtgärder för nationellt auktoriserade

institut, eller en undergrupp av dessa institut, vilka syftar till att mildra förändringarna i riskintensiteten och avser

i)nivån på kapitalbasen enligt artikel 92,

ii)kraven avseende stora exponeringar enligt artikel 392 och artiklarna 395–403,

iii)kraven på offentliggörande enligt artiklarna 431–455, eller

iv)nivån på den kapitalkonserveringsbuffert som anges i artikel 129 i direktiv 2013/36/EU,

v)likviditetskrav som anges i del sex,

vi)riskvikter mot tillgångsbubblor i bostadsfastighetssektorn och sektorn för kommersiella fastigheter, eller

vii)exponeringar inom den finansiella sektorn.

e)En förklaring till varför den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1 anser att förslagen till åtgärder är lämpliga, effektiva och proportionella för att hantera situationen.

f)En bedömning av de föreslagna åtgärdernas sannolika posi­ tiva eller negativa inverkan på den inre marknaden på grund­ val av den information som den berörda medlemsstaten har tillgång till.

3.När de myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 tillåts att tillämpa nationella åtgärder i enlighet med denna ar­ tikel ska de tillhandahålla de berörda behöriga myndigheterna eller utsedda myndigheterna i andra medlemsstater all relevant information.

4.Befogenheten att anta en genomförandeakt för att avvisa de föreslagna nationella åtgärder som avses i punkt 2 d delege­ ras till rådet, som ska anta den med kvalificerad majoritet på grundval av ett förslag från kommissionen.

Inom en månad efter att ha mottagit den underrättelse som avses i punkt 2 ska ESRB och EBA överlämna sina yttranden om de frågor som nämns i den punkten till rådet, kommissio­ nen och den berörda medlemsstaten.

Med största beaktande av de yttranden som avses i andra styc­ ket får kommissionen, om det föreligger robusta, starka och

detaljerade bevis för att åtgärden kommer att ha en negativ inverkan på den inre marknaden som uppväger de effekter för den finansiella stabiliteten som blir resultatet av en minskad makrotillsynsrisk eller systemrisk, inom en månad föreslå rådet en genomförandeakt som avvisar de föreslagna nationella åtgär­ derna.

Om kommissionen inte lägger fram ett förslag inom perioden på en månad, får den berörda medlemsstaten omedelbart anta de föreslagna nationella åtgärderna för en period på upp till två år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att existera, om detta sker tidigare.

Rådet ska fatta beslut om kommissionens förslag inom en må­ nad efter det att förslaget mottagits och motivera varför de föreslagna nationella åtgärderna har avvisats eller inte.

Rådet ska enbart avvisa de föreslagna nationella åtgärderna, om det anser att ett eller flera av följande villkor inte uppfylls:

a)Förändringarna i intensiteten i makrotillsynsriskerna eller sy­ stemriskerna är av sådan karaktär att de utgör en risk för den finansiella stabiliteten på nationell nivå.

b)Artiklarna 124 och 164 i denna förordning och artiklarna 101, 103, 104, 105, 133 och 136 i direktiv 2013/36/EU inte är lämpliga för att hantera de identifierade makrotill­ synsriskerna eller systemriskerna med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet.

c)De föreslagna nationella åtgärderna är ett lämpligare sätt att hantera de identifierade makrotillsynsriskerna eller systemris­ kerna och inte medför oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlems­ stater eller i unionen som helhet, som på så sätt skulle utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

d)Frågan berör endast en medlemsstat.

e)Riskerna inte redan har hanterats genom andra åtgärder i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU.

Rådet ska i sin bedömning beakta ESRB:s och EBA:s yttranden och grunda sig på de belägg som lagts fram i enlighet med punkt 1 av den myndighet som utsetts i enlighet med punkt 1.

Om rådet inte antar någon genomförandeakt för att avvisa de föreslagna nationella åtgärderna inom en månad efter att ha mottagit kommissionens förslag, får medlemsstaten anta åtgär­ derna och tillämpa dem för en period på upp till två år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att existera, om detta sker tidigare.

276

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/267

 

 

 

 

 

5.Andra medlemsstater kan erkänna de åtgärder som fast­ ställts i enlighet med denna artikel och tillämpa dem på natio­ nellt auktoriserade filialer som är belägna i den medlemsstat som har fått tillstånd att tillämpa åtgärderna.

6.Om medlemsstaterna erkänner de åtgärder som fastställts i enlighet med denna artikel ska de underrätta rådet, kommissio­ nen, EBA, ESRB och den medlemsstat som har fått tillstånd att tillämpa åtgärden.

7.När medlemsstaten beslutar om huruvida den ska erkänna de åtgärder som fastställts i enlighet med denna artikel, ska den beakta de kriterier som anges i punkt 4.

8.Den medlemsstat som har fått tillstånd att tillämpa åtgär­ derna kan begära att ESRB utfärdar en rekommendation enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som inte erkänner åtgärderna.

9.Innan det tillstånd som utfärdats i enlighet med punkt 4 löper ut ska medlemsstaten, i samråd med ESRB och EBA, se över situationen och får i enlighet därmed, enligt det förfarande som avses i punkt 4, anta ett nytt beslut om förlängning av tillämpningsperioden för de nationella åtgärderna med ytterli­ gare ett år varje gång. Efter den första förlängningen ska kom­ missionen i samråd med ESRB och EBA minst varje år se över situationen.

10.Utan hinder av förfarandet enligt punkterna 3–9 ska medlemsstaterna tillåtas att öka riskvikterna så att de överstiger dem som fastställs i denna förordning med upp till 25 %, för de exponeringar som anges i punkt 2 d vi och vii i denna artikel, och skärpa den gräns för stora exponeringar som fastställs i artikel 395 med upp till 15 % för en period på upp till två år eller tills makrotillsynsrisken eller systemrisken upphör att exi­ stera, om detta sker tidigare, förutsatt att villkoren i och kraven på underrättelse enligt punkt 2 i den här artikeln är uppfyllda.

Artikel 459

Tillsynskrav

Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 462 för att införa strängare tillsynskrav under en ettårsperiod för exponeringar, om detta krävs för att hantera förändringar i intensiteten i mikrotillsyns- eller makro­ tillsynsrisker som uppstår till följd av marknadens utveckling i unionen eller utanför unionen med inverkan på samtliga med­ lemsstater och om instrumenten i denna förordning och i di­ rektiv 2013/36/EU inte är tillräckliga för att hantera dessa ris­ ker, särskilt efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB eller EBA om

a) nivån på kapitalbasen enligt artikel 92,

b)kraven avseende stora exponeringar enligt artikel 392 och artiklarna 395–403,

c)kraven på offentliggörande enligt artiklarna 431–455.

Kommissionen ska med biträde av ESRB minst en gång per år översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om så­ dan marknadsutveckling som eventuellt kan kräva att denna artikel tillämpas.

Artikel 460

Likviditet

1.Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 462 för att i detalj specificera det allmänna krav som anges i artikel 412.1. Den delegerade akt som antas i enlighet med den här punkten ska grundas på de poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning II och bilaga III, och ska specificera under vilka omständigheter behöriga myndigheter ska ålägga kreditinstituten specifika in- och utflödesnivåer för att fånga upp de specifika risker de är exponerade för och ska respektera de trösklar som anges i punkt 2.

2.Kravet på likviditetstäckning i artikel 412 ska införas en­ ligt följande infasning:

a)60 % av likviditetstäckningskravet år 2015.

b)70 % från och med den 1 januari 2016.

c)80 % från och med den 1 januari 2017.

d)100 % från och med den 1 januari 2018.

I detta syfte ska kommissionen beakta de rapporter som avses i artikel 509.1, 509.2 och 509.3 och de internationella standar­ der som utvecklats av internationella forum samt unionens särdrag.

Kommissionen ska anta den delegerade akt som avses i punkt 1 senast den 30 juni 2014. Den ska träda i kraft senast den 31 december 2014, men inte tillämpas före den 1 januari 2015.

Artikel 461

Översyn av infasningen av kravet på likviditetsteckning

1. EBA ska efter att ha samrått med ESRB senast den 30 juni 2016 rapportera till kommissionen om huruvida infasningen av kravet på likviditetstäckning enligt artikel 460.2 bör ändras. En sådan analys ska vederbörligen beakta utvecklingen på mark­ naden och inom internationell lagstiftning samt unionens särd­ rag.

277

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/268

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

EBA ska i sin rapport i synnerhet bedöma en uppskjutning av införandet av den 100-procentiga bindande minimistandarden till den 1 januari 2019. Rapporten ska beakta de årliga rap­ porter som avses i artikel 509.1, relevanta marknadsdata och rekommendationer från alla behöriga myndigheter.

2. Om utvecklingen på marknaderna och annan utveckling så kräver ska kommissionen ges befogenhet att anta en delege­ rad akt i enlighet med artikel 462 om ändring av den infasning som beskrivs i artikel 460 och uppskjutande fram till 2019 av införandet av den 100-procentiga bindande minimistandarden för kravet på likviditetstäckning enligt artikel 412.1, samt till­ lämpande under 2018 av en 90-procentig bindande minimi­ standard för kravet på likviditetstäckning.

Vid bedömningen av nödvändigheten av ett uppskjutande ska kommissionen beakta den rapport och bedömning som avses i punkt 1.

En delegerad akt som antas i enlighet med denna artikel ska inte tillämpas före den 1 januari 2018 och ska träda i kraft senast den 30 juni 2017.

Artikel 462

Utövande av delegering

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­ nen med förbehåll för de villkor som fastställs i denna artikel.

2.Den befogenheter att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges kommissionen på tills vidare från och med den 31 December 2014.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 456–460 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt

ikraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 456–460 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamen­ tet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 463

Invändningar mot tekniska tillsynsstandarder

Om kommissionen i enlighet med denna förordning antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som har överlämnats av EBA får Europaparlamentet och rådet invända mot denna tekniska stan­ dard för tillsyn under en period på en månad från och med delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets begäran ska perioden förlängas med en månad. Genom undantag från andra stycket i artikel 13.1 i förordning (EU) nr 1093/2010 får den period under vilken Europaparlamentet eller rådet får in­ vända mot denna tekniska standard för tillsyn fötrlängas ytter­ ligare med en månad, när det är lämpligt.

Artikel 464

Europeiska bankkommittén

1.Kommissionen ska biträdas av Europeiska bankkommit­ tén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG (1). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses

iförordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord­ ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

DEL TIO

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER, RAPPORTER, ÖVER­

SYNER OCH ÄNDRINGAR

AVDELNING I

ALLMÄNNA PRINCIPER

KAPITEL 1

Kapitalbaskrav, orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt värde och avdrag

A v s n i t t 1

K a p i t a l b a s k r a v

Artikel 465

Kapitalbaskrav

1. Genom undantag från artikel 92.1 a och b ska följande kapitalbaskrav tillämpas under perioden från och med den 1 ja­ nuari 2014 till och med den 31 december 2014:

a)En kärnprimärkapitalrelation på en nivå som ligger inom ett intervall på 4–4,5 %.

b)En primärkapitalrelation på en nivå som ligger inom ett intervall på 5,5–6 %.

(1) EUT L 3, 7.1.2007, s. 36.

278

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/269

 

 

 

 

 

2. De behöriga myndigheterna ska fastställa nivåerna för de kärnprimärkapitalrelationer och primärkapitalrelationerinom in­ tervallen i punkt 1 vilka instituten ska uppfylla eller överträffa.

Artikel 466

Första tillämpning av internationell redovisningsstandard (IFRS)

Genom undantag från artikel 24.2 ska behöriga myndigheter bevilja sådana institut som för första gången ska utföra den värdering av tillgångar och poster utanför balansräkningen och fastställande av kapitalbas i överensstämmelse med interna­ tionell redovisningsstandard i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 en tid på 24 månader för genomförande av de nödvändiga interna processerna och tekniska kraven.

A v s n i t t 2

O r e a l i s e r a d e v i n s t e r o c h f ö r l u s t e r s o m t a s u p p t i l l v e r k l i g t v ä r d e

Artikel 467

Orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde

1.Instituten ska genom undantag från artikel 35 under pe­ rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31december 2017 i sin beräkning av poster i kärnprimärka­ pital endast ta med den tillämpliga procentandel av orealiserade förluster som hänför sig till tillgångar eller skulder och som tas upp till verkligt värde och redovisas i balansräkningen, utom dem som avses i artikel 33 och alla andra orealiserade förluster som redovisas som en del av resultaträkningen.

2.Den tillämpliga procentandel som ska tillämpas med av­ seende på punkt 1 ska ligga inom följande intervall:

a)20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)80–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i fall då sådan behandling tillämpades före den 1 januari 2014 tillåta institut att i sina kapitalbasposter inte ta med orealiserade vinster eller förluster på exponeringar mot nationella regeringar klassificerade i kategorin tillgångar "som kan säljas" i den av EU godkända IAS 39.

Den behandling som anges i andra stycket ska tillämpas till dess att kommissionen har antagit en förordning på grundval av förordning (EG) nr 1606/2002 om godkännande av av den internationella redovisningsstandard (IFRS), som ersätter IAS 39.

3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra den tillämpliga procentandelen inom de intervall som anges i punkt 2 a–d,

Artikel 468

Orealiserade vinster som tas upp till verkligt värde

1.Instituten ska genom undantag från artikel 35 under pe­ rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31december 2017 från poster i sitt kärnprimärkapital utesluta den tillämpliga procentandel av orealiserade vinster som hänför sig till tillgångar eller skulder och som tas upp till verkligt värde och redovisas i balansräkningen, utom dem som avses i arti­ kel 33 och alla andra orealiserade vinster som redovisas som en del av resultaträkningen, med undantag av sådana som hänför sig till förvaltningsfastigheter. Det återstående restvärdet ska inte dras av från posterna i kärnprimärkapitalet.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska den tillämpliga procen­ tandelen vara 100 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014 och efter den dagen ligga inom följande intervall:

a)60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

b)40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

c)20–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

Från och med den 1 januari 2015 gäller att en behörig myn­ dighet som i enlighet med artikel 467 kräver att instituten i sin beräkning av poster i kärnprimärkapital tar med 100 % av de orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde, får den behöriga myndigheten tillåta att instituten i denna beräkning tar med 100 % av de orealiserade vinster som tas upp till verk­ ligt värde,

Från och med den 1 januari 2015 gäller att en behörig myn­ dighet som i enlighet med artikel 467 kräver att instituten i sin beräkning av poster i kärnprimärkapital tar med en procentan­ del av orealiserade förluster som tas upp till verkligt värde, får den behöriga myndigheten inte fastställa en tillämplig procen­ tandel av orealiserade vinster enligt punkt 2 i den här artikeln som överskrider den tillämpliga procentandelen av orealiserade förluster i enlighet med artikel 467.

279

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/270

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3.De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra den tillämpliga procentandelen för orealiserade vinster inom de intervall som anges i punkt 2 a–c vilka inte dras av från kärnprimärkapitalet.

4.Genom undantag från artikel 33 c ska instituten under perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den

31december 2017 i sin kapitalbas inkludera den tillämpliga procentandelen enligt artikel 478 av det verkliga värdet av vinster och förluster från derivatskulder som härrör från deras egen kreditrisk.

A v s n i t t 3

A v d r a g

U n d e r a v s n i t t 1

A v d r a g f r å n k ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 469

Avdrag från kärnprimärkapitalposter

1. Genom undantag från artikel 36.1 ska följande tillämpas under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017:

a)Instituten ska från poster i kärnprimärkapitalet göra avdrag för den tillämpliga procentandel som anges i artikel 478 för de belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 a–h, exklusive uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skill­ nader.

b)Instituten ska tillämpa de relevanta bestämmelserna i arti­ kel 472 på restvärdena för de poster som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 a–h, exklusive uppskjutna skatte­ tillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och upp­ står till följd av tillfälliga skillnader.

c)Instituten ska efter tillämpning av artikel 470 från poster i kärnprimärkapitalet dra av den tillämpliga procentandel som anges i artikel 478 från det sammanlagda belopp som ska dras av enligt artikel 36.1 c och i.

d)Instituten ska efter tillämpning av artikel 470 i tillämpliga fall tillämpa de krav som fastställs i artikel 472.5 eller 472.11 på det totala restvärdet för de poster som ska dras av enligt artikel 36.1 c och i.

2.Instituten ska fastställa den andel av det totala restvärdet enligt punkt 1 d som omfattas av artikel 472.5 genom att

dividera det belopp som anges i led a i denna punkt med det belopp som anges i led b i denna punkt enligt följande:

a)Beloppet för de uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader enligt artikel 470.2 a.

b)Summan av de belopp som avses i artikel 470.2 a och b.

3. Instituten ska fastställa den andel av det totala restvärdet enligt punkt 1 d som omfattas av artikel 472.11 genom att dividera det belopp som anges i led a i denna punkt med det belopp som anges i led b i denna punkt enligt följande:

a)Beloppet för direkta och indirekta innehav i kärnprimärka­ pitalinstrument enligt artikel 470.2 b.

b)Summan av de belopp som avses i artikel 470.2 a och b.

Artikel 470

Undantag från avdrag från kärnprimärkapitalposter

1.Vid tillämpningen av denna artikel ska relevanta poster i kärnprimärkapitalet omfatta institutets poster i kärnprimärka­ pitalet, beräknade efter tillämpning av bestämmelserna i artik­ larna 32–35 och efter de avdrag som anges i artikel 36.1 a–h och artikel 36.1 k ii–v och l, exklusive uppskjutna skattetill­ gångar som är beroende av framtida lönsamhet och som upp­ står till följd av tillfälliga skillnader.

2.Genom undantag från artikel 48.1 ska instituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31december 2017 inte dra av de poster som förtecknas i leden a och b i denna punkt vilka sammantaget motsvarat högst 15 % av de berörda posterna i institutets kärnprimärkapital:

a)Uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader, vilka sammantaget motsvarar högst 10 % av de berörda posterna i kärnprimärkapitalet.

b)Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom finanssektorn, institutets direkta, indirekta och syntetiska in­ nehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten, samman­ taget motsvarande högst 10 % av de berörda posterna i kärnprimärkapitalet.

3. Genom undantag från artikel 48.4 ska de poster som undantas från avdrag i enlighet med punkt 2 i den här artikeln åsättas en riskvikt på 250 %. De poster som avses i 2 b i den här artikeln ska om tillämpligt omfattas av kraven i del tre avdelning IV.

280

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/271

 

 

 

 

 

Artikel 471

Undantag från avdrag av andelar i försäkringsbolag från kärnprimärkapitalposter

1. Genom undantag från artikel 49.1 får de behöriga myn­ digheterna under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2022 tillåta institut att inte dra av andelar i försäkringsföretag, återförsäkringsföretag och försäk­ ringsholdingbolag, om följande villkor är uppfyllda:

a)Villkoren i artikel 49.1 a, c och e.

b)De behöriga myndigheterna är nöjda med nivån på den risk­ kontroll och de förfaranden för finansiell analys som speci­ fikt används av institutet för att övervaka investeringen i företaget eller holdingbolaget.

c)Institutets andelar i försäkringsföretaget, återförsäkringsföre­ taget eller försäkringsholdingbolaget överstiger inte 15 % av kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av försäkrings­ enheten den 31 december 2012 eller under perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2022.

d)Det andelsbelopp som inte dras av överstiger inte det belopp som innehades i kärnprimärkapitalinstrument i försäkrings­ företaget, återförsäkringsföretaget eller försäkringsholding­ bolaget den 31 december 2012.

2. De andelsbelopp som inte dras av i enlighet med punkt 1 ska betecknas som exponeringar och åsättas en riskvikt på 370 %.

Artikel 472

Poster som inte dras av från kärnprimärkapital

1. Genom undantag från artikel 33 c och 36.1 a–i ska in­ stituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017 i förekommande fall tillämpa denna artikel på restvärdena för de poster som avses i arti­ kel 468.4 andra stycket och i artikel 469.1 b och d.

2.Restvärdet av det verkliga värdet av vinster och förluster från derivatskulder som härrör från ett instituts egen kreditrisk ska inte dras av.

3.Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för förluster för innevarande räkenskapsår enligt artikel 36.1 a:

a)Väsentliga förluster ska dras från poster i primärkapitalet.

b)Förluster som inte är väsentliga ska inte dras av.

4.Instituten ska dra av restvärdet för immateriella tillgångar enligt artikel 36.1 b från poster i primärkapitalet.

5.Restvärdet för de uppskjutna skattetillgångar som avses i artikel 36.1 c ska inte dras av och ska åsättas en riskvikt på 0 %.

6.Restvärdet för de poster som avses i artikel 36.1 d ska till hälften dras av från poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supplementärkapitalet.

7.Restvärdet för tillgångarna i en sådan förmånsbestämd pensionsfond som avses i artikel 36.1 e ska inte dras av från något element av kapitalbasen och ska ingå bland posterna i kärnprimärkapitalet i den omfattning som beloppet skulle ha erkänts som ursprunglig kapitalbas i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 a-ca i direktiv 2006/48/EG.

8.Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för innehav av egna kärnprimärkapitalinstrument enligt artikel 36.1 f:

a)Beloppet för de direkta innehaven ska dras av från poster i primärkapitalet.

b)Beloppet för de indirekta och syntetiska innehaven, inbegri­ pet egna kärnprimärkapitalinstrument som ett institut skulle kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller villkorad avtalsenlig förpliktelse, ska inte dras av och ska omfattas av en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av de krav som fast­ ställs i del tre avdelning IV.

9. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet av innehav i kärnprimärkapitalinstrument i en enhet inom den finansiella sektorn där institutet har ömsesidigt korsägande med den enhet som avses i artikel 36.1 g:

a)Om ett institut inte har en väsentlig investering i denna enhet inom den finansiella sektorn, ska beloppet för dess innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten behandlas i enlighet med artikel 36.1 h.

b)Om ett institut har en väsentlig investering i denna enhet inom den finansiella sektorn, ska beloppet för dess innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheten behandlas i enlig­ het med artikel 36.1 i.

281

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/272

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

10. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de pos­ ter som avses i artikel 36.1 h:

a)De belopp som måste dras av vilka avser direkta innehav ska till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supplementärkapitalet.

b)De belopp som avser indirekta och syntetiska innehav ska inte dras av och ska omfattas av en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.

11. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de pos­ ter som avses i artikel 36.1 i:

a)De belopp som måste dras av vilka avser direkta innehav ska till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supplementärkapitalet.

b)De belopp som avser indirekta och syntetiska innehav ska inte dras av och ska omfattas av riskvikter i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.

Artikel 473

Införande av ändringar av IAS 19

1. Genom undantag från artikel 481 under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2018 får de behöriga myndigheterna tillåta institut som utarbe­ tar sin redovisning i överensstämmelse med de internationella redovisningsstandarder som har antagits i enlighet med det för­ farande som fastställs i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1606/2002 att till sitt kärnprimärkapital lägga det tillämpliga beloppet i enlighet med punkt 2 eller i tilllämpliga fall punkt 3 i denna artikel multiplicerat med faktorn i enlighet med punkt 4.

2. Det tillämpliga beloppet ska beräknas genom att den summa som härleds i enlighet med led a dras av från den summa som härleds i enlighet med led b.

a)Instituten ska i förekommande fall fastställa värdet på till­ gångarna i sina förmånsbestämda pensionsfonder eller pen­ sionsplaner i enlighet med förordning (EG) nr 1126/2008 (1), ändrad genomförordning (EG) nr 1205/2011 (2). Instituten ska sedan från värdet på dessa tillgångar dra av värdet på

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 1205/2011 av den 22 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Euro­ paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller International Financial Reporting Standard (IFRS) 7 (EUT L 305, 23.11.2011, s. 16).

de förpliktelser i samma fonder eller planer som har fast­ ställts enligt samma redovisningsregler.

b)Instituten ska i förekommande fall fastställa värdet på till­ gångarna i sina förmånsbestämda pensionsfonder eller pen­ sionsplaner i enlighe med förordning (EG) nr 1126/2008. Instituten ska sedan från värdet på dessa tillgångar dra av värdet på de förpliktelser i samma fonder eller planer som har fastställts enligt samma redovisningsregler.

3. Det belopp som har fastställts i enlighet med punkt 2 ska begränsas till det belopp som inom ramen för de nationella införlivandeåtgärderna i direktiv 2006/48/EG inte behöver dras från kapitalbasen, före den 1 januari 2014 dag då denna förordning börjar tillämpas, i den mån dessa nationella inför­ livandeåtgärder kommer i fråga för behandlingen i artikel 481i denna förordning i den berörda medlemsstaten.

4.Följande faktorer ska tillämpas:

a)1 under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)0,8 under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)0,6 under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)0,4 under perioden 1 januari–31 december 2017.

e)0,2 under perioden 1 januari–31 december 2018.

5. Instituten ska redovisa värdet på tillgångar och skulder i enlighet med punkt 2 i sina offentliggjorda årsredovisningar.

U n d e r a v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 474

Avdrag från övrigt primärkapital

Genom undantag från artikel 56 ska följande tillämpas under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017:

a)Instituten ska dra av den enligt artikel 478 tillämpliga pro­ centandelen av de belopp som enligt artikel 56 måste dras av från övrigt primärkapital.

282

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/273

 

 

 

 

 

b)Instituten ska tillämpa kraven i artikel 475 på restvärdena för de poster som måste dras av enligt artikel 56.

Artikel 475

Poster som inte dras av från övrigt primärkapital

U n d e r a v s n i t t 3

A v d r a g f r å n p o s t e r i s u p p l e m e n t ä r k a p i t a ­ l e t

Artikel 476

Avdrag från poster i supplementärkapitalet

1.Genom undantag från artikel 56 ska de krav som fastställs i denna artikel tillämpas på de restvärden som avses i artikel 474 b under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017.

2.Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster som avses i artikel 56 a:

a)Direkta innehav av egna primärkapitaltillskott dras av till bokfört värde från poster i primärkapitalet.

b)Indirekta och syntetiska innehav i egna primärkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som ett institut skulle kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller villkorad avtalsenlig förpliktelse, dras inte av och riskviktas i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och om­ fattas i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.

3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster som avses i artikel 56 b:

a)Om ett institut inte har en väsentlig investering i en enhet inom den finansiella sektorn med vilken det har ömsesidigt korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syn­ tetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheten behandlas i enlighet med artikel 56 c.

b)Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom den finansiella sektorn med vilken det har ömsesidigt korsä­ gande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheten behandlas i enlig­ het med artikel 56 d.

4. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster som avses i artikel 56 c och d:

a)Det belopp som avser direkta innehav vilket måste dras av i enlighet med artikel 56 c och d ska till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supple­ mentärkapitalet.

b)Det belopp som avser indirekta och syntetiska innehav vilket måste dras av i enlighet med artikel 56 c och d ska inte dras av och ska riskviktas i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.

Genom undantag från artikel 66 ska följande tillämpas under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017:

a)Instituten ska dra av den enligt artikel 478 tillämpliga pro­ centandel av de belopp som enligt artikel 66 måste dras av från poster i supplementärkapitalet.

b)Instituten ska tillämpa kraven i artikel 477 på de restvärden som måste dras av enligt artikel 66.

Artikel 477

Avdrag från poster i supplementärkapitalet

1.Genom undantag från artikel 66 ska de krav som fastställs i denna artikel tillämpas på de restvärden som avses i artikel 476 b under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2107.

2.Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster som avses i artikel 66 a:

a)Direkta innehav av egna supplementärkapitalinstrument dras av till bokfört värde från poster i supplementärkapitalet.

b)Indirekta och syntetiska innehav i egna supplementärkapital­ instrument, inbegripet supplementärkapitalinstrument som ett institut skulle kunna vara förpliktigat att köpa till följd av en befintlig eller villkorad avtalsenlig förpliktelse, dras inte av och riskviktas i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall av kraven i del tre avdelning IV.

3. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster som avses i artikel 66 b:

a)Om ett institut inte har en väsentlig investering i en enhet inom den finansiella sektorn med vilken institutet har öm­ sesidigt korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheten behandlas i enlighet med artikel 66 c.

b)Om ett institut har en väsentlig investering i en enhet inom den finansiella sektorn med vilken institutet har ömsesidigt korsägande, ska beloppet för dess direkta, indirekta och syn­ tetiska innehav av supplementärkapitalinstrument i enheten inom den finansiella sektorn behandlas i enlighet med arti­ kel 66 d.

283

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/274

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4. Instituten ska tillämpa följande på restvärdet för de poster som avses i artikel 66 c och d:

a)Det belopp som avser direkta innehav vilket måste dras av i enlighet med artikel 66 c och d ska till hälften dras från poster i primärkapitalet och till hälften från poster i supple­ mentärkapitalet.

b)Det belopp som avser indirekta och syntetiska innehav vilket måste dras av i enlighet med artikel 66 c och d ska inte dras av och ska riskviktas i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och omfattas i tillämpliga fall enligt kraven i del tre avdelning IV.

U n d e r a v s n i t t 4

T i l l ä m p l i g a p r o c e n t a n d e l a r f ö r a v d r a g

Artikel 478

Tillämpliga procentandelar för avdrag från poster i kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och supplementärkapital

1.Den tillämpliga procentandelen enligt artikel 468.4, 469.1 a och c, artikel 474 a och artikel 476 a ska ligga inom följande intervall:

a)20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)40–100 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)60–100 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)80–100 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

2.Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga pro­ centandelen enligt artikel 469.1 c för de poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den … ligga inom följande intervall:

a)0–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med ett år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

b)10–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med den2 januari 2016.

c)20–100 % under perioden från och med den 2 januari 2016 till och med den 2 januari 2017.

d)30–100 % under perioden från och med den 2 januari 2017 till och med den 2 januari 2018.

e)40–100 % under perioden från och med den 2 januari 2018 till och med den 2 januari 2019.

f)50–100 % under perioden från och med den 2 januari 2019 till och med den 2 januari 2020.

g)60–100 % under perioden från och med den 2 januari 2020 till och med den 2 januari 2021.

h)70–100 % under perioden från och med den 2 januari 2021 till och med den 2 januari 2022.

i)80–100 % under perioden från och med den 2 januari 2022 till och med den 2 januari 2023.

j)90–100 % under perioden från och med den 2 januari 2023 till och med den 2 januari 2024.

3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra en tillämplig procentandel inom de intervall som anges i punk­ terna 1 och 2 för vart och ett av följande avdrag:

a)De enskilda avdrag som krävs enligt artikel 36.1 a–h, utom uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lön­ samhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader.

b)Det totala belopp uppskjutna skattetillgångar som är bero­ ende av framtida lönsamhet och uppstår till följd av tillfälliga skillnader och de poster som avses i artikel 36.1 i vilka måste dras av enligt artikel 48.

c)Varje avdrag som krävs enligt artikel 56 b–d.

d)Varje avdrag som krävs enligt artikel 66 b–d.

A v s n i t t 4

M i n o r i t e t s i n n e h a v o c h i n s t r u m e n t i p r i ­

m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

o c h s u p p l e m e n t ä r k a ­

p i t a l s o m g i v i t s

u t a v d o t t e r f ö r e t a g

Artikel 479

Erkännande i konsoliderat kärnprimärkapital av instrument och poster som inte kvalificeras som minoritetsinnehav

1. Genom undantag från del två avdelning II ska de behöriga myndigheterna under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017 i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel fastställa huruvida poster som skulle vara kvalificerade som konsoliderad kapitalbas i en­ lighet med nationella införlivandeåtgärder för artikel 65 i direk­ tiv 2006/48/EG och som av något av följande skäl inte är kvalificerade som konsoliderat kärnprimärkapital ska erkännas som konsoliderad kapitalbas:

a)Instrumentet är inte kvalificerat som kärnprimärkapitalinstru­ ment och tillhörande balanserade vinster och överkurs vid aktieemission är följaktligen inte kvalificerade som konsoli­ derade poster i kärnprimärkapitalet.

284

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/275

 

 

 

 

 

b)Posterna är inte kvalificerade till följd av artikel 81.2.

c)Posterna är inte kvalificerade på grund av att dotterföretaget inte är ett institut eller en enhet som i enlighet med nationell lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

d)Posterna är inte kvalificerade på grund av att dotterföretaget inte ingår elt och hållet i den konsolidering som görs i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

2.Den tillämpliga procentandelen för de poster som avses i punkt 1 vilka skulle vara kvalificerade som konsoliderade reser­ ver i enlighet med nationella införlivandeåtgärder enligt arti­ kel 65 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som kon­ soliderat kärnprimärkapital.

3.Vid tillämpningen av punkt 2 ska de tillämpliga procent­ andelarna ligga inom följande intervall:

a)0–80 % under perioden från och med den1 januari 2014 dag då denna förordning börjar tillämpas till och med den 31 december 2014.

b)0–60 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra den tillämpliga procentandelen inom de intervall som anges i punkt 3.

Artikel 480

Erkännande i konsoliderad kapitalbas av minoritetsinnehav samt kvalificerande primärkapitaltillskott och supplemen­ tärkapital

1.Genom undantag från artikel 84.1 b, artikel 85.1 b och artikel 87.1 b ska de procentandelar som avses i dessa artiklar multipliceras med en tillämplig faktor under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska den tillämpliga faktorn ligga inom följande intervall:

a)0,2–1 under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)0,4–1 under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)0,6–1 under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)0,8–1 under perioden 1 januari–31 december 2017.

3. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra värdet på den tillämpliga faktorn inom de intervall som anges i punkt 2.

A v s n i t t 5

Y t t e r l i g a r e f i l t e r o c h a v d r a g

Artikel 481

Ytterligare filter och avdrag

1.Genom undantag från artiklarna 32–36, 56 och 66 ska instituten under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017 göra justeringar för att i fråga om poster i kärnprimärkapital, primärkapital, supplementärka­ pital eller kapitalbas inkludera eller göra avdrag för de tillämp­ liga procentandelar av filter eller avdrag som enligt nationella införlivandeåtgärder krävs för artiklarna 57, 61, 63, 63a, 64 och

66i direktiv 2006/48/EG samt för artiklarna 13 och 16 i direktiv 2006/49/EG men som inte krävs enligt del två i denna förordning.

2.Genom undantag från artikel 36.1 i och artikel 49.1 och 49.3 får de behöriga myndigheterna under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014 kräva eller tillåta att instituten tillämpar de metoder som avses i artikel 49.1, om de krav som fastställs i artikel 49.1 b och e inte är uppfyllda, i stället för det avdrag som krävs enligt ar­ tikel 36.1. I sådana fall ska andelen innehav av kapitalbasinstru­ ment i en enhet i den finansiella sektorn i vilken moderföretaget har ett väsentligt innehav som inte behöver dras av i enlighet med artikel 49.1 fastställas genom den tillämpliga procentandel som avses i punkt 4 i den här artikeln. Det belopp som inte dras av ska omfattas av kraven i artikel 49.4, beroende på vad som är tillämpligt.

3.Vid tillämpningen av punkt 1 ska de tillämpliga procent­ andelarna ligga inom följande intervall:

a)0–80 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)0–60 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

4. Vid tillämpningen av punkt 2 ska de tillämpliga procent­ andelarna ligga mellan 0 % och 50 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

285

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/276

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

5.För varje filter eller avdrag som avses i punkterna 1 och 2 ska de behöriga myndigheterna fastställa och offentliggöra de tillämpliga procentandelarna inom de intervall som anges i punkterna 3 och 4.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera på vilka villkor de behöriga myndigheterna ska fastställa huruvida justeringar av kapitalbasen eller av ele­ ment i denna, i enlighet med nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG eller direktiv 2006/49/EG som inte ingår i del två i denna förordning, vid tillämpningen av denna artikel ska användas som poster i kärnprimärkapital, övrigt primärka­ pital, primärkapital, supplementärkapital eller kapitalbas.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen före den 1 februari 2014 inom en månad från och med dagen för denna förordnings ikraftträdan­ de.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 482

Tillämpningsområde för derivattransaktioner med pensionsfonder

I fråga om de transaktioner som avses i artikel 89 i förord­ ningen (EU) nr 648/2012, vilka har ingåtts med ett pensions­ systemarrangemang i enlighet med artikel 2 i den förordningen, ska instituten inte beräkna kapitalbaskraven för kreditvärdighets­ justeringsrisk i enlighet med artikel 382.4 c i den här förord­ ningen.

KAPITEL 2

Kapitalinstrument för vilka äldre regler får fortsätta att tillämpas

A v s n i t t 1

I n s t r u m e n t s o m u t g ö r s t a t l i g t s t ö d

Artikel 483

Statliga stödinstrument för vilka äldre regler får tillämpas

1. Genom undantag från artiklarna 26–29, 51, 52, 62 och 63 ska denna artikel tillämpas på kapitalinstrument under pe­ rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017, om följande villkor är uppfyllda:

a)Instrumenten gavs ut före den 1 januari 2014.

b)Instrumenten gavs ut inom ramen för en rekapitaliserings­ åtgärd enligt regler för statligt stöd. I den mån som en del av

instrumenten tecknas privat, måste de ges ut före den 30 juni 2012 och i samband med de delar som tecknas av medlems­ staten.

c)Kommissionen har ansett att instrumenten är förenliga med den inre marknaden i enlighet med artikel 107 i EUF-för­ draget.

d)Om instrumenten tecknas av både medlemsstaten och pri­ vata investerare ska när delvis inlösen sker av de instrument som tecknats av medlemsstaten en motsvarande andel av den privat tecknade delen av instrumenten omfattas av äldre regler i enlighet med artikel 484. När alla instrument som tecknats av staten har lösts in ska de återstående instrument som tecknats av privata investerare omfattas av äldre regler i enlighet med artikel 484.

2. De instrument som var kvalificerade i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som kärnprimärkapitalinstru­ ment, även om något av följande föreligger:

a)Villkoren i artikel 28 i denna förordning är inte uppfyllda.

b)Instrumenten gavs ut av ett sådant företag som avses i ar­ tikel 27 i denna förordning och de villkor som anges i artikel 28, eller i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förord­ ning är inte uppfyllda.

3. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan­ deåtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som kärnprimärkapitalinstrument, även om kraven i punkt 2 a eller b i denna artikel inte är uppfyllda, förutsatt att kraven i punkt 8 i denna artikel är uppfyllda.

De instrument som är kvalificerade som kärnprimärkapital­ instrument enligt första stycket kan inte vara kvalificerade som primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument enligt punkt 5 eller 7.

4.De instrument som var kvalificerade i enlighet med de

nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 ca och arti­ kel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som pri­ märkapitaltillskott, även om villkoren i artikel 52.1 i denna förordning inte är uppfyllda.

5. De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan­ deåtgärderna för artikel 57 ca i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som primärkapitaltillskott, även om villkoren i ar­ tikel 52.1 i denna förordning inte är uppfyllda, förutsatt att kraven i punkt 8 i denna artikel är uppfyllda.

286

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/277

 

 

 

 

 

De instrument som är kvalificerade som primärkapitaltillskott enligt första stycket kan inte vara kvalificerade som kärnprimär­ kapitalinstrument eller supplementärkapitalinstrument enligt punkt 3 eller 7.

6.De poster som var kvalificerade i enlighet med de natio­ nella införlivandeåtgärderna för artikel 57 f, g eller h och ar­ tikel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som supplementärkaptalinstrument, även om det inte hänvisas till dessa poster i artikel 62 i denna förordning eller om villkoren

iartikel 63 i denna förordning inte är uppfyllda.

7.De instrument som avses i punkt 1 c i denna artikel och som inte är kvalificerade i enlighet med de nationella införlivan­ deåtgärderna för artikel 57 f, g eller h och artikel 66.1 i direktiv 2006/48/EG ska vara kvalificerade som supplementärkaptal­ instrument, även om det inte hänvisas till dessa poster i arti­ kel 62 i denna förordning eller om villkoren i artikel 63 i denna förordning inte är uppfyllda, förutsatt att villkoren i punkt 8 i den här artikeln är uppfyllda.

De instrument som är kvalificerade som supplementärkaptal­ instrument enligt första stycket kan inte vara kvalificerade som kärnprimärkapitalinstrument eller primärkapitaltillskott en­ ligt punkt 3 eller 5.

8.De instrument som avses i punkterna 3, 5 och 7 kan

endast vara kvalificerade som kapitalbasinstrument som avses i dessa punkter, om villkoret i punkt 1 a är uppfyllt och om instrumenten ges ut av institut som tillhör jurisdiktionen i en medlemsstat som omfattas av ett ekonomiskt anpassningspro­ gram och utgivandet av dessa instrument har överenskommits och är godtagbart inom ramen för programmet.

A v s n i t t 2

I n s t r u m e n t s o m i n t e ä r s t a t l i g t s t ö d

U n d e r a v s n i t t 1

B e r ä t t i g a n d e t i l l o c h g r ä n s e r f ö r f o r t s a t t t i l l ä m p n i n g a v ä l d r e r e g l e r

Artikel 484

Berättigande till fortsatt tillämpning av äldre regler för poster som var kvalificerade som kapitalbas enligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG

1.Denna artikel ska endast tillämpas på instrument och poster som gavs ut eller var kvalificerade som kapitalbas före den 31 december 2011 och inte är sådana instrument som avses i artikel 483.1.

2.Denna artikel ska genom undantag från artiklarna 26–29, 51, 52, 62 och 63 tillämpas under perioden från och med den

1januari 2014 till och med den 31 december 2021.

3.Med förbehåll för artikel 485 i denna förordning och för den gräns som anges i artikel 486.2 i denna förordning, ska kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EG och tillhörande överkurs vid aktieemission, som var kvalificerat som primär kapitalbas i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna

för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG, vara kvalificerat som poster i kärnprimärkapitalet, trots att detta kapital inte uppfyller villkoren i artikel 28, eller i tillämpliga fall, artikel 29 i denna förordning.

4.Med förbehåll för den gräns som anges i artikel 486.3 i denna förordning, ska instrument och tillhörande överkurs vid aktieemission, som var kvalificerade som primär kapitalbas i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 ca samt artikel 154.8 och 154.9 i direktiv 2006/48/EG, vara kvalificerade som poster i övrigt primärkapital, trots att vill­ koren i artikel 52 i denna förordning inte är uppfyllda.

5.Med förbehåll för den gräns som anges i artikel 486.4 i denna förordning, ska poster och tillhörande överkurs vid aktie­ emission, som var kvalificerade i enlighet med de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 57 e, f, g eller h i direktiv 2006/48/EG, vara kvalificerade som poster i supplementärka­ pitalet, trots att dessa poster inte inkluderas i artikel 62 i denna förordning eller inte uppfyller villkoren i artikel 63 i denna förordning.

Artikel 485

Berättigande till inkludering i kärnprimärkapitalet av överkurs vid aktieemission som hör ihop med poster som var kvalificerade som kapitalbas enligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv 2006/48/EG

1.Denna artikel ska endast tillämpas på instrument som gavs ut före den 31 december 2010 och inte är sådana instru­ ment som avses i artikel 483.1.

2.Överkurs vid aktieemission som hör ihop med kapital enligt artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, som var kvalificerat som primärkapitalbas i enlighet med de nationella införlivande­ åtgärderna för artikel 57 a i direktiv 2006/48/EG, ska vara kvalificerad som poster i kärnprimärkapitalet, om de uppfyller villkoren i artikel 28.1 i och j i denna förordning.

Artikel 486

Begränsning av tillämpningen av äldre regler på poster i kärnprimärkapital primärkapitaltillskott och supplementärkapital

1.Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021 ska de instrument och poster som avses i artikel 484 kvalificeras som kapitalbas enligt de begräns­ ningar som anges i denna artikel.

2.Det belopp för de poster som avses i artikel 484.3 som ska kvalificeras som poster i kärnprimärkapitalet ska begränsas till den tillämpliga procentandelen för summan av de belopp som anges i leden a och b i denna punkt:

a)Det nominella kapitalbelopp som avses i artikel 484.3 vilket var utestående den 31 december 2012.

b)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de poster som avses i led a.

287

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/278

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

3. Det belopp för de poster som avses i artikel 484.4 som ska kvalificeras som poster i övrigt primärkapital ska begränsas till den tillämpliga procentandelen, multiplicerad med differen­ sen mellan summan av de belopp som anges i leden a och b i denna punkt och summan av de belopp som anges i leden c–f i denna punkt:

a)Det nominella beloppet för de instrument som avses i arti­ kel 484.4 vilket var utestående den 31 december 2012.

b)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­ strument som avses i led a.

c)Det instrumentbelopp som avses i artikel 484.4 vilket den 31 december 2012 överskred de gränser som fastställs i de nationella införlivandeåtgärderna för artikel 66.1 a och arti­ kel 66.1a i direktiv 2006/48/EG.

d)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­ strument som avses i led c.

e)Det nominella beloppet för de instrument som avses i arti­ kel 484.4 vilka var utestående den 31 december 2012 men

inte kvalificeras som primärkapitaltillskott enligt arti­ kel 489.4.

f)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­ strument som avses i led e.

4. Beloppet för de poster som avses i artikel 484.5 vilka ska kvalificeras som poster i supplementärkapital ska begränsas till den tillämpliga procentandelen av differensen mellan summan av de belopp som anges i leden a–d i denna punkt och summan av de belopp som anges i leden e–h i denna punkt:

a)Det nominella beloppet för de instrument som avses i ar­ tikel 484.5 vilka var utestående den 31 december 2012.

b)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­ strument som avses i led a.

c)Det nominella beloppet för förlagslån som var utestående den 31 december, nedsatt med det belopp som krävs enligt nationella införlivandeåtgärder för artikel 64.3 c i direktiv 2006/48/EG.

d)Det nominella beloppet för andra poster som avses i arti­ kel 484.5 än de instrument och förlagslån som avses i leden a och c i denna punkt vilka var utestående den 31 december 2012.

e)Det nominella beloppet för de instrument och poster som avses i artikel 484.5 vilka var utestående den 31 december

2012, vilket överskred de gränser som fastställs i de natio­ nella införlivandeåtgärderna för artikel 66.1 a i direktiv 2006/48/EG.

f)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­ strument som avses i led e.

g)Det nominella beloppet för de instrument som avses i ar­ tikel 484.5 vilka var utestående den 31 december 2012 men som inte kvalificeras som poster i supplementärkapitalet en­ ligt artikel 490.4.

h)Den överkurs vid aktieemission som hör ihop med de in­ strument som avses i led g.

5. Vid tillämpningen av denna artikel ska de tillämpliga pro­ centandelar som avses i punkt 2-4 ligga inom följande intervall:

a)60–80 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)40–70 % under perioden 1 januari–31 december 2015.

c)20–60 % under perioden 1 januari–31 december 2016.

d)0–50 % under perioden 1 januari–31 december 2017.

e)0–40 % under perioden 1 januari–31 december 2018.

f)0–30 % under perioden 1 januari–31 december 2019.

g)0–20 % under perioden 1 januari–31 december 2020.

h)0–10 % under perioden 1 januari–31 december 2021.

6. De behöriga myndigheterna ska fastställa och offentliggöra de tillämpliga procentandelarna inom de intervall som anges i punkt 5.

Artikel 487

Poster som är uteslutna från fortsatt tillämpning av äldre regler i kärnprimärkapital eller övrigt primärkapital på andra element av kapitalbasen

1. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021 får instituten genom undantag från artiklarna 51, 52, 62 och 63 behandla det kapital och den tillhörande överkurs vid aktieemission som avses i artikel 484.3, vilka är uteslutna ur poster i kärnprimärkapitalet för att de överskrider den tillämpliga procentandel som anges i arti­ kel 486.2, som de poster som avses i artikel 484.4, så länge inkluderingen av detta kapital med tillhörande överkurs vid aktieemission inte överskrider den tillämpliga gräns för procen­ tandelen som avses i artikel 486.3.

288

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/279

 

 

 

 

 

2. Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021 får instituten genom undantag från artiklarna 51, 52, 62 och 63 behandla följande som de poster som avses i artikel 484.5, så länge inkluderingen av dem inte överskrider den tillämpliga gräns för procentandelen som avses i artikel 486.4:

a)Det kapital med tillhörande överkurs vid aktieemission som avses i artikel 484.3 vilket är uteslutet ur poster i kärnpri­ märkapitalet för att det överskrider den tillämpliga procen­ tandel som anges i artikel 486.2.

b)De instrument med tillhörande överkurs vid aktieemission som avses i artikel 484.4 vilka överskrider den tillämpliga procentandel som anges i artikel 486.3.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn

isyfte att specificera villkoren för att behandla de kapitalbas­ instrument som avses i punkterna 1 och 2 som om de omfattas av artikel 486.4 eller 486.5 under perioden från och med den

1januari 2014 till och med den 31 december 2021.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2014.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 488

Avskrivning av poster som med tillämpning av äldre regler kvalificeras som poster i supplementärkapitalet

De poster som avses i artikel 484.5 vilka kvalificeras som så­ dana poster i supplementärkapitalet som avses i artikel 484.5 eller artikel 486.4 ska omfattas av de krav som fastställs i artikel 64.

 

U n d e r a v s n i t t 2

 

 

I n k l u d e r i n g

a v

i n s t r u m e n t

m e d

e n

k ö p o p t i o n o c h i n c i t a m e n t t i l l å t e r l ö s e n i

p o s t e r

i

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

o c h

 

s u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

 

 

 

Artikel 489

 

Hybridinstrument

med en köpoption och incitament till

 

 

återlösen

 

1. Genom undantag från artiklarna 51 och 52 ska under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021 de instrument som avses i artikel 484.4 vilka i sina villkor innefattar en köpoption med ett incitament

för återlösen av institutet omfattas av de krav som fastställs i punkterna 2–7 i den här artikeln.

2. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­ skott, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen före den 1 januari 2013.

b)Institutet utnyttjade inte köpoptionen.

c)Villkoren i artikel 52 är uppfyllda från och med den 1 januari 2013.

3.Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­ skott med begränsat erkännande enligt artikel 484.4 fram till utgången av den effektiva löptiden och ska därefter vara obe­ gränsat kvalificerade som övrigt primärkapital, förutsatt att

a)institutet endast kunde utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,

b)institutet inte utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av instrumentens effektiva löptid,

c)de villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls från och med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.

4.Instrumenten ska inte vara kvalificerade som primärka­ pitaltillskott och ska inte omfattas av artikel 484.4 från och med den 1 januari 2014, om följande villkor är uppfyllda:

a)Institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för återlösen mellan den 31 december 2011 och den 1 januari 2013.

b)Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av in­ strumentens effektiva löptid.

c)De villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls inte från och med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.

5.Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­ skott med begränsat erkännande enligt artikel 484.4 fram till utgången av den effektiva löptiden och ska därefter inte vara kvalificerade som primärkapitaltillskott, förutsatt att

a)institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,

b)institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av in­ strumentens effektiva löptid,

c)de villkor som fastställs i artikel 52 uppfylls inte från och med dagen för utgången av instrumentens effektiva löptid.

289

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/280

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

6. Instrumenten ska vara kvalificerade som primärkapitaltill­ skott i enlighet med artikel 484.4, om följande villkor är upp­ fyllda:

a)Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen fram till och med den 31 december 2011.

b)Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av in­ strumentens effektiva löptid.

c)De villkor som fastställs i artikel 52 var inte uppfyllda från och med dagen för utgången av instrumentens effektiva löp­ tid.

Artikel 490

Supplementärkapitalposter med incitament till återlösen

1.Genom undantag från artiklarna 62 och 63 ska under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den

31december 2021 de poster som avses i artikel 484.5 vilka var kvalificerade enligt de nationella införlivandeåtgärderna för ar­ tikel 57 f eller h i direktiv 2006/48/EG och i sina villkor innefattar en köpoption med ett incitament för återlösen av institutet omfattas av de krav som fastställs i punkterna 2–7 i denna artikel.

2.Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­ instrument på följande villkor:

a)Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen före den 1 januari 2013.

b)Institutet utnyttjade inte köpoptionen.

c)De villkor som anges i artikel 63 är uppfyllda från och med den 1 januari 2013.

3. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­ poster enligt artikel 484.5 fram till utgången av den effektiva löptiden och ska därefter vara obegränsat kvalificerade som supplementärkapitalposter, förutsatt att följande villkor är upp­ fyllda:

a)Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter.

b)Institutet utnyttjade inte köpoptionen vid utgången av pos­ ternas effektiva löptid.

c)De villkor som fastställs i artikel 63 uppfylls från och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

4. Posterna ska inte vara kvalificerade som supplementärka­ pitalposter från och med den 1 januari 2013 om följande vill­ kor är uppfyllda:

a)Institutet kunde endast utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen mellan den 31 december 2011 och den 1 januari 2013.

b)Institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos­ ternas effektiva löptid.

c)De villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

5. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­ poster med begränsat erkännande enligt artikel 484.5 fram till utgången av den effektiva löptiden och ska därefter inte vara kvalificerade som supplementärkapitalposter, om

a)institutet kunde utnyttja en köpoption med incitament för återlösen den 1 januari 2013 eller därefter,

b)institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos­ ternas effektiva löptid,

c)de villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

6. Posterna ska vara kvalificerade som supplementärkapital­ poster enligt artikel 484.5, om

a)institutet endast kunde utnyttja en köpoption med incita­ ment för återlösen fram till och med den 31 december 2011,

b)institutet inte utnyttjade köpoptionen vid utgången av pos­ ternas effektiva löptid,

c)de villkor som fastställs i artikel 63 inte är uppfyllda från och med dagen för utgången av posternas effektiva löptid.

Artikel 491

Effektiv löptid

Vid tillämpningen av artiklarna 489 och 490 ska den effektiva löptiden fastställas enligt följande:

a)För de poster som avses i punkterna 3 och 5 i de artiklarna, ska detta vara dagen för den första köpoptionen med inci­ tament för återlösen som förekommer den 1 januari 2013 eller därefter.

b)För de poster som avses i punkt 4 i de artiklarna, ska detta vara dagen för den första köpoptionen med incitament för återlösen som förekommer mellan den 31 december 2011 och den 1 januari 2013.

c)För de poster som avses i punkt 6 i de artiklarna, ska detta vara dagen för den första köpoptionen med incitament för återlösen som förekommer före den 31 december 2011.

290

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/281

 

 

KAPITEL 3

KAPITEL 4

Övergångsbestämmelser för upplysningar om kapitalbas

Artikel 492

Upplysningar om kapitalbas

1.Instituten ska tillämpa denna artikel under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021.

2.Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2015 ska instituten lämna upplysningar om i vilken omfattning nivåerna på kärnprimärkapital och pri­ märkapital överskrider de krav som anges i artikel 465.

3.Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2017 ska instituten lämna följande yt­ terligare upplysningar om sin kapitalbas:

a)Egenskaper hos och effekt på kärnprimärkapital, primärka­ pitaltillskott, supplementärkapital och kapitalbas av de en­ skilda filter och avdrag som har tillämpats i enlighet med artiklarna 467–470, 474, 476 och 479.

Stora exponeringar, kapitalbaskrav, bruttosoliditet och Basel I-golvet

Artikel 493

Övergångsbestämmelser för stora exponeringar

1.Bestämmelserna om stora exponeringar i artiklarna 387–403 ska inte tillämpas på värdepappersföretag vilkas hu­ vudverksamhet uteslutande består i att erbjuda investeringstjäns­ ter eller investeringsverksamhet avseende finansiella instrument enligt punkterna 5–7 samt 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, vilka den 31 december 2006 inte omfat­ tades av rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (1). Detta undan­ tag får utnyttjas fram till och med den 31 december 2017 eller den dag då eventuella ändringar enligt punkt 2 i den här ar­ tikeln träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.

2.Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, på grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga myndigheter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om följande:

b)Beloppen för minoritetsinnehav och instrument i primärka­ pitaltillskott och supplementärkapital, med tillhörande balan­ serade vinster och överkurs vid aktieemission, vilka har givits ut av dotterföretag som ingår i konsoliderat kärnprimärka­ pital, primärkapitaltillskott, supplementärkapital och kapital­ bas i enlighet med kapitel 1 avsnitt 4.

c)Effekten på kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott, supple­ mentärkapital och kapitalbas av de enskilda filter och avdrag som har tillämpats i enlighet med artikel 481.

d)Egenskaper hos och belopp för poster som är kvalificerade som poster i kärnprimärkapital, primärkapital och supple­ mentärkapital genom tillämpning av de undantag som anges i kapitel 2 avsnitt 2.

4.Under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021 ska instituten lämna upplysningar om beloppet för de instrument som är kvalificerade som in­ strument i kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och supple­ mentärkapital genom tillämpning av artikel 484.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för en­ hetliga mallar för upplysningar som lämnats i enlighet med denna artikel. Mallarna ska inkludera de poster som förtecknas

iartikel 437.1 a, b, d och e, ändrad genom kapitel 1 och 2 i denna avdelning.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 februari 2014 inom en månad efter ikraftträdandet av denna förordning.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a)En lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag vilkas huvudverksamhet uteslutande består i att tillhandahålla inve­ steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende råvaru­ derivat eller derivatkontrakt enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

b)Huruvida det är önskvärt att ändra direktiv 2004/39/EG för att skapa ytterligare en kategori av värdepappersföretag vil­ kas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda inve­ steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende finan­ siella instrument enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG avseende energiför­ sörjning.

Kommissionen får på grundval av denna rapport lägga fram ett förslag till ändringar av denna förordning.

3. Genom undantag från artikel 400.2 och 400.3 får med­ lemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 2 januari 2029, helt eller delvis undanta följande exponeringar från tillämpningen av artikel 395.1:

a)Säkerställda obligationer i enlighet med artikel 129.1, 129.3 och 129.6.

b)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga rege­ ringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller som utgör andra exponeringar mot eller ga­ rantier från sådana delstatliga regeringar eller lokala myndig­ heter, vilka ska åsättas riskvikten 20 % enligt del tre avdel­ ning II kapitel 2.

(1) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27.

291

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/282

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

c)Exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som ett institut har gentemot sitt moderföretag, andra dotterföre­ tagtill moderföretaget eller sina egna dotterföretag, under förutsättning att dessa företag är föremål för samma grupp­

baserade tillsyn som institutet självt i enlighet med denna förordning, direktiv 2002/87/EG eller med motsvarande standarder i ett tredjeland. Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från arti­ kel 395.1 i denna förordning eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot tredje part.

d)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­ poneringar, även andelar eller andra typer av innehav, gente­ mot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinsti­ tutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolags­ ordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmel­ ser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.

e)Tillgångsposter som utgörs av kreditinstituts fordringar på

och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, varav ett är verksamt på icke-konkurrensutsatt grund och erbjuder eller garanterar lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolags­ ordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under någon form av statlig övervakning och med begränsningar för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att re­ spektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som förmedlas till låntagarna via kreditinstitut eller genom garan­ tierna för dessa lån.

f)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra ex­ poneringar gentemot kreditinstitut, förutsatt att dessa expo­ neringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar längre än till påföljande bankdag och inte är angivna i en viktig handelsvaluta.

g)Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i form av föreskrivna minimireserver som förvaras hos dessa centralbanker i deras nationella valutor.

h)Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och anges och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den

kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett externt ratinginstitut, motsvarar "investment grade".

i)50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräk­ ningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk utanför balansräkningen enligt bilaga I och, efter godkän­ nande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garan­ tier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.

j)Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypoteks­ lån som finansieras genom utgivningen av hypoteksobliga­ tioner betalas till låntagaren före den slutliga registreringen av hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte används för att minska risken i beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet.

k)Tillgångsposter som utgörs av krav på och andra expone­ ringar mot erkända börser.

Artikel 494

Övergångsbestämmelser för godtagbart kapital

Genom undantag från artikel 4.1 led 71 b får godtagbart kapital omfatta supplementärkapital upp till följande gränser:

a)100 % av primärkapitalet under perioden 1 januari 2014–31 december 2014.

b)

75 %

av primärkapitalet under perioden 1

januari

 

2015–31 december

2015.

 

c)

50 %

av primärkapitalet under perioden 1

januari

 

2016–31 december

2016.

 

Artikel 495

Behandling av aktieexponeringar enligt metoden för intern riskklassificering

1. Genom undantag från del tre kapitel 3 får de behöriga myndigheterna fram till den 31 december 2017 från metoden för intern riskklassificering undanta vissa kategorier av aktie­ exponeringar som institut och EU-dotterföretag till institut i medlemsstaten har den 31 december 2007. Den behöriga myn­ digheten ska offentliggöra vilka kategorier av aktieexponeringar som ska omfattas av denna behandling i enlighet med arti­ kel 143 i direktiv 2013/36/EU.

Undantagna positioner ska mätas som antalet aktier den 31 de­ cember 2007 plus eventuellt ytterligare aktier som förvärvas som en direkt följd av detta innehav, förutsatt att de inte ökar den procentuella andelen av ägandet i ett investmentbolag.

Om ett förvärv ökar den proportionella andelen av ägandet i ett visst investmentbolag, ska den överskjutande delen av innehavet inte omfattas av undantaget. Undantaget ska inte heller gälla för innehav som ursprungligen omfattades av undantag, men som därefter har sålts och sedan återköpts.

Aktieexponeringar som omfattas av denna bestämmelse ska omfattas av de kapitalkrav som i tillämpliga fall beräknas i enlighet med schablonmetoden i del tre avdelning II kapitel 2 och de krav som fastställs i del tre avdelning IV.

292

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/283

 

 

 

 

 

De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen och EBA om tillämpningen av denna punkt.

2.Vid beräkningen av det riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 114.4 ska till och med den 31 december 2015 samma riskvikt åsättas sådana exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och fi­ nansieras i en medlemsstats nationella valuta som skulle till­ lämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i den egna nationella valutan.

3.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger villkoren för hur de behöriga myndigheterna ska till­ låta det undantag som avses i punkt 1.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 496

Kapitalbaskrav för säkerställda obligationer

1. Fram till och med den 31 december 2017 får behöriga myndigheter helt eller delvis bevilja undantag från tiopro­ centsgränsen för bättre rangordnade andelar utgivna av franska Fonds Communs de Créances eller av organ för värdepapperi­ sering som är likvärdiga med franska Fonds Communs de Cré­ ances enligt artikel 129.1 d och e, förutsatt att följande två villkor är uppfyllda:

a)De värdepapperiserade exponeringarna i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter har sitt ursprung hos samma konsoliderade grupp där emittenten av de säkerställda obli­ gationerna ingår eller hos en enhet som är anknuten till samma centrala organ som emittenten av de säkerställda obligationerna, varvid medlemskapet eller anknytningen ska fastställas vid den tidpunkt då de bättre rangordnade ande­ larna ställs som säkerheter för säkerställda obligationer.

b)En enhet som ingår i samma konsoliderade grupp där emit­ tenten av de säkerställda obligationerna ingår eller en enhet som är anknuten till samma centrala organ som emittenten av de säkerställda obligationerna behåller hela den tranch som är i första-förlustläge vilken hänför sig till dessa bättre rangordnade andelar.

2.Fram till den 31 december 2014 ska de av institutens icke-efterställda exponeringar utan säkerhet som var kvalifice­ rade för en riskvikt på 20 % enligt nationell lagstiftning innan denna förordning trädde i kraft anses vara kvalificerade för kreditkvalitetssteg 1 vid tillämpningen av artikel 129.1 c.

3.Fram till den 31 december 2014 ska de av institutens icke-efterställda exponeringar utan säkerhet som var kvalifice­ rade för en riskvikt på 20 % enligt nationell lagstiftning innan denna förordning trädde i kraft anses vara kvalificerade för en riskvikt på 20 % vid tillämpningen av artikel 129.5.

Artikel 497

Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter

1.Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av den sista av de elva tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet av artikel 89.3 första stycket i förordning (EU) 648/2012, eller tills ett beslut enligt artikel 14 i den förordningen har fattats om auktorisation av den centrala motparten, beroende på vilken dag som infaller tidigast, får ett institut betrakta denna centrala motpart som en kvalificerad central motpart, förutsatt att det villkor som anges i den första delen av det stycket har uppfyllts.

2.Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av den sista av de elva tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet

av artikel 89.3 första stycket i förordning (EU) nr 648/2012, eller tills ett beslut enligt artikel 25 i den förordningen har fattats om erkännande av den centrala motpart som är etablerad i ett tredjeland, beroende på vilken dag som infaller tidigast, får ett institut betrakta denna centrala motpart som en kvalificerad central motpart.

3. Kommissionen får anta en genomförandeakt enligt arti­ kel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 om förlängning av över­ gångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 i den här artikeln med ytterligare sex månader, under exceptionella omständighe­ ter, när en sådan åtgärd är nödvändig och rimlig för att undvika avbrott på internationella finansiella marknader.

4. Som längst enligt de tidsfrister som fastställs i punkterna 1 och 2, och förlängda enligt punkt 3, beroende på vad som är tillämpligt, när en central motpart saknar obeståndsfond och inte har något bindande avtalsmässigt arrangemang med sina clearingmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearing­ medlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska ett institut ersätta den rätta formeln för beräkningen av kapitalbas­ kravet (Ki) i artikel 308.2 med följande formel:

Ki ¼

Í1 þ β · N – 2Î

·

IMi · KCM

 

 

N

 

IM

där

IMi = den initialsäkerhet som clearingmedlem i har ställt till den centrala motparten,

IM = den totala summan av de initialsäkerheter som den cen­ trala motparten har anmält till institutet.

Artikel 498

Undantag för råvaruhandlare

1. Bestämmelserna om kapitalbaskrav i denna förordning ska inte tillämpas på värdepappersföretag vilkas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda investeringstjänster eller investe­ ringsverksamhet avseende finansiella instrument enligt punk­ terna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, vilka den 31 december 2006 inte omfattades av direktiv 93/22/EEG.

293

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/284

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

Detta undantag ska tillämpas fram till och med den 31 decem­ ber 2017 eller den dag då eventuella ändringar enligt punkterna 2 och 3 träder i kraft, beroende på vilken dag som infaller först.

2. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, på grundval av offentliga samråd och diskussioner med behöriga myndigheter, rapportera till Europaparlamentet och rådet om följande:

a)En lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag vilkas huvudverksamhet uteslutande består i att tillhandahålla inve­ steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende råvaru­ derivat eller derivatkontrakt enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

b)Huruvida det är önskvärt att ändra direktiv 2004/39/EG för att skapa ytterligare en kategori av värdepappersföretag vil­ kas huvudverksamhet uteslutande består i att erbjuda inve­ steringstjänster eller investeringsverksamhet avseende finan­ siella instrument enligt punkterna 5, 6, 7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I till direktiv 2004/39/EG avseende energiför­ sörjning (inbegripet el, kol, gas och olja).

3. Kommissionen får på grundval av den rapport som avses i punkt 2 lägga fram förslag till ändringar av denna förordning.

Artikel 499

Bruttosoliditet

1. Genom undantag från artiklarna 429 och 430 ska insti­ tuten under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2021 beräkna och rapportera bruttoso­ liditetsgraden med användning av följande båda tal som kapital­ mått:

a)Primärkapital.

b)Primärkapital, med de undantag som anges i kapitlen 1 och 2 i denna avdelning.

2.Genom undantag från artikel 451.1 får instituten välja om de ska offentliggöra information om bruttosoliditetsgraden ba­ serad på enbart en eller på båda definitionerna av kapitalmåttet enligt punkt 1 a och b i den här artikeln. Om instituten ändrar sitt beslut om vilken bruttosoliditetsgrad som ska offentliggöras, ska det första offentliggörandet efter en sådan förändring inne­ hålla en avstämning mellan informationen om samtliga brutto­ soliditetsgrader som har offentliggjorts fram till och med änd­ ringen.

3.Genom undantag från artikel 429.2 får behöriga myndig­ heter under perioden från och med den 1 januari 2014 till och

med den 31 december 2017 ge instituten tillstånd att beräkna bruttosoliditetsgrad vid kvartalets utgång om de anser att insti­ tuten inte har uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att be­ räkna en bruttosoliditetsgrad som är ett aritmetiskt medelvärde av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal.

Artikel 500

Övergångsbestämmelser – Basel I-golv

1. Till och med 31 december 2017 ska institut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3 och institut som använder de internmätningsmetoder som anges i del tre avdelning III kapitel 4 för beräkning av sina kapitalbaskrav för operativ risk uppfylla båda följande krav:

a)De ska ha den kapitalbas som krävs enligt artikel 92.

b)De ska ha en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med 80 % av det totala minsta kapitalbasbelopp som insti­ tutet skulle ha varit skyldigt att ha enligt artikel 4 i direktiv 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (1) hade före den 1 ja­ nuari 2007.

2.Med förbehåll för att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande, får det belopp som avses i punkt 1 b ersättas med ett krav på innehav av en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med 80 % av den kapitalbas som institutet skulle behöva inneha enligt artikel 92, med beräkning av riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med del tre avdelningII kapitel 2 och del tre avdelning III kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt, i stället för i enlighet med del tre avdelning II kapitel 3 eller del tre avdelning III kapitel 4, beroende på vad som är tillämpligt.

3.Ett kreditinstitut får endast tillämpa punkt 2 om det bör­ jade använda internmetoden eller internmätningsmetoden vid beräkningen av sina kapitalkrav den 1 januari 2010 eller där­ efter.

4.Kraven i punkt 1 b ska uppfyllas med delbelopp i kapital­ basen som anpassats för att fullständigt avspegla skillnaderna mellan beräkningen av kapitalbasen enligt direktiven 93/6/EEG och 2000/12/EG i deras lydelse före den 1 januari 2007 och beräkningen av kapitalbasen enligt denna förordning till följd av att förväntade och oväntade förluster behandlas separat enligt del tre avdelning II kapitel 3 i denna förordning.

(1) EGT L 126, 16.5.2000, s. 1.

294

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/285

 

 

 

 

 

5.De behöriga myndigheterna får efter att ha samrått med EBA avstå från att tillämpa punkt 1 b på ett institut, förutsatt att de krav på den metod för intern riskklassificering som anges

idel tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 eller de kriterier för att få använda den internmätningsmetod som anges i del tre av­ delning III kapitel 4 är uppfyllda, beroende på vad som är till­ lämpligt.

6.Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida det är lämpligt att förlänga tillämpningen av Basel I-golvet efter den

31december 2017 för att säkerställa att det finns en säkerhets­ mekanism för interna modeller, med beaktande av den interna­ tionella utvecklingen och internationellt överenskomna standar­ der. Den rapporten ska om lämpligt åtföljas av ett lagstiftnings­ förslag.

Artikel 501

Kapitalkrav för kreditriskexponeringar mot små och medelstora företag

1.Kapitalkrav för kreditriskexponeringar mot små och me­ delstora företag ska multipliceras med faktorn 0,7619.

2.Vid tillämpningen av denna artikel ska följande gälla:

a)Exponeringen ska inkluderas i hushålls- eller företagsklassen eller säkrade genom säkerhet i fast egendom. Fallerande ex­ poneringar ska vara uteslutna.

b)Små och medelstora företag ska definieras i enlighet med

kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (1). Bland de kriterier som förtecknas i artikel 2 i bilagan till den rekommendationen ska enbart årsomsättningen beaktas.

c)Det totala skuldbeloppet till institutet och moder- och sys­ konföretag, inklusive eventuella fallerande exponeringar, för den kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenärer, men exklusive exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter, ska enligt institutets kännedom inte överstiga 1,5 miljon EUR. Institu­ tet ska vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

3.Institut ska var tredje månad rapportera till de behöriga myndigheterna om det totala exponeringsbeloppet mot små och medelstora företag, beräknat i enlighet med punkt 2.

4.Kommissionen ska senast den 2 januari 2017 rapportera om hur det kapitalbaskrav som fastställs i denna förordning har påverkat utlåning till små och medelstora företag och fysiska personer och överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftnings­ förslag.

5.EBA ska för det ändamål som avses i punkt 4 rapportera följande till kommissionen:

(1) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

a)En analys av utvecklingen av utlåningstrenderna och utlå­ ningsvillkoren för små och medelstora företag under den period som anges i punkt 4.

b)En analys av den effektiva risken hos unionens små och medelstora företag under en fullständig konjunkturcykel.

c)Hur kapitalbaskravet i denna förordning för kreditriskexpo­ neringar mot små och medelstora företag överensstämmer med resultaten av analysen enligt a och b.

AVDELNING II

RAPPORTER OCH GRANSKNINGAR

Artikel 502

Kapitalkravens cyklikalitet

Kommissionen ska, i samarbete med EBA, ESRB och medlems­ staterna och med beaktande av ECB:s yttrande, regelbundet kontrollera om denna förordning i sin helhet tillsammans med direktiv 2013/36/EU väsentligt påverkar konjunkturcykeln och med stöd av denna granskning överväga om eventuella åtgärder för att komma till rätta med situationen är motiverade. EBA ska senast den 31 december 2013 rapportera till kommis­ sionen om huruvida de metoder som instituten använder inom ramen för internmetoden bör konvergera för att skapa mer jämförbara kapitalkrav och minska de konjunkturförstärkande effekterna.

Med stöd av denna analys och med beaktande av ECB:s yttrande ska kommissionen vartannat år upprätta en rapport som ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Bidrag från kredittagande och kreditgivande parter ska beaktas på ett rimligt sätt när rapporten utarbetas.

Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artikel 33.1 c och överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

Med tanke på det eventuella avskaffandet av artikel 33.1 c och dess eventuella tillämpning på unionsnivå ska man i samband med översynen särskilt säkerställa att det finns tillräckligt skydd för att säkra finansiell stabilitet i samtliga medlemsstater.

Artikel 503

Kapitalbaskrav för exponeringar i form av säkerställda obligationer

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 efter samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, tillsammans med lämpliga förslag, om huruvida de riskvikter som fastställs i artikel 129 och de kapitalbaskrav för specifik risk som anges i artikel 336.3 är ändamålsenliga för samtliga instrument som är kvalificerade för dessa behandlingar och om huruvida villkoren i artikel 129 är lämpliga.

295

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/286

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

2. Den rapport och de förslag som avses i punkt i ska gälla följande:

a)I vilken utsträckning de kapitalkrav i det nuvarande regel­ verket som är tillämpliga på säkerställda obligationer tillräck­ ligt väl differentierar mellan variationer i kreditkvaliteten hos säkerställda obligationer och de säkerheter mot vilka de är säkrade, inbegripet omfattningen av variationerna mellan medlemsstaterna.

b)Insynen på marknaden för säkerställda obligationer och i vilken utsträckning denna underlättar investerares övergri­ pande interna analys av kreditrisken hos säkerställda obliga­ tioner och de säkerheter mot vilka de är säkrade och sepa­ rationen av tillgångarna vid emittentens insolvens; härvid ska beaktas de riskreducerande effekter som den underliggande strikta nationella rättsliga ramen i enlighet med artikel 129 i denna förordning och artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG har på en säkerställd obligations övergripande kreditkvalitet samt dess inverkan på den grad av insyn som investerarna behö­ ver.

c)I vilken utsträckning ett kreditinstituts emission av säker­ ställda obligationer inverkar på den kreditrisk som det emit­ terande institutets övriga fordringsägare är exponerade mot.

3.Kommissionen ska senast den 31 december 2014 efter samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om huruvida lån mot säkerhet i luftfartyg (panträtt i luftfartyg) och bostadslån som är säkrade genom en lånegaranti, men inte är säkrade genom en registrerad inteckning, under vissa omständigheter bör betraktas som godtagbara tillgångar i enlighet med artikel 129.

4.Kommissionen ska senast den 31 december 2016 se över om undantaget i artikel 496 är lämpligt och i förekommande fall om det är lämpligt att utvidga denna behandling till att omfatta alla andra former av säkerställda obligationer. Kommis­ sionen får mot bakgrund av denna översyn vid behov anta delegerade akter i enlighet med artikel 462 för att göra undan­ taget permanent eller lägga fram lagstiftningsförslag för att ut­ vidga det till att omfatta andra former av säkerställda obligatio­ ner.

Artikel 504

Kapitalinstrument som tecknas av offentliga myndigheter i nödsituationer

Kommissionen ska senaste den 31 december 2016 efter samråd med EBA lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella lämpliga förslag om huruvida den behandling som anges i artikel 31 behöver ändras eller avskaf­ fas.

Artikel 505

Översyn av långsiktig finansiering

Senast den 31 december 2013 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag, om hur lämpliga kraven i denna förordning är med tanke på behovet av att säkerställa adekvata finansierings­ nivåer för alla former av långsiktig finansiering för ekonomin, inklusive kritiska infrastrukturprojekt inom unionen på trans­ port-, energi- och kommunikationsområdet.

Artikel 506

Kreditrisk – definitionen av fallissemang

EBA ska senast den 31 december 2017 rapportera till kommis­ sionen om hur en ersättning av 90 överskjutande dagar med 180 överskjutande dagar i enlighet med artikel 178.1 b påver­ kar riskvägda exponeringsbelopp och hur lämpligt det är att fortsätta att tillämpa denna bestämmelse efter den 31 december 2019.

Kommissionen får på grundval av den rapporten lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning.

Artikel 507

Stora exponeringar

Senast den 31 december 2015 ska kommissionen göra en över­ syn och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 400.1 j och 400.2, inklusive frågan om huruvida medlemsstaterna bör ha rätt att bevilja de undantag som anges i artikel 400.2, och lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

När det gäller det eventuella avskaffandet av den nationella bestämmanderätten enligt artikel 400.2 c och dess eventuella tillämpning på unionsnivå, ska man i samband med översynen i synnerhet beakta effektiviteten i gruppens riskhantering, sam­ tidigt som man säkerställer att det finns tillräckliga skydd för att säkra finansiell stabilitet i samtliga medlemsstater i vilka någon enhet i en grupp är etablerad.

Artikel 508

Tillämpningsnivå

1.Senast den 31 december 2014 ska kommissionen göra en översyn och utarbeta en rapport om tillämpningen av del ett avdelning II och artikel 113.6 och 113.7 och lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

2.Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rappor­ tera om huruvida det likviditetstäckningskrav som anges i del sex bör tillämpas på värdepappersföretag och efter samråd med EBA överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet, om det är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

296

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/287

 

 

 

 

 

3. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen, efter samråd med EBA och ESMA och mot bakgrund av diskussioner med de behöriga myndigheterna, rapportera till Europaparla­ mentet och rådet om en lämplig ordning för tillsyn av vär­ depappersföretag och företag som avses i artikel 4.1 led 2 b och c. Om det är lämpligt ska rapporten åtföljas av ett lagstift­ ningsförslag.

Artikel 509

Likviditetskrav

1. EBA ska övervaka och utvärdera de rapporter som lämnas

ienlighet med artikel 403.1, för olika valutor och olika affärs­ modeller. EBA ska efter att ha samrått med ESRB, icke-finansi­ ella slutanvändare, banksektorn, behöriga myndigheter och

ESCB:s centralbanker årligen och första gången senast den 31 december 2013 rapportera till kommissionen om huruvida en specifikation av det allmänna likviditetstäckningsbehovet i del sex, baserad på de poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning II och bilaga III, antingen enskilt eller sammantaget, sannolikt skulle få en väsentligt negativ inverkan på verksamheten och riskprofilen för institut som är etablerade i unionen eller finansmarknadernas stabilitet och ett ordnat sätt att fungera eller ekonomin och en stabil tillgång till bankutlå­ ning, med särskild inriktning på utlåning till små och medels­ tora företag och handelsfinansiering, inbegripet utlåning inom ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.

Den rapport som avses i första stycket ska vederbörligen beakta marknaderna och den internationella utvecklingen av lagstift­ ningen samt interaktionen mellan likviditetstäckningskravet och andra tillsynskrav enligt denna förordning, såsom riskkapi­ talbasgraden enligt artikel 92 och bruttosoliditetsgraden.

Europaparlamentet och rådet ska få tillfälle att framföra sina synpunkter på den rapport som avses i första stycket.

2. I den rapport som avses i punkt 1 ska EBA särskilt be­ döma lämpligheten av följande:

a)Tillhandahållande av mekanismer för att begränsa värdet på likviditetsinflöden, särskilt för att fastställa ett maximalt lik­

viditetsinflöde och villkoren för dess tillämpning, med be­ aktande av olika affärsmodeller, inbegripet "pass through"- finansiering, factoring, leasing, säkerställda obligationer, panträtter, emittering av säkerställda obligationer, och i vil­ ken utsträckning som detta maximala likviditetsinflöde bör ändras eller avskaffas för att ta hänsyn till särdragen hos specialiserad finansiering.

b)Kalibrering av inflöden och utflöden i enlighet med avdel­ ning II del sex, i synnerhet artikel 422.7 och 425.2.

c)Tillhandahållande av mekanismer för att begränsa möjlighe­ ten att täcka likviditetsbehoven med vissa kategorier av lik­ vida tillgångar, i synnerhet bedöma den lämpliga minimi­

procentandelen för de likvida tillgångar som avses i arti­ kel 416.1 a, b och c i förhållande till de totala likvida till­ gångarna, pröva en tröskel på 60 % och beakta internatio­ nell utveckling av lagstiftningen. Fordringar som förfaller eller som är uppsägningsbara inom 30 kalenderdagar ska inte inräknas i denna gräns, såvida inte dessa tillgångar har anskaffats mot säkerhet som också är kvalificerad enligt artikel 416.1 a, b och c.

d)Tillhandahållande av specifika lägre likviditetsutflödes- och/ eller högre likviditetsinflödesnivåer för koncerninterna flö­ den; rapporten ska specificera enligt vilka villkor det av tillsynsskäl skulle vara motiverat med sådana specifika in- och utflödesnivåer och översiktligt ange en metod som an­ vänder objektiva kriterier och parametrar för att fastställa specifika in- och utflödesnivåer mellan institutet och mot­ parten i de fall då de inte är etablerade i samma medlems­ stat.

e)Kalibrering av den utnyttjandesgrad (draw-down rate) som är tillämplig på outnyttjade beviljade kredit- och likviditets­ faciliteter som omfattas av artikel 424.3 och 424.5. EBA ska framför allt pröva en utnyttjandegrad på 100 %.

f)Definition av inlåning från allmänheten enligt artikel 411.2, i synnerhet det lämpliga i att införa en tröskel för fysiska personers insättningar.

g)Behovet av att införa en ny kategori för inlåning från all­ mänheten med ett lägre utflöde, mot bakgrund av de särd­ rag hos sådan inlåning som skulle kunna motivera en lägre utflödesgrad och med beaktande av den internationella ut­ vecklingen.

h)Undantag från krav på sammansättningen av de likvida till­ gångar som instituten kommer att vara skyldiga att inneha, när institutens sammanlagda motiverade behov av likvida tillgångar i en viss valuta överskrider tillgängligheten till dessa likvida tillgångar samt de villkor som dessa undantag bör vara föremål för.

i)Definition av finansiella produkter som överensstämmer med sharialagstiftning som ett alternativ till tillgångar som kvalificerar som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416, för användning av banker som uppfyller kraven i sharialags­ tiftning.

j)Definition av stressituationer, inklusive principer för an­ vändning av reserven av likvida tillgångar, och fastställa de nödvändiga tillsynsåtgärder enligt vilka instituten skulle kunna använda sina likvida tillgångar för att möta likvidi­ tetsutflöden samt ange hur bristande efterlevnad ska hante­ ras.

k)Definition av ett etablerad operativ relation när det gäller icke-finansiella kunder enligt artikel 422.3 c.

297

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/288

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

l)Kalibrering av den utflödesgrad som är tillämplig på mot­

svarande bank- eller prime brokerage-tjänster enligt arti­ kel 422.4 första stycket.

m)Mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler på av staten garanterade obligationer vilka som en del av de stat­ liga stödåtgärderna gavs ut till kreditinstitut med unions­ godkännande av statligt stöd, såsom obligationer utgivna av National Asset Management Agency (NAMA) i Irland och av det spanska kapitalförvaltningsbolaget, i syfte att flytta problemtillgångar från kreditinstitutens balansräkning­ ar, som tillgångar av extremt hög likviditets- och kreditkva­ litet åtminstone fram till och med december 2023.

3. EBA ska efter samråd med ESMA och ECB senast den 31 december 2013 rapportera till kommissionen om lämpliga enhetliga definitioner av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet i överlåtbara tillgångar i enlighet med artikel 416 och lämpliga värderingsavdrag för tillgångar som kan klassifice­ ras som likvida tillgångar i enlighet med artikel 416, med un­ dantag av tillgångar enligt artikel 416.1 a, b och c.

Europaparlamentet och rådet ska få tillfälle att framföra sina synpunkter på rapporten.

Den rapport som avses i första stycket ska också beakta

a)andra kategorier tillgångar, i synnerhet värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet (RMBS) av hög likviditets- och kreditkvalitet,

b)andra kategorier av värdepapper och lån som är godtagbara för centralbanker, till exempel lokala statsobligationer och företagscertifikat, och

c)andra tillgångar som inte är godtagbara för centralbanker men som är omsättningsbara, till exempel aktier som är noterade på en erkänd börs, guld, aktieinstrument kopplade till större index, garanterade obligationer, säkerställda obliga­ tioner, företagsobligationer och fonder baserade på dessa till­ gångar.

4. I den rapport som avses i punkt 3 ska det beaktas om och

iså fall i vilken omfattning standbykreditmöjligheter enligt ar­ tikel 416.1 e bör betraktas som likvid tillgång mot bakgrund av den internationella utvecklingen och med beaktande av europe­ iska särdrag, inklusive unionens monetära politik.

EBA ska i synnerhet undersöka om följande kriterier är ända­ målsenliga och vilka nivåer som är lämpliga för dessa definitio­ ner:

a)Minsta handelsvolym för tillgångarna.

b)Minsta utestående volym för tillgångarna.

c)Krav på transparent prissättning och information efter han­ del.

d)Kreditkvalitetsstegen som avses i del tre avdelning II kapi­ tel 2.

e)Dokumenterad historisk prisstabilitet.

f)Genomsnittlig handelsvolym och genomsnittlig storlek på affärerna.

g)Största skillnad mellan köp- och säljkurs.

h)Återstående löptid.

i)Minsta omsättningskvot.

5.Senast den 31 januari 2014 ska EBA dessutom rapportera

om

a)enhetliga definitioner av hög och mycket hög likviditet och kreditkvalitet,

b)de möjliga oavsedda konsekvenserna av definitionen av lik­ vida tillgångar på den monetära politiken och i vilken om­ fattning,

i)en förteckning över likvida tillgångar som är fristående från förteckningen över av centralbanken godtagbara till­ gångar kan ge institut incitament att ta med tillgångar som inte omfattas av definitionen av likvida tillgångar vid refinansieringstransaktioner,

ii)en reglering av likviditeten kan avskräcka institut från att låna ut eller låna på den osäkrade penningmarknaden och detta leda till ett ifrågasättande av inriktningen på Eonia i genomförandet av den monetära politiken,

iii)införandet av likviditetstäckningskravet kan göra det svå­ rare för centralbankerna att säkerställa prisstabilitet ge­ nom att använda befintliga ramar och instrument för den monetära politiken, och

c)de operativa kraven för innehav av likvida tillgångar i enlig­ het med artikel 417 b–f i enlighet med utvecklingen av internationell lagstiftning.

Artikel 510

Krav på stabil nettofinansiering

1. EBA ska senast den 31 december 2015 med utgångspunkt

ide poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning III rapportera till kommissionen om huruvida och på vilket sätt det vore lämpligt att se till att institut använder stabila finan­ sieringskällor, inbegripet en bedömning av inverkan på verk­ samheten inom och riskprofilen för institut som är etablerade

iunionen eller på finansmarknader eller ekonomin och banker­ nas utlåning, särskilt i fråga om utlåning till små och medelstora

företag och finansiering av handel, inbegripet utlåning inom ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem och "pass through"-finansieringsmodeller, inklusive kompletterande hypo­ tekslånefinansiering. EBA ska framför allt analysera den inver­ kan som stabila finansieringskällor har på olika bankmodellers refinansieringsstrukturer i unionen.

298

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/289

 

 

 

 

 

2.EBA ska senast den 31 december 2015 med utgångspunkt

ide poster som ska rapporteras i enlighet med del sex avdelning

III och i det enhetliga rapporteringsformat som avses i arti­ kel 415.3 och efter att ha samrått med ESRB också rapportera till kommissionen om metoder för fastställande av det belopp för stabil finansiering som instituten har tillgång till och behö­ ver och om lämpliga enhetliga definitioner för beräkning av ett sådant krav på stabil nettofinansiering, med särskild inriktning på

a)de kategorier och viktningar som tillämpas på källorna till stabil finansiering i artikel 427.1,

b)de kategorier och viktningar som tillämpas vid fastställande av kravet på stabil finansiering i artikel 428.1,

c)metoder som ska tillhandahålla positiva och negativa incita­ ment för att uppmuntra till stabilare långsiktigare finansie­ ring av instituts tillgångar, affärsverksamhet, investeringar och finansiering,

d)behovet av att utarbeta olika metoder för olika typer av institut.

3. Kommissionen ska senast den 31 december 2016 med beaktande av de rapporter som avses i punkt 2 och 3 och med fullt beaktande av banksektorns mångfald i unionen om lämpligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamen­ tet och rådet om hur det ska säkerställas att instituten använder stabila finansieringskällor.

Artikel 511

Bruttosoliditet

1.Kommissionen ska senast den 31 december 2016 på grundval av resultatet av den rapport som avses i punkt 3 överlämna en rapport om bruttosoliditetsgradens inverkan och effektivitet till Europaparlamentet och rådet.

2.Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag om införande av ett lämpligt antal nivåer för den bruttosolidi­ tetsgrad som institut med olika affärsmodeller ska åläggas att följa, med förslag till en lämplig anpassning av dessa nivåer och eventuella lämpliga justeringar av kapitalmåttet och det sam­ manlagda exponeringsmåttet enligt artikel 429, om så krävs tillsammans med därtill hörande flexibilitetsåtgärder, inbegripet lämpliga ändringar av artikel 458 för att införa bruttosoliditets­ graden inom ramen för de åtgärder som omfattas av den ar­ tikeln.

3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska EBA senast den 31 ok­ tober 2016 överlämna en rapport till kommissionen om minst följande:

a)Huruvida den ram för bruttosoliditetsgraden som införs ge­ nom denna förordning och artiklarna 87 och 98 i direktiv 2013/36/EU är det lämpliga verktyget för att tillfredsstäl­ lande och i tillräckligt hög grad stävja risken för alltför låg bruttosoliditet hos instituten.

b)Fastställande av affärsmodeller som återspeglar institutens

totala riskprofiler och införande av differentierade nivåer för dessa affärsmodellers grad av bruttosoliditet.

c)Huruvida de krav som fastställs i artiklarna 76 och 87 i direktiv 2013/36/EU i enlighet med artiklarna 73 och 97 i direktiv 2013/36/EU för att hantera risken för alltför låg bruttosoliditet är tillräckliga för en sund förvaltning av denna risk från institutens sida och, om inte, vilka ytterligare för­ bättringar som krävs för att nå dessa mål.

d)Huruvida och i så fall vilka ändringar av den beräknings­ metod som anges i artikel 429 som krävs för att se till att bruttosoliditetsgraden kan användas som en lämplig indika­ tor på ett instituts risk för alltför låg bruttosoliditet.

e)Huruvida det exponeringsvärde för kontrakten i bilaga II som fastställs enligt den ursprungliga åtagandemetoden skil­ jer sig väsentligt från det exponeringsvärde som fastställs genom marknadsvärderingsmetoden vid beräkning av det sammanlagda exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden.

f)Huruvida det vore lämpligare att använda kapitalbas eller kärnprimärkapital som kapitalmått för bruttosoliditetsgraden

isyfte att spåra risken för alltför låg bruttosoliditet och i så fall vilken justering av bruttosoliditetsgraden som vore lämp­ lig.

g)Huruvida den konverteringsfaktor som avses i artikel 429.10

aför outnyttjade kreditmöjligheter som kan återtas villkors­ löst när som helst utan föregående avisering är tillräckligt försiktig med hänsyn till de belägg som har samlats in under observationsperioden.

h)Huruvida frekvensen och formatet för de upplysningar som avses i artikel 451 är ändamålsenliga.

i)Vilken nivå som skulle vara lämplig för bruttosoliditetsgra­ den för var och en av de affärsmodeller som fastställs i enlighet med led b.

j)Huruvida ett omfång för varje nivå av bruttosoliditetsgrad bör fastställas.

299

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/290

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

k)Huruvida införandet av bruttosoliditetsgrad som ett krav för instituten skulle kräva ändringar av den ram för bruttosoli­ ditetsgraden som införs genom denna förordning och i så fall vilka.

l)Huruvida införandet av bruttosoliditetsgrad som ett krav för instituten effektivt skulle begränsa risken för alltför låg brut­ tosoliditet hos dessa institut och i så fall huruvida samma bruttosoliditetsgrad bör gälla för alla institut eller om den bör fastställas utifrån riskprofil och affärsmodell samt insti­ tutens storlek och i detta fall vilka ytterligare justeringar eller övergångsperioder som skulle krävas.

4. Den rapport som avses i punkt 3 ska minst omfatta pe­ rioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 30 juni 2016 och minst beakta följande:

a)Hur införandet av bruttosoliditetsgrad, fastställd i enlighet med artikel 429, som ett krav instituten måste uppfylla skulle påverka

i)finansmarknader i allmänhet och marknader för repor, derivat och säkerställda obligationer i synnerhet,

ii)institutens stabilitet,

iii)institutens affärsmodeller och balansräkningsstrukturer, särskilt vad gäller affärsområden med låg risk, såsom säljfrämjande kredit från banker för offentlig utveckling, kommunala lån, finansiering av bostadsfastigheter och andra områden med låg risk som regleras enligt natio­ nell lagstiftning,

iv)flyttning av exponeringar till enheter som inte omfattas av tillsyn,

v)finansiella innovationer, särskild utveckling av instru­ ment med inbäddad belåning,

vi)institutens riskbeteende,

vii)clearing-, avvecklings- och förvaringsverksamhet och driften av en central motpart,

viii)cyklikalitet hos kapitalmåttet och det sammanlagda ex­ poneringsmåttet för bruttosoliditetsgraden,

ix)bankernas utlåning, särskilt i fråga om utlåning till små och medelstora företag, lokala myndigheter, regionala myndigheter och enheter inom den offentliga sektorn och finansiering av handel, inbegripet utlåning inom ramen för offentliga exportkreditförsäkringssystem.

b)Bruttosoliditetsgradens samverkan med de riskbaserade ka­ pitalbaskrav och likviditetskrav som fastställs i denna förord­ ning.

c)Den inverkan som skillnader mellan de redovisningsstandar­ der som ska tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002, de redovisningsstandarder som ska tillämpas enligt direktiv 86/635/EEG och andra tillämpliga redovisningsramar och andra relevanta redovisningsramar har på möjligheten att jämföra bruttosoliditetsgraden.

Artikel 512

Exponering för överförd kreditrisk

Kommissionen ska senast den 31 december 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen och effektivite­ ten av bestämmelserna i del fem mot bakgrund av utvecklingen på den internationella marknaden.

Artikel 513

Makrotillsynsregler

1. Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen, efter att ha samrått med ESRB och EBA, se över huruvida makrotillsyns­ reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU är till­ räcklig för att reducera systemrisker i sektorer, regioner och medlemsstater i Europeiska unionen och bland annat bedöma

a)huruvida de nuvarande verktygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effek­ tiva och genomblickbara,

b)huruvida täckningen och de tänkbara graderna av överlapp­ ning mellan de olika verktygen för makrotillsyn mot lik­ nande risker i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU är adekvata och vid behov föreslå nya makrotillsynsregler.

c)hur internationellt överenskomna standarder för systemvik­ tiga institut samspelar med bestämmelserna i denna förord­ ning och i direktiv 2013/36/EU, och vid behov föreslå nya regler, med beaktande av dessa internationellt överenskomna standarder.

2. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 på grundval av samråd med ESRB och EBA rapportera till Europa­ parlamentet och rådet om den bedömning som avses i punkt 1 och vid behov överlämna ett lagstiftningsförslag till Europapar­ lamentet och rådet.

Artikel 514

Motpartskreditrisk och ursprunglig åtagandemetod

Kommissionen ska senast den 31 december 2016 göra en över­ syn av och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 275 och lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

300

maxfEBRMi – IMi – DFi; 0g · RW · captial ratio

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/291

 

 

 

 

 

Artikel 515

Övervakning och utvärdering

1.EBA ska senast den 2 januari 2015 tillsammans med Esma lägga fram en rapport om hur denna förordning fungerar tillsammans med tillhörande skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012, i synnerhet vad gäller institut som driver en cen­ tral motpart, i syfte att undvika dubbla krav för derivattrans­ aktioner och därigenom undvika ökad regleringsrisk och ökade kostnader för behöriga myndigheters övervakning.

2.EBA ska övervaka och utvärdera tillämpningen av bestäm­ melserna om kapitalbaskraven för exponeringar mot en central motpart i enlighet med del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 9. EBA ska senast den 1 januari 2015 rapportera till kommissio­ nen om dessa bestämmelsers inverkan och effektivitet.

3.Kommissionen ska senast 31 december 2016 se över och lämna en rapport om hur förenlig denna förordning är med

bestämmelserna inom samma område i förordning (EU) nr 648/2012, kapitalbaskravet i del tre avdelning II kapitel 6 avsnitt 9 och överlämna denna rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 516

Långsiktig finansiering

Kommissionen ska senast den 31 december 2015 rapportera om denna förordnings inverkan när det gäller att stimulera långsiktiga investeringar i tillväxtfrämjande infrastruktur.

Artikel 517

Definition av godtagbart kapital

Kommissionen ska senast 31 december 2014 granska och rap­ portera om huruvida den definition av godtagbart kapital som tillämpas i del två avdelning III och del fyra är ändamålsenlig och överlämna sin rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 518

Översyn av kapitalinstrument som får skrivas ned eller konverteras vid den tidpunkt då ett institut inte längre är livskraftigt

Senast den 31 december 2015 ska kommissionen se över och rapportera om hurvida denna förordning bör innehålla ett krav om nedskrivning av primärkapital- och supplementärkapitaltill­ skott i de fall då det fastslagits att ett institut inte längre är livskraftigt. Kommissionen ska överlämna rapporten till Europa­ parlamentet och rådet, om lämpligt tillsammans med ett lags­ tiftningsförslag.

Artikel 519

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner från kärnprimärkapitalposter

EBA ska senast den 30 juni 2014 utarbeta en rapport om huruvida den reviderade IAS 19, tillsammans med avdraget av

nettopensionstillgångar enligt artikel 36.1 e och förändringar i nettopensionsskulderna leder till otillbörlig volatilitet i institu­ tens kapitalbas.

Kommissionen ska med beaktande av EBA:s rapport senast den 31 december 2014 utarbeta en rapport till Europaparlamentet och rådet i det ärende som avses i första stycket, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag om införande av en justering av förmånsbestämda nettopensionsfondstillgångar eller nettopensionsskulder för beräkning av kapitalbasen.

AVDELNING III

ÄNDEINGAR

Artikel 520

Ändring av förordning (EU) nr 648/2012

Förordning (EU) nr 648/2012 ska ändras på följande sätt:

1.Följande kapitel ska läggas till i avdelning IV:

"KAPITEL 4

Beräkningar och rapportering i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013

Artikel 50a

Beräkning av KCCP

1. Vid tillämpning av artikel 308 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni

2013 om om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepap­ persföretag (*) ska en central motpart som har mottagit den anmälning som avses i artikel 301.2 b i den förord­ ningen beräkna KCCP i enlighet med punkt 2 i den här artikeln för alla kontrakt och transaktioner som den clearar för alla sina clearingmedlemmar som omfattas av täckningen för obeståndsfonden.

2. En central motpart ska beräkna sitt hypotetiska kapital (KCCP) på följande sätt:

X

KCCP ¼

 

i

där

 

EBRMi

= exponeringsvärdet före riskskydd, vilket är

 

lika med den centrala motpartens expone­

 

ringsvärde mot clearingmedlem i till följd

 

av alla kontrakt och transaktioner med denna

 

clearingmedlem, beräknat utan beaktande av

 

den säkerhet som ställts av denna clearing­

 

medlem,

301

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/292

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

IMi

=

den initialsäkerhet som clearingmedlem i har

 

 

ställt till den centrala motparten,

DFi

=

det förfinansierade bidraget från clearingmed­

 

 

lem i,

RW

= en riskvikt på 20 %, och

kapitalkvot = 8 %.

3.En central motpart ska för de clearingmedlemmar som är institut göra den beräkning som krävs enligt punkt 2 minst kvartalsvis eller oftare, om de behöriga myndigheterna så begär.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande som specificerar följande för tillämpning av punkt 3:

a) Frekvens och tidpunkter för beräkningarna enligt punkt 2.

b)I vilka situationer den behöriga myndigheten för ett in­ stitut som fungerar som clearingmedlem får kräva att beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som anges i led a.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010."

Artikel 50b

Allmänna regler för beräkning av KCCP

Vid beräkningen enligt artikel 50a.2 ska följande gälla:

a)En central motpart ska beräkna värdet för de expone­ ringar den har mot sina clearingmedlemmar på följande sätt:

i)Exponeringar som följer av de kontrakt och trans­ aktioner som förtecknas i artikel 301.1 a och d I förordning (EU) nr 575/2013.

ii)Exponeringar som följer av de kontrakt och trans­ aktioner som förtecknas i artikel 301.1 b, c och e i förordning (EU) nr 575/2013 ska beräknas i enlighet med den fullständiga metoden för finansiella säkerhe­ ter enligt artikel 223 i den förordningen med scha­ bloniserade volatilitetsjusteringar enligt artikel 223 och 224 i den förordningen. Det undantag som anges i artikel 285.3 i den förordningen ska inte ska till­ lämpas.

iii)Exponeringar som följer av de transaktioner som inte förtecknas i artikel 301.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och som endast medför avvecklingsrisk

ska beräknas i enlighet med avdelning V del tre i den förordningen.

b)För institut som omfattas av tillämpningsområdet för för­ ordning (EU) nr 575/2013 ska nettningsmängderna vara desamma som i avdelning II del tre i den förordningen.

c)Vid beräkningen av de värden som avses i a ska den centrala motparten från sina exponeringar subtrahera de säkerheter som ställts av clearingmedlemmarna, efter ned­ skrivning genom schablonmässiga volatilitetsjusteringar i enlighet med den fullständiga metoden för finansiella sä­ kerheter enligt artikel 224 i förordning (EU) nr 575/2013.

d)En central motpart ska beräkna sin exponering mot sina clearingmedlemmar vid transaktioner för värdepappers­ finansiering enligt den fullständiga metoden för finansiella säkerheter med schabloniserade volatilitetsjusteringar en­ ligt artiklarna 223 och 224 i förordning (EU) nr 575/2013.

e)Om en central motpart har exponeringar mot en eller flera centrala motparter, ska den behandla varje sådan exponering som om den vore en exponering mot clea­ ringmedlemmar och ta med eventuell marginalsäkerhet eller förfinansierade bidrag som erhållits från dessa cen­ trala motparter i beräkningen av KCCP.

f)Om en central motpart har ett bindande avtalsmässigt arrangemang med sina clearingmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearingmedlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska den centrala motparten vid beräkningen enligt punkt 1 betrakta denna initialsäkerhet som förfinansierade bidrag och inte som initialsäkerhet.

g)En central motpart ska vid tillämpning av marknadsvär­ deringsmetoden ersätta formeln i artikel 298.1 c ii i för­ ordning (EU) nr 575/2013 med följande:

PCEred ¼ 0:15 · PCEgross þ 0:85 · NGR · PCEgross;

där NGR:s täljare ska beräknas enligt artikel 274.1 i för­ ordning (EU) nr 575/2013 strax innan variationsmargi­ nalerna ändras vid utgången av avvecklingsperioden och nämnaren är bruttoersättningskostnaden.

h)En central motpart ska vid tillämpning av marknadsvär­ deringsmetoden enligt artikel 274 i förordning (EU) nr 36/2013 ersätta formeln i artikel 298.1 c ii i den för­ ordningen med följande:

PCEred ¼ 0:15 · PCEgross þ 0:85 · NGR · PCEgross

302

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/293

 

 

 

 

 

där NGR:s täljare ska beräknas i enlighet med arti­ kel 274.1 i den förordningen strax innan variationsmar­ ginalerna ändras vid utgången av avvecklingsperioden och nämnaren är bruttoersättningskostnaden.

i)Om en central motpart inte kan beräkna NGR-värdet enligt artikel 298.1 c ii i förordning (EU) nr 575/2013, ska den göra följande:

i)Till de av clearingmedlemmarna som är institut och deras behöriga myndigheter anmäla att den inte kan beräkna NGR och varför den inte kan utföra beräk­ ningen.

ii)Under en tremånadersperiod får det sätta NGR-värdet till 0,3 vid den beräkning av PCEred som anges i led g.

j)Om den centrala motparten fortfarande inte kan beräkna NGR-värdet vid utgången av den period som anges i led i ii, ska den göra följande:

i)Upphöra att beräkna KCCP.

ii)Till de av clearingmedlemmarna som är institut och deras behöriga myndigheter anmäla att den har upp­ hört att beräkna KCCP.

k)Vid beräkningen av den möjliga framtida exponeringen för optioner och optioner att ingå swappavtal ("swap­ tions") i enlighet med marknadsvärderingsmetoden enligt artikel 274 i förordning (EU) nr 575/2013, ska en central motpart multiplicera kontraktets teoretiska belopp med det absoluta värdet på optionens delta (ðδV=δpÞ enligt artikel 280.1 a i den förordningen.

l)Om en central motpart har mer än en obeståndsfond, ska den utföra beräkningen enligt artikel 50a.2 separat för varje obeståndsfond.

Artikel 50c

Rapportering av information

1. Vid tillämpning av artikel 308 i förordning förordning (EU) nr 575/2013 ska en central motpart rapportera följande till de clearingmedlemmar som är institut och de behöriga myndigheterna:

a)Det hypotetiska kapitalet (KCCP).

b)Summan av de förfinansierade bidragen (DFCM).

c)Beloppet av de förfinansierade finansiella medel som den enligt lag eller enligt avtal med sina clearingmedlemmar måste använda för att täcka sina förluster till följd av att en eller flera av clearingmedlemmarna har fallerat, innan

den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden (DFCCP).

d)Det totala antalet clearingmedlemmar (N).

e)Koncentrationsfaktorn (β) enligt artikel 50d.

f)Summan av alla avtalsenliga bidrag ðDFcCMÞ.

Om en central motpart har mer än en obeståndsfond, ska den rapportera informationen i första stycket separat för varje obeståndsfond.

2.Den centrala motparten ska till de clearingmedlemmar som är institut anmäla ovanstående minst kvartalsvis eller oftare, om dessa clearingmedlemmars behöriga myndigheter så begär.

3.EBA ska utarbeta förstag till tekniska standarder för genomförande som specificerar

a)den enhetliga mallen för den rapportering som avses i punkt 1,

b)frekvens och tidpunkter för den rapportering som avses i punkt 2,

c)i vilka situationer den behöriga myndigheten för ett in­ stitut som fungerar som clearingmedlem får kräva att beräkningar och rapportering ska ske oftare än vad som anges i led b.

EBA ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 50d

Beräkning av specifika poster som ska rapporteras av den centrala motparten

Vid tillämpning av artikel 50c ska följande gälla:

a)Om en central motpart har regler enligt vilka den ska använda en del eller alla av sina finansiella medel paral­ lellt med de förfinansierade bidragen från clearingmed­ lemmarna på ett sätt som gör dessa medel likvärdiga med förfinansierade bidrag från en clearingmedlem ge­ nom hur de täcker förluster som den centrala motparten ådrar sig om en av clearingmedlemmarna fallerar eller blir insolvent, ska den centrala motparten addera det motsva­ rande värdet av dessa medel till DFCM.

303

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/294

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

b) Om en central motpart har regler enligt vilka den ska använda en del eller alla av sina finansiella medel för att täcka sina förluster till följd av att en eller flera av dess clearingmedlemmar har fallerats efter att obestånds­ fonden är förbrukad men innan den begär de avtalsenliga bidragen från sina clearingmedlemmar, ska den centrala motparten addera det motsvarande värdet av dessa ytter­ ligare finansiella medel ðDFaCCP Þ till det totala värdet av de förfinansierade bidragen (DF) enligt följande:

DF ¼ DFCCP þ DFCM þ DFaCCP .

c)En central motpart ska beräkna koncentrationsfaktorn (β) i enlighet med följande formel:

PCEred;1 þ PCEred;2

β ¼ Pi PCEred;i

Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av det sista av de 11 tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet av punkt 3 andra stycket eller tills ett beslut enligt artikel 25 har fattats om godkännande av den centrala mot­ parten, beroende på vilken dag som infaller först, ska den centrala motparten tillämpa den behandling som avses i tredje stycket i denna punkt.

När en central motpart saknar obeståndsfond och inte har något bindande avtalsmässigt arrangemang med sina clea­ ringmedlemmar som tillåter den att använda hela eller en del av den initialsäkerhet som den har mottagit från clearing­ medlemmarna som om den var ett förfinansierat bidrag, ska de uppgifter som den ska rapportera i enlighet med arti­ kel 50c.1 inbegripa den totala summan av den initialsäkerhet som den har mottagit från sina clearingmedlemmar.

där

 

PCEred,i

= det reducerade talet för möjliga framtida

 

kreditexponeringar för en central motparts

 

samtliga kontrakt och transaktioner med

 

clearingmedlem i.

PCEred,1

= det reducerade talet för möjliga framtida

 

kreditexponeringar för en central motparts

 

samtliga kontrakt och transaktioner med

 

den clearingmedlem som har det största

 

PCEred-värdet.

PCEred,2

= det reducerade talet för möjliga framtida

 

kreditexponeringar för en central motparts

 

samtliga kontrakt och transaktioner med

 

den clearingmedlem som har det andra

___________

största PCEred-värdet.";

 

(*)EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.";

2.I artikel 11.15 ska led b utgå.

3.I artikel 89 ska följande text punkt införas:

"5a. Upp till 15 månader efter dagen för ikraftträdandet av det sista av de 11 tekniska standarder för tillsyn som avses i slutet av punkt 3 första stycket eller tills ett beslut enligt artikel 14 har fattats om auktorisation av den centrala motparten, beroende på vilket datum som inträffar först, ska den centrala motparten tillämpa den behandling som avses i tredje stycket i denna punkt.

Tidsfristerna i första och andra styckena i denna punkt får förlängas med ytterligaer sex månader när kommissionen har antagit den genomförandeakt som avses I artikel 497.3 I förordning (EU) nr 575/2013."

DEL ELVA

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 521

Ikraftträdande och tillämpningsdatum

1.Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.Denna förordning ska gälla från och med den 1 januari 2014, med undantag för

a)artiklarna 8.3, 21 och 451.1, som ska gälla från och med den 1 januari 2015,

b)artikel 413.1, som ska gälla från och med den 1 januari 2016,

c)de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska gälla från och med den 31 December 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 juni 2013.

 

 

På Europaparlamentets vägnar

 

På rådets vägnar

M. SCHULZ

 

A. SHATTER

Ordförande

 

Ordförande

 

 

 

304

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/295

 

 

 

 

 

BILAGA I

Klassificering av poster utanför balansräkningen

1.Högrisk:

a)Garantier knutna till kreditgivning (t.ex. garantier för betalning av kreditfaciliteter i tid.

b)Kreditderivat.

c)Egna accepter.

d)Endosserade växlar, för vilka inget annat institut bär växelansvar.

e)Transaktioner med regress (t.ex. factoring, fakturabelåningsfaciliteter).

f)Oåterkalleliga kreditlöften med karaktär av kreditsubstitut.

g)Tillgångar som förvärvats genom rena terminskontrakt.

h)Avtalad utlåning på termin (forward deposits).

i)Obetald del av betalning för aktier och andra värdepapper.

j)Sådana avtal om försäljning och återköp som avses i artikel 12.3 och 12.5 i direktiv 86/635/EEG.

k)Andra poster av högrisktyp.

2.Medelrisk:

a)Handelsfinansiering av poster utanför balansräkningen, dvs, remburser, öppnade eller bekräftade (se även "medel- lågrisk").

b)Andra poster utanför balansräkningen.

i)Sjöfartsgarantier, tull och skattegarantier.

ii)Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig löptid på mer än ett år.

iii)Note issuance facilities (NIF) och revolving underwriting facilities (RUF).

iv)Andra poster av medelrisktyp, så som de meddelats till EBA.

3.Medel-lågrisk:

a)Handelsfinansiering av poster utanför balansräkningen:

i)Remburser för vilka levererade varor utgör säkerhet samt andra självlikviderande transaktioner.

ii)Garanti- och ansvarsförbindelser (inbegripet anbuds- och fullgörandegarantier och associerade betalnings- och retentionsgarantier) samt garantiförbindelser som inte har karaktär av kreditsubstitut.

iii)Oåterkalleliga kreditlöften som inte har karaktär av kreditsubstitut.

b)Andra poster utanför balansräkningen:

i)Outnyttjade kreditmöjligheter, vilka omfattar åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter, med en ursprunglig löptid på högst ett år, vilka inte kan återtas villkorslöst vid något tillfälle utan avisering eller som inte omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet försämras.

ii)Andra poster av medel- eller lågrisktyp så som de meddelats till EBA.

305

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/296

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

4.Lågrisk:

a)Outnyttjade kreditmöjligheter, vilka omfattar åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter, vilka kan återtas när som helst utan föregående avisering eller som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet försämras. Kontokrediter till hushåll får betraktas som villkorslöst återtagbara, om avtalsvillkoren medger att instituten återtar dem i hela den utsträckning som tillåts enligt konsumentskyddslagstiftningen och därmed sammanhängande lagstiftning.

b)Outnyttjade kreditmöjligheter för anbuds- och fullgörandegarantier, vilka kan återtas när som helst utan föregående avisering eller som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande, om låntagarens kreditvärdighet försämras.

c)Andra poster av lågrisktyp, så som de meddelats till EBA.

306

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/297

 

 

 

 

 

BILAGA II

Typer av derivat

1.Räntebaserade kontrakt:

a)Ränteswappar i en valuta.

b)Basisswappar.

c)Ränteterminskontrakt (Forward Rate Agreements).

d)Räntefutureskontrakt.

e)Köpta ränteoptioner.

f)Andra kontrakt av liknande art.

2.Kontrakt som rör valuta eller guld:

a)Räntevalutaswappar i mer än en valuta.

b)Valutaterminskontrakt (Forward foreign-exchange contracts).

c)Valutafutureskontrakt.

d)Köpta valutaoptioner.

e)Andra kontrakt av liknande slag.

f)Kontrakt avseende guld av liknande slag som i leden a–e.

3.Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a–e och 2 a–d i denna bilaga avseende andra referensposter eller -index. Detta ska som ett minimum avse alla instrument som specificeras i punkterna 4–7, 9 och 10 i avsnitt C i bilaga I i direktiv 2004/39/EG vilka inte ingår i punkterna 1 eller 2 i denna bilaga.

307

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/298

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

BILAGA III

Poster som omfattas av kompletterande rapportering av likvida tillgångar

1.Kontanter.

2.Centralbanksexponeringar, i den omfattning dessa exponeringar kan utnyttjas under perioder av stress.

3.Överlåtbara värdepapper som representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater, centralbanker, icke-statliga offentliga organ, regioner med fiskalt självbestämmande och beskattnings- och indrivningsrätt samt lokala myndigheter, Banken för internationell betalningsutjämning (BIS), Internationella valutafonden (IMF), Europe­ iska unionen, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen eller multilaterala ut­ vecklingsbanker, vilka uppfyller samtliga följande villkor:

a)De åsätts 0 % riskvikt enligt del tre avdelning II kapitel 2.

b)De är inte någon skyldighet för ett institut eller någon av dess anknutna enheter.

4.Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkt 3, vilka representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater eller centralbanker och är utställda i den inhemska valutan av staten eller centralbanken i den valuta och i det land där likviditetsrisken tas eller utställda i utländska valutor, om innehavet av denna skuld motsvarar likviditetsbehoven i bankens verksamhet i detta tredjeland.

5.Överlåtbara värdepapper som representerar fordringar på eller fordringar som garanteras av stater, centralbanker, icke-statliga offentliga organ, regioner med fiskalt självbestämmande och beskattnings- och indrivningsrätt samt lokala myndigheter eller multilaterala utvecklingsbanker, vilka uppfyller samtliga följande villkor:

a)De åsätts 20 % riskvikt enligt del tre avdelning II kapitel 2.

b)De är inte någon skyldighet för ett institut eller någon av dess anknutna enheter.

6.Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3, 4 och 5, vilka kvalificeras för 20 % riskvikt eller bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kreditkvalitet och uppfyller något av följande villkor:

a)De representerar inte någon fordring på ett specialföretag för värdepapperisering, ett institut eller någon av institutets anknutna enheter.

b)De är obligationer som är berättigade till den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5.

c)De är andra obligationer än de obligationer som avses under b i denna punkt, enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

7.Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3–6, vilka kvalificeras för 50 % riskvikt eller bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kreditkvalitet och inte representerar någon fordring på ett specialföretag för värdepapperisering, ett institut eller någon av institutets anknutna enheter.

8.Andra överlåtbara värdepapper än dem som avses i punkterna 3–7, vilka säkras med tillgångar som kvalificeras för 35 % riskvikt eller bättre enligt del tre avdelning II kapitel 2 eller är internt klassificerade med motsvarande kredit­ kvalitet och är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet i enlighet med artikel 125.

9.Kreditlöftesfaciliteter som beviljas av centralbanker inom räckvidden för den monetära politiken i den mån som dessa faciliteter inte är säkerställda genom likvida tillgångar, exklusive likviditetsstöd i krislägen.

10.Rättsliga eller lagstadgade minimiinsättningar hos det centrala kreditinstitutet och annan lagstadgad eller på avtals­ mässig grund tillgänglig likvid finansiering från det centrala kreditinstitutet eller de centrala kreditinstituten som är medlemmar i det nätverk som avses i artikel 113.7 eller omfattas av det undantag som fastställs i artikel 10, i den mån som denna finansiering inte är säkerställd genom likvida tillgångar, om kreditinstitutet ingår i ett nätverk i enlighet med rättsliga eller lagstadgade bestämmelser.

308

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

27.6.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 176/299

 

 

 

 

 

11.Börshandlade, centralt clearade aktier som ingår i ett större aktieindex, uttryckta i medlemsstatens inhemska valuta och inte emitterade av ett institut eller någon av dess anknutna enheter.

12.Guld noterat på en erkänd börs, förvarat på tilldelad plats.

Alla poster med undantag av de som avses i punkterna 1, 2 och 9 måste uppfylla följande villkor:

a)De handlas i enkla repor eller på kontantmarknader som utmärks av låga koncentrationsnivåer.

b)De har en dokumenterad historia som tillförlitlig källa till likviditet genom repor eller försäljning även under stressade marknadsvillkor.

c)De är inte belånade.

309

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/300

 

SV

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BILAGA IV

 

 

 

 

 

 

 

Jämförelsetabell

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 1

 

 

 

 

 

 

Artikel 2

 

 

 

 

 

 

Artikel 3

 

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 1

Artikel 4.1

 

 

 

Artikel 4.1

led 2

 

Artikel 3.1 b

 

Artikel 4.1

led 3

 

Artikel 3.1 c

 

Artikel 4.1

led 4

 

Artikel 3.1 p

 

Artikel 4.1

leden 5–7

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 8

Artikel 4.18

 

 

 

Artikel 4.1

leden 9–12

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 13

Artikel 4.41

 

 

 

Artikel 4.1

led 14

Artikel 4.42

 

 

 

Artikel 4.1

led 15

Artikel 4.12

 

 

 

Artikel 4.1

led 16

Artikel 4.13

 

 

 

Artikel 4.1

led 17

Artikel 4.3

 

 

 

Artikel 4.1

led 18

Artikel 4.21

 

 

 

Artikel 4.1

led 19

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 20

Artikel 4.19

 

 

 

Artikel 4.1

led 21

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 22

Artikel 4.20

 

 

 

Artikel 4.1

led 23

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 24

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 25

 

Artikel 3.1 c

 

Artikel 4.1

led 26

Artikel 4.5

 

 

 

Artikel 4.1

led 27

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 28

Artikel 4.14

 

 

 

Artikel 4.1

led 29

Artikel 4.16

 

 

 

Artikel 4.1

led 30

Artikel 4.15

 

 

 

Artikel 4.1

led 31

Artikel 4.17

 

 

 

Artikel 4.1

leden 32–34

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 35

Artikel 4.10

 

 

 

Artikel 4.1

led 36

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

310

 

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/301

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 37

Artikel 4.9

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 38

Artikel 4.46

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 39

Artikel 4.45

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 40

Artikel 4.4

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 41

Artikel 4.48

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 42

Artikel 4.2

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 43

Artikel 4.7

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 44

Artikel 4.8

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 45

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 46

Artikel 4.23

 

 

 

 

Artikel 4.1

leden 47–49

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 50

 

Artikel 3.1 e

 

Artikel 4.1

led 51

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 52

Artikel 4.22

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 53

Artikel 4.24

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 54

Artikel 4.25

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 55

Artikel 4.27

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 56

Artikel 4.28

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 57

Artikel 4.30

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 58

Artikel 4.31

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 59

Artikel 4.32

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 60

Artikel 4.35

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 61

Artikel 4.36

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 62

Artikel 4.40

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 63

Artikel 4.40a

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 64

Artikel 4.40b

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 65

Artikel 4.43

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 66

Artikel 4.44

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 67

Artikel 4.39

 

 

 

 

Artikel 4.1

leden 68–71

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 72

Artikel 4.47

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 73

Artikel 4.49

 

 

 

 

Artikel 4.1

leden 74–81

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 82

 

Artikel 3.1 m

 

Artikel 4.1

led 83

Artikel 4.33

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

311

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/302

 

SV

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 4.1

leden 84–91

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 92

 

Artikel 3.1 i

 

Artikel 4.1

leden 93–117

 

 

 

 

Artikel 4.1

led 118

 

Artikel 3.1 r

 

Artikel 4.1

leden 119–128

 

 

 

 

Artikel 4.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 4.3

 

 

 

 

 

 

Artikel 6.1

 

 

Artikel 68.1

 

 

 

Artikel 6.2

 

 

Artikel 68.2

 

 

 

Artikel 6.3

 

 

Artikel 68.3

 

 

 

Artikel 6.4

 

 

 

 

 

 

Artikel 6.5

 

 

 

 

 

 

Artikel 7.1

 

 

Artikel 69.1

 

 

 

Artikel 7.2

 

 

Artikel 69.2

 

 

 

Artikel 7.3

 

 

Artikel 69.3

 

 

 

Artikel 8.1

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.2

 

 

 

 

 

 

Artikel 8.3

 

 

 

 

 

 

Artikel 9.1

 

 

Artikel 70.1

 

 

 

Artikel 9.2

 

 

Artikel 70.2

 

 

 

Artikel 9.3

 

 

Artikel 70.3

 

 

 

Artikel 10.1

Artikel 3.1

 

 

 

Artikel 10.2

 

 

 

 

Artikel 11.1

Artikel 71.1

 

 

 

Artikel 11.2

Artikel 71.2

 

 

 

Artikel 11.3

 

 

 

 

Artikel 11.4

Artikel 3.2

 

 

 

Artikel 11.5

 

 

 

 

Artikel 12

 

 

 

 

 

 

Artikel 13.1

Artikel 72.1

 

 

 

Artikel 13.2

Artikel 72.2

 

 

 

Artikel 13.3

Artikel 72.3

 

 

 

Artikel 13.4

 

 

 

 

Artikel 14.1

Artikel 73.3

 

 

 

Artikel 14.2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

312

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/303

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 14.3

 

 

 

 

 

Artikel 15

 

Artikel 22

 

Artikel 16

 

 

 

 

 

Artikel 17.1

 

Artikel 23

 

Artikel 17.2

 

 

 

 

 

Artikel 17.3

 

 

 

 

 

Artikel 18.1 -

Artikel 133.1 första stycket

 

 

 

 

Artikel 18.2

Artikel 133.1 andra stycket

 

 

 

 

Artikel 18.3

Artikel 133.1 tredje stycket

 

 

 

 

Artikel 18.4

Artikel 133.2

 

 

 

 

Artikel 18.5

Artikel 133.3

 

 

 

 

Artikel 18.6

Artikel 134.1

 

 

 

 

Artikel 18.7

 

 

 

 

 

Artikel 18.8

Artikel 134.2

 

 

 

 

Artikel 19.1

Artikel 73.1 b

 

 

 

 

Artikel 19.2

Artikel 73.1

 

 

 

 

Artikel 19.3

Artikel 73.1 andra stycket

 

 

 

 

Artikel 20.1

Artikel 105.3 Artikel 129.2 och

 

 

 

 

 

 

 

bilaga X, del 3, leden 30 och 31

 

 

 

 

Artikel 20.2

Artikel 129.2 tredje stycket

 

 

 

 

Artikel 20.3

Artikel 129.2 fjärde stycket

 

 

 

 

Artikel 20.4

Artikel 129.2 femte stycket

 

 

 

 

Artikel 20.5

 

 

 

 

 

Artikel 20.6

Artikel 84.2

 

 

 

 

Artikel 20.7

Artikel 129.2 sjätte stycket

 

 

 

 

Artikel 20.8

Artikel 129.2 sjunde och åttonde

 

 

 

 

 

 

 

styckena

 

 

 

 

Artikel 21.1

 

 

 

 

 

Artikel 21.2

 

 

 

 

 

Artikel 21.3

 

 

 

 

 

Artikel 21.4

 

 

 

 

 

Artikel 22

Artikel 73.2

 

 

 

 

Artikel 23

 

Artikel 3.1 andra stycket

 

Artikel 24

Artikel 74.1

 

 

 

 

Artikel 25

 

 

 

 

 

Artikel 26.1

Artikel 57.a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

313

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/304

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 26.1 a

Artikel 57.a

 

 

 

Artikel 26.1 b

Artikel 57.a

 

 

 

Artikel 26.1 c

Artikel 57.b

 

 

 

Artikel 26.1 d

 

 

 

 

Artikel 26.1 e

Artikel 57.b

 

 

 

Artikel 26.1 f

Artikel 57.c

 

 

 

Artikel 26.1 först stycket

Artikel 61 andra stycket

 

 

 

Artikel 26.2 a

Artikel 57 andra, tredje och fjärde

 

 

 

 

 

 

styckena

 

 

 

Artikel 26.2 b

Artikel 57 andra, tredje och fjärde

 

 

 

Artikel 26.3

 

 

 

 

Artikel 26.4

 

 

 

 

Artikel 27

 

 

 

 

Artikel 28.1 a

 

 

 

 

Artikel 28.1 b

Artikel 57 a

 

 

 

Artikel 28.1 c

Artikel 57 a

 

 

 

Artikel 28.1 d

 

 

 

 

Artikel 28.1 e

 

 

 

 

Artikel 28.1 f

 

 

 

 

Artikel 28.1 g

 

 

 

 

Artikel 28.1 h

 

 

 

 

Artikel 28.1 i

Artikel 57 a

 

 

 

Artikel 28.1 j

Artikel 57 a

 

 

 

Artikel 28.1 k

 

 

 

 

Artikel 28.1 l

 

 

 

 

Artikel 28.1 m

 

 

 

 

Artikel 28.2

 

 

 

 

Artikel 28.3

 

 

 

 

Artikel 28.4

 

 

 

 

Artikel 28.5

 

 

 

 

Artikel 29

 

 

 

 

Artikel 30

 

 

 

 

Artikel 31

 

 

 

 

Artikel 32.1 a

 

 

 

 

Artikel 32.1 b

Artikel 57 fjärde stycket

 

 

 

Artikel 32.2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

314

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/305

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 33.1 a

Artikel 64.4

 

 

 

 

Artikel 33.1 b

Artikel 64.4

 

 

 

 

Artikel 33.1 c

 

 

 

 

 

Artikel 33.2

 

 

 

 

 

Artikel 33.3 a

 

 

 

 

 

Artikel 33.3 b

 

 

 

 

 

Artikel 33.3 c

 

 

 

 

 

Artikel 33.3 d

 

 

 

 

 

Artikel 33.4

 

 

 

 

 

Artikel 34

Artikel 64.5

 

 

 

 

Artikel 35

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 a

Artikel 57 k

 

 

 

 

Artikel 36.1 b

Artikel 57 j

 

 

 

 

Artikel 36.1 c

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 d

Artikel 57 q

 

 

 

 

Artikel 36.1 e

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 f

Artikel 57 i

 

 

 

 

Artikel 36.1 g

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 h

Artikel 57 n

 

 

 

 

Artikel 36.1 i

Artikel 57 m

 

 

 

 

Artikel 36.1 j

Artikel 66.2

 

 

 

 

Artikel 36.1 k i

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 k ii

Artikel 57 r

 

 

 

 

Artikel 36.1 k iii

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 k iv

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 k v

 

 

 

 

 

Artikel 36.1 l

Artikel 61 andra stycket

 

 

 

 

Artikel 36.2

 

 

 

 

 

Artikel 36.3

 

 

 

 

 

Artikel 37

 

 

 

 

 

Artikel 38

 

 

 

 

 

Artikel 39

 

 

 

 

 

Artikel 40

 

 

 

 

 

Artikel 41

 

 

 

 

 

Artikel 42

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

315

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/306

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 43

 

 

 

 

Artikel 44

 

 

 

 

Artikel 45

 

 

 

 

Artikel 46

 

 

 

 

Artikel 47

 

 

 

 

Artikel 48

 

 

 

 

Artikel 49.1

Artikel 59

 

 

 

Artikel 49.2

Artikel 60

 

 

 

Artikel 49.3

 

 

 

 

Artikel 49.4

 

 

 

 

Artikel 49.5

 

 

 

 

Artikel 49.6

 

 

 

 

Artikel 50

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

 

 

 

Artikel 51

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

 

 

 

Artikel 52

Artikel 63a

 

 

 

Artikel 53

 

 

 

 

Artikel 54

 

 

 

 

Artikel 55

 

 

 

 

Artikel 56

 

 

 

 

Artikel 57

 

 

 

 

Artikel 58

 

 

 

 

Artikel 59

 

 

 

 

Artikel 60

 

 

 

 

Artikel 61

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

 

 

 

Artikel 62.a

Artikel 64.3

 

 

 

Artikel 62.b

 

 

 

 

Artikel 62.c

 

 

 

 

Artikel 62.d

Artikel 63.3

 

 

 

Artikel 63

Artikel 63.1, Artikel 63.2, Artikel 64.3

 

 

 

Artikel 64

Artikel 64.3 c

 

 

 

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 66

Artikel 57, Artikel 66.2

 

 

 

Artikel 67

Artikel 57, Artikel 66.2

 

 

 

Artikel 68

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

316

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/307

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 69

Artikel 57, Artikel 66.2

 

 

 

 

Artikel 70

Artikel 57, Artikel 66.2

 

 

 

 

Artikel 71

Artikel 66, Artikel 57 ca, Artikel 63a

 

 

 

 

Artikel 72

Artikel 57, Artikel 66

 

 

 

 

Artikel 73

 

 

 

 

 

Artikel 74

 

 

 

 

 

Artikel 75

 

 

 

 

 

Artikel 76

 

 

 

 

 

Artikel 77

Artikel 63a.2

 

 

 

 

Artikel 78.1

Artikel 63a.2

 

 

 

 

Artikel 78.2

 

 

 

 

 

Artikel 78.3

 

 

 

 

 

Artikel 78.4

Artikel 63a.2 fjärde stycket

 

 

 

 

Artikel 78.5

 

 

 

 

 

Artikel 79

Artikel 58

 

 

 

 

Artikel 80

 

 

 

 

 

Artikel 81

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 82

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 83

 

 

 

 

 

Artikel 84

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 85

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 86

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 87

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 88

Artikel 65

 

 

 

 

Artikel 89

Artikel 120

 

 

 

 

Artikel 90

Artikel 122

 

 

 

 

Artikel 91

Artikel 121

 

 

 

 

Artikel 92

Artikel 66, Artikel 75

 

 

 

 

Artikel 93.1-4

Artikel 10.1-4

 

 

 

 

Artikel 93.5

 

 

 

 

 

Artikel 94

 

Artikel 18.2-4

 

Artikel 95

 

 

 

 

 

Artikel 96

 

 

 

 

 

Artikel 97

 

 

 

 

 

Artikel 98

 

Artikel 24

 

 

 

 

 

 

 

 

317

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/308

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 99.1

Artikel 74.2

 

 

 

Artikel 99.2

 

 

 

 

Artikel 100

 

 

 

 

Artikel 101.1

 

 

 

 

Artikel 101.2

 

 

 

 

Artikel 101.3

 

 

 

 

Artikel 102.1

 

Artikel 11.1

 

Artikel 102.2

 

Artikel 11.3

 

Artikel 102.3

 

Artikel 11.4

 

Artikel 102.4

 

Bilaga VII, del C, punkt 1

 

Artikel 103

 

Bilaga VII, del A, punkt 1

 

Artikel 104.1

 

Bilaga VII, del D, punkt 1

 

Artikel 104.2

 

Bilaga VII, del D, punkt 2

 

Artikel 105.1

 

Artikel 33.1

 

Artikel 105.2-10

 

Bilaga VII, del B, punkterna 1-9

 

Artikel 105.11-13

 

Bilaga VII, del B, punkterna 11-13

 

Artikel 106

 

Bilaga VII, del C, punkterna 1-3

 

Artikel 107

Artikel 76, Artikel 78.4 och bilaga III,

 

 

 

 

 

 

del 2, punkt 6

 

 

 

Artikel 108.1

Artikel 91

 

 

 

Artikel 108.2

 

 

 

 

Artikel 109

Artikel 94

 

 

 

Artikel 110

 

 

 

 

Artikel 111

Artikel 78.1-3

 

 

 

Artikel 112

Artikel 79.1

 

 

 

Artikel 113.1

Artikel 80.1

 

 

 

Artikel 113.2

Artikel 80.2

 

 

 

Artikel 113.3

Artikel 80.4

 

 

 

Artikel 113.4

Artikel 80.5

 

 

 

Artikel 113.5

Artikel 80.6

 

 

 

Artikel 113.6

Artikel 80.7

 

 

 

Artikel 113.7

Artikel 80.8

 

 

 

Artikel 114

Bilaga VI, del I, punkterna 1-5

 

 

 

Artikel 115.1 4

Bilaga VI, del I, punkterna 8-11

 

 

 

Artikel 115.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

318

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/309

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 116.1

Bilaga VI, del I, punkt 14

 

 

 

 

Artikel 116.2

Bilaga VI, del I, punkt 14

 

 

 

 

Artikel 116.3

 

 

 

 

 

Artikel 116.4

Bilaga VI, del I, punkt 15

 

 

 

 

Artikel 116.5

Bilaga VI, del I, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 116.6

Bilaga VI, del I, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 117.1

Bilaga VI, del I, punkterna 18 och 19

 

 

 

 

Artikel 117.2

Bilaga VI, del I, punkt 20

 

 

 

 

Artikel 117.3

Bilaga VI, del I, punkt 21

 

 

 

 

Artikel 118

Bilaga VI, del I, punkt 22

 

 

 

 

Artikel 119.1

 

 

 

 

 

Artikel 119.2

Bilaga VI, del I, punkterna 37 och 38

 

 

 

 

Artikel 119.3

Bilaga VI, del I, punkt 40

 

 

 

 

Artikel 119.4

 

 

 

 

 

Artikel 119.5

 

 

 

 

 

Artikel 120.1

Bilaga VI, del I, punkt 29

 

 

 

 

Artikel 120.2

Bilaga VI, del I, punkt 31

 

 

 

 

Artikel 120.3

Bilaga VI, del I, punkterna 33-36

 

 

 

 

Artikel 121.1

Bilaga VI, del I, punkt 26

 

 

 

 

Artikel 121.2

Bilaga VI, del I, punkt 25

 

 

 

 

Artikel 121.3

Bilaga VI, del I, punkt 27

 

 

 

 

Artikel 122

Bilaga VI, del I, punkterna 41 och 42

 

 

 

 

Artikel 123

Artikel 79.2, 79.3 och Bilaga VI, del I,

 

 

 

 

 

 

 

punkt 43

 

 

 

 

Artikel 124.1

Bilaga VI, del I, punkt 44

 

 

 

 

Artikel 124.2

 

 

 

 

 

Artikel 124.3

 

 

 

 

 

Artikel 125.1 3

Bilaga VI, del I, punkterna 45-49

 

 

 

 

Artikel 125.4

 

 

 

 

 

Artikel 126.1 och 2

Bilaga VI, del I, punkterna 51-55

 

 

 

 

Artikel 126.3 och 4

Bilaga VI, del I, punkterna 58 och 59

 

 

 

 

Artikel 127.1 och 2

Bilaga VI, del I, punkterna 61 och 62

 

 

 

 

Artikel 127.3 och 4

Bilaga VI, del I, punkterna 64 och 65

 

 

 

 

Artikel 128.1

Bilaga VI, del I, punkterna 66 och 76

 

 

 

 

Artikel 128.2

Bilaga VI, del I, punkt 66

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

319

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/310

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 128.3

 

 

 

 

Artikel 129.1

Bilaga VI, del I, punkt 68, punkterna 1

 

 

 

 

 

 

och 2

 

 

 

Artikel 129.2

Bilaga VI, del I, punkt 69

 

 

 

Artikel 129.3

Bilaga VI, del I, punkt 71

 

 

 

Artikel 129.4

Bilaga VI, del I, punkt 70

 

 

 

Artikel 129.5

 

 

 

 

Artikel 130

Bilaga VI, del I, punkt 72

 

 

 

Artikel 131

Bilaga VI, del I, punkt 73

 

 

 

Artikel 132.1

Bilaga VI, del I, punkt 74

 

 

 

Artikel 132.2

Bilaga VI, del I, punkt 75

 

 

 

Artikel 132.3

Bilaga VI, del I, punkterna 77 och 78

 

 

 

Artikel 132.4

Bilaga VI, del I, punkt 79

 

 

 

Artikel 132.5

Bilaga VI, del I, punkterna 80 och 81

 

 

 

Artikel 133.1

Bilaga VI, del I, punkt 86

 

 

 

Artikel 133.2

 

 

 

 

Artikel 133.3

 

 

 

 

Artikel 134.1-3

Bilaga VI, del I, punkterna 82-84

 

 

 

Artikel 134.4-7

Bilaga VI, del I, punkterna 87-90

 

 

 

Artikel 135

Artikel 81.1, 2 och 4

 

 

 

Artikel 136.1

Artikel 82.1

 

 

 

Artikel 136.2

Bilaga VI, del 2, punkterna 12-16

 

 

 

Artikel 136.3

Artikel 150.3

 

 

 

Artikel 137.1

Bilaga VI, del I, punkt 6

 

 

 

Artikel 137.2

Bilaga VI, del I, punkt 7

 

 

 

Artikel 137.3

 

 

 

 

Artikel 138

Bilaga VI, del III, punkterna 1-7

 

 

 

Artikel 139

Bilaga VI, del III, punkterna 8-17

 

 

 

Artikel 140.1

 

 

 

 

Artikel 140.2

 

 

 

 

Artikel 141

 

 

 

 

Artikel 142.1

 

 

 

 

Artikel 142.2

 

 

 

 

Artikel 143.1

Artikel 84.1 och Bilaga VII, del 4,

 

 

 

 

 

 

punkt 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

320

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/311

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 143.1

Artikel 84.2

 

 

 

 

Artikel 143.1

Artikel 84.3

 

 

 

 

Artikel 143.1

Artikel 84.4

 

 

 

 

Artikel 143.1

 

 

 

 

 

Artikel 144

 

 

 

 

 

Artikel 145

 

 

 

 

 

Artikel 146

 

 

 

 

 

Artikel 147.1

Artikel 86.9

 

 

 

 

Artikel 147.2-9

Artikel 86.1-8

 

 

 

 

Artikel 148.1

Artikel 85.1

 

 

 

 

Artikel 148.2

Artikel 85.2

 

 

 

 

Artikel 148.3

 

 

 

 

 

Artikel 148.4

Artikel 85.3

 

 

 

 

Artikel 148.5

 

 

 

 

 

Artikel 148.1

 

 

 

 

 

Artikel 149

Artikel 85.4 och 5

 

 

 

 

Artikel 150.1

Artikel 89.1

 

 

 

 

Artikel 150.2

Artikel 89.2

 

 

 

 

Artikel 150.3

 

 

 

 

 

Artikel 150.4

 

 

 

 

 

Artikel 151

Artikel 87.1-10

 

 

 

 

Artikel 152.1 och 2

Artikel 87.11

 

 

 

 

Artikel 152.3 och 4

Artikel 87.12

 

 

 

 

Artikel 152.5

 

 

 

 

 

Artikel 153.1

Bilaga VII, del I, punkt 3

 

 

 

 

Artikel 153.2

 

 

 

 

 

Artikel 153.3-8

Bilaga VII, del I, punkterna 4-9

 

 

 

 

Artikel 153.9

 

 

 

 

 

Artikel 154

Bilaga VII, del I, punkterna 10-16

 

 

 

 

Artikel 155.1

Bilaga VII, del I, punkterna 17 och 18

 

 

 

 

Artikel 155.2

Bilaga VII, del I, punkterna 19-21

 

 

 

 

Artikel 155.3

Bilaga VII, del I, punkterna 22-24

 

 

 

 

Artikel 155.4

Bilaga VII, del I, punkterna 25-26

 

 

 

 

Artikel 156

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

321

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/312

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 156

Bilaga VII, del I, punkt 27

 

 

 

Artikel 157.1

Bilaga VII, del I, punkt 28

 

 

 

Artikel 157.2-5

 

 

 

 

Artikel 158.1

Artikel 88.2

 

 

 

Artikel 158.2

Artikel 88.3

 

 

 

Artikel 158.3

Artikel 88.4

 

 

 

Artikel 158.4

Artikel 88.6

 

 

 

Artikel 158.5

Bilaga VII, del I, punkt 30

 

 

 

Artikel 158.6

Bilaga VII, del I, punkt 31

 

 

 

Artikel 158.7

Bilaga VII, del I, punkt 32

 

 

 

Artikel 158.8

Bilaga VII, del I, punkt 33

 

 

 

Artikel 158.9

Bilaga VII, del I, punkt 34

 

 

 

Artikel 158.10

Bilaga VII, del I, punkt 35

 

 

 

Artikel 158.11

 

 

 

 

Artikel 159

Bilaga VII, del I, punkt 36

 

 

 

Artikel 160.1

Bilaga VII, del II, punkt 2

 

 

 

Artikel 160.2

Bilaga VII, del II, punkt 3

 

 

 

Artikel 160.3

Bilaga VII, del II, punkt 4

 

 

 

Artikel 160.4

Bilaga VII, del II, punkt 5

 

 

 

Artikel 160.5

Bilaga VII, del II, punkt 6

 

 

 

Artikel 160.6

Bilaga VII, del II, punkt 7

 

 

 

Artikel 160.7

Bilaga VII, del II, punkt 7

 

 

 

Artikel 161.1

Bilaga VII, del II, punkt 8

 

 

 

Artikel 161.2

Bilaga VII, del II, punkt 9

 

 

 

Artikel 161.3

Bilaga VII, del II, punkt 10

 

 

 

Artikel 161.4

Bilaga VII, del II, punkt 11

 

 

 

Artikel 162.1

Bilaga VII, del II, punkt 12

 

 

 

Artikel 162.2

Bilaga VII, del II, punkt 13

 

 

 

Artikel 162.3

Bilaga VII, del II, punkt 14

 

 

 

Artikel 162.4

Bilaga VII, del II, punkt 15

 

 

 

Artikel 162.5

Bilaga VII, del II, punkt 16

 

 

 

Artikel 163.1

Bilaga VII, del II, punkt 17

 

 

 

Artikel 163.2

Bilaga VII, del II, punkt 18

 

 

 

Artikel 163.3

Bilaga VII, del II, punkt 19

 

 

 

Artikel 163.4

Bilaga VII, del II, punkt 20

 

 

 

Artikel 164.1

Bilaga VII, del II, punkt 21

 

 

 

 

 

 

 

 

 

322

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/313

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 164.2

Bilaga VII, del II, punkt 22

 

 

 

 

Artikel 164.3

Bilaga VII, del II, punkt 23

 

 

 

 

Artikel 164.4

 

 

 

 

 

Artikel 165.1

Bilaga VII, del II, punkt 24

 

 

 

 

Artikel 165.2

Bilaga VII, del II, punkterna 25 och 26

 

 

 

 

Artikel 165.3

Bilaga VII, del II, punkt 27

 

 

 

 

Artikel 166.1

Bilaga VII, del III, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 166.2

Bilaga VII, del III, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 166.3

Bilaga VII, del III, punkt 3

 

 

 

 

Artikel 166.4

Bilaga VII, del III, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 166.5

Bilaga VII, del III, punkt 5

 

 

 

 

Artikel 166.6

Bilaga VII, del III, punkt 6

 

 

 

 

Artikel 166.7

Bilaga VII, del III, punkt 7

 

 

 

 

Artikel 166.8

Bilaga VII, del III, punkt 9

 

 

 

 

Artikel 166.9

Bilaga VII, del III, punkt 10

 

 

 

 

Artikel 166.10

Bilaga VII, del III, punkt 11

 

 

 

 

Artikel 167.1

Bilaga VII, del III, punkt 12

 

 

 

 

Artikel 167.2

 

 

 

 

 

Artikel 168

Bilaga VII, del III, punkt 13

 

 

 

 

Artikel 169.1

Bilaga VII, del IV, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 169.2

Bilaga VII, del IV, punkt 3

 

 

 

 

Artikel 169.3

Bilaga VII, del IV, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 170.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 5-11

 

 

 

 

Artikel 170.2

Bilaga VII, del IV, punkt 12

 

 

 

 

Artikel 170.3

Bilaga VII, del IV, punkterna 13-15

 

 

 

 

Artikel 170.4

Bilaga VII, del IV, punkt 16

 

 

 

 

Artikel 171.1

Bilaga VII, del IV, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 171.2

Bilaga VII, del IV, punkt 18

 

 

 

 

Artikel 172.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 19-23

 

 

 

 

Artikel 172.2

Bilaga VII, del IV, punkt 24

 

 

 

 

Artikel 172.3

Bilaga VII, del IV, punkt 25

 

 

 

 

Artikel 173.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 26-28

 

 

 

 

Artikel 173.2

Bilaga VII, del IV, punkt 29

 

 

 

 

Artikel 173.3

 

 

 

 

 

Artikel 174

Bilaga VII, del IV, punkt 30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

323

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/314

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 175.1

Bilaga VII, del IV, punkt 31

 

 

 

Artikel 175.2

Bilaga VII, del IV, punkt 32

 

 

 

Artikel 175.3

Bilaga VII, del IV, punkt 33

 

 

 

Artikel 175.4

Bilaga VII, del IV, punkt 34

 

 

 

Artikel 175.5

Bilaga VII, del IV, punkt 35

 

 

 

Artikel 176.1

Bilaga VII, del IV, punkt 36

 

 

 

Artikel 176.2

Bilaga VII, del IV, punkt 37 första

 

 

 

 

 

 

stycket

 

 

 

Artikel 176.3

Bilaga VII, del IV, punkt 37 andra

 

 

 

 

 

 

stycket

 

 

 

Artikel 176.4

Bilaga VII, del IV, punkt 38

 

 

 

Artikel 176.5

Bilaga VII, del IV, punkt 39

 

 

 

Artikel 177.1

Bilaga VII, del IV, punkt 40

 

 

 

Artikel 177.2

Bilaga VII, del IV, punkt 41

 

 

 

Artikel 177.3

Bilaga VII, del IV, punkt 42

 

 

 

Artikel 178.1

Bilaga VII, del IV, punkt 44

 

 

 

Artikel 178.2

Bilaga VII, del IV, punkt 44

 

 

 

Artikel 178.3

Bilaga VII, del IV, punkt 45

 

 

 

Artikel 178.4

Bilaga VII, del IV, punkt 46

 

 

 

Artikel 178.5

Bilaga VII, del IV, punkt 47

 

 

 

Artikel 178.6

 

 

 

 

Artikel 178.7

 

 

 

 

Artikel 179.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 43 och

 

 

 

 

 

 

49-56

 

 

 

Artikel 179.2

Bilaga VII, del IV, punkt 57

 

 

 

Artikel 180.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 59-66

 

 

 

Artikel 180.2

Bilaga VII, del IV, punkterna 67-72

 

 

 

Artikel 180.3

 

 

 

 

Artikel 181.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 73-81

 

 

 

Artikel 181.2

Bilaga VII, del IV, punkt 82

 

 

 

Artikel 181.3

 

 

 

 

Artikel 182.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 87-92

 

 

 

Artikel 182.2

Bilaga VII, del IV, punkt 93

 

 

 

Artikel 182.3

Bilaga VII, del IV, punkterna 94 och 95

 

 

 

Artikel 182.4

 

 

 

 

Artikel 183.1

Bilaga VII, del IV, punkterna 98-100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

324

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/315

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 183.2

Bilaga VII, del IV, punkterna 101 och

 

 

 

 

 

 

 

102

 

 

 

 

Artikel 183.3

Bilaga VII, del IV, punkterna 103 och

 

 

 

 

 

 

 

104

 

 

 

 

Artikel 183.4

Bilaga VII, del IV, punkt 96

 

 

 

 

Artikel 183.5

Bilaga VII, del IV, punkt 97

 

 

 

 

Artikel 183.6

 

 

 

 

 

Artikel 184.1

 

 

 

 

 

Artikel 184.2

Bilaga VII, del IV, punkt 105

 

 

 

 

Artikel 184.3

Bilaga VII, del IV, punkt 106

 

 

 

 

Artikel 184.4

Bilaga VII, del IV, punkt 107

 

 

 

 

Artikel 184.5

Bilaga VII, del IV, punkt 108

 

 

 

 

Artikel 184.6

Bilaga VII, del IV, punkt 109

 

 

 

 

Artikel 185

Bilaga VII, del IV, punkterna 110-114

 

 

 

 

Artikel 186

Bilaga VII, del IV, punkt 115

 

 

 

 

Artikel 187

Bilaga VII, del IV, punkt 116

 

 

 

 

Artikel 188

Bilaga VII, del IV, punkterna 117-123

 

 

 

 

Artikel 189.1

Bilaga VII, del IV, punkt 124

 

 

 

 

Artikel 189.2

Bilaga VII, del IV, punkterna 125 och

 

 

 

 

 

 

 

126

 

 

 

 

Artikel 189.3

Bilaga VII, del IV, punkt 127

 

 

 

 

Artikel 190.1

Bilaga VII, del IV, punkt 128

 

 

 

 

Artikel 190.2

Bilaga VII, del IV, punkt 129

 

 

 

 

Artikel 190.3-4

Bilaga VII, del IV, punkt 130

 

 

 

 

Artikel 191

Bilaga VII, del IV, punkt 131

 

 

 

 

Artikel 192

Artikel 90 och bilaga VIII, del 1,

 

 

 

 

 

 

 

punkt 2

 

 

 

 

Artikel 193.1

Artikel 93.2

 

 

 

 

Artikel 193.2

Artikel 93.3

 

 

 

 

Artikel 193.3

Artikel 93.1 och bilaga VIII, del 3,

 

 

 

 

 

 

 

punkt 1

 

 

 

 

Artikel 193.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 193.5

Bilaga VIII, del 5, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 193.6

Bilaga VIII, del 5, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 194.1

Artikel 92.1

 

 

 

 

Artikel 194.2

Artikel 92.2

 

 

 

 

Artikel 194.3

Artikel 92.3

 

 

 

 

Artikel 194.4

Artikel 92.4

 

 

 

 

Artikel 194.5

Artikel 92.5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

325

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/316

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 194.6

Artikel 92.5

 

 

 

Artikel 194.7

Artikel 92.6

 

 

 

Artikel 194.8

Bilaga VIII, del 2, punkt 1

 

 

 

Artikel 194.9

Bilaga VIII, del 2, punkt 2

 

 

 

Artikel 194.10

 

 

 

 

Artikel 195

Bilaga VIII, del 1, punkterna 3 och 4

 

 

 

Artikel 196

Bilaga VIII, del 1, punkt 5

 

 

 

Artikel 197.1

Bilaga VIII, del 1, punkt 7

 

 

 

Artikel 197.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 7

 

 

 

Artikel 197.3

Bilaga VIII, del 1, punkt 7

 

 

 

Artikel 197.4

Bilaga VIII, del 1, punkt 8

 

 

 

Artikel 197.5

Bilaga VIII, del 1, punkt 9

 

 

 

Artikel 197.6

Bilaga VIII, del 1, punkt 9

 

 

 

Artikel 197.7

Bilaga VIII, del 1, punkt 10

 

 

 

Artikel 197.8

 

 

 

 

Artikel 198.1

Bilaga VIII, del 1, punkt 11

 

 

 

Artikel 198.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 11

 

 

 

Artikel 199.1

Bilaga VIII, del 1, punkt 12

 

 

 

Artikel 199.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 13

 

 

 

Artikel 199.3

Bilaga VIII, del 1, punkt 16

 

 

 

Artikel 199.4

Bilaga VIII, del 1, punkterna 17 och 18

 

 

 

Artikel 199.5

Bilaga VIII, del 1, punkt 20

 

 

 

Artikel 199.6

Bilaga VIII, del 1, punkt 21

 

 

 

Artikel 199.7

Bilaga VIII, del 1, punkt 22

 

 

 

Artikel 199.8

 

 

 

 

Artikel 200

Bilaga VIII, del 1, punkterna 23-25

 

 

 

Artikel 201.1

Bilaga VIII, del 1, punkterna 26 och 28

 

 

 

Artikel 201.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 27

 

 

 

Artikel 202

Bilaga VIII, del 1, punkt 29

 

 

 

Artikel 203

 

 

 

 

Artikel 204.1

Bilaga VIII, del 1, punkterna 30 och 31

 

 

 

Artikel 204.2

Bilaga VIII, del 1, punkt 32

 

 

 

Artikel 205

Bilaga VIII, del 2, punkt 3

 

 

 

Artikel 206

Bilaga VIII, del 2, punkterna 4-5

 

 

 

Artikel 207.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

326

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/317

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 207.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 6 a

 

 

 

 

Artikel 207.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 6 b

 

 

 

 

Artikel 207.4

Bilaga VIII, del 2, punkt 6 c

 

 

 

 

Artikel 207.5

Bilaga VIII, del 2, punkt 7

 

 

 

 

Artikel 208.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 8

 

 

 

 

Artikel 208.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 a

 

 

 

 

Artikel 208.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 b

 

 

 

 

Artikel 208.4

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 c

 

 

 

 

Artikel 208.5

Bilaga VIII, del 2, punkt 8 d

 

 

 

 

Artikel 209.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 9

 

 

 

 

Artikel 209.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 9 a

 

 

 

 

Artikel 209.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 9 b

 

 

 

 

Artikel 210

Bilaga VIII, del 2, punkt 10

 

 

 

 

Artikel 211

Bilaga VIII, del 2, punkt 11

 

 

 

 

Artikel 212.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 12

 

 

 

 

Artikel 212.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 13

 

 

 

 

Artikel 213.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 14

 

 

 

 

Artikel 213.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 15

 

 

 

 

Artikel 213.3

 

 

 

 

 

Artikel 214.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 16 a-c

 

 

 

 

Artikel 214.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 16

 

 

 

 

Artikel 214.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 215.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 18

 

 

 

 

Artikel 215.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 19

 

 

 

 

Artikel 216.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 20

 

 

 

 

Artikel 216.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 21

 

 

 

 

Artikel 217.1

Bilaga VIII, del 2, punkt 22

 

 

 

 

Artikel 217.2

Bilaga VIII, del 2, punkt 22 c

 

 

 

 

Artikel 217.3

Bilaga VIII, del 2, punkt 22 c

 

 

 

 

Artikel 218

Bilaga VIII, del 3, punkt 3

 

 

 

 

Artikel 219

Bilaga VIII, del 3, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 220.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 5

 

 

 

 

Artikel 220.2

Bilaga VIII, del 3, punkterna 6, 8 och

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

Artikel 220.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 11

 

 

 

 

Artikel 220.4

Bilaga VIII, del 3, punkterna 22 och 23

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

327

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/318

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 220.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 9

 

 

 

Artikel 221.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 12

 

 

 

Artikel 221.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 12

 

 

 

Artikel 221.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 13-15

 

 

 

Artikel 221.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 16

 

 

 

Artikel 221.5

Bilaga VIII, del 3, punkterna 18 och 19

 

 

 

Artikel 221.6

Bilaga VIII, del 3, punkterna 20 och 21

 

 

 

Artikel 221.7

Bilaga VIII, del 3, punkt 17

 

 

 

Artikel 221.8

Bilaga VIII, del 3, punkterna 22 och 23

 

 

 

Artikel 221.9

 

 

 

 

Artikel 222.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 24

 

 

 

Artikel 222.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 25

 

 

 

Artikel 222.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 26

 

 

 

Artikel 222.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 27

 

 

 

Artikel 222.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 28

 

 

 

Artikel 222.6

Bilaga VIII, del 3, punkt 29

 

 

 

Artikel 222.7

Bilaga VIII, del 3, punkterna 28 och 29

 

 

 

Artikel 223.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 30-32

 

 

 

Artikel 223.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

 

 

 

Artikel 223.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

 

 

 

Artikel 223.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

 

 

 

Artikel 223.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 33

 

 

 

Artikel 223.6

Bilaga VIII, del 3, punkterna 34 och 35

 

 

 

Artikel 223.7

Bilaga VIII, del 3, punkt 35

 

 

 

Artikel 224.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 36

 

 

 

Artikel 224.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 37

 

 

 

Artikel 224.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 38

 

 

 

Artikel 224.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 39

 

 

 

Artikel 224.5

Bilaga VIII, del 3, punkt 40

 

 

 

Artikel 224.6

Bilaga VIII, del 3, punkt 41

 

 

 

Artikel 225.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 42-46

 

 

 

Artikel 225.2

Bilaga VIII, del 3, punkterna 47-52

 

 

 

Artikel 225.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 53-56

 

 

 

Artikel 226

Bilaga VIII, del 3, punkt 57

 

 

 

Artikel 227.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 58

 

 

 

 

 

 

 

 

 

328

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/319

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 227.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 58 a-h

 

 

 

 

Artikel 227.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 58.h

 

 

 

 

Artikel 228.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 60

 

 

 

 

Artikel 228.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 61

 

 

 

 

Artikel 229.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 62-65

 

 

 

 

Artikel 229.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 66

 

 

 

 

Artikel 229.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 63 och 67

 

 

 

 

Artikel 230.1

Bilaga VIII, del 3, punkterna 68-71

 

 

 

 

Artikel 230.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 72

 

 

 

 

Artikel 230.3

Bilaga VIII, del 3, punkterna 73 och 74

 

 

 

 

Artikel 231.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 76

 

 

 

 

Artikel 231.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 77

 

 

 

 

Artikel 231.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 78

 

 

 

 

Artikel 231.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 79

 

 

 

 

Artikel 231.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 80

 

 

 

 

Artikel 231.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 80a

 

 

 

 

Artikel 231.4

Bilaga VIII, del 3, punkterna 81-82

 

 

 

 

Artikel 232.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 83

 

 

 

 

Artikel 232.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 83

 

 

 

 

Artikel 232.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 84

 

 

 

 

Artikel 232.4

Bilaga VIII, del 3, punkt 85

 

 

 

 

Artikel 234

Bilaga VIII, del 3, punkt 86

 

 

 

 

Artikel 235.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 87

 

 

 

 

Artikel 235.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 88

 

 

 

 

Artikel 235.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 89

 

 

 

 

Artikel 236.1

Bilaga VIII, del 3, punkt 90

 

 

 

 

Artikel 236.2

Bilaga VIII, del 3, punkt 91

 

 

 

 

Artikel 236.3

Bilaga VIII, del 3, punkt 92

 

 

 

 

Artikel 237.1

Bilaga VIII, del 4, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 237.2

Bilaga VIII, del 4, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 238.1

Bilaga VIII, del 4, punkt 3

 

 

 

 

Artikel 238.2

Bilaga VIII, del 4, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 238.3

Bilaga VIII, del 4, punkt 5

 

 

 

 

Artikel 239.1

Bilaga VIII, del 4, punkt 6

 

 

 

 

Artikel 239.2

Bilaga VIII, del 4, punkt 7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

329

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/320

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 239.3

Bilaga VIII, del 4, punkt 8

 

 

 

Artikel 240

Bilaga VIII, del 6, punkt 1

 

 

 

Artikel 241

Bilaga VIII, del 6, punkt 2

 

 

 

Artikel 242.1-9

Bilaga IX, del I, punkt 1

 

 

 

Artikel 242.10

Artikel 4 led 37

 

 

 

Artikel 242.11

Artikel 4 led 38

 

 

 

Artikel 242.12

 

 

 

 

Artikel 242.13

 

 

 

 

Artikel 242.14

 

 

 

 

Artikel 242.15

 

 

 

 

Artikel 243.1

Bilaga IX, del II, punkt 1

 

 

 

Artikel 243.2

Bilaga IX, del II, punkt 1a

 

 

 

Artikel 243.3

Bilaga IX, del II, punkt 1b

 

 

 

Artikel 243.4

Bilaga IX, del II, punkt 1c

 

 

 

Artikel 243.5

Bilaga IX, del II, punkt 1d

 

 

 

Artikel 243.6

 

 

 

 

Artikel 244.1

Bilaga IX, del II, punkt 2

 

 

 

Artikel 244.2

Bilaga IX, del II, punkt 2a

 

 

 

Artikel 244.3

Bilaga IX, del II, punkt 2b

 

 

 

Artikel 244.4

Bilaga IX, del II, punkt 2c

 

 

 

Artikel 244.5

Bilaga IX, del II, punkt 2d

 

 

 

Artikel 244.6

 

 

 

 

Artikel 245.1

Artikel 95.1

 

 

 

Artikel 245.2

Artikel 95.2

 

 

 

Artikel 245.3

Artikel 96.2

 

 

 

Artikel 245.4

Artikel 96.4

 

 

 

Artikel 245.5

 

 

 

 

Artikel 245.6

 

 

 

 

Artikel 246.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 2 och 3

 

 

 

Artikel 246.2

Bilaga IX, del IV, punkt 5

 

 

 

Artikel 246.3

Bilaga IX, del IV, punkt 5

 

 

 

Artikel 247.1

Artikel 96.3, bilaga IX, del IV, punkt 60

 

 

 

Artikel 247.2

Bilaga IX, del IV, punkt 61

 

 

 

Artikel 247.3

 

 

 

 

Artikel 247.4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

330

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/321

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 248.1

Artikel 101.1

 

 

 

 

Artikel 248.2

 

 

 

 

 

Artikel 248.3

Artikel 101.2

 

 

 

 

Artikel 249

Bilaga IX, del II, punkterna 3 och 4

 

 

 

 

Artikel 250

Bilaga IX, del II, punkterna 5-7

 

 

 

 

Artikel 251

Bilaga IX, del IV, punkterna 6-7

 

 

 

 

Artikel 252

Bilaga IX, del IV, punkt 8

 

 

 

 

Artikel 253.1

Bilaga IX, del IV, punkt 9

 

 

 

 

Artikel 253.2

Bilaga IX, del IV, punkt 10

 

 

 

 

Artikel 254

Bilaga IX, del IV, punkterna 11-12

 

 

 

 

Artikel 255.1

Bilaga IX, del IV, punkt 13

 

 

 

 

Artikel 255.2

Bilaga IX, del IV, punkt 15

 

 

 

 

Artikel 256.1

Artikel 100.1

 

 

 

 

Artikel 256.2

Bilaga IX, del IV, punkterna 17-20

 

 

 

 

Artikel 256.3

Bilaga IX, del IV, punkt 21

 

 

 

 

Artikel 256.4

Bilaga IX, del IV, punkterna 22-23

 

 

 

 

Artikel 256.5

Bilaga IX, del IV, punkterna 24-25

 

 

 

 

Artikel 256.6

Bilaga IX, del IV, punkterna 26-29

 

 

 

 

Artikel 256.7

Bilaga IX, del IV, punkt 30

 

 

 

 

Artikel 256.8

Bilaga IX, del IV, punkt 32

 

 

 

 

Artikel 256.9

Bilaga IX, del IV, punkt 33

 

 

 

 

Artikel 257

Bilaga IX, del IV, punkt 34

 

 

 

 

Artikel 258

Bilaga IX, del IV, punkterna 35-36

 

 

 

 

Artikel 259.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 38-41

 

 

 

 

Artikel 259.2

Bilaga IX, del IV, punkt 42

 

 

 

 

Artikel 259.3

Bilaga IX, del IV, punkt 43

 

 

 

 

Artikel 259.4

Bilaga IX, del IV, punkt 44

 

 

 

 

Artikel 259.5

 

 

 

 

 

Artikel 260

Bilaga IX, del IV, punkt 45

 

 

 

 

Artikel 261.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 46-47, 49

 

 

 

 

Artikel 261.2

Bilaga IX, del IV, punkt 51

 

 

 

 

Artikel 262.1

Bilaga IX, del IV, punkterna 52, 53

 

 

 

 

Artikel 262.2

Bilaga IX, del IV, punkt 53

 

 

 

 

Artikel 262.3

 

 

 

 

 

Artikel 262.4

Bilaga IX, del IV, punkt 54

 

 

 

 

Artikel 263.1

Bilaga IX, del IV, punkt 57

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

331

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/322

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 263.2

Bilaga IX, del IV, punkt 58

 

 

 

Artikel 263.3

Bilaga IX, del IV, punkt 59

 

 

 

Artikel 264.1

Bilaga IX, del IV, punkt 62

 

 

 

Artikel 264.2

Bilaga IX, del IV, punkterna 63-65

 

 

 

Artikel 264.3

Bilaga IX, del IV, punkterna 66 och 67

 

 

 

Artikel 264.4

 

 

 

 

Artikel 265.1

Bilaga IX, del IV, punkt 68

 

 

 

Artikel 265.2

Bilaga IX, del IV, punkt 70

 

 

 

Artikel 265.3

Bilaga IX, del IV, punkt 71

 

 

 

Artikel 266.1

Bilaga IX, del IV, punkt 72

 

 

 

Artikel 266.2

Bilaga IX, del IV, punkt 73

 

 

 

Artikel 266.3

Bilaga IX, del IV, punkterna 74-75

 

 

 

Artikel 266.4

Bilaga IX, del IV, punkt 76

 

 

 

Artikel 267.1

Artikel 97.1

 

 

 

Artikel 267.3

Artikel 97.3

 

 

 

Artikel 268

Bilaga IX, del III, punkt 1

 

 

 

Artikel 269

Bilaga IX, del III, punkterna 2-7

 

 

 

Artikel 270

Artikel 98.1 och bilaga IX, del III,

 

 

 

 

 

 

punkterna 8 och 9

 

 

 

Artikel 271.1

Bilaga III, del II, punkt 1

 

 

 

 

 

 

Bilaga VII, del III, punkt 5

 

 

 

Artikel 271.2

Bilaga VII, del III, punkt 7

 

 

 

Artikel 272.1

Bilaga III, del I, punkt 1

 

 

 

Artikel 272.2

Bilaga III, del I, punkt 3

 

 

 

Artikel 272.3

Bilaga III, del I, punkt 4

 

 

 

Artikel 272.4

Bilaga III, del I, punkt 5

 

 

 

Artikel 272.5

Bilaga III, del I, punkt 6

 

 

 

Artikel 272.6

Bilaga III, del I, punkt 7

 

 

 

Artikel 272.7

Bilaga III, del I, punkt 8

 

 

 

Artikel 272.8

Bilaga III, del I, punkt 9

 

 

 

Artikel 272.9

Bilaga III, del I, punkt 10

 

 

 

Artikel 272.10

Bilaga III, del I, punkt 11

 

 

 

Artikel 272.11

Bilaga III, del I, punkt 12

 

 

 

Artikel 272.12

Bilaga III, del I, punkt 13

 

 

 

Artikel 272.13

Bilaga III, del I, punkt 14

 

 

 

Artikel 272.14

Bilaga III, del I, punkt 15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

332

 

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/323

 

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 272.15

Bilaga III, del I, punkt 16

 

 

 

 

Artikel 272.16

Bilaga III, del I, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 272.17

Bilaga III, del I, punkt 18

 

 

 

 

Artikel 272.18

Bilaga III, del I, punkt 19

 

 

 

 

Artikel 272.19

Bilaga III, del I, punkt 20

 

 

 

 

Artikel 272.20

Bilaga III, del I, punkt 21

 

 

 

 

Artikel 272.21

Bilaga III, del I, punkt 22

 

 

 

 

Artikel 272.22

Bilaga III, del I, punkt 23

 

 

 

 

Artikel 272.23

Bilaga III, del I, punkt 26

 

 

 

 

Artikel 272.24

Bilaga III, del VII, led a

 

 

 

 

Artikel 272.25

Bilaga III, del VII, led a

 

 

 

 

Artikel 272.26

Bilaga III, del V, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 273.1

Bilaga III, del II, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 273.2

Bilaga III, del II, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 273.3

Bilaga III, del II, punkt 3 första och

 

 

 

 

 

 

 

 

andra styckena

 

 

 

 

Artikel 273.4

Bilaga III, del II, punkt 3 tredje stycket

 

 

 

 

Artikel 273.5

Bilaga III, del II, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 273.6

Bilaga III, del II, punkt 5

 

 

 

 

Artikel 273.7

Bilaga III, del II, punkt 7

 

 

 

 

Artikel 273.8

Bilaga III, del II, punkt 8

 

 

 

 

Artikel 274.1

Bilaga III, del III

 

 

 

 

Artikel 274.2

Bilaga III, del III

 

 

 

 

Artikel 274.3

Bilaga III, del III

 

 

 

 

Artikel 274.4

Bilaga III, del III

 

 

 

 

Artikel 275.1

Bilaga III, del IV

 

 

 

 

Artikel 275.2

Bilaga III, del IV

 

 

 

 

Artikel 276.1

Bilaga III, del V, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 276.2

Bilaga III, del V, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 276.3

Bilaga III, del V, punkterna 1-2

 

 

 

 

Artikel 277.1

Bilaga III, del V, punkterna 3-4

 

 

 

 

Artikel 277.2

Bilaga III, del V, punkt 5

 

 

 

 

Artikel 277.3

Bilaga III, del V, punkt 6

 

 

 

 

Artikel 277.4

Bilaga III, del V, punkt 7

 

 

 

 

Artikel 278.1

 

 

 

 

 

Artikel 278.2

Bilaga III, del V, punkt 8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

333

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/324

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 278.3

Bilaga III, del V, punkt 9

 

 

 

Artikel 279

Bilaga III, del V, punkt 10

 

 

 

Artikel 280.1

Bilaga III, del V, punkt 11

 

 

 

Artikel 280.2

Bilaga III, del V, punkt 12

 

 

 

Artikel 281.1

 

 

 

 

Artikel 281.2

Bilaga III, del V, punkt 13

 

 

 

Artikel 281.3

Bilaga III, del V, punkt 14

 

 

 

Artikel 282.1

 

 

 

 

Artikel 282.2

Bilaga III, del V, punkt 15

 

 

 

Artikel 282.3

Bilaga III, del V, punkt 16

 

 

 

Artikel 282.4

Bilaga III, del V, punkt 17

 

 

 

Artikel 282.5

Bilaga III, del V, punkt 18

 

 

 

Artikel 282.6

Bilaga III, del V, punkt 19

 

 

 

Artikel 282.7

Bilaga III, del V, punkt 20

 

 

 

Artikel 282.8

Bilaga III, del V, punkt 21

 

 

 

Artikel 283.1

Bilaga III, del VI, punkt 1

 

 

 

Artikel 283.2

Bilaga III, del VI, punkt 2

 

 

 

Artikel 283.3

Bilaga III, del VI, punkt 2

 

 

 

Artikel 283.4

Bilaga III, del VI, punkt 3

 

 

 

Artikel 283.5

Bilaga III, del VI, punkt 4

 

 

 

Artikel 283.6

Bilaga III, del VI, punkt 4

 

 

 

Artikel 284.1

Bilaga III, del VI, punkt 5

 

 

 

Artikel 284.2

Bilaga III, del VI, punkt 6

 

 

 

Artikel 284.3

 

 

 

 

Artikel 284.4

Bilaga III, del VI, punkt 7

 

 

 

Artikel 284.5

Bilaga III, del VI, punkt 8

 

 

 

Artikel 284.6

Bilaga III, del VI, punkt 9

 

 

 

Artikel 284.7

Bilaga III, del VI, punkt 10

 

 

 

Artikel 284.8

Bilaga III, del VI, punkt 11

 

 

 

Artikel 284.9

Bilaga III, del VI, punkt 12

 

 

 

Artikel 284.10

Bilaga III, del VI, punkt 13

 

 

 

Artikel 284.11

Bilaga III, del VI, punkt 9

 

 

 

Artikel 284.12

 

 

 

 

Artikel 284.13

Bilaga III, del VI, punkt 14

 

 

 

Artikel 285.1

Bilaga III, del VI, punkt 15

 

 

 

Artikel 285.2-8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

334

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/325

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 286.1

Bilaga III, del VI, punkterna 18 och 25

 

 

 

 

Artikel 286.2

Bilaga III, del VI, punkt 19

 

 

 

 

Artikel 286.3

 

 

 

 

 

Artikel 286.4

Bilaga III, del VI, punkt 20

 

 

 

 

Artikel 286.5

Bilaga III, del VI, punkt 21

 

 

 

 

Artikel 286.6

Bilaga III, del VI, punkt 22

 

 

 

 

Artikel 286.7

Bilaga III, del VI, punkt 23

 

 

 

 

Artikel 286.8

Bilaga III, del VI, punkt 24

 

 

 

 

Artikel 287.1

Bilaga III, del VI, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 287.2

Bilaga III, del VI, punkt 17

 

 

 

 

Artikel 287.3

 

 

 

 

 

Artikel 287.4

 

 

 

 

 

Artikel 288

Bilaga III, del VI, punkt 26

 

 

 

 

Artikel 289.1

Bilaga III, del VI, punkt 27

 

 

 

 

Artikel 289.2

Bilaga III, del VI, punkt 28

 

 

 

 

Artikel 289.3

Bilaga III, del VI, punkt 29

 

 

 

 

Artikel 289.4

Bilaga III, del VI, punkt 29

 

 

 

 

Artikel 289.5

Bilaga III, del VI, punkt 30

 

 

 

 

Artikel 289.6

Bilaga III, del VI, punkt 31

 

 

 

 

Artikel 290.1

Bilaga III, del VI, punkt 32

 

 

 

 

Artikel 290.2

Bilaga III, del VI, punkt 32

 

 

 

 

Artikel 290.3-10

 

 

 

 

 

Artikel 291.1

Bilaga I, del I, punkterna 27-28

 

 

 

 

Artikel 291.2

Bilaga III, del VI, punkt 34

 

 

 

 

Artikel 291.3

 

 

 

 

 

Artikel 291.4

Bilaga III, del VI, punkt 35

 

 

 

 

Artikel 291.5

 

 

 

 

 

Artikel 291.6

 

 

 

 

 

Artikel 292.1

Bilaga III, del VI, punkt 36

 

 

 

 

Artikel 292.2

Bilaga III, del VI, punkt 37

 

 

 

 

Artikel 292.3

 

 

 

 

 

Artikel 292.4

 

 

 

 

 

Artikel 292.5

 

 

 

 

 

Artikel 292.6

Bilaga III, del VI, punkt 38

 

 

 

 

Artikel 292.7

Bilaga III, del VI, punkt 39

 

 

 

 

Artikel 292.8

Bilaga III, del VI, punkt 40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

335

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/326

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 292.9

Bilaga III, del VI, punkt 41

 

 

 

Artikel 292.10

 

 

 

 

Artikel 293.1

Bilaga III, del VI, punkt 42

 

 

 

Artikel 293.2-6

 

 

 

 

Artikel 294.1

Bilaga III, del VI, punkt 42

 

 

 

Artikel 294.2

 

 

 

 

Artikel 294.3

Bilaga III, del VI, punkt 42

 

 

 

Artikel 295

Bilaga III, del VII, led a

 

 

 

Artikel 296.1

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 296.2

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 296.3

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 297.1

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 297.2

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 297.3

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 297.4

Bilaga III, del VII, led b

 

 

 

Artikel 298.1

Bilaga III, del VII, led c

 

 

 

Artikel 298.2

Bilaga III, del VII, led c

 

 

 

Artikel 298.3

Bilaga III, del VII, led c

 

 

 

Artikel 298.4

Bilaga III, del VII, led c

 

 

 

Artikel 299.1

 

Bilaga II, punkt 7

 

Artikel 299.2

 

Bilaga II, punkterna 7-11

 

Artikel 300

 

 

 

 

Artikel 301

Bilaga III, del 2, punkt 6

 

 

 

Artikel 302

 

 

 

 

Artikel 303

 

 

 

 

Artikel 304

 

 

 

 

Artikel 305

 

 

 

 

Artikel 306

 

 

 

 

Artikel 307

 

 

 

 

Artikel 308

 

 

 

 

Artikel 309

 

 

 

 

Artikel 310

 

 

 

 

Artikel 311

 

 

 

 

Artikel 312.1

Artikel 104.3 och 6 och bilaga X, del

 

 

 

 

 

 

2, punkterna 2, 5 och 8

 

 

 

Artikel 312.2

Artikel 105.1 och 105.2 och bilaga X,

 

 

 

 

 

 

del 3, punkt 1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

336

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/327

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 312.3

 

 

 

 

 

Artikel 312.4

Artikel 105.1

 

 

 

 

Artikel 313.1

Artikel 102.2

 

 

 

 

Artikel 313.2

Artikel 102.3

 

 

 

 

Artikel 313.3

 

 

 

 

 

Artikel 314.1

Artikel 102.4

 

 

 

 

Artikel 314.2

Bilaga X, del 4, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 314.3

Bilaga X, del 4, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 314.4

Bilaga X, del 4, punkterna 3 och 4

 

 

 

 

Artikel 314.5

 

 

 

 

 

Artikel 315.1

Artikel 103 och bilaga X, del 1,

 

 

 

 

 

 

 

punkterna 1-3

 

 

 

 

Artikel 315.2

 

 

 

 

 

Artikel 315.3

 

 

 

 

 

Artikel 315.4

Bilaga X, del 1, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 316.1

Bilaga X, del 1, punkterna 5-8

 

 

 

 

Artikel 316.2

Bilaga X, del 1, punkt 9

 

 

 

 

Artikel 316.3

 

 

 

 

 

Artikel 317.1

Artikel 104.1

 

 

 

 

Artikel 317.2

Artikel 104.2 och 4 och bilaga X, del

 

 

 

 

 

 

 

2, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 317.3

Bilaga X, del 2, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 317.4

Bilaga X, del 2, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 318.1

Bilaga X, del 2, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 318.2

Bilaga X, del 2, punkt 4

 

 

 

 

Artikel 318.3

 

 

 

 

 

Artikel 319.1

Bilaga X, del 2, punkterna 6-7

 

 

 

 

Artikel 319.2

Bilaga X, del 2, punkterna 10 och 11

 

 

 

 

Artikel 320

Bilaga X, del 2, punkterna 9 och 12

 

 

 

 

Artikel 321

Bilaga X, del 3, punkterna 2-7

 

 

 

 

Artikel 322.1

 

 

 

 

 

Artikel 322.2

Bilaga X, del 3, punkterna 8-12

 

 

 

 

Artikel 322.3

Bilaga X, del 3, punkterna 13-18

 

 

 

 

Artikel 322.4

Bilaga X, del 3, punkt 19

 

 

 

 

Artikel 322.5

Bilaga X, del 3, punkt 20

 

 

 

 

Artikel 322.6

Bilaga X, del 3, punkterna 21-24

 

 

 

 

Artikel 323.1

Bilaga X, del 3, punkt 25

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

337

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/328

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 323.2

Bilaga X, del 3, punkt 26

 

 

 

Artikel 323.3

Bilaga X, del 3, punkt 27

 

 

 

Artikel 323.4

Bilaga X, del 3, punkt 28

 

 

 

Artikel 323.5

Bilaga X, del 3, punkt 29

 

 

 

Artikel 324

Bilaga X, del 5

 

 

 

Artikel 325.1

 

Artikel 26

 

Artikel 325.2

 

Artikel 26

 

Artikel 325.3

 

 

 

 

Artikel 326

 

 

 

 

Artikel 327.1

 

Bilaga I, punkt 1

 

Artikel 327.2

 

Bilaga I, punkt 2

 

Artikel 327.3

 

Bilaga I, punkt 3

 

Artikel 328.1

 

Bilaga I, punkt 4

 

Artikel 328.2

 

 

 

 

Artikel 329.1

 

Bilaga I, punkt 5

 

Artikel 329.2

 

 

 

 

Artikel 330

 

Bilaga I, punkt 7

 

Artikel 331.1

 

Bilaga I, punkt 9

 

Artikel 331.2

 

Bilaga I, punkt 10

 

Artikel 332.1

 

Bilaga I, punkt 8

 

Artikel 332.2

 

Bilaga I, punkt 8

 

Artikel 333

 

Bilaga I, punkt 11

 

Artikel 334

 

Bilaga I, punkt 13

 

Artikel 335

 

Bilaga I, punkt 14

 

Artikel 336.1

 

Bilaga I, punkt 14

 

Artikel 336.2

 

Bilaga I, punkt 14

 

Artikel 336.3

 

Bilaga I, punkt 14

 

Artikel 336.4

 

Artikel 19.1

 

Artikel 337.1

 

Bilaga I, punkt 16a

 

Artikel 337.2

 

Bilaga I, punkt 16a

 

Artikel 337.3

 

Bilaga I, punkt 16a

 

Artikel 337.4

 

Bilaga I, punkt 16a

 

Artikel 337.4

 

Bilaga I, punkt 16a

 

Artikel 338.1

 

Bilaga I, punkt 14a

 

Artikel 338.2

 

Bilaga I, punkt 14b

 

Artikel 338.3

 

Bilaga I, punkt 14c

 

 

 

 

 

 

 

338

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/329

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 338.4

 

Bilaga I, punkt 14a

 

Artikel 339.1

 

Bilaga I, punkt 17

 

Artikel 339.2

 

Bilaga I, punkt 18

 

Artikel 339.3

 

Bilaga I, punkt 19

 

Artikel 339.4

 

Bilaga I, punkt 20

 

Artikel 339.5

 

Bilaga I, punkt 21

 

Artikel 339.6

 

Bilaga I, punkt 22

 

Artikel 339.7

 

Bilaga I, punkt 23

 

Artikel 339.8

 

Bilaga I, punkt 24

 

Artikel 339.9

 

Bilaga I, punkt 25

 

Artikel 340.1

 

Bilaga I, punkt 26

 

Artikel 340.2

 

Bilaga I, punkt 27

 

Artikel 340.3

 

Bilaga I, punkt 28

 

Artikel 340.4

 

Bilaga I, punkt 29

 

Artikel 340.5

 

Bilaga I, punkt 30

 

Artikel 340.6

 

Bilaga I, punkt 31

 

Artikel 340.7

 

Bilaga I, punkt 32

 

Artikel 341.1

 

Bilaga I, punkt 33

 

Artikel 341.2

 

Bilaga I, punkt 33

 

Artikel 341.3

 

 

 

 

 

Artikel 342

 

Bilaga I, punkt 34

 

Artikel 343

 

Bilaga I, punkt 36

 

Artikel 344.1

 

 

 

 

 

Artikel 344.2

 

Bilaga I, punkt 37

 

Artikel 344.3

 

Bilaga I, punkt 38

 

Artikel 345.1

 

Bilaga I, punkt 41

 

Artikel 345.2

 

Bilaga I, punkt 41

 

Artikel 346.1

 

Bilaga I, punkt 42

 

Artikel 346.2

 

 

 

 

 

Artikel 346.3

 

Bilaga I, punkt 43

 

Artikel 346.4

 

Bilaga I, punkt 44

 

Artikel 346.5

 

Bilaga I, punkt 45

 

Artikel 346.6

 

Bilaga I, punkt 46

 

Artikel 347

 

Bilaga I, punkt 8

 

Artikel 348.1

 

Bilaga I, punkterna 48-49

 

Artikel 348.2

 

Bilaga I, punkt 50

 

 

 

 

 

 

 

 

339

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/330

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 349

 

Bilaga I, punkt 51

 

Artikel 350.1

 

Bilaga I, punkt 53

 

Artikel 350.2

 

Bilaga I, punkt 54

 

Artikel 350.3

 

Bilaga I, punkt 55

 

Artikel 350.4

 

Bilaga I, punkt 56

 

Artikel 351

 

Bilaga III, punkt 1

 

Artikel 352.1

 

Bilaga III, punkt 2.1

 

Artikel 352.2

 

Bilaga III, punkt 2.1

 

Artikel 352.3

 

Bilaga III, punkt 2.1

 

Artikel 352.4

 

Bilaga III, punkt 2.2

 

Artikel 352.5

 

 

 

 

Artikel 353.1

 

Bilaga III, punkt 2.1

 

Artikel 353.2

 

Bilaga III, punkt 2.1

 

Artikel 353.3

 

Bilaga III, punkt 2.1

 

Artikel 354.1

 

Bilaga III, punkt 3.1

 

Artikel 354.2

 

Bilaga III, punkt 3.2

 

Artikel 354.3

 

Bilaga III, punkt 3.2

 

Artikel 354.4

 

 

 

 

Artikel 355

 

 

 

 

Artikel 356

 

 

 

 

Artikel 357.1

 

Bilaga IV, punkt 1

 

Artikel 357.2

 

Bilaga IV, punkt 2

 

Artikel 357.3

 

Bilaga IV, punkt 3

 

Artikel 357.4

 

Bilaga IV, punkt 4

 

Artikel 357.5

 

Bilaga IV, punkt 6

 

Artikel 358.1

 

Bilaga IV, punkt 8

 

Artikel 358.2

 

Bilaga IV, punkt 9

 

Artikel 358.3

 

Bilaga IV, punkt 10

 

Artikel 358.4

 

Bilaga IV, punkt 12

 

Artikel 359.1

 

Bilaga IV, punkt 13

 

Artikel 359.2

 

Bilaga IV, punkt 14

 

Artikel 359.3

 

Bilaga IV, punkt 15

 

Artikel 359.4

 

Bilaga IV, punkt 16

 

Artikel 359.5

 

Bilaga IV, punkt 17

 

Artikel 359.6

 

Bilaga IV, punkt 18

 

Artikel 360.1

 

Bilaga IV, punkt 19

 

 

 

 

 

 

 

340

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/331

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 360.2

 

Bilaga IV, punkt 20

 

Artikel 361

 

Bilaga IV, punkt 21

 

Artikel 362

 

 

 

 

 

Artikel 363.1

 

Bilaga V, punkt 1

 

Artikel 363.2

 

 

 

 

 

Artikel 363.3

 

 

 

 

 

Artikel 364.1

 

Bilaga V, punkt 10b

 

Artikel 364.2

 

 

 

 

 

Artikel 364.3

 

 

 

 

 

Artikel 365.1

 

Bilaga V, punkt 10

 

Artikel 365.2

 

Bilaga V, punkt 10a

 

Artikel 366.1

 

Bilaga V, punkt 7

 

Artikel 366.2

 

Bilaga V, punkt 8

 

Artikel 366.3

 

Bilaga V, punkt 9

 

Artikel 366.4

 

Bilaga V, punkt 10

 

Artikel 366.5

 

Bilaga V, punkt 8

 

Artikel 367.1

 

Bilaga V, punkt 11

 

Artikel 367.2

 

Bilaga V, punkt 12

 

Artikel 367.3

 

Bilaga V, punkt 12

 

Artikel 368.1

 

Bilaga V, punkt 2

 

Artikel 368.2

 

Bilaga V, punkt 2

 

Artikel 368.3

 

Bilaga V, punkt 5

 

Artikel 368.4

 

 

 

 

 

Artikel 369.1

 

Bilaga V, punkt 3

 

Artikel 369.2

 

 

 

 

 

Artikel 370.1

 

Bilaga V, punkt 5

 

Artikel 371.1

 

Bilaga V, punkt 5

 

Artikel 371.2

 

 

 

 

 

Artikel 372

 

Bilaga V, punkt 5a

 

Artikel 373

 

Bilaga V, punkt 5b

 

Artikel 374.1

 

Bilaga V, punkt 5c

 

Artikel 374.2

 

Bilaga V, punkt 5d

 

Artikel 374.3

 

Bilaga V, punkt 5d

 

Artikel 374.4

 

Bilaga V, punkt 5d

 

Artikel 374.5

 

Bilaga V, punkt 5d

 

Artikel 374.6

 

Bilaga V, punkt 5d

 

 

 

 

 

 

 

 

341

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/332

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 374.7

 

 

 

 

Artikel 375.1

 

Bilaga V, punkt 5a

 

Artikel 375.2

 

Bilaga V, punkt 5e

 

Artikel 376.1

 

Bilaga V, punkt 5f

 

Artikel 376.2

 

Bilaga V, punkt 5g

 

Artikel 376.3

 

Bilaga V, punkt 5h

 

Artikel 376.4

 

Bilaga V, punkt 5h

 

Artikel 376.5

 

Bilaga V, punkt 5i

 

Artikel 376.6

 

Bilaga V, punkt 5

 

Artikel 377

 

Bilaga V, punkt 5l

 

Artikel 378

 

Bilaga II, punkt 1

 

Artikel 379.1

 

Bilaga II, punkt 2

 

Artikel 379.2

 

Bilaga II, punkt 3

 

Artikel 379.3

 

Bilaga II, punkt 2

 

Artikel 380

 

Bilaga II, punkt 4

 

Artikel 381

 

 

 

 

Artikel 382

 

 

 

 

Artikel 383

 

 

 

 

Artikel 384

 

 

 

 

Artikel 385

 

 

 

 

Artikel 386

 

 

 

 

Artikel 387

 

Artikel 28.1

 

Artikel 388

 

 

 

 

Artikel 389

Artikel 106.1 första stycket

 

 

 

Artikel 390.1

Artikel 106.1 andra stycket

 

 

 

Artikel 390.2

 

 

 

 

Artikel 390.3

 

Artikel 29.1

 

Artikel 390.4

 

Artikel 30.1

 

Artikel 390.5

 

Artikel 29.2

 

Artikel 390.6

Artikel 106.2 första stycket

 

 

 

Artikel 390.7

Artikel 106.3

 

 

 

Artikel 390.8

Artikel 106.2 andra och tredje styckena

 

 

 

Artikel 391

Artikel 107

 

 

 

Artikel 392

Artikel 108

 

 

 

Artikel 393

Artikel 109

 

 

 

Artikel 394.1

Artikel 110.1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

342

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/333

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 394.2

Artikel 110.1

 

 

 

 

Artikel 394.3 och 4

Artikel 110.2

 

 

 

 

Artikel 394.4

Artikel 110.2

 

 

 

 

Artikel 395.1

Artikel 111.1

 

 

 

 

Artikel 395.2

 

 

 

 

 

Artikel 395.3

Artikel 111.4 första stycket

 

 

 

 

Artikel 395.4

 

Artikel 30.4

 

Artikel 395.5

 

Artikel 31

 

Artikel 395.6

 

 

 

 

 

Artikel 395.7

 

 

 

 

 

Artikel 395.8

 

 

 

 

 

Artikel 396.1

Artikel 111.4 första och andra styckena

 

 

 

 

Artikel 396.2

 

 

 

 

 

Artikel 397.1

 

Bilaga VI, punkt 1

 

Artikel 397.2

 

Bilaga VI, punkt 2

 

Artikel 397.3

 

Bilaga VI, punkt 3

 

Artikel 398

 

Artikel 32.1

 

Artikel 399.1

Artikel 112.1

 

 

 

 

Artikel 399.2

Artikel 112.2

 

 

 

 

Artikel 399.3

Artikel 112.3

 

 

 

 

Artikel 399.4

Artikel 110.3

 

 

 

 

Artikel 400.1

Artikel 113.3

 

 

 

 

Artikel 400.2

Artikel 113.4

 

 

 

 

Artikel 400.3

 

 

 

 

 

Artikel 401.1

Artikel 114.1

 

 

 

 

Artikel 401.2

Artikel 114.2

 

 

 

 

Artikel 401.3

Artikel 114.3

 

 

 

 

Artikel 402.1

Artikel 115.1

 

 

 

 

Artikel 402.2

Artikel 115.2

 

 

 

 

Artikel 402.3

 

 

 

 

 

Artikel 403.1

Artikel 117.1

 

 

 

 

Artikel 403.2

Artikel 117.2

 

 

 

 

Artikel 404

Artikel 122a.8

 

 

 

 

Artikel 405.1

Artikel 122a.1

 

 

 

 

Artikel 405.2

Artikel 122a.2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

343

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/334

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 405.3

Artikel 122a.3 första stycket

 

 

 

Artikel 405.4

Artikel 122a.3 första stycket

 

 

 

Artikel 406.1

Artikel 122a.4 och Artikel 122a.5 an­

 

 

 

 

 

 

dra stycket

 

 

 

Artikel 406.2

Artikel 122a.5 första stycket och Arti­

 

 

 

 

 

 

kel 122a.6 första stycket

 

 

 

Artikel 407

Artikel 122a.5 första stycket

 

 

 

Artikel 408

Artikel 122a.6 första och andra styc­

 

 

 

 

 

 

kena

 

 

 

Artikel 409

Artikel 122a.7

 

 

 

Artikel 410

Artikel 122a.10

 

 

 

Artikel 411

 

 

 

 

Artikel 412

 

 

 

 

Artikel 413

 

 

 

 

Artikel 414

 

 

 

 

Artikel 415

 

 

 

 

Artikel 416

 

 

 

 

Artikel 417

 

 

 

 

Artikel 418

 

 

 

 

Artikel 419

 

 

 

 

Artikel 420

 

 

 

 

Artikel 421

 

 

 

 

Artikel 422

 

 

 

 

Artikel 423

 

 

 

 

Artikel 424

 

 

 

 

Artikel 425

 

 

 

 

Artikel 426

 

 

 

 

Artikel 427

 

 

 

 

Artikel 428

 

 

 

 

Artikel 429

 

 

 

 

Artikel 430

 

 

 

 

Artikel 431.1

Artikel 145.1

 

 

 

Artikel 431.2

Artikel 145.2

 

 

 

Artikel 431.3

Artikel 145.3

 

 

 

Artikel 431.4

Artikel 145.4

 

 

 

Artikel 432.1

Bilaga XII, del I, punkt 1 och Arti­

 

 

 

 

 

 

kel 146.1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

344

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/335

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 432.2

Artikel 146.2 och bilaga XII, del I,

 

 

 

 

 

 

 

punkterna 2 och 3

 

 

 

 

Artikel 432.3

Artikel 146.3

 

 

 

 

Artikel 433

Artikel 147 och Bilaga XII, del I,

 

 

 

 

 

 

 

punkt 4

 

 

 

 

Artikel 434.1

Artikel 148

 

 

 

 

Artikel 434.2

 

 

 

 

 

Artikel 435.1

Bilaga XII, del II, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 435.2

 

 

 

 

 

Artikel 436

Bilaga XII, del II, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 437

 

 

 

 

 

Artikel 438

Bilaga XII, del II, punkterna 4, 8

 

 

 

 

Artikel 439

Bilaga XII, del II, punkt 5

 

 

 

 

Artikel 440

 

 

 

 

 

Artikel 441

 

 

 

 

 

Artikel 442

Bilaga XII, del II, punkt 6

 

 

 

 

Artikel 443

 

 

 

 

 

Artikel 444

Bilaga XII, del II, punkt 7

 

 

 

 

Artikel 445

Bilaga XII, del II, punkt 9

 

 

 

 

Artikel 446

Bilaga XII, del II, punkt 11

 

 

 

 

Artikel 447

Bilaga XII, del II, punkt 12

 

 

 

 

Artikel 448

Bilaga XII, del II, punkt 13

 

 

 

 

Artikel 449

Bilaga XII, del II, punkt 14

 

 

 

 

Artikel 450

Bilaga XII, del II, punkt 15

 

 

 

 

Artikel 451

 

 

 

 

 

Artikel 452

Bilaga XII, del III, punkt 1

 

 

 

 

Artikel 453

Bilaga XII, del III, punkt 2

 

 

 

 

Artikel 454

Bilaga XII, del III, punkt 3

 

 

 

 

Artikel 455

 

 

 

 

 

Artikel 456, första stycket

Artikel 150.1

Artikel 41

 

Artikel 456, andra stycket

 

 

 

 

 

Artikel 457

 

 

 

 

 

Artikel 458

 

 

 

 

 

Artikel 459

 

 

 

 

 

Artikel 460

 

 

 

 

 

Artikel 461

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

345

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

L 176/336

 

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 462.1

Artikel 151a

 

 

 

Artikel 462.2

Artikel 151a

 

 

 

Artikel 462.3

Artikel 151a

 

 

 

Artikel 462.4

 

 

 

 

Artikel 462.5

 

 

 

 

Artikel 463

 

 

 

 

Artikel 464

 

 

 

 

Artikel 465

 

 

 

 

Artikel 466

 

 

 

 

Artikel 467

 

 

 

 

Artikel 468

 

 

 

 

Artikel 469

 

 

 

 

Artikel 470

 

 

 

 

Artikel 471

 

 

 

 

Artikel 472

 

 

 

 

Artikel 473

 

 

 

 

Artikel 474

 

 

 

 

Artikel 475

 

 

 

 

Artikel 476

 

 

 

 

Artikel 477

 

 

 

 

Artikel 478

 

 

 

 

Artikel 479

 

 

 

 

Artikel 480

 

 

 

 

Artikel 481

 

 

 

 

Artikel 482

 

 

 

 

Artikel 483

 

 

 

 

Artikel 484

 

 

 

 

Artikel 485

 

 

 

 

Artikel 486

 

 

 

 

Artikel 487

 

 

 

 

Artikel 488

 

 

 

 

Artikel 489

 

 

 

 

Artikel 490

 

 

 

 

Artikel 491

 

 

 

 

Artikel 492

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

346

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 1

27.6.2013

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

L 176/337

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna förordning

Direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/49/EG

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Artikel 493.1

 

 

 

 

 

Artikel 493.2

 

 

 

 

 

Artikel 494

 

 

 

 

 

Artikel 495

 

 

 

 

 

Artikel 496

 

 

 

 

 

Artikel 497

 

 

 

 

 

Artikel 498

 

 

 

 

 

Artikel 499

 

 

 

 

 

Artikel 500

 

 

 

 

 

Artikel 501

 

 

 

 

 

Artikel 502

 

 

 

 

 

Artikel 503

 

 

 

 

 

Artikel 504

 

 

 

 

 

Artikel 505

 

 

 

 

 

Artikel 506

 

 

 

 

 

Artikel 507

 

 

 

 

 

Artikel 508

 

 

 

 

 

Artikel 509

 

 

 

 

 

Artikel 510

 

 

 

 

 

Artikel 511

 

 

 

 

 

Artikel 512

 

 

 

 

 

Artikel 513

 

 

 

 

 

Artikel 514

 

 

 

 

 

Artikel 515

 

 

 

 

 

Artikel 516

 

 

 

 

 

Artikel 517

 

 

 

 

 

Artikel 518

 

 

 

 

 

Artikel 519

 

 

 

 

 

Artikel 520

 

 

 

 

 

Artikel 521

 

 

 

 

 

Bilaga I

Bilaga II

 

 

 

 

Bilaga II

Bilaga IV

 

 

 

 

Bilaga III

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

347

Prop. 2013/14:30

Bilaga 1

348

Prop. 2013/14:30

Bilaga 2

L 208/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

2.8.2013

 

 

 

 

 

RÄTTELSER

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)

1. På sidan 2, skäl 4, tredje meningen, ska det

i stället för: ”[…] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2).”

vara: ”[…] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 (2).”

2.På sidan 36, artikel 26.3 första stycket andra meningen, ska det

istället för: ”I fråga om emissioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten […]”, vara: ”I fråga om emissioner som görs efter den 28 juni 2013 får instituten […]”.

3.På sidan 37, artikel 26.3 tredje stycket andra meningen, ska det

istället för: ”EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 1 februari

2015.”

vara: ”EBA ska för första gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast den 28 juli 2013.”

4.På sidan 37, artikel 26.3 fjärde stycket, ska det

i stället för: ”[…] stöd som ges ut efter den 31 december 2014 och […]”, vara: ”[…] stöd som ges ut efter den 28 juni 2013 och […]”.

5.På sidan 37, artikel 26.4 andra stycket, ska det

i stället

för:

”EBA ska överlämna dessa förslag till

tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

vara:

 

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

6. På sidan 37, artikel 27.2 andra stycket, ska det

 

 

 

i stället

för:

”EBA ska överlämna dessa förslag till

tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

vara:

 

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

7. På sidan 39, artikel 28.5 andra stycket, ska det

 

 

 

i stället

för:

”EBA ska överlämna dessa förslag till

tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

vara:

 

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

8. På sidan 40, artikel 29.6 andra stycket, ska det

 

 

 

i stället

för:

”EBA ska överlämna dessa förslag till

tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

vara:

 

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

9. På sidan 40, artikel 32.2 andra stycket, ska det

 

 

 

i stället

för:

”EBA ska överlämna dessa förslag till

tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

vara:

 

”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen

senast

den

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

349

Prop. 2013/14:30

Bilaga 2

2.8.2013

 

SV

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

 

 

 

L 208/69

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10. På sidan 42, artikel 36.2 andra stycket, ska det

 

 

 

 

 

 

 

 

i

stället

för:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till

tekniska

standarder

för

tillsyn

för

kommissionen

senast

den

 

 

 

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

 

 

 

 

 

vara:

 

 

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska

standarder

för tillsyn för

kommissionen senast den

 

 

 

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

 

 

 

 

 

11. På sidan 42, artikel 36.3 andra stycket, ska det

 

 

 

 

 

 

 

 

i

stället

för:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till

tekniska

standarder

för

tillsyn

för

kommissionen

senast

den

 

 

 

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

 

 

 

 

 

vara:

 

 

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska

standarder

för tillsyn för

kommissionen senast den

 

 

 

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

 

 

 

 

 

12. På sidan 44, artikel 41.2 andra stycket, ska det

 

 

 

 

 

 

 

 

i

stället

för:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till

tekniska

standarder

för

tillsyn

för

kommissionen

senast

den

 

 

 

 

 

1 februari 2015.”

 

 

 

 

 

 

 

 

vara:

 

 

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska

standarder

för tillsyn för

kommissionen senast den

 

 

 

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

 

 

 

 

 

13. På sidan 48, artikel 49.6 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 28 juli 2013.”

14. På sidan 50, artikel 52.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

15. På sidan 57, artikel 73.7 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

16. På sidan 58, artikel 76.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

17. På sidan 59, artikel 78.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

18. På sidan 60, artikel 79.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

19. På sidan 61, artikel 83.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

350

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

Bilaga 2

L 208/70

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

2.8.2013

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

20. På sidan 62, artikel 84.4 andra stycket, ska det

 

 

i stället för:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen senast den

 

 

 

 

1 februari 2015.”

 

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

21. På sidan 62, artikel 84.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 31 december 2014 dagen för denna förordnings ikraftträdande blir ett blandat […]”,

vara: ”Om ett finansiellt moderholdingföretag som uppfyller villkoren i första stycket efter den 28 juni 2013 blir ett blandat […]”.

22. På sidan 68, artikel 99.5 tredje stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

23. På sidan 68, artikel 99.6 tredje stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015 inom.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

24. På sidan 69, artikel 101.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

25. På sidan 72, artikel 105.14 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

26. På sidan 74, artikel 110.4 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

27. På sidan 232, artikel 395.6 andra stycket, ska det

i stället för: ”[…] exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 31 December 2014 e och den 30 juni 2015 och därefter […]”,

vara: ”[…] exponeringar under 25 % men inte lägre än 15 % mellan den 28 juni 2013 och den 30 juni 2015 och därefter […]”.

28. På sidan 241, artikel 415.3 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avse­ ende de element som anges i led a senast den 1 februari 2015, och led b senast den 1 januari 2014.”

vara: ”EBA ska till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande avse­ ende de element som anges i led a senast den 28 juli 2013, och led b senast den 1 januari 2014.”

29. På sidan 254, artikel 430.2 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.”

vara: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 28 juli 2013.”

351

Prop. 2013/14:30

Bilaga 2

2.8.2013

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 208/71

 

 

 

 

 

30. På sidan 256, artikel 437.2 andra stycket, ska det

 

i

stället för: ”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

 

 

 

 

den 1 februari 2015.”

 

vara:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för genomförande för kommissionen senast

 

 

 

 

den 28 juli 2013.”

 

31. På sidan 268, artikel 462.2, ska det

 

i

stället för: ”2. Den befogenheter att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges kommis­

 

 

 

 

sionen på tills vidare från och med den 31 December 2014.”

 

vara:

”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 456–460 ska ges tills vidare från

 

 

 

 

och med den 28 juni 2013.”

 

32. På sidan 274, artikel 478.2, ska det

i stället för: ”2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga procentandelen enligt artikel 469.1 c för de poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den … ligga inom följande intervall:

a)0–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med ett år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

b)10–100 % under perioden från och med den 2 januari 2015 till och med den2 januari 2016.

c)20–100 % under perioden från och med den 2 januari 2016 till och med den 2 januari 2017.

d)30–100 % under perioden från och med den 2 januari 2017 till och med den 2 januari 2018.

e)40–100 % under perioden från och med den 2 januari 2018 till och med den 2 januari 2019.

f)50–100 % under perioden från och med den 2 januari 2019 till och med den 2 januari 2020.

g)60–100 % under perioden från och med den 2 januari 2020 till och med den 2 januari 2021.

h)70–100 % under perioden från och med den 2 januari 2021 till och med den 2 januari 2022.

i)80–100 % under perioden från och med den 2 januari 2022 till och med den 2 januari 2023.

j)90–100 % under perioden från och med den 2 januari 2023 till och med den 2 januari 2024.”

vara: ”2. Genom undantag från punkt 1 ska den tillämpliga procentandelen enligt artikel 469.1 c för de poster som avses i artikel 36.1 c som existerade före den 1 januari 2014 ligga inom följande intervall:

a)0–100 % under perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2014.

b)10–100 % under perioden från och med den 1 januari 2015 till och med den 31 december 2015.

c)20–100 % under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2016.

d)30–100 % under perioden från och med den 1 januari 2017 till och med den 31 december 2017.

e)40–100 % under perioden från och med den 1 januari 2018 till och med den 31 december 2018.

f)50–100 % under perioden från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2019.

g)60–100 % under perioden från och med den 1 januari 2020 till och med den 31 december 2020.

h)70–100 % under perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021.

i)80–100 % under perioden från och med den 1 januari 2022 till och med den 31 december 2022.

j)90–100 % under perioden från och med den 1 januari 2023 till och med den 31 december 2023.”

352

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2013/14:30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 2

L 208/72

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

 

 

 

2.8.2013

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

33. På sidan 276, artikel 481.6 andra stycket, ska det

 

 

 

 

 

 

i

stället

för:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till

tekniska standarder för

tillsyn för kommissionen före den

 

 

 

 

 

1 februari 2014 inom en månad från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.”

 

vara:

 

 

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen före den 28 juli

 

 

 

 

 

2013.”

 

 

 

 

 

 

34. På sidan 279, artikel 487.3 andra stycket, ska det

 

 

 

 

 

 

i

stället

för:

”EBA ska lägga fram dessa förslag till

tekniska standarder för

tillsyn

till

kommissionen

senast

den

 

 

 

 

 

1 februari 2014.”

 

 

 

 

 

 

vara:

 

 

”EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för

tillsyn

till

kommissionen

senast

den

 

 

 

 

 

28 juli 2013.”

 

 

 

 

 

 

35. På sidan 281, artikel 492.5 andra stycket, ska det

i stället för: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 februari 2014 inom en månad efter ikraftträdandet av denna förordning.”

vara: ”EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 28 juli 2013.”

36. På sidan 281, artikel 493.3, inledningen, ska det

i stället för: ”[…] får medlemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 2 januari 2029, helt eller delvis undanta […]”,

vara: ”[…] får medlemsstaterna, under en övergångsperiod fram till ikraftträdandet av en rättsakt till följd av översynen i enlighet med artikel 507, men inte efter den 31 december 2028, helt eller delvis undanta […]”.

37. På sidan 285, artikel 501.4, ska det

i stället för: ”4. Kommissionen ska senast den 2 januari 2017 rapportera om […]”,

vara: ”4. Kommissionen ska senast den 28 juni 2016 rapportera om […]”.

38. På sidan 291, artikel 515.1, ska det

i stället för: ”1. EBA ska senast den 2 januari 2015 tillsammans med Esma […]”,

vara: ”1. EBA ska senast den 28 juni 2014 tillsammans med Esma […]”.

39.På sidan 294, artikel 521.2 c, ska det

i stället för: ”c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna

förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska gälla från och med den 31 December 2014.”

vara: ”c) de bestämmelser i denna förordning enligt vilka Europeiska tillsynsmyndigheten måste överlämna förslag till tekniska standarder till kommissionen samt de bestämmelser i denna förordning enligt vilka kommissionen tilldelas befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter, som ska gälla från och med den 28 juni 2013.”

353

Prop. 2013/14:30

Bilaga 3

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

För att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013 ska de institut som omfattas av förordningen betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

354

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2013/14:30

Bilaga 4

Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Sparbankernas Riksförbund, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Regelrådet.

355

Prop. 2013/14:30

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

För att bekosta Finansinspektionens tillsyn enligt förordning (EU) nr 575/2013 ska de institut som omfattas av förordningen betala en årlig avgift.

Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt första och andra styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

356

Lagrådets yttrande

Prop. 2013/14:30

Bilaga 6

 

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-10-02

Närvarande: F.d. justitieråden Susanne Billum och Severin

Blomstrand samt justitierådet Kristina Ståhl.

Vissa avgiftsfrågor på finansmarknadsområdet

Enligt en lagrådsremiss den 26 september 2013 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Monika Johansson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

357

Prop. 2013/14:30

Finansdepartementet

 

 

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 2013

 

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Ask,

 

Larsson, Erlandsson, Hägglund, Billström, Adelsohn Liljeroth, Attefall,

 

Kristersson, Ek, Lööf, Arnholm, Svantesson

 

Föredragande: statsrådet Ask

Regeringen beslutar proposition 2013/14:30 Vissa avgiftsfrågor på finansmarknadsområdet

358

Rättsdatablad

Prop. 2013/14:30

 

Författningsrubrik

Bestämmelser som

Celexnummer för

 

inför, ändrar, upp-

bakomliggande EU-

 

häver eller upprepar

regler

 

ett normgivnings-

 

 

bemyndigande

 

 

 

 

Lag om avgifter enligt

1 §

32013R0575

EU:s förordning om

 

 

tillsynskrav för

 

 

kreditinstitut och

 

 

värdepappersföretag

 

 

359