Förstärkta kapitaltäckningsregler

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		9
2	Lagtext	...........................................................................................	10
	2.1	Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut
	....................................................	och värdepappersbolag	10

2.2Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och

	värdepappersbolag...........................................................	24
2.3	Förslag till lag om kapitalbuffertar ..................................	26

2.4Förslag till lag om införande av lagen (2014:000)

om kapitalbuffertar ..........................................................

2.5Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173) .....................................................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om

Svenska skeppshypotekskassan .......................................

2.7Förslag till lag om ändring i sparbankslagen

(1987:619) .......................................................................

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ............................................................

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument ...................................

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och

värdepappersbolag...........................................................

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om

medlemsbanker................................................................

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om

insättningsgaranti.............................................................

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om

byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ..............

2.14Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om

allmänna pensionsfonder (AP-fonder).............................

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om

internationell rättslig hjälp i brottmål ..............................

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

värdepappersfonder .........................................................

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse.........................................

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om

införande av lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse..........................................................	76

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella konglomerat ...................

2.20Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden ..................................................

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om

statligt stöd till kreditinstitut............................................

Prop. 2013/14:228

2.22Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) ................................................

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om

betaltjänster ......................................................................

2.24Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om

elektroniska pengar ........................................................

100

2.25Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om

investeringssparkonto .....................................................

101

2.26Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder ...................

102

2.27Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över

		finansmarknaderna .........................................................	108
3	Ärendet och dess beredning ..........................................................		109
4	Bakgrund.......................................................................................		110
	4.1	Förstärkta regler i den globala finanskrisens spår ..........	110

4.2Genomförande av internationella standarder på EU-

	nivå – nytt direktiv och förordning.................................	111
4.3	Den nya tillsynsstrukturen inom EU ..............................	112

4.4Svensk reglering av kreditinstitut och

	värdepappersföretag .......................................................		113
5 Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet ....................			113
5.1	Inledning	........................................................................	113
5.2	Den nya förordningen.....................................................		114
	5.2.1	Definition av kapitalbas och
	................................................	kapitalbaskrav	114
	5.2.2 ...................................	Likviditetsregleringen	115
	5.2.3 ................................................	Bruttosoliditet	116
	5.2.4	Högre kapitalkrav för att bättre avspegla
	......................................	risken hos motparter	117
5.3	Det nya direktivet ...........................................................		118
	5.3.1 ......................................	Nya kapitalbuffertar	118
	5.3.2 ..................	Bolagsstyrning och riskhantering	119
	5.3.3 ..................................	Skydd för visselblåsare	119
	5.3.4 .........................	Bestämmelser om sanktioner	119
5.4	Makrotillsynsåtgärder.....................................................		119
	5.4.1	Striktare åtgärder på nationell nivå –
	..................	artikel 458 i tillsynsförordningen	120
	5.4.2	Nationella makrotillsynsåtgärder i
	........................................................	direktivet	120
6 Genomförande av det ......................nya regelverket i svensk rätt			121
6.1	Inledning ........................................................................		121
6.2	En ny lag .........................................om kapitalbuffertar		122
6.3	En ny lag .......................................................om tillsyn		122

6.4Behovet av kompletterande lagstiftning till

tillsynsförordningen .......................................................

124

6.5Val av myndighet enligt artikel 458 i

	tillsynsförordningen .......................................................	127
6.6	Tillämpningsområdet enligt tillsynsförordningen ..........	128

6.7Det nya regelverkets tillämpning på fondbolag och

	förvaltare av alternativa investeringsfonder ..................	129
6.8	Svenska skeppshypotekskassan .....................................	131

6.9Tillsynsförordningens inverkan på nationell

		lagstiftning.....................................................................		132
		6.9.1	Följdändringar med anledning av att
			kapitaltäckningslagen och dess reglering
			om finansiella företagsgrupper upphävs .......	132
		6.9.2	Ändringar i lagen om årsredovisning i
			kreditinstitut och värdepappersbolag ............	133
		6.9.3	Ändringar i lagen om bank- och
			finansieringsrörelse, lagen om
			värdepappersmarknaden och
			införandelagen till lagen om bank- och
			finansieringsrörelse.......................................	135
7	Kapitalbuffertar ............................................................................			137
	7.1	Inledning........................................................................		137
		7.1.1	Cykliska och strukturella systemrisker .........	138
		7.1.2	Olika kapitalbuffertar för olika risker ...........	138
		7.1.3	Åtgärder om buffertkraven inte är
			uppfyllda.......................................................	138
	7.2	Genomförande av direktivets bestämmelser..................		139
		7.2.1	Kapitalkonserveringsbufferten .....................	139
		7.2.2	Undantag för små och medelstora
			värdepappersbolag samt fondbolag och
			AIF-förvaltare...............................................	139
		7.2.3	Den kontracykliska kapitalbufferten.............	141
		7.2.4	Institutspecifik kontracyklisk
			kapitalbuffert ................................................	143
		7.2.5	Undantag för små och medelstora
			värdepappersbolag samt fondbolag och
			AIF-förvaltare...............................................	145
		7.2.6	Tidigare införande av den kontracykliska
			bufferten och
			kapitalkonserveringsbufferten ......................	146
		7.2.7	Myndighet som ska ansvara för beslut om
			kapitalbuffert för systemviktiga institut
			och systemriskbuffert ...................................	147
		7.2.8	Kapitalbuffertar för systemviktiga institut....	148
		7.2.9	Systemriskbufferten......................................	151
		7.2.10	Konkurrerande buffertkrav ...........................	156
		7.2.11	Kombinerat buffertkrav ................................	157
		7.2.12	Åtgärder om det kombinerade
			buffertkravet inte är uppfyllt.........................	158
		7.2.13	Administrativa sanktioner vid
			underlåtenhet att uppfylla buffertkravet .......	161
8	Bolagsstyrning och riskhantering.................................................			162
	8.1	Utökade bestämmelser...................................................		162
	8.2	Nya krav på styrelsen och verkställande direktör ..........		163
	8.3	Utökat rapporteringskrav ...............................................		176

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228	8.4	Krav på institut att inrätta en nomineringskommitté ......		177
	8.5	Riskhantering .................................................................		178
	8.6	Regler om ersättningar ...................................................		180
	8.7	Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven .......		186
	8.8	Tillämpning av kraven på gruppnivå ..............................		188
	8.9	Krav på att verkställande direktören inte får vara
		ordförande i styrelsen .....................................................		191
9	Tillsyn	...........................................................................................		191
	9.1 ............................................	Finansinspektionens tillsyn		191
	9.2 ....................................................	Behöriga myndigheter		193
	9.3	Tillsynsmyndigheternas befogenhet i fråga om rätten
	....................	att utföra kontroller och kräva information		194
	9.4	Skyldighet att lämna upplysningar om innehavare av
	..........................................................	aktier eller andelar		196
	9.5 .........................................................	Tillsyn över filialer		197
	9.6	Rätt att begära rapporter från och genomföra
	..................	inspektioner av filialer till utländska institut		200
	9.7 ........................................................	Tillsynens utövande		202
	9.8 .......................................	Tillsynen över interna metoder		204
	9.9	Institutens administrativa förfaranden för intern
	...........................................................................	kontroll		206
	9.10 .................................	Särskilda krav på offentliggörande		206
	9.11 .........................	Utökad underrättelseskyldighet till Eba		208
	9.12 ........................	Central databas om beslutade sanktioner		208
	9.13 .....................................	Avgifter till Finansinspektionen		209
10	Samarbete ................................................och informationsutbyte			210
	10.1 ..........................................	Ny europeisk tillsynsstruktur		210
	10.2	Utbyte av information med de europeiska
	........................	tillsynsmyndigheterna och tystnadsplikt		211
	10.3	Utökat samarbete och informationsutbyte mellan
	..........................................	hem - och värdmedlemsstater		212
	10.4	Samrådsskyldighet vid tillsyn av filialer till
	............................................................	utländska institut		214
	10.5	Beslut på gruppnivå och företagens
	..........................................................	uppgiftsskyldighet		215
	10.6	Underrättelse om vilka nationella myndigheter som
	....................................	ska ha rätt att utbyta information		217
	10.7 ....................	Oenighet om tillsynskollegiernas uppgifter		217
	10.8	Sekretess och uppgiftslämnande till vissa nationella
	...............................................................................	organ		218
11	Ingripandeåtgärder ................................................och sanktioner			218
	11.1 ........................................................................	Inledning		218
	11.2 ................................................	Regleringen i svensk rätt		219
	11.3	Utökade ingripandebefogenheter för
	.........................................................	Finansinspektionen		220
		11.3.1	Justerade regler för att förelägga institut
	..............................		ett särskilt kapitalbaskrav	223
		11.3.2	Möjlighet att införa särskilda
6	................................................		likviditetskrav	229
6

	11.4	Lagändringar för att genomföra direktivets		Prop. 2013/14:228
		bestämmelser om överträdelser .....................................		231
	11.5	Lagändringar för att genomföra direktivets
		bestämmelser om administrativa sanktioner..................		233
		11.5.1	Omständigheter som ska vara styrande
			inför beslut om sanktioner ............................	237
		11.5.2	Omständigheter hänförliga till själva
			överträdelsen .................................................	239
		11.5.3	Omständigheter som inte är hänförliga till
			själva överträdelsen ......................................	240
	11.6	Sanktioner mot holdingföretag ......................................		242
12 System och skydd för visselblåsare..............................................				243
	12.1	Inledning	........................................................................	243
		12.1.1	Krav på speciella procedurer för hur
			anmälningar ska omhändertas hos
		...................................	behöriga myndigheter	244
		12.1.2	Skydd för den som rapporterar mot att
		..................................	drabbas av repressalier	245
		12.1.3	Skydd för behandlingen av
		.............................................	personuppgifter	247
		12.1.4	Krav på instituten att inrätta särskilda
		................................	system för anmälningar	248
		12.1.5 .....................	Skydd för anmälarens identitet	254
13	Ikraftträdande ...............................................................................			259
14	Förslagets konsekvenser...............................................................			260
	14.1	Allmänt..........................................................................		260
	14.2	Samhällsekonomiska ..............................konsekvenser		262

14.3Konsekvenser för enskilda institut av att hålla mer

	kapital ............................................................................	266
14.4	Konsekvenser för myndigheter och domstolar ..............	270
15 Författningskommentar ................................................................		270

15.1Förslaget till lag om särskild tillsyn över

kreditinstitut och värdepappersbolag .............................

270

15.2Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000)

	om särskild tillsyn över kreditinstitut och
	värdepappersbolag.........................................................	287
15.3	Förslaget till lag om kapitalbuffertar .............................	289

15.4Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000)

om kapitalbuffertar ........................................................

304

15.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse.......................................

305

15.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden ................................................

315

15.7Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

	sekretesslagen (2009:400) .............................................		320
15.8	Övriga författningsförslag .............................................		320
	15.8.1	Förslaget till lag om ändring i
		sparbankslagen (1987:619)...........................	321

Prop. 2013/14:228	15.8.2	Förslaget till lag om ändring i lagen
		(1995:1559) om årsredovisning i
		kreditinstitut och värdepappersbolag.............	321
	15.8.3	Förslaget till lag om ändring i lagen
		(1995:1570) om medlemsbanker ...................	322
	15.8.4	Förslaget till lag om ändring i lagen
		(2004:46) om värdepappersfonder.................	322
	15.8.5	Förslaget till lag om ändring i lagen
		(2013:561) om förvaltare av alternativa
		investeringsfonder .........................................	323
	15.8.6	Förslaget till lag om ändring i lagen
		(2014:000) om en databas för
		övervakning av och tillsyn över
		finansmarknaderna ........................................	323
	Del 2 Bilagor

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådet direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

Bilaga 2 Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

Bilaga 4 Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet (SOU 2013:65) Bilaga 6 Utredningens lagförslag

Bilaga 7 Förteckning över remissinstanserna Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 9 Lagrådets yttrande

Bilaga 10 Parallelluppställning över genomförandet av direktiv 2013/36/EU (kapitaltäckningsdirektivet) i svensk rätt

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 maj 2014 Rättsdatablad

1	Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 2013/14:228

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

2.lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

3.lag om kapitalbuffertar,

4.lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar,

5.lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6.lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks- kassan,

7.lag om ändring sparbankslagen (1987:619),

8.lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

9.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

10.lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit- institut och värdepappersbolag,

11.lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

12.lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

13.lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,

14.lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),

15.lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,

16.lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

17.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

18.lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

19.lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

20.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

21.lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut,

22.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

23.lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster,

24.lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

25.lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto,

26.lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

27.lag om ändring i lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Prop. 2013/14:228 2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (tillsynsförordningen).

Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG3 (kapitaltäckningsdirektivet).

Definitioner

2 § I denna lag betyder

1.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

2.institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

3.kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt Svenska skepps- hypotekskassan,

4.värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.

Europabolag och europakooperativ

3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag4 eller

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

4EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32013R0517).

artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli	Prop. 2013/14:228
2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna (SCE-

föreningarna)5 tillämpas det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet.

Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ.

Fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare

4 § Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 7 kap. 6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Tillsynsförordningens tillämpning

5 § De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som inte omfattas av förordningens definition av kreditinstitut.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag.

De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora expo- neringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.

Behörig myndighet

6 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs.

Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder.

I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav

Särskilt kapitalbaskrav

1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförord- ningen och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, om

1. något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3–8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden inte är uppfyllt,

5 EGT L 294,10.11.2011, s. 1 (Celex 32001R2157).

Prop. 2013/14:228

2.det i samband med en översyn och utvärdering av institutet bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller

3.det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1.

Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapital- baskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot insti- tutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksam- hetstillståndet i stället ska återkallas.

2 § Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kapitalkraven enligt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.

Särskilt likviditetskrav

3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det är nödvändigt för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.

3 kap. Krav på gruppnivå

Ansvarigt institut

1 § Ansvaret för att kraven i 2 § uppfylls har det institut

1.som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller

2.vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag.

Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värde- pappersbolag som har den största balansomslutningen för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

Soliditet och riskhantering

2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av artiklarna 18–24 i tillsynsförordningen.

Krav på undergruppnivå

3 § Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om

1.institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och

2.dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES.

Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.

Krav på moder- och dotterföretag

4 § Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp- eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden om riskhantering och genomlysning.

Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land utanför EES.

Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undan- tag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant in- förande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.

Ledningen för ett finansiellt holdingföretag

5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

Tillsynsansvarig myndighet

1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om

1.moderföretaget är ett institut,

2.det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES,

3.det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag inom EES,

4.det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

5.det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och mot- svarande utländska företag som inte är auktoriserade i det land inom EES

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balans- omslutningen.

Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen till- sammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det enligt 3 §.

I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföre- tag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- företag.

2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspek- tionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder- holdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överens- kommelse.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder- holdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska under- rättas om en sådan överenskommelse.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav

4 § När	Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt
1 §, ska	inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering

av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter.

5 § Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport

enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda

myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 3 § Prop. 2013/14:228 med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskom-

melsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda likviditetskrav för specifika institut.

Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 § på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

6 § Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.

7 § Om en överenskommelse enligt 5 § inte har träffats inom de angivna tidsfristerna, ska Finansinspektionen, med beaktande av de övriga behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 § på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

Om någon eller några av de övriga berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlig- het med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG 6, ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten.

Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bank- myndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

6 EUT L 331, 15.12.2010, s. 12 (Celex 32010R1093).

Prop. 2013/14:228 8 § Ett sådant beslut som avses i 6 § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom de tidsfrister som anges i 5 § gäller i Sverige. Beslutet är bindande för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

9 § Beslut som fattats enligt 6 eller 7 § ska omprövas årligen. Ett beslut får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som an- svarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finans- inspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från relevanta delar av denna lag och före- skrifter som meddelats med stöd av denna lag så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm- melserna för konglomerat.

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med avseende på riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkrings- företag medge undantag från relevanta delar av denna lag så att det blandade holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm- melserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket.

5 kap. Tillsyn över interna metoder

Löpande granskning av interna metoder

1 § Finansinspektionen ska löpande, åtminstone vart tredje år, granska hur ett institut uppfyller ställda krav på sådana metoder som kräver till- stånd från de behöriga myndigheterna innan de får användas för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med artiklarna 92–386 i tillsyns- förordningen. Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter.

2 § Om det framkommer att ett instituts interna metoder enligt 1 § inne- bär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ska Finansinspektionen se till att institutet åtgärdar metoderna eller vidtar nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.

3 § Om ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod Prop. 2013/14:228 som avses i 1 § inte längre uppfyller kraven för användning av metoden,

ska Finansinspektionen kräva att institutet

1.visar att följderna av att kraven inte uppfylls är oväsentliga, eller

2.presenterar en åtgärdsplan för att i god tid åter uppfylla kraven och ange en tid inom vilken planen ska genomföras.

4 § Om det bedöms osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för att genomföra den inte är tillfredsställande, ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla tillämpliga krav eller om institutet inte på ett tillfredsställande sätt lyckas visa att följderna av konstaterade brister är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsfrist eller återkallas.

5 § Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen och det tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet för institutet att använda den modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen.

Korrigerande åtgärder vid tillsyn över interna metoder

6 § Finansinspektionen får vidta korrigerande åtgärder för ett instituts interna metoder, om det klart kan fastställas att institutets metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

De korrigerande åtgärderna ska syfta till att målen i en intern metod upprätthålls.

6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

Företag som ska lämna upplysningar

1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen:

1.företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kapitaltäckningsdirektivet,

2.andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1,

3.holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till holdingföretag med blandad verksamhet,

4.blandade finansiella holdingföretag, och

5.företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner.

Prop. 2013/14:228 Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det.

2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företags- gruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU:

1.andra behöriga myndigheter,

2.Europeiska bankmyndigheten,

3.Europeiska systemrisknämnden,

4.Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och

5.myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag.

Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten

på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska system- risknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

5 § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 4 § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

6 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.

7 § Företag som enligt tillsynsförordningen står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation och dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, ska lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt tillsynsförordningen ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information.

Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett utländskt företag inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt tillsynsförordningen.

Undersökning

8 § Finansinspektionen får, när inspektionen anser att det behövs för tillsynen, göra undersökningar hos

1.företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redo- visningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna,

2.företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och

3. företag som ingår i en grupp som Finansinspektionen enligt 4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.

Informationsskyldighet för institut som är undantaget från gruppbaserad tillsyn

9 § Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn med stöd av artikel 19 i tillsynsförordningen, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen anser att den behöver för sin tillsyn över institutet.

Tystnadsplikt

10 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse.

Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare

11 § Ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holding- företag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

12 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 11 § får besluta att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.

Ett sådant förbud får beslutas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överens- kommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med det, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

7 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat till- synen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.

2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag.

Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller ett motsvarande utländskt företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsyns- förordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finans- inspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och viten

1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i tillsyns- förordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.

Om ett institut bryter mot tillsynsförordningen, denna lag eller Prop. 2013/14:228 föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gäller dessutom bestäm-

melserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant före- läggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av tillsynsförordningen, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år efter det att beslutet fick laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 12 §.

9 kap. Avgifter

1 § Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt

Prop. 2013/14:228 Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag.

Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fack- kunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om

1.offentliggörande av information och tillsynsrapportering,

2.beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen,

3.stora exponeringar,

4.exponeringar i fastigheter,

5.säkerställda obligationer,

6.likviditetskrav,

7.interna modeller för marknadsrisker,

8.schablonmetoden för marknadsrisker,

9.schablonmetoden för kreditrisker,

10.IRK-metoden för kreditrisker,

11.motpartsrisker,

12.värdepapperisering,

13.bruttosoliditet, och

14.konsolidering av de gruppbaserade kraven.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag,

2.vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen,

3.vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap.

2 §,

4.de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och

5. de omständigheter som ska beaktas, dels vid prövningen enligt 2 kap. 3 § av om ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, dels vid fastställandet av en lämplig nivå för ett sådant särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena.

Prop. 2013/14:228 2.2	Förslag till lag om införande av lagen
	(2014:000) om särskild tillsyn över
	kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 § Lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

Bestämmelsen i 6 kap. 5 § träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 § Genom denna lag upphävs

a)lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

b)lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar, och

c)lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsyns- krav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

3 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 7 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 143.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.

4 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 150 i förordning (EU) nr 575/2013.

5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller ett beslut om ett kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive 13 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska så länge godkännandet inte återkallats fortsätta att gälla fram till dess att Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 136.1 i förordning (EU) nr 575/2013 antagit tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens kreditkvalitetssteg.

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228 2.3

Förslag till lag om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIF- förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värde- pappersfonder och 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

2 § I denna lag betyder

1.blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (tillsynsförordningen),

2.dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsyns- förordningen,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om

makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd3,

5.finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen,

6.institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappers- bolag,

7.kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag,

om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG4,

8.kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsyns- förordningen,

9.moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värde- pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, Celex 32013L0036).

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3EUT L 331, 15.12.2010, s. 1 (Celex 32010R1092).

4EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet Prop. 2013/14:228 med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav,

11.systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin,

12.systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk,

13.tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut

och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20125,

14.totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92

itillsynsförordningen,

15.värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, och

16.värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet:

a)utbetalning i form av en kontant utdelning,

b)fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapital- instrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

c)inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapital- instrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

d)återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen,

e)en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.

3 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs.

2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar

Kombinerat buffertkrav

1 § Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.

2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserverings- bufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och

1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapital- buffert enligt 5 kap. 6 §,

5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228 2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 §.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapital- konserveringsbuffert.

2 § Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital mot- svarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

3 § Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIF- förvaltare får undantas från kravet på kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1.

4 kap. Systemriskbuffert

Allmänt om systemriskbuffert

1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på enligt 3–7 §§.

Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES

3 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åt- gärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Systemriskbuffert på exponeringar utanför Sverige men inom EES

4 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar utanför Sverige men inom EES.

5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet Prop. 2013/14:228 med 4 §, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar

utanför Sverige men inom EES.

6 § Finansinspektionen får besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i 4 §, om inspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och en sådan åtgärd godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertar

7 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fast- ställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag

Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut

1 § Finansinspektionen ska besluta vilka institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut enligt 2 §.

Första stycket gäller inte institut som är dotterföretag till antingen ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES.

2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut

3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, besluta att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut enligt 4 §.

4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärn- primärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga system- viktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller under- gruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Prop. 2013/14:228

Konkurrerande buffertkrav

6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla.

7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar gälla på gruppnivå.

Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

8 § Om en tillämpning av 3–5 §§ skulle medföra att ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är skyldigt att ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av 4 kap. skulle medföra att institutet även är skyldigt att ha en systemriskbuffert för institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla på respektive nivå.

Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut.

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten

1 § Ett institut ska ha en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för de länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar.

2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas även på gruppnivå.

Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert

3 § Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIF- förvaltare får undantas från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8.

Kontracykliska buffertvärden

4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån de kontracykliska buffertvärden som fastställs enligt 7 kap.

5 § Om det inte har fastställts ett kontracykliskt buffertvärde för kredit- exponeringar i ett annat land, tillämpas vid beräkningen av den institut-

specifika kontracykliska kapitalbufferten det kontracykliska buffertvärde Prop. 2013/14:228 som behörig myndighet i det landet har beslutat, dock högst 2,5 procent.

6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska be- räknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en utländsk behörig myndighet inom EES, ska buffertvärdena gälla från och med det datum som har fastställts av den utländska myndigheten.

Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en behörig myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet börja gälla tolv månader efter den dag då det nya värdet offentliggjordes av myndigheten.

Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska gälla omedelbart.

Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp

7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 fortlöpande beräkna institutets högsta förfogandebelopp.

7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde.

Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referens- värde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet.

Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.

2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

3 § Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga mellan 0 och 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervall på 0,25 procent. Om det är motiverat utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet, får Finansinspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än 2,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder

4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt buffert- värde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt exponerings- belopp, får Finansinspektionen besluta att svenska institut för berörda kreditexponeringar i det landet ska tillämpa ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp.

Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda exponeringar ska tillämpa ett högre buffertvärde än det som fastställts av

den utländska myndigheten.

Prop. 2013/14:228

5 § Finansinspektionen får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som svenska institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska tillämpa vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten om behörig myndighet i det landet

1.inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde,

eller

2.har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet.

Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla

6 § Ett beslut om att fastställa eller höja ett kontracykliskt buffertvärde ska innehålla uppgift om den tidpunkt då buffertvärdet börjar gälla.

Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv månader efter det att beslutet offentliggjordes. Om det finns särskilda skäl, får beslutet börja gälla vid ett tidigare datum.

Beslut om att sänka buffertvärdet ska gälla omedelbart.

7 § När ett kontracykliskt buffertvärde sänks ska beslutet innehålla information om hur länge det lägre buffertvärdet förväntas bestå.

Offentliggörande av beslut

8 § Finansinspektionen ska informera ESRB och offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

Högsta förfogandebelopp och kapitalkonserveringsplan

1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen

1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och

2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre upp- fylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet.

Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verk- samhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapital- konserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.

2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.

3 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte

1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital,

Prop. 2013/14:228

2.förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet,

3.göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskott.

Ett institut får inte heller vidta en åtgärd som avses i första stycket, om åtgärden medför att institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet.

Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.

4 § Förbudet i 3 § gäller inte

1.för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller

2.om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.

5 § Ett institut som avser att vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.

6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finans- inspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet.

Detsamma gäller om

1.ett institut inte uppfyller en systemriskbuffert som beslutats av Finansinspektionen i enlighet med 4 kap., och

2.ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfreds- ställande hantering av relevant systemrisk.

9 kap. Avgifter

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.kriterier för vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapital- konserveringsbuffert,

2.de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §,

3.fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas,

4.bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut,

2.4		Förslag till lag om införande av lagen	Prop. 2013/14:228
		(2014:000) om kapitalbuffertar
	Härigenom föreskrivs följande.
1	§ Lagen (2014:000) om kapitalbuffertar och denna lag träder i kraft den
2 augusti 2014.
2	§ Bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga		institut i

5 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas från och med den 1 januari 2016.

3 § Bestämmelserna om systemriskbufferten i 4 kap. 3 § lagen om kapitalbuffertar tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Fram till och med den 31 december 2014 får Finansinspektionen en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG1 (kapitaltäckningsdirektivet) besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet eller utanför EES.

Systemriskbufferten får fram till och med den 31 december 2014 uppgå till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i andra stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

4 § Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut behöver

1.under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut,

2.under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut,

3.under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).


2.5	Förslag till lag om ändring i		Prop. 2013/14:228
	kreditupplysningslagen (1973:1173)
Härigenom föreskrivs att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173)1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

11 §2

När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om

1.vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten,

2.ändamålen med behandlingen,

3.de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om honom eller henne,

4.möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller henne, och

5.vem som har begärt upplysningen.

Om	kreditupplysningen			lämnas	Om	kreditupplysningen			lämnas
ut till ett svenskt kreditinstitut eller					ut till ett svenskt kreditinstitut eller
värdepappersbolag,			eller	till ett	värdepappersbolag,			eller	till	ett
motsvarande utländskt företag, för					motsvarande utländskt företag, för
att användas endast som underlag					att användas endast som underlag
för beräkning av kapitalkrav för					för beräkning av kapitalkravet för
kreditrisker med en sådan metod					kreditrisker med en sådan metod
som	avses i	4 kap. 7 §		lagen	som	avses	i artikel 143.1			i
(2006:1371)		om	kapitaltäckning		Europaparlamentets			och	rådets
och stora exponeringar, får med-					förordning (EU) nr 575/2013 av
delandet sändas senare men utan					den 26 juni 2013 om tillsynskrav
onödigt dröjsmål och begränsas till					för kreditinstitut och värde-
information enligt första stycket 1,					pappersföretag och om ändring av
2 och 5. Om den som avses med					förordning (EU) nr 648/20123, får
upplysningen begär det, ska även					meddelandet		sändas	senare men
information enligt 3 och 4 sändas					utan onödigt dröjsmål och be-
till honom eller henne.					gränsas till		information		enligt
					första stycket 1, 2 och 5. Om den
					som	avses	med	upplysningen
					begär det, ska även information
					enligt 3 och 4 sändas till honom
					eller henne.

Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas om ett handelsbolag eller kommanditbolag.

Första–tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i tryck- frihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när upplys-

1Lagen omtryckt 1981:737.

2Senaste lydelse 2010:1073.

3EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).


2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980)		Prop. 2013/14:228
	om handel med finansiella instrument
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument1 ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:111		Föreslagen lydelse

3kap.

1 §

Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter. Det förfogande som avses ska anges noggrant.

Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal som företaget medverkar till är

1.ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,

2.Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning,

3.Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska centralbanken,

4.en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller

5. ett	sådant kreditinstitut som		5. ett	sådant kreditinstitut				som
anges i förteckningen i artikel 2 i			anges i förteckningen i artikel 2.5 i
Europaparlamentets och		rådets	Europaparlamentets			och rådets
direktiv	2006/48/EG av	den	direktiv	2013/36/EU			av	den
14 juni 2006 om rätten att starta			26 juni	2013 om	behörighet			att
och driva verksamhet i kredit-			utöva verksamhet		i	kreditinstitut
institut (omarbetning)2, senast			och om tillsyn av kreditinstitut och
ändrat genom Europaparlamentets			värdepappersföretag,			om	ändring
och rådets direktiv 2007/44/EG3.			av direktiv 2002/87/EG och om
			upphävande		av		direktiv
			2006/48/EG och 2006/49/EG4.

Första stycket gäller inte heller om företaget är en sådan central motpart som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1Lagen omtryckt 1992:558.

2EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

3EUT L 247, 21.9.2007, s. 1 (Celex 32007L0044).

4EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värde- pappersbolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

I kreditinstitut och värde- pappersbolag som omfattas av lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar, skall en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen.

I kreditinstitut och värde- pappersbolag som omfattas av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag ska en kapitaltäckningsanalys ingå i årsredovisningen.

5 kap.

7 §2

Utöver vad som följer av 1 § skall uppgift lämnas om var sådan information som skall offentlig- göras enligt 8 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar tillhanda- hålls, om den inte finns i årsredovisningen.

Vid tillämpningen av denna lag ska artikel 434.2 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers- företag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20123 beaktas.

6 kap.

3 §4

I kapitaltäckningsanalysen skall uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitaltäckningen för kredit- risker, marknadsrisker och operativa risker enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Företag som är moderföretag i en sådan finansiell företagsgrupp som avses i 9 kap. 1 och 2 §§ lagen om kapitaltäckning och

I kapitaltäckningsanalysen ska uppgifter lämnas om kapitalbasen och kapitalbaskraven i enlighet med vad som följer av förordning (EU) nr 575/2013.

Moderföretag som enligt samma förordning ska uppfylla kraven i förordningen på grundval av en grupps konsoliderade situation,

1Senaste lydelse 2006:1378.

2Senaste lydelse 2006:1378.

3EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

4Senaste lydelse 2006:1378.

Prop. 2013/14:228

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker

dels att 11 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 8 a §, av följande

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 kap.
	8 a §
	Bestämmelserna om ett bank-
	aktiebolags ledning i 10 kap. 8 a–
	8 c §§ lagen (2004:297) om bank-
	och	finansieringsrörelse	ska
	tillämpas även på en medlemsbank
	och dess ledning, om inte annat
	följer av denna lag.

11 kap.

1 §1

En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oakt- samhet skadar en medlemsbank, skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.

En styrelseledamot eller delegat, som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oakt- samhet skadar en medlemsbank, ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en medlem eller någon annan genom överträdelse av denna lag, Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers- företag och om ändring av förord- ning (EU) nr 648/20122, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag, lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, tillämplig lag om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller bankens stadgar.

1Senaste lydelse 2006:1379.

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §1

Garantimyndigheten skall år- ligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för beslutet.

Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften skall bestämmas med hänsyn till insti- tutets kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar.

Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall be- räknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § ränte- lagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Garantimyndigheten ska årligen bestämma hur stort belopp varje institut ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom en månad från dagen för beslutet.

Avgiften ska motsvara summan av institutets insättningar till den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra stycket. Avgiften ska bestämmas med hänsyn till institutets kapitalrelation enligt artikel 92 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värde- pappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122.

Dröjsmålsränta ska tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska be- räknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § ränte- lagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1Senaste lydelse 2007:1433.

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35)
	om byte av redovisningsvaluta i finansiella
	företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 §1
I denna lag avses med
1. försäkringsföretag:	försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings-

bolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen

(2010:2043),
2. kreditinstitut: bankaktiebolag,		2. kreditinstitut: bankaktiebolag,
sparbank och medlemsbank samt		sparbank och medlemsbank samt
kreditmarknadsföretag	enligt	kreditmarknadsföretag	enligt
1 kap. 5 § 11 lagen (2004:297) om		1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse,		bank- och finansieringsrörelse,
3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

c)börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

d)svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värde- pappersmarknaden,

e)central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, och

f)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561)

om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. finansiell

företagsgrupp:

grupp

företag som

avses

9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora expo-

neringar eller annan grupp av

företag på vilka, enligt föreskrift

meddelad med stöd av 13 kap. 1 §

samma

lag, bestämmelserna

finansiell

företagsgrupp ska

tillämpas och

5. koncern:

detsamma

som

4. koncern:

detsamma

som i

1 kap.

11 och

12 §§ aktiebolags-

1 kap.

och

12 §§ aktiebolags-

lagen (2005:551), varvid vad som

sägs

moderbolag

tillämpas

sägs

moderbolag

tillämpas

även på andra juridiska personer

än aktiebolag.

1 Senaste lydelse 2013:570.

					4 §2
Ett finansiellt företag som avser					Ett finansiellt företag som avser
att byta	redovisningsvaluta			ska	att	byta	redovisningsvaluta ska
upprätta en särskild			redogörelse		upprätta		en särskild	redogörelse
över konsekvenserna av bytet för					över konsekvenserna av bytet för
företaget samt för den koncern och					företaget samt för den koncern och
finansiella	företagsgrupp			som	grupp som företaget ingår i. Ett
företaget ingår i. Ett försäkrings-					försäkringsföretag ska även redo-
företag ska även redogöra för					göra för konsekvenserna av bytet
konsekvenserna		av	bytet	för	för	försäkringstagare		och andra
försäkringstagare och andra ersätt-					ersättningsberättigade på grund av
ningsberättigade		på	grund av en		en försäkring.

försäkring.

Av redogörelsen ska det framgå vilka risker som är förenade med en redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa. Det ska också framgå om bytet är förenligt med de bestämmelser som gäller för verksamheten.

Ett fondbolag ska ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast sex månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i den nya valutan.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

2 Senaste lydelse 2010:2065.

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192)
	om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					4 kap.
						11 §1
Av var och en av Första–Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till
marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra
finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av
emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte
1. svenska		staten,		en	svensk	kommun eller	därmed		jämförlig
samfällighet, och
2. utländska		stater,			central-	2. utländska	stater,		central-
banker, utländska kommuner eller						banker, utländska kommuner eller
därmed jämförliga			samfälligheter,			därmed jämförliga		samfälligheter,
och andra emittenter, som får noll						och andra emittenter, som får noll
procent riskvikt med stöd av						procent riskvikt med stöd av
schablonmetoden			för	kreditrisker		schablonmetoden		som enligt
enligt	4 kap.		5 §		lagen	artikel 107 i Europaparlamentets
(2006:1371)		om	kapitaltäckning			och rådets förordning (EU) nr
och stora exponeringar.						575/2013 av den 26 juni 2013 om
						tillsynskrav för	kreditinstitut			och
						värdepappersföretag			och	om

ändring av förordning (EU) nr 648/20122 ska tillämpas för att beräkna kapitalkravet för kredit- risker.

Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1.någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2.de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1Senaste lydelse 2006:1382.

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562)

Prop. 2013/14:228

om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs

att

5 kap. 10 §

lagen

(2000:562)

internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §1

Bestämmelser

uppgifts-

Bestämmelser

uppgifts-

skyldighet finns i 9 kap. 12 § för-

säkringsrörelselagen

(2010:2043),

säkringsrörelselagen

(2010:2043),

8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instru-

ment, 2 kap. 20 § lagen (2004:46)

värdepappersfonder,

1 kap.

värdepappersfonder,

1 kap.

11 § lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §

lagen

(2006:531)

särskild

lagen

(2006:531)

särskild

tillsyn över finansiella konglo-

merat,

10 kap.

18 §

lagen

merat,

6 kap.

11 §

lagen

(2006:1371)

kapitaltäckning

(2014:000)

särskild

tillsyn

och

stora

exponeringar,

1 kap.

över kreditinstitut och värde-

12 § lagen (2007:528) om värde-

pappersbolag, 1 kap.

12 §

lagen

pappersmarknaden,

3 kap. 14 §

(2007:528)

värdepappers-

lagen (2010:751) om betaltjänster,

marknaden,

3 kap.

14 §

lagen

3 kap.

14 §

lagen

(2011:755)

(2010:751) om betaltjänster, 3 kap.

elektroniska

pengar

och

8 kap.

14 §

lagen

(2011:755)

25 §

lagen

(2013:561)

för-

elektroniska

pengar

och

8 kap.

valtare av alternativa investerings-

25 §

lagen

(2013:561)

för-

fonder.

valtare av alternativa investerings-

fonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om

meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett

sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2013:572.

Prop. 2013/14:228 2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)
	om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	10 §2

Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument skall för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med mot- svarande verksamhet.

Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska för denna förvaltning och de tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värde- pappersföretag och om ändring av

förordning (EU) nr			648/20123,
2 kap.	lagen	(2014:000) om
särskild	tillsyn	över	kreditinstitut

och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

		10 a §4
För ett fondbolag som utför			För ett fondbolag som utför
diskretionär portföljförvaltning av-			diskretionär portföljförvaltning av-
seende	finansiella	instrument	seende	finansiella				instrument
tillämpas, utöver det som följer av			tillämpas, utöver det som följer av
10 §, även övriga bestämmelser i			10 §, även övriga bestämmelser i
lagen (2006:1371) om kapital-			Europaparlamentets					och		rådets
täckning	och stora	exponeringar	förordning		(EU)		nr		575/2013,
som gäller för ett värdepappers-			lagen	(2014:000)				om	särskild
bolag med motsvarande verk-			tillsyn	över		kreditinstitut				och
samhet.			värdepappersbolag					samt		lagen
			(2014:000)		om		kapitalbuffertar
			som gäller		för	ett		värdepappers-

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.

2Senaste lydelse 2007:562.

3EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

4Senaste lydelse 2007:562.

bolag med motsvarande verk-

samhet.

För fondbolag som inte utför

diskretionär

portföljförvaltning

diskretionär

portföljförvaltning

avseende

finansiella

instrument

avseende

finansiella

instrument

tillämpas

bestämmelser

tillämpas

bestämmelser

finansiella företagsgrupper i 9 och

tillsyn på gruppnivå i artiklarna

10 kap. lagen om kapitaltäckning

11–24 i Europaparlamentets och

och stora exponeringar som gäller

rådets

förordning

(EU)

för

ett

värdepappersbolag.

Det

575/2013

och

lagen

(2014:000)

som föreskrivs om kapitalkrav för

om särskild tillsyn över kredit-

fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta

institut

och

värdepappersbolag

kapitel skall då tillämpas även på

som gäller för ett värdepappers-

en finansiell företagsgrupp.

bolag. Det som föreskrivs om

kapitalkrav för fondbolag i 8, 9

och 11 §§ i detta kapitel ska då

tillämpas även på gruppnivå.

När ett fondbolag är moder-

företag i en finansiell företags-

företag och i enlighet med för-

grupp, skall

den gruppbaserade

ordning (EU) nr 575/2013 ska

redovisningen

i 9 kap.

9 § lagen

redovisa uppgifter på grundval av

kapitaltäckning

och

stora

gruppens konsoliderade situation,

exponeringar

upprättas

med

ska redovisningen

upprättas

med

tillämpning av de regler som gäller

för upprättandet av koncernbalans-

räkning

och

koncernresultat-

räkning

och

koncernresultat-

räkning

enligt

7 kap. årsredovis-

räkning

enligt

7 kap. årsredovis-

ningslagen

(1995:1554).

Detta

ningslagen

(1995:1554).

Detta

gäller dock inte om något annat

följer av lagen om kapitaltäckning

följer av förordning (EU) nr

och stora exponeringar eller före-

575/2013,

lagen

om särskild

skrifter meddelade med stöd av

tillsyn

över

kreditinstitut

och

den lagen.

värdepappersbolag

eller

före-

skrifter meddelade med stöd av

den lagen.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)
	om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse2

dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 7 kap. 2 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §, 13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§, 15 kap. 1–3, 5 och 7–15 §§ och 16 kap. 1 § samt rubrikerna närmast före 15 kap. 7 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 6 kap. 2 a och 4 c §§, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§, 13 kap. 6 c § och 15 kap.

1 a–1 c §§, samt närmast	före 6 kap. 4 c § en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	5 §3
I denna lag betyder

1.anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvud- sakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhanda- hålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har sam- band med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2.bank: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3.bankaktiebolag: ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bank- rörelse,

4.behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

7.finansiellt institut: ett företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra

stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

2Senaste lydelse av

7 kap. 9 § 2006:543

7 kap. 11 § 2006:1387.

3 Senaste lydelse 2011:768.

8. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som Prop. 2013/14:228

avses i denna lag,
9. kapitalbas: detsamma		som i	9. kapitalbas:	detsamma	som
3 kap. lagen	(2006:1371) om		avses i artikel 72 i Europa-
kapitaltäckning	och	stora	parlamentets och rådets förord-
exponeringar,			ning (EU) nr 575/2013 av den
			26 juni 2013 om	tillsynskrav	för

kreditinstitut och värdepappers- företag och om ändring av förord- ning (EU) nr 648/20124,

10.kreditinstitut: bank och kreditmarknadsföretag,

11.kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets

			direktiv 2013/36/EU			av		den
			26 juni 2013 om behörighet att ut-
			öva verksamhet i kreditinstitut och
			om tillsyn av kreditinstitut och
			värdepappersföretag,		om		ändring
			av direktiv 2002/87/EG och om
			upphävande	av			direktiv
			2006/48/EG och 2006/49/EG5,
11. kreditmarknadsbolag:		ett	12. kreditmarknadsbolag:					ett
aktiebolag som har fått tillstånd att			aktiebolag som har fått tillstånd att
driva finansieringsrörelse,			driva finansieringsrörelse,
12. kreditmarknadsförening: en			13. kreditmarknadsförening: en
ekonomisk förening som har fått			ekonomisk förening som har fått
tillstånd att driva finansierings-			tillstånd att driva finansierings-
rörelse,			rörelse,
13. kreditmarknadsföretag:			14. kreditmarknadsföretag:
kreditmarknadsbolag och	kredit-		kreditmarknadsbolag		och			kredit-
marknadsförening,			marknadsförening,
14. kvalificerat innehav: ett			15. kvalificerat innehav: ett
direkt eller indirekt ägande i ett			direkt eller indirekt ägande i ett
företag, om innehavet beräknat på			företag, om innehavet beräknat på
det sätt som anges i 5 a § represen-			det sätt som anges i 5 a § represen-
terar tio procent eller mer av			terar tio procent eller mer av
kapitalet eller av samtliga röster			kapitalet eller av samtliga röster
eller annars möjliggör ett väsent-			eller annars möjliggör ett väsent-
ligt inflytande över ledningen av			ligt inflytande över ledningen av
företaget,			företaget,
15. medlemsbank: en ekonomisk			16. medlemsbank: en ekonomisk
förening som avses i lagen			förening som avses i lagen
(1995:1570) om medlemsbanker,			(1995:1570) om medlemsbanker,
16. sparbank: ett företag som			17. sparbank: ett företag som
avses i sparbankslagen (1987:619),			avses i sparbankslagen (1987:619),
17. startkapital: det kapital som			18. startkapital: det kapital som
definieras i artikel 57 a	och	b i	för kreditinstitut	avses		i		artikel

4EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

5EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

Prop. 2013/14:228 Europaparlamentets		och	rådets		4.51 i förordning (EU) nr
direktiv	2006/48/EG av		den	575/2013,
14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i kredit-
institut	(omarbetning),		senast
ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/78/EU,6
18. utländskt bankföretag: ett					19. utländskt bankföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet					utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva bankrörelse,					har tillstånd att driva bankrörelse,
19. utländskt kreditföretag: ett					20. utländskt kreditföretag: ett
utländskt företag som i hemlandet					utländskt företag som i hemlandet
har tillstånd att driva finansierings-					har tillstånd att driva finansierings-
rörelse, och					rörelse, och
20. utländskt kreditinstitut: ett					21. utländskt kreditinstitut: ett
utländskt bankföretag och ett ut-					utländskt bankföretag och ett ut-
ländskt kreditföretag.					ländskt kreditföretag.
				8 §7
Om ett kreditinstitut ingår i en					Om ett kreditinstitut står under
finansiell	företagsgrupp		enligt		tillsyn på gruppnivå i enlighet med
9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om					artiklarna 11–23 i förordning
kapitaltäckning och stora expo-					(EU) nr 575/2013, ska bestäm-
neringar, ska bestämmelserna i 6–					melserna i 6–9, 13 och 15 kap.
9, 13 och 15 kap. denna lag samt					denna lag samt bestämmelserna i
bestämmelserna i		lagen	om		lagen	(2014:000) om särskild
kapitaltäckning och stora expo-					tillsyn	över	kreditinstitut och
neringar om ett instituts rörelse					värdepappersbolag om ett instituts
och om tillsyn över ett institut,					rörelse och om tillsyn över ett
gälla i tillämpliga delar för övriga					institut, gälla i tillämpliga delar för
företag i företagsgruppen. Be-					övriga	företag	i företagsgruppen.
gränsningarna i fråga om ett					Begränsningarna i fråga om ett
instituts rörelse ska avse företagen					instituts rörelse ska avse företagen
i företagsgruppen gemensamt.					i företagsgruppen gemensamt.

Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av

Finansinspektionen.
			10 §8
Enskildas	förhållanden	till		Enskildas	förhållanden			till
kreditinstitut	får inte obehörigen			kreditinstitut	får	inte	obehörigen
röjas.				röjas. Detsamma gäller en uppgift
				i en anmälan eller en utsaga om
				en misstänkt överträdelse av en
				bestämmelse	som		gäller	för
				kreditinstitutets		verksamhet,		om

6EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex32010L0078).

7Senaste lydelse 2013:455.

8Senaste lydelse 2009:504.

uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

2 §9

Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om

1.bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,

2.det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

3. den	som har	eller	kan	3. den som		har	eller	kan
förväntas komma att få ett				förväntas komma att få ett
kvalificerat innehav i		företaget		kvalificerat innehav			i företaget
bedöms lämplig att utöva ett				bedöms lämplig att utöva ett
väsentligt	inflytande		över	väsentligt	inflytande			över
ledningen av ett kreditinstitut, och				ledningen av ett kreditinstitut,
4. den som ska ingå i styrelsen				4. den som ska ingå i styrelsen
för företaget eller vara verk-				för företaget eller vara verk-
ställande direktör i det, eller vara				ställande direktör i det, eller vara
ersättare för någon av dem, har				ersättare för någon av dem, har
tillräcklig insikt och erfarenhet för				tillräcklig insikt och erfarenhet för
att delta i ledningen av ett				att delta i ledningen av ett kredit-
kreditinstitut och även i övrigt är				institut och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.				lämplig för en sådan uppgift, och
				5. styrelsen	i	sin	helhet	har
				tillräckliga kunskaper och er-
				farenheter för att leda företaget.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1.innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2.innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

9 Senaste lydelse 2009:361.

Prop. 2013/14:228

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.


Om den som kommer att ha ett							Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i företaget är							kvalificerat innehav i företaget är
ett	finansiellt		holdingföretag			eller	ett finansiellt	holdingföretag eller
ett blandat finansiellt holding-							ett blandat finansiellt holding-
företag, ska det vid bedömningen							företag, ska det vid bedömningen
av innehavarens anseende särskilt							av innehavarens anseende särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller							beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i							de krav som ställs på ledningen i
ett	sådant företag			enligt	9 kap.		ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
13 §		lagen	(2006:1371)			om	lagen (2014:000) om särskild till-
kapitaltäckning och stora expo-							syn över kreditinstitut och värde-
neringar respektive				5 kap.		16 §	pappersbolag	respektive 5 kap.
lagen		(2006:531)		om	särskild		16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo-							tillsyn över finansiella konglo-
merat.							merat.

Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.

6 kap.

2 a §

Ett kreditinstitut ska tillhanda- hålla ändamålsenliga rappor- teringssystem för anställda som vill göra anmälningar om miss- tänkta överträdelser av bestäm- melser som gäller för kredit- institutets verksamhet.

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av person- uppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.

Rörlig ersättning

4 c §

Den rörliga ersättningen till en anställd vars funktion eller totala ersättningsnivå innebär att han eller hon kan ha en väsentlig inverkan på ett kreditinstituts riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.

7kap.

2 §

Ett kreditinstitut får inneha bara

Prop. 2013/14:228	andra stycket ska
	1. uppdrag inom samma koncern
	eller i företag där bankaktie-
	bolaget har ett kvalificerat inne-
	hav räknas som ett enda uppdrag,
	och
	2. uppdrag i verksamheter och
	organisationer som inte huvud-
	sakligen har ett kommersiellt syfte
	inte beaktas.
	Om	styrelseledamoten				repres-
	enterar svenska staten gäller inte
	8 a § andra stycket.
	En styrelseledamot eller verk-
	ställande direktör i ett bankaktie-
	bolag som är betydande får, efter
	tillstånd av Finansinspektionen, ha
	ytterligare			ett	uppdrag		som
	styrelseledamot				utöver	de	som
	anges	i	8 a §		andra	stycket 1
	eller 2.
	8 c §
	Den	som		är	styrelseledamot
	eller verkställande direktör i ett
	bankaktiebolag ska avsätta till-
	räckligt med tid för att kunna
	utföra sitt uppdrag.
37 §11
Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie-	Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie-
bolagslagen (2005:551) föreskrivs	bolagslagen (2005:551) föreskrivs
om ansvar vid överträdelse av där	om ansvar vid överträdelse av där
angivna bestämmelser gäller för	angivna		bestämmelser gäller för
bankaktiebolag även vid över-	bankaktiebolag				även		vid
trädelse av denna lag och lagen	överträdelse av denna lag, förord-
(2006:1371) om kapitaltäckning	ning (EU) nr 575/2013, lagen
och stora exponeringar.	(2014:000)			om	särskild		tillsyn
	över kreditinstitut och värde-
	pappersbolag				och		lagen
	(2014:000) om kapitalbuffertar.
12 kap.
	6 a §
	Den som är ledamot i styrelsen
	för en kreditmarknadsförening eller
	är dess verkställande direktör får
	utöver	detta		uppdrag ha		det antal

11 Senaste lydelse 2006:1387.

Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska före- ningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag, förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

Prop. 2013/14:228

20 §12 Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen

(1987:667) om ekonomiska före- ningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar.

13 kap.

3 §

Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen de upplys- ningar om sin verksamhet och där- med sammanhängande om- ständigheter som inspektionen begär.

Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första stycket av personer som är anställda hos de institut som avses i första stycket samt av personer som är anställda i före- tag som avses i 6 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag.

			4 §
Finansinspektionen	får	när	Finansinspektionen		får	när
inspektionen anser att det är nöd-			inspektionen anser att det är nöd-
vändigt genomföra en under-			vändigt genomföra en under-
sökning hos ett kreditinstitut och			sökning hos ett kreditinstitut och
sådana utländska	kreditinstitut		sådana	utländska	kreditinstitut
som inrättat filial enligt 4 kap. 4 §.			som inrättat filial i Sverige.
			Innan en undersökning genom-
			förs hos ett utländskt kreditinstitut
			som har inrättat filial enligt 4 kap.
			1 §, ska	Finansinspektionen		sam-

12 Senaste lydelse 2006:1387.

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter, Europeiska bankmyndigheten, Europeiska systemrisknämnden och Euro- peiska värdepappers- och mark- nadsmyndigheten i den ut- sträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

råda med behörig myndighet i det Prop. 2013/14:228 land inom EES som har aukto-

riserat det utländska kredit- institutet.

6 a §13 Finansinspektionen ska i sin

tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

				6 b §14
Finansinspektionen		får		hän-	Finansinspektionen får hänskjuta
skjuta frågor som rör ett					frågor som rör ett förfarande av en
förfarande av en annan behörig					annan	behörig			myndighet		inom
myndighet	inom	EES		till	EES	till		Europeiska			bank-
Europeiska bankmyndigheten				för	myndigheten för tvistlösning i de
tvistlösning i de fall som framgår					fall som framgår av artiklarna
av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i					112.2, 116 och 133 i kapital-
Europaparlamentets		och	rådets		täckningsdirektivet.
direktiv 2006/48/EG.
					6 c §
					Finansinspektionen					får	även
					hänskjuta			sådana		frågor	som
					avses	i	6 b §		till	Europeiska
					bankmyndigheten för tvistlösning i
					enlighet med artiklarna 41.2, 43.5,
					50.4 och 51.2 i kapitaltäcknings-
					direktivet.
					7 §15
Finansinspektionen		skall		i
samarbete med behörig hem-
landsmyndighet utöva tillsyn över
att likviditeten är tillfredsställande
i en här i landet inrättad filial till
ett utländskt	kreditinstitut			som
avses i 4 kap. 1 §.
Efter anmälan		till	Finans-		Efter		anmälan			till Finans-

13Senaste lydelse 2012:193.

14Senaste lydelse 2012:193.

15Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs.

Styrelsen i en sparbank, en med- lemsbank eller i en kredit- marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kapitalbaskravet enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Balansräkningen ska granskas av institutets revisor. Om gransk- ningen visar att kravet inte är uppfyllt, ska institutets styrelse genast underrätta Finansinspek- tionen.

Prop. 2013/14:228 inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.

inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning hos en i Sverige inrättad filial till utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 § och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.

11 §16 Styrelsen i en sparbank, en

medlemsbank eller i en kredit- marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar.

Balansräkningen skall granskas av institutets revisor. Om gransk- ningen visar att kravet inte är upp- fyllt, skall institutets styrelse genast underrätta Finansinspek- tionen.

14 kap.

2 §17

Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och

kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om	den	som till följd av	1. om	den	som till	följd av
förvärvet kommer att ingå i			förvärvet kommer att ingå i
styrelsen	för	kreditinstitutet eller	styrelsen	för	kreditinstitutet eller
vara verkställande direktör i det,			vara verkställande direktör i det,
eller vara ersättare för någon av			eller vara ersättare för någon av
dem, har tillräcklig insikt och			dem, har tillräcklig insikt och
erfarenhet för att delta i ledningen			erfarenhet för att delta i ledningen
av ett kreditinstitut och även i			av ett kreditinstitut och även i
övrigt är lämplig för en sådan			övrigt är lämplig för en sådan
uppgift,			uppgift samt om styrelsen i sin
			helhet har tillräckliga			kunskaper

16Senaste lydelse 2006:1387.

17Senaste lydelse 2009:361.

och erfarenheter för att leda Prop. 2013/14:228 institutet,

2.om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och

3.om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

Om förvärvaren är ett finansiellt							Om förvärvaren är ett finansiellt
holdingföretag			eller		ett	blandat	holdingföretag		eller	ett	blandat
finansiellt holdingföretag						ska det	finansiellt	holdingföretag			ska det
vid bedömningen av förvärvarens							vid bedömningen av förvärvarens
anseende särskilt beaktas om dess							anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som							ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant							ställs på ledningen i ett sådant
företag	enligt		9 kap.		13 § lagen		företag enligt		3 kap.	5 § lagen
(2006:1371)		om		kapitaltäckning			(2014:000)	om särskild			tillsyn
och stora exponeringar respektive							över kreditinstitut och värde-
5 kap. 16 §		lagen (2006:531) om					pappersbolag		respektive		5 kap.
särskild	tillsyn			över	finansiella		16 § lagen (2006:531) om särskild
konglomerat.							tillsyn över finansiella konglo-
							merat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

6 §18

Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1.om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven

idenna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,

2.om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska ange- lägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapital-

18 Senaste lydelse 2009:361.

Prop. 2013/14:228 täckning och stora		exponeringar		syn över kreditinstitut och värde-
respektive	5 kap.	16 §	lagen	pappersbolag respektive 5 kap.
(2006:531)	om särskild		tillsyn	16 § lagen (2006:531) om särskild
över finansiella konglomerat, eller				tillsyn över finansiella konglo-
				merat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b)brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

15 kap.

1 §19

Om ett kreditinstitut har åsido- satt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i författningar som reglerar institutets verksamhet, skall Finansinspektionen ingripa.

Ingripande sker genom utfärdande av föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig skall kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

19 Senaste lydelse 2006:1387.

Om ett kreditinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar institutets verksamhet, institutets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruk- tioner som har sin grund i för- fattningar som reglerar institutets verksamhet, ska Finansinspek- tionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller ränte- betalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en över- trädelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Finansinspektionen ska även Prop. 2013/14:228 ingripa genom att utfärda ett före-

läggande i enlighet med andra stycket, om det är sannolikt att ett kreditinstitut inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet.

1 a §

Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om en över- trädelse är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms till- räckliga.

1 b §
Utöver det som anges i 1 a § ska
i försvårande riktning beaktas om
kreditinstitutet tidigare har begått
en	överträdelse.		Vid denna
bedömning bör särskild vikt fästas
vid	om	överträdelserna			är
likartade och den tid som har gått
mellan de olika överträdelserna.
I	förmildrande		riktning		ska
beaktas om institutet
1. i	väsentlig mån			genom ett
aktivt	samarbete		har	underlättat
Finansinspektionens				utredning,
och
2. snabbt		upphört		med	över-
trädelsen sedan den anmälts till
eller påtalats av Finansinspek-
tionen.
1 c §
I lagen (2014:000) om särskild						69

Prop. 2013/14:228

tillsyn

över

kreditinstitut

och

värdepappersbolag

finns

bestäm-

melser

om möjlighet att

ingripa

genom

beslut

särskilt

kapitalbaskrav

och

särskilt

likviditetskrav.

I lagen (2014:000) om kapital-

buffertar

finns

bestämmelser

ingripande mot

ett

kreditinstitut

som inte uppfyller kapital-

baskraven enligt den lagen.

2 §

Om någon som ingår i ett

kreditinstituts styrelse eller är dess

verkställande

direktör

inte

verkställande

direktör

inte

uppfyller

krav

som anges i

uppfyller

krav

som

anges i

3 kap. 2 §

skall

Finansinspek-

3 kap. 2 § 4,

ska

Finansinspek-

tionen återkalla institutets tillstånd.

Det får dock ske bara om

inspektionen

först

beslutat

att

inspektionen

först

beslutat

att

anmärka på att personen ingår i

anmärka

på

personen

eller

styrelsen

eller är

verkställande

personerna och om denne eller

direktör och om han eller hon,

dessa, sedan en av inspektionen

sedan en av inspektionen bestämd

bestämd tid om högst tre månader

tid om högst tre månader har gått,

har gått, fortfarande finns kvar i

fortfarande finns kvar i styrelsen

styrelsen

eller

som

verkställande

eller som verkställande direktör.

direktör

Första stycket gäller också om

styrelsen i sin helhet inte uppfyller

de krav som anges i 3 kap. 2 § 5.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

3 §20

Finansinspektionen skall åter- kalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet

Finansinspektionen ska åter- kalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

2.inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3.har förklarat sig avstå från tillståndet,

4.har överlåtit hela sin rörelse,

5. under en sammanhängande tid

20 Senaste lydelse 2005:1055.

av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller

6. försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet skall träda i tvångslikvidation.

I fall som avses i första stycket 2 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

av sex månader inte har drivit Prop. 2013/14:228 sådan rörelse som tillståndet avser,

6.försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet ska träda i tvångslikvidation, eller

7.har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

I fall som avses i första stycket 2, 5 och 7 får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

5 §

Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, skall inspektionen vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, ska inspektionen genast vidta de åtgärder som anges i 1–4 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som avses där. Inspektionen ska genast underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Straffavgift

Sanktionsavgift

7 §21

Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 §, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en straff- avgift.

Avgiften tillfaller staten.

Straffavgiften skall fastställas till lägst femtusen kronor och högst femtio miljoner kronor.

Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 3 § första stycket 7 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

8 §

Sanktionsavgiften ska fastställas till högst

1.tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår,

2.två gånger den vinst som

erhållits till följd av regel-

21 Senaste lydelse 2013:455.

överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

3. två gånger de kostnader som undvikits till följd av regel- överträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Prop. 2013/14:228

Avgiften får inte överstiga tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.

9 §

När straffavgiftens storlek fastställs, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§ samt till institutets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som institutet erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

10 §22

ett kreditinstitut

underlåter

ett kreditinstitut

underlåter

att i tid lämna de upplysningar

som

föreskrivits

med

stöd

som

föreskrivits

med

stöd

16 kap. 1 §

första

stycket

får

16 kap. 1 §

första

stycket

får

Finansinspektionen

besluta

att

Finansinspektionen

besluta

att

institutet

skall

betala

institutet

ska

betala

förseningsavgift

med

högst

förseningsavgift

med

högst

100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av

beslut

Verkställighet av beslut

straffavgift och förseningsavgift

sanktionsavgift

och

förseningsavgift

11 §

Straffavgiften

eller

försen-

Sanktionsavgiften

eller

försen-

ingsavgiften

skall

betalas

till

ingsavgiften ska betalas till

Finansinspektionen

inom

trettio

Finansinspektionen

inom

trettio

22 Senaste lydelse 2005:197.

dagar efter det att beslutet om den	dagar efter det att beslutet om den
vunnit laga kraft eller den längre	vunnit laga kraft eller den längre
tid som anges i beslutet.	tid som anges i beslutet.
	12 §

Finansinspektionens beslut att påföra straffavgift eller försen- ingsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.

Finansinspektionens beslut att påföra sanktionsavgift eller försen- ingsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalts inom den tid som anges i 11 §.

13 §

Om straffavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 11 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

	14 §
En straffavgift eller för-	En sanktionsavgift eller för-
seningsavgift som påförts faller	seningsavgift som påförts faller
bort i den utsträckning verk-	bort i den utsträckning verk-
ställighet inte har skett inom fem	ställighet inte har skett inom fem
år från det att beslutet vann laga	år från det att beslutet vann laga
kraft.	kraft.
	15 §

Finansinspektionen får förelägga ett institut eller ett företag, som tillhör någon av följande kategorier att göra rättelse om det inte driver sin rörelse enligt de bestämmelser som avses i 1 §, nämligen

1. utländska kreditinstitut som driver verksamhet här enligt 4 kap. 1 eller 2 §, och

2. sådana finansiella institut och dotterföretag som driver verk- samhet här enligt 4 kap. 3 §.

Om institutet eller företaget inte följer föreläggandet, skall inspek- tionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.

Om rättelse inte sker, får

Om ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet i Sverige enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser som avses i 1 § eller om det finns en väsentlig risk för att bestämmelserna inte följs, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndig- heten i institutets hemland.

brådskande

fall

får

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 Finansinspektionen		förbjuda
institutet	eller	företaget att
påbörja nya transaktioner här i
landet.	Innan förbud meddelas
skall inspektionen		underrätta den
behöriga myndigheten i företagets

hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna skall då underrättas så snart det kan ske.

inspektionen, i avvaktan på åt- gärder som vidtas av hemlandets behöriga myndigheter, själv vidta åtgärder mot institutet i syfte att värna den finansiella stabiliteten i Sverige. Åtgärderna ska stå i proportion till syftet och upphöra så snart de inte längre behövs eller hemmedlemsstatens myndig- heter vidtar en sådan rekon- struktionsåtgärd som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG23.

16 kap.

1 §24

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller

till dem som institutet erbjuder sina tjänster,
			2. de krav som ska gälla för
			deltagande i ledningen av ett
			kreditinstitut		enligt		3 kap.
			2 § första	stycket 4		och	5	och
			14 kap. 2 § andra stycket 1,
2. vilka poster som får räknas in			3. vilka poster som får räknas in
i startkapitalet enligt 3 kap. 5–			i startkapitalet enligt 3 kap.					5–
7 §§,			7 §§,
3. vilka åtgärder som ett			4. vilka		åtgärder	som		ett
kreditinstitut ska vidta för att			kreditinstitut ska vidta för att
uppfylla de krav på soliditet och			uppfylla de krav på soliditet och
likviditet, riskhantering,	genom-		likviditet,	riskhantering,			genom-
lysning, system för hantering av			lysning, system för hantering av
uppgifter om insättare och deras			uppgifter om insättare och deras
insättningar, sundhet samt rikt-			insättningar, sundhet samt rikt-
linjer och instruktioner som avses i			linjer och instruktioner som avses i
6 kap. 1–5 §§,			6 kap. 1–5 §§,
			5. kreditinstituts			mångfalds-
			policy vid tillsättandet av styrelse
			samt resurser för introduktion och
			utbildning av styrelseledamöter,
4. vilka begränsningar		som	6. vilka		begränsningar			som
gäller när ett bankaktiebolag eller			gäller när ett bankaktiebolag eller
ett kreditmarknadsbolag	tar	emot	ett kreditmarknadsbolag tar emot
egna aktier eller aktier i sitt			egna aktier eller aktier i sitt
moderbolag som pant		enligt	moderbolag		som	pant	enligt
10 kap. 12 §,			10 kap. 12 §,

23Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut.

24Senaste lydelse 2011:830.

2.19Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				5 kap.
					8 §1
Om	ett	blandat	finansiellt		Om ett	blandat	finansiellt
holdingföretag finns i toppen av					holdingföretag finns i toppen av
ett finansiellt		konglomerat,		vars	ett finansiellt	konglomerat, vars
största sektor är bank- och värde-					största sektor är bank- och värde-
papperssektorn, gäller			bestäm-		papperssektorn, gäller		bestäm-
melserna om stora exponeringar i					melserna om stora exponeringar i
7 kap. lagen		(2006:1371)		om	Europaparlamentets och rådets
kapitaltäckning och stora expo-					förordning (EU) nr 575/2013 av
neringar för samtliga företag som					den 26 juni 2013 om tillsynskrav
tillhör den sektorn och för det					för kreditinstitut och värde-
blandade	finansiella		holding-		pappersföretag och om ändring av
företaget.					förordning (EU) nr 648/20122 för

samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1Senaste lydelse 2006:1388.

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228 2.20	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
	om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden

dels att 7 kap. 7–9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att punkt 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 7 kap. 7 § ska utgå,

dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 5, 7 och 12 §§, 7 kap. 1 §, 8 kap. 42 §, 23 kap. 2 §, 24 kap. 3 och 7 §§, 25 kap. 1, 4, 8–10 och 25– 28 §§ samt rubrikerna närmast före 25 kap. 8 och 25 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 b– 8 e §§ och 25 kap. 1 a–1 c §§, samt närmast före 8 kap. 8 e § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §2

I denna lag betyder

1.anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värde- pappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

2.behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3.börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4.clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

2Senaste lydelse 2013:288.

5.clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. Prop. 2013/14:228 eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

6.clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att

a)på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

b)träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller

c)på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument,

7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv

85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4,

8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial,

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller doku- menteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktions-

rapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet5, 12. handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet

med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14. investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och

verksamheter som anges i 2 kap. 1 §, 15. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

15. kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers- företag6,

3EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

4EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

5EUT L 241, 2.9.2006, s. 1 (Celex 32006R1287).

6EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228 16. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag,

om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19.professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §,

20.reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21.sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22.sidoverksamheter:

a)för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b)för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c)för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,

23. startkapital: detsamma som i

1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

23. startkapital: det kapital som för värdepappersföretag avses i artikel 4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,

24.systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25.utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

26. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

27.värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige,

28.värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och

29.öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv

2001/34/EG7, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets Prop. 2013/14:228 direktiv 2010/78/EU8.

11 §9

Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt över- trädelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

1 §10

Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag, om

1.bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2.bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning,

3.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

4.den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav

ibolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag,

5. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappers- bolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och

6. bolaget uppfyller de villkor i

5.den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

6.styrelsen i sin helhet har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att leda bolaget, och

7.bolaget uppfyller de villkor i

7EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109).

8EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

9Senaste lydelse 2009:522.

10Senaste lydelse 2009:365.

Prop. 2013/14:228 övrigt som anges i denna lag. övrigt som anges i denna lag. Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska

ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten kan komma att underlätta rörelsen.

2 §11

Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1.innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller

2.innehavet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b)brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för

finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett							Om den som kommer att ha ett
kvalificerat innehav i bolaget är ett							kvalificerat innehav i bolaget är ett
finansiellt		holdingföretag			eller ett		finansiellt holdingföretag		eller ett
blandat	finansiellt holdingföretag						blandat finansiellt holdingföretag
ska det vid bedömningen av							ska det vid bedömningen av
innehavarens			anseende		särskilt		innehavarens	anseende	särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller							beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i							de krav som ställs på ledningen i
ett sådant företag				enligt		9 kap.	ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
13 §	lagen		(2006:1371)			om	lagen (2014:000) om särskild till-
kapitaltäckning och stora expo-							syn över kreditinstitut och värde-
neringar		respektive		5 kap.		16 §	pappersbolag	respektive	5 kap.
lagen	(2006:531)			om	särskild		16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglo-							tillsyn över finansiella konglo-
merat.							merat.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

5 §12

Ett värdepappersbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter. Bolaget ska ha en verkställande direktör.

Den som är verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får, efter ansökan från värdepappers- bolaget, medge undantag från detta förbud.

11Senaste lydelse 2009:365.

12Senaste lydelse 2013:233.

Ett värdepappersbolag ska ha minst en revisor. Minst en revisor som Prop. 2013/14:228 bolagsstämman utsett ska vara auktoriserad revisor.

7 §13

Bestämmelser om kapital- täckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Ett värdepappersbolags kapital- bas får inte understiga det belopp som enligt 6 § krävdes när verksamheten påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får under- stiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Ett värdepappersbolags alter- nativ till startkapital enligt 6 § andra eller tredje stycket får inte i värde understiga vad som krävdes när verksamheten påbörjades.

Bestämmelser om kapital- täckning och stora exponeringar finns i förordning (EU) nr 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 6 §.

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka poster som får räknas in

istartkapitalet enligt 6 §, och

2. vilka	krav	som	enligt
1 § första	stycket	5 och 6	samt
24 kap. 3 § andra		stycket	1 ska

ställas på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem och på styrelsen i dess helhet.

7kap.

1 §

Ett värdepappersbolag får inneha bara 1. egendom som behövs för att

a) driva värdepappersrörelse, och

13 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs.

Prop. 2013/14:228	b) tillhandahålla sidotjänster eller driva sidoverksamhet,
	2. aktier,	andelar och andra	2. aktier,	andelar och andra
	finansiella	instrument med de	finansiella	instrument med de
	begränsningar som anges i 2–9 §§,		begränsningar som anges i 2–6 §§
	och		samt i förordning (EU) nr
			575/2013, och
	3. egendom till skyddande av fordran enligt 10–12 §§.

8 kap.

4 a §

Ett värdepappersbolag ska till- handahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verk- samheten.

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av person- uppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.

	8 b §
	Den som är ledamot i styrelsen
	för ett värdepappersbolag eller är
	dess verkställande direktör får ut-
	över detta uppdrag ha det antal
	uppdrag som styrelseledamot eller
	verkställande			direktör		i	andra
	företag som bedöms lämpligt med
	hänsyn till omständigheterna i det
	enskilda fallet samt till arten,
	omfattningen			och	komplexiteten
	hos bolagets verksamhet.
	Om	ett	värdepappersbolag					är
	betydande i fråga om storlek,
	intern organisation samt verk-
	samhetens		art, omfattning					och
	komplexitet, får en styrelseledamot
	eller verkställande direktör endast
	inneha en av följande kombi-
	nationer av uppdrag:
	1. ett uppdrag som verkställande
	direktör och två uppdrag som
	styrelseledamot, eller
	2. fyra		uppdrag		som	styrelse-
	ledamot.
	8 c §
84	Vid	tillämpningen				av	8 b §

Prop. 2013/14:228

2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,

					3. värdepappersbolags					mång-
					faldspolicy		vid	tillsättandet			av
					styrelse		samt	resurser			för
					introduktion och				utbildning		av
					styrelseledamöter,
3. de riktlinjer, regler och rutiner					4. de riktlinjer, regler och rutiner
ett	värdepappersinstitut			ska	ett	värdepappersinstitut					ska
upprätta och tillämpa enligt 9 §,					upprätta och tillämpa enligt 9 §,
4. vilka system, resurser och					5. vilka		system,		resurser		och
rutiner ett värdepappersinstitut ska					rutiner ett värdepappersinstitut ska
ha enligt 10 §,					ha enligt 10 §,
5. vad ett värdepappersinstitut					6. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta för att uppfylla					ska iaktta för att uppfylla
skyldigheterna i 11 §,					skyldigheterna i 11 §,
6. dokumentation enligt 12 §,					7. dokumentation enligt 12 §,
7. övervakning av handeln och					8. övervakning av handeln och
kursbildningen enligt 13 §,					kursbildningen enligt 13 §,
8. vad ett värdepappersinstitut					9. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta och vilka krav som					ska iaktta och vilka krav som
institutet		ska	uppfylla	vid	institutet		ska	uppfylla			vid
uppdragsavtal enligt 14 §,					uppdragsavtal enligt 14 §,
9. vad ett värdepappersinstitut					10. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta när det delar in sina					ska iaktta när det delar in sina
kunder i kategorier enligt 15 §,					kunder i kategorier enligt 15 §,
10. hantering				av	11. hantering						av
intressekonflikter enligt 21 §,					intressekonflikter enligt 21 §,
11. vilken			information	ett	12. vilken			information			ett
värdepappersinstitut ska lämna till					värdepappersinstitut ska lämna till
sina kunder enligt 22 §,					sina kunder enligt 22 §,
12. på vilket sätt information					13. på vilket sätt information
enligt	22 b §		ska lämnas	till	enligt	22 b §		ska	lämnas		till
kunderna,					kunderna,
13. vad ett värdepappersinstitut					14. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta vid inhämtande av					ska iaktta vid inhämtande av
uppgifter från sina kunder enligt					uppgifter från sina kunder enligt
23 och 24 §§,					23 och 24 §§,
14. vad ett värdepappersinstitut					15. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta vid en prövning enligt					ska iaktta vid en prövning enligt
23 och 24 §§,					23 och 24 §§,
15. vilka finansiella instrument					16. vilka finansiella instrument
som ska anses vara okomplicerade					som ska anses vara okomplicerade
enligt 25 § första stycket 1 e,					enligt 25 § första stycket 1 e,
16. dokumentation				och	17. dokumentation						och
rapportering till kund enligt 26 och					rapportering till kund enligt 26 och
27 §§,					27 §§,
17. vad ett värdepappersinstitut					18. vad ett värdepappersinstitut
ska iaktta för att uppfylla kraven					ska iaktta för att uppfylla kraven
på att uppnå bästa möjliga resultat					på att uppnå bästa möjliga resultat

enligt 28 §,

18. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §,

19. hantering av kunders order enligt 33 §,

20. hantering av finansiella instrument enligt 34 §,

21. hantering av medel enligt

35§,

22.mottagande av medel på konto samt bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §,

23.vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och

24.vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt

38§ fjärde stycket.

enligt 28 §,

19. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §,

20. hantering av kunders order enligt 33 §,

21. hantering av finansiella instrument enligt 34 §,

22. hantering av medel enligt

35 §,

23. mottagande av medel på konto samt bolagets eller företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §,

24. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och

25. vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt 38 § fjärde stycket.

				23 kap.
					2 §
Värdepappersinstitut,			börser,		Värdepappersinstitut,					börser,
clearingorganisationer		och	sådana		clearingorganisationer				och	sådana
utländska företag som har tillstånd					utländska företag som har tillstånd
att driva en reglerad marknad från					att driva en reglerad marknad från
filial i Sverige skall lämna Finans-					filial i Sverige ska lämna Finans-
inspektionen	upplysningar		om	sin	inspektionen upplysningar					om	sin
verksamhet och därmed samman-					verksamhet och därmed samman-
hängande omständigheter			enligt		hängande		omständigheter			enligt
föreskrifter	som meddelats			med	föreskrifter		som	meddelats			med
stöd av lagen.					stöd av lagen.
Företagen skall, utöver vad som					Företagen ska, utöver vad som
anges i första stycket, lämna					anges i första stycket, lämna
Finansinspektionen		de	upp-		Finansinspektionen				de	upp-
lysningar som inspektionen begär.					lysningar som inspektionen begär.
					Finansinspektionen				får	även
					begära	sådana upplysningar					som
					avses i första och andra styckena
					av personer som är anställda hos
					de företag som avses i första
					stycket samt av personer som är
					anställda i		företag		som	avses i
					6 kap.	1 §	lagen	(2014:000)			om
					särskild	tillsyn över			kreditinstitut
					och värdepappersbolag.

Prop. 2013/14:228

Prop. 2013/14:228	24 kap.
	3 §15
	Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms

lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värde- pappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

2.om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och

3.om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller


Om det är fråga om ett värde-					Om det är fråga om ett värde-
pappersbolag		och förvärvaren är			pappersbolag		och	förvärvaren är
ett	finansiellt	holdingföretag eller			ett finansiellt		holdingföretag			eller
ett blandat finansiellt holding-					ett blandat finansiellt holding-
företag ska det vid bedömningen					företag ska det vid bedömningen
av	förvärvarens anseende särskilt				av förvärvarens anseende				särskilt
beaktas om dess ledning uppfyller					beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i					de krav som ställs på ledningen i
ett	sådant företag		enligt	9 kap.	ett sådant företag enligt 3 kap. 5 §
13 § lagen		(2006:1371)		om	lagen	(2014:000)		om	särskild
kapitaltäckning och stora expo-					tillsyn	över	kreditinstitut			och
neringar respektive			5 kap.	16 §	värdepappersbolag			respektive

15 Senaste lydelse 2009:365.

lagen (2006:531) om särskild	5 kap. 16 § lagen (2006:531) om Prop. 2013/14:228
tillsyn över finansiella konglo-	särskild tillsyn över finansiella
merat.	konglomerat.

Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

7 §16

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1.om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,

2.om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,


3. om ägaren, när det är fråga					3. om ägaren, när det är fråga
om ett värdepappersbolag, är ett					om ett värdepappersbolag, är ett
finansiellt		holdingföretag		eller ett	finansiellt holdingföretag					eller	ett
blandat finansiellt			holdingföretag		blandat	finansiellt		holdingföretag
och dess ledning inte uppfyller de					och dess ledning inte uppfyller de
krav som ställs på ledningen i ett					krav som ställs på ledningen i ett
sådant	företag enligt 9 kap. 13 §				sådant	företag	enligt		3 kap.		5 §
lagen (2006:1371) om kapitaltäck-					lagen	(2014:000)		om		särskild
ning	och	stora	exponeringar		tillsyn	över	kreditinstitut				och
respektive		5 kap.	16 §	lagen	värdepappersbolag				respektive
(2006:531)		om särskild		tillsyn	5 kap. 16 § lagen			(2006:531)			om
över finansiella konglomerat, eller					särskild	tillsyn över			finansiella
					konglomerat, eller

4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b)brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

16 Senaste lydelse 2009:365.

Det som sägs i första och tredje styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.

Sanktionsavgift

Prop. 2013/14:228 företagets tillstånd. Detta får dock	företagets tillstånd. Detta får dock
ske bara om inspektionen först har	ske bara om inspektionen först har
beslutat att påtala för företaget att	beslutat att påtala för företaget att
personen inte uppfyller kraven,	personen eller personerna inte
och han eller hon finns kvar i	uppfyller kraven och om denne
styrelsen eller som verkställande	eller dessa, sedan en av
direktör efter det att en av	inspektionen bestämd tid om högst
inspektionen bestämd tid om högst	tre månader har gått, fortfarande
tre månader har gått ut.	finns kvar i styrelsen eller som
	verkställande direktör.
	Första stycket gäller också om
	styrelsen i sin helhet inte uppfyller
	de krav som anges i 3 kap. 1 § 6.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör skall tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.

Straffavgift

8 §

Om ett svenskt värdepappers- institut, en börs eller en svensk clearingorganisation har meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en straffavgift.

Avgiften tillfaller staten.

Straffavgiften skall uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften tillfaller staten.

9 §

Sanktionsavgiften ska fastställas till högst

1.tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår,

2.två gånger den vinst som erhållits till följd av regel- överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

3.två gånger de kostnader som undvikits till följd av regel-

				överträdelsen, om beloppet går att Prop. 2013/14:228
				fastställa.
Avgiften får inte överstiga tio				Sanktionsavgiften	får	inte
procent	av	företagets omsättning		bestämmas till ett lägre belopp än
närmast föregående räkenskapsår.				5 000 kronor. Om	överträdelsen
Om överträdelsen har skett under				har skett under företagets första
företagets första verksamhetsår				verksamhetsår eller	om uppgifter
eller	om	uppgifter	om	om omsättningen	annars	saknas
omsättningen annars saknas			eller	eller är bristfälliga, får den
är bristfälliga, får den uppskattas.				uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

10 §

När straffavgiftens storlek beslutas, skall särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått.

När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 1 a och 1 b §§, samt till företagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som företaget erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

Verkställighet	av beslut	om	Verkställighet	av beslut om
särskild avgift,	straffavgift	och	sanktionsavgift,	särskild avgift,
förseningsavgift			straffavgift och förseningsavgift

En särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

Finansinspektionens beslut om särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestäm- melser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 25 §.

25 §

En sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller försen- ingsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

26 §

Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift, särskild avgift, straffavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsöknings- balkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 25 §.

Om den särskilda avgiften, straffavgiften eller försen- ingsavgiften inte betalas inom den

27 §
Om	sanktionsavgiften,	den
särskilda avgiften, straffavgiften
eller	förseningsavgiften	inte	93


2.21	Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814)		Prop. 2013/14:228
	om statligt stöd till kreditinstitut
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814)
om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

4kap.

1 §

Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om

1.bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga,

2.bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse, eller

3. bolagets kapitalbas inte upp-	3. bolagets kapitalbas inte upp-
går till en fjärdedel av kapitalbas-	går till en fjärdedel av kapitalbas-
kravet, beräknad enligt 2 kap. 1 §	kravet, beräknad enligt Europa-
första stycket 1 lagen (2006:1371)	parlamentets och rådets förord-
om kapitaltäckning och stora	ning (EU) nr 575/2013 av den
exponeringar.	26 juni 2013 om tillsynskrav för
	kreditinstitut och värdepappers-
	företag och om ändring av förord-
	ning (EU) nr 648/20121.

Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon omständighet som medför att de av nämnden prövade avtalsvillkoren är oskäliga.

7 kap.

3 §2

Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och av- sättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av räken- skapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredo- visningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.

1EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2Senaste lydelse 2009:1418.

2.23	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)			Prop. 2013/14:228
	om betaltjänster
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 kap.
		2 §1
Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som
motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat
enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det
högsta av dessa två belopp.
Vid beräkningen av kapitalbasen		Vid beräkningen av kapitalbasen
och dess sammansättning gäller		och dess sammansättning	gäller
3 kap.	lagen (2006:1371) om	Europaparlamentets och	rådets
kapitaltäckning och stora expo-		förordning (EU) nr 575/2013 av
neringar och föreskrifter med-		den 26 juni 2013 om tillsynskrav
delade med stöd av 13 kap. 1 § 6		för kreditinstitut och värde-
samma lag.		pappersföretag och om ändring av
		förordning (EU) nr 648/20122.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betal- ningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1Senaste lydelse 2013:582.

2EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

Prop. 2013/14:228 2.24	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755)
	om elektroniska pengar
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska
pengar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	3 kap.
		2 §1
Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en
kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett
kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida
det högsta av dessa belopp.
Vid beräkningen av kapital-		Vid beräkningen av kapital-
basen och	dess sammansättning	basen	och	dess sammansättning
ska 3 kap. lagen (2006:1371) om		ska	Europaparlamentets			och
kapitaltäckning och stora expo-		rådets	förordning		(EU)	nr
neringar och de föreskrifter som		575/2013 av den 26 juni 2013 om
har meddelats med stöd av 13 kap.		tillsynskrav		för kreditinstitut		och
1 § 6 den lagen tillämpas. Där-		värdepappersföretag			och	om
utöver gäller följande vid beräk-		ändring av förordning (EU) nr
ningen:		648/20122		tillämpas.	Därutöver

gäller följande vid beräkningen:

1.Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

2.Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.

3.För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovis- ningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1Senaste lydelse 2013:584.

2EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

100

2.25	Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) Prop. 2013/14:228
	om investeringssparkonto
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2011:1268) om investeringsspar-
konto ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		5 §
Med investeringsföretag avses

1.ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2.ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse,

3.ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG1, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU2, eller

4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kredit- institut som avses i artikel 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i krediti- nstitut3, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU4.

4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kredit- institut som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG5.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

2EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

3EUT L 177, 30.6.2006, s. 21 (Celex 32006L0048).

4EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

5EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

101

Prop. 2013/14:228 2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)
	om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 6 § och 9 kap. 4 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	10 §

Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om

förvaringsinstitutet
1. är ett kreditinstitut med till-				1. är ett kreditinstitut med till-
stånd som avses enligt Europa-				stånd som avses enligt Europa-
parlamentets	och	rådets	direktiv	parlamentets och			rådets direktiv
2006/48/EG av den 14 juni 2006				2013/36/EU av den 26 juni 2013
om rätten att starta och driva				om behörighet att utöva verk-
verksamhet i kreditinstitut (om-				samhet i kreditinstitut och om
arbetning)1, senast ändrat genom				tillsyn av kreditinstitut och värde-
Europaparlamentets och			rådets	pappersföretag,		om		ändring av
direktiv 2011/89/EU2: de myndig-				direktiv 2002/87/EG och om upp-
heter som anges i 1 kap. 3 § lagen				hävande av	direktiv			2006/48/EG
(2006:1371)	om	kapitaltäckning		och 2006/49/EG3: den myndighet
och stora exponeringar,				som anges	i	1 kap. 6 §			lagen
				(2014:000)	om		särskild		tillsyn
				över kreditinstitut och värde-
				pappersbolag		eller		en	annan
				myndighet i ett annat land inom
				EES som utövar tillsyn över
				institut, institut		för		elektroniska
				pengar	eller			motsvarande
				utländska företag,

2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU5: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden,

1EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

2EUT L 326, 8.12.2011, s. 113 (Celex 32011L0089).

3EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

4EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

5EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

102

3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de Prop. 2013/14:228 myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,

4.är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller

5.är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

11 §

I denna lag betyder

1.arbetstagarrepresentanter: detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002

om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen6,

2.direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder: Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av

direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/20107,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.emittent: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

5.etablerad:

a)för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning,

b)för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns,

c)för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns,

6. filial: avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial,

7. finansiell hävstång: en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt,

8. finansiellt instrument: detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

9. fondföretag: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

6EGT L 80, 23.3.2002, s. 29 (Celex 32002L0014).

7EUT L 174, 1.7.2011, s. 1 (Celex 32011L0061).

103

Prop. 2013/14:228 10. holdingbolag: ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen

a)handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

b)har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga

handlingar,

11. kapitalbas: detsamma som i

3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar,

11. kapitalbas: detsamma som i artikel 72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20128,

12.kommissionens delegerade förordning: kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn9,

13.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i en AIF- förvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren,

14.marknadsföring: direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES,

15.matarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond som

a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller

b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller

c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond,

16.moderföretag och dotterföretag: detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

17.mottagarfond till en alternativ investeringsfond: en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15,

8EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

9EUT L 83, 22.3.2013, s. 1 (Celex 32013R0231).

104

18. nära förbindelser: detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värde- Prop. 2013/14:228 pappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i

stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

19.onoterat företag: ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad,

20.primärmäklare: kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappers- företag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster,

21.professionell investerare: en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden,

22.reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

23.specialfond: en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap.,

24.specialföretag för värdepapperisering: ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar

och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiserings- transaktioner10 och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål,

25. startkapital: detsamma som i

1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

25. startkapital: detsamma som i

1 kap. 5 § 18 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

26.särskild vinstandel: en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och

27.värdepappersfond: detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

7kap.

6 §

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar krävs av ett värdepappersbolag med mot- svarande verksamhet.

En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt förordning (EU) nr 575/2013, 2 kap. lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag och lagen

10 EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024).

105

Prop. 2013/14:228			(2014:000)		om	kapitalbuffertar
			krävs av	ett värdepappersbolag
			med motsvarande verksamhet.
För en AIF-förvaltare som utför			För en AIF-förvaltare som utför
diskretionär	förvaltning	av	diskretionär			förvaltning		av
investeringsportföljer enligt 3 kap.			investeringsportföljer enligt 3 kap.
2 § första stycket tillämpas även			2 § första stycket tillämpas även
övriga bestämmelser i lagen om			övriga bestämmelser i Europa-
kapitaltäckning och stora expo-			parlamentets och rådets förord-
neringar som gäller för ett värde-			ning (EU) nr 575/2013, lagen
pappersbolag	med motsvarande		(2014:000)		om	särskild		tillsyn
verksamhet.			över	kreditinstitut				och
			värdepappersbolag				och	lagen
			(2014:000)		om	kapitalbuffertar
			som gäller för ett värde-
			pappersbolag		med		motsvarande
			verksamhet.
			6 a §
			De bestämmelser om tillsyn på
			gruppnivå i artiklarna 11–24 i
			Europaparlamentets				och	rådets
			förordning (EU) nr 575/2013 och
			lagen (2014:000) om särskild till-
			syn över kreditinstitut och värde-
			pappersbolag som gäller för ett
			värdepappersbolag				tillämpas
			också för en AIF-förvaltare enligt

1 kap. 3 §. Det som föreskrivs om kapitalkrav för AIF-förvaltare i detta kapitel ska tillämpas även på gruppnivå.

9 kap.

4 §

Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad alternativ investeringsfond

ska vara
1. ett kreditinstitut som
a) har stadgeenligt säte inom EES, och
b) har	tillstånd	som		avses		i	b) har tillstånd	som	avses	i
Europaparlamentets			och		rådets		Europaparlamentets	och	rådets
direktiv 2006/48/EG,							direktiv 2013/36/EU,
2. ett värdepappersföretag som
a) har stadgeenligt säte inom EES,
b) omfattas av		kapitalkraven				i	b) omfattas av kapitalkraven			i
enlighet med artikel 20.1 i							enlighet med artikel 92 i förord-
Europaparlamentets			och		rådets		ning (EU) nr 575/2013, och
direktiv	2006/49/EG			av	den
14 juni 2006 om kapitalkrav för
värdepappersföretag					och

106

kreditinstitut

(omarbetning)11,

Prop. 2013/14:228

senast ändrat genom Europa-

parlamentets

och rådets

direktiv

2010/78/EU12, och

c) har

tillstånd

som

avses i

c) har

tillstånd

som

avses i

Europaparlamentets

och

rådets

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv

2004/39/EG,

inbegripet

direktiv

2004/39/EG,

inbegripet

för att

tillhandahålla

sidotjänster

för

att tillhandahålla

sidotjänster

avseende förvaring och hand-

havande av finansiella instrument

för kunders räkning som avses i

punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till

direktivet, och som har egna medel

motsvarande

det startkapital

som

motsvarande det

startkapital som

anges i artikel 9 i direktiv

anges i artikel 28.2 i direktiv

2006/49/EG, eller

2013/36/EU, eller

3. ett

annat

institut som står under fortlöpande tillsyn och

som den

21 juli

2011

hör

till

kategorier

som

har

godtagits såsom

förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG.

Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i den alternativa investeringsfondens hemland.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

11EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049).

12EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

107

Prop. 2013/14:228 2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (2014:000)
	om en databas för övervakning av och tillsyn
	över finansmarknaderna

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2014:000) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna ska ha följande

lydelse.
Lydelse enligt prop. 2013/14:161	Föreslagen lydelse

3 §

I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av

1.6 kap. 9 § första och andra styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

2.10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

3.13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

4.7 kap. 4 § första stycket lagen (2005:405) om försäkringsför- medling,

5.5 kap. 10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

6.10 kap. 15 § första stycket

och 16 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning		och	stora
exponeringar,
7. 23 kap.	2 §	första	stycket	6. 23 kap.	2 §	första	stycket
lagen (2007:528) om värde-				lagen (2007:528) om värde-
pappersmarknaden,				pappersmarknaden,
8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751)				7. 8 kap. 2 § lagen (2010:751)
om betaltjänster,				om betaltjänster,
9. 14 kap.	5 §	försäkrings-		8. 14 kap.	5 §	försäkrings-
rörelselagen (2010:2043),				rörelselagen (2010:2043),
10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755)				9. 5 kap. 2 § lagen (2011:755)
om elektroniska pengar,				om elektroniska pengar,
11. 13 kap.	6 §	första	stycket	10. 13 kap.	6 §	första	stycket
lagen (2013:561) om förvaltare av				lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder, och				alternativa investeringsfonder,
				11. 6 kap. 1 § lagen (2014:000)
				om särskild tillsyn över kredit-
				institut och	värdepappersbolag,
				och

12. artiklarna 99–101, 394, 415, 416, 430 och 451 i Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20121.

Denna lag träder i kraft den 2 augusti 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

108

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2013/14:228

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappers- företag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG1 (i det följande benämnt kapital- täckningsdirektivet), se bilaga 1. Rättelse till kapitaltäckningsdirektivet finns i bilaga 2. Tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/20122 (i det följande benämnt tillsynsförordningen) utgör direktivet ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditets- reglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. Förordningen, jämte rättelse till förordningen3, finns som bilagorna 3 och 4.

Under förhandlingarna av kapitaltäckningsdirektivet och tillsyns- förordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2010/11:FPM148).

Regeringen beslutade den 19 april 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att föreslå nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till tillsynsförordningen samt att lämna förslag till hur kapitaltäckningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Nya kapitaltäckningsregler.

Utredningen har avgett betänkandet Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 5 och 6.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 7. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3294).

I bilaga 10 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet i svensk rätt.

Utredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer och frågan om att införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden behöver beredas ytterligare och tas därför inte upp inom ramen för denna proposition.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 april 2014 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter utom såvitt avser ordningen för prövning av sanktionsavgifter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i författningskommentaren och avsnitt 8.6 och 11.5. Efter Lagrådets granskning har följdändringar gjorts i 15 kap. 11–14 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om bank- och

1EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

3EUT L 208, 2.8.2013, s. 68 (Celex 32013R0575R [01]), EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 (Celex 32013R0575R [02]).

109

Prop. 2013/14:228 finansieringsrörelse och i 25 kap. 25–28 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden. Ändringarna har gjorts på tillrådan av Lagrådet. Följdändringar har också gjorts i 7 kap. 2 § och 15 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, i 7 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden samt i 3 § lagen om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Dessa följdändringar är författningstekniska och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom har det i förhållande till lagrådsremissen gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten.

4 Bakgrund

4.1Förstärkta regler i den globala finanskrisens spår

	Den globala finanskrisen under 2008 visade på brister i de regler och den
	tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella stabiliteten. Förutom att
	bankerna hade för lite kapital av tillräckligt god kvalitet hade många av
	dem otillräckliga likviditetsbuffertar. Dessutom var löptiderna i
	bankernas skulder oftast avsevärt kortare än i deras tillgångar. Det
	resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när
	viktiga finansieringskällor föll bort. Framväxten av stora gräns-
	överskridande bankkoncerner innebar också att krisen fick stora
	spridningseffekter globalt. Regelverket visade sig därför både vara
	otillräckligt och ha en konjunkturstärkande, s.k. procyklisk, effekt på
	finansmarknaden. En viktig lärdom från finanskrisen var därför att det
	saknades ett övergripande perspektiv på risker i hela det finansiella
	systemet, s.k. systemrisker.
	Sedan krisens inledning har det pågått ett arbete med att se över
	gällande internationella standarder i syfte att förstärka banksektorns
	förmåga att stå emot ekonomiska och finansiella kriser och därmed
	undvika spridningseffekter från den finansiella sektorn till samhälls-
	ekonomin. Översynen av olika regelverk har inte bara fokuserat på att
	skärpa tidigare krav på enskilda banker (mikrotillsyn) utan även på att
	införa kompletterande krav och instrument där fokus ligger på
	stabiliteten i det finansiella systemet som helhet (makrotillsyn). Det
	internationella reformarbetet har därför till stor del handlat om att skapa
	ett gemensamt internationellt ramverk för att förebygga och hantera
	framtida gränsöverskridande kriser.
	Under 2008 påbörjades ett arbete på global nivå med att se över det
	internationella regelverket avseende kapitaltäckning för banker (den s.k.
	Basel 2-överenskommelsen). I	G20-deklarationen	från Pittsburgh i
	september 2009 gjordes en överenskommelse på global nivå om åtgärder
	för att bl.a. förbättra kapitaliseringen av banksystemen. Under december
	2010 kom sedan Baselkommittén med ett nytt förslag till ramverk för
	banker, den s.k. Basel 3-överenskommelsen. Det övergripande syftet
110	med Basel 3-överenskommelsen	är att ytterligare	stärka bankernas

förmåga att stå emot förluster och att minska sannolikheten för nya Prop. 2013/14:228 finansiella kriser Det nya regelverket innebär både en höjning av

kapitalbasen och skärpta krav på vilken sorts kapital som får räknas in i institutens kapitalbas.

På EU-nivå underströk Europeiska unionens råd i juni 2009 vikten av att etablera ett gemensamt europeiskt regelverk av harmoniserade regler som är direkt tillämpliga på alla finansinstitut som är aktiva på den inre marknaden.

4.2Genomförande av internationella standarder på EU-nivå – nytt direktiv och förordning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsyns- förordningen, samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet. Detta innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut4, förkortat 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut5, förkortat 2006 års kapitalkravsdirektiv, upphör att gälla vid ikraftträdandet av tillsynsförordningen och kapitaltäcknings- direktivet.

De nya rättsakterna syftar bl.a. till att genomföra den s.k. Basel 3- överenskommelsen inom EU samt att ytterligare harmonisera EU-rätten inom det finansiella området när det gäller kapitaltäckning. Rättsakterna bygger vidare på de tre pelare som introducerades i Basel 2- överenskommelsen från 2004. Den första pelaren omfattar kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Den andra pelaren handlar om tillsynsmyndigheternas översyn och utvärdering och redogör för kraven på bankernas riskhantering och interna kapitalutvärdering samt fastställer tillsynsmyndigheternas funktioner och befogenheter. Den tredje pelaren beskriver kraven på att bankerna ska offentliggöra information. Bestämmelser som rör första och tredje pelaren återfinns framför allt i tillsynsförordningen medan pelare 2-åtgärder återfinns i kapitaltäckningsdirektivet.

De nya rättsakterna innehåller regler som till stora delar återfinns i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv. I förordningen åter- speglas Basel 3-överenskommelsen med dess nya krav i fråga om kapital, likviditet och bruttosoliditet. Direktivet i sin tur innehåller bl.a. nya bestämmelser om kapitalbuffertar, bolagsstyrning, tillsynens utövande och sanktioner (en mer ingående genomgång av vad det nya

4EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

5EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0049).

111

Prop. 2013/14:228 kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen innehåller återfinns i avsnitt 5).

EU-regleringen omfattar alla banker, kreditmarknadsföretag och även värdepappersföretag inom EU:s medlemsstater till skillnad mot Basel- överenskommelserna som i första hand är avsedda att omfatta internationellt verksamma banker.

I enlighet med Europeiska rådets slutsatser i juni 2009 om att en enhetlig reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag är av stor betydelse för den inre marknaden, har ett annat huvudsyfte med de nya rättsakterna varit att uppnå en ökad harmonisering av regelverket. Detta syfte uppnås genom att en stor del av regelverket utgörs av en EU- förordning som är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Behovet av att omarbeta delar av gällande direktiv till en förordning ska även ses mot bakgrund av att EU:s medlemsstater genomfört 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv på ett sådant sätt att det uppstått så stora skillnader i tillsynen av instituten i de olika länderna att det anses störa konkurrensförutsättningarna inom EU.

Förordningen innehåller därför harmoniserade tillsynskrav för institut i syfte att skapa en gemensam regelbok. Avsikten med den gemensamma regelboken är att säkerställa ett robust och enhetligt regelverk för att främja den inre marknaden och förhindra regelarbitrage. I detta sammanhang spelar den nya tillsynstrukturen inom EU en central roll.

4.3Den nya tillsynsstrukturen inom EU

Inom EU har det till följd av finanskrisen också skapats en ny struktur för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet med det arbetet har bl.a. varit att bättre kunna hantera den omfattande gränsöverskridande verksam- heten inom den europeiska banksektorn, förstärka samarbetet och samverkan mellan nationella tillsynsmyndigheter och centralbanker och kunna vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten inom EU.

Den nya europeiska tillsynsstrukturen består av två pelare. Den första pelaren syftar till att förbättra övervakningen av systemriskerna inom EU, s.k. makrotillsyn. En ny systemrisknämnd har inrättats – den Europeiska systemrisknämnden (ESRB) – med ansvar att övervaka det finansiella systemet som helhet för att undvika och förebygga systemrisker. Den andra pelaren syftar till att förbättra tillsynen över enskilda institut, s.k. mikrotillsyn. Tre nya europeiska tillsyns- myndigheter har inrättats – Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa tre nya tillsynsmyndigheter har getts i uppgift att säkerställa att en samlad uppsättning harmoniserade regler och enhetliga tillsynsrutiner tillämpas av de nationella tillsynsmyndigheterna.

ESRB och de tre nya europeiska tillsynsmyndigheterna utgör till- sammans med de nationella tillsynsmyndigheterna det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS).

112

Den europeiska bankmyndigheten får en viktig roll i harmoniseringen Prop. 2013/14:228 av regelverket. Eba ska systematiskt involveras när unionens lagstiftning

ska antas genom utarbetande av förslag till bindande tekniska standarder som sedan ska antas av kommissionen innan de träder i kraft. Eba ska också utfärda riktlinjer och rekommendationer inom specifika områden. Dessutom har Eba fått flera befogenheter där myndigheten kan fatta bindande beslut för medlemsstaterna såsom t.ex. bindande medling.

4.4Svensk reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag

I svensk rätt regleras grundläggande villkor för att starta och driva bank- eller finansieringsrörelse framför allt i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse, medan villkoren för att starta och driva värdepappersrörelse framgår av lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Av regelverket följer bl.a. att kreditinstitut och värdepappersbolag måste kunna hantera de risker som deras verksamhet är förenad med, vilket innefattar bl.a. dess kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker.

Regler om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar anges bl.a. vilka kapitalkrav som ska täckas av kapitalbasen, hur kapitalkravet för kredit- och marknadsrisk samt operativ risk ska beräknas, villkor för stora exponeringar, bestämmelser om offentliggörande av information m.m. Lagen utgör en ramlagstiftning som innehåller omfattande bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som kompletterar lagen.

Regelverket baseras till stora delar på 2006 års kreditinstitutsdirektiv och 2006 års kapitalkravsdirektiv.

5Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet

5.1 Inledning

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen, innehåller
specificerade krav för kreditinstitutens och värdepappersföretagens
kapitaltäckning, stora exponeringar, offentliggörande av information,
bruttosoliditet och likviditet. Europaparlamentets och rådets direktiv	113
	113

Prop. 2013/14:228 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet, innehåller bl.a. regler om villkoren för att få utöva verksamhet i ett kreditinstitut, regler om etableringsfrihet inom EU och om förhållandet till tredje land, samt regler om tillsyn, sanktioner och bolagsstyrning. Därutöver innehåller direktivet nya bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar (kapital- konserveringsbuffert, kontracyklisk kapitalbuffert, kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert) som ger medlemsstaterna möjlighet att ålägga instituten att ha ett högre kapitalkrav än vad som följer direkt av tillsynsförordningen. Ändringarna ska fasas in gradvis fram till 2019, även om de flesta av ändringarna träder i kraft 2014. Tillsynsförordningen gäller, med vissa undantag, fr.o.m. den 1 januari 2014. Medlemsstaterna skulle senast den 31 december 2013 ha antagit och offentliggjort de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de nationella bestämmelserna skulle även börja tillämpas fr.o.m. samma datum.

5.2Den nya förordningen

Tillsynsförordningen innehåller krav som kreditinstitut och värdepappersföretag ska uppfylla i fråga om kapital, likviditet, stora exponeringar, bruttosoliditet och rapportering. Innehållet i förordningen är till största delen detsamma som i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv Genom att kraven nu regleras i en förordning i stället för ett direktiv harmoniseras regelverket ytterligare.

Förordningen innehåller även ett antal nya bestämmelser som är baserade på Baselkommitténs överenskommelse från 2010. Det gäller t.ex. striktare regler för beräkning av kapitalbasen, mer omfattande kapitalkrav, krav på ett icke riskvägt bruttosoliditetsmått och nya regler för likviditetsrisker.

5.2.1Definition av kapitalbas och kapitalbaskrav

I enlighet med Basel 3-överenskommelsen ställer tillsynsförordningen hårdare krav på både kvaliteten på det kapital som får räknas in i kapitalbasen och mängden kapital som instituten måste hålla i reserv (kapitalbaskravet).

	Definition av kapital
	Ett instituts kapitalbas delas in i två delar: primärt kapital och
	supplementärt kapital. Primärt kapital utgörs av eget kapital reducerat för
	föreslagen utdelning, uppskjutna skattefordringar och immateriella
	tillgångar som t.ex. goodwill. I primärkapitalet tillåts också vissa typer av
	förlagslån ingå, s.k. primärkapitaltillskott eller hybridkapital. Primär-
	kapital ska till största delen bestå av kärnprimärkapital, dvs. primär-
	kapital med avdrag för kapitaltillskott och reserver. Det är med andra ord
114	sådant kapital som har bäst förmåga att täcka förluster. Supplementärt
114

kapital utgör en mindre del av kapitalbasen och tillåts vara av sämre Prop. 2013/14:228 kvalitet. Tillsynsförordningen definierar de kapitalinstrument som utgör

kärnprimärkapital utifrån 14 kriterier (artikel 28). Eba ska övervaka kvaliteten på de kapitalinstrument som instituten ger ut.

Kapitalbaskrav

Kapitalbaskraven i tillsynsförordningen utgör minimikrav på hur mycket kapital av olika slag som ett institut måste hålla vid varje tidpunkt, för att täcka olika risker som verksamheten är förenad med. Det är i huvudsak risker för förlust i samband med utlåning (kreditrisker), värdeminskning i finansiella instrument till följd av förändringar i marknadspriser (marknadsrisker) och operativa risker som avses. Kapitalbaskraven för instituten är uttryckta som procentandelar av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. De riskviktade tillgångarna anger hur mycket av det bokförda värdet på institutens olika tillgångar som ska täckas med kapital. Varje tillgång ges därför en riskvikt. Tillgångar med låg risk, som kassa och statsobligationer med hög kreditkvalitet, ges låga riskvikter. Tillgångar med hög risk, som utlåning till företag med låg kreditvärdighet och blancoutlåning till hushåll, ges däremot höga riskvikter. Storleken på det kapital av olika slag som instituten måste ha bestäms sedan genom att multiplicera institutets riskviktade tillgångar med de kapitaltäckningsrelationer som anges i tillsynsförordningen.

Kapitalrelationerna

Av tillsynsförordningen framgår att ett institut vid varje tidpunkt ska ha kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp – kärnprimärkapitalrelationen (artikel 92.1 a). Därtill ställs det krav på att institutets primära kapital ska utgöra minst sex procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet – primärkapitalrelationen (artikel 92.1 b). Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutets kapitalbas som andel av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst åtta procent (artikel 92.1 c). Det innebär att den totala kapitalrelationen kan täckas med högst två procent supplementärkapital. Kapitalbaskraven innebär en skärpning jämfört med tidigare krav, eftersom en betydligt större andel av kapitalbaskraven i framtiden måste täckas med kapital av högre kvalitet såsom kärnprimärkapital.

5.2.2	Likviditetsregleringen
Den globala finanskrisen visade att instituten hade otillräckliga
likviditetsbuffertar och en dålig matchning i löptider mellan tillgångar
och skulder. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick
likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. I
tillsynsförordningen införs därför nya likviditetsregler för instituten. De
bygger på Basel 3-överenskommelsens två globala, harmoniserade
standarder för likviditetshantering. Syftet är att förbättra bankernas
förmåga att hantera likviditetsproblem på både kort och lång sikt.
Regleringen i tillsynsförordningen avviker i vissa avseenden från Basel
3-överenskommelsen för att ta hänsyn till EU-specifika omständigheter.		115

Prop. 2013/14:228 Likviditetskrav för att täcka det kortsiktiga likviditetsbehovet

Det kortfristiga likviditetsmåttet, ”liquidity coverage ratio” (LCR), är tänkt att säkerställa att instituten har tillräckligt med likviditet för att klara sina likviditetsbehov under 30 dagar, i en ansträngd marknads- situation då det kan vara svårt att få tag på extern finansiering. Kravet innebär att instituten ska ha en likviditetsbuffert som är minst lika stor som nettoutflödet av tillgångar under 30 dagar i ett stressat scenario. Likvida tillgångar utgörs i detta sammanhang huvudsakligen av stats- papper och till viss del av säkerställda obligationer. I normala tider ska instituten uppfylla ett LCR-krav på 100 procent. Om en kris inträffar ska instituten däremot kunna utnyttja sina likviditetsbuffertar och tillfälligt hamna under miniminivån på 100 procent.

Inom EU ska LCR-kravet införas gradvis mellan 2015–2018. Det innebär att instituten redan från det att tillsynsförordningen trätt i kraft ska rapportera till de nationella tillsynsmyndigheterna de uppgifter som krävs för att avgöra om de har en lämplig likviditetstäckning. För att åstadkomma en enhetlig rapportering och därmed underlätta myndig- heternas utvärdering av institutens LCR-nivåer, ska Eba, ta fram rapporteringsmallar. Eba ska också föreslå detaljerade regler för hur likviditetstäckningskravet kan utformas. Med utgångspunkt i Eba:s förslag kommer Europeiska kommissionen (kommissionen) därefter att utfärda slutgiltiga regler för likviditetstäckningskravet. Kommissionen har möjlighet att skjuta upp tidpunkten för full tillämpning av LCR- kravet till 2019 med hänsyn tagen till den ekonomiska situationen, samt till europeiska särdrag och utvecklingen av det internationella regelverket.

Stabil finansiering

Utöver den kortsiktiga likviditetsregleringen ska instituten även se till att ha en långsiktigt stabil finansieringsstruktur. Detta krav kommer att baseras på Basel 3-överenskommelsens andra likviditetsmått ”Net Stable Funding Ratio” (NSFR). Baselkommittén har föreslagit att måttet ska genomföras 2018. På samma sätt som för LCR kommer en utvärderings- period att gälla från det att tillsynsförordningen trätt i kraft tills dess att slutgiltiga reglerna för NSFR har fastställts och införts i EU. Det innebär att det ställs ett allmänt krav på stabil finansiering redan vid förord- ningens ikraftträdandedatum 1 januari 2014, vilket även omfattar en rapporteringsskyldighet för instituten till tillsynsmyndigheten. För att underlätta rapporteringen och säkerställa att den sker på ett enhetligt sätt, ska Eba även i detta fall ta fram rapporteringsmallar. På basis av denna rapportering ska Eba därefter utvärdera hur ett stabilt finansieringskrav bör se ut. Kommissionen ska på grundval av Eba:s rapport, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag senast den 31 december 2016.

	5.2.3	Bruttosoliditet
	Med tillsynsförordningen införs också ett icke-riskvägt mått på
	bruttosoliditeten, som ett komplement till de övriga kapitaltäcknings- och
	likviditetskraven (se även artiklarna 87 och 98 i kapitaltäcknings-
116	direktivet). Bruttosoliditetsmåttet uttrycks som kvoten mellan institutets

egna kapital och dess totala tillgångar, inklusive åtaganden som ligger Prop. 2013/14:228 utanför balansräkningen. Genom att måttet inte tar hänsyn vare sig till

vem eller vad man lånar ut, kommer det i praktiken att fungera som en säkerhetsspärr. Detta sätter ett tak för hur mycket ett institut får belåna eget kapital, även i de fall där verksamheten anses vara relativt riskfri. Dessutom bidrar bruttosoliditetsmåttet till att instituten inte underskattar sina risker till följd av felaktiga riskvikter. Det ställs detaljerade krav på hur bruttosoliditetsgraden ska räknas ut (artikel 429 i tillsyns- förordningen). Förordningen ställer också upp krav på att instituten rapporterar information om bruttosoliditeten och dess komponenter till den behöriga myndigheten, som i sin tur ska informera Eba. Eba ska senast den 1 februari 2015 ta fram utkast till tekniska standarder som ska ligga till grund för en enhetlig inrapporteringsmall och tekniska it- lösningar (artikel 430.2 i tillsynsförordningen). Eba har lämnat förslag på inrapporteringsmall med ikraftträdande den 1 januari 2014.

Eftersom bruttosoliditetsmåttet är ett nytt instrument för EU:s medlemsstater införs kraven gradvis, vilket också är i linje med Basel 3- överenskommelsen. Det innebär att bruttosoliditetsmåttet till en början kommer att införas som en s.k. pelare 2-åtgärd (se avsnitt 4.2). Från och med den 1 januari 2014 ska instituten rapportera in data utifrån tydligt definierade kriterier. Från och med den 1 januari 2015 kommer det även att ställas krav på instituten att offentliggör sina bruttosoliditetsmått. I slutet av 2016 ska kommissionen i en rapport utvärdera brutto- soliditetsmåttet och, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag om bindande nivåer för bruttosoliditetsgraden.

5.2.4Högre kapitalkrav för att bättre avspegla risken hos motparter

För att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som sker utanför en reglerad marknad, s.k. OTC-derivat, införs genom tillsyns- förordningen höjda kapitalbaskrav för dessa instrument. Därtill introduceras kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter. Storleken på kravet varierar beroende på vilken typ av exponering det avser. Kapitalbaskraven för exponeringar mot centrala motparter kommer t.ex. att vara lägre än kapitalbaskraven för exponeringar mot bilateralt clearade transaktioner så länge som den centrala motparten uppfyller särskilda krav. Dessa krav är fastställda i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Det nya ramverket avser att stärka institutens incitament att använda centrala motparter vid handeln med derivat och därigenom förhindra att betalnings- eller leveransproblem hos en marknadsdeltagare sprider sig och påverkar andra aktörer. Centrala motparter fungerar som en mellanhand mellan två individuella motparter i en transaktion, och kan därmed hantera risken att en motpart inte kan betala för en affär eller leva upp till sitt avtal.

117

Prop. 2013/14:228 5.3

Det nya direktivet

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser för kreditinstitut om villkor för att starta verksamhet som kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredjeland. För värdepappersföretag återfinns motsvarande reglering i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upp- hävande av rådets direktiv 93/22/EEG6. Kapitaltäckningsdirektivet inne- håller därutöver bestämmelser för både kreditinstitut och värdepappers- företag om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanterings- system, sanktioner vid överträdelser av regelverket samt bestämmelser om kapitalbuffertar som i varierande grad innebär kapitalkrav utöver de som följer av tillsynsförordningen.

5.3.1Nya kapitalbuffertar

Direktivet både fordrar och tillåter att medlemsstaterna ställer krav på att instituten ska ha kapitalbuffertar av olika slag utöver tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kapitalbuffertarna avser att hantera systemrisker av både cyklisk och strukturell karaktär. Det innebär att de tar fasta på både systemrisker som kan variera med makroförhållanden såsom kreditcykeln och risker som beror på det finansiella systemets struktur. Kapitalbuffertarna ska bestå av kärnprimärkapital och tanken är att de ska kunna användas som tillfälliga stötdämpare för att täcka förluster vid dåliga tider och därmed förhindra att instituten bryter mot kapitalbaskraven i tillsynsförordningen.

För kapitalbuffertarna gäller olika regler om när, hur och av vem de ska tillämpas. Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent påslag som ska gälla för alla kreditinstitut och värdepappersföretag. Direktivet ger därmed inte medlemsstaten någon flexibilitet i tillämpningen av denna buffert annat än att behörig myndighet kan ges rätt att undanta små och medelstora värdepappersföretag. Den kontracykliska kapitalbufferten däremot ska tillämpas för att bemöta en cyklisk systemrisk förknippad med i huvudsak alltför kraftig kredittillväxt i det finansiella systemet och kommer därmed att variera över tiden. Det innebär att direktivet tillåter medlemsstaten att anpassa storleken på den kontracykliska kapital- bufferten efter nationella omständigheter.

För att hantera risker som är av mer strukturell art och begränsa de samhällsekonomiska kostnader som problem i enskilda institut kan orsaka införs även ett särskilt buffertkrav för institut som bedöms vara systemviktiga. Direktivet skiljer här på globala systemviktiga institut (”global systemically important institutions”, G-SIIs) och övriga systemviktiga institut (”other systemically important institutions”, O- SIIs). Bufferten för globalt systemviktiga institut är ett obligatoriskt krav

6 EUT L 145, 30.04.2004, s. 1 (Celex 32004L0039).

118

som beräknas efter en fastställd metod. Bufferten för övriga Prop. 2013/14:228 systemviktiga institut är frivillig och ger större utrymme för den

ansvariga myndigheten att beakta nationella särdrag vid beslut om att tillämpa den.

Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att ställa krav på en systemriskbuffert för att förebygga och motverka långsiktiga icke- cykliska systemrisker. Systemriskbufferten ger medlemsstaten utrymme att bemöta strukturella systemrisker på nationell nivå.

5.3.2Bolagsstyrning och riskhantering

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även ett antal nya bestämmelser om bolagsstyrning och riskhantering. De nya bestämmelserna innebär att styrelsens riskövervakning ska effektiviseras, att en oberoende riskkontrollfunktion ska etableras och att tillsynsmyndigheterna ska ha en effektiv övervakning av riskhanteringen. Direktivet innehåller också specifika begränsningar på antalet styrelseuppdrag som en enskild ledamot får inneha samtidigt. Det införs även ett antal ersättningsregler för ledande befattningshavare. Avsikten med de nya bestämmelserna är att undvika överdrivet risktagande som kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i instituten och därigenom undvika överdriven riskuppbyggnad i hela det finansiella systemet.

5.3.3Skydd för visselblåsare

Direktivet inför ett nytt krav på att behöriga myndigheter och institut inrättar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av tillsynsförordningen och de nationella bestämmelser som följer av direktivet. Syftet är att förbättra behöriga myndigheters och institutens möjligheter att tidigt upptäcka eventuella överträdelser av regelverket.

5.3.4Bestämmelser om sanktioner

Genom direktivet införs en rad nya bestämmelser som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner. Direktivet innehåller, förutom en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, även regler om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden och sanktionsbeslut.

5.4Makrotillsynsåtgärder

På den inre marknaden för finansiella tjänster kan makrotillsynsriskerna vara av varierande grad och omfång beroende på bl.a. banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln (skäl 14 i tillsynsförordningen). Såväl förordningen som

kapitaltäckningsdirektivet ger därför medlemsstaterna visst utrymme att

119

Prop. 2013/14:228 vidta nationella åtgärder för att hantera makrotillsyns- eller systemrisker som är specifika för den enskilda medlemsstaten. Samtidigt införs det mekanismer för att säkerställa att nationella åtgärder inte skadar den inre marknadens funktionssätt och att de genomförs på ett transparent och enhetlig sätt av medlemsstaterna (skäl 15 i tillsynsförordningen).

Kommissionen ska göra en översyn av makrotillsynsreglerna under andra halvåret 2014 för att bl.a. bedöma om de verktyg som införts är verksamma, effektiva och genomblickbara och om det finnas anledning att föreslå ytterligare verktyg (skäl 22 i tillsynsförordningen).

5.4.1Striktare åtgärder på nationell nivå – artikel 458 i tillsynsförordningen

Medlemsstaterna kan under vissa omständigheter använda sig av ett antal specifika åtgärder för att mildra en ökad intensitet i systemrisker eller makrotillsynsrisker på nationell nivå (artikel 458 i tillsynsförordningen). Åtgärderna är tidsbegränsade till två år men med möjlighet till förlängning. För att kunna tillämpa dessa åtgärder måste Europa- parlamentet, rådet, kommissionen, Eba och ESRB först informeras. Medlemsstaten måste även kunna motivera varför andra verktyg som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet (artiklarna 124 och 164 i förordningen och artiklarna 101, 103–105, 134 och 136 i direktivet) inte anses kunna hantera systemrisken på ett lämpligt sätt.

Behörig myndighet måste tydligt motivera varför systemrisken kan utgöra ett hot mot den nationella finansiella stabiliteten och varför andra åtgärder i förordningen eller direktivet inte är tillräckliga för att hantera den risken. ESRB och Eba har rätt att yttra sig över åtgärderna och det finns möjlighet för rådet, på förslag av kommissionen, att förhindra de nationella åtgärderna om det finns starka bevis för att de inte går att motivera utifrån de villkor som anges i artikel 458.2 i tillsyns- förordningen.

Medlemsstaterna har utrymme att på nationell nivå höja riskvikterna för bostäder och kommersiella fastigheter samt för exponeringar inom den finansiella sektorn med upp till 25 procent samt skärpa gränsen för stora exponeringar med upp till 15 procent under en tvåårsperiod eller till dess att systemrisken har upphört (artikel 458.10). För att utnyttja denna möjlighet krävs att Europaparlamentet, rådet kommissionen, ESRB och Eba underrättas.

5.4.2Nationella makrotillsynsåtgärder i direktivet

Översikt över buffertkrav

Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om kapitalbuffertar ger medlemsstaterna viss flexibilitet att på nationell nivå motverka cykliska och strukturella systemrisker. Dessa bestämmelser beskrivs mer utförligt i avsnitt 7.

120

Pelare 2-krav		Prop. 2013/14:228
Direktivets bestämmelser ger de nationella tillsynsmyndigheterna ökade
möjligheter att inom ramen för pelare 2 besluta om att ett institut ska ha
en högre kapitalbas än tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Direktivet
ger även möjlighet för tillsynsmyndigheten att göra en översyn och
utvärdering för institut som har liknande riskprofil eller har exponeringar
mot likartade geografiska områden.
Makrotillsynsåtgärder på EU-nivå
Tillsynsförordningen tillåter även kommissionen att genom delegerade
akter införa striktare tillsynskrav under ett år för att hantera ökade
mikrotillsyns- eller makrotillsynsrisker som uppstår på grund av
marknadens utveckling inom eller utanför EU och som kan få påföljder
för alla medlemsstater (artikel 459). De striktare kraven ska införas om
riskerna inte kan tas om hand via andra instrument i förordningen eller
direktivet. Striktare krav, bör särskilt övervägas efter en rekommendation
eller ett yttrande av ESRB eller Eba med avseende på:
	förordningens kapitalbaskrav,
 krav för stora exponeringar, och
	krav på offentliggörande

När kommissionen antar en delegerad akt, ska kommissionen samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet kan inom tre månader invända mot den delegerade akten (artikel 462 i tillsynsförordningen). Om ingen av dem har gjort några invändningar eller om båda har meddelat kommissionen att de har beslutat att inte invända, kan den delegerade akten träda i kraft. Om en invändning görs, inleds en särskild process för att lösa situationen.

Kommissionen ska, med hjälp av ESRB, åtminstone årligen överlämna en rapport till parlamentet och rådet om sådan marknadsutveckling som potentiellt kan kräva åtgärder enligt artikel 459 i tillsynsförordningen.

6Genomförande av det nya regelverket i svensk rätt

6.1Inledning

Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet ersätter, som tidigare angetts, 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitalkravsdirektiv (se avsnitt 4). En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Däremot måste nationell rätt anpassas för att säkerställa att den inte innehåller bestämmelser som innebär en dubbelreglering eller hamnar i konflikt med förordningen. Skulle en konflikt ändå inträffa, har unionsrätten företräde. De lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som innehåller regler som återfinns i tillsynsförordningen blir obsoleta och måste därmed upphävas.

121

Prop. 2013/14:228 I den utsträckning kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser inte om- fattas av gällande rätt måste dessa bestämmelser genomföras genom nya lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter eller genom justeringar i befintligt regelverk. Tillsynsförordningen förutsätter vidare att medlems- staterna vidtar vissa nationella åtgärder, som t.ex. att utse behörig myndighet, och i vissa fall behöver förordningens bestämmelser kompletteras genom nationella föreskrifter.

Förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att införa motsvarande krav som de i tillsynsförordningen på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (jfr skäl 24 i tillsynsförordningen). Sverige kan därför införa nationella regler som ålägger även företag som inte omfattas av tillsynsförordningen att tillämpa samtliga eller vissa bestämmelser i förordningen.

6.2En ny lag om kapitalbuffertar

Regeringens förslag: En ny lag om kapitalbuffertar införs.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det.

Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna om kapital- buffertar som följer av kapitaltäckningsdirektivet bör huvudsakligen tas in i en ny lag om kapitalbuffertar och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Bestämmelserna avseende kapitalbuffertar behandlas närmare i avsnitt 7.

6.3 En ny lag om tillsyn

Regeringens förslag: En ny lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs. Lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ska samtidigt upphöra att gälla.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot
	det.
	Skälen för regeringens förslag: Lagen (2006:1371) om kapital-
	täckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen, antogs
	av riksdagen i samband med införlivandet av 2006 års direktiv
	(kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven). Samtidigt med denna lag
	infördes lagen (2006:1372) om införande av lagen om kapitaltäckning
	och stora exponeringar, förkortad införandelagen. Kapitaltäckningslagen
	innehåller bestämmelser om kapitaltäckning för kreditinstitut och
	värdepappersbolag. Till följd av att en stor del av reglerna om kapital-
122	täckning numera återfinns i tillsynsförordningen bedöms det lämpligt att
122

upphäva den nuvarande kapitaltäckningslagen. De bestämmelser i lagen som ska finnas kvar i svensk rätt, och tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersbolag, bör i stället överföras till en ny lag. I nuvarande kapitaltäckningsregelverk är föreskriftsrätten i relativt stor omfattning delegerad till Finansinspektionen. Det huvudsakliga skälet för detta var att bestämmelserna i direktiven ansågs mycket detaljerade, tekniskt komplicerade och bedömningen gjordes att regelverket sannolikt kommer att behöva ändras ofta för att hållas aktuellt och följa utvecklingen på de finansiella marknaderna (prop. 2006/07:05 s. 100). Det nya regelverket innehåller alltjämt bestämmelser som på grund av dess detaljerade karaktär liksom tidigare bör införlivas genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter. Utgångspunkten är därför att införliva direktivet samt de kompletteringar som behövs i svensk rätt med anledning av tillsynsförordningen genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter, dvs. samma lösning som valts i gällande rätt.

Att samla sådana för kreditinstitut och värdepappersbolag gemensamma bestämmelser i en särskild lag innebär ett val av samma lagstiftningsteknik som användes vid genomförandet av 2006 års kapital- täckningsregler. I de fall som sektorslagstiftningen redan innehåller regler på området framstår det emellertid som mer lämpligt att arbeta in bestämmelserna i dessa lagar.

Den nya lagen kommer huvudsakligen att innehålla bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut och värdepappersbolag i fråga om krav på kapitalbas och likviditet. Den nya lagen bör därför benämnas lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen önskar att det i lag tydliggörs vilka institut som åsyftas med lagens bestämmelser. Regeringen har i förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag preciserat vad begreppet institut betyder i den lagen.

Lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag föreslås upphöra att gälla (se avsnitt 9.13).

Bestämmelserna i kapitaltäckningslagen

Bestämmelserna i 2–8 kap. kapitaltäckningslagen baseras i princip uteslutande på sådana artiklar i 2006 års direktiv som ersätts av tillsynsförordningens bestämmelser om kapitalbas, stora exponeringar, rapportering och offentliggörande av information. Bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas skyldighet att i vissa fall besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas baserar sig däremot på artiklar som överförs till kapitaltäckningsdirektivet och som således ska kvarstå i nationell rätt. Vidare innebär regleringen om stora exponeringar att det alltjämt kommer tillkomma medlemsstaterna att göra vissa nationella val.

Bestämmelserna i 9 kap. kapitaltäckningslagen om vilka krav som ska uppfyllas på institutsnivå respektive gruppnivå har motsvarigheter i tillsynsförordningen. Majoriteten av bestämmelserna i 10 och 11 kap. kapitaltäckningslagen om tillsyn och om vad som ska gälla för moderföretag utanför EES har motsvarigheter i kapitaltäcknings- direktivet och en mindre del i tillsynsförordningen Bestämmelserna om

Prop. 2013/14:228

123

Prop. 2013/14:228 sanktioner i 12 kap. kapitaltäckningslagen baseras bl.a. på artiklar i 2006 års direktiv som överförts till kapitaltäckningsdirektivet.

Undantag från reglerna rörande gruppbaserad tillsyn för blandade finansiella holdingföretag

Av artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG (konglomeratdirektivet) följer att med ett blandat finansiellt holdingföretag avses ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet men som tillsammans med sina dotterföretag varav minst ett är en reglerad enhet med huvudkontor inom gemenskapen, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat. Ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas således av reglerna rörande konglomerat men som nämnts tidigare (avsnitt 6.6) omfattas det även av vissa regler i kapitaltäckningsdirektivet (se artikel 2.4).

Genom direktiv 2011/89/EU utvidgades 2006 års kreditinstitutsdirektiv så att blandade finansiella holdingföretag jämställdes med finansiella holdingföretag respektive försäkringsholdingföretag vid grupptillsynen. Grupper med ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen kom att omfattas av tillsynsregler i direktivet i den omfattning som följde av direktivets artiklar 1.2 och 71.2. Genom direktiv 2011/89/EG infördes även en undantagsregel (artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) med innebörden att ett blandat finansiellt holdingföretag när detta är föremål för motsvarande bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan undantas från en tillämpning av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen genomfördes i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen (se prop. 2012/13:160). Artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv motsvaras av artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet.

Regleringen i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

	6.4	Behovet av kompletterande lagstiftning till
		tillsynsförordningen

	Regeringens förslag: Vissa bestämmelser i tillsynsförordningen ska
	kompletteras genom föreskrifter som meddelas med stöd av
	bemyndiganden i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut
	och värdepappersbolag. Sådana bemyndiganden ska även kunna ge
	stöd för föreskrifter som behövs för att omhänderta riktlinjer som
	meddelas av Eba.
	Finansinspektionen utses i lag att vara behörig myndighet enligt
	tillsynsförordningen.
	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det vore ändamåls-
	enligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som
	beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll
	ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Finansinspektionen anser
124	vidare att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter

kan behöva införas på grund av innehållet i en tekniska standarder som kommissionen har antagit. Svenska Bankföreningen påpekar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda. Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut. Bankföreningen anger som exempel på en sådan bestämmelse möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen. Bank- föreningen anser vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsyns- förordningen lämpar sig för föreskrifter. Bankföreningen anser dessutom att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren. Bankföreningen anför vidare, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen och att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen.

Skälen för regeringens förslag: Tillsynsförordningen förutsätter, trots att den är omedelbart tillämplig i EU:s medlemsstater, att medlems- staterna vidtar vissa nationella åtgärder. Det måste bl.a. finnas en behörig myndighet som utsetts att utöva tillsyn över instituten. Enligt tillsyns- förordningen ska denna myndighet ges de befogenheter som följer av direktivet och se till att institutet följer bestämmelserna i förordningen (jämför artiklarna 2 och 4.2 i tillsynsförordningen).

I Sverige har Finansinspektionen ansvar för tillsynen över institut enligt tillsynsförordningen, och bör således utses till behörig myndighet enligt förordningen. Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspek- tionen till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt, eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen.

Finansinspektionen kommer således även fortsättningsvis ansvara för tillsynen över instituten och fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt tillsynsförordningen. Det innebär att Finansinspektionen har rätt att meddela beslut enligt förordningen. Finansinspektionen har dessa befogenheter direkt med stöd av tillsynsförordningen och några nationella lagstiftningsåtgärder fordras inte för att Finansinspektionen ska kunna meddela de enskilda beslut som tillsynsförordningen ger möjlighet till.

Svenska Bankföreningen menar att det finns flera nationella val i till- synsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda.

Prop. 2013/14:228

125

Prop. 2013/14:228 Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut och anger möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen som exempel på en sådan bestämmelse.

I den utsträckning tillsynsförordningen ger utrymme för att hantera frågor genom generella föreskrifter i stället för att det ska krävas enskilda beslut ‒ och prövning ‒ av den behöriga myndigheten så ser regeringen allmänt sett inget hinder mot att utnyttja en sådan möjlighet. Regeringen anser dock inte att artikel 26 i tillsynsförordningen ger utrymme för ett bemyndigande till reglering genom föreskrifter. Av artikeln framgår att den behöriga myndigheten ska bevilja tillstånd och vilka förutsättningar som gäller för att tillståndet ska kunna beviljas.

Bankföreningen anför vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. De kompletterande bestämmelserna till tillsynsförordningen, vilka inte tar formen av enskilda beslut, bör på samma grund som tidigare genomföras i form av föreskrifter (se avsnitt 6.3). Bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bör införas i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Finansinspektionen anför att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Svenska Bankföreningen anför att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren. Enligt regeringens mening är de bemyndigandena att meddela föreskrifter som finns i utredningens lagförslag väl avgränsade. Tillsynsförordningen är mycket omfattande och många frågor förekommer och behandlas i olika avsnitt i förordningen. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författnings- kommentarerna är därför i vissa fall uttömmande, medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering.

Finansinspektionen anser att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter kan behöva införas på grund av innehållet i en teknisk standard som kommissionen har antagit. Enligt regeringens mening skulle ett sådant bemyndigande vara alltför generellt. En prövning av möjligheten och behovet av ett bemyndigande måste göras med beaktande av den antagna aktens innehåll.

Svenska Bankföreningen anför, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen, att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsyns- förordningen. I regeringens förslag till lag om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag regleras bl.a. att vissa medgivanden enligt kapitaltäckningslagen ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt angivna artiklar i tillsynsförordningen. Enligt

126

regeringens mening föreligger inte något behov av ytterligare Prop. 2013/14:228 komplettering av nämnda bestämmelser.

Riktlinjer från Eba

Eba har rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer. Riktlinjer och rekommendationer är inte rättsligt bindande i traditionell mening, men nationella tillsynsmyndigheter och de institut som omfattas ska ”med alla tillgängliga medel söka följa dessa” (artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet). Myndigheter, och i vissa fall institut, kommer att vara skyldiga att bekräfta efterlevnaden eller förklara varför riktlinjer eller rekommendationer inte efterlevs.

I tillsynsförordningen ges mandat till Eba att ge ut riktlinjer i en mängd avseenden.

Flertalet av de regler i tillsynsförordningen som ger mandat till förtydligande genom riktlinjer är detaljerade och tekniskt komplicerade. Tidigare har riktlinjerna huvudsakligen införts i form av myndighets- föreskrifter bl.a. för att den formen till skillnad från lagformen i möjligaste mån har tillgodosett behovet av att snabbt kunna uppdatera det omfattande kapitaltäckningsregelverket i enlighet med utvecklingen på marknaden. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligt att kommande riktlinjer, i de fall Finansinspektionen bedömer det vara motiverat, omhändertas i svensk rätt i form av myndighetsföreskrifter. I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappers- bolag bör därför ingå bemyndiganden som möjliggör meddelandet av sådana föreskrifter.

6.5	Val av myndighet enligt artikel 458 i
	tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utses som ansvarig
myndighet för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock att det i lag anges att beslut om
makrotillsynsåtgärder ska fattas efter samråd med Riksbanken.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i
första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om
Finansinspektionen ändå ges detta ansvar, så ska beslut fattas av
Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken.
Skälen	för regeringens förslag: Enligt artikel 458 i tillsyns-
förordningen ska en ansvarig myndighet utses för makrotillsyns-
åtgärderna som syftar till att motverka systemrisker på nationell nivå.
Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med
instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspektionen att ansvara
för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen (SFS 2013:1112).
Detta var nödvändigt eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas		127

Prop. 2013/14:228 redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är ansvarig för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.

Det finns redan i dag ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det är därför naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta aktörer, för att kunna fatta väl underbyggda beslut. Regeringen ser därför inte något behov av att i lag fastställa vilka samarbetsformer som ska föregå beslut i denna fråga.

6.6Tillämpningsområdet enligt tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, ska vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

	det.
	Skälen för regeringens förslag
	Kreditinstitut och värdepappersföretag
	Tillsynsförordningen ska tillämpas på alla institut som omfattas av
	kapitaltäckningsdirektivet (artikel 1 i tillsynsförordningen). Enligt
	artiklarna 1 och 2 i kapitaltäckningsdirektivet ska direktivet tillämpas på
	kreditinstitut och värdepappersföretag. Definitionen av kreditinstitut och
	värdepappersföretag framgår av artikel 3.1.1 och 3.1.2 i direktivet, varvid
	anges att de definitioner som anges i tillsynsförordningen ska gälla. I
	artikel 4.1 tillsynsförordningen definieras ”kreditinstitut” som ett företag
	vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller
	andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning.
	Definitionen är densamma som används i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.
	Tillämpningsområdet i denna del har således inte förändrats. Det kan
	dock noteras att det i svensk rätt har införts en definition av kreditinstitut
	som är vidare än den som följer av 2006 års direktiv (se prop. 2006/07:5
	s. 110).
	Med ”värdepappersföretag” avses enligt artikel 4.1.2 i tillsyns-
	förordningen en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv
	2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det
	direktivet, med vissa specificerade undantag.
	I svensk rätt definieras svenska aktiebolag som fått tillstånd att driva
	värdepappersrörelse och som inte är bankaktiebolag eller
	kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och
	finansieringsrörelse som värdepappersbolag (1 kap. 5 § 26	lagen
128	[2007:528] om värdepappersmarknaden). Kapitaltäckningslagen	äger

tillämpning på samtliga värdepappersbolag och gör inte undantag för Prop. 2013/14:228 sådana företag som omnämns i artikel 4.1.2 c i tillsynsförordningen.

Om svensk rätt anpassas så att endast de värdepappersbolag som omfattas av definitionen av värdepappersföretag i tillsynsförordningen, är skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen kommer vissa bolag till skillnad mot vad som gäller i dag, inte behöva följa reglerna om kapital- täckning m.m. På motsvarande sätt gäller att om tillsynsförordningens tillämpning på kreditinstitut begränsas till sådana kreditinstitut som omfattas av definitionen i tillsynsförordningen, skulle det kunna finnas banker eller kreditmarknadsföretag som enligt gällande rätt är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, men som inte skulle komma att omfattas av det nya kapitaltäckningsregelverket. Tillsynsförordningen tillåter dock medlemsstaterna att utvidga tillämpningsområdet för förordningen. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att ändra gällande rätt i fråga om vilka svenska kreditinstitut och värdepappers- bolag som ska vara skyldiga att tillämpa reglerna om kapitaltäckning m.m. De kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, bör därför vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.

Vad gäller tillämpningen av reglerna om kapitalbuffertar på kreditinstitut och värdepappersbolag och möjligheten till undantag från dessa regler hänvisas till avsnitt 7.

Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på olika typer av värdepappersbolag. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.

Finansiella holdingbolag m.fl.

Finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag och holdingbolag med blandad verksamhet omfattas inte av definitionen av

”institut” i tillsynsförordningen och därmed inte heller av de tillsynskrav som följer av den. Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska dock direktivets artikel 34 som rör allmänna principer om finansiella institut och artiklarna 111–127 som behandlar tillsyn på gruppnivå tillämpas på dessa bolagsformer om huvudkontoret är beläget i unionen.

6.7Det nya regelverkets tillämpning på fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder

Regeringens förslag: Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som i dag är skyldiga att tillämpa bestämmelserna om kapitalkrav i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska även i fortsättningen vara skyldiga att tillämpa motsvarande kapitaltäckningsregler som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att de undantag från
kapitalkraven som följer av tillsynsförordningen bör beaktas i svensk	129

Prop. 2013/14:228

130

rätt, vilket innebär att vissa fondbolag inte ska tillämpa tillsyns- förordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värde- pappersbolag eller lagen om kapitalbuffertar. Svensk rätt bör, bl.a. av konkurrensskäl, inte gå längre än vad EU-regleringen föreskriver utan att vägande skäl för detta framkommer. För de fondbolag som omfattas av tillsynsförordningen bör det klargöras vilka bestämmelser i förordningen och föreslagna lagar som är tillämpliga. Fondbolagens förening konstaterar vidare att det inte är motiverat att låta fondbolag omfattas av krav vad gäller kapitalbuffertar vilka är motiverade av systemriskskäl. Huvudregeln borde vara att fondbolag inte omfattas och kompletteras med att Finansinspektionen ges möjlighet att inkludera fondbolag om så bedöms motiverat. Fondbolagens förening anför vidare att det bör klargöras att fondbolag inte träffas av bestämmelserna om likviditetskrav samt att det bör klargöras att fondbolag inte ska tillämpa reglerna om riskhantering och kapitalutvärdering. Slutligen påpekar Fondbolagens förening att det resonemang som förts rörande fondbolagen även gör sig gällande för AIF-förvaltare. Det bör även klargöras att eftersom en AIF- förvaltare, till skillnad mot ett värdepappersbolag, får förvalta andra tillgångar än finansiella instrument, kan verksamheten inte anses omfattas av kapitalkraven.

Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag utgörs av ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet. Med fondverksamhet avses att förvalta värdepappersfonder, försälja och inlösa andelar i fonden och därmed sammanhängande administrativa åtgärder. Regler för fondbolagen återfinns i första hand i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Enligt denna lag är fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning skyldiga att uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och prop. 2002/03:150 s. 174). Övriga fondbolag ska tillämpa bestäm- melserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 2 kap. 10 a § andra stycket och prop. 2005/06:45 s. 122).

På motsvarande sätt innehåller 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder bestämmelser som ålägger AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § samma lag att ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Även övriga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som gäller för ett värdepappers- bolag med motsvarande verksamhet tillämpas på en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (se 7 kap. 6 § andra stycket samma lag). Övriga AIF-förvaltare ska tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen). Med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs bör regleringen i 1 kap. 1 a § kapital- täckningslagen, med vissa justeringar, överföras till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Mot bakgrund av gällande rätt och att tillsynsförordningen inte hindrar medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (skäl 24 i

tillsynsförordningen) anser regeringen att fondbolag som utför Prop. 2013/14:228 diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför

diskretionär förvaltning av investeringsportföljer bör tillämpa de regler om kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett starkt motiv till att följa principen om att vissa fondbolag och AIF-förvaltare ska tillämpa samma regler som värdepappersbolag är enligt regeringens mening att undvika regelarbitrage. Den nämnda principen bör även tillämpas i fråga om bestämmelserna om likviditetskrav. Nuvarande hänvisningar i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till kapitaltäckningslagen, bör därför ändras till den reglering som ersätter de nuvarande kapitaltäckningsregler som berör fondbolag och AIF- förvaltare.

Kapitaltäckningsdirektivet introducerar nya regler rörande bl.a. kapital- buffertar och beslut om likviditetskrav som blir gällande för värde- pappersbolag. Mot bakgrund av nämnda princip bör dessa regler även tillämpas på fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investerings- portföljer. Regeringen anser dock att dessa bolag i stor utsträckning bör kunna omfattas av möjligheten till undantag från skyldigheten att ha en kapitalkonserveringsbuffert respektive från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert (bestämmelserna om kapitalbuffertar och möjligheten till undantag från dessa behandlas närmare i avsnitt 7).

Fondbolagens förening har efterfrågat ett klargörande att fondbolag och AIF-förvaltare inte ska tillämpa reglerna rörande riskhantering och kapitalutvärdering. Regeringen konstaterar i likhet med föreningen att fondbolag och AIF-förvaltare inte har att tillämpa de regler rörande riskhantering och kapitalutvärdering som gäller för ett värdepappers- bolag.

Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på fondbolag och AIF- förvaltare. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.

6.8Svenska skeppshypotekskassan

Regeringens förslag: Tillsynsförordningen ska, med undantag för reglerna om stora exponeringar, även äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot

det. Svenska skeppshypotekskassan vill särskilt påtala vikten av att undantaget för kassan från bestämmelserna om stora exponeringar består då det är en förutsättning för verksamheten och möjligheten att fullgöra kassans uppdrag.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i 2006 års kreditinstituts- direktiv anges att bestämmelserna i direktivet inte äger tillämpning på

Svenska skeppshypotekskassan. Möjligheten att undanta Svenska

131

Prop. 2013/14:228 skeppshypotekskassan har inte införts i svensk rätt, utan kapital- täckningslagen äger tillämpning även på Svenska skeppshypotekskassan.

Undantaget för Svenska skeppshypotekskassan har överförts till kapitaltäckningsdirektivet artikel 2.5 22, vilket innebär att tillsyns- förordningen inte är direkt tillämplig på Svenska skeppshypotekskassan. Det krävs därför en särskild nationell reglering för detta institut. Enligt regeringens mening bör Svenska skeppshypotekskassan alltjämt stå under någon form av reglering i fråga om kapitalkrav m.m. Det bör därför i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införas en bestämmelse som anger att tillsyns- förordningen ska äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan, med undantag för bestämmelserna om stora exponeringar.

6.9Tillsynsförordningens inverkan på nationell lagstiftning

6.9.1Följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen och dess reglering om finansiella företagsgrupper upphävs

Regeringens förslag: Följdändringar görs i flera lagar inom det finansiella området i och med att lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att begreppet

”företagsgrupp” inte ska användas, eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Frågan uppstår om detta är ett nytt begrepp som föreslås införas, vilket Finansinspektionen bedömer inte är avsikten. Finansinspektionen önskar att det tydliggörs i lagen om tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag vilka institut som åsyftas. I nuvarande kapitaltäckningslag anges det särskilt om en bestämmelse avser utländska institut. För tydlighetens skull önskar Finansinspektionen att det i lagförslaget anges att det är de svenska instituten som avses om inget annat anges.

	Skälen för regeringens förslag: En följd av att kapitaltäckningslagen
	upphävs är att det uppstår behov av följdändringar i lagar som innehåller
	hänvisningar till denna lag. I de flesta fall är det fråga om ändringar som
	består i att hänvisningar till lagen ersätts med en hänvisning till tillsyns-
	förordningen, den nya lagen om kapitalbuffertar eller den nya lagen om
	särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, som enligt
	regeringens förslag ska ersätta kapitaltäckningslagen.
	Begreppet finansiella företagsgrupper
	Enligt kapitaltäckningslagen är en finansiell företagsgrupp skyldig att
132	följa vissa särskilda bestämmelser om kapitalkrav, kapitalutvärdering,

stora exponeringar, kvalificerade innehav samt soliditet och riskhantering Prop. 2013/14:228 (9 kap. kapitaltäckningslagen). En finansiell företagsgrupp anses

föreligga i de fall som artiklarna 133 och 134 i 2006 års kreditinstituts- direktiv föreskriver att behöriga myndigheter vid tillsynens utövande ska kräva en konsolidering av vissa institut. Artiklarna har, tillsammans med de artiklar som anger vilka krav som instituten ska uppfylla på gruppnivå, genomförts i 9 kap. i kapitaltäckningslagen.

De artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som angav hur och vilka krav som instituten ska uppfylla på individuell respektive gruppnivå har överförts till tillsynsförordningen (artiklarna 6–23). Även kapitaltäck- ningsdirektivet innehåller dock krav som instituten måste uppfylla på grupp- respektive individuell nivå (artiklarna 108 och 109). Bestäm- melserna avser krav som ställs på institutens interna processer för att utvärdera sitt kapital och som även fanns med i 2006 års kreditinstitutsdirektiv men även befintliga och nya krav på institutens styrformer m.m. Ett upphävande av kapitaltäckningslagen medför att artiklarna 108 och 109 bör genomföras i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Motsvarande reglering i kapitaltäckningslagen bör således i justerad form överföras till den nya lagen. Finansinspektionen anför att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att begreppet

”företagsgrupp” inte ska användas.

Regleringen i 9 kap. kapitaltäckningslagen och dess begrepp

”finansiella företagsgrupper” har lagts till grund för bestämmelser som införts i andra lagar, se 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 1 kap. 8 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 2 kap. 10 a § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. I och med att kapitaltäckningslagen upphävs uppstår det ett behov att omarbeta dessa bestämmelser så att de anpassas till bestämmelserna om grupptillsyn i tillsynsförordningen.

6.9.2Ändringar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Regeringens förslag: Kravet i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag om att årsredovisningen ska innehålla en upp- lysning om var den information som instituten enligt kapital- täckningslagen ska offentliggöras tillhandahålls upphävs. Lagen kompletteras med en bestämmelse som innebär att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen. I lagen görs också vissa följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs.

Regeringens bedömning: Kravet i samma lag om att institut som omfattas av lagen ska bifoga en kapitaltäckningsanalys till års- redovisningen bör behållas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med
regeringens förslag och bedömning.	133
	133

Prop. 2013/14:228

134

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, förkortad ÅRKL, är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med kreditinstitut avses enligt ÅRKL bankaktiebolag, sparbanker, medlems- banker, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som enligt lagen om värdepappersmarknaden fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.

Enligt ÅRKL ska institut och finansiella holdingbolag som omfattas av kapitaltäckningslagen, foga en kapitaltäckningsanalys till års- redovisningen (2 kap. 1 § och 7 kap. 1 §). Kravet på en kapitaltäcknings- analys utgör en del av årsredovisningen eller koncernredovisningen och fyller ett annat syfte än de uppgifter om kapitaltäckningen som instituten till följd av regelverket om kapitaltäckning är skyldiga att lämna till Finansinspektionen (prop. 1994/95:50 s. 276). I 5 kap. 7 § ÅRKL anges att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt 8 kap. kapitaltäckningslagen ska offentliggöra tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen.

Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att årsredovisningen ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Även om tillsynsförordningen harmoniserar de krav som ställs på instituten i fråga om offentliggörande av information finns det inget hinder mot att institut och finansiella holdingbolag åläggs att offentlig- göra information som inte uttryckligen nämns i förordningen, såvida ett sådant offentliggörande behövs för att ge marknadsaktörerna korrekt och fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler (se skäl 49 i tillsynsförordningen). Av artikel 434.2 i tillsynsförordningen framgår dessutom att om instituten för att uppfylla redovisningskrav eller andra krav offentliggör information, som är likvärdig med den som ska offentliggöras enligt tillsynsförordningen, har instituten uppfyllt kraven på offentliggörande enligt tillsynsförordningen. Vidare anges att om sådan information inte finns i årsredovisningen, åläggs instituten att entydigt ange var man kan finna den.

Mot denna bakgrund bör det inte finnas något hinder mot att i svensk rätt behålla kravet på att en årsredovisning ska innehålla en kapital- täckningsanalys. Bestämmelsen i 5 kap. 7 § ÅRKL utgör däremot en dubbelreglering i förhållande till artikel 434.2 i tillsynsförordningen och bör därför upphävas. Vidare bör 6 kap. 3 § ÅRKL justeras eftersom den i fråga om vilka uppgifter som en kapitaltäckningsanalys ska innehålla hänvisar till kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör i stället hänvisa till tillsynsförordningen. Definitionen av kreditinstitut och värdepappers- bolag i ÅRKL skiljer sig från definitionerna i tillsynsförordningen. För att säkerställa att samtliga institut som omfattas av ÅRKL ställs under liknande krav bör i lagen införas en anvisning om att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen.

Slutligen bör, för att undvika att tillämpningsområdet för ÅRKL ändras i förhållande till vad som gäller i dag, hänvisningarna i 2 kap. 1 § och 7 kap. 1 § andra stycket ÅRKL till kapitaltäckningslagen ändras så att de

i stället avser lagrum i den nya lagen om särskild tillsyn över Prop. 2013/14:228 kreditinstitut och värdepappersbolag.

6.9.3Ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden om kvalificerade innehav, samt bestämmelserna om krav på startkapital för pågående verksamhet i lagen om bank- och finansieringsrörelse, införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och i ikraftträdande- och övergångs- bestämmelserna till samma lag ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen gör bedömningen att det i

tillsynsförordningen görs en ändring i sak när det gäller vilka företag som omfattas av definitionen ”finansiellt institut”. Den nya definitionen inkluderar kapitalförvaltningsbolag. Definitionen av ”kapitalförvaltnings- bolag” omfattar bl.a. AIF-förvaltare. Utredningen nämner emellertid inte att definitionen av ”finansiellt institut” har utvidgats till att även omfatta

AIF-förvaltare. Detta kan ha betydelse för vilka företag som omfattas av konsolidering enligt artikel 18 i tillsynsförordningen. Sveriges advokatsamfund menar att den omständigheten att nödvändigt startkapital uttrycks i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten.

Skälen för regeringens förslag

Definitioner i lagen om bank- och finansieringsrörelse

Enligt kapitaltäckningsdirektivet gäller för tillämpningen av direktivet definitionerna såsom de anges i tillsynsförordningen (se artikel 3 i direktivet).

I de fall definitionerna i tillsynsförordningen tar sikte på tillämpningen av regler som följer av tillsynsförordningen, utgör EU-förordningens rättsliga status hinder mot att i nationell rätt införa bestämmelser om vad som ska gälla i fråga om definitionerna. Att samma definitioner ska gälla för direktivets tillämpning hindrar emellertid inte att definitionerna blir föremål för ett nationellt genomförande. Att direktivet i denna del hänvisar till förordningen förändrar inte direktivets rättsliga status.

Definitionerna av ”finansiellt institut” och ”filial” i kapitaltäcknings- direktivet har ändrats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa begrepp har genomförts i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF. Finansinspektionen anför att begreppet ”finansiellt institut” har utvidgats till att omfatta AIF- förvaltare. Definitionen av ”finansiellt institut” har justerats genom vad

som närmast framstår som ett förtydligande att definitionen ska inkludera

135

Prop. 2013/14:228 finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag, betalnings- institut i den mening som avses i direktiv 2007/61/EG samt kapital- förvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet (se artikel 4.3 i tillsynsförordningen). Begreppet ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar som Finansinspektionen anfört bl.a. AIF-förvaltare. En jämförelse med den definition av finansiellt institut som införts i 1 kap. 5 § 7 LBF utvisar att den svenska definitionen redan omfattar finansiella holdingbolag. Definitionen inkluderar dessutom företag som ägnar sig åt att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Även fondbolag som utan särskilt tillstånd driver värdepappersrörelse samt AIF-förvaltare utgör finansiella institut. Försäkringsholdingbolag omfattas däremot inte av definitionen, eftersom sådana företag inte huvudsakligen ägnar sig åt sådan finansiell verksamhet som avses i den svenska definitionen. Det nu sagda innebär att kapitaltäcknings- direktivets nya definition av vad som utgör ett finansiellt institut ryms inom gällande rätt.

Definitionen av ”filialer” har, i förhållande till definitionen i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, i kapitaltäckningsdirektivet ändrats från att endast omfatta filialer till kreditinstitut till att även omfatta filialer till värdepappersföretag (se artikel 3.16 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med artikel 4.17 i tillsynsförordningen). LBF innehåller inte bestämmelser om filialer till värdepappersföretag. Reglering för sådana filialer återfinns i stället i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM.

Övriga begrepp som definieras i både kapitaltäckningsdirektivet och LBF utgörs av definitionen av kreditinstitut, behörig myndighet, hemmedlemsstat, kvalificerat innehav och nära förbindelser. Innebörden av dessa definitioner har inte ändrats jämfört med 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

Regleringen om kvalificerade innehav

I 7 kap. 9–11 §§ LBF finns bestämmelser om ett kreditinstituts kvalificerade innehav av aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, värdepappersföretag, finansiella institut, anknutna företag och försäkringsföretag inklusive återförsäkringsföretag. Regleringen har utgjort förebild för motsvarande reglering för värdepappersbolagen i 7 kap. 7–9 §§ LVM. Bestäm- melserna baseras på artiklarna 120–122 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har i omarbetat skick överförts till tillsynsförordningen. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna i 7 kap. 9–11 § LBF och 7 kap. 7–9 §§ LVM upphävas.

Krav på ett instituts kapitalbas

Sveriges advokatsamfund anser att angivandet av nödvändigt startkapital i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten. Definitionen av startkapital framgår av artikel 4.51 i tillsynsförordningen som hänvisar till artikel 12 och avdelning IV i kapitaltäckningsdirektivet. Enligt regeringens mening kan det i svensk rätt inte införas en definition

136

av startkapital som avviker från den definition som finns i tillsyns- Prop. 2013/14:228 förordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

Av 9 kap. 3 § LBF framgår att ett kreditinstituts kapitalbas inte får understiga det startkapital som krävdes när rörelsen påbörjades. I 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns särskilda regler om vad som vid tillämpningen av 9 kap. 3 § LBF ska gälla för sådana kreditmarknadsföretag som beviljats tillstånd trots att företagets kapitalbas vid tidpunkten för tillståndsbeslutet inte uppfyllde kravet på startkapital. Motsvarande bestämmelser om ett värdepappersbolags kapitalbas återfinns i 3 kap. 7 § andra stycket LVM och punkten 7 i övergångsbestämmelserna till denna lag.

Bestämmelserna om startkapital för pågående verksamhet baserar sig på artikel 10 i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv som överförts till artikel 93 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen äger tillämpning på både kreditinstitut och värdepappersföretag. Mot denna bakgrund anser regeringen att den ovan nämnda nationella regleringen av startkapital för sådana institut bör upphävas.

7 Kapitalbuffertar

7.1Inledning

Kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen inför ett antal olika
verktyg för att förebygga och motverka såväl strukturella som cykliska
systemrisker.	Kapitalkonserveringsbufferten,	systemriskbufferten	och
kapitalbuffertar för systemviktiga institut är verktyg som i huvudsak tar
sikte på finanssektorns strukturförhållanden och de systemriskaspekter
dessa för med sig. Den kontracykliska kapitalbufferten är däremot ett
tidsvarierande verktyg som ska skydda hela banksystemet mot perioder
av överdriven kredittillväxt.
Kapitalbuffertarna kan ses som stötdämpare vars huvudsakliga syfte är
att undvika att instituten bryter mot förordningens och direktivets
kapitalbaskrav. För att säkerställa att buffertarna fyller sitt syfte i
perioder av stressade marknadsförhållanden ska de bestå av s.k. kärn-
primärkapital. Till denna kategori räknas aktiekapital och innehållna
vinstmedel, dvs. det kapital som anses ha högsta kvalitet och som bäst
kan täcka förluster.
En behörig myndighet ska utses på nationell nivå att ansvara för den
kontracykliska kapitalbufferten, buffertarna för systemviktiga institut och
systemriskbufferten. Små och medelstora värdepappersföretag kan
undantas från kraven på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert och en
kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot
mot den finansiella stabiliteten i berörd medlemsstat.
Det kan redan inledningsvis konstateras att kapitalbuffertarna utgör ett
centralt element i den s.k. makrotillsynen, som är ett förhållandevis nytt
område där de praktiska erfarenheterna ännu så länge är begränsande.
Regeringen	avser därför att göra en	samlad utvärdering	av	137

7.2

Genomförande av direktivets bestämmelser

Prop. 2013/14:228

7.2.1Kapitalkonserveringsbufferten

Regeringens förslag: Kravet på att hålla en kapitalkonserverings- buffert ska anges i lag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att instituten, utöver det kärnprimärkapital som ska finnas för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförord- ningen, har en kapitalkonserveringsbuffert motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp (artikel 129). Beräknings- grunden för buffertkravet är densamma som för förordningens kapital- baskrav. Buffertkravet ska vara uppfyllts på både gruppnivå och individuell nivå. Instituten får inte använda sådant kapital som används för att uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert för att uppfylla tillkommande kapitalbaskrav (artikel 129.5).

Kapitalkonserveringsbufferten syftar till att kreditinstitut och berörda värdepappersbolag ska ha tillräckligt med kapital av högsta kvalitet (kärnprimärkapital) för att hantera förluster under en längre tidsperiod, utan att bryta mot tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert gäller därför utöver det kärnprimär- kapital som instituten måste hålla för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen.

Medlemsstaterna är skyldiga att införa direktivets bestämmelser om kapitalkonserveringsbufferten på samtliga institut. Det finns dock en möjlighet till undantag för små och medelstora värdepappersföretag. Direktivet ger inte något utrymme för medlemsstaterna att besluta om en viss nivå på bufferten. Regeringen anser därför att kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert om 2,5 procent bör anges direkt i lag.

7.2.2Undantag för små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIF- förvaltare

Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att ha en kapitalkonserveringsbuffert.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert.

Regeringens bedömning: Skyldigheten, enligt kapitaltäcknings- direktivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

139

Prop. 2013/14:228 Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Medlemsstaterna får undanta små och medelstora värdepappersföretag från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten. Ett sådant beslut om undantag måste både innehålla en förklaring till varför undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas (artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet).

Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av direktivet. Det är emellertid svårt att i dagsläget förutse hur de nya bestämmelserna om att upprätthålla en kapital- konserveringsbuffert kommer att påverka små och medelstora värde- pappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare. Regeringen föreslår därför att det införs en regel i lag, som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. Klassificering av små och stora värde- pappersbolag ska ske utifrån kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (artikel 129.4).

Enligt gällande rätt ska fondbolag som utför diskretionär portfölj- förvaltning uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och följa de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. På motsvarande sätt ska AIF-förvaltare följa bestämmelserna om kreditrisker, marknads- risker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se avsnitt 6.7). I enlighet med den hittills upprätthållna principen att företag som ägnar sig åt diskretionär portföljförvaltning bör likabehandlas i kapitaltäcknings- sammanhang, så bör undantaget från kapitalkonserveringsbufferten även gälla för fondbolag och AIF-förvaltare som ägnar sig åt sådan verksamhet

Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om sådana undantag. Eftersom kapitalkonserveringsbufferten har ett nära och naturligt samband med övriga kapitalkrav för värdepappers- bolag, vars efterlevnad Finansinspektionen utövar tillsyn över, är det lämpligt att inspektionen får ansvara för den aktuella undantags- möjligheten. Detta kan ske genom att Finansinspektionen tilldelas föreskriftsrätten.

Skyldigheten, enligt artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

140

7.2.3

Den kontracykliska kapitalbufferten

Prop. 2013/14:228

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara den myndighet som beräknar ett riktvärde för den kontracykliska bufferten, fastställer det kontracykliska buffertvärdet och godkänner andra länders kontracykliska kapitalbuffertvärden.

Storleken på det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska anges som en viss procentandel av ett instituts totala riskvägda exponerings- belopp och anges i intervaller om 0,25 procentenheter.

Det kontracykliska buffertvärdet ska beräknas kvartalsvis och ligga mellan 0 och 2,5 procent. Finansinspektionen kan även besluta att institut ska tillämpa ett högre kontracykliskt buffertvärde än 2,5 procent.

Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden och informera ESRB.

Utredningens förslag överensstämmer till viss del med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att Riksbanken ska vara behörig myndighet för den kontracykliska kapitalbufferten och att Riksbankens beslut om buffertvärden ska fattas efter samråd med Finansinspektionen.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar inte synpunkter på utredningens förslag om att utse Riksbanken till ansvarig myndighet för den kontracykliska kapitalbuffertern. Remissinstanserna lämnar i stället synpunkter på den sjupartiuppgörelse som regeringen presenterade den 26 augusti 2013, i vilken det föreslås att Finans- inspektionen ska ansvara för samtliga kapitalbuffertar. Majoriteten av remissinstanserna invänder inte mot regeringens förslag. Riksbanken och Svenskt Näringsliv anser att beslut om den kontracykliska bufferten ska ske efter samråd mellan Finansinspektionen och Riksbanken. Riksgälds- kontoret anser att beslut ska tas efter samråd inom det finansiella stabilitetsrådet. Vad gäller fastställandet av det kontracykliska buffert- värdet anser Riksbanken att den kvantitativa beslutsprocessen bör kompletteras med kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kredit- utvecklingen och nivån på systemriskerna. Svenska Bankföreningen anser att den kontracykliska bufferten i normalfallet ska vara satt till noll.

Skälen för regeringens förslag

Val av myndighet

Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller offentligt organ som ska ansvara för att fastställa ett kontracykliskt kapitalbuffertvärde för den medlemsstaten (artikel 136 i kapitaltäckningsdirektivet).

I promemorian ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013 föreslogs att Finansinspektionen ska ges det huvudsakliga ansvaret för stabilitetsverktygen, inklusive ansvar för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet. Förslaget att utse Finansinspektionen till ansvarig myndighet motiveras bl.a. med att myndigheten redan i dag förfogar över instrument kopplade till olika kapital- och likviditetskrav och att ett delat ansvar mellan olika

myndigheter kan leda till vissa gränsdragningsproblem och ett mindre

141

Prop. 2013/14:228 effektivt beslutsfattande. Dessutom har Finansinspektionen redan vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att minska systemrisker och öka den finansiella stabiliteten, vilket innebär att myndigheten har erfarenhet av och kunskap om hanteringen av såväl mikro- som makrorelaterade risker. Mot bakgrund av detta anser regeringen att Finansinspektionen bör utses som myndighet ansvarig för att fastställa det kontracykliska kapital- buffertvärdet.

Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter för att kunna fatta väl underbyggda beslut om det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga

Fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet

Av kapitaltäckningsdirektivet framgår att ansvarig myndighet ska beräkna ett buffertriktvärde som framför allt återspeglar kreditcykeln och de risker som beror på en alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten samt den nationella ekonomins särdrag (artikel 136.2 i kapitaltäcknings- direktivet). Buffertriktvärdet ska beräknas kvartalsvis och utgör i sin tur ett referensvärde för det kontracykliska kapitalbuffertvärdet (artikel 136.3).

Såsom Riksbanken påpekar bör beslut om det kontracykliska buffertvärdet grundas på både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Därmed minskar man risken för missvisande resultat samtidigt som man undviker ett mekaniskt fastställande av det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen instämmer i denna bedömning

Direktivets bestämmelser gör ingen skillnad mellan indikatorer som kan vara lämpliga att utgå från vid en höjning eller en sänkning av den kontracykliska kapitalbufferten. Samtidigt kan man konstatera att medan systemrisker vanligtvis byggs upp gradvis under goda tider kan konsekvenserna ha en mer omedelbar effekt. Finansinspektionen bör därför ges mandat att beakta olika indikatorer beroende på om det kontracykliska buffertvärdet ska höjas eller sänkas.

Det kontracykliska buffertvärdet ska för institut med exponeringar i den egna medlemsstaten variera mellan 0 och 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och justeras i steg av 0,25 procentenheter (artikel 136.4). Det finns dock inget som hindrar att det sätts ett högre buffertvärde än 2,5 procent om det går att motivera utifrån de faktorer som anges i artikel 136.3.

De nationellt fastställda buffertvärdena bör gälla för alla europeiska institut som har exponering mot landet. Denna princip om ömsesidigt erkännande av de nationella buffertvärdena (reciprocitetsprincipen) syftar till att undvika s.k. regelarbitrage, dvs. att institut flyttar delar av sin verksamhet till marknader med lägre buffertar för att undvika strängare kapitalkrav. Denna ömsesidiga tillämpning är bindande för alla buffertvärden upp till 2,5 procent. För buffertvärden över 2,5 procent

gäller däremot inte reciprocitetsprincipen. Finansinspektionen bör dock,

142

enligt regeringens mening, ha möjlighet att kunna godkänna andra Prop. 2013/14:228 länders buffertvärden som ligger över 2,5 procent (artikel 137).

Buffertvärden för länder utanför EES

Finansinspektionen bör i vissa fall ha rätt att besluta om det buffertvärde som ska användas för exponeringar mot länder utanför EES. Det gäller om behörig myndighet i ett sådant land inte har fastställt och offentlig- gjort ett kontracykliskt buffertvärde för landet eller om Finans- inspektionen anser att storleken på bufferten är otillräcklig (artikel 139).

Om den behöriga myndigheten i ett icke EES-land har fastställt ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent, finns det inget hinder mot att fastställa ett värde som understiger den nivån. Det får dock inte vara lägre än 2,5 procent.

Kommunikation

Den nationella myndigheten ska för varje kvartal på sin webbplats publicera sitt beslut om den kontracykliska kapitalbufferten, motivet till det och under vilken tidsperiod som beslutet gäller (artikel 136.7 i kapitaltäckningsdirektivet). För godkännande av kontracykliska buffert- värden över 2,5 procent gäller specifika informationskrav (artikel 137.2 i kapitaltäckningsdirektivet).

I syfte att åstadkomma en mer koordinerad kommunikation ska de nationellt ansvariga myndigheterna i möjligaste mån samordna sin information om den kontracykliska kapitalbufferten. Därtill ska den nationella myndigheten även informera ESRB om sitt beslut.

De omfattande krav som kringgärdar fastställandet av den kontra- cykliska bufferten ska ses mot bakgrund av att denna buffert är ett nytt instrument där det ges utrymme för nationella hänsyn och val av indikatorer. Det är därför av särskild vikt att Finansinspektionen uppfyller direktivets krav på kommunikation för att främja transparansen och öka förståelsen för de kontracykliska buffertvärdena. Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra beslut om buffert- värden och att informera ESRB bör framgå av lag.

7.2.4Institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert

Regeringens förslag: Instituten ska uppfylla ett institutspecifikt kontracykliskt buffertkrav. Det institutspecifika kontracykliska buffertkravet ska uppfyllas med kärnprimärkapital.

Det institutspecifika buffertvärdet ska beräknas på både individuell nivå och gruppnivå utifrån institutens konsoliderade situation enligt bestämmelserna i tillsynsförordningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.

143

Prop. 2013/14:228

144

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Riksbanken anser att det ska vara tydligt att Finansinspektionen, inom ramen för sin pelare 2-bedömning, bör kunna förbjuda institut att göra värdeöverföringar när den kontracykliska bufferten sänks. Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt. Svenska Bankföreningen menar att det saknas skäl för att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kredit- exponeringars geografiska område.

Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om upprätthållandet av en kontracyklisk kapitalbuffert, på både individuell nivå och gruppnivå (artikel 130). Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas med kärnprimärkapital. Bufferten får dock inte utgöras av kärnprimärkapital som samtidigt krävs för att upprätthålla tillsynsförordningens kapitalbaskrav, kravet på en kapitalkonserverings- buffert och eventuella tillsynskrav enligt artikel 104 (artikel 130.5 i kapitaltäckningsdirektivet). Om ett institut inte fullt ut uppfyller det kontracykliska kapitalbuffertkravet, ska det åläggas restriktioner (artikel 130.6). Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser om hur de institutsspecifika kontracykliska buffertvärdena ska beräknas (artikel 140). Riksbanken anser att Finansinspektionen bör ha möjlighet att förbjuda värdeöverföringar i det fall den kontracykliska bufferten sänks. Enligt regeringens mening följer detta krav av ingripandeåtgärden i artikel 104.1 i). Denna artikel genomförs i 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 § lagen om värdepappers- marknaden. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3.

Direktivets bestämmelser innebär att det institutsspecifika kapital- buffertvärdet kommer att variera beroende på vilka kontracykliska buffertvärden som ska tillämpas och vilka marknader svenska institut har exponeringar mot. På så sätt kan den kontracykliska bufferten variera både mellan enskilda institut och mellan länderna inom EES. Direktivets bestämmelser om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som ska inkluderas vid beräkningen av det institutspecifika buffertvärdet är detaljerade och av teknisk natur. De lämpar sig därför mindre väl för att ta in i lag utan de bör genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.

Svenska Bankförening anser att det finns skäl att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område.

Enligt artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet ska instituten ange en berörd kreditexponerings geografiska hemvist i enlighet med de tekniska standarder för tillsyn som Eba har föreslagit och som EU-kommissionen har delegerats befogenheter att anta. Regeringen anser därför att detta krav bör genomföras genom bestämmelser på lägre nivå än lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför Prop. 2013/14:228 bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.

7.2.5Undantag för små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIF- förvaltare

Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att hålla en kontracyklisk kapitalbuffert.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert.

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäcknings- direktivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Små och medelstora värdepappersbolag ska kunna undantas från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten (artikel 130.2 i kapitaltäcknings- direktivet). Ett beslut om undantag måste innehålla en förklaring till varför det inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i den medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas. Kommissionen, ESRB, Eba och behöriga myndigheter i medlemsstater som berörs av undantaget ska underrättas om beslutet. Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om undantag från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk buffert (artikel 130.2 i kapitaltäcknings- direktivet). Om värdepappersföretag ska klassificeras som små och medelstora ska avgöras utifrån kommissionens rekommendation 2003/361/EG (artikel 130.4).

Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet. Samtidigt kan konstateras att värdepappersbolagen i dag spelar en liten roll för kreditgivningen i Sverige. Med tanke på syftet med den kontracykliska kapitalbufferten bör möjligheten enligt direktivet att undanta små och medelstora värdepappersbolag från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert kunna utnyttjas. I enlighet med den hittills upprätthållna principen att i kapitaltäckningssammanhang likabehandla värdepappersbolag och fond- bolag med motsvarande verksamhet, bör undantagsmöjligheten även omfatta fondbolag. Av samma skäl bör även AIF-förvaltare kunna undantas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

145

Prop. 2013/14:228 bör bemyndigas att meddela föreskrifter om kriterier för vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk buffert.

Skyldigheten enligt artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet att under- rätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

7.2.6Tidigare införande av den kontracykliska bufferten och kapitalkonserveringsbufferten

Regeringens förslag: Kapitalkonserveringsbufferten och den kontra- cykliska bufferten ska börja tillämpas samtidigt som den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft.

	Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
	förslag. Utredningen anser däremot inte att det är möjligt att införa
	direktivets bestämmelser om kapitalbevarande åtgärder i förtid.
	Remissinstanserna: Riksbanken och Finansinspektionen anser att
	direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripande-
	möjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs
	i svensk rätt.
	Skälen för regeringens förslag: När det gäller kapitalkonserverings-
	bufferten och den kontracykliska kapitalbufferten har EU:s medlems-
	stater möjlighet att tillämpa dessa bestämmelser fr.o.m. den 1 januari
	2014 (artikel 160.6). Om en medlemsstat väljer att tillämpa en kortare
	övergångsperiod, är bufferten bara bindande för institut som är under
	myndighetens ansvar (artikel 160.7). Däremot får en kortare övergångs-
	period erkännas av andra medlemsstater (artikel 160.6). Av direktivet
	framgår att institut som bryter mot bufferkraven under övergångs-
	perioden ska upprätta en kapitalkonserveringsplan och införa utdelnings-
	restriktioner (artikel 160.5).
	Mot bakgrund av den svenska banksektorns storlek i förhållande till
	BNP, de fyra storbankernas dominerande ställning och starka kopplingar
	till de internationella kapitalmarknaderna är det angeläget att säkerställa
	att de svenska instituten är väl kapitaliserade. Med mer och bättre kapital
	i de svenska bankerna ökar motståndskraften i det finansiella systemet
	mot nya kriser samtidigt som bankerna får bättre kapacitet att hantera en
	finansiell kris om en sådan ändå skulle uppstå. Riksbankens stresstest av
	bankernas kapitalrelationer visar dessutom att de fyra storbankerna har
	goda förutsättningar att uppfylla de nya buffertkraven (Riksbanken,
	Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Enligt regeringens mening
	bör Sverige därför utnyttja möjligheten att enligt artikel 160.6 fastställa
	en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den
	kontracykliska kapitalbufferten än vad som följer av de övergångs-
	bestämmelser som anges i artikel 160.1–160.4. Dessa buffertar bör enligt
	regeringens mening kunna tillämpas redan då den nya lagen om
	kapitalbuffertar träder i kraft. I praktiken innebär detta att instituten
	endast behöver uppfylla kapitalkonserveringsbufferten vid direktivets
	ikraftträdande, eftersom den kontracykliska kapitalbufferten i normala
146	fall inte behöver uppfyllas förrän 12 månader efter att ett beslut har
146


2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) Prop. 2013/14:228
	om Svenska skeppshypotekskassan
Härigenom föreskrivs att		3 a § lagen (1980:1097) om Svenska
skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

Prop. 2013/14:228 2.7	Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
	(1987:619)


Prop. 2013/14:228 2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385)
	om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

3. aktier och	andelar med	de	3. aktier och andelar med de
begränsningar	som anges i	9–	begränsningar som anges i tillsyns-
11 §§.			förordningen.

kreditmarknadsförening ska	av-
sätta tillräckligt med tid för att
kunna utföra sitt uppdrag.	63

Prop. 2013/14:228 2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298)
	om införande av lagen (2004:297) om bank-
	och finansieringsrörelse

1. om den som till följd av	1. om den som till följd av
förvärvet kommer att ingå i	förvärvet kommer att ingå i
styrelsen för värdepappersbolaget,	styrelsen för värdepappersbolaget,
börsen eller clearingorganisationen	börsen eller clearingorganisationen
eller vara verkställande direktör i	eller vara verkställande direktör i
detta företag, eller vara ersättare	detta företag, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig	för någon av dem, har tillräcklig
insikt och erfarenhet för att delta i	insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett värdepappers-	ledningen av ett värdepappers-
bolag, en börs eller en clearing-	bolag, en börs eller en clearing-
organisation och även i övrigt är	organisation och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift,	lämplig för en sådan uppgift samt
	om styrelsen i sin helhet har
	tillräckliga kunskaper och erfar-
	enheter för att leda företaget,

Prop. 2013/14:228 tid som	anges	i	25 §,	skall
Finansinspektionen		lämna		den
obetalda avgiften		för	indrivning.
Bestämmelser om		indrivning av
statliga fordringar finns i lagen
(1993:891)	om	indrivning		av
statliga fordringar m.m.

Prop. 2013/14:228 tryckfrihetsförordningen	och	tryckfrihetsförordningen	och
1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihets-		1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihets-
grundlagen att meddela	och	grundlagen att meddela	och
offentliggöra uppgifter.		offentliggöra uppgifter.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen föreslår dock att beslut rörande tillämpningen av
bufferten för systemviktiga institut och systemriskbufferten ska tas efter
samråd med Riksbanken.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att invända mot det. Riksbanken, Finansinspektionen,
Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen hänvisar i sina remissvar
till Finansdepartementets promemoria ”Ett förstärkt ramverk för
finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013, där Finans-
inspektionen föreslås utses till ansvarig myndighet för samtliga kapital-
<